Haiti betyder bergigt land på urspråket taino och Haiti består till fyra femtedelar av berg eller branta sluttningar.

Transkript

1 Haiti Haiti, som utgör västra halvan av den karibiska ön Hispaniola, är starkt präglat av sitt afrikanska arv. Nästan alla invånare är ättlingar till afrikanska slavar som fördes hit av spanjorer och fransmän från 1500-talet. Haitierna är stolta över att ha varit först i Latinamerika att driva ut kolonisatörerna och utropa självständighet, Men efter revolutionen har franska skadeståndskrav och brutala härskare gjort landet till det fattigaste på västra halvklotet. En jordbävning 2010 krävde runt en kvarts miljon liv. Geografi Haiti är något mindre än Småland och utgör den västra tredjedelen av ön Hispaniola, vars östra del upptas av Dominikanska republiken. Avståndet till Kuba i väster är mindre än åtta landmil. Haiti betyder bergigt land på urspråket taino och Haiti består till fyra femtedelar av berg eller branta sluttningar. I norr ligger bergskedjan Massif du Nord innanför kustens slättland och i söder breder bergskedjorna La Hotte och La Selle ut sig. I den sistnämnda finns landets högsta topp, Pic la Selle, som når meter över havet. Även Haitis centrala delar domineras av berg och högplatåer. Bergskedjorna i norr och söder bildar två halvöar som skjuter ut åt väster. Mellan dem finns den djupa och breda Gonâvebukten med landets största ö, Gonâve. Längst in i bukten ligger huvudstaden Port-au-Prince. Öster om denna löper en jordbävningsdrabbad sänka, Cul-de-Sac, som fortsätter in i grannlandet, Dominikanska republiken. 1/44

2 Yta km2 (2017) Tid svensk -6 timmar Angränsande land/länder Dominikanska republiken Huvudstad med antal invånare Port-au-Prince 2,5 miljoner invånare i storstadsregionen (uppskattning 2012) Övriga större städer Gonaïves inv (2011), Port-de-Paix inv (2009), Cap-Haïtien inv (2013), Saint-Marc inv (2009) (alla siffror är uppskattningar) Högsta berg Pic de la Selle (2 680 m ö h) Viktiga floder Artibonite Klimat Klimatet är subtropiskt. Hetast är det mellan april och september men temperaturen varierar med höjdskillnaderna: i bergen är det svalare och längs kusten ger havsbrisen svalka i den fuktiga värmen. Nederbörden är rikligast på bergens östra och norra sluttningar. Minst regn faller på norra halvön och ön Gonâve där allvarlig torka kan förekomma. Under regnperioderna i april maj och september oktober drabbas Haiti ofta av svåra stormar och orkaner, ibland med kraftiga skyfall, svåra översvämningar och jordskred som följd. Så skedde till exempel i slutet av 2016, då orkanen Matthew ställde till stor förödelse. Orkanerna Irma och José i september 2017 gjorde inte lika stor skada men medförde ändå omfattande översvämningar och skördarna i landets norra delar förstördes. Haiti ligger i ett område där också andra naturkatastrofer förekommer, som vulkanutbrott och jordbävningar. En ovanligt kraftig jordbävning i januari 2010 ödelade bland annat stora delar av huvudstaden Port-au-Prince och mer än en miljon människor blev hemlösa. Uppgifterna på antalet döda varierar mellan och över (se Modern historia). FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Port-au-Prince 27 C (jan), 30 C (juli) Medelnederbörd/år 1370 mm Befolkning och språk De flesta haitier har afrikanska rötter. Ursprungsbefolkningen, taino, utplånades under den spanska kolonisationen på 1500-talet. Samtidigt började spanjorerna köpa slavar från Afrika. 2/44

3 Slavimporten fortsatte även sedan fransmännen hade tagit över området Uppblandningen med de vita har varit liten: bara fem procent av befolkningen är av blandat ursprung. De utgör en relativt välutbildad och välbeställd elit. I landet finns även några tusen vita och en mindre grupp libaneser. Haiti är efter Barbados västra halvklotets mest tättbefolkade land, trots stor utvandring. Höga födelsetal och låg medellivslängd gör att landet har en ung befolkning; ungefär var tredje haitier är under 15 år. Haiti har två officiella språk, haitiska (kreolska) och franska. Det dominerande språket är kreolskan, som är baserat på franska och har afrikanska och vissa spanska inslag. Sedan detta upphöjts till officiellt språk 1987 utarbetades också skrivregler för kreolska. Som skriftspråk används ändå mest franska, trots att språket talas obehindrat av bara 15 procent av medborgarna. Att behärska franska förknippas med en högre social ställning och är en förutsättning för att få ett välbetalt arbete. Engelska och spanska används allt mer bland yngre haitier och av affärsmän. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 379,6 (2014) Andel invånare i städerna 59,8 procent (2016) Nativitet/födelsetal 24,5 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 8,6 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,4 procent (2014) Fertilitetsgrad 3,1 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,6 procent (2014) Förväntad livslängd 63 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 65 år (2015) Förväntad livslängd för män 61 år (2015) Folkgrupper stor majoritet av svarta Religion 1 Språk officiella språk är franska och haitiska (blandspråk baserat på franska med afrikanska och spanska inslag). Oftast talas haitiska. 1. små grupper av vita, libaneser samt invånare av blandat vitt och svart ursprung 3/44

