HÖGRE REALLÄROVERKETS

Transkript

1 HÖGRE REALLÄROVERKETS STOCKHOLM NYA BYGGNADER SIXTEN VON FRIESEN

2 Högre Realläroverkets i Stockholm nya byggnader. Inledning. Realläroverket vid sitt upprättande år 1876 med de tre klasser, som det under sitt första läsår innehöll, förlades till det s. k. Stadshuset, Götgatan l, var det knappast någons mening, att detta hus skulle blifva annat än en provisorisk lokal för detsamma. De omgifvande trånga och starkt trafikerade gatorna, järnvägen, som skar lekplatsen, lokalernas otillräcklighet, rummens otillfredsställande inbördes läge, deras för en skola ej afpassade inre anordning, saknaden af all artificiell ventilation dessa med flere olägenheter voro ock i längden outhärdliga och föranledde ganska snart från skolmyndigheternas sida uttalanden och åtgärder, de förra belysande missförhållandena, de senare åsyftande att på det enda sätt, som var möjligt, nämligen genom en ny lokal för läroverket, få dessa missförhållanden afhulpna. Så ingick Rektor den 12 Januari 1882 till Kungl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk med en skrifvelse, i hvilken han anhöll, att Direktionen, så fort möjligt vore, ville söka utverka, att ett nytt, lämpligt och tidsenligt läroverkshus måtte för Realläroverket anskaffas. På grund däraf gjorde ock Direktionen den 9 Februari 1882 framställning i ärendet hos Stadsfullmäktige, hvilka jämväl med anledning häraf och på förslag af Drätselnämnden, 1 ) som antog, att byggnadsfrågan skulle år 1883 vinna sin lösning, den 15 December 1882 i Stockholms stads stat för år 1883 uppförde ett belopp af 10,000 kr. att användas till vidtagande af förberedande åtgärder för uppförande af ett nytt läroverkshus åt Realläroverket. 2 ) Genom detta Stadsfullmäktiges beslut, hvilket här med djup känsla af tacksamhet antecknats, var visserligen det första, betydelsefulla steget taget till den med läroverkets framgångsrika verksamhet nära förbundna byggnadsfrågans slutliga lösning. Men ännu återstodo många svårigheter att öfvervinna. Drätselnämnden eller rättare dennas Första afdelning, på hvilken vidtagandet af de i beslutet omförmälda åtgärderna nu berodde, hade till en början mycken möda att uppleta en för läroverket tjänlig tomtplats. Först stannade Afdelningen härvid med sitt val på det å Kungsholmen, mellan Bergs-, Pil-, ') Bihang n:r 93 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år 1882 jfdt med bih. n:r 90 s. å. 2 ) Jfr Beredningsutskottets uti. i n:r 193 år Realläroverket. l

3 2 DEN NYA LÅROVERKSBYGGNADEN. Kungsholms- och Agnegatorna belägna kvarteret Plommonträdet, där staden ägde särdeles 5 rymliga och sunda tomter. Men Kungl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, till hvilken Afdelningen häuskjut-it ärendet, afböjde det gjorda förslaget, emedan läget var allt för aflägset från de delar af staden, hvilka företrädesvis kunde beräknas komma att lämna väsentligt bidrag till lärjungeantalet vid läroverket. För att tillmötesgå Direktionens i ämnet uttalade önskan gjorde Afdelningen med anledning häraf bemödanden att till byggnadsplats forvärfva tomter, centralt belägna med lämpligt afstånd från Norra latinläroverket och Östermalms läroverk. De pris, som för dylika tomter fordrades, voro likväl så höga, att Afdelningen ansåg sig böra tillse, huruvida icke någon staden tillhörig egendom kunde för ändamålet användas, äfven om läget vore något mindre centralt. I sådant hänseende kom Afdelningen att rikta sin uppmärksamhet på kvarteret Roslagen, beläget mellan Roslags-, Rens-, Tule- och Odengatorna, hvilket, om ock ej så centralt beläget, som önsldigt vore. i öfrigt enligt Afdelningens åsikt, beträffande afståndet från andra allmänna läroverk, motsvarade de af Direktionen uppställda villkor. Åsikten om sistnämnda kvarters lämplighet hyllades dock ej enhälligt inom Afdelningen: mot beslutet att föreslå detsamma till byggnadstomt för Realläroverket anfördes nämligen reservationer från två håll, från ett, där man fortfarande ej ville veta af annan tomtplats än det här ofvan nämnda kvarteret Plommonträdet, hvilket för öfrigt äfven inom den majoritet, som nu fattat beslutet att alternatift föreslå kvarteret Roslagen, fortfarande hade de största sympatierna, och från ett annat, där inan i stället för kvarteret Roslagen förordade det mellan Karlavägen, Rådmans-, Östermalmsoch Engelbrektsgatorna belägna kvarteret Näktergalen, hvarest staden äfven hade egendom. Direktionen, som anmodades att yttra sig äfven om Afdelningens nya förslag, kunde ej heller förorda detta, enär densamma så väl med afseende på afståndsförhållanden som i sanitärt hänseende ansåg tomten olämplig för det ifrågavarande ändamålet. Till bestyrkande af sin uppfattning i den sanitära frågan åberopade Direktionen ett yttrande af Förste stadsläkaren samt Chefen för stadens gatu- och trumbyo-gnader. I fråga åter om J Oo D den af tvenne reservanter föreslagna platsen i kvarteret Näktergalen yttrade Direktionen, att om det mötte oöfvervinneliga hinder att för läroverket erhålla ett mera centralt läo-e, den funne sig böra föredraga nämnda kvarter framför kvarteret Roslagen, under förutsättning dock att genom erforderliga anordningar kunde beredas lämpligt läge å tomten samt tillräckligt utrymme för ett lärohus, afsedt till ett fullständigt högre realläroverk. I ett sådant föga tillfredsställande skick befann sig ärendet, då Afdelningen den 10 Juli 1883 gick att öfverlämna detsamma till den i sista hand härom beslutande myndigheten, Stockholms Stadsfullmäktige. Afdelningeus sistnämnda dag daterade skrifvelse 1 ) innehåller, efter en redogörelse för frågans föregående behandling, hufvudsakligen följande. De af Direktionen framställda anmärkningarna mot den af Afdelningen föreslao-ua platsen i kvarteret Roslagen syntes Afdelningen icke vara af beskaffenhet, att tanken på platsens användande till nu ifrågavarande ändamål därför borde öfvergifvas. Hvad afståndsförhållandena anginge, kunde Afdelningen icke finna annat, än att kvarteret Roslao-en låo-e på ett lämpligt afståud från Norra latinläroverket och Östermalms allmänna läroverk, och i sanitärt hänseende syntes icke heller något vara att erinra. Det af Direktionen ') Se bihnng n:r 17 till Ik-rednlngsutskottets utlåtanden och memorial för Sr 1887.

4 DKN NYA I.ÄKOVKKKSHYININAPKN. 3 åberopade intyget innehölle nämligen, att kvarteret Roslagen, som, hvad grund och utrymme beträffade, syntes de tillfrågade personerna ganska lämpligt för en skolhusbyggnad, likväl icke syntes dem kunna och höra för sådant ändamål tagas i anspråk förr, än den tätt intill belägna Trflskängen upphört att begagnas såsom afstjälpningsphits för afskrädcn och därvarande sophögar hlifvit täckta med ett jordlager, tillräckligt mäktigt att hindra illaluktande gaser att i större myckenhet utströmma ur marken. Då nu förändrade anordningar beträffande renhållningtiväsendet redan vore föreslagna, hvarigenom Trtaktogena begagnande till afstjälpningsplats komme att upphöra, samt de tillstyrkta åtgärderna för platsens desinticiering borde kunna vidtagas, innan en läroverksbyggnad hunne blifva färdig, hade Afdelningen funnit det afgifna intyget snarare kunna åberopas såsom ett förord för användandet af kvarteret Roslagen till plats för en läroverksbv< r<r nad O I v ~" An tvärt om. Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde Afdelningen, att Stadsfullmäktige mätte bestämma plats för den nya rcallärovcrksbyggnadeu, samt att därtill matte utses antingen kvarteret Plommonträdet, om h vars företräden Afdelningen vid redogörelsen för ärendets föregående behandling yttrat sig, eller kvarteret Roslagen. ^ id skrifvelsen voro fogade tvä reservationer, af hvilka den ena förordade kvarteret Näktergalen, den undra äter ogillade alla tomter, som hittills varit på tal. Två alternativa förslag, ett tredje reservationsvis afgifvet och slutligen en mening, som underkände alla de framställda förslagen - se där frågans läge, då den nu skulle till behandling upptagas i Stadsfullmäktiges Beredningsutskott, innan den framlades för kommunalrepresentationen. Sa betydande som frågan var, kunde man under sådana förhållanden ej vänta, att den snart skulle komina ifrån Beredningsutskottets bord. Och sa skedde ej heller. Den 10 Juli 1883 var, såsom redan är nämndt, skrifvelsen till Stadsfullmäktige från Drätselnämndens första afdelning daterad, och den 7 Mars 1887 är datum för Beredningsutskottets utlåtande i ärendet. Afveu inom Utskottet voro, såsom naturligt var, särdeles dä skolmyndigheten endast svagt omfattade ett af förslagen och detta därtill var det inom Afdelningen af reservanter framställda, meningarna till en början mycket delade. En följd häraf blef, att ärendets behandling fortgick med en viss lamhet, och den tog icke någon verklig fart, förrän inom Utskottet det, med afseende på den snabba lösningen af sa väl denna som en annan närbesläktad fråga, lyckliga greppet gjordes att samtidigt företaga Realläroverkets och Södra latinläroverkets byggnadsfrågor. Afven för sistnämnda läroverk var nämligen behofvet af en ny lokal i hög grad trängande, och för en sådan fanns jämväl sedan några år tillbaka en för ändamålet inköpt tomt i de förenade kvarteren Laxen och Östergötland. Hvad Realläroverket beträffar, sökte Utskottet reda sig ur villrådigheten genom att öfvergifva alla tre de hittills framställda förslagen, och då Utskottet på våren 1885 uppdrog åt en kommitté att uppgöra förslag till ny läroverksbyggnad dels för Södra latiuläroverket dels för Realläroverket, var det med den uttryckliga föreskrift, att det sistnämnda läroverket skulle förläggas till det mellan Tule-, Marqvards-, Döbelns- och Odengatorna belägna kvarteret Grundläggaren, sålunda den fjärde officiellt föreslagna tomtplatsen. Kommittén, som bestod af herrar kamreraren C. E. Ekgren, ordförande, bankofullmäktigen E. Törnebladh, arkitekten A. Kumlicn, rektorn S. G. von Friesen och stadens byggnadschef, majoren C. J. Knös, afgaf den 4 Juni 1886 sitt af kostnadsförslag och ritningar åtföljda betänkande, tryckt såsom bihang n:r 44 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år Den fullständiga utredning frågan om själfva bygg-

