scenhöst En bilaga med kalendarium att spara hela hösten! Parsifals stjärna. Katarina Dalayman sjunger ut om opera och odling.

Transkript

1 scenhöst torsdag 19 september 2013 Sveriges största morgontidning Grundad 1864 När upphör en människa att vara mänsklig? Teater Galeasen blottlägger en historisk varböld. Sidan 12 Parsifals stjärna. Katarina Dalayman sjunger ut om opera och odling. Sidan 22 Skräckhöst. Necronomicon vill göra publiken otrygg. Sidan 20 En bilaga med kalendarium att spara hela hösten! Imponerar du på din omgivning med teatercitat? Men vet du egentligen var citatet kommer ifrån? DN:s Leif Zern guidar dig i dramatikens replikdjungel. Sidorna 16 17

2 2 Scenhöst 2013 torsdag 19 september 2013 Välkommen höst! Hur dog Carpen? Det var en tidig morgon och sexårige sonen ville nu veta. Han hade nämligen somnat strax före slutet av Carmen, som visades på tv kvällen innan. Just så fängslande kan opera, teater, dans och performance vara. Just så gripande att man inte kan släppa föreställningen fast ridån gått ner. Just så hoppas jag att höstens scenföreställningar ska beröra er. Välkommen till en bilaga laddad med intervjuer och reportage av vad som visas på landets scener i höst. Carin Ståhlberg, redaktör för Scenhöst Säsongens höjdpunkter. DN:s kritiker är nyfikna på Teater. Allt från homosexuell skräckpropaganda till Galileo Galilei Opera. En elastisk Parsifal och en dråplig Kira kan lyfta i höst Dans. Festivalen Dans Stockholm är höstens stora present Barn & Ung. Det lär dunka varmt när Ahrreman mimar Hjärtat Förutom den redan infriade förväntningen, Jenny Andreassons De oskyldiga på Dramaten, som blev precis så urstark som jag trodde. Och de redan omtalade: Michael Thalheimers Woyzeck (Dramaten) med italiensk schlagermusik, Galeasens livsviktiga Vår klass och Anna Petterssons Misantropen (ja, hur kan den bli?!) i Malmö. Så finns det mer. På udda scener: Superaktuell homosexuell skräckpropaganda på Musikmuseet i Gertrud Larssons dubbelpjäs Zoo/ Kannibaler. Serietecknaren Joakim Pirinen på Turteaterns scen i Den svenska apans 100 röda drömmar låter kul. Perplex av Marius von Mayenburg på Tribunalen i regi av Henrik Dahl kan garanterat inte bli blek. Och missa inte Jonas Hassen Khemiris skräckvandring i terrordådets Stockholm, Jag ringer mina bröder, i regi av Farnaz Arbabi och med syskonparet Shebly och Shima Niavarani på Stockholms stadsteater. Mattias Anderssons lägesrapport The mental states of Sweden på Dramaten kan bli hans nya Drömspel. Och jag tror på en Galileis liv genomlyst av dramatikerns desillusion, regissörens erfarenhet och skådespelarens genialitet när Lennart Hjulström sätter upp Brecht på Stockholms stadsteater med Leif Andrée i rollen som Galileo Galilei. Ingegärd Waaranperä teater@dn.se Säger man opera tänker man oftast på något riktigt långt som flödar åt alla håll. Men kort operor finns, framför allt från moderna eran. Till det mest spännande i höst hör just två exempel på dessa operans ytterligheter: Dels Richard Wagners Parsifal på Kungliga Operan som med sina drygt fyra timmars speltid tillhör de längsta inom standardrepertoaren. Dels tonsättaren Anders Nilssons och performance-artisten Charlotte Engelkes kortopera Kira i huset där jag bor, som får sitt uruppförande i Västerås konserthus. I Parsifal är tiden så elastisk att ett ögonblick kan verka som ett helt liv och ett helt liv destilleras till ett ögonblick. Ingen opera kan heller tänjas ut eller dras samman så som den. Historiskt sett har det skilt fyrtiofem minuter mellan de kortaste och de längsta versionerna, vilket är oerhört mycket. Med sin travesti i titeln på Lena Philipssons På gatan där jag bor anar man ett mera akut och dråpligt lidande i Nilssons Engelkes opera. Ett verk som sägs utspela sig i en nybildad bostadsrätt där det bor en mycket lång kvinna som oavbrutet spelar Franz Schuberts ofullbordade. Kanske driven av en Wagnersk längtan efter att spränga väggarna och lyfta taket. Vi får se. Martin Nyström opera@dn.se Hösten stora begivenhet är Stockholms nya dansscen på Kulturhuset Stadsteatern, även om man lyckades sjabbla bort det internationella gästspelet Batsheva Dance Company och geniet Ohad Naharin. I stället repriseras diverse svenska verk. Mest nyfiken är jag på Örjan Anderssons samarbete med musiken Hans Appelqvist. Annars väntar en knappast het, men fint varierad höst. Göteborgsoperans danskompani har lovande dubbel, medan Kungliga Baletten ligger lågt efter vårens storsatsning, Mats Eks Julia och Romeo som dansar vidare under hösten. Efter Jefta van Dinthers redan omtalade verk för Cullbergbaletten gästas Dansens hus av flera konceptuella fixstjärnor. Vår svenska diva Charlotte Engelkes, franska originalet Gisèle Vienne, därtill legendaren Jérôme Bel. Mest lockar ändå alltid snillrika Mette Ingvartsen. Och så lite nutida dansant: Vindhäxor och Carte Blanche. MDT fortsätter på inslagen koncep tuell väg; ska definitivt inte missa Daniel Linehan. Och Weld lanserar nystartade Weld Company. Intressant. Danshöstens stora present är dock ännu väl inslagen. Programmet är ännu hemligt för nya festivalen Dans Stockholm i december. Den festivalen gör nog alla julklappar överflödiga. Örjan Abrahamsson dans@dn.se När höstmörkret faller söker vi oss mot värmen. Och nog lär det slå gnistor när en av Sveriges intressantaste regissörer, Erik Holmström (bland annat Turteaterns Den nya gudomliga komedin och Ung Scen Östs Kaspar Hauser ) nu samarbetar med dramatikern Johanna Emanuelsson kring nya pjäsen 95% är Ett Totalt JxxxA Mörker på Teater 23 i Malmö. Man ställer frågan: Vem bryr sig om en enda fattig skitunge i det oändligt stora universumet? Också hos Stockholms Teater Tre lär det dunka varmt och innerligt när mimskådespelaren och regissören Stalle Ahrreman snart premiär 10/11 lyfter fram berättelsen Hjärtat mot den yngsta publiken. De som förstås redan är helt på det klara med att störst av allt är kärleken. Kärleken som, tillsammans med smärtsamma vittnesmål, sorgesånger och så mycket levt liv, kom den omtumlade publiken till del när regissören Mattias Andersson, scenografen Ulla Kassius och Backa Teater 2007 presenterade The mental state of Gothenburg. Nu har det projektet vidgats. 14/11 blir det Dramatenpremiär för The mental state of Sweden. Bland dem som nu lånar oss ur sina egna öden är gymnasieeleven från Fittja, renskötaren från Kiruna, montören från Trollhättan och vd:n från Djursholm. Varde ljus över vårt kollektiva psyke! Pia Huss teater@dn.se Scenhöst Kulturchef: Björn Wiman. Redaktör: Carin Ståhlberg. Reportrar: Örjan Abrahamsson, Clas Barkman, Lisa Boda, Pia Huss, Martin Nyström, Betty Skawonius, Carin Ståhlberg, Ingegärd Waaranperä, Leif Zern. Illustration på omslag och sidorna 16 17: Fellow Designers. Fotografer: Mats Bäcker, Peter Claesson, Anders Hansson, Lotta Härdelin, Julio C Saint Just, Jonas Lindkvist, Anette Nantell, Joakim Roos, Martin Skoog, Roger Stenberg, Anna-Lena Wejderman, Sören Wilks. Layout: Lotta Ek. Redigering: Lotta Ek, Marianne Stenberg.