4 Drygt hälften av haitierna är katoliker och lika många är anhängare av voodoo, som 2003 blev en erkänd trosriktning. Många som formellt beskriver sig som katoliker utövar samtidigt voodoo. Religionsfrihet finns inskriven i författningen. Den katolska kyrkan är den enda som har rätt till statliga bidrag. Den är nära kopplad till den styrande eliten, vilket har gjort att stödet för den minskat under senare år. Istället har protestantiska samfund och sekter vuxit, ofta grundade av nordamerikanska missionärer. Störst är baptistkyrkan och pingströrelsen. Många medlemmar bedriver en omfattande social verksamhet och några har engagerat sig i politiken. I motsats till katolikerna tar protestanterna bestämt avstånd från utövandet av voodoo. Det finns också ett litet antal muslimer, men ett muslimskt samfund har, trots religionsfriheten, fått avslag på sin ansökan om officiellt erkännande. Voodoo (vodou på haitisk kreol) har sina rötter i västafrikanska kulter som slavarna förde med sig, men har också påverkats av den gamla tainokulturen. För att kunna utöva sin förbjudna tro införlivade slavarna även katolska helgon i sina riter. I centrum för ritualerna står andar, loa, som ska blidkas för att hjälpa människorna och som står i förbindelse med den allsmäktige guden, bon dye. Det finns en loa för alla skeden av tillvaron. Rörelsen har ingen organiserad hierarki eller kyrka. Utövandet av häxkonster och magi betraktas som vantolkningar av voodoo. Angrepp har förekommit mot utövare av voodoo. Utbildning Haitis skolsystem har stora brister, vilket är en orsak till att bara runt tre femtedelar av den vuxna befolkningen är läskunnig. På många håll utanför städerna saknas skolor och där stannar barn ofta hemma när den sexåriga skolplikten börjar vid sex års ålder. Den förödande jordbävningen 2010 slog sönder en stor del av det redan otillräckliga skolsystemet. Tusentals elever, lärare och annan skolpersonal omkom och över skolbyggnader raserades. En stor del av landets skolväsen var stängt i upp till ett år efter katastrofen. Nya naturkatastrofer, som orkanen Matthew 2016, har spätt på problemen. Bara två barn av tre skrevs in i grundskolan i början av 2000-talet, vilket ändå var fler än tio år tidigare. Enligt en rapport som bland annat Världsbanken låg bakom 2014 hade andelen barn som börjar skolan då ökat till 90 procent, en avsevärd förbättring. Men bara två tredjedelar av eleverna fullföljer de sex formellt obligatoriska åren. Många tas ur skolan av föräldrarna av ekonomiska skäl; själva utbildningen är avgiftsfri men skoluniformer och läromedel måste betalas. Omkring vart tredje barn i en årskull påbörjar det treåriga högstadiet, där olika skolavgifter är högre än i grundskolan, och ännu färre går i det treåriga gymnasiet. De statliga skolornas låga standard gör att nästan 90 procent av eleverna och studenterna går i skolor som drivs av kyrkliga samfund eller andra privata organisationer. Men även dessa har ofta brist på kvalificerade lärare. Från 2006 har Haiti fått omfattande utländskt bistånd för bland annat lärarutbildning och fri skolmat för de många tiotusentals elever som ofta inte får någon riktig måltid under resten av dagen. Reformen har lett till att fler barn väljer att gå till skolan. Högre utbildning ges vid det statliga Université d'etat d'haïti och några privata högskolor och universitet, av vilka de flesta drivs med utländskt stöd. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 4/44

5 57,2 procent (1997) Antal elever per lärare i grundskolan 33,4 (1998) Läs- och skrivkunnighet 48,7 procent (2006) Kostnader för utbildning i andel av BNP 1,1 procent (1991) Kultur Haitis kultur genomsyras av det afrikanska arvet. Det gäller såväl dans och musik som konsthantverk och måleri. I den folkliga kulturen är voodoo starkt närvarande. Både den traditionella och den moderna haitiska musiken har fått stor spridning. De främsta haitiska musikerna söker sig ofta till Paris eller till USA, såsom den världskände hiphopartisten Wyclef Jean, som bott en stor del av sitt liv i USA men alltid engagerat sig starkt i sitt hemland, inte minst efter den svåra jordbävningen Hans begäran om att få ställa upp som kandidat i presidentvalet samma år avslogs dock. Genom haitier som emigrerat har också haitisk dans, som méringue och compas, spridits utomlands inte minst till grannländerna Kuba och Dominikanska republiken. Haitisk bildkonst kan ses på landets bussar, så kallade tap-tap, och på massproducerade "karibiska" souvenirer. Landets naiva målarkonst väckte internationell uppmärksamhet på 1940-talet, när konstnären Hector Hyppolite ( ) introducerades av den franske surrealisten André Breton. Hyppolite var samtidigt voodoopräst (se Religion) och använde folkliga föreställningar i sin konst. En annan naivistisk målare av samma generation var Philomé Obin ( ), som målade folksamlingar, fester, historiska motiv och liknande. Tillsammans med sina elever bildade han en skola i staden Cap-Haïtien. Det finns i dag en stor grupp unga konstnärer som för denna konstform vidare. Edwidge Danticat, född i Haiti 1969 men nu verksam i USA, har skrivit flera romaner om sitt födelseland, varav två getts ut på svenska: Magiska länkar och En skörd av tårar. Massmedier Radion är den i särklass viktigaste nyhetskällan för haitierna. Nästan hela befolkningen har möjlighet att ta in någon av de närmare 400 radiostationerna, medan bara en tredjedel kan se TV, bland annat därför att elnätet är opålitligt. I författningen finns yttrande-, press- och informationsfrihet inskriven. Medieklimatet i Haiti är ganska fritt. Det förekommer ingen mediecensur, men det finns inte heller någon frivillig, självsanerande institution i stil med Pressens opinionsnämnd eller Granskningsnämnden för radio och TV. Journalisterna tenderar dock att idka självcensur för att inte råka illa ut då medierna står under starkt inflytande av sina ägare. Kraftiga böter för ärekränkning kan också komma att utdömas mot journalister om ett lagförslag som lades fram 2017 antas. Journalisternas löner är låga och deras utbildning i regel begränsad; många har svårt att värdera den information de får. De som skaffat sig yrkeserfarenhet och kunnighet går gärna vidare till bättre betalda arbeten, vilket innebär att journalistkåren ständigt fylls på med personer med låga kvalifikationer. Flera privata skolor ger journalistutbildning men standarden på kurserna anses låg. 5/44

