SWKs Avelsrapport för år 2008

Transkript

1 SWKs Avelsrapport för år 28 Registreringar Under året registrerades 517 (367) wachtelhundvalpar. (Inom parentes anges siffrorna för 27.) De senaste 1 årens registreringssiffror visas i figur 1. Valparna var fördelade på 83 (56) kullar och kullstorleken var i medeltal 6,3 valpar/kull. Den genomsnittliga inavelsgraden var oförändrat 1,7 %. Wachtelhunden ligger på ca 3:e plats på listan över Sveriges populäraste raser. 7 6 antal reg. hundar År-99 År-1 År-3 År-5 År-8 Figur 1. Antalet registrerade wachtelhundar de senaste 1 åren, inklusive importer. 28 importerades 13 (12) hundar, fem hanar och åtta tikar: Anton vom Weidig S722/28 hane, brunskimmel, VDW 7-4 Arko vom Wildererstein S49119/28 hane, brun, VDW 4-32 Ebbe S62278/28 hane, brun, N14532/8 Enno vom Zerling S6986/28 hane, röd, VDW Odin vom Hahnenkamm S57673/28 hane, brun, VDW Cleo vom Waldläufer S28235/28 tik, brun, VDW Flora Eggefreund S13828/28 tik, brun, VDW Ranka vom Niestetal S56287/28 tik, rödskäck, VDW Rosi vom Niestetal S57672/28 tik, röd, VDW Scully vom Kühner S66465/28 tik, brunskimmel, VDW 8-37 Sissy vom Kühner S57674/28 tik, brunskimmel, VDW 8-38 Strömskogens Aya S4166/28 tik, brun, N848/3 Xenia von der Schwemme S1265/28 tik, röd, VDW hanhundar användes i avel 28, vilket innebär att endast ett fåtal hanar hade mer än en kull. Vi rekommenderar att hundar som går i avel har uppnått minst 3 års ålder och för hanar gärna fyra år. Detta beror på att flera ärftliga sjukdomar, såsom allergier och epilepsi, oftast har hunnit visa sig i denhär åldern. Åldersfördelningen för avelshanar visas i figur 2, där en jämförelse görs mellan tre olika år.

2 Åldersfördelning avelshanar antal kullar ålder i år Figur 2. Ålderfördelning för avelshanar. En jämförelse mellan 1998, 23 och 28. Fördelningen av kullar i landet mellan de olika lokalavdelningarna visas i figur 3. Södra avdelningen står inte oväntat för den största andelen. Andel kullar i lokalavdelningarna 28 Södra Västra Mälardalen Småland Norr Österg. Figur 3. Fördelningen av antalet födda kullar mellan SWKs sex lokalavdelningar. Av de 83 kullarna som föddes 28 var 58 kullar efter meriterade föräldrar. Som meriterad avses här ett godkänt jaktprov i unghunds-/nybörjarklass eller högre. Hos 2 kullar var endast en förälder meriterad, i 17 av dessa kullar var det tiken som var omeriterad. I fem fall var ingen av föräldrarna meriterade. Se figur 4. Ofta är det uppfödare som inte är medlemmar i SWK som använder omeriterade tikar i avel. Av wachtelhunduppfödarna är det 17 % som inte är medlemmar i SWK.

