Vänner, tiden går och vårt land har efter en intensiv valrörelse fått en ny regering som kommer att påverka allas vår vardag de närmaste åren.

Transkript

1

2 Ordförande har ordet Vänner, tiden går och vårt land har efter en intensiv valrörelse fått en ny regering som kommer att påverka allas vår vardag de närmaste åren. Styrelsen har under året arrangerat en vandring i Gamla stan i Stockholm som du kan läsa om på annan plats i NP. Vi hade också planer på att ge ut ett sommarnummer av NP, men det gick om intet då styrelsen blev starkt reducerad under några månader pga. en olydig gräsklippare. Medlemsutvecklingen har inte blivit vad styrelsen önskat sig trots ett ambitiöst arbete av vår kontaktperson Kimmo i Finland. Vi jobbar vidare och diskuterar olika alternativ till lösning. Kanske finns det någon där ute som kan tänka sig att vara kontaktperson varhelst i landet! När detta nummer av NP når dig är det snart jul och ett nytt år, trevlig helgläsning. Styrelsen önskar er alla God Jul och Gott Nytt Per Redaktören har ordet Så närmar vi oss slutet på 2010 och det har för redaktören varit ett händelserikt år med en resa till Nordnorge, musikfestivaler i Barcelona och England och mycket annat. Jag hoppas att även du kan blicka tillbaka på ett fint år. Bidragen till tidningen är som vanligt ganska begränsade och därför valde vi att inte göra något sommarnummer. Det är så klart kul om du vill skriva något till tidningen och skicka i så fall ditt bidrag till min e-post kristoffer.nilsson5@comhem.se. Om du är med på Facebook så leta gärna upp mig där också. Det är ju ett utmärkt sätt att hålla kontakten på. Jag hoppas att du får en strålande jul- och nyårshelg och ett fantastiskt Må väl! Kristoffer

3 Stadsvandringen i Gamla stan. Den 21 april i år träffades femton personer som anmält sitt intresse för rundvandring i Gamla stan i Stockholm. Vädret var något kylslaget och regnet hängde i luften dock kunde vandringen genomföras utan paraply. Vandringen tog sin början från Mälartorget. Vi stannade till utanför det hus som riksdagsmännen från landsorten bor i. På samma gata ligger det gamla hotellet Viktory där en silverskatt hittades när huset skulle renoveras byggde Industribanken ett hus som 1967 köptes av Allmänna änke-och pupill-kassan! Under vandringen studerade vi olika typer av ankarjärn från medeltiden, en anordning som användes för att stabilisera byggnader. Vi såg taken med glaskassetterna på Västerlånggatan och Gunilla berättade om Stockholms blodbad på Stortorget. Vi gick vidare till Bollhustäppan och tittade på stadens minsta offentliga skulptur Järnpojken av Liss Eriksson. Därefter gick vi till Carl Larssons födelsehem på Prästgatan. Stockholmskvällen var kylig, vi hade nu varit ute i en och en halv timme. Det kändes därför skönt att komma inomhus och känna värmen från kakelugnen. Gunilla berättade att det hus hon bor i hade varit en lyxbordell under 1700-talet under namnet Ahlströms Jungfrubur! Aftonen avslutades med paj, vin samt kaffe och kaka. Deltagarna verkade nöjda med kvällens arrangemang. Förslag till fortsatt vandring om intresse finns. Nästa vandring i Gamla Stan någon gång under våren 2011 utgår också från Mälartorget, men går via Munkbrotorget och Gåstorget till Slottsbacken och vidare till Köpmantorget och St. Göran och Draken och vidare längs Österlånggatan till Järntorget. Efter 1,5 timme går vi åter till "Ahlströms Jungfrubur" och äter och dricker vin, paj, sallad, kaffe och kaka. Där berättar Gunilla mer om vad vi sett och visar bilder. Sammanlagt tar det hela 3 timmar. INTRESSEANMÄLAN (icke bindande) Skicka intresseanmälan till Per L Weman, Nybrogatan 44, Stockholm eller via e-post per@weman.nu Styrelsen David Weman, Anki Johansson, Eva Vadfors, Elisabeth Weman, Per Weman och Bengt Weman

4 Lars Weman, Eugene Weman, Eva Weman, Elisabeth Wallström, Karin Weman, David Weman, Anki Johansson, Eva Vadfors, Elisabeth Weman, och Per Weman. Nästa släktmöte 2012 Släktmöte skall enligt stadgarna hållas var 5:e år, nästa möte blir därmed 2012 då ny styrelse skall väljas. Styrelsen vill veta om det finns några frivilliga inom föreningen som åtar sig att planera och arrangera nästa släktmöte hösten 2012? Vi har diskuterat två förslag till resmål för släktmötet, antingen till Finland med att besöka kyrkan i Kimito, vår anfaders födelseplats eller en resa till Lübeck där enligt sägnen släkten Wehemann sägs ha sin vagga och levat på talet. Intresserade researrangörer kan kontakta styrelsen för ytterligare information. Telefon och e-postadresser finns på föreningens hemsida wemanska.nu

