Förslag till förändrad praxis för förlängning av doktorandtjänst i samband med föräldraledighet, VAB samt sjukfrånvaro

Transkript

1 Lund, 15 november 2013 Från: Biologiska doktorandrådet genom Martin Stervander Till: Biologiska institutionens styrelse Förslag till förändrad praxis för förlängning av doktorandtjänst i samband med föräldraledighet, VAB samt sjukfrånvaro Sammanfattning Den praxis för förlängning av doktorandtjänst för (1) föräldraledighet med föräldrapenning, och (2) vård av sjukt barn (VAB) samt sjukfrånvaro, som gäller vid Biologiska institutionen (BI; grundad helt på den praxis som gäller vid Naturvetenskapliga fakulteten (Nfak)), är felaktig och missgynnar doktoranderna starkt. Resultatet är förkortad total tid av forskarutbildningen, ofta gällande månader eller veckor, jämfört med en doktorand som inte är föräldraledig, sjuk och/eller vabbar. Dessvärre drabbar denna felaktiga behandling rimligen kvinnor i större utsträckning än män, då kvinnor generellt tar ut en betydligt större del av föräldraledigheten är män. Denna fråga drivs av Biologiska doktorandrådet å våra doktoranders vägnar och då BI följer Nfak:s praxis har vi således drivit frågan gentemot Nfak. I dagsläget har Nfak beslutat att inte göra några förändringar av praxis på egen hand, utan invänta en universitetsgemensam översyn av praxis vid samtliga fakulteter. Medan vi välkomnar en central översyn, eftersom dessa frågor borde behandlas korrekt och likvärdigt oavsett var en doktorand har sin anställning, hade vi önskat att Nfak valt att oberoende av en översyn över andra fakulteter förändra sin gravt felaktiga praxis. Då Nfak valt att inte göra det ser vi oss tvungna att ta upp frågan på institutionsnivå, då det är prefekt som beslutar om förlängning av doktorandtjänst pga föräldraledighet och VAB/sjukfrånvaro. Det finns heller inga föreskrifter från fakulteten (eller högre instanser) om hur förlängningen ska regleras. Värt att notera är att vissa institutioner fattat egna beslut om hur förlängningen ska regleras vissa för att motverka delar av del felaktighet som Nfak:s praxis medför, och andra för att medvetet kompensera föräldralediga doktorander med mer tid (upp till den dubbla) än föräldraledighetens längd, då en längre period av föräldraledighet bedömts åsamka ett större tapp i avhandlingsarbetet. Medan vi hoppas att denna fråga småningom ska regleras på central nivå bedömer vi inte att den processen kommer att bli speciellt snabb. Vid BI finns det doktorander som drabbas i detta nu, och vi vill därför att BI beslutar om en korrigering av den praxis med vilken doktorandtjänst förlängs pga föräldraledighet, VAB och sjukfrånvaro. 1

