Rapport VM i Rio de Janeiro augusti 2013.

Transkript

1 Rapport VM i Rio de Janeiro augusti Den 29:e upplagan av Judo VM arrangerades i det exotiska Rio de Janeiro med 673 deltagare från hela 123 nationer. Sverige ställde upp med den största truppen sedan VM 2001, 5 aktiva var uttagna till VM (Mia Hermansson, Anna Bernholm, Robin Pacek, Joakim Dvärby och Martin Pacek) och i stort sett hela sommaren har ägnats åt förberedelser inför VM och höstens tävlingar. Tävlingen arrangerades i Maracanazinho stadion under 6 dagar för den individuella tävlingen och VM avslutades med lag VM på den sjunde dagen. Arrangemanget lämnade väl en del att önska men i det stora hela fungerade det mesta ok förutom trafiksituationen som är smått kaotisk och hur detta skall lösas på OS om 3 år blir intressant att se. Tävlingarna bjöd på mycket bra och spännande matcher och periodvis presterades det smått fantastisk judo, det bjöds på flera överraskningar och nya mästare korades trots att Japan vann 3 raka guld så spreds medaljerna mycket och flera länder fick sina första VM medaljer och även Världsmästare. För vår del så blev VM en smått fantastisk upplevelse och en milstolpe i vår satsning mot kommande OS. Satsningen på just detta VM inleddes redan förra sommaren med ett upplägg som sträcker sig mot 2016, förberedelserna för just VM startade i maj i ett iskallt och snöigt Sierra Nevada och via läger i Korea, Spanien, Tyskland och Lindesberg så avslutades allt i ett varmt och soligt Rio. Det hade varit en lång sommar men samtliga var rejält taggade och inspirerade att tävla på VM, i och med att vi inte hade någon som tävlade under de första tre dagarna så fick vi gott om tid för acklimatisering och träning på plats i Rio. VM rivstartade för vår del på torsdagen 29:e augusti när Robin Pacek inledde i -81 kg samt Mia Hermansson och Anna Bernholm i -63 kg. Inledningen blev väldigt intensiv då alla tre startade nästan samtidigt. Robin var först ut mot Dudchyk från Ukraina som under året har visat bra form med flera medaljer på Grand Prix och Grand Slam. Senast de möttes var på EM förra året och då vann Robin en tuff match. Även detta blev en tuff match men där det kändes som att Robin var den som förde matchen, dock så tog Dudchyk ledning på wazari och när Robin pressade på så utökade han ledningen med en yuko. Robin gav sig dock inte utan visade upp en stark vilja och en offensiv judo och pressade Dudchyk vilket gav utdelning så Robin kastade en wazari i slutet och följde upp med en fasthållning och vann på ippon. En mycket stark matchvinst av Robin och i Ukraina börjar de nu säkert på riktigt undra vad som sker i Sverige då vi vid flertalet tillfällen har slagit ut deras bästa aktiva på olika tävlingar. Nästan direkt efter så var det dags för Mia Hermansson att göra VM debut mot Polskan Mohamed- Seghir med medalj från både junior VM och U23 EM och vid senaste mötet blev det förlust för Mia. Men idag var Mia snäppet bättre och kunde med en mer dominant greppning och starka attacker vinna på en yuko och avancera till nästa omgång. Anna Bernholm var nästa svensk upp på mattan och hon hade lottats mot Lopez från Argentina och det blev en match där Anna dominerade från början till slut innan hon kunde avgöra stabilt på ippon och även hon avancera till nästa omgång. På en timme hade vi nu vunnit fler matchen på ett VM än vi gjort på väldigt länge och jag började få känslan att något stort kunde vara på gång. Vi hade innan VM pratat mycket just om vikten av att kunna hantera pressen på ett mästerskap och att kunna slappna av och prestera bra judo vilket helt

2 enkelt är det enda sättet att vinna matcherna i dag speciellt med det nya regelsystemet. Bra judo med 100% beslutsamhet i allt och detta hade alla tre visat upp i de första matcherna. Robin fick i sin andra match möta Imanov från Uzbekistan som var en av de toppseedade inför tävlingen mycket tack vare hans vinst i Grand Slam i Paris tidigare i år. Även här blev det en intensiv match med diverse varningar som utdelades innan Robin kunde kontra en attack av Imanov och ta ledningen på yuko och i slutet kunde Robin även följa upp en dålig attack av Uzbeken i ne waza och ta en fatshållning och vinna på ippon. Genom ännu en meriterad seger av Robin var han nu klar för tredje omgången i den mycket starka -81 kilosklassen. Näst ut var Mia Hermansson som hade en tuff uppgift