5 4 DEN NYA I.ÅROVERKSBYCHINADKN. nådens anordning och beskaffenhet genom detta betänkande erhöll blef utan tvifvel ett kraftigt medel att föra frågan i dess helhet framåt, Man kan ock säga, att denna utredning, ehuru den egentligen intet hade att skaffa med tomtfrågan, likväl tämligen direkt bidrog till att bringa klarhet älven i denna. Af utredningen framgick nämligen, att det af Utskottet bestämda kvarteret Grundläggaren var för läroverkets behof otillräckligt, så att kommitterade, som i enlighet med Utskottets föreskrift förlade själfva läroverkshuset i nämnda kvarter, sågo sig nödsakade att för gymnastikbyggnaden och rektorsbostället taga i anspråk en del af de midt emot vid Tulegatan belägna, i den nya stadsplanen till sammanslagning under det gemensamma namnet Roslagen bestämda gamla kvarteren Roslagen delvis och Snickaren delvis. Uå man således, äfveu med fasthållande i hufvudsak af Utskottets tomtförslag, ej kunde undgå det af Drätselnämndens första afdelning alternatift förordade kvarteret Roslagen, var det ej svårt att inse, huru valet, om det komme att göras mellan Utskottets förslag och Afdelningens andra alternativ, skulle utfalla. Under tiden hade frågans lösning äfven på annat sätt fått fart, i det Stadsfullmäktige visat sin allvarliga föresats att komma till ett slut på ärendet, då de, hyllande Beredningsutskottets uppfattning om lämpligheten att samtidigt företaga nybyggnaderna för Realläroverket och Södra latinläroverket, till hvartdera byggnadsföretagets påbörjande anvisat först i 1886 års och sedan i 1887 års stat ett belopp af 50,000 kronor. 1 ) Kommitterades förslag remitterades först till Drätselnämndens båda afdelningar, för att de skulle yttra sig, den första öfver förslaget med undantag af byggnadens beskaffenhet, den andra i sistnämnda hänseende. Andra afdelningen var snart färdig med frågan och förklarade redan den 8 September 1886, 2 ) att den intet hade att erinra mot kommitterades förslag, hvad beträffade byggnadernas beskaffenhet. Inom Första afdelningen åter tog ärendet längre tid, och anledningen härtill torde bäst framgå af en redogörelse för Afdelningens den 15 Februari 1887 daterade skrifvelse i ämnet till Beredningsutskottet. 2 ) Sedan Afdelningen redogjort för tomtfrågans föregående skeden, anförde den, hurusom en jämförelse mellan kvarteren Grundläggaren och Roslagen visade, att det förras areal, omkring 83,000 kvadratfot, icke medgåfve plats för rektorsbostad och gymnastik, hvilka byggnader af kommitterade förlagts i det på andra sidan af den blifvande Tulegatan befintliga kvarteret Snickaren (egentligen delar af de gamla kvarteren Roslagen och Snickaren samt en igenlagd gränd), då däremot i kvarteret Roslagen (det gamla) med tillägg af en staden äfvenledes tillhörig remsa från sistnämnda kvarter (Snickaren) kunde beredas ett sammanhängande område af omkring 122,000 kvadratfot, tillräckligt stort till skolgård och byggnadsplats för samtliga byggnader, hvilka enligt de af kommitterade uppställda grunder kunde förläggas med hufvudfasaderna vettande åt det mest lämpliga väderstrecket, nämligen åt öster. I afseende å kostnaden upptoge kommitterades förslag en slutsiffra af 584,000 kronor, då däremot byggnadskontorets bilagda beräkning å kostnaderna för läroverkets förläggande till kvarteret Roslagen slutade å 607,000 kronor, härrörande skillnaden, 23,000 kronor, hufvudsakligen af där nödiga planeringsarbeten. Emellertid vore det nödvändigt att före användandet af kvarteret Grundläggaren anskaffa plats för stadens växthus och trädskolor, hvilket, såsom Afdelningen närmare utförde, ej ') B.-U:s uti. o. mem. n:r 223 för dr 1885, s. 9; bih. n:r 61 till B.-U:s uti. o. mem. för år 1886, s. 17; B.-U:s uti. o. mem. n:r 158 år 1886, s. 17, ) Bihang n:r 17 till B.-U:s utlåtanden och memorial för år 1887.

6 DKN NYA LÄROVEKKSHYGGNADEN. 5 kunde ske utan rätt afsevärda kostnader. De verkliga utgifterna för läroverksbyggnadens förläggande i kvarteret Grudläggaren blefve härigenom betydligt högre, än om till byggnadsplats valdes kvarteret Roslagen. En ytterligare olägenhet vore, att läroverksbyggnadens påbörjande måste uppskjutas, till dess nytt växthus blifvit uppfördt, hvilket kunde komma att draga ut på tiden, helst det alltid måste blifva svårt att finna därtill fullt lämplig och väl belägen egendom. Vid val mellan de båda kvarteren Grundläggaren och Roslagen till byggnadsplats för realläroverk gåfve Afdelningen sålunda obetingadt företräde åt det senare. Den af Kungl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk förordade byggnadsplatsen i kvarteret Näktergalen förutsatte, på sätt en bilagd karta närmare utvisade, att från Timmermansordens egendom Eriksberg förvärfvades dels för komplettering af skoltomten ett område mellan stadens där varande mark och den här framdragna Karlavägen, dels ock för tillträde till skoltomten den utmed kvarteret belägna del af denna väg. För att få utrönt, på hvilka villkor sistnämnda mark skulle kunna erhållas, hade underhandlingar inledts med Direktionen för Timmermansordens hus och hospital, men dessa under flere månader förda underhandlingar hade icke ledt till nöjaktigt resultat, hvadan tanken på att förlägga Realläroverket i kvarteret Näktergalen måst öfvergifvas. Om nu den uf Kungl. direktionen gjorda invändning mot förläggande af Realläroverket i kvarteret Plommonträdet på grund af dess aflägsna läge godkändes, återstode sålunda för Afdelningen endast att förnya sin först alternatift gjorda hemställan, att det nya realläroverket måtte uppföras i kvarteret Roslagen. Såsom redan är nämndt, var Drätselnämndens första afdelnings skrifvelse till Beredningsutskottet daterad den 15 Februari 1887, och så fullständigt hade de gjorda utredningarna och förarbetena för ögonblicket ekarterat alla afvikande meningar, och så stor var nu ifvern att komma till en lösning af ej blott denna, utan ock den därmed sammanknutna Södra latinläroverkets byggnadsfråga, att Beredningsutskottet redan den 7 Mars 1887 i sitt då afgifna utlåtande angående förevarande ärenden 1 ) kunde, utan reservation af någon medlem, helt kort förklara, att»de lämnade upplysningar om tomt för Realläroverket hade bibragt Utskottet den öfvertygelsen, att den föreslagna byggnadsplatsen i kvarteret Roslagen med tillägg af en remsa från kvarteret Snickaren (rätteligen äfven en igenlagd gränd) borde väljas». Såsom man finner, vittnade Utskottets förord, äfven om man tager i beräkning den objektivitet, som städse och med rätta utmärker offentliga aktstycken, icke om någon synnerlig hänförelse för den föreslagna tomtplatsen. Hvad anordningen och beskaffenheten af läroverkets hufvudbyggnad beträffar, hade kommitterades förslag vid den förberedande behandlingen gillats, och det lämnades äfven af Beredningsutskottet i dess nyss nämnda utlåtande utan anmärkning. Så skedde ock med kommitterades förslag till rektorsboställe. Däremot synes med afseende på den föreslagna gymnastikbyggnadens fulla lämplighet för sitt ändamål tvekan hafva hos Utskottet, förefunnits, enär detsamma för att vinna något rådrum för bedömandet af denna byggnad föreslog, att med beslutet om densamma måtte någon tid anstå. Beredningsutskottets utlåtande, som den 18 Mars 1887 förekom till åtgörande hos Stadsfullmäktige, blef af dessa godkändt, med undantag endast för rektorsbostället, angående hvilket Stadsfullmäktige beslöto, att med utförandet af detsamma skulle för tillfället anstå. För läroverksbyggnadens uppförande anslogos, enligt Utskottets förslag, ') N:r 43 tor Hr 1887.