3 HÖSTENS PREMIÄRER! AMADEUS Peter Shaffer DE OSKYLDIGA Lillian Hellman SUFFLÖREN Av och med Andreas T Olsson Premiär 20 september EN BLÅ BOK August Strindberg Premiär 21 september NECRONOMICON EN SKRÄCKMUSIKAL Gustav Tegby fritt efter H.P. Lovecraft, Danielle de Picciotto, Alexander Hacke och Martyn Jacques Premiär 3 oktober STREBER Stig Dagerman Premiär 5 oktober JAG FÖRSVINNER Arne Lygre Sverigepremiär 11 oktober WOYZECK Georg Büchner Premiär 17 oktober JAG BORDE FÅ NÅGOT SLAGS PRIS Av och med Sanna Sundqvist Premiär 20 oktober THE MENTAL STATES OF SWEDEN Mattias Andersson Urpremiär 14 november Succéer som fortsätter i höst FARLIGA FÖRBINDELSER Christopher Hampton efter Choderlos De Laclos FANNY OCH ALEXANDER Ingmar Bergman OTHER DESERT CITIES ANDRA ÖKENSTÄDER Jon Robin Baitz FRÄMMANDE SPRÅK Simon Gray Gästspel KICKTORSKEN Av och med Alexander Salzberger MANIFEST 2083 Christian Lollike Och missa inte DRAMATEN& konserter och performance, introduktioner och läsningar, samtal med skådespelare efter föreställningar, debatter och scenkonst. Följ oss på Facebook, Twitter och Instagram

4 4 Teater torsdag 19 september 2013 Jag ringer mina bröder. Shima Niavarani spelar mot sin bror Shebly Smärta och humor är bästa vänner Hon har lovordats för sina rolltolkningar, är helt självlärd och går som hon säger alltid på intuition och känsla. I höst ska hon spela mot sin bror i Jag ringer mina bröder. Premiär 2/10 Jag spelar Asal, huvudpersonen Amors kusin, och Amor och Asal står väldigt nära varandra. De är nästan som syskon. Amor spelas av min bror Shebly Niavarani så personerna i pjäsen har en relation som inte är olik Sheblys och min, med olika dynamiker, säger Shima Niavarani. Hon har en mycket ljus röst, är Shirley Templelockig och munnen är målad knallröd. Hon kommer från dagens repetitioner och en kopp kaffe och en smörgås står på bordet framför henne. Jag ringer mina bröder är en text av författaren Jonas Hassen Khemiri, första gången publicerad som en krönika i DN 2012, senare bearbetad till en roman och en pjäs. Det är en psykologisk berättelse som utspelar sig strax efter bombdåden på Drottninggatan i Stockholm 2010 och handlar om en helt vanlig mans (Amors) tankar om hur han tror att andra männi skor uppfattar honom. Tror de att han är bombmannen? Tycker de att han beter sig konstigt? Det handlar om vem man blir utifrån hur samhället ser på en. Att omgivningens projiceringar gör att man börjar definiera sig själv utifrån vad de ser. Det där känner jag igen. När jag klev in i offentligheten så blev jag tittad på med förstoringsglas. Och när man blir granskad av en homogen grupp på det sättet så blir bara ett av ens drag uppförstorat, säger Shima Niavarani. Men, tillägger hon, nu har jag jobbat i nästan tio år och det har givit möjlighet för andra att se fler sidor av mig. Men jag kämpar fortfarande med hur mångdimensionalitet ska framställas. Shima Niavarani kom till Sverige som fyra åring. Familjen flydde från Iran och jag frågar henne om, och i så fall hur, det har påverkat henne. Det vet jag inte... vi människor anpassar oss väldigt lätt. Men om du har en dålig start i livet blir vägen dit du vill längre. Vi hade det ganska knapert hemma, inga pengar till det stora självförverkligandet. Jag tror jag har fått en revanschlusta av det där. Och varför det blev teater? Ehh...varför inte? Skådespelarintresset kom till mig gradvis, vi flyttade runt mycket och jag var ofta ensam i mitt rum och hittade på karaktärer och sjöng. Det kändes som det mest naturliga att göra. Vad är det i Jonas Hassen Khemiris författarskap som du gillar? Han är underfundig och tar upp ämnen som AM Min bror och jag har helt olika metoder för hur vi jobbar, men vi har lika referenser. Föreställningen handlar om att ty sig och det blir ju dubbelbottnat eftersom vi är syskon. Foto: Julio C Saint Just diskuteras överallt i sociala medier. När han skriver om dem blir de relevanta för en stor publik. Dessutom använder han humorn för att prata om allvarliga ämnen. Jag ringer mina bröder ser jag som en existentiell resa som ställer frågan: Vem är jag? Pjäsen handlar om utanförskap men också om innanförskap; om att ty sig till de sina. Vi pratar en stund om det där, om isolerade grupper som skapar motgrupper som skapar motgrupper som... Shima Niavarani vill vidga debattklimatet i Sverige, men framför allt fördjupa det. Hon är trött på illa underbyggda tyckanden och efterlyser kunskap. In med forskare och akademiker i debattprogrammen i tv. Jag är less på vår samtid. Det förs icke-diskussioner om till exempel rasism. Jag vill ha längre samtal utifrån en kunskapsfylld plattform. Och en förståelse för vad erfarenhet innebär och en ödmjukhet när man saknar den. Shima Niavarani är engagerad. Kaffet och smörgåsen på bordet står fortfarande orörda. Det där engagemanget har hon också i sitt arbete. Hon är, säger hon, en perfektionist. Sin egen främsta kritiker. Jag vill leverera max. Varje teaterhändelse är unik och allting handlar om känsla och intuition. Hjärnan ska inte ta överhand. I dina enmansföreställningar använder du dig av humorn för att bemästra sorgen, smärtan? Ja, smärta och humor är bästa vänner. Ingen fungerar utan den andra. Humor blir banal utan smärta och hur ska man hantera smärta om inte med humor? Carin Ståhlberg carin.stahlberg@dn.se Jag ringer mina bröder har premiär på Stockholms stadsteater den 2 oktober. Shima Niavarani. Född: 1985 i Teheran, Iran. Kom till Sverige som fyraåring. Yrke: Skådespelerska, dramatiker. Autodidakt. Aktuell: I pjäsen Jag ringer mina bröder i regi av Farnaz Arbabi. Fick sitt genombrott: Som 19-åring med Autodidakt i enmansakt. Har medverkat i: Pjäser på bland annat Uppsala stadsteater, Dramaten och Stadsteatern. Skrev, regisserade och gjorde scenografin till solomusikalen Shima Niavarani är en Übermensch 2009.