6 Det förekommer att journalister utsätts för våld från kriminella och ett antal reportrar har även mördats de senaste åren. Överlag har dock förhållandena förbättrats, och på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex har Haiti klättrat stadigt från 106:e plats 2002 till plats 53 år 2016, före länder som Sydkorea, Sydafrika, Japan och Italien. Få läser tidningar De få tidningarna har hög status och är viktiga nyhetskällor för radio- och TV-stationerna men når väldigt få läsare. De flesta har inte råd att hålla sig med en tidning regelbundet och bara runt tre femtedelar av den vuxna befolkningen kan läsa. Tidningar med internetupplagor når fler, och läses inte minst av haitier utanför landet. Fram till 2010 fanns det två dagstidningar, båda franskspråkiga: den oberoende kvällstidningen Le Nouvelliste och den mindre morgontidningen Le Matin. Efter den stora jordbävningen 2010 utkommer Le Matin bara varannan vecka. Det finns också ett fåtal andra tidningar och tidskrifter som utges veckovis eller ännu glesare. De flesta finns på internet, däribland Haïti Progrès med artiklar på såväl franska som engelska, spanska och kreol. Det stora flertalet radiostationer sänder på FM-bandet och har kort räckvidd. De sänder mycket musik blandat med telefondiskussioner och nyhetsinslag. De flesta är privatägda och har mycket små resurser. Många är dessutom formellt olagliga eftersom de inte har licens från sändningsmyndigheten Conatel. Det statliga radiobolaget Radio National d'haïti (RNH) täcker i princip hela landet men är långtifrån den populäraste stationen. Betydligt fler lyssnar på kanaler som Caraïbes FM, Radio Ginen, Horizon 2000, Radio Métropole och Radio Lumière. Informerande program Det finns omkring 40 närradiostationer, av vilka de flesta drivs av jordbrukarorganisationer och i huvudsak sänder informerande program om jordbruk, hälsa och miljö. Det finns också ett antal religiösa radiokanaler, varav den största är den baptistkyrkliga Radio Lumière. Det statliga TV-bolaget Télévision Nationale d'haïti (TNH) har konkurrens av omkring 60 privata TV-kanaler, bland dem Télé Caraïbes, Télé Ginen och Télé Metropole. Medan radion till största delen sänder på kreol är TV-sändningarna oftast på franska, främst beroende på att resursbristen gör bolagen hänvisade till att mest visa inköpta program. I samband med jordbävningen 2010 kom sociala medier till användning i räddningsarbetet och de första bilderna från katastrofen kom från lokala mobiltelefoner. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 25,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 64,7 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 11,4 (2014) Äldre historia 6/44

7 På 1500-talet koloniserades ön Hispaniola av spanjorer. I slutet av 1600-talet överlämnade de den västra halvan av ön till Frankrike, som med hjälp av afrikanskättade slavar byggde upp en lönsam plantageekonomi. Inspirerade av den franska revolutionen gjorde dock slavarna uppror, drev bort fransmännen och grundade det självständiga Haiti Efter ett oroligt århundrade ockuperades landet av USA i början av 1900-talet. Under sin första resa över Atlanten 1492 kom den europeiske sjöfararen Christofer Columbus till den ö som rymmer dagens Haiti och Dominikanska republiken. Columbus, som var utsänd av den spanska kronan, kallade ön Hispaniola. Han lät bygga en provisorisk bosättning på nordkusten och lade därmed grunden för den spanska kolonisationen av ön. Ursprungsbefolkningen, det arawaktalande tainofolket, hade flera namn på sin ö; vanligast var Ayti eller Hayti vilket betyder bergig. Mötet med européerna blev ödesdigert för urinvånarna. Under 1500-talet utplånades nästan hela befolkningen i strider med spanjorerna, genom tvångsarbete och av de sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig. För att få arbetskraft till öns plantager började spanjorerna köpa slavar från Afrika. De spanska kolonisatörerna ägnade sig i första hand åt den östra delen av ön som idag utgör Dominikanska republiken. Den västra delen lämnades praktiskt taget obebodd. Åren kring 1630 började franska och engelska pirater ta västkusten och ön La Tortue i nordväst i besittning. En fransk koloni växte fram och 1697 överlämnade Spanien officiellt den västra delen av Hispaniola till Frankrike. Rik koloni Plantagerna blomstrade och Saint-Domingue, som fransmännen kallade sin del av ön, blev snart en av Frankrikes rikaste kolonier. Socker, kaffe och bomull skeppades till Europa, medan importen utgjordes av ständiga transporter av nya slavar. Trots höga dödstal ökade den svarta befolkningen snabbt och en medelklass av frigivna svarta, eller personer av blandat ursprung, växte fram. De hade rätt att äga fast egendom och slavar men vägrades politiska rättigheter och var underordnade de vita. Under senare delen av 1700-talet väckte den franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap hopp i kolonierna. När fransmännen vägrade att ge slavarna i Saint- Domingue frihet och två ledare av blandat ursprung avrättades 1791 bröt ett tolvårigt uppror ut med Toussaint L'Ouverture som en av ledarna. Större delen av kolonins cirka en halv miljon slavar deltog i upproret, som pressade Frankrike till att 1794 avskaffa slaveriet i alla sina kolonier. Den franske kejsaren Napoleon lyckades inte återta kontrollen över Saint-Domingue, delvis på grund av att hans soldater drabbades av malaria och gula febern, men Toussaint greps och deporterades till Frankrike. Revolutionen fördes vidare och världens första fria svarta stat Haiti utropades Många av de vita kolonisterna dödades under befrielsekampen och tusentals flydde till Kuba. Maktkamp Det fria Haitis förste ledare blev Jean-Jacques Dessalines, en av dem som stått i spetsen för slavupproret. Dessalines utropade sig till kejsare. Henri Christophe och Alexandre Pétion, två av de andra ledande frihetskämparna, bekämpade Dessalines, som mördades Haiti delades i två republiker. I norr härskade Christophe och i söder styrde Pétion förenades de två republikerna under president Jean-Pierre Boyer. Under hans styre invaderades 1822 den spanska delen av Hispaniola som förblev under haitisk dominans till 1843, då Boyer jagades i exil av missnöjda rebeller. 7/44