7 ti I-KS NYA I.ÄIlUVKItKSIlYtitiN AI>KN kronor, och Stadsfullmäktige beslöto darjamte, i sitt förord för entreprenad skiljande sig frän Utskottets hemställan, att ät Drätselnämndens andni afdelning uppdraga att helst pä entreprenad lata utföra arbetena efter förslagen, dock ined rätt att vidtaga de mindre ändringar i planerna, som kunde finnas nödiga eller nyttiga och icke medförde höjning i den lu-räknade kostnaden. Il.lrmed hade denna angelägenhet flyttats fr;hi förhandlingens till handlingens område. Utom för det sueeessiva anvisandet af medel i Imdgetenm till byggnadsföretagets utförande togs emellertid Stadsfullmäktiges uppmärksamhet ytterligare tvenne gånger i anspråk för denna fråga. Af det föregående framgår, att detta måste ske i främsta rummet för gymnastikhyggnaden. Beträffande denna hade Beredningsutskottet den 7 Oktober 1S87 hos Direktionen öfver (iymnastiska centralinstitutet anhållit, att denna matte upplysa därom, hvilka erinringar möjligen kunde vara att göra mot de ät kommitt e. rade uppgjorda ritningarna, och sedan Direktionen tillmötesgått Utskottets önskan, hade ärendet hänskjutits till Drätselnämndens andra afdelning, som uppgjort ny ritning till byggnaden. Denna ritning, som först blef för Södra latinläroverkets räkning af Stadsfullmäktige godkänd, 1 ) framlades a nyo för dessa den )"> Juni 1888-) för Realläroverkets räkning och vann äfven nu bifall. Till byggnadens uppförande beviljades,">2,i$80 kronor. - l skrifvelse till Stadsfullmäktige den 20 Februari 1890 hemställde Drätselnämndens andra afdelning, <li'ls att askledare matte anbringas a Kealläroverkets nya byggnad, dels att klosetterna, som enligt kommitterades af Stadsfullmäktige godkända förslag skolat inredas under bönsalen, matte, enär denna plats ansetts mindre tjänlig, förläggas i en särskild byggnad vid gårdsplanens norra gräns. Mot det förra förslaget hade Beredningsutskottet ej något att erinra, i hufvudsak ieke heller mot det senare. Den uppgjorda ritningen till afträdesbyggnad borde doek, enligt Utskottets åsikt, både ur kostnadens och ändamålsenlighetens svnpunkt omarbetas och återförvisades därföre till Afdelningen. Denna uppgjorde med anledning häraf ny ritning, hvilken sedermera af Beredningsutskottet förordades hos Stadsfullmäktige. 3 ) Dessa biföllo den l April 1890 hvad Utskottet hemställt, så att de så väl till askledare anslogo 1,200 kronor, som ock till afträdesbyggnad, jämte förut till klosetters uppsättning och inredning i kostnadsförslaget till hufvudbyggnadeu upptagna medel 960 kronor, ett belopp af 4,800 kronor. Tomten. Den tomtplats, om hvilken man efter många och långa meningsutbyten enat sig, är, såsom af det föregående framgår, belägen i det i den nya stadsplanen under namn af Roslagen upptagna kvarteret och utgör den norra och större delen af detta, på tre sidor omgifven af 18 m. breda gator, Roslags-, Rens- och Tulegatorna, och på den fjärde gränsande till den återstående delen af kvarteret. Tomtens västra del utgjordes, innan platsen för läroverkets räkning planerades, af ett nära 10 ra. högt berg, på hvars norra och högsta del en väderkvarn, Pärlstickarkvarnen kallad, befann sig. Den östra delen var trädgård; endast några obetydliga, snart sagdt värdelösa byggnader voro att rifva. ') B.-U:s uti. o. inein. n:r 171 för år l ) B.-U:s uti. o. niem. n:r 94 för år ) B.-U:s uti. o. mem. n:r 57 för &r 1890.

8 PKN NYA LÅROVRUKSnYOONADEN. 7 Tomten utgöres förnämligast af delar af till staden fir 1877 inlösta ofria egendomar samt den igenlagda Snickaregränden, och utgör dess bokförda värde 24,257,77 kronor. 1 ) Platsen är nästan rektangulär med längdriktningen i nnv. sso.; den är 164 ni. lång och 68 m. bred, hvadan dess ytinnehåll är vid pass 11,150 kvadratmeter. Tomten är belägen i Johannes församling. Dess ungefärliga afstånd till Gustaf Adolfs torg är 1,620 m. (18 minuters väg att gå), till Nybron, sedan Birgerjarlsgatan blifvit (l öppnad, 1,420 m. (16 min.), till Stureplanen, också utefter nyssnämnda gata, 1,010 m. (11 min.), till nordvästra hörnet af Humlegården 650 m. (7 min.), till Roslagstull 1,090 m. (12 min.), till Norrtullsgatau, där denna skares af Odengatan, 570 m. (6 min.) och till Hötorget 1,170 m. (13 min.). Som tomtplanet är högre beläget än så väl Roslags- som Rensgatorna, O,o l,17 m. än den senare och l,i: 0,r>r> m. än den förra, är gården vid dessa gator begränsad af en stödjemur, på utsidan beklädd ined grofhuggen granit. Ofvanpå muren är en granitsockel, likaledes af grofhuggen sten; denna sockel fortsattes utefter Tulegatan till gymnastikbyggnaden, och afsikten är, att den skall fortlöpa äfven på andra sidan denna till norra tomtgränsen, då tomtens nordvästra hörn, som ännu icke är för läroverket disponibelt, blifvit lagdt till skolgården. I sockeln är ett l,is m. högt staket af gjutjärn fästadt. Gränslinierna äro afbrutna på den östra sidan af en 7,37 m. bred trappa, med 7 steg, från Roslagsgatan upp till gårdsplanet och fyra grindar, i likhet med staketet, vid slutet af denna, samt på den västra sidan af två likadana grindar. Gården är i sin helhet sandad, med undantag af den med tuktad sten belagda vägen från trappan vid Roslagsgatan till stora ingångstrappan. Den del af gården, som lämpligen kan afses till uppehållsplats för ungdomen under rasterna, är vid pass 6,800 kvm. På tomtens södra del är hufvudbyggnaden belägen, med hufvudfasaden åt Roslagsgatan och väderstrecket ostnordost. Af ofvan omförmälda kommitterade hade den bestämda fordran uppställts, att hufvudfasaden ej måtte läggas åt norr. Denna fordran, som man äfven i sydligare länder sökte tillfredsställa, vore på vår breddgrad särdeles afsevärd. Om nämligen flertalet af rummen låge åt norr, blefve den hufvudsakliga delen af byggnaden i det hela mörk, kylig och otreflig, utsatt för hård och kall blåst, ofta svår att direkt förse rned frisk luft och i följd af allt detta mindre sund. Det läge, byggnaden med afseende på väderstrecken nu erhållit, torde få anses fullt lämpligt. Byggnaden är indragen från gatorna, från Roslagsgatan 24,34 m., från Rensgatan 13,17 m. och från Tulegatan 8,94 m. (flyglarna) till 4,44 m. (bönsalens yttersta krök). Gymnastikbyggnaden är belägen invid Tulegatan, 12,o m. från norra tomtgränsen, och utmed denna sistnämnda ligger afträdesbyggnaden, på ett afstånd af 16,34 m. från Roslagsoch 27,29 m. från Tulegatan. Hufvudbyggnadens plan. Då hufvudbyggnadens indelning och anordning i öfrigt är gjord i så godt som fullständig öfverensstämmelse med det af omnämnda kommitterade uppgjorda förslag, må ur kommitterades betänkande, bihang n:r 44 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år 1886, följande här anföras. ') Bih. n:r 101 till B.-U:s uti. o. mem. för år 1890, s. 14.

9 8 DEN NYA LÅROVKUKSBYQGNADEN. Vid uppgörandet af planen för en läroverksbyggnad hade man, säga kommitterade, först och främst att taga hänsyn till de egentliga, vanliga lärosalarna eller klassrummen. Af deras antal och storlek bestämdes i väsentlig mån hela läroverkshusets omfattning, likasom de ock utgjorde den del af byggnaden, som för skolarbetet vore af den största betydelsen. Hvad beträffade antalet klassrum, som i en läroverksbyggnad borde finnas, samt den utsträckning, som åt dessa klassrum borde gifvas, så berodde dessa förhållanden af det antal lärjungar, för hvilket skolhuset vore afsedt, af lärjungarnas fördelning i klasser samt af deras kroppsdimensioner. Till en början skulle de två först nämnda af dessa faktorer tagas i skärskådande med läroverkens nuvarande organisation till utgångspunkt. De högre allmänna läroverken omfattade för närvarande 9 årsklasser, af hvilka de 6 öfversta voro fördelade på två linier, latinlinien och reallinien. Men i Realläroverket funnes för närvarande icke någon latiulinie, och ej heller torde i framtiden någon sådan där komma att finnas, åtminstone ej så afsöndrad eller så omfattande, att den nu annorlunda, än såsom möjligen föranledande behof af duplikantrum, behöfde tagas med i räkningen. Inom hvar och en af detta läroverks 9 årsklasser komme således ' öfver hufvud taget endast en läroplan att följas. Men man måste beräkna, att hvarje årsklass komme att innehålla så många lärjungar, att det, oaktadt alla dessa lärjungar genomginge samma kurser, blefve nödvändigt att dela klassen i minst två parallellafdelningar nedre 6:te klassen vid realläroverket vore för närvarande delad i 3 sådana och ansåge sig kommitterade således med behörigt afseende fäst på behofvet af duplikantrum böra föreslå, att i Realläroverkets nya byggnad omkring 20»klassrum» anordnades. Beträffande antalet lärjungar, som af en lärare samtidigt skola undervisas och som således skulle rymmas i ett klassrum, hade sedan år 1880 rörande de lägre klasserna inom de mera besökta läroverken varit gällande särskilda af Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter, hvilka numera skola tillämpas på klasserna från och med den l:sta till och med den 5:te, hvad Realläroverket vidkom me till och med den nedre 6:te. Ur de sålunda föreskrifna bestämmelserna borde följande här meddelas. En lärjunge hade bästa rätten att vinna inträde vid det närmaste läroverk, där han kunde erhålla den undervisning, han önskade, och betraktades såsom tillhörande dettas läroverksområde, dock att inom samma stad belägna läroverk finge anses hafva gemensamt sådant område. För hvarje läsår bestämdes af Kungl. Maj:t, huru många parallellafdelningar finge bildas i hvar och en af de i fråga varande klasserna vid de särskilda läroverken. Inom hvarje parallellafdelning åter finge, om antalet lärjungar i densamma uppginge till 30, ej vidare någon ny lärjunge från främmande läroverksområde intagas, och om antalet uppginge till 35, ej heller någon från läroverkets eget område. Men oaktadt iakttagandet af dessa föreskrifter kunde dock, enär en läroverket redan tillhörig lärjunge icke finge ur detsamma på grund af klassens öfverbefolkning uteslutas, vid de årligen återkommande flyttningarna och fördelningar på de olika linierna inträffa, att antalet lärjungar växte öfver 35, och finge då detta antal stiga ända till 40, innan delning i parallellklasser finge ifrågasättas. Maximisiffran för lärjungeantalet i de högre klasserna kunde således under nuvarande förhållanden strängt taget anses vara 40, men i regeln torde siffran 35 ej behöfva öfverskridas. För de högre klasserna funnes icke några motsvarande föreskrifter, och hade ej heller i dem något allmännare behof af sådana gjort sig gällande, enär antalet nyinskrifna lärjungar där i vanliga fall vore mycket litet. Enligt hvad sålunda anförts, skulle antalet lärjungar, som i hvarje klassrum vid behof kunde inrymmas, vara, hvad de läore klasserna beträffade, 35 ä 40, hvad åter beträffade de högre, något mindre, 30 a 35. Men vid behandlingen af den viktiga frågan om Klassrummens antal och antalet lärjungar, för hvilka hvart och ett af dem borde afses, hade kommitterade ingalunda uteslutande tagit hänsyn till nuvarande organisation och nu gällande bestämmelser. Den förevarande frågan borde utan tvifvel ses äfven ur en allmännare synpunkt, eftersom läroverkshuset väl byggdes för århundraden. Man borde då taga i betraktande å ena sidan möjligheten för en föreståndare att öfvervaka och hålla tillsammans en skara skol-