mot Japanskan Abe som vann Masters tidigare under sommaren. Mia inledde dock respektlöst med en aggressiv och bestämd greppning och fick Japanskan varnad till en shido. Japanskan hade uppenbara problem med Mias greppning men tyvärr så gjorde Mia en lite sämre attack och Abe fick läge för sin bästa ne waza rulle och Mia var alldeles för passiv i golvet och blev enkelt rullad och fastnade i en fasthållning. Med detta så tog Mias VM slut och det kändes lite snöpligt då hon borde ha kunnat pressa Japanskan lite mer och framförallt försvarat sig bättre i golvet. Det blev ändå en revansch mot Polskan och en hyfsad VM debut för Mia som ännu måste utvecklas inom en del områden innan hon kan pressa den yttersta eliten på riktigt. Anna Bernholm fick även hon en mycket tuff uppgift när hon på nytt ställdes mot Fransyskan Emane som har en diger meritlista med VM, EM guld samt OS medalj. Anna visade dock ingen respekt utan körde på från början, Emane har dock en väldigt defensiv stil och lämnar inte mycket utrymme för sina motståndare. Anna fick dock en möjlighet på en dålig seio nage attack som hon blixtsnabbt kontrade med sin starka uran age, dock så var ingen av domarna riktigt vakna och det blev helt tyst även hos den Franska coachen. Anna fick sedan en yuko men för mina kanske lite färgade ögon så var det minst wazari och kanske till och med ippon. Anna kämpade dock vidare och försökte försvara sin ledning vilket gick bra tills Emane fick in en seio nage och utjämnade med en yuko och Anna var nu i underläge på en shido. Trots en stark offensiv med några bra chanser så kunde Fransyskan hålla sig undan och vinna matchen, det blev en ganska tom känsla efter visst gjorde Anna en bra match men jag är rätt säker på att hon inte var nöjd med den utan ville betydligt mer och det blir ju extra surt när det är stolpe ut på detta sätt. Anna ska ändå vara nöjd med sin insats och framförallt med den inställning och respektlöshet hos visade upp. Nu vilade det fortsatta svenska hoppet till Robin Pacek som i sin tredje omgång skulle upp mot Kazaken Zhakypov, även detta blev en mycket tuff match där fördelen gick lite fram och tillbaka mellan de båda under matchen men det kändes som att Robin var det starkare av dem bägge, matchen blev dock en rysare som gick till golden score där Robin på nytt kunde kontra till sig ännu en matchvinst och en plats i åttondelsfinalen. En mycket stark insats av Robin som nu verkligen hade chansen att ge sig in i matcherna om medaljerna, kvar för chansen till detta var Belgaren Bottieau som Robin tidigare har förlorat emot men det har alltid varit jämna matcher. Bottieau tillhör toppnamnen i -81 klassen med bl.a. EM medalj och hans stil passar Robin mindre bra och tyvärr så fick Robin en tuff start då han inte var helt med i greppning i början och blev slängd på en yuko. Robin ökade tempot för att komma i kapp och Belgaren blev varnad men jobbade mycket taktisk och kunde hålla Robin på avstånd som hade svårt att få ett ordentligt grepp och komma in på kroppen. I slutet blev det en situation där Belgaren attackerade på fotsvep samtidigt som Robin skulle göra

3 tomoe nage så det blev en alldeles för enkel ippon mot Robin som därmed förlorade matchen och chansen att slåss om medaljerna. De tre första tuffa matcherna hade nog också gjort sitt och Robin orkade inte riktigt pressa Belgaren fullt ut som han brukar kunna göra. Robin stod dock för en mycket bra prestation hela dagen då han vann tre tuffa matcher mot etablerade motståndare från starka judonationer och resultatmässigt så var det bästa resultatet på ett VM sedan 2001 då även Gabriel Bengtsson slutade på en nionde plats. Robin visade nu upp att han är mogen att på riktigt ta upp kampen mot de bästa i denna viktklass, han presterade bra och offensiv judo vilket belönandes i varje match och hans fysik har även den förbättrats under sommarens läger vilket var ganska avgörande under dagen. Med en ännu bättre fysik och en rakare linje i sin judo med en tuffare greppteknik så kan Robin mycket väl inom kort vara ett av toppnamnen i -81 kg. Efter den första tävlingsdagen så kunde vi summera 5 matchvinster och 3 förluster och Robin som gick till åttondelsfinalen och därmed slutade topp 10, en mycket bra facit för oss och detta gav ett kvitto på att vi hade lyckats bra med slutförberedelserna och kanske var detta ett första tecken