8 Haiti kom nu under en lång period att präglas av politiskt och ekonomiskt kaos. Frankrike hade 1825 under militärt hot krävt ett jättelikt skadestånd för förlorad egendom och för de dödade och bortdrivna kolonisterna. Skadeståndet, motsvarande miljarder kronor i dagens penningvärde, hämmade landets ekonomiska utveckling under lång tid och var inte slutbetalat förrän Under resten av 1800-talet ökade det utländska ekonomiska inflytandet och en lång rad presidenter avlöste varandra genom väpnade statskupper. Oron för ett växande europeiskt, speciellt tyskt, inflytande i regionen fick USA att invadera Haiti USA drev igenom en författning som gav utlänningar rätt att köpa mark. Ett par tusen motståndsmän dödades under ett tvåårigt uppror. Den politiska makten överlät USA på den lilla eliten av blandat europeiskt och afrikanskt ursprung, vilket gav upphov till en nationalistisk och socialistisk rörelse bland de svarta. Ockupationen upphörde 1934, men eliten behöll kontrollen fram till 1946, då en svart haitier segrade i presidentvalet och makten gradvis övertogs av det så kallade gardet. Det var en halvmilitär styrka dominerad av svarta, som grundats under den amerikanska ockupationen för att upprätthålla ordningen, men som mer och mer kommit att lägga sig i politiken. På 1950-talet omvandlades gardet till landets armé. Modern historia Haiti har sedan mitten av 1950-talet präglats av ekonomiskt vanstyre och politiskt förtryck, periodvis rena skräckväldet. Förfallet började under familjen Duvaliers nästan 30-åriga diktatur, men även senare försök att skapa ett demokratiskt samhälle har raserats av korruption, militärkupper och politiskt kaos. Haiti drabbades dessutom 2010 av en av världens svåraste jordbävningar i modern tid. Läkaren François Duvalier tog makten 1957 och valdes till president med militärens stöd. Haitis elit fortsatte dock att kontrollera landets ekonomi. Papa Doc, som Duvalier kallades, skapade på kort tid en diktatur, som skulle vara ända fram till Papa Doc höll sig vid makten med hjälp av sin egen säkerhetsstyrka, Tonton macoutes, och med kyrkans och borgarklassens stöd. Med Tonton macoutes och ett skickligt utnyttjande av voodoo-religionen terroriserade familjen Duvalier sina verkliga och inbillade motståndare i tre decennier. Regimens förtryck var omfattande och vid mitten av 1960-talet hade tiotusentals haitier mördats eller flytt utomlands. USA drog under några år in sitt bistånd till Haiti, men av rädsla för att landet skulle liera sig med det kommunistiska Kuba upphörde USA aldrig helt att stödja Duvalier. Under Papa Docs styre vansköttes ekonomin och Haiti förvandlades från en rik socker- och kaffeproducent till ett av världens fattigaste länder. Haiti var det enda land i världen som inte upplevde någon reell ekonomisk tillväxt under och 1960-talen, då världsekonomin expanderade som mest. Papa Doc överlevde alla kuppförsök och efterträddes vid sin död 1971 av sin då 19-årige son Jean-Claude, kallad Baby Doc. Fortsatt vanstyre Jean-Claude Duvalier fortsatte faderns vanstyre och terrormetoder. Under hans tid vid makten beräknas över haitier ha mördats. Baby Doc stöddes av jordägarna och den svarta medelklassen. Under 1970-talet märktes en svag ekonomisk förbättring, tack vare att USA återupptog sitt bistånd efter tio års uppehåll. Högre priser på landets exportvaror och en utveckling av tillverkningsindustrin bidrog också. 8/44

9 Efter att ha minskat något i slutet av 1970-talet ökade förtrycket och terrorn igen 1980 och regimens kritiker greps och deporterades. Oppositionen lierade sig med den progressiva rörelsen inom den katolska kyrkan. Den första demonstrationen på 20 år hölls Den följdes av en rad protester mot regeringen och Duvalier började förlora kontrollen. USA försökte då, förgäves, förmå honom att lämna landet. I januari 1986 införde Baby Doc undantagstillstånd och hundratals människor dödades. Men nu började även landets militära ledare försöka övertala Duvalier att gå i exil och i februari flydde hela familjen med USA:s hjälp till Frankrike. I det fullastade planet tros de ha fått med sig större delen av Haitis kontanta tillgångar. Med USA:s gillande tog ett provisoriskt råd av militärer och civila, under ledning av arméchefen Henri Namphy, över makten. Tonton macoutes upplöstes och yttrandefriheten återupprättades, men den utlovade demokratiseringen i övrigt uteblev och våldet fortsatte. Den politiska oron skrämde bort både biståndsgivare och turister. Ekonomin försämrades snabbt under talet. Den inhemska produktionen utsattes för hård konkurrens när importbegränsningarna upphävdes Ny författning Haiti fick en demokratisk författning i mars 1987 och efter en del oroligheter hölls presidentval i januari Universitetsläraren Leslie Manigat utropades till segrare. President Manigat fick genast problem när han försökte få slut på arméns inblandning i narkotikasmuggling. Efter bara några månader avsattes Manigat av företrädaren general Namphy, men denne tvingades i sin tur avgå i september 1988 efter en revolt av en grupp unga soldater. Revoltledaren Prosper Avril blev ny president. Hans utlovade reformer uteblev, våldet fortsatte och i början av 1990 flydde han landet, efter påtryckningar från USA. I ett FN-övervakat presidentval i december 1990 vann den radikale prästen Jean-Bertrand Aristide med 67 procent av rösterna. Anhängare till Duvalier försökte hindra honom från att tillträda, men det orsakade massprotester och i februari 1991 utropades Aristide till president. Det internationella biståndet till Haiti återupptogs. Aristide var ledande inom Lavalas, en radikal rörelse bland småbönder och invånare i kåkstäderna. Den gamla eliten oroades av hans folkliga stöd och hans löften om stora sociala reformer och kamp mot korruptionen och narkotikahandeln. Efter mindre än åtta månader störtades Aristide av en grupp militärer som ogillade hans planer på att minska arméns inflytande. Hundratals människor dödades i samband med kuppen och Aristide flydde utomlands. Allt internationellt bistånd drogs in och USA samt Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, införde ekonomiska sanktioner för att försöka få Aristide återinsatt. Förvärrad kris Militärkuppen grusade alla förhoppningar om en ekonomisk uppgång. En handelsblockad infördes och förvärrade den ekonomiska krisen. Priserna steg och upp till hundratusen arbetstillfällen försvann. Fattigdomen på landsbygden förvärrades, vilket ledde till ett ökat tryck på huvudstaden Port-au-Prince. Efter flera misslyckade försök att nå en överenskommelse med Aristide enades den militärstödda övergångsregeringen, armén och parlamentet om att tillsätta en ny premiärminister. Presidentposten lämnades dock vakant i väntan på nya förhandlingar med Aristide. Sanktionerna och det politiska våldet förvärrade krisen i Haiti. Tiotusentals haitier lyckades fly till USA i överfulla båtar, medan många andra tvingades vända eller drunknade. 9/44