10 DKN NYA LÅROVEUKRnYOONADKN. 9 ynglingar af ända till 18 a 19 års ålder samt nödvändigheten att hålla läroverkshuset inom rimliga dimensioner både i horisontal utsträckning, särskildt för tomtens skull, och äfven beträffande höjden, samt å (indra ttnhin de relatift mycket större kostnader, som flere mindre läroverkshus, afsedda hvart och ett för ett mindre antal lärjungar, otvifvelnktigt skulle medföra, särskildt för skolgårdar, för bönsalar, för gymnastiksalar, för lärarerum, för biblioteksrum, för musiksalar, o för vaktmästarebostäder, för rektorsboställen och äfven för andra rum och lägenheter. Å ena sidan finge läroverkshuset ej vara för stort, men å andra ej heller för litet; kommitterade hade ansett sig böra beräkna de nu i fråga varande läroverkshusen för 6, högst 7 hundra lärjungar, vidare hade det ej rned afseende på de tillgångar, som för undervisningens bestridande kunde stå till buds, ansetts rådligt att beräkna ett mindre antal lärjungar för hvarje klassrum än 'M ä 35; sistnämnda, ur pedagogisk synpunkt redan väl höga siffra hade kommitterade däremot ej ansett sig behöfva i någon högre mån öfverskrida, om än möjlighet beredts att åtminstone af yngre gossar, och om så nödvändigt skulle vara, insätta ett något högre antal. Till jämförelse i detta afseende kunde här nämnas, att i Stockholms folkskolor medeltalet lärjungar, som bildade en läsgrupp eller samtidigt undervisades af en lärare, enligt folkskoleöfverstyrelsens berättelse för år 1884 utgjorde mellan 32 och 33. Härvid torde ock böra tagas i betraktande, att med afseende på möjligheten för så väl lärare som lärjungar att med både synen och hörseln iakttaga hvad som vid undervisningen förekomme klassrummen ej finge vara allt för stora. Dessa rum borde alltså afses för omkring 35 lärjungar, och då, såsom nyss nämndes, hela lärjungeantalet beräknades till 600 ä 700, finge man äfven på denna väg antalet klassrum, duplikantrummen medräknade, till vid pass 20. Klart vore för öfrigt, att, om i läroverkshuset, då alla klassrummen vore helt och hållet fyllda, kunde rymmas 700 lärjungar, så komme i verkligheten denna siffra kanske aldrig att uppnås, enär en så jämnt afpassad fördelning af lärjungarna mellan klasserna, som detta skulle förutsätta, svårligen torde komma att förefinnas. Efter den sålunda lämnade belysningen af frågorna om klassrummens antal och antalet lärjungar, hvilka i hvarje klassrum skulle hafva plats, borde följa behandlingen af frågan om storleken af ett för ett visst lärjungeantal afsedt klassrum. Härvid måste främst beräknas den golfyta, som för hvarje enskild lärjunges sittplats, bord inberäknadt, måste tagas i anspråk. Af lärjungens kroppsliga beskaffenhet, särskildt hans dimensioner, hvilka under skolåren tilltoge med åldern, vore denna ytas storlek väsentligen beroende. Den för en lärjunge erforderliga platsens djup vore hufvudsakligen bestämd af a, afståndet, knappt taget, mellan rygg och knäveck, då rygg och underben vore i det närmaste lodräta samt lårbenet horisontellt, vidare?>, bordskifvans horisontella djup, och c, afståndet mellan de båda lodlinier, som droges från bordskifvans inre och stolskifvans främre kanter. Platsens djup blefve nämligen, oafsedt det tillägg, som borde göras för materialets groflek och ryggstödets lindriga lutning, lika med a + b c. Enligt uppgifter efter tyska författare (Raschdorff, Buchner) vore den här med a betecknade längden, lårbenets längd, vid pass 1 / ä af hela kroppslängden. Vid mätningar, som i Stockholm blifvit anställda, hade den befunnits vara något större, inemot '/ 4. Hvad åter lärjungarnas kroppslängder vid olika åldrar beträffade, så vore dessa enligt af senaste läroverkskommitté föranledda undersökningar i de svenska skolorna i medeltal: i 10:de lefnadsåret cm. l i 16:de lefnadsåret cm.» ll:te» 133» 17:de» - 162» 12:te» 136» 18:de» 167» 13:de» 140» 19:de» 170» 14:de» 144» 20:de». 171» I5:de 149» Således skulle, om man antoge, att skolstolar af 4 storlekar anskaffades, n:r l för åringar, n:r 2 för åringar, n:r 3 för åringar och n:r 4 för åringar, den längd, som nyss kallades a. blifva för Realläroverket. 2

11 10 t)kn NYA LÄItOVElSKSBY(10NAI>EN. Den längd, som här ofvan betecknats med /;, vore mera godtycklig. Det vore egentligen vid skrifniug, som denna längd, skifvans djup, toges i anspråk, och borde den vara så tilltagen, att lärjungen, äfven då han skrefve på nedersta raden i sin skrifbok, kunde hålla bada armbågarna på bordet utan att behöfva stöta den framför sittande i ryggen med bokens öfre kant. Man läte vanligen i skolor denna längd variera från 40 till 48 cm. allt efter lärjungarnas kroppsstorlek, och skulle b således blifva för Man kunde taga såsom regel, att de högre afdelningarna i läroverket iunehölle färre lärjungar, än de lägre. Genom att på nyss angifna sätt låta platsens storlek växla efter lärjungens med åldern tilltagande kroppsdimensioner vunne man sålunda den viktiga fördelen, att rum af samma storlek passade så väl för högre som för lägre klasser utan att blifva för stora för de förra eller för små för de senare. Att lägga stora och små klassrum växelvis med hvarandra tjänade till intet, enär man i närgränsande rum borde hafva lärjungar af ungefär samma ålder och följaktligen klasser med ungefär samma lärjungeantal och lika stora platser för hvar lärjunge; att åter hafva stora rum i en del af byggnaden och små i en annan del stötte på tekniska svårigheter. Klassrummen borde således helst vara lika stora i hela byggnaden. Men om då alla sittplatserna vore lika stora, i hvilken händelse de måste vara så stora, som för de äldsta lärjungarna erfordrades, så skulle dels rummen blifva ofullständigt fyllda af de högre klasserna, dels större dimensioner på rummen i allmänhet blifva nödiga och kostnaden för huset ökad. Såsom ett bevis därpå, att en riktig beräkning af sittplatsernas storlek vore af vikt jämväl i sistnämnda afseende eller med hänsyn till kostnaden, kunde nämnas, att om man, såsom för närvarande vore förhållandet i så väl Realläroverket som Norra latinläroverket, toge sittplatserna lika för alla till 105 x 61 cm., skulle den föreslagna byggnaden, under förutsättning att den skulle rymma samma antal lärjungar, ökas i längd å fasaden med 8,96 m. och för hvardera flygeln med 4,48 in., samt i följd liäraf kostnaden stiga med omkring 70,000 kronor. För att erhålla rummets länyd hade man nu ytterligare att beräkna framför den främsta pulpetradeu en öppen plats för kateder m. m. af 2 meters bredd och bakom den