2 Bakgrund Föräldraledighet med föräldrapenning, sjukfrånvaro (under de första 180 dagarna), pappadagar (i samband med barns födelse) samt vård av barn (VAB) genererar semesterdagar, detta enligt avtal ALFA-T (för t.ex. föräldraledighet se kap. 5 7 ) och semesterlagstiftningen (17 Semesterlönegrundande frånvaro). (1) Föräldraledighet Naturvetenskapliga fakultetens rådande praxis för förlängning för föräldraledighet är att doktorandens förordnande förlängs med en period motsvarande den tid som föräldraledigheten gällt. Således ger exempelvis föräldraledighet under sex sammanhängande kalendermånader sex sammanhängande kalendermånaders förlängning. (Avvikelser förekommer på institutionsnivå, där t.ex. Institutionen för astronomi och teoretisk fysik liksom Fysiska institutionen har förlängt förordnandet för föräldralediga doktorander med upp till den dubbla tiden.) (2) VAB/sjukfrånvaro Naturvetenskapliga fakultetens rådande praxis för förlängning i samband med VAB eller sjukfrånvaro är, så som vi har förstått den, att doktorandens förordnande förlängs med det antal kalenderdagar som doktorandens frånvaro gällt i arbetsdagar. Således ger exempelvis en sammanhängande frånvaro från onsdag till tisdag (= fem arbetsdagar = sju kalenderdagar) fem kalenderdagars förlängning. Beroende på när i veckan förordnandet går ut ger det sålunda tre till fem arbetsdagars förlängning, beroende på om en helg eller annan arbetsfri dag infaller under denna period. Problemställning (1) Föräldraledighet Föräldraledighet med föräldrapenning på sjukpenningnivå är semestergrundande, och semester måste, enligt rådande praxis (som också är gravt felaktig och i direkt strid mot semesterlagen, men som inte ska beröras här), tas ut inom förordnandet. Detta innebär att om en doktorand som är 32 år är föräldraledig med full föräldrapenning (sju dagar per vecka enligt Försäkringskassans system) under ett kalenderår genereras semesterdagar på samma sätt som om doktoranden arbetat heltid under ett kalenderår, dvs 31 semesterdagar. Semesterdagar får endast förläggas på arbetsdagar (vardagar), vilket ger vid handen att 31 sammanhängande semesterdagar motsvarar en period om 43,4 kalenderdagar (förutsatt att inga arbetsfria dagar utöver helger infaller under perioden). Med rådande praxis förlängs doktorandens förordnande med ett kalenderår. Doktoranden måste enligt semesterpraxis ta ut den genererade semestern (under innevarande/följande år), vilket innebär att den effektiva förlängningen som kan ägnas forskarutbildningen är ,4=321,6 kalenderdagar (eftersom det förlängda kalenderåret i sig också genererar 31 dagars semester, vilken måste tas ut under detta år). Doktoranden förlorar således 31 arbetsdagar, eller närmare 1½ kalendermånad, av forskarutbildningen. Notera att föräldraledighetens längd inte spelar någon roll, inte heller när under året/åren föräldraledigheten är förlagd. Argumentet har framförts att semester genererad av föräldraledighet bör tas ut i samband med denna (direkt följande föräldraledigheten), men det gör ingen skillnad, då förordnandet som doktorand fortlöper så fort som föräldraledigheten är slut och semester påbörjas. 2

3 Ovanstående problematik innebär alltså att en doktorand som är föräldraledig förlorar tid för sin forskarutbildning. Alternativen, som vissa doktorander vilka inte vill minska tiden för forskarutbildningen tagit till, är inte heller rimliga. Dessa kan i dagsläget endast välja att antingen (a) ta semester på papperet, men i själva verket arbeta (vilket inte är tillåtet, vilket leder till en förlust av lagstadgad semestertid för doktoranden, och vilket kan skapa försäkringsmässigt besvärliga situationer om en olycka skulle inträffa under arbetet), eller (b) arbeta vidare utan att ta ut samtliga semesterdagar. I nuläget innebär det sistnämnda i så fall att kvarstående, ej uttagna, semesterdagar vid förordnandets slut förfaller, med ekonomiska konsekvenser (och förlorad ledig tid) för doktoranden som direkt resultat. Med nuvarande praxis förlorar en doktorand som är 30 år 10,4 1,4 % av den förlängning hen är berättigad till (där intervallet motsvarar uttag av föräldrapenning från Försäkringskassan med 7 1 dag per vecka). (2) VAB/sjukfrånvaro Doktoranders avtalsreglerade arbetstid omfattar veckans arbetsdagar. Löneavdrag för VAB eller sjukfrånvaro görs proportionerligt, så att frånvaro under fem arbetsdagar (exv måndag till fredag) motsvarar löneavdrag för fem av månadens arbetsdagar*. Det är dessutom så att om frånvaro för VAB/sjukdom registreras i Primula Webb för en sammanhängande period innehållande helger eller andra arbetsfria dagar, räknas dessa dagar automatiskt bort, så att endast frånvaro under arbetsdagarna registreras (eftersom man inte kan vara frånvarande från arbetet när man skulle ha varit ledig). Enligt rådande praxis sker alltså förlängning av förordnandet så att det antal arbetsdagar med registrerad VAB/sjukfrånvaro (vilket per definition inte kan inkludera helger och andra arbetsfria dagar) ger förlängning med exakt samma antal kalenderdagar. Det innebär oundvikligen att doktorander med VAB/sjukfrånvaro får en förlängning som är minst 2/7 (28,6%) kortare än den frånvaro som förlängningen gäller, och detta är innan den semestertid som genereras tagits i beaktande. Undantaget är de personer som haft maximalt fem dagars frånvaro och vars ordinarie förordnande råkar sluta så att förlängningen inte sträcker sig över en helg eller arbetsfri dag. Detta betyder att förlängningen inte motsvarar den förlorade tid som den ska förlänga, vilket innebär att doktoranden får en effektivt förkortad tid för forskarutbildningen (och därmed även lön för en kortare tid). Med nuvarande praxis förlorar en doktorand som är 30 år 39 % av den förlängning hen är berättigad till, så att varje hel VAB-dag effektivt endast förlängs med 0,39 arbetsdagar. *Mer specifikt, för karensdagen vid sjukfrånvaro görs löneavdrag motsvarande [månadslönen*12/årsarbetstid i dagar], för sjukdag 2 14 [(0,2 x månadslönen x 12)/årsarbetstid i dagar] och för sjukdag % av kalenderdaglönen. För VAB görs löneavdrag motsvarande [månadslönen*12/årsarbetstid i dagar]. 3