10 I juni 1993 införde FN ett olje- och vapenembargo mot Haiti men det politiska våldet stegrades ytterligare; bakom detta stod främst den arméstödda milisen Fraph. Runt anhängare till Aristide och andra oppositionella beräknades ha mördats innan FN i juli 1994 gav klartecken till en USA-ledd invasion av Haiti i syfte att avsätta militärregeringen. I september landsteg amerikanska soldater och kort därefter anlände hundratals soldater från andra länder. Aristide återkommer När invasionen inleddes lämnade regimens ledare landet och Aristide återkom som president. Hans viktigaste åtgärd var att upplösa armén. Många vapen var dock i omlopp och kriminaliteten ökade liksom det politiska våldet. Därför utbildade amerikansk militär en ny poliskår på man. Under våren 1995 ersatte en FNstyrka (UNMIH) gradvis de amerikanska trupperna. Trots fortsatt våld och växande folkligt missnöje med övergångsregeringen vann den Aristidevänliga partialliansen Lavalas politiska organisation (OPL) stort stöd i parlamentsvalet Oppositionen bojkottade valet. Författningen tillät inte Aristide att ställa upp för omval i presidentvalet i december samma år men segrade gjorde Lavalas kandidat René Préval. För första gången i Haiti lämnade en demokratiskt vald president över makten till en annan folkvald statschef. Regeringsalliansen splittrades dock hösten Aristide och det nya parti han bildade, Familjen Lavalas (FL), motsatte sig det ekonomiska åtstramningsprogram som utländska långivare krävde och kritiserade OPL för att ha svikit sina väljare. Det planerade parlamentsvalet 1998 sköts upp och Préval avskedade de parlamentariker vars mandatperiod hade löpt ut det vill säga samtliga, utom nio senatorer. Därefter styrde han och regeringen landet genom dekret. Det politiska våldet förvärrades Ungdomsgäng, för eller emot Aristide, liksom rivaliserande knarkligor härjade på gatorna. Samtidigt var många inom den USA-utbildade polisen djupt inblandade i narkotikasmuggling. Biståndet stoppas Efter flera uppskov hölls parlamentsvalet i maj Aristides parti FL segrade med bred marginal. Sedan fusk avslöjats i rösträkningen hölls en ny omgång av senatsvalet, men den bojkottades av oppositionen. Oroligheter kantade också presidentvalet i november. Det bojkottades av en oppositionsallians bildad med starkt stöd av republikanska krafter i USA med enda mål att få bort Aristide. Även internationella observatörsorganisationer valde att utebli. Aristide som nu fick ställa upp på nytt fick 92 procent av rösterna från 50 procent av väljarna som officiellt deltog. Han tillträdde i februari 2001, men oppositionen erkände varken presidenten eller parlamentet. Trots internationell medling kunde konflikten inte lösas. Det internationella biståndet stoppades för andra gången på tio år. Nu följde politisk och ekonomisk förlamning och en ny våldsvåg som utvecklades till ett uppror. I december 2001 bröt sig en grupp beväpnade män in i presidentpalatset i Port-au-Prince. Angriparna drevs bort men som vedergällning gick FL-anhängare ut på gatorna och plundrade och satte eld på bostäder och kontor som tillhörde oppositionen. Situationen blev alltmer kaotisk, samtidigt som ekonomin hastigt försämrades. Strider mellan politiska och kriminella grupper blev allt vanligare, inte minst i slumområdet Cité Soleil i huvudstaden. Väpnat uppror Det påkostade 200-årsfirandet av Haitis självständighet i januari 2004 bojkottades av de flesta haitiska och utländska inbjudna. Samtidigt förekom oroligheter i staden Cap-Haïtien som blev upptakten till ett väpnat uppror. Fraph-milisen och tidigare medlemmar av armén och poliskåren intog staden Gonaïves i början av 10/44

11 februari och därefter angreps flera städer och byar i norr. Motståndet var svagt och i slutet av månaden erövrades Cap-Haïtien, och hela norra Haiti kontrollerades av rebellerna. President Aristide, med stöd av poliskåren och lojala gatugäng, hade inga möjligheter att hejda upprorsmännen. Samtidigt som dessa närmade sig Port-au-Prince och alla medlingsförsök misslyckats förklarade USA och Frankrike att Aristide blivit ett hinder för en fredlig lösning. Den 29 februari avgick Aristide och i ett amerikanskt flygplan fördes han till Centralafrikanska republiken. Han uppgav senare att han hade tvingats lämna Haiti mot sin vilja, vilket USA har förnekat. Samtidigt som Aristide lämnade Haiti landsatte USA och Frankrike med FN:s godkännande militär för att hindra att huvudstaden Port-au-Prince skulle intas av rebellerna. Premiärministern avgick och diplomaten Gérard Latortue sattes att leda en interimsregering som skulle förbereda val. FN-styrkan Minustah I juni 2004 avlöstes de USA-ledda trupperna av en ny fredsbevarande FN-styrka, Minustah. Styrkan leddes av Brasilien och dominerades av latinamerikanska länder. Premiärminister Latortue sökte kontakt med ledare för rebellerna och gav hundratals upprorsmän anställning som poliser. Samtidigt hade en jakt inletts på medlemmar av FL. De många haitier som stödde den störtade presidenten förlorade nu allt förtroende för övergångsregeringen, och striderna hårdnade mellan å ena sidan den nationella polisstyrkan och anhängare till rebellerna och å andra sidan väpnade grupper som stödde FL. Under hösten dödades hundratals människor, de flesta i Port-au-Princes slumområden. Under 2005 blev FN-styrkan mer aktiv och drev bort rebellerna från några städer, men i huvudstadens slumområden ökade våldet och rättsosäkerheten. I striderna deltog även rent kriminella grupper i en kamp om kontrollen över narkotikasmugglingen. Hundratals kidnappningar utgjorde en annan inkomstkälla. De val som skulle ha hållits i slutet av året måste skjutas upp. Presidentvalet hölls istället i februari 2006, sedan valmyndigheten beslutat att bara hålla en valomgång för att undvika oroligheter. Segrare blev den förre presidenten Préval, som hoppat av Aristides parti FL och bildat Hoppets front (Lespwa). Partiet fick stöd av många av landets fattiga som tidigare varit anhängare av FL. Lespwa vann också parlamentsvalet som hölls i omgångar under året. Fortsatt oro Regeringen försökte dämpa motsättningarna som fortfarande fanns kvar efter två års strider mellan anhängare till den störtade Aristide och rebellgrupper. Flera gripna FL-medlemmar släpptes. FN-styrkan Minustah och polisen försökte tillsammans bekämpa delar av den omfattande gängkriminaliteten, men i slutet av 2007 ökade åter antalet kidnappningar liksom smugglingen av knark och vapen. Våldsamma protester mot höjda priser på vissa basvaror ledde till att premiärminister Jacques-Édouard Alexis som tillträtt 2006 tvingades avgå våren Först efter fyra månader utsågs Michèle Pierre-Louis till hans efterträdare, men hon sparkades av senaten efter bara ett år. Både Alexis och Pierre-Louis ansågs ha fått samhällseliten emot sig då de försökte bekämpa korruptionen. Hösten 2009 blev Jean-Max Bellerive ny premiärminister. Jordbävningskatastrofen Den 12 januari 2010 skakades Haiti av den kraftigaste jordbävningen på två sekel. Skalvets epicentrum låg bara en dryg mil från huvudstaden Port-au-Prince som drabbades särskilt hårt. Hur många som dog är oklart, uppgifterna varierar mellan och över döda. Klart är att de skadade var fler än så och att över 11/44