12 PKN NYA I.ÅHOVICRKRBYOCNADKN. l l sista stolraden mellan denna och väggen en smal gång af centimeters bredd. Platsen fur katedern hlefve på detta sätt icke stor, men med hänsyn till önskvärdheten af att lärjungarna ej kommc längre bort från läraren, svarta taflan, upphängda kartor och planscher, än som vore alldeles nödvändigt, torde det föreslagna utrymmet kunna anses skäligt. Vid bestämmandet af klassrummens djup åter hade man att taga i beräkning en gång vid fönsterväggen af 50 cm., gångar mellan lärjungarnas pulpeter, hvilka sammanställas 2 och 2, af cm:s bredd och slutligen en gång vid den vägg, som ligger midt emot fönstren och på hvilken in<råno;en till rummet finnes, af omkring l meters bredd. Till sist vore här att taga i betraktande den frågan, om man skulle taga rummets djup större eller mindre än fönsterväggens längd eller med andra ord om man skulle ansluta sig till djupklassystemet eller långklassystemet. Det förra förkortade fasaden ej obetydligt och inbesparade utrymme i öfrigt, men vore ur pedagogisk och hygienisk likasom ur teknisk synpunkt en nödfallsutväg. Det andra systemet vore med afseende på skolans kraf ovillkorligen det riktigaste, och då tomten här medgifvit den af detsamma betingade fasadlängden, hade kommitterade utan tvekan föreslagit detsamma. I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, skulle klassrummens (jolfyta hlifva 8 x 6,4 meter. De enda rum i den föreslagna byggnaden, som härifrån gjorde undantag, vore <h'l$ hörnrummen (6,9 X 6,9 in.) af tekniska skäl, dels rummen i ändan af flyglarna i de två nedre våningarna (9,2 x 6,7 m.) både på grund af arkitekturens fordringar och ined afseende på nödvändigheten af att motsvarande rum i den öfversta våningen skulle erhålla den för deras särskilda ändamål erforderliga storleken. % Rummens höjd hade tagits till 4,1 m. Vid bestämmandet af detta mått hade hänsyn tagits så väl till möjligheten att erhålla tillräckligt ljus som äfven till en lämplig proportion mellan denna och rummens öfriga dimensioner. Kommitterade hade icke underlåtit att taga i öfvervägande, huruvida ej rummen med den nu angifna storleken skulle kunna synas blifva väl små. Men hvad först beträffade möjligheten att hålla frisk luft i rummen, så vore det numera allmänt erkändt, att denna möjlighet ingalunda kunde ernås genom stora dimensioner på rummen, utan endast genom ett godt ventilationssystem. Att åter de föreslagna lärosalarna beredde tillräckligt utrymme för det antal lärjungar, som de komme att mottaga, torde ofvan vara visadt. För en begränsning af skolsalarnas storlek till ett väl afpassadt mått talade dels ekonomiska skäl, hvilka alltid vore att medtaga i räkningen, dels och framför allt pedagogiska. Kommitterade behöfde sålunda endast antyda, att en sådan begränsning medförde nedsättning i kostnaderna för uppbyggandet, J ) underhållet, uppvärmningen, renhållningen m. m. Men ännu viktigare vore andra skäl. Ju större rummet vore, desto svårare hade läraren att där göra sig hörd, och man kunde råka ut antingen för den olägenheten, att lärarens ord endast uppfattades af de närmast sittande, eller för den faran, att han måste anstränga sin röst i en grad, som vore menlig för hans hälsa, på samma gång som den omöjliggjorde en för intrycket af det talade ordet så viktig sak som en väl afvägd betoning. Och om läraren endast med svårighet hördes af lärjungarna, så vore klart, att lärjungarna skulle få än svårare att göra sig hörda af läraren och af hvarandra. Denna svårighet att göra sig hörd och höra hade en mycket ofördelaktig inverkan på skolarbetets fortgång. Det vore ock af vikt, att läraren med lätthet kunde med ögonen nå hvarje lärjunge på hans plats, likasom det, särdeles i den mån användandet af undervisningsmateriel komme i fråga, vore högligen angeläget, att lärjungarna kunde från sina platser tydligt se föremål i närheten af katedern. I sistnämnda hänseende kunde anföras, att vanlig skrift på svarta taflan antages af normala ögon och vid god belysning icke kunna uppfattas på längre afstång än omkring 8 meter. ') Om i den föreslagna byggnaden samma dimensioner, som i Norra latinläroverket äro de förhärskande, tagits för skolrummen, nämligen längd = 8,35 m., bredd = 6,5 m., höjd = 4,80 m., skulle kostnadsberäkningen visat en förböjning i slutsumman af omkring 57,000 kronor.

13 ]2 IIKN NYA I.ÅIIOVKIIKSIIYIKINADIDN. Enli<n de hflr föreslagna måtten skulle, om hela utrymmet i Ittrosalen medtoges i räkningen, på hvarje lärjunge komma i golfyta, (la klasserna voro tylkla: i uederklasserua l," kvm.» öfverklasserna 1> 42 " samt i kubikinnehåll: i nederklasserna ,0 Kbm. öfverklasserna 5. s;i ' > livilku siffror syntes hålla en lämplig medelväg mellan snart Bttgdt på mata sig stegrande anspråk å ena'sidan och obehörigt långt drifven afknappningslusta å den andra. Förutom de vanliga klassrummen erfordrades särskildt för ett högre läroverk, och framför allt om detta skulle vara fullständigt pä den reala linieu, åtskilliga speciella lärosalar med tillhörande rum. Dessa vore, om gymnastiksalen tills vidare lämnades a sido, de för undervisningen i uaturhistorie, fysik, kemi, musik och teckning behöfliga rummen. Det borde först anmärkas, att det vore en bestämd fördel, om dessa rum kunde läggas tillsammans i byggnaden, afskilda från de egentliga klassrummen. Dessa rum, som ofta innehölle dyrbara föremal, blefve sålunda lättare att skydda frän obehörigt intrång; de lärjungar, som skulle för en timme i dem hafva en lektion, behöfde ej komma i någon samfärdsel med angränsande klassrum; de egentliga klassrummen kunde pä sådant sätt bättre sammanföras, s,a att- den del af byggnaden, inom livilkun lärjungar i regeln uppehölle sig, och hvilken därför behöfde noggrannare tillsyn, erhölle en begränsning, som kommu väl till pass. Allt detta talade för att lägga samtliga speciella lärosalar i den öfversta våningen. Men därigenom vunnes ock del* den fördelen, att, då ingen vanlig lärosal läge htigre än l trappa upp, vägen mellan klassrummen och skolgården vore inskränkt till den minsta möjliga, aels den, att de ljusaste rummen blefve förbehållna åt den undervisning, som af dem vore bäst- i behof. Till teckningsundervisningen hade två lärosalar måst anslås. För ett läroverk med så många klasser, som här vore att vänta, uppginge teckningstimrnarnas antal, då alla klasserna vore realklasser, för närvarande till minst 42 för vecka; men för så mänga undervisuingstimmar vore en teckningssal otillräcklig. För att erhålla tillräcklig plats för ritmaterielen hade kommitterade ansett sig kunna taga det invid ritsalen belägna korridorutrymmet i anspråk. Visserligen komme man sålunda ej att erhålla tillträde till den ena ritsalen omedelbart från förstugan; men då denna lärosal ej besöktes annat än i lärarens närvaro, torde mindre afseende vid detta förhållande behöfva fästas. Vid bestämmandet af ritsalarnas storlek måste väsentlig hänsyn tagas till bordens bredd, bredden af mellanrummen mellan borden och det antal lärjungar, för hvilkas samtidiga undervisning ritsalen vore afsedd. Då numera hvarje lärjunge vanligen ritade efter en särskild modell, ställd framför honom på hans bord, måste detta vara så bredt, att modellen komme på tillräckligt afstånd från ögat, likasom ock tillräckligt utrymme för ritbräden borde finnas. Mellanrummen mellan borden borde ej vara trängre, än att läraren kunde komina fram mellan de lärjungar, som sutte på platserna, och det bakom dem stående bordet. Antalet lärjungar, som samtidigt skola undervisas, vore detsamma som antalet lärjungar i de särskilda klasserna. Äfven här ansåge sig kommitterade böra framhålla olägenheterna af att göra salarna för stora. Om de vore för djupa, finge de innerst sittande lärjungarna otillräckligt ljus, hvilket vid denna undervisning vore af synnerligt men; om de åter vore för långa, blefve det svårt för de längst bak sittande att uppfatta föremål i den främre delen af rummet, något som numera, då teckningsundervisningen sträfvade att samtidigt omfatta alla lärjungarna i klassen, d. v. s. att äfven den vara klassundervisning, måste anses äu-a stor betydelse. En tämligen vanlig regel vore för öfrigt den, att ritsalen skall hafva dubbelt så stor golfyta som det vanliga klassrummet, då båda äro afsedda för samma lärjungeantal. Det för den naturhistoriska undervisningen afsedda utrymmet vore ej stort, särskildt därför att två af de tre rummen måste på grund af det stora antal timmar, som' åt denna undervisning vore anslagen, och de många lärare, som med den hade att taga befattning, användas till lärosalar. Men då det i Stockholm ej såsom i provinsstäderna förefunnes'