5 torsdag 19 september Kultur Woyzeck. Georg Büchners klassiker på Dramaten Den goda människan i Sezuan av Bertolt Brecht Michael Thalheimer Foto: Roger Stenberg Åter på Dramaten. Sanningen är att jag är lite rädd för Woyzeck Premiär 17/10 Woyzeck är berättelsen om en av scendramatikens mest hunsade och utnyttjade män. En man som till sist brister och i revolt mördar. Pjäsen skrevs 1836 och nästa månad får den premiär på Dramaten i regi av den tyske regissören Michael Thalheimer. Det finns potentiella woyzeckare även i vår tid, hos oss. Just nu sitter de hemma, ensamma, och tittar på tv. De är trötta, har enformiga hårda jobb, tjänar uselt och är känslomässigt utarmade. De befinner sig på lägsta nivån i samhället, säger Michael Thalheimer när vi ses en sen eftermiddag i Dramatens artistfoajé. Och, tillägger han efter en kort paus, vi ska vara glada att de sitter där och ser på tv. Jag är rädd att de ska stänga av den och göra något. Berättelsen om soldaten Woyzeck skrevs av den tyske författaren Georg Büchner, som dog endast 24 år gammal. Pjäsen handlar om soldaten Woyzeck, en kuvad och förtryck man. Han anklagas för att sakna moral, han utnyttjas i medicinska experiment och han blir dessutom bedragen. Det är ett fragmentariskt drama, nymodigt för sin tid, utan indelade akter. Stycket uruppfördes 1913 men uppmärksammades och hyllades först när expressionismen gjorde sitt intåg på allvar. Büchner gjorde skandal genom att skriva en pjäs som skildrade de allra fattigaste och den skulle dessutom visas på en statlig teaterscen! Det tog lång tid för människor att acceptera det, säger Michael Thalheimer. Jag blev fascinerad av Büchner när jag som ung student läste hans verk för första gången och jag är lika fascinerad i dag. Hur kunde han som var så ung vara så konst- närligt radikal i sitt skrivande? Han var helt fri i sitt skrivande. Vad hade han inte mer kunnat skriva om han fått leva längre? Han jämför Büchners geni med de begåvade och kultförklarade artister och musiker som alla dog vid 27 års ålder, den så kallade Club 27: Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Kurt Cobain och Amy Winehouse. Michael Thalheimer tillhör till vardags den konstnärliga ledningen vid prestigefulla Deutsches Theater i Berlin där hans uppsättningar spelas kontinuerligt och med framgång. Det är inte första gången som han regisserar på Dramaten. Senast var 2008 då han satte upp Kasimir och Karoline, då liksom nu med bland andra Rebecka Hemse, Erik Ehn och Magnus Roosman i ensemblen. Jag gillar att jobba med samma skådespelare som tidigare. Det är för övrigt andra gången han tar sig an Woyzeck och det lär inte bli hans sista version. Den pjäsen släpper mig inte. Jag vill regissera Woyzeck igen och igen. Nästa gång kanske som opera. Det genomgående temat i Georg Büchners författarskap är konflikten mellan tvång och frihet. Han var under sin korta livstid starkt Michael Thalheimer. Regissör vid Deutsches Teater i Berlin Född: Om att vara i Stockholm: Jag trivs här, gillar staden. Om Ingmar Bergman (som satte upp Woyzeck 1969): Full respekt. Har sett flera av hans filmer. Tystnaden är en av höjdpunkterna. Smultronstället hur bra är inte den? Det är fantastiskt att känna IB:s närvaro här i huset. Det finns potentiella woyzeckare även i vår tid, hos oss. Just nu sitter de hemma, ensamma, och tittar på tv. engagerad i klasskampen mellan fattiga och rika. Tvång och frihet det är ett tema som håller än eller hur? Absolut. På alla sätt. Alla männi skor brottas med något, i någon form, känner press. Kant sa att vi måste inse att vi inte har någon fri vilja. Den existerar inte. Det tror jag är sant om än deprimerande. Så vem är han då Woyzeck? Han som till slut briserar. En galning? Nej, men sanningen att säga är jag lite rädd för Woyzeck. Hans energi är som en tidsinställd bomb och jag vet att han har rätt att explodera vi andra har ju förlorat vår solidaritetskänsla men jag vill inte vara i hans närhet då. Hans våld förändrar inte samhället och efteråt är han ju totalt ensam. Carin Ståhlberg carin.stahlberg@dn.se Woyzeck har premiär den 17 oktober på Dramaten i Stockholm. Om att nämnas som eventuellt nästa Dramatenchef: Jag? Men jag är ju tysk? Min svenska är inte så bra. Har jag aldrig tänkt på. Om de skulle fråga mig, vilket aldrig har fallit mig, skulle jag förstås överväga det. På Dramaten finns många möjligheter och teatern är respekterad ute i Europa. ett samarbete mellan VästmanlandsTeater och Scenkonst Sörmland. Besök scenkonstsormland.se för info om biljetter m m. FOTO: MATS BÄCKER En del av Landstinget Sörmland AM