5 Die Grüne Hölle The green Hell Det hela började en mörk och ruggig natt. Klockan slog tolv på natten och den fjärde februari var förbi. Jag hade skrivit mailet färdigt och det vara bara att trycka på sänd. Lite osäker på om klockan var rätt gjorde att jag väntade fem minuter till innan jag sände mitt mail. På väg upp till sängen funderade jag lite på om allt hade gått vägen och om jag var en av de lyckliga som skulle få en dröm att gå i uppfyllelse. Karin log lite på morgonen då hon kommenterade min handling att stanna uppe så sent för att skicka mitt mail. Vad var det då för mail som jag hade skickat i denna tidiga stund på dagen, jo det var min anmälan om att delta i ett arrangemang som Porsche Club Sweden anordnade i september, närmare bestämt den 12-14:e, det var en inbjudan att köra på Nürburgring. För er som inte känner till ringen så är det en tävlingsbana för bilar och inte vilken bana som helst. Den anses som en av de svåraste, tuffaste och farligaste banorna som finns. Många olyckor har det varit under åren bland annat kraschade Nikki Lauda där och det var ett under att han överlevde men med svåra brännskador. Banan har kallats för die Grüne Hölle eller The Green Hell. Det var den berömde racerföraren Jackie Stewart kallade banan The Green Hell då de som byggde banan lät den slinga sig fram i ett skogsklätt bergslandskap i drygt 2 mil med 73 kurvor och en höjdskillnad på runt 300 meter. Den byggdes i slutet på 20-talet men har genomgått ett antal ombyggnationer genom åren för att förbättra säkerheten och anpassas till allt snabbare bilar. Det var denna bana som jag hade anmält mig till att köra. Jag är inte helt nybörjare på att köra bana, har varit ett antal gånger på Mantorp och kört, men detta skall utan tvekan bli större. Nu var det bara att vänta på att mitt deltagande skulle bli bekräftat. Redan innan lunch dagen efter hörde jag av en porschevän att det var fullbokat och att fler hade anmält sig än de planerade 120 bilarna. Efter någon vecka eller så fick jag besked från klubben att jag var en av dem som skulle åka dit. Nu var det bara att ta beslut om hur vi, läs Karin och jag, skulle ta oss ner till ringen, planera för ledighet och boka hotell. Det låter enkelt men det blev en hel del turer runt detta. I slutet på månaden var dock allt på plats. Då hade klubben hunnit med att flytta fram körningen en dag samt öka antalet deltagande bilar till 180 st. Planen var att köra bilen, en Porsche 964 Turbo, ner till Trelleborg, ta färjan till Travemünde och därefter köra de 60 milen ner till banan och checka in på hotellet. Kvar var nu de trevliga sakerna att ställa på bilen i april, köra hela sommaren, göra den i ordning för ringen och sedan åka dit i september. Nu blev det inte riktigt som det var planerat. Jag ställde visserligen på bilen i april och fick köra lite, men så var olyckan framme som det heter. Vi var nere i sommarhuset och skulle klippa gräset. Gräsklipparen har alltid varit svårstartad men den här gången slog alla andra gånger. Växelspaken hade sedan en längre tid levt sitt eget liv och motorn gick bara ibland när den själv vill och då bara en kort stund. Tiden rann iväg och vi