3 Kullar 28 efter omeriterade föräldrar antal kullar omer. tik omer. Hane båda omer Medlem Ej M. Figur 4. Antalet kullar 28 med minst en omeriterad förälder, fördelat på uppfödare som är medlemmar eller inte medlemmar i SWK. Hur meriterade är egentligen våra avelshundar? Tikar har som regel lägre meritering än hanarna. Man vill gärna para med en välmeriterad hane, men ställer inte lika höga krav på sin egen tik. Beträffande avelshanarna 28 har 33 % mer än ett godkänt unghunds- /nybörjarklassprov. Något fler har godkänt öppenklassprov än vildsvinsprov, ett fåtal har båda. Senaste året hade 18 % av avelstikarna mer meritering än Ukl/Nkl jaktprov. Oftast var det ett godkänt öppenklassprov, ett fåtal tikar hade godkänt vildsvinsprov. Hälsa Har man en frisk och jaktligt duktig hund som man vill använda i avel är det viktigt att man tar reda på om syskonen har några ärftliga sjukdomar. Har flera syskon en sjukdom ska man kanske fundera en gång till. Vid eventuell parning måste man undvika att para med en hund som har samma sjukdom i sin familj. Har du en hund som drabbats av en ärftlig sjukdom är det viktigt att du meddelar både din uppfödare och avelsansvarig i SWK. HD och AD Andelen hundar som röntgas tycks gå ner. Av hundar födda 24 röntgades 53 %, av hundar födda 25 var det 55 %. För hundar registrerade 26 var andelen 46 % och för %. En del röntgar sina hundar lite senare, vilket medför att andelen kommer att öka något för sistnämnda år. Tendensen är ändå oroande. Beträffande röntgenresultaten så ligger de relativt konstant. De senaste årgångarna är ca 85 % utan anmärkning på höfterna, d.v.s. A eller B, ca 12 % har Hd C och 3 % har Hd D, se figur 5. Andelen hundar med AD brukar ligga på ca 1 %. Av hundar födda 27 som hittills (febr.-9) röntgats bedömdes 93 % som ua, 5 % var grad 1= lindrig benpålagring, 1 % grad 2= måttlig benpålagring och 1 % grad 3= kraftig benpålagring, se figur 5. Av de hundar som användes i avel 28 hade tre tikar AD 1, en hane hade AD 1 och en hane hade AD 3.

4 7 1 % av antalet röntgade A B C D E % av antalet röntgade ua lindrig måttlig kraftig f. 26 f. 27 f. 26 f. 27 Figur 5. Resultat av HD-röntgen (t.v.) och AD-röntgen (t.h.) för wachtelhundar födda 26 och 27. Allergier Under året har vi särskilt uppmärksammat hudproblem/allergier/öroninflammationer. Agriastatistiken visar att detta är ett stort problem i wachtelhundrasen. Det kan vara så mycket som 2 % av våra hundar som är drabbade. Allergi är ärftligt och den viktigaste åtgärden är att drabbade hundar inte används i avel. Allergier brukar visa sig före tre års ålder och därför bör yngre hundar inte gå i avel. Epilepsi Siffrorna i Agria-statistiken ser inte oroande ut, men det finns troligen ett stort mörkertal. Många fall av epilepsi (EP) hamnar under självrisknivån. EP är en ärftlig sjukdom, men ärftlighetsgången är inte helt klarlagd. Mönstret ser olika ut i olika raser. EP kan ibland debutera ganska sent i vår ras och en del hundar har redan hunnit gå i avel innan sjukdomen visar sig. Detta är ytterligare en anledning att senarelägga avelsdebuten. Symptomens svårighetsgrad kan variera mycket. Ögonsjukdomar Vi har haft ett fall av den ärftliga ögonsjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) under året, vilket visar att vi behöver ha kvar kravet på ögonlysning. PRA innebär en förtvining av näthinnan, vilket leder till blindhet. PRA har enkel recessiv arvsgång, vilket innebär att båda föräldrarna bär på anlaget. Rent statistiskt blir då 25 % av avkomman behäftad med sjukdomen, 5 % blir anlagsbärare och 25 % helt fria. Sjuk hund, dess föräldrar och eventuell avkomma beläggs med avelsförbud. PFK, ny sjukdom hos wachtelhund Sjukdomen heter Phosphofructokinase deficiency, men kallas PFK. Vi känner i dagsläget till hundar i två olika kombinationer som drabbats av sjukdomen. Enzymet PFK behövs för energiomsättningen i de röda blodkropparna, som transporterar syret i kroppen, och i muskelcellerna. PFK-brist är en ärftlig sjukdom som gör att de röda blodkropparna bryts ner (hemolys) och hunden får minskad tolerans för motion. De drabbade hundarna har ofta en kronisk, lindrig anemi (blodbrist) och ibland får de akut hemolys efter hård motion. Sjuka hundar måste leva ett stillsamt liv, inte jaga, inte utsättas för varmt klimat eller för stress, t.ex. inte tillåtas stå och skälla mycket. Allt detta kan utlösa de akuta hemolyserna med blodbrist, trötthet, mörk urin och feber som följd. Inträffar detta måste hunden direkt till veterinären. Hunden kan behöva intensivvård och blodtransfusion. Sjukdomen kan ha dödlig utgång. De första symptomen förväxlas ofta med urinvägsinfektion. Hunden får antibiotika, vilar och