6 6 Teater torsdag 19 september 2013 Johnny Boy. Stockholms stadsteater Kvinnorna kring en man som Afzelius Hon skrev pjäsen för att berätta för sina döttrar att också hon har varit ung och träffat män som Johnny Boy. Han är en typ av man som kvinnor dras till och som de använder osnygga strategier för att få, behålla och komma ifrån. Premiär 28/9 Jag tycker det finns en historia som aldrig har blivit berättad och det är den om hur vi kvinnor beter oss och varför vi gör det kring en kille som Johnny Boy. Musikern Björn Afzelius, som jag levde med, var en sådan man, men jag har träffat flera Johnny Boys, säger Marianne Lindberg De Geer när vi ses ett par veckor före premiären på hennes pjäs Johnny Boy, som hon också regisserar på Stockholms stadsteater. Och även om det finns fragment från hennes kärleksrelation med Hoola Bandoola Bands medlem Björn Afzelius, vilken hon levde med fram och tillbaka under tio år på 1970-talet, så är detta ingen biografisk berättelse om Björn hävdar hon bestämt. Nej, det är mycket fiktion i pjäsen, egna erfarenheter och väninnors. Ensemblen som jobbat med pjäsen har fört in nya erfarenheter i berättelsen hela tiden. Johnny Boy är en baklängesberättad historia. I inledningen står tre 60-plus-kvinnor, bittra och förbannade, men de blir allt smalare, nyfiknare och livssökande ju längre berättelsen fortskrider och desto yngre de blir. Det handlar om de här tre tjejerna som har lite olika strategier för att förhålla sig till en man som Johnny Boy; Surabaya Johnny, säger Marianne Lindberg De Geer. Surabya Johnny är en sång skri- ven av Bertolt Brecht och Kurt Weill för musikalen Happy end I den beskrivs Surabaya Johnny som en man som ljuger och bedrar men ändå är älskad av kvinnorna. En Johnny Boy-typ. Vad är det för strategier som kvinnorna i pjäsen och om jag har förstått dig rätt vi kvinnor även i dag använder oss av? Strategierna, det är när kvinnorna gör sig mindre för att få mer. Det männen kallar list. Hon förtydligar: Marianne Lindberg De Geer tillsammans med sin ensemble: Kajsa Ernst, Katarina Ewerlöf, Peter Gardiner, Magnus Krepper och Angela Kovacs. Om mannen är norm så är kvinnan inte norm. Och när kvinnan inte är norm så får hon ta till strategier för att åstadkomma det hon vill. De här strategierna har vi lärt oss kvinnor emellan genom århundradena. Vi har härmat varand- En musikfylld scenisk upplevelse! Premiär 13 december Stora Scen Av BErnArd ShAw Bearbetning & regi EvA BErgmAn med TomAS von BrömSSEn & nina ZAnjAni mfl Biljetter restaurangen presenterar MED HENRIK HJELT 27.9 ÖRNSKÖLDSVIK FJÄLLRÄVEN CENTER 28.9 LULEÅ COOP ARENA 4.10 GÖTEBORG SCANDINAVIUM 5.10 HALMSTAD ARENA LINKÖPING CLOETTA CENTER MALMÖ ARENA STOCKHOLM ERICSSON GLOBE EN HUMORISTISK FÖRESTÄLLNING OM KONSTEN ATT VARA PAPPA PÅ TURNÉ SE LIVENATION.SE! REGI ADDE MALMBERG MANUS & ORIGINALREGI BJARNI HAUKUR THORSSON STOCKHOLM ERICSSON GLOBE STOCKHOLM FRIENDS ARENA PÅ TURNÉ SE LIVENATION.SE! Köp dina biljetter på

7 torsdag 19 september Kultur med hennes nuvarande make Carl Johan De Geers designtyger från 10-gruppens dåvarande kollektion! Carl Johan som för övrigt har gjort scenografin till pjäsen. Jag frågar Marianne om den typen av man som Johnny Boy representerar var utmärkande för det frigjorda och revolterande 70-talet. Det trodde jag till en början men det är likadant nu. Män får fortfarande vara som Johnny Boy. Och hur är den typen av man, menar du? De är erotiska. De sänder ut några hormoner, säger hon och sniffar i luften. De har också erövrat en status i den miljö vi tjejer gillar. Johnny Boy är en katalysator för kvinnors beteenden, och han kan vara en politiker, en bankchef, en skådespelare, en artist eller en förlagschef. Fredag 4 oktober Les Dissonances Quartet Den kreativa kvartetten ger en musikalisk försmak inför det stora orkesterbesöket. Marianne Lindberg De Geer regisserar sin egen pjäs Johnny Boy på Stadsteatern. Foto: Anette Nantell ra för att kunna manövrera i den värld där mannen är norm. Jag vill med den här pjäsen visa att det är fruktansvärt. Vi kvinnor vill heller inte ha det så här, men det är den spelplan vi har att förhålla oss till. I pjäsen förekommer korta stycken av Björn Afzelius musik men också andra 70-talssound och tidstypiska markörer. Ett par byxor som en av skådespelarna (Kajsa Ernst) bär är Marianne Lindberg De Geers originalbyxor, lappade Halvvägs in i repetitionstiden känner Marianne Lindberg De Geer att hon skulle vilja sätta upp pjäsen igen. Men då med ombytta roller: tre män och en kvinnlig Johnny Boy. Det finns hur mycket som helst att hämta i det här ämnet. Frågan är om hon hinner. Från och med den 1 oktober är hon ny chef för Konst & Design på Kulturhuset Stadsteatern. Den 28 september får Johnny Boy premiär. Bakom kulisserna, i sminkrummet, finns Rebecca Afzelius, maskörelev och dotter till Marianne Lindberg De Geer och Björn Afzelius. Hon är mitt vittne. Det är skönt att ha henne med, hon är på pappas sida och mammas. Vi ska göra ett porträtt på Johnny Boy som är reko. Carin Ståhlberg carin.stahlberg@dn.se Johnny Boy har premiär på Stockholms stadsteater den 28 september. Söndag 9 mars Les Dissonances Franska Les Dissonances presenterar konstmusik med dynamiskt samspel och yttersta precision. De tar med sina lyssnare på en färd till helt nya dimensioner av den klassiska musiken. Torsdag 24 oktober söndag 3 november Uppsala International Sacred Music Festival 2013 Nyinvigning 2013 Vallentuna Teater Det oupptäckta landet Med Ensembleverket. Manus och regi Jacob Hirdwall. För spelschema se Premiär lör 14/9 kl 18 Romeo & Juliakören Renässanskonserten Decamerone. Tors 17/10 kl 19 SPECIAL GUEST ERIC SAADE Shivkumar Sharma (Indien) Anna von Hausswolff (Sverige) The Klezmatics & Joshua Nelson (USA) Kayhan Kalhor & Erdal Erzincan (Iran/Turkiet) Tempelriter från Tibet (Tibet) Arja Kastinen, Laima Jansone och Johan Hedin Harpans kraft (Finland/Lettland/Sverige) Vodou Gaya Rythm Songs (USA/Sverige) Sacred Pearls Requiem, Maurice Duruflé Uppsala Kammarorkester Soweto Gospel Choir (Sydafrika) The Gloryfires samt kortfilm, workshops, seminarier och utställning Abalone Dots Bluegrass, country och stämsång! Sön 27/10 kl 15 Weeping Willows Storslagen, melankolisk 60-talspop. Sön 17/11 kl 19 Mer info och biljetter: Se, lyssna och läs mer på eller ladda ner UKK-appen i din iphone. Biljetter: ukk.se ticnet.se