12 en miljon blev hemlösa. Flera länder satte in katastrofbistånd och räddningsinsatser. Men hjälparbetet drog ut på tiden eftersom det mesta upphört att fungera i landet. Katastrofen medförde att ett stundande parlamentsval blev uppskjutet. Parlamentet förlängde också president Prévals mandatperiod med några månader. Småningom beslutades att president- och parlamentsval skulle hållas samtidigt, i november Valet genomfördes som planerat, trots att landet fortfarande befann sig i kaos. När resultatet i presidentvalet presenterades utbröt protester. Enligt valkommissionen skulle andra valomgången stå mellan den tidigare presidenthustrun Mirlande Manigat och Jude Célestin, kandidat för Prévals parti som nu hette Inite (Enighet). Men det skilde mycket lite mellan Célestin och trean, den populära musikern Michel Martelly, och dennes anhängare ifrågasatte resultatet. Oberoende valövervakare hävdade också att det inte rådde något tvivel om att Martelly fått fler röster än Célestin. Martelly vinner presidentvalet Efter att ha gjort en bedömning av valresultatet på uppdrag av regeringen rekommenderade OAS att Martelly skulle ersätta Célestin i den andra valomgången. Även FN och USA:s regering ställde sig bakom rekommendationen och Inite drog så småningom tillbaka Célestins kandidatur. I den andra valomgången i mars 2011 vann Martelly med två tredjedelar av de avlagda rösterna. Han tillträdde som president i maj. I parlamentsvalet som också slutfördes i mars blev Inite med god marginal störst, medan Martellys parti Repons Peyizan (ungefär Lantbornas svar) bara fick tre mandat. Det gav honom stora svårigheter att få igenom sin politik i nationalförsamlingen. Martellys nomineringar till posten som premiärminister stoppades också. Först den tredje kandidaten godkändes men han avgick efter bara fyra månader. Flera månaders dragkamp följde innan en av Martellys närmaste affärskontakter, Laurent Lamothe, utsågs till ny regeringschef. Koleraepidemi I slutet av 2012 begärde regeringen på nytt katastrofbistånd från utlandet sedan orkanen Sandy drabbat Haiti och förstört över hälften av årets skördar. FN vädjade också om ytterligare medel för att bekämpa den koleraepidemi som brutit ut i landet efter jordbävningskatastrofen. Samtidigt framfördes i Haiti krav på skadestånd från FN för kolerautbrottet, då allt pekade på att smittan spridits av FN-soldater från Nepal. FN tillbakavisade dock alla krav på ersättning, vilket resulterade i att rättsprocesser inleddes mot världsorganisationen. FN tillbakavisade dock alla krav på ersättning vilket resulterade i att en stämningsansökan mot världsorganisationen lämnades in vid en domstol i New York hösten Över haitier hade då avlidit i kolera. President Martellys svaga parlamentariska stöd ledde till ett politiskt dödläge. Detta dödläge, förstärkt av oenighet kring statsskicket och vallagarna, resulterade i att en tredjedel av platserna i senaten var obesatta, liksom många platser i kommunerna. Parlamentsval som skulle hållas under 2014 fick skjutas på framtiden. Efter hand växte sig protester mot regeringen och president Martelly allt starkare och till sist avgick premiärminister Lamothe. En månad senare, i januari 2015, löpte det sittande nationalförsamlingens mandat ut. Haiti stod nu utan både regeringschef och lagstiftande församling. En ny premiärminister utsågs snart, men oppositionen var fortsatt kritisk och erkände inte regeringen. Återhämtningen efter jordbävningen fortsatte att gå långsamt. Runt människor bodde fortfarande i tältläger fem år efter katastrofen. Stora delar av de miljardbelopp som utlovats i bistånd hade inte betalats ut. Det osäkra läget i landet skrämde också bort utländska investerare. 12/44