14 DUN NYA I,ÄHOVKHKSHYCIONAni?N. 13 skal att vid läroverken bilda naturhistoriska museer, utan man här kunde och borde åtnöja sig med de naturföremål m. m., som för den vanliga undervisningens rätta bedrifvande vore erforderliga, syntes det föreslagna utrymmet, klokt användt, vara tillräckligt. I det uteslutande till förvaringsrum afsedda rummet samt lärarens lilla rum kunde nämligen de uppstoppade djuren och andra för damm och ljus ömtåliga saker förvaras, hvaremot dt öfrig undervisningsmateriel utrymme i de två lärosalarna kunde beredas. Kommitterade kunde med så mycket större trygghet påstå detta, som de med hänsyn till omfånget af den för ändamålet fullt tillräckliga naturhistoriska undervisningsmateriel, som för närvarande funnes vid Kealläroverket, däröfver gjort beräkning. Till den fysiska och kemiska undervisningen vore tillsammans 3 lärosalar anslagna, sa förlagda, att en af dem lämpligen kunde användas för undervisningen både i fysik och i kemi. Med det antal undervisningstimmur, som åt dessa ämnen vore anslagna, och med hänsyn till möjligheten att vid arbetsordningens uppgörande bereda tillfälle för alla lärare, som undervisade i dessa ämnen, att meddela undervisningen i de därför afsedda, tätt invid de dithörande samlingarna belägna lärorummen, syntes ett mindre utrymme vara otillräckligt. En stor fördel i förevarande hänseende vore ock, att rummen för den fysiska och kemiska undervisningen vore lagda i omedelbart sammanhang med hvarandra. Till förvaringsrum för fysisk undervisningsmateriel vore ett rum särskildt anslaget samt för kemisk och mineralogisk likaledes ett. Afven här torde utrymmet komma att väl anlitas, men dock blifva tillräckligt. Det kemiska laboratoriet vore ljust och luftigt samt torde väl rymma öfver 30 laboranter. Den föreslagna sångsalen (122,5 kvm.) vore visserligen mindre än motsvarande salar i de på senare tider i vårt land byggda läroverkshusen, men torde dock vara tillräcklig för den vanliga undervisningen, hvilken här ensam behöfde afses. Enligt senaste läroverkskommittés betänkande vore af de högre läroverkens lärjungar 60 proc. deltagande i sångundervisningen. Här skulle sålunda högst 420 lärjungar komma att undervisas i sång, och af dessa torde vid pass 320 komma att tillhöra de 5 lägsta klasserna och 100 gymnasialklasserna, varande de här anförda siffrorna utan tvifvel med afseende på Stockholmsförhållandena maximisiffror. Om de 320 lärjungarna delades i 2 afdelningar på 160 lärjungar hvardera, så erhölle man 3 sångafdelningar med respektive 160, 160 och 100 lärjungar. Hvarje lärjunge i de två lägsta afdelningarna skulle i den nu föreslagna sångsalen erhålla 0,7? kvm. samt livar och en i den högsta 1,22 kvm. Om de båda lägre sångafdelningarna sammansloges till en enda, skulle dock hvarje lärjunge erhålla 0,38 kvm:s golfyta. Till sist skulle anmärkas, att, om det befunnes skäligt att vid läroverken införa slöjdundervisning, 4 slöjdsalar kunde på vinden anordnas. Med afseende på byggnadens hufvudsakliga anordning i öfrigt hade kommitterade ansett det vara en själfklar sak, att endast en ingång, egentligen afsedd för inträde i byggnaden, borde finnas, likaså att alla lärosalarna borde hafva ingång omedelbart från förstugan. Beträffande öfverplaggens förvaring hade kommitterade tagit i öfvervägande de ofta ur hygienisk synpunkt uttalade önskningarna, att särskilda kapprum, med från lärosalarna afskildt läge måtte anordnas. Men så väl ekonomiska som disciplinära skäl hade föranledt kommitterade att för öfverplaggen afse de utanför lärosalarna befintliga förstugorna, mot hvilken anordning ej heller ur hygienisk synpunkt torde vara något att invända, om blott korridorerna vore tillräckligt rymliga, luftiga och ljusa. Kommitterade hade sålunda för korridorerna föreslagit en Dredd af 3,r> m., likasom de ock ansett nödvändigt, att korridorerna, åtminstone öfverallt där klassrum stötte intill dem, på ena sidan vore försedda med fönster till fria luften. På sådant sätt borde den fruktade förskämningen af luften genom öfverplaggens utdunstning kunna undvikas. Den föreslagna bredden af korridorerna vore äfven af det skälet erforderlig, att de efter lektionernas slut samtidigt ur klassrummen utströmmande lärjungarna borde hastigt och med ordning kunna igenfinna sina ytterplagg samt, såsom vid rasterna mellan två på hvarandra följande lektioner, på en gång afmarschera till lekplatsen.

15 14 DEN NYA LÄROVERKSBYOONADEN. Anställda beräkningar visade, att tillräcklig plats för klädhängare i korridorerna förefunnes. Lärarnas samlingsrum borde förläggas så centralt som möjligt i byggnaden, på det att lärarna lätt och utan tidsutdräkt därifrån kunde infinna sig i de skilda lärosalarna. På grund häraf hade detta rum blifvit lagdt en trappa upp till midtelpartiet. Detta, som ur arkitektonisk synpunkt kr af d e en särskild behandling, hade genom denna anordning i förening med såugsalens förläggande till motsvarande plats 2 trappor upp jämväl kunnat erhålla detta, utan att några mindre lämpliga klassrum därför behöft tillskapas. Väl hade samlingsrummet sålunda blifvit något större, än som varit alldeles oundgängligt, det vore dock något mindre än t. ex. motsvarande rum i Norra latinläroverket, och om läroverkets efter hand växande arkiv der förvarades, torde det till hela sitt omfång erhålla användning. Tätt invid lärarnas samlingsrum borde det geografiska rummet ligga, på det att läraren, då han lämnade samlingsrummet, utan tidsutdräkt skulle kunna taga med sig till klassrummet den karta han för lektionen behöfde samt efter lektionens slut lätt bära den tillbaka till dess plats. I sammanhang med samlingsrummet borde äfven biblioteksrummet ligga. För den geografiska undervisningsmateriel oc,h de delar af biblioteket, som ej inrymdes i nyssnämnda rum, äfvensom för iuredningsmateriel vore de mindre rum afsedda, hvilka i ändarna af flyglarna i de två nedre våningarna vore afskilda. Icke långt från lärarnas samlingsrum borde rektors expcflitionsrum vara beläget. Tillräckligt rymligt för att bereda plats åt rektors och hans sekreterares särskilda skrifbord samt för den i dagligt bruk varande delen af arkivet, borde det invid sig hafva ett mindre förrum eller väntrum till den rektor besökande allmänhetens tjänst. Det borde ock så anordnas, att hvad där talades icke skulle kunna af obehöriga lyssnare uppfattas. Rektorsbostaden torde icke böra förläggas inom läroverksbyggnaden. Om så skedde, kunde det nämligen ej undvikas, att boställsrummen erhölle större dimensioner, än som vore behöfliga eller önskliga. Man kunde med en sådan anordning ej heller undvika, att vid smittosamma sjukdomars utbrytande inom rektors familj stora olägenheter "ppstode icke allenast för denna, utan äfven för läroverket. Sistnämnda skäl syntes visserligen ock tala för, att icke heller vaktmästaren, hvilken vanligen är en gift person, borde erhålla sin boställslägenhet inom läroverkshuset. Men dels syntes detta svårligen kunna undvikas med afseende på den tillsyn, som han borde hålla öfver huset, dels vore vaktmästarens bostad förlagd i en våning, där inga skollokaler förekomme. I källarvåningen skulle förutom vaktmästarens, eldarens och gårdskarlens bostäder inrymmas värmeapparater, ved- och kolupplag m. m. I Norra latinläroverkets hus vore bönsal och gymnastiksal byggda i sammanhang med hvarandra, den förre ofvanom den senare på det sätt, att motsvarande utrymme mot det, som i jordvåningen och l :sta våningen upptoges af gymnastiksalen, i 2:dra och 3:dje våningarna vore tilldeladt bönsalen. En följd häraf hade blifvit, att bönsalen blifvit olämplig för sitt ändamål och gymnastiksalen mindre lämplig för sitt. Bönsalen hade sålunda måst till formen rätta sig efter gymnastiksalen och på grund häraf med den utsträckning, den erhållit, blifvit i akustiskt hänseende mycket otillfredsställande. Gymnastiksalen åter hade fått användbarheten af sitt i öfrigt ganska tillräckliga utrymme betydligt inskränkt genom de pelare, hvilka för uppbärande af bönsalens golf måst anbringas. Någon möjlighet att undgå dessa olägenheter torde ej förefinnas, så vidt man ville bibehålla det nämnda sambandet mellan de två salarna. Kommitterade hade därför efter mångsidig pröfning af saken funnit det vara nödvändigt att bryta detta samband, och då en sal med så säregna proportioner, som en gymnastiksal hade, ej heller utan menligt inverkande på de öfriga skollokalerna kunde på annat sätt inpassas i hufvudbyggnaden, hade kommitterade föreslagit, att för gymnastiksalen med tillhörande afklädnings- och förvaringsrum en särskild byggnad afsåges. På sådant sätt tillmötesginge man ock en i ällande läroverksstadga, 126, uttalad grundsats: Gymnastikinrättningen bör helst f nnas i särskild byggnad nära intill skolhuset». Bönsalen kunde, då den sålunda frigjordes från gymnastiksalen, erhålla den form, som för en sal med den här erforderliga storleken vore den enda rätta, så vida det för