på vad som komma skulle under nästa dag! På fredagen den 30:e augusti så hade solen och värmen kommit tillbaka till Rio efter några dagar med kallare väder men det var inte bara utomhus som hettan steg utan även inne i Maracanazinho stadion hettade det till rejält när det var dags för -90 kilo och Joakim Dvärby! Jocke lottades i första matchen mot Brasiliens enda hemmahopp i -90 kg Eduardo Santos, en nygammal aktiv som inte tävlat allt för mycket den senaste tiden men som var med på OS redan 2008 och slutade där sjua. Men med hemmapubliken i ryggen så skulle det bli en tuff match. Jocke hamnade i underläge på varningar men såg hela tiden ut som den som hade mest kontroll på matchen och i slutet gav Jockes arbete utdelning och han kastade wazari på en klockren ko soto gake och sedan kunde han jobba vidare i golvet och slutligen vinna på ippon genom en fasthållning. En mycket stark inledning av Jocke som visade att formen var god och att han skulle bli att räkna med idag. I nästa match väntade Mihail Marchitan från Förenade Arabemiraten (han har nyligen bytt från Moldavien, en parantes är att ganska nyligen så bytte HELA den Moldaviska landslagtruppen till Förenade Arabemiraten) som i sin första match hade slagit den svårbrottade Italienaren Facente. Marchitan var en lurig motståndare och även om Jocke dominerade greppet och hade främst några starka sode attacker så kunde man absolut inte räkna ut Marchitan. Dock fick Jocke ett läge i golvet för sin mycket starka Åsa Nisse vändning och Marchitan var chanslös och satt som ett skruvstäd och Jocke tog ytterligare en seger som tog honom till den tredjerundan. Jocke imponerade mer och mer och hans fysik verkade vara i toppform och så även hans mycket starka ne waza men framförallt jobbade han bra i stående och var mera rörlig än vad han har varit innan. Nu väntade en mycket viktig match mot Tjecken Jurecka som under det senaste året har haft en galen utvecklingskurva som har tagit honom till flera stora medaljer och toppseedning på VM. Han hade även visat bra form under dagen och slagit ut en duktig Mongol och Spanjor, dock så visste vi att Jocke kunde slå honom så det var upplagt för en rysare. Jocke klev in på mattan helt respektlöst och dominerade totalt i greppningen och kunde tillslut ta yuko på en laats. Jocke jobbade sen mycket bra mot en sliten Jurecka och höll ledningen matchen ut. Redan nu så hade Jocke gjort en mycket stor prestation då han genom en plats i kvartsfinalen säkrat en plats bland de 8 bästa (vilket är det

4 bästa resultatet på herrsidan sedan 1987 så Lars Adolfsson kom 7:a på VM i Tyskland) och Jocke hade helt klart mer att ge så spänningen var på topp. I Kvartsfinalen väntade världsettan Liparteliani från Georgien som hade gått till kvartsfinal ganska enkelt, dessa två mötte senast på Grand Prix i Düsseldorf i februari och då vann Liparteliani ganska enkelt. Men nu stod mer på spel och förhoppningarna om vinst var stora. Tyvärr så valde Georgiern att köra extremt taktiskt och säkert vilket skapade stora problem för Jocke som inte kom någonstans i sin greppning trots att han försökte. Båda blev varande men Georgiern höll sig hela tiden före och kunde tillslut varna ut Jocke. Det blev en ganska tråkig match och är det är ju lite konstigt att man väljer att varna trots att den som har dominant grepp bara väljer att hålla undan, jag tyckte att Jocke förtjänade ett bättre öde än så, istället för semifinal så fick han ladda om för återkval mot den unge Portugisen Celio Diaz som var sjua på EM i Budapest och under dagen hade han visat väldigt bra form då han hade slagit ut flera stora namn som Ryssen Sulemin och Grekov från Ukraina. Återkvalsfinalen gick i finalpasset och stämningen i Maracanazinho stadion steg rejält och under dagen så hade Jocke av någon anledning fångat den kräsna och patriotiska publikens intresse så stämningen var på topp inför den tuffa matchen mot Dias. Jocke var dock lugn och taggad på uppgiften. Som vi misstänkte så inledde Dias offensivt men efter en halvtaskig sode attack så var Jocke snabb att följa upp i golvet och när han fick ett läge för en klockren juji gatame så fanns det inget som kunde stoppa honom, Portugisen var dum nog att försöka vrida sig ur och inte klappa vilket resulterade i ett ännu kraftigare armlås av Jocke och Dias hade inget annat val än att klappa och segern var ett faktum! Joakim