8 8 Teater torsdag 19 september 2013 De 39 stegen. Intiman i Stockholm Efter Hitchcock. Från spionfilm till komisk teater Baserad på Alfred Hitchcocks ( ) svartvita spionfilm med samma namn från 1935 med bland andra Robert Donat och Madeleine Carroll i rollerna. Skriven av: John Buchan (roman) och Charles Bennett. Handlar om en man på Londonbesök som dras in i ett drama med mord, kärlek och mysterier. I rollerna: Robin Stegmar, Peter Dalle, Cecilia Forss och Morgan Alling (ersätter Johan Ulveson som blev sjuk). Koreograf: Rennie Mirro. Regisseras av Emma Bucht som tidigare regisserat bland annat Treater och Gregorius. Foto:Alamy Foto:Mats Bäcker Bland korkade skurkar och tweedklädda hjältar Mord! Mysterier! Kärlek! Med de orden lockades publiken till biosalongerna när Hitchcocks De 39 stegen hade premiär Snart får berättelsen premiär i Stockholm, som thrillerkomedi med betoning på komedi. Det är barnteater för vuxna, säger Peter Dalle. Pjäsen är Premiär 27/9 lekfull och annorlunda, i hur den berättas. Det är en pastisch, en parodi med spänning och kärlek. Han drar handlingen och man får nästan hålla i sig i bordskanten där vi sitter över en lunch på en av Vasastans uteserveringar, för att hänga med i svängarna: En man går på teatern en kväll där en märklig kvinna skjuter skarpt och därefter ber att få följa med honom hem, eftersom hon är förföljd av gangstrar som vill döda henne. Mannen går med på detta och finner på morgonen kvinnan med en kniv i ryggen varefter... Mer ska inte avslöjas. Jag spelar en superskurk, professor Jordan, men gör också några and ra mindre figurer som en poliskonstapel och ett mjölkbud, säger Peter Dalle. Jordan är psykopat och sadist och som en genuin Bondskurk tycker han att det är roligt att folk ska dö. Men, medger Peter Dalle, skummisarna i den här pjäsen är väl inte så där jättesmarta kanske... Är det särskilt kul att gestalta skurkar som korkade? Ja, det är roligt. De blir ju så ofarliga när de är dumma. Det är svårt att göra teater läskigt och jag tycker inte Hitchcocks filmer är så läskiga heller. Vissa sekvenser ja, men filmerna har en blinkning. Det är inte riktigt på allvar. Alla skådespelarna utom hjälten i dramat, den pipsugande tweedklädde Richard (Robin Stegmar), har flera roller i pjäsen. Cecilia Forss till exempel gör tre kvinnoroller, men främst hjältinnan Pamela. Både Peter Dalle och Cecilia Forss spelar flera roller i thrillerkomedin De 39 stegen på Intiman. Foto: Lotta Härdelin Det är tre väldigt olika roller, och det är kul och utmanande. Jag längtade efter att inte bara få göra den där blåsta bruden som jag gjort i många komedisammanhang. Så det var lätt att tacka ja till det här, säger Cecilia, som också är känd för sin roll Cindy i tv-reklamen för Ica. Det är klart att jag förknippas med den rollen eftersom tv finns i varje vardagsrum varje dag även om jag gjort annat som jag är mer stolt över. Jag får se om jag fortsätter med det där. Just nu passar det mig, vi spelar in var tredje, fjärde månad några dagar. Cecilia Forss har sett Hitchcockklassikern och tycker mycket om den. Jag gillar Hitchcock och filmen känns inte så gammal utan modern. Och det är verkligen bra skådespeleri. De 39 stegen går på teatrar i London och New York, och Cecilia har liksom Peter Dalle sett Londonversionen. Det är bra att få en överblick men jag gör en helt annan Annabella (en av rollerna) än skådespelerskan gör i London, säger Cecilia. Jag har nog inspirerats mer av filmen. När De 39 stegen spelades in 1935 gjordes nästan alla tagningar i studior. Där byggde man upp allt från vattenfall till tågkupéer, så överföringen från film till teater har inte varit så svår. Men tempot är högt, scenförändringarna många. Det är på många sätt en fysisk pjäs även om det inte dansas mer än lite charleston. Jag är glad för att det inte är så mycket dans. Det är inte min starka sida, konstaterar Peter Dalle torrt. Vi pratar en stund om teaterns roll kontra film och tv och medan Peter Dalle är kritisk mot filmbranschens utveckling ( Filmbranschen har packat ihop i Sverige, den är död, och i USA är det mest en teknisk uppvisning ) så är han desto mer hoppfull när det gäller scenkonstens överlevnad. Teater går inte att ersätta med något annat, medan film går att ersätta med tv-serier som kan ses i datorer och mobiler. Jag tror också att teaterintresset är ganska stort bland unga människor. Det är dags för Peter och Cecilia att gå tillbaka till repetitionerna. Och snart är det premiär? Usch! Läskigt! säger Peter Dalle och skrynklar ihop ansiktet: Ingenting är klart förrän allt är klart. Carin Ståhlberg carin.stahlberg@dn.se De 39 stegen har premiär på Intiman den 27 september.

9 TROLLFLÖJTEN SPELAS TOM 28 NOVEMBER Trollflöjten den djuriska tolkningen av Mozarts klassiska opera. Bara på Folkoperan. Musik Wolfgang Amadeus Mozart libretto Emanuel Schikaneder Musikalisk bearbetning Anders Högstedt Musikalisk ledning Marit Strindlund dirigenter Marit Strindlund / Marie Rosenmir svensk text Åsa Lindholm dramaturgi Magnus Lindman regi Richard Turpin scenografi Sören Brunes kostym Ulrika van Gelder ljus Jenny André Mask & peruk Therésia Frisk pamina Kristina Hansson tamino Jesper Säll nattens drottning Teresia Bokor sarastro Johan Schinkler papageno Rolf Christianson papagena Christina Högman dam 1/ gosse 1 Frida Engström dam 2/ gosse 2 Miriam Treichl dam 3/ gosse 3 Matilda Paulsson Monostatos Ulrik Qvale talaren Stefan Axelsson Övrig ensemble Katarina Wedin, Fredrik Annmo, Jonatan Lönnqvist, Jacques Radinson, Arash Azarbad, Peter Haeggström orkester Rebaroque biljetter folkoperan.se eller