6 kom överens om att jag skulle klippa och Carl o Karin skulle äta lunch och sedan skulle vi byta men så blev det inte heller. Jag började klippa men så tjurade klipparen igen, snabbt hoppar man av, tar bort motorhuven för att justera förgasaren, böjer sig framåt och vad händer då? Jo, klipparen lägger i en växel och hoppar till, jag halkar och får armen i kläm men klipparen kör bara vidare. Resultatet blev ett svårt armbrott på höger underarmen. Läkaren berättade efter en fyra timmar lång operation att allt troligtvis skulle bli bra. Han glömde dock att säga när detta skulle inträffa. Resten av sommaren tillbringade jag i ett relativt lugn med enbart aktiviteter som inte krävde två armar. Frågan som hela tiden låg i bakhuvudet nu var om det skulle bli någon körning på ringen, golfen hade jag redan lagt på hyllan. Så var sommaren över och vi skrev nu augusti. Bilen var kvar i garaget sedan maj. Röntgen var bokad och nu skulle jag få ett svar, med så kom nästa bakslag, armen var inte läkt. Nu var det inte lång tid kvar till körningen och jag inledde nu förhandlingar med min läkare om att få köra bilen i september. Efter ett par vändor med hans nja, kanske och mina visst går det, jag vill och jag måste så fick jag klartecken att köra försiktigt. Nu är det dock så att ord betyder olika för vem som säger och hör dem. Läkarens försiktigt var nog inte lika med min tolkning av ordet. Nu började jag öva på att köra vilket inte var helt lätt. Backen kunde jag inte lägga i men å andra sidan vem backar sig runt på ringen. Sonen Carl hade fixat så att jag hade kunnat träna på att köra ringen via Xbox men det var verkligen svårt att memorera hela banan. Så blev det då äntligen dags att packa bilen som nu var nyservad, bromsoljan bytt och bromsar kollade m.m Klubben hade skickat direktiv på vilken utrustning som skulle finnas med i bilen så detta var också fixat. Resan till Trelleborg gick som smort, ett stopp gjordes i Barsebäck för att äta middag hos några vänner på väg till färjan. Överfarten gick säkert bra, vi sov dock hela natten. Det gäller ju att vara så alert det går om man skall köra i ett tempo som går mellan 0 och 150 km/timmen på Autobahn. Så var vi då äntligen framme i Nürburg utan att farbror blå stoppat oss eller några kameror hittat oss, ibland gick det lite väl fort på vägen ner. Nürburg är som någon kanske vet en liten by belägen i sydvästra Tyskland i Eifel bergen. Banan är byggd runt byn som präglas av racing. Nu var det nog lite speciellt med så många Porschar på ett ställe, det var bokstavligen Porschar överallt. Ljudet från banan hördes hela tiden och vi kunde även se den från hotellet. Dagen innan körningen var det förargenomgång och alla samlades för att ta del av gällande restriktioner, säkerhetsföreskrifter med mera. När man kör på banan är bilen försäkrad men med höjd självrisk. Skulle man mot förmodan köra av banan och in i ett räcke så får man betala för skadorna på banan själv samt eventuella bärgningskostnader. Räcket kostar ca 5000 kr per meter och en normal avåkning kan skada räcket mellan meter och naturligtvis även bil och förare. Ganska dyrt alltså. Så var den stora dagen här. Upp klockan för att hinna med frukost, checka ut från hotellet och vara på plats kl Tänk er 180 bilar på väg till banan för att sedan ställas upp på i tre led inför följa John körningen. Det var bilar så långt ögat kunde skåda. Vädret bjöd på lite regndugg i luften och banan var därför lite våt vilket är det värsta som kan hända. Den blir då mycket hal och farlig men som tur var höll det på att klarna upp. Under följa John körde sex bilar efter en instruktör för att se det rätta spåret. Karin åkte med under dessa varv vilket var uppskattat. Så blev det dags att lämna av Karin i depån, sätta på sig hjälmen, ändra stolen och förbereda sig på bankörning. Onekligen kändes det lite extra att stå där o vänta på att få komma iväg. Så äntligen klartecken, ettan i

7 och full gas, tvåan, trean och fortfarande full gas. Känslan kan inte förmedlas via text, den måste helt enkelt upplevas och då gärna under varv efter varv. Man tänker inte på hur fort man kör utan strävar efter att ha kontroll och känna flytet i körningen samtidigt som man måste ha kontroll på vad som händer runt omkring. Det är stora skillnader i hastighet mellan bilarna, olika prestanda, även förarna skiljer sig åt vad gäller erfarenhet och körskicklighet. Allt gick dock väl med både bil, bana och arm även om den till slut talde om för mig att nu var det dags att gå in i depån för att lägga hjälmen, så att säga, på hyllan. Upplevelsen var total och ett lugn sänkte sig över mig. Adrenalinnivån återgick till det normala och det var dags för en sen lunch innan färden gick mot Puttgarden för övernattning och vidare transport till hemmet. Ett litet stopp hann vi dock med i Helsingör, det måste ju handlas lite dansk ost innan resans sista etapp inleddes. Väl hemma kunde vi konstatera att vi fått en upplevelse som vi aldrig skulle glömma. Porscheklubben har all heder för ett fantastiskt arrangemang med 180 bilar, 300 deltagare inklusive anhöriga och en bankörning utöver det vanliga. Fortfarande dyker det upp bilder från evenemanget på klubbens hemsida och alla verkar nöjda. Nu hoppas jag bara på att det kommer en ny inbjudan att köra på The Green Hell. Att köra Mantorp nu kommer nog att kännas lite tunt. Men vi får se i vår blir det tid till att se om det stämmer. Jag, Karin och BEZ i aktion Lars Weman Nästa manusstopp till Nyckelposten: 15 april

8 Meddelande från kassören, Vårt kapital är insatt på Västra Mälardalens Sparbank, vilken är en fristående bank till Swedbank. Huvuddelen av våra bankmedel är nu placerade på ett fasträntekonto med insättningsgaranti. Totalt finns 213 tkr på vårt konto. Släktföreningen har under året fått in 3800 kr i medlemsavgifter(22 vuxna, 8 familjer). Kostnad för tryckning av Nyckelpost och porto beräknas till 3500 kr. För betalning av medlemsavgifter för 2010 och/eller 2011 gäller Wemanska släktföreningens Bg konto Skickar med inbetalningskort för 2010 och 2011 och är tacksam om Ni noterar för vem betalningen gäller, ange barnens namn och ålder så kan jag hålla medlemsregistret uppdaterat. Hälsningar från Karin Silvernyckel Inom kort kommer det vara möjligt att köpa silvernyckel, då styrelsen beslöt vid senaste styrelsemötet att beställa 10 exemplar. Vill Du köpa en silvernyckel så går det bra att kontakta mig för leverans. Karin.weman@telia.com Storskarv i vinterlandskap. Foto: Kristoffer Nilsson