13 Presidentvalet havererar Trots det utlystes till sist val som skulle hållas i omgångar. I augusti och oktober 2015 hölls två valomgångar till nationalförsamlingen samt första omgången i presidentvalet. Flertalet platser i nationalförsamlingen blev tillsatta även om en del resultat ogiltigförklarades. Från januari 2016 fick Haiti därmed ett fungerande parlament igen, även om en del platser var otillsatta. Presidentvalets andra omgång skulle stå mellan Jovenel Moïse, som hade stöd av Martelly, och Jude Célestin som varit kandidat även i föregående val. Men en vecka före planerat datum sköts avgörandet upp, med hänvisning till våldsamma protester och anklagelser om fusk. Ett nytt datum sattes i januari 2016, men protester fortsatte och Célestin hotade att hoppa av. Valet sköts upp på nytt, nu på obestämd tid. När Martellys mandateriod löpt ut i februari lyckades parlamentet efter en lång debatt utse senatens talman Jocelerme Privert till interimspresident. Nya datum för presidentvalet utlyste under våren, men valet sköts återigen upp. Politiskt system Haiti är enligt författningen en parlamentarisk demokrati med stark presidentmakt, som balanseras på regional nivå av folkvalda styrande råd. Men varken demokratin eller decentraliseringen fungerar särskilt bra. De politiska partierna är svaga och oftast kortlivade och fungerar mest som redskap för starka individer med maktambitioner. Såväl politiken som rättsväsendet genomsyras av korruption, främst beroende på låga löner och bristande resurser. Den senaste i raden av Haitis hittills 23 författningar trädde i kraft i juni 2012 men bygger i huvudsak på 1987 års demokratiska konstitution som skrevs med Frankrikes och USA:s statsskick som förebild. Författningen ger presidenten en stark ställning. Grundlagen ger vidare det haitiska språket (kreolska) och religionen voodoo officiell status. Trettio procent av de offentliga tjänsterna ska gå till kvinnor (vilket dock inte skett; av de 119 platserna i deputeradekammaren se nedan var till exempel bara tre besatta av kvinnor 2017, något bättre är det på lokal nivå). De ändringar som gjordes 2012 (och med ytterligare några små förändringar 2016) gör det bland annat möjligt för haitier att inneha dubbla medborgarskap och tillåter utlandsboende medborgare att kandidera i val på lägre nivå i Haiti. Däremot kan de inte bli president, premiärminister eller ledamot av någon av parlamentets båda kamrar. Ett par miljoner haitier lever i andra länder och deras hemsända pengar till anhöriga svarar för en femtedel av Haitis BNP, men utlandshaitierna har inte tidigare haft möjlighet att påverka landets politik. Presidenten är statschef och har tillsammans med regeringen den verkställande makten. Val till presidentposten hålls vart femte år. En sittande president kan inte väljas om direkt men kan senare söka högst en ny mandatperiod. Premiärministern utses av statschefen och ska godkännas av parlamentet, nationalförsamlingen, som består av en senat med 30 medlemmar och deputeradekammaren, vars antal ledamöter 2015 utökades från 99 till 119. De väljs i majoritetsval, där över hälften av rösterna krävs i en första valomgång. Val till deputeradekammaren hålls vart fjärde år, och en tredjedel av platserna i senaten tillsätts vartannat år genom direkta val i tre eller fyra av landets tio administrativa departement. Alla medborgare över 18 år har rösträtt. Administrativt är Haiti indelat i tio departement (län), som i sin tur är uppdelade på sammanlagt 41 arrondissements (distrikt) och dessa i 133 kommuner. 13/44

14 Politiska partier Det finns gott om politiska partier men de flesta saknar ett allmänt politiskt program och många är främst verktyg för den privilegierade elit som konkurrerar om makten. Partiledarna har större betydelse än sina partier. Det haitiska partiväsendet kännetecknas av ständiga ombildningar, sammanslagningar, splittringar och namnbyten. Sammansättningen av deputeradekammaren har under 2000-talet skilt sig kraftigt åt mellan mandatperioderna. Inför president- och parlamentsvalen hösten 2015 godkände valrådet kandidater från 98 olika partier, liksom 54 kandidater till presidentposten. Oroligheter och krav på att utreda påstått valfusk gjorde att valen sköts upp i flera omgångar och hade slutförts först i januari 2017 (se vidare Aktuell politik och Kalendarium). I presidentvalet vann Jovenel Moïse från PHTK och partiet blev också störst i nationalförsamlingen. PHTK, Parti Haïtien Tèt Kale, bildades 2012 kring den dåvarande presidenten Michel Martelly (partinamnet betyder ungefär Haitiska flintskallepartiet, en referens till Martellys skallighet), och beskrivs som ett högerparti. PHTK har en majoritet i nationalförsamlingens båda kamrar med stöd av bland annat KID (Konvansyon Inite Demokratik, Samling för demokratisk enighet), AAA (Ayiti An Aksyon,Haiti i aktion) och Bouclier (eller Réseau bouclier national, ungefär Nationella skyddsnätverket). Näst största parti i parlamentet är Vérité (Sanning). Partiet bildades 2015 av den förre (numera avlidne) presidenten René Préval. Han lämnade därmed det parti som blev störst i valet runt årsskiftet : Inite (eller Unité, betyder Enighet), som tidigare hette Fwon Lespwa (eller Front de l'espoir, ofta bara kallat Lespwa, ungefär Hoppets front). Det hade bildats 2005, också av René Préval, som tidigare tillhört Fanmi Lavalas (se nedan). Delar av det gamla Inite bildade 2015 tillsammans med två andra partier Inite patriyotik (Patriotisk enighet). Bland de få partier som på senare år haft någon ansats till ideologisk bas är den så kallade Lavalasrörelsen (lavalas = vattenfall, kaskad), grundad 1991 av bland andra den katolske prästen Jean-Bertrand Aristide (president i tre omgångar, se Modern historia). Partiet har betecknat sig som socialdemokratiskt men närmast framstått som vänsterpopulistiskt. Partiets namn var från början Lavalas politiska organisation (Organisation Politique Lavalas, OPL), men efter en splittring 1997 kallade Aristide sin fraktion Fanmi Lavalas (Familjen Lavalas, FL), medan hans motståndare behöll förkortningen OPL men nu med betydelsen Kämpande folkets organisation (Organisation du Peuple en Lutte). OPL segrade stort i valet 1995 och FL 2000, men efter kuppen mot Aristide 2004 har båda fraktionerna förlorat i styrka. Rättsväsen Haiti lider av hög brottslighet. Enligt författningen ska domstolarna vara oberoende och medborgarna garanteras grundläggande rättigheter. I verkligheten är domarkåren, liksom statsapparaten i övrigt, genomsyrad av korruption och allmänhetens tilltro till rättssystemet är liten. Med mutor eller hotelser påverkas ofta såväl poliser som domare och jurymedlemmar. Även presidenten har inflytande över medlemmarna i Högsta domstolen, vilka han utnämner. Rättsväsendet har dessutom brist på pengar och välutbildad personal. Dödsstraffet är avskaffat i såväl freds- som krigstid. Ett stort problem är dock de godtyckliga och utomrättsliga avrättningar mot misstänkta brottslingar som genomförs av bland annat polisen. Trots en del ambitioner att stärka rättssäkerheten och reformera brottsbalken från 1830-talet har förhållandena snarast försämrats under 2000-talet, först genom de oroligheter som präglade landet 2004 (se Modern historia), därefter som en konsekvens av jordbävningen /44