10 10 Teater torsdag 19 september 2013 Heil Clown. Boulevardteatern i Stockholm Fyra clowner, fyra förhållningssätt till Nazityskland: Ulf Montan, Sten Hellström, Abbe Vinterqvist och Daniel Goldmann. Foto: Martin Skoog Komik mot svart botten. I Heil Clown ställs naivitet mot makt Premiär 28/9 Charlie Rivel var född i Spanien och gjorde karriär i Tyskland och var på väg att utses av Hitler till tredje rikets nationalclown. Rivel var till en början med på detta, men ändrade sig och valde att tacka nej och i stället flytta till Danmark. Några år senare hamnade han i Sverige som han kom att kalla sitt andra hemland. Under många år framträdde han på Gröna Lund i Stockholm innan han dog Pjäsen Heil Clown, eller Uuuuh som den heter i original, är skriven av spanjoren Gerard Vazquez och handlar om konflikten mellan konst, makt, motstånd, ansvar och rädsla. I den här versionen, bearbetad och regisserad av Juan Rodrigues, får vi följa hur Charlie Rivel tvingas av Gestapoagenten Krauss till att framträda i Berlin i samband med Hitlers födelsedag år Och som om detta inte vore nog vill Krauss också vara med i föreställningen eftersom han anser sig vara en bra clown. Berättelsen utvecklas så det till slut är fyra olika clowner som förbereder galaföreställningen med var sitt förhållningssätt till Nazityskland. Det är naivitet och ansvar som ställs mot makt och ondska. Det är komik mot nattsvart botten när clownerna försöker att få ordning på den förestående galan där ondskan själv sitter på hedersplats i salongen. Vi försöker ligga nära verkligheten i alla detaljer, vi googlar nästan allt vi gör. Det enda vi har lagt till är några sånger, säger Juan Rodrigues. Han menar att det finns paralleller mellan 1943 och det som nu händer i framför allt södra Europa med arbetslöshet, kris och främlingsfientlighet. Föreställningen roterar kring frågan vad som styr våra val i en tid som präglas av brutal maktutövning där de grundläggande moralbegreppen är omkullkastade och våra liv är i beroendeställning till dem som har makten. Det är en läxa för oss i dag att titta på vad som hände i Tyskland när nazisterna hade makten på 40- talet. Jag tycker att det är intressant att beskriva människor som röstar på främlingsfientliga partier. Och framför allt varför de röstar på dessa partier? Väljarna är mer intressanta än de partier de röstar på, säger han. I över fem år har Juan Rodrigues arbetat med översättningen av det spanska originalmanuskriptet. Jag har en personlig koppling till de här frågorna. Jag är född i Baskien och bodde i den spanska Francodiktaturen tills jag var 24 år. Franco tillämpade bokstavligen Hitlers nazism i Spanien, men i fredstid. Allt var grått. Det var inte bara farligt utan jag minns det som en tråkig och sorgsen tid. Den enda glädjen vi hade med skratt och lycka i Katalonien var att gå och se clowner. Det var inga politiska clowner utan clowner som mest slogs och skojade om smärtan med varandra. Clas Barkman clas.barkman@dn.se Heil Clown har premiär på Boulevardteatern den 28 september.

11 torsdag 19 september Kultur Att döda ett tivoli. Från Ryssland till en förort i Sverige i dag Julius Production presenterar NY SHOW 2013! Created by RASTA THOMAS Julius Production in association with Off The Wall Concert Production Ltd present HÖSTENS ENERGIKICKAR FINNS HOS OSS! Premiär 28/9 Att döda ett tivoli på Norrbottensteatern handlar bland annat om brott och straff, hämnd. Den är skriven av Dennis Magnusson efter Dostojevskijs Brott och straff. Regi och scenbearbetning: Hedvig Claesson. Hur har du anpassat pjäsen till vår tid? Jag har skalat bort de ryska influenserna. Temat och grunden är desamma, men vi är i en förort i Sverige i dag. Vi har med scenografins hjälp förflyttat oss till ett sopberg, där tre familjer har var sitt hem. Det är världen av i dag, vår förstörelse av miljön, och ovanpå finns de små människorna, säger Hedvig Claesson. Grundtemat är att på brott följer straff. Finns den moralen med? Ja, det finns moral i pjäsen, men huvudpersonen Dunja ser svårigheten, varför ska man be om förlåtelse för något om man inte tycker är fel? Är barnfattigdomen en inkörsport till kriminalitet? Nej, jag tror jag inte. Men Dunja tänjer på gränserna, hon tycker att hon har rätt att döda tivolit, hon ser inte felet i det. Clas Barkman STOCKHOLM CIRKUS Mån 30 sept kl 19:30 Julius production presenterar WITH GARY BROOKER STOCKHOLM CIRKUS, MÅNDAG 7 OKTOBER KL Julius Production presenterar LIVE DIREKT FRÅN KUBA! Stockholm Cirkus Måndag 9 december kl HOVET STOCKHOLM MÅNDAG 30 SEPTEMBER KL Julius Production in association with Andrew Kay and David Vigo present STOCKHOLM CIRKUS Tisdag 29 oktober kl Julius Production i samarbete med AB Yvel och Image presenterar Repertoar ur den världsberömda TV-konserten från Wien. Framförd av 35 musiker och sångsolister i världsklass från SCHÖNBRUNN SLOTTSFILHARMONIKER Tis 14 jan kl STOCKHOLM KONSERTHUS samt sedvanliga biljettkontor i respektive lokal/stad För mer info och fler föreställningar se CULLBERGBALETTEN 18-21, 24 sep COMPANY SÉBASTIEN RAMIREZ 4-5 okt NORRDANS 17 okt CHARLOTTE ENGELKES 24, 26 okt VINDHÄXOR 8-9 nov CARTE BLANCHE nov COMPLETE dec CIRKUS CIRKÖR 27 dec-2 feb