4 Föreslagen lösning (1) Föräldraledighet Föräldraledigheten sträcker sig över helger och arbetsfria dagar (då Försäkringskassan räknar föräldraledighet för sju dagar per vecka), vilka redan i dagsläget inkluderas i förlängningen av doktorandtjänsten. Däremot inkluderas inte den semester som genereras. För att förlängningen ska beräknas korrekt bör den därför beräknas enligt följande för den period/de perioder som omfattar omfattar de första 390 dagarna med föräldrapenning på sjukpenningnivå: föräldraledighetens längd i kalenderdagar + (grad av föräldrapenning x (föräldraledighetens längd i kalenderdagar/365) x berättigade semesterdagar per år x 1,4) I ovanstående sker den grundläggande förlängningen motsvarande rådande praxis i första termen. I den andra termen beräknas de semesterdagar som genereras och omvandlas till kalenderdagar. Beräkningarna förutsätter heltidstjänst, men kan naturligtvis generaliseras med en enkel multiplikation av tjänstegrad (0,NN 1,00). För perioder omfattande de sista 90 dagarnas föräldraledighet ersatt med föräldrapenning på miniminivå ska förlängningens längd motsvara föräldraledighetens längd (i likhet med dagens praxis). Försäkringskassan definierar full föräldrapenning som sju dagar/vecka. Endast föräldraledighet med föräldrapenning är semestergrundande, så om en doktorand exv tar ut föräldrapenning 6 av 7 dagar per vecka ska endast 6/7 av den föräldralediga tiden användas i beräkningen av semesterdagar. Det reglerade antalet semesterdagar varierar beroende på arbetstagarens ålder och är för närvarande 28 dagar för personer som är till och med 29 år gamla, 31 dagar för personer från och med 30 års ålder och 35 dagar från och med 40 års ålder. (2) VAB/sjukfrånvaro Korrekt förlängning av doktorandtjänst för sjukfrånvaro (under de första 180 dagarna) och VAB ska ta hänsyn till genererad semester såväl som helger och andra arbetsfria dagar. Formeln för att beräkna detta är tämligen enkel och motsvarande används redan i Nfak:s föreskrifter för hur förlängning av doktorandtjänst pga institutionstjänstgöring regleras (dnr N 2012/636): ((frånvarodagar x 8 timmar) / årsarbetstid i timmar ) x 365 dagar Ovanstående beräkningar förutsätter heltidstjänst, men kan naturligtvis generaliseras med en enkel multiplikation av tjänstegrad (0,NN 1,00). Den reglerade årsarbetstiden varierar beroende på arbetstagarens ålder och är för närvarande 1756 timmar för personer som är till och med 29 år gamla, 1732 timmar för personer från och med 30 års ålder och 1700 timmar från och med 40 års ålder. Konsekvenser Föreslagna förändringar skulle naturligtvis innebära ökade lönekostnader, men i förhållande till BI:s totala budgetpost för lönemedel torde skillnaden vara tämligen liten. Förändringarna skulle 4