Dvärby från Ånge var nu i bronsmatch på VM!! En enastående prestation utav Joakim som uppmärksammades i hela judovärlden (och även utanför den) och spänningen steg ännu mer inför den kommande bronsmatchen mot en av kanske världen absolut bästa judoka, Ilias Iliadis, som hade två raka VM guld och OS brons i -90 kg. Han förlorade nu en mycket jämn och fysisk match mot den blivande Världsmästaren Gonzalez från Cuba och vi hoppasdes självklart att han skulle ha svårt att repa sig till bronsmatchen. Efter lite kort vila så var det dags för bronsmatchen och Jocke var taggad till tänderna och redo att ta sig an Iliadis. Iliadis inledde bäst och tog ledningen på yuko och Jocke tvingades jaga. Men även här hamnade Jocke i samma läge som mot Georgiern i kvartsfinalen då han blev nedgreppad och hade svårt att komma någonstans och trots flera försök så blev han lite orättvist varnad. Taktiken var att om detta skedde skulle Jocke attackera för fullt åt vänster och utmana med sin gake något som han försökte visa några tillfällen och i slutet så chansade han men dock är Iliadis väldigt stark i dessa lägen och kunde vända med ett snyggt höftkast och vann på ippon, ännu en medalj till Iliadis som kunde andas ut och tyvärr ingen medalj till Jocke och Sverige. Jocke kunde dock summera ett fantastiskt VM och en historisk prestation då han genom sin femteplats gjorde Sveriges bästa resultat någonsin på herrsidan (Pernilla Novais stod för samma

5 fantastiska prestation då hon kom femma på VM i Birmingham 1999 samt Elisabeth Bettan Karlsson tog silver på VM 1986). Med tanke på konkurransen och utvecklingen av sporten de senaste åren så är kanske detta och Marcus Nymans EM guld 2011 de största prestationerna någonsin inom Svensk Judo. Joakim har under de senaste åren haft en ordentlig utveckling och tack vare detta så fick han i sommar en plats i SOK s topp och talangsatsning för att kunna göra en seriös satsning mot Rio Den riktiga fullträffen har dock uteblivit trots flera bra prestationer mot bra motstånd men under hela tiden så har Jocke verkligen jobbat stenhård tillsammans med de andra i landslaget för att utveckla sig och sin judo och denna dag i Maracanazinho stadion fick han utdelning för sitt hårda arbete. Jocke har ju sedan tidigare en fysik utan dess like men nu har även detta tagit ett steg till och fått en högre effekt även på mattan samt att hans ne waza är av absolut internationell topp nivå. Hans stående har länge varit bra även om han själv inte vågat tro på den lika mycket men nu fick han ett ordentligt kvitto på att han är på rätt spår och helt klart är att räkna med i framtiden! Innan sista tävlingsdagen för vår del så kunde vi nu alltså summera 9 matchvinster, en femteplats och en niondeplats samt matchvinster för alla aktiva och en coach utan röst så ett riktigt bra facit så här långt! På lördagen 31/8 fortsatte solen att skina i Rio och den goda stämningen höll i sig när det var Martin Paceks tur att ta sig an VM mattan. Martin har under året presterat fantastiska resultat men placeringen i Paris, GP medaljen i Düsseldorf och den historiska Grand Slam medaljen i Baku och formen inför VM verkade lovande. Martin lottades i första matchen mot Campos från Argentina som under många år var ganska etablerad i -90 kg men som nu har gått upp till -100 kg, hans stil var kanske inte den bästa för Martin men Martin visade ingen respekt och inledde stark och kunde redan efter 45 sekunder vinna matchen genom en mycket bra juji gatame och därmed avancera till nästa omgång. I Nästa match väntade den unge Britten Awitialcaraz som för oss är ett ganska okänt kort vilket alltid kan vara lurigt. Britten satsade offensivt och stressade Martin lite men Martin höll sig lugn och var fysiskt starkare och kunde ta ledningen på en fin o ouchi gari. Awitialcaraz gav sig dock inte utan fortsatte att vara offensiv vilket öppnade upp möjligheterna för Martin att kontra vilket han gjorde på en snygg tani o otshi och vann matchen på ippon och var klar för åttondelsfinal. Här väntade den mycket rutinerade Japanen Takashi Ono som verkar vägra att sluta sin judokarriär trots VM medaljer i både i -81 och -90 kg. Ona vann sina första matcher och slog ut bla den tidigare VM medaljören och mycket starke Darwish från Egypten. Taktiken inför matchen var att hålla sig undan från Onos o uchi gari samt greppa inpå kroppen. Martin