16 DKN NYA LÅROVEHKSBYOQNADEN. 15 den talande skulle vara möjligt att göra sig hörd och för åhörarna att höra, nämligen halfcirkelformen. Salens storlek vore sådan den af den dagliga användningen betingades. Att beräkna bönsalens omfattning med afseende på de i regeln endast en gång om året återkommande skolhögtiderna, då visserligen ett något större utrymme kunde vara önskyärdt, hade i betraktande af de betydligt ökade kostnader, som deraf skulle orsakas, icke synts kommitterade lämpligt. Under bönsalen vore utrymme beredt för förvaring af de vid ungdomens militäröfuingar använda exercisgeväreu jämte annan till dessa öfuingar hörande utrustning. På hvarje lärosal vore i allmänhet två par fönster anbragta. Deras sammanlagda ljusyta vore 9,5 kvm., eller i det närmaste '/. af golfytan. Pelaren mellan de båda fönsterparen vore 1,4 m. bred; önskligt hade varit, om denna bredd kunnat något inskränkas, men kommitterades flertal hade trott, att härför allt för stora svårigheter med afseeude på byggnadens konstruktion skulle möta. Fönsterplattans höjd öfver golfvet vore 90 cm., således större än den höjd öfver detsamma, som lärjungarnas pulpetskifvor borde erhålla. Fönstren vore så höga, att i följd af läroverkshusets fria läge på hvarje pulpetskifva, äfven på dem, som stode innerst i rummen i nedre våningen, komrne att Falla direkt dager. I kostnadsförslaget vore i en post inledning af gas medräknad. Dermed hade kommitterade icke velat förklara, att ju icke elektrisk belysning med afseende så väl på ljusets beskaffenhet som på frånvaron af luften skämmande förbränningsprodukter kunde vara att föredraga. Men då kostnaden för inledandet torde komma att ställa sig ungefär lika med det ena som med det andra belysningssättet, hade kommitterade ej velat med något bestämdt förslag om elektrisk belysning gå den erfarenhet i förväg, som härom kunde vinnas under den tid, som ytterligare komme att förflyta, innan vare sig det ena eller andra förslaget kunde sättas i verkställighet. Svårigheten att i vårt luftstreck erhålla ett tillfredsställande uppvärmnings- och ventilationssystem torde vara allmänt känd. Emellertid hade särskildt i hufvudstaden på senare tider ett sådant system, professor J. E. Cederbloms, vunnit allt större erkännande och, efter hvad det ville synas, med växande framgång tillämpats icke allenast inom högre flickskolor och folkskolor, utan nu senast äfven vid stora barnhuset. Kommitterade hade nu äfven inhämtat upplysningar om kostnaden för anbringandet af nämnda system i de nya byggnaderna; för den händelse likväl under ärendets fortsatta behandling ett annat system skulle befinnas ändamålsenligare, torde detta för icke högre kostnader kunna tillämpas. En bestämd fördel, som det cederblornska systemet i förevarande fall medförde, vore, att detsamma icke upptoge något särskildt utrymme för värmeapparater i lärosalarna. Så långt kommitterade. Öfver byggnadsplanen, sådan den nu är utförd, må här följande öfversikt lämnas. Jordvåningen, som ligger ofvan gårdens plan, genomlöpes på insidan af en 3,5 m. bred korridor, i midtelpartiet utvidgad för trappuppgångarna, sträckande sig från den ena flygelns ända till den andras. I denna korridor befinna sig i väggskåp de till distanstermometrarna hörande manometrarna. Tillträde till korridoren erhålles dels genom mindre ingångar från de mellan bönsalens utbyggnad och flyglarna liggande gårdarna, två från hvardera, dels från stora ingången genom portvaktsrummet, l ändan^ af norra flygeln är vaktmästarens bostad, 2 rum och kök med skafferi och garderober, belägen. Kommitterade hade tänkt sig, att denna bostadslägenhet borde anordnas i sammanhang med portvaktsrummet. Men då det ansågs angeläget, att vaktmästarens bostad, i den händelse att smittosam sjukdom utbröte i hans familj, skulle kunna fullständigt isoleras från de för skolungdomen tillgängliga lokalerna, vidtogs ändring i detta förslag, hvarigenom man äfven vann en fördelaktigare anordning af uppvärmningsrummen. Det mot vakt-

17 16 DEN NYA LÄROVERKSBYGGNADEN. mästarens bostad svarande utrymmet i ändan af södra flygeln kan inredas till slöjdsal. Vid den södra ändan af långsidan ligger eldarens bostad, vid den norra gårdskarlens, hvardera bestående af ett rum, kök, tambur, skafferi och garderob. På norra sidan om stora trappuppgången ligger portvaktsrummet, med dörr äfven till denna, på den södra en tvättstuga, med dörr endast till korridoren. Det öfriga på byggnadens utsida befintliga utrymmet är användt för uppvärmningen. I hvardera flygeln äro en värmekammare med tillhörande eldningsrum och ett intill dessa beläget rum för förvarande af bränsle; på långsidan åter, på hvardera sidan om midtelpartiet, två värmekammare med hvar sitt eldnin<rsrum och emellan dessa lägenheter ett gemensamt bränsleförråd. Jordvåningen under O O O *- J bönsalen upptages af en värmekammare, afsedd uteslutande för bönsaleus uppvärmning, till denna hörande två eldningsrum, två bränsleförråd och två luftschakt, samt under bönsalens rundning gevärsrum. I allt finnas 7 värmekammare, 8 eldningsrum och 6 bränsleförråd. Under stora trappuppgången är ett litet rum för gasmätaren, och under trapporna till bottenvåningen två mindre förvaringsrum, ett på hvardera sidan om midtelpartiet. På sistnämnda trappor, hvardera innehållande 20 steg, samt efter 5 steg afdelad genom plan, kommer man genom vid deras ändar anbringade järngrindar till bottenvåningens midtelparti, till hvilket hufvudingången är genom 6 från stora trappan ledande fjäderdörrar med glas. Från gården kommer man på en yttertrappa af finhuggen granit med 6 steg till den 2,73 m. breda stora porten. Innanför denna är ett plan med dörr till portvaktsrummet, och från detta plan går den genom ett långsgående räcke i två lika delar afdelade, 4,is m. breda och 15 steg höga hufvudtrappan till det plan, från hvilket de nyssnämnda fjäderdörrarna leda. Äfven bottenvåningen genomlöpes på insidan af en korridor, i midtelpartiet utvidgad för trappuppgångarna till en centralförstuga, men här fortsättas flyglarnas korridorer till långsidans yttervägg. I dessa flygelkorridorernas fortsättningar befinna sig vid ytterväggen tvättställ, i hvardera ett med två tvättfat, och vid hvardera ändan af den långa korridoren två vattenposter för drickning. För öfrigt användes korridoren såsom kapprum. På hvardera sidan om hufvudingången ligger ett frukostrum med glasdörrar, därefter åt ömse sidor två klassrum vid hufvudkorridoren och fyra vid flygelkorridoren, i allt således i bottenvåningen tolf klassrum. Vid ändan af hvardera flygeln är jämte ett klassrum ett mindre förvaringsrum afdeladt. Från midtelpartiet leda midt emot hufvudingången tre dubbeldörrar till bönsalens tambur och från denna fyra dubbeldörrar till själfva bönsalen. Genom sistnämnda dörrar inkommer man på ett utmed bönsalens inre, raka vägg gående plan, till hvilket, ungefär på tredjedelen från hvardera sidan, ansluter sig ett i samma höjd liggande, en half cirkelring bildande plan. Detta sistnämnda delar bönsalens halfrundel i två afdelningar, en lägre inåt, en högre utåt, båda försedda med halfcirkelformiga bänkrader, 7 i den förra och 5 i den senare, som äro ställda på afsatser den ena öfver den andra. Från det förstnämnda planet leda på ömse sidor om midten, framför hvilken den stora katedern står, trappor upp och ned till de olika bänkraderna, samt ned till bönsalens innanför den nedersta bänkraden belägna bottenplan, på hvilket nedanför den stora katedern och sammanhängande med denna en mindre, för lärjungar afsedd läspulpet är placerad. -- Bönsalens fyllande och tömmande försiggår särdeles lätt. Från de fyra halfvorna af bottenvåningen och våningen en trappa upp kunna lärjungarna samtidigt begifva sig till sina platser i salen, utan att på något ställe trängsel behöfver uppstå - - de många dörrarna samt det omedelbara tillträdet till hvarje bänkrad göra vägen för alla fri. Och då salen skall

18 DEN NYA LÄROVERKSBYGGNADEN. 17 utrymmas, kunna alla på en gång lämna sina platser utan att vid utgåendet behöfva i nämnvärd mån hindra hvarandra - - på mindre än en minut är salen tom. Från centralförstugan i bottenvåningen leda två trappor, en på hvardera sidan, afdelade på midterna genom plan, med 30 steg till våningen en trappa upp. Dennas indelning är i det hela lika med bottenvåningens. Midtelpartiet utgöres här på utsidan af kollegierummet, svarande mot stora trappuppgången och frukostrummet i bottenvåningen. På centralförstugans midt emot kollegierummet belägna vägg leda tre dubbeldörrar med glas till orgelläktaren, där orgelverket är placeradt på ömse sidor om den mellersta dörren, med klaviaturerna midt emot denna. Orgelläktaren fortsattes på båda sidor af en rundt bönsalen löpande, med öfver hvarandra sig höjande bänkrader försedd läktare. På södra sidan om kollegierummet ligger i stället för klassrum kartrummet, motsvarande rum på andra sidan kollegierummet är genom en cloisonvägg deladt i två mindre, af hvilka det närmast kollegierummet är dettas tambur och det andra biblioteksrum. Närmast intill det sistnämnda, men utan förbindelse med detta, ligger, motsvarande ett klassrum, rektors expeditionsrum. Flygelkorridorerna sträcka sig i denna våning ej ända fram till långsidans yttervägg, utan afslulas med mindre rum, det i den norra användt såsom förrum till rektors expeditionsrum, det i den södra till toalettrum för lärarna. Öfriga rum, tillsammans nio klassrum och två förvaringsrum, motsvara helt och hållet dem i bottenvåningen. Från denna våning leda, alldeles som från bottenvåningen, tvenne trappor till den närmast öfver belägna våningen. Våningen två trappor upp har i det hela samma indelning som våningen en trappa upp, men upptages helt och hållet af de speciella lärosalarna jämte tillhörande förvarings- och arbetsrum. Midtelpartiet intages här på utsidan af musiksalen, svarande mot kollegierummet i våningen nedanför, men betydligt högre än detta och öfriga salar, ined undantag af bönsalen. Söder om musiksalen ligga de för den fysiska och kemiska undervisningen afsedda rummen, norr om densamma de, som användas för den naturhistoriska undervisningen samt teckningsundervisningen. På centralförstugans midt emot musiksalen belägna vägg finnas inga dörrar. Flygelkorridorerna äro i denna våning genom väggar och dörrar till större delen afstängda. Går man söderut från musiksalen, kommer man först till den fysiska lärosalen, därefter till det fysiska förvaringsrummet, ett mindre arbetsrum, svarande mot lärarnas toalettrum i våningen nedanför, vidare en fysisk-kemisk lärosal, den kemiska lärosalen, det kemisktmineralogiska förvaringsrummet och slutligen i ändan på flygeln det kemiska laboratoriet, svarande mot en lärosal och ett förvaringsrum i våningarna nedanför. Den afstängda delen af flygelkorridoren användes här till maskin- och verkstadsrum samt laboratorium. Norrut från musiksalen kommer man till en naturhistorisk lärosal, därefter till det naturhistoriska förvaringsrummet, så till ett mindre arbetsrum, svarande mot förrummet till rektorsexpeditionen i våningen nedanför, så till en andra naturhistorisk lärosal, vidare till en ritsal och ett modellrum, tillsammans svarande mot två klassrum, och slutligen i ändan af flygeln en andra ritsal, svarande mot laboratoriet i den andra flygeln. Den afstängda delen af flv< r elkorridoren användes här såsom ritsal och innehåller dessutom skåp för förvarande» af ritbräden och annan ritmateriel. Den först nämnda af ritsalarna har sina fönster i det närmaste mot norr; den fysisk-kemiska lärosalen har sina fönster åt söder och lämpar sig således för intagande af solljus. Iteitlliinirerktt. «>