5 emellertid (1) garantera samtliga doktorander sin fulla tid att ägna åt sin forskarutbildning. Detta torde (2) generellt öka kvaliteten på avhandlingsarbetet för de doktorander som är antagna och (3) öka attraktiviteten vid rekryteringen av nya doktorander. Det innebär också (4) att en strukturell negativ särbehandling av doktorander som väljer att skaffa barn under anställningstiden avskaffas. Denna strukturella negativa särbehandling drabbar dessutom (5) i högre grad kvinnor än män, förutsatt att mönstret för fördelningen av föräldraledighet vid BI återspeglar det i övriga samhället. Slutsats Tidigare påtalanden från enskilda doktorander gällande ärendet har tyvärr bemötts avvisande från Nfak:s personaldirektion, och nu har Nfak valt att avvakta en universitetsgemensam översyn. Mot bakgrunden ovan har vi emellertid svårt att se hur BI (eller Nfak!) skulle motsätta sig de förändringar som föreslagits. Med fakultetens och universitetets likabehandlings- och jämställdhetsmål i åtanke vore det högst anmärkningsvärt att vidmakthålla ett system där doktorander bestraffas, på så sätt att tiden för forskarutbildningen förkortas, för att man väljer att bilda familj och vara ledig med sina barn. Det rimmar därtill extra illa, då de negativa effekterna genom samhälleliga strukturer i högre utsträckning drabbar kvinnor, en grupp som fortfarande är underrepresenterad inom akademin i stort (om än kanske inte bland BI:s doktorander), och vars möjligheter och rätt till likabehandling framhålls centralt såväl som på fakultetsnivå. I Nfak:s handlingsplan för jämställdhet och likabehandling för 2013 (dnr N 2013/93) står följande att läsa under insatsområde 5, löner och anställningsvillkor: Fakulteten ska verka för att öka möjligheten att kombinera arbete och föräldraskap samt studier och föräldraskap. Föräldraskap får inte utgöra ett hinder för kontinuerlig utveckling i arbetet. En not följer om att inga specifika åtgärder är vidtagna för denna punkt. Då beslut om förlängning av doktorandtjänst fattas på institutionsnivå, och då inga ändrade föreskrifter står att skåda inom en snar framtid från högre nivåer inom universitetet, anser vi att BI är skyldiga att behandla frågan och omedelbart korrigera de grava felaktigheter som drabbar institutionens doktorander. Om/när föreskrifter från fakultets- eller universitetsnivå utfärdas får eventuella justeringar göras (om de inte kommer fram till samma modell). Tills vidare kan vi konstatera att även om BI beslutar att förändra praxis enligt föreslagna formler, och det senare visar sig att dessa skiljer sig något från framtida föreskrifter, så kommer detta system garanterat att vara mer korrekt än det som råder nu. Det kan möjligen vara av intresse att veta att Stockholms universitet automatiskt reglerar förlängningen med avseende på genererad semester, medan vi inte är säkra på situationen vid övriga universitet. Avslutningsvis föreslår vi konkreta beslut till styrelsen enligt nedan. 5

6 Vi yrkar att Biologiska institutionens styrelse beslutar - att reglera förlängning av doktorandtjänst pga föräldraledighet för den period/de perioder som omfattar de första 390 dagarna med föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt tjänstegrad x (föräldraledighetens längd i kalenderdagar + (grad av föräldrapenning x (föräldraledighetens längd i kalenderdagar/365) x berättigade semesterdagar per år x 1,4)) och för perioder omfattande de sista 90 dagarnas föräldraledighet ersatt med föräldrapenning på miniminivå enligt tjänstegrad x föräldraledighetens längd i kalenderdagar - att reglera förlängning av doktorandtjänst pga vård av barn (VAB) samt tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption (de tio pappadagarna ) enligt tjänstegrad x (((frånvarodagar x 8 timmar) / årsarbetstid i timmar) x 365 dagar) - att reglera förlängning av doktorandtjänst pga sjukfrånvaro under de första 180 dagarna enligt tjänstegrad x (((frånvarodagar x 8 timmar) / årsarbetstid i timmar ) x 365 dagar) och för period med direkt efterföljande dagar överstigande 180 enligt tjänstegrad x sjukfrånvarons längd i kalenderdagar - att ovanstående regleringar av förlängning av doktorandtjänst verkställs omedelbart - att doktorander vid BI som fortfarande innehar en tjänst, men vars förlängning av doktorandtjänst pga föräldraledighet, vård av barn eller sjukfrånvaro tidigare reglerats enligt den praxis som demonstrerats vara gravt felaktig, är berättigade att ansöka om en justerad förlängning enligt de nya regleringarna ovan. Martin Stervander Biologiska doktorandrådet 6