12 12 Teater torsdag 19 september 2013 Efter massakern. Om att vara människa, när man inte kan vara människa Det börjar som en klassåterträff med Premiär serpentiner och spetsad läsk. Vår klass 27/9 är Teater Galea sen senaste pjäs, nu får den skandinavisk urpremiär den 27 september på Skeppsholmen. Smärtpunkten i pjäsen är den fruktansvärda händelsen i Jedwabne i Polen 1941, säger Hannes Meidal, som spelar Abram, han som skickas till Amerika av sin släkt. Under några dagar skedde detta: ena halvan av stan slog ihjäl den andra halvan. Vi nämner inte namnet på orten, det hände liknande saker i byarna däromkring i det maktvakuum som uppstod när de ryska ockupanterna lämnade och nazisterna var på väg in Polen. Vår klass är en uppmärksammad och diskuterad pjäs, författare är Tadeusz Slobodzianek, känd teaterman i Polen. Den har spelats i Tokyo, London, Toronto, Chicago, New York, Budapest, Warszawa Man kan bli nyfiken på vad den berättar i varje land, säger pjäsens regissör Natalie Ringler, själv är utbildad i Polen. Det är repetition på Galeasen, småbord med vita dukar i den svartmålade lokalen, sugrör, plastglas. Tio skådespelare repeterar med den specialskrivna musiken av Pelle Ossler, gitarrist med ett långt samarbete med Thåström och sex soloalbum bakom sig. Det är en musik som skapar åkningar och intensitet i scenerna och laddar skådespeleriet som ska bli energiskt och dynamiskt. Det här är en sinnrikt konstruerad pjäs, den matar fram skeendet i snabba filmklipp när den berättar tio personers historia i ett större historiskt skede, säger Natalie Ringler. Scenerna är väldigt korta, det ska gå snabbt, säger Lina Englund. Det går fortare och fortare faktiskt, säger Freddy Åsblom. Vi får följa en polsk skolklass, med både katolska och judiska barn; Hannes Meidal, Lina Englund och Freddy Åsblom spelar tre av dem. Vi ser dem första gången 1925, AM de är fem sex år gamla och ska just börja skolan. Händelsen som pjäsen bygger på utspelades i juli 1941 då judiska invånare i den lilla polska staden Jedwabne mördades inte av tyska nazister som det hade hetat i 60 år utan av sina grannar. Det är historiska fakta. Den här händelsen har offer och gärningsmän, det kommer vi inte ifrån. Men hade det behövt vara så? Oftast är det små incidenter nere på individens nivå som spelar in, säger Hannes Meidal. Vad skulle vi själva ha gjort? frågar Lina Englund. Det finns skam på båda sidor. Vi har talat om det, att också de människor som är offer känner en form av skuld; bara tanken: Skulle jag ha kunnat göra något annorlunda? Pjäsen är inte bara en judisk historia från andra världskriget, den nämner inte ens Förintelsen, den visar en händelse och konsekvenserna av den fram till Så när pjäsen börjar är faktiskt alla döda, men det är ingen zombiepjäs vi gör, säger Natalie Ringler. Massakern blev känd när den amerikanske historikern, Jan Tomasz Gross vid Princeton University publicerade sin studie Neighbors, Gross visade att pogromen i Jedwabne inte utfördes av tyska trupper under några dagar i juli Den judiska befolkningen slogs ihjäl och brändes till döds av den kristna befolkningen. Boken väckte stor upprördhet och möttes av stark kritik. Den rubbade polackernas självbild som offer under Stalin och Hitler. Många ville inte ta till sig sanningen. Andra förmådde inte. För Jan Gross själv tog det fyra år innan han förstod att det vittnesmål han stött på under 90-talet inte var en allegorisk berättelse om Förintelsen utan en ögonvittnesskildring. Det berättade han när han var på besök på Teater Galeasen i augusti. Det visade sig också att i trakten har massakern hela tiden varit känd, den hade inte hållits hemlig. Den hade bara inte nått upp till historikernas och akademikernas nivå. Om en bondes ko eller ett barn blev sjukt, sa man: Det beror på vad farfar gjorde. Minnet och vetskapen om brottet levde kvar. Någon i ensemblen frågade Gross vid hans besök: Varför stannade den judiska delen av befolkningen, det pågick ju under flera dagar? En förklaring, sa Jan Gross, var att de inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig omfattningen. Det är orimligt att just jag ska bli dödad av min granne. Han fortsatte: Det måste alltid finnas några som driver på och det finns alltid några som inte vill... Men dagen då massakern kulminerade stod ungefär hälften av den manliga ickejudiska befolkningen på torget. Några hade ställt sig ute på fälten för att hindra flyende. Vanliga män, produkter av ett samhälle och i ett extremt spänningsfält mellan sovjetisk ockupation och nazism. En del hade utsatts för Stalins grymhet och nu kom tyska trupper och lät förstå att om någon slog ihjäl judar skulle ingen ingripa. Det är som ett grymt, antikt ödesdrama, det är inte gudarna som leker med människorna utan de stora ideologierna som drar i dem, säger Hannes Meidal. Några blev kommunister av övertygelse, men de judiska invånarna levde med hotet från nazismen. Så om ryssarna hann före, då är det klart att man stöttade dem. I början av pjäsen är vi en samlad grupp, en skolklass, det handlar om kärlek mellan elever, om sammanhållning, om grupperingar och dem som bryter sig ur gruppen. Basala frågor som vi brottas med överallt, berättar Lina Englund. Jakub Kac slås ihjäl först och är också yngst, 22 år gammal. En idealist, som tillsammans med sin klass vill verka för ett bättre Polen, han tror att kommunismen är vägen dit. Han spelas av Freddy Åsblom som själv är 23 år. Andra världskriget för mig, det kom på högstadiet, sen talade man inte mer om det. Tyvärr får jag säga nu. Då kändes det väldigt avlägset, suddigt. Det var jättedålig kvalitet Vår klass. Natalie Ringler sätter med Vår klass upp sin andra polska nutidspjäs på Galeasen, den första var Dorota Maslowskas Metallflickan. Det kommer naturligt eftersom jag har utbildning i Polen och har polska föräldrar. Men jag är född statslös i Sverige. Natalie Ringlers föräldrar lämnade det kommunistiska Polen 1969 när starka antisemitska tongångar rådde, särskilt judiska studenter diskriminerades efter studentupproren -68. Alla polacker med judiskt ursprung, som det hette, fick avsäga sig sitt polska medborgarskap vid gränsen, det var villkoret för att få lämna landet. Länder som Danmark, Sverige, Kanada, USA och Israel öppnade sina gränser för dem. Mina föräldrar visste att när de lämnade Polen så var det för alltid, det fanns aldrig någon hemvändarplan. Jan Tomasz Gross författaren till Neighbors, född i Warszawa, hörde också till dem som lämnade Polen till USA efter att ha blivit fängslad under studentoroligheterna. Nu har han en professur i War and Society vid Princeton University i USA. Judarna i Polen Före andra världskriget kriget bodde cirka tre miljoner judar i Polen. Av dessa blev ungefär nittio procent mördade under Förintelsen fanns troligen judar kvar i Polen. Den antisemitiska kampanjen ledde till att cirka emigrerade, av dem kom till Sverige. Pjäsen Vår klass görs i samarbete mellan Dramaten och Polska institutet. på bilderna, det betyder att det är jättelänge sedan. Nu har det krupit närmare, det känns som i går, det skulle kunna vara vi här. Den där återträffen i pjäsen är en återträff efter livet, säger Freddy Åsblom. De måste få berätta den här historien, om och om igen. De möts i det här rummet, dödsriket. En klassträff i helvete eller klassträff i himlen? Hannes: Skärselden snarare. Lina: Jag ser det som väntrummet där emellan. Ett vakuum. Men ämnet är tungt, kommer publiken? Det är ju nu som någon vill lyssna, tror Hannes Meidal. Direkt efter andra världskriget var det ingen som ville eller orkade. Nu finns böcker som Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, om hans far i Södertälje. Det har behövts en generations distans och nu skriver barnen om sina föräldrar. De vågar ta tag i det. De som lever längst i pjäsen spelas också av äldre skådespelare. Undantaget är Hannes Meidals Abram som skickats i väg till Amerika. Jag åldras inte på scenen, jag står där som en impotent frihetsgudinna, fri men utan att kunna göra någonting för att rädda mina kamrater. Men i Abrams skamhelvete finns frågan: Om jag hade varit kvar, vad hade jag gjort då? Efter kriget när Abram väl får reda på vad som hänt den där dagen i Jedwabne, så skriver han till polska regeringen för att den ska rota i det som skedde. Jag menar att det är en historia om hur det är att vara människa, när man inte kan vara människa. Man vet inte på vilken sida man kommer att befinna sig, säger regissören Natalie Ringler. Betty Skawonius text teater@dn.se Lotta Härdelin foto lotta.hardelin@dn.se Vår klass har premiär på Teater Galeasen den 27 september.