19 18 DEN NYA LÄROVERKSBYGGNAPEN. Trappuppgångarna fortsättas till vinden, som till allra största delen utgöres af ett vidsträckt, sammanhängande utrymme. Endast i ändarna af flyglarna är den afdelad, så att där två genom murar och järndörrar afstängda vindar, en på hvardera sidan, uppstå. Den innehåller murar för skorstenar och lufttrummor samt öfre delarna af musiksalens väggar och dennas tak. Till detta sistnämnda leder en trappa, och ofvanpå detsamma är verket, till byggnadsuret placeradt. Ytterligare leder en spiraltrappa till en tvärs öfver byggnadens midt sig sträckande altan, till hvilken man kommer upp genom en åt sidan vridbar del af taket till en liten rund öfverbyggnad. Altanens golf utgöres af ett trall, och densamma är på alla sidor försedd med skyddande räckverk. På altanen befinna sig de två klockor med hammare, som höra till byggnadsurets slagverk. Byggnadssättet. Wer bavven will an freier Strasxen mus sich viel unnutz Geschwez nicht irren laszen. (Inskrift pu ett bus i Hilrtesheim.) Byggnadens bottengrund utgöres allestädes af berg. Detta har på västra sidan efter afsprängningen utgjort omedelbara grundvalen för byggnadens granitfot, men på de öfriga sidorna har gräfning ända till 10 meters djup djupast vid sydöstra hörnet måst företagas, innan man anträffat berggrunden, å hvilken pallsprängningar nästan öfverallt varit nödvändiga. Emellan grundmurarna har jordlagret allestädes undanschaktats och ersatts med granitskärf och grus upp till underlaget för golfven i källarvåningen. Likaså har utomkring grundmurarna jordlagret blifvit undanskaffadt på vid pass 1,5 meters afstånd, och äfven det så uppkomna tomrummet har blifvit fylldt med grus och skärf. Grundmurarna, lagda af stora sprängda granitblock såsom kallmur under jordytan, hålla på byggnadens yttersidor i tjocklek från 3 m. djupast ner till 1,5 å 2 m. vid jordytan samt i byggnadens inre från 1,5 till l m. Ofvanpå de yttre grundmurarna, hvilkas öfversta skikt är inlagdt i hydrauliskt murbruk, är en finhuggen granitsockel till en höjd af l ä l,r> m. uppsatt med grof förankrad bakmur af tuktad sandsten i murbruk af nyssnämnda slag. Innanmurarnas öfversta skikt är inlagdt med samma murbruk; de sträcka sig till vid pass 0,io m. under golfytan, där de blifvit afjämnade med ett cementlager. Ofvanför grundmurarna vidtaga tegelmurar, öfverallt skilda från de förra genom ett 0,03 m. tjockt isolerande lager af naturlig asfalt. Innanmurarna äro, där så ansetts behöfligt på grund af att luft- och värmekanaler blifvit uppdragna intill hvarandra, förstärkta med horisontelt inlagda järnbjälkar i murverkets gröfre sida. Med undanta"- för jordvåningen, hvars utsida ofvan granitsockeln är försedd med kvadrerad cementrappnino-, slutande med eu lika behandlad kordonlist, är byggnaden beklädd med rödt fasadtegel i goda förband med innanmuren. Af liknande fasadtegel och formtegel äro alla byggnadens list- och bågverk samt taklisten med tillhörande konsoler. Byggnadens midtelparti är under taklisten försedt med en inskriftstafla af finslipad och polerad cernentmosaik, samt fortsattes ofvan denna list af en med tegel uppmurad omfattning af urtaflan, ofvanför hvilken murverket är uppdraget med ett dekoratift krön, utgörande afslutnin"- af en tvärs öfver byggnaden gående takbalkong. Midtelpartiets, likasom det nyssnämnda krönets

20 DEN NYA I.ÄHOVERKSBYGGNADEN. 19 hörnpelare afslutas med mindre prydnader af järn, af hvilka de två å krönet upptaga åskledare. Den stora hufvudportalen är af finhuggen granit med kasetteradt hvalf, i hvars slutsten Stockholms stads vapen är anbringadt, samt en bekrönande list. Takkonstruktionen öfver stora huset, är af trä med där så erfordrats kolonnstöd, bärbjälkar, förankringar och sainmanfästningar af järn. Yttertakpanelen af trä är täckt med galvaniserad järnplåt, vägande 4,83 kg. pr kvm. Med samma slags plåt äro alla elds- och ventilationsskorstenar helt och hållet täckta, och af samma material äro jämväl listbeslag och stuprör, varande dock dessa senares förlängningar tvärs igenom taklisten af kopparplåt. Jordvåningens golf i korridoren och de till uppvärmningen hörande rummen består af finslipad cement, afdelad med fogar och hvilande på ett O, i m. tjockt underlag af cementbeton. Under golfven i bostadsrummen och portvaktsrummet finnes ett 0,04 m. tjockt isoleringsskikt af konstgjord asfalt, på underlag af beton; golfven själ f va äro här af trä på tillräckligt grofva underslag, mellan hvilka fyllning af brändt kalkgrus är inlagd. Golfvet i slöjdsalen är af naturlig asfalt samt i tvättstugan och vapenrummet af cement, öfverallt på betonunderlag. Alla väggar i källarvåningen äro för isolering försedda med en 0,o,3 m. tjock cementputsning, sträckande sig vid pass l m. öfver golfvet, allestädes upp till isoleringsskiktet på yttermurarna. Här ofvan består putsningen af väl niaskiuarbetadt murbruk. I tvättstugan, slöjdsalen och alla till uppvärmningen hörande rum bestå taken af putsade tegelhvalf på järnbjälkar; uppvärmningsrummen under bönsalen äro täckta med cementhvalf, hvilande å järnbjälkar. Centralförstugans tak är fästadt vid bjälklag af trä, hvilka i linie med korridorens fönstervägg hvila på järnbjälkar, uppburna af nämnda vägg å ömse sidor om förstugan samt däremellan af 6 järnkolonner. Så väl här som i korridoren, portvaktsrummet och bostadsrummen hafva träbjälkarna dimensionerna 0,25 X 0,30 m. samt äro öfverallt försedda med underpanel afo,os m:s trä, hvarå rörning och kalkrappning är anbringad. Eldningsrummens och värmekamrarnas väggar och tak äro strukna med oljefärg, bostadsrummens, portvaktrummets och korridorens tak med matt sådan; i bostadsrummen äro väggarna tapetserade och i korridorerna samt portvaktsrummet oljemålade. Alla dörrar å de till uppvärmningen hörande rummen äro af järn, infattade i dels järn- dels kalkstensramar. Boningsrummen och portvaktsrummet uppvärmas medelst kakelugnar, i köken finnas järnspisar med fotmursbeklädnad af kakel, i slöjdsalen en kamin samt i tvättstugan en s. k. vattenvärmare af järn. Om utbyggnaden för bönsalen skall framdeles vidare talas, om byggnaden i öfrigt må ytterligare följande här anföras. I bottenvåningen och de öfre våningarna äro träbjälklag, järnkolonner och centralförstugornas järnbärbjälkar i allmänhet af samma beskaffenhet och på samma sätt anbringade som i jordvåningen, likaså takens underpanelning, rörning och kalkrappning. I takbjelklagen öfver kollegierummet och musiksalen finnas 4 grofva järnbjälkar, sammanfogade två och två, lagda tvärs öfver rummen; äfven eljest hafva på ställen, där så ansetts nödigt, takbjälkar af järn blifvit inlagda. Trossfyllningen i alla bjälklag består af kalkgrus, som blifvit upphettadt till inemot 500 C. samt inlagdt på de med lerbruk väl tätade blindbottnarna. I dessa våningars centralförstugor och korridorer samt i toalettrummet äro bjälkarna till sin öfre del betäckta med luktfri tjärpapp, och golfven bestå här af cementmosaikplattor, som äro lagda i ett omkring 0,02 m. tjockt lager af cementbruk, innehållande en tredjedel cement och två tredjedelar strid sand. Öfriga golf bestå af prima furuträ, 0,04 m. tjockt, hvars öfre yta