15 Jordbävningen förstörde domstolslokaler och fängelser och många anställda i rättsväsendet omkom. Det har lett till långa eftersläpningar i rättsprocesserna och allvarlig överbeläggning i fängelserna, som har ungefär sex gånger fler intagna än vad som anses rimligt och humant enligt internationella normer. Överbeläggningen beror delvis också på att många kan få sitta inspärrade lång tid i väntan på rättegång. De sanitära förhållandena i fängelserna är ofta undermåliga. Arbetet med att bygga upp en starkare, okorrumperad polis- och domarkår har gått långsamt på grund av ineffektivitet och politiska motsättningar. Korruptionen är djupt rotad i samhället och präglar även rättsväsendet, bland annat på grund av de låga lönerna för domare, åklagare och annan domstolspersonal. En följd av korruptionen inom rättsväsendet är att de som begått verkligt grova brott ofta kan gå fria, medan småtjuvar fängslas. FAKTA POLITIK Officiellt namn Repiblik Dayti/ République d Haïti/ Republiken Haiti Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Jovenel Moïse (2017 ) Regeringschef premiärminister Jack Guy Lafontant (2017 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val PHTK 31, Vérité 17, OPL 9, KID 8, Fanmi Lavalas 8, AAA 6, Bouclier 5, Inite patriyotik 4, Fuyzon 4, övriga inkl icke tillsatta 27 (2016) 1 Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Inite 35, Altenativ 11, Ansanm Nou Fò 10, AAA 8, Lavni 7, Rasanble 4, övriga inkl icke tillsatta 24 (2010) Valdeltagande 21% i november 2016, 26 % i oktober 2015 Kommande val president- och parlamentsval avser deputeradekammaren, valet inleddes 2015 och slutfördes avser deputeradekammaren Aktuell politik Haiti hamnade i ett politiskt vakuum hösten 2015 då val inleddes men aldrig kunde slutföras. Valet gjordes till slut om och i början av 2017 tillträdde Jovenel Moïse som ny president. Men stora delar av oppositionen fortsätter att hävda att fusk förekommit och risken finns att den politiska instabiliteten kommer att bestå. Förhoppningarna var stora när val inleddes i augusti 2015 om att Haiti skulle hitta en väg ut ur den politiska låsning som landet befann sig i. Landet hade då saknat ett fungerande parlament sedan årets början och president Michel Martellys mandat var på väg att löpa ut. Men ett antal platser i nationalförsamlingen förblev otillsatta och presidentvalet havererade helt (se Modern historia) /44

16 Till slut rekommenderade en valkommission att presidentvalet skulle tas om från början. Men den planerade första valomgången fick återigen skjutas upp, när orkanen Matthew i oktober drog in över Haiti. Orkanens framfart blev en dyster påminnelse om det fattiga landets problem med naturkatastrofer och därtill djup politisk kris. Ovädret krävde över 500 människors liv och orsakade enorm förödelse. Hundratusentals människor var återigen i behov av akut nödhjälp. Oro förekom för att valet skulle försenas ytterligare men i november kunde valet till sist val hållas, till presidentposten och till delar av parlamentet. Anklagelser om valfusk förekom omgående och oroligheter bröt ut på gatorna. Protesterna ökade när valkommissionen meddelade att Jovenel Moïse fått över hälften av rösterna och därmed säkrat segern redan i första valomgången. På andra plats kom Jude Célestin, som var Moïses huvudmotståndare även 2015 (se Modern historia). I februari 2017 tillträdde Moïse som ny president, trots att de ledande oppositionskandidaterna från presidentvalet fortsatte att ifrågasätta resultatet. Jovenel Moïse är en affärsman och ägare av bananplantager, utan tidigare politisk erfarenhet. Han ställde upp som kandidat för PHTK (se Politiskt system), ett parti som grundades 2012 av den dåvarande presidenten Michel Martelly. PHTK är också största parti i parlamentet och har tillsammans med en rad stödpartier en majoritet i båda kamrar. När Moïse tillträtt gav han uppdraget att bilda regering till Jack Guy Lafontant, en god vän som är läkare och liksom Moïse aldrig tidigare haft någon politisk post. I slutet av mars 2017 godkände parlamentet den nya regeringen. Utmaningarna är många för den nya regeringen. Koleraepidemin som bröt ut efter jordbävningen 2010 fortsätter att skörda liv (se Modern historia). Utbrottet har krävt runt haitiers liv och smittat närmare en miljon. Smittan kom med nepalesiska FN-soldater och berodde på deras bristfälliga hygien, Haiti var före utbrottet helt fritt från kolera. FN erkände först 2016 att världsorganisationen alls har ett ansvar för utbrottet men har fortsatt att vägra ta juridiskt ansvar. Istället har FN vädjat till medlemsländerna om bidrag till en fond för att bekämpa koleran, utan vidare framgång. När regeringen presenterade statsbudgeten för 2017/2018 utbröt oppositionsledda gatuprotester, som pågick fram till dess att budgeten trädde i kraft den 1 oktober. Oppositionen och demonstranterna ansåg att budgeten skulle gynna medelklassen och slå hårt mot landets fattiga. Protesterna gällde även skattehöjningar, till exempel på tobak. Läs mer om den löpande utvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn Repiblik Dayti/ République d Haïti/ Republiken Haiti Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Jovenel Moïse (2017 ) Regeringschef premiärminister Jack Guy Lafontant (2017 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val PHTK 31, Vérité 17, OPL 9, KID 8, Fanmi Lavalas 8, AAA 6, Bouclier 5, Inite patriyotik 4, Fuyzon 4, övriga inkl icke tillsatta 27 (2016) /44