5 blir bra. Vid ansträngning återkommer symptomen. I de fall vi nu känner till har symptomen visat sig när hundarna varit 1-2 år gamla. Sjukdomen ärvs genom autosomal (enkel) recessiv arvsgång. Båda föräldrarna till en sjuk hund är anlagsbärare, men de behöver inte själva vara sjuka. De hundar som har anlaget i enkel uppsättning är kliniskt friska. Sjukdomen finns hos Engelsk springer spaniel och hos Amerikansk cocker spaniel. För dessa raser finns ett DNA-test utvecklat. Detta finns ännu inte för Wachtelhund. Det finns ingen behandling för sjuka hundar utan det enda man kan göra är att utesluta sjuka hundar och anlagsbärare i aveln. Detta innebär konkret: avla inte på den sjuka hunden, dess föräldrar eller avkommor, och inte heller på helsyskon. Detta är en mycket allvarlig sjukdom som innebär att hunden inte kan användas till det den är till för, d.v.s. jakt. Det vore önskvärt om mycket stor hänsyn tas till detta i avelsarbetet. Jaktprov Antalet startande i unghundsklass ökade något 28, till drygt 4 %, jämfört med 27. Skillnaden mellan hundar uppfödda i olika lokalavdelningar är stor. Uppfödarna i Västra har de senaste åren fått 5 % av avkomman att starta på unghundsprov. Även Mälardalen- Gotland, som tidigare legat relativt lågt, hade 28 över hälften av unghundarna på prov. I någon lokalavdelning låg andelen under 3 %. Tyvärr visar resultaten på unghundsproven en nedåtgående utveckling. I tabell 1 visas utvecklingen de senaste 12 åren. Det är en oroande trend. Tabell 1. Medelvärde av resultaten på unghundsproven de senaste två åren. En jämförelse görs med de två föregående femårs-perioderna. Medelv. Näsa Skall Vilja Säkerh. Sök Vatten Förigh. Skott App. S:a 28 3,7 6,5 3,9 3,9 4,3 6,4 7,4 7,6 3,3 47 p 27 4,1 6,7 4,2 3,6 4,7 6,6 7,4 7,4 3,8 48,5 p 23-7* 4,4 6,8 4,7 4,5 4,7 6,8 7,5 7,7 4,4 51,5 p * 4,9 7,1 5, 5,2 5,2 7,4 7,5 7,9 5,3 55,5 p * är uträknat på annat sätt än 27-28, vilket kan medföra smärre skillnader i resultatet. Medelvärdet på sök låg det senaste året på 4,3 poäng. Ser man lite närmare på resultaten upptäcker man att det 28 var ovanligt många unghundar, ca 4 st., ungefär dubbelt så många som året innan, som underkändes på sökmomentet. Hur ofta har dessa hundar varit lösa i skogen tidigare? Har de haft förutsättningar att utveckla sitt skogssök? De hundar som var godkända på sök hade i medeltal 5,2 poäng, samma poäng som året innan. Antalet med 8 poäng var ungefär lika stort som antalet underkända på momentet. Antalet hundar som var skottberörda/-rädda på unghundsproven 28 var lägre än året innan. 28 visade sju hundar skotträdsla och endast tre var skottberörda. 27 var bilden en annan: Ukl/Nkl 4 p 1 p/ p S:a % av startande Avelskommittén april-9/e.kärnestam