lyckades hålla sig undan från o uchi garin men fastnade greppning så Ono fick ganska mycket utrymme för att kunna jobba så Martin hamnade i underläge på varning och blev även kastad på yuko genom en seio toshi likande teknik. Martin försökte komma i kapp men blev sedan igen slängd på en seio nage och en wazari och Ono kunde sedan kontrollera sin ledning och vinna matchen samt en plats i kvartsfinalen. VM var över för Martin och Sveriges del och Martin startade på ett bra sätt med två starka matchvinster men tyvärr så räckte han idag inte till emot Japanen Ono men med lite mer självförtroende och beslutsamhet så hade han garanterat kunnat slå Ono. En lite trist avslutning men trots allt blev även lördagen en bra dag för oss och när nu VM var över så kunde vi summera totalt 11 matchvinster varav 8 på ippon. 6 förluster varav 5 kom emot motståndare som senare avancerade till en topp 5 placering eller en medalj. Laget visade upp en stark moral och vilja och ingen

6 underpresterade eller vek ner sig trots pressen eller det tuffa motståndet. Att samtliga i laget vinner matcher och presterar bra judo är mycket glädjande och det visar på nytt att vi har en jämn nivå i landslaget där alla kan vara med och prestera på topp och just detta har nog tidigare aldrig funnits i ett landslag. Denna tävling så var det utan tvekan Joakim som stod för den största prestationen och för detta förtjänar han all respekt och heder och förhoppningsvis så kommer han och de övriga i truppen fortsätt att prestera på denna nivå de kommande åren. Även om det gick bra nu så finns det fortfarande mycket kvar att jobba på för att nå den efterlängtade medaljen vilket nu helt klart är det stora målet för hela truppen. Personligen så blev detta VM en riktigt skön revansch, dels från senast när VM gick i Rio då det gick mindre bra och inga matchvinster alls men framförallt från förra årets OS i London. Att nu komma till VM med en helt ny trupp och placera 3 av 5 bland topp 10 är en riktigt bra insats och jag är glad över att de aktiva får betalt för sitt mycket hårda arbete som de lägger ner och att allt mitt tjatande ger utdelning. När det går bra kommer alltid frågan vad vi har gjort för skillnad i uppladdningen osv men faktum är att vi har jobbat på med den långsiktiga plan som jag har för truppen och nu gav det utdelning. Vi jobbar hårt och målmedvetet med ganska noggranna planeringar osv och under hela året så har fokus legat mycket på att just höja kapaciteten för att kunna möta de stigande internationella kraven, vi har lagt mycket tid på fysiken och sparring men även på en del tekniska detaljer på hur de aktivas judo skall se ut. Det är ett hårt arbete som tar tid, speciellt för oss i Sverige som inte har tillgång till bra sparring och tränare osv hela tiden. Vi lever nästan ständigt på resande fot vilket i sig är en ganska stor prövning för alla men vi har en fantastik grupp som verkligen stöttar varandra i vått och tort vilket ger en bra harmoni och utrymme för prestationer. Alla är på samma våglängd och vet vad vi jobbar för och att det kräver hårt arbete. Tack vare IJF s fina satsning på att göra sporten mera professionell genom en snygg och korrekt inramning i allt från lottning till finalpass samt den mycket bra live sändningen genom ippon.tv så blir sporten mer tillgänglig för alla och mycket roligare att följa. Jag tror att det inte är många som missade Joakim och de andras spännande matcher under VM och genomslaget blev rätt stort både i Sverige och internationellt men extra glädjande är det nog att det spreds ganska mycket utanför judovälden och det är nog många som inte har tittat på ippon.tv för sista gången. Förhoppningsvis kan även denna prestation inspirera våra ungdomar runt om i landet att det verkligen är möjligt att slå sig in i världstoppen i denna stora idrott även för oss! För landslaget del så återstår nu en tävling i Kroatien (Grand Prix 14-15/9) innan det blir en kortare vila för att sedan fortsätta satsningen igen med ännu flera tävlingar och läger runt om i världen. Ett stort tack till alla som är involverade i de aktivas och deras satsning på något sätt och som gör detta möjligt. Jag vill även tacka alla som har stöttat oss genom åren och för det fina stödet och den uppskattning vi har fått hemifrån efter VM! Det piggar upp och ger en stor inspiration för framtiden! Robert Eriksson