13 torsdag 19 september Kultur Mask: Anna Olofson 1 Pierre Wilkner: Heniek, nationalistisk katolsk polack som deltar i ett mord, en våldtäkt och en pogrom. Trots viss botgöring vill han aldrig helt erkänna sin skuld. 2 Carl Magnus Dellow: Mena chem, vars fru blir våltagen, säger: Vi måste avstå från hämnd annars fördärvar vi våra liv. Men den föresatsen förmår han inte hålla. 3. Lina Englund: Jag spelar Dora, en ung judisk kvinna som drömmer om att bli filmskådespelare. Dora blir gravid tidigt i livet men inte med den man hon önskat. 4 Lena Nilsson: Zochas dröm är att bli sömmerska, gifta sig och få familj. En judisk man kommer i hennes väg. Slumpen och pengar gör att hon hjälper honom. 5 Peter Luckhaus: Wladek drömmer om att bli åkare, är inte religiös. Han är den i de fyras gäng som säger: Jag tittade på, men jag sparkade inte. 6 Monica Stenbeck: Rachelka, den enda juden i byn som överlever. Blir räddad av en polack och konverterar till katolicismen.7 Simon Reithner: Rysiek, svårt traumatiserad av Sovjetunionens säkerhetspolis, har förlorat kontakten med sin egen mänsklighet. Tror han angivits av Jakub Kac. 8 Hannes Meidal: Abram Baker lämnar klassen 1937 för att leva ett långt liv i Amerika. Han undkommer ondskan och tvingas därefter leva i dess skugga. 9 Freddy Åsblom: Jakub Kac sveps med av kommunismen och tror att han kan skapa sig en egen identitet där. Får man makt att profilera sig, är det lockande. 10 Johan Wahlström: Zygmunt lever ett vanligt liv trots att han har begått förfärliga handlingar. Hur en människa kan bli så genuint ondskefull går inte att förstå. AM

14 14 Teater torsdag 19 september 2013 Intervju. Nina Zanjani dubbelaktuell som fröken Julie och Eliza Nina Zinjani förbereder sig för rollen som fröken Julie. Tomas von Brömssen, till vänster, spelar professor Higgins i den kommande Pygmalion. Foto: Peter Claesson Från slottsfröken till blomsterflicka Två kvinnoöden: Strindbergs fröken Julie och Eliza i Pygmalion står på programmet för Nina Zanjani vid Göteborgs stadsteater. Och kanske hänger deras berättelser ihop. Premiär 13/9 & 13/12 Nina Zanjani har närmat sig Fröken Julie utan några förutfattade meningar. Hon säger sig inte vara någon Strindbergfantast. Hon har heller inte sett någon föreställning med fröken Julie och betjänten Jean och deras väg mot katastrofen en midsommarnatt i slutet på 1800-talet. Jag har en distans till henne som jag försöker använda konstruktivt. Det är bra att ha motstånd och inte bara svälja allt. Jag har arbetat i mig texterna inte älskat mig in dem. Förstår du hur jag menar? Steg för steg har Nina Zanjani försökt leva sig in i rollen som fröken Julie och hon vägrar konsekvent att se henne som bara ett offer. För mig som möter henne nästan för första gången är det som om det vore på riktigt. Jag är också mycket påverkad av berättelsen om författaren Victoria Benedictssons självmord år 1888 hon skar sig i halsen med en rakkniv. Det sägs ha inspirerat Strindberg till att skriva Fröken Julie. I uppsättningen på Göteborgs stadsteater beskrivs fröken Julie som så uttråkad av ett meningslöst liv att hon klättrar på väggarna. Jag har försökt hitta hennes agenda och vad som händer i henne under den här natten. Julie är en person som vet vad hon gör och saker och ting händer inte bara av sig själva. Hon är ytterst medveten om vad hon håller på med och beredd att ta konsekvenserna av sina beslut. Lösningen blir att Julie hela tiden hittar på nya lekar och testar hur hon kan driva saker till sin spets innan det går över styr och blir farligt. Om några veckor startar Nina Zanjani också repetitionerna i rollen som blomsterflickan Eliza i Bernard Shaws Pygmalion som hade urpremiär i Tyskland år Berättelsen handlar som bekant om hur språkprofessorn Henry Higgins lär arbetarklassflickan Eliza Doolittle att tala och uppföra sig som en societetsdam. Det är en pjäs om språk, klass och kön. Jag har heller inte sett någon tidigare teateruppsättning av Pygmalion. Vi får se hur det går. Eliza gör ju en klassresa åt det motsatta hållet än den som fröken Julie gör. Men de två har också en del saker gemensamt: att allt hela tiden förändras. Snart har jag två andra kvinnor inom mig. Det ska bli intressant att se om de fungerar ihop. I Pygmalion på Göteborgs stadsteater blir det en del musikinslag med sex musiker på scenen. Bland andra ska Tomas von Brömssen (som spelar professor Higgins) vara med och spela klarinett. Nina Zanjani gick ut Scenskolan i Stockholm Tre år senare fick hon en fast tjänst som skådespelare på Göteborgs stadsteater. Hon är därmed en av de femton skådespelare på teatern som inte behöver oroa sig över vilka jobb hon ska erbjudas när hon är klar med höstens pjäser. Det är fantastiskt att ha den här tryggheten som en fast anställning innebär, eftersom vi lever i en så otrygg tid, speciellt inom det här yrket. Jag kan koncentrera mig på skådespeleriet utan att behöva fundera över vad som ska hända när jag är klar med ett teaterprojekt. Att inte veta om det blir ett jobb är krävande och jag beundrar mina vänner och kolleger som frilansar. Tror att de flesta av dem har en sten i magen. En fast anställning ger ett större självförtroende; man blir sedd och känner sig utvald, vilket i sin tur gör att man blir en bättre skådespelare. Jag är absolut för att en del av ensemblen är fast. Trots den fasta anställningen på Göteborgs stadsteater så har Nina Finlandsinstitutet är ett aktivt och mångsidigt kulturhus i centrala Stockholm I programmet hösten 2013: Fre 20/9 kl Konsert med Maria Kalaniemi Tis 1/10 kl Författarträff med Kjell Westö Sön 13/10 kl. 15 Musikteater: Oot sä onnellinen? (Är du lycklig?) Tis 22/10 kl Författarträff med Katja Kettu Lör 9/11 kl Sverigefinska bok- och kulturmässan Ons 13/11 kl Författarträff med Herman Lindqvist Tors 6/12 kl Konsert på Finlands självständigetsdag Maria Kalaniemi Kjell Westö Finlandsinstitutet Snickarbacken 4/Birger Jarlsgatan 35 Stockholm Biljetter & info tel Katja Kettu Herman Lindqvist Dream business. Orionteatern När människor blir förbrukningsvaror Premiär 11/10 Vad händer med människor när vi slutar reagera på de hemskheter som händer omkring oss? Det är en central fråga i ett ambitiöst pjäsprojekt om människohandel som Orionteatern presenterar i höst. Repetitionerna av Dream business allt till salu är inne i en intensiv fas. Men arbetet med pjäsen har på flera sätt pågått långt innan skådespelarna fick sina repliker. Det började med att regissören Michaela Granit under en resa till den ryska landsbygden mötte unga tjejer som knappt gått i skolan. Det öppnade hennes ögon för hur det kan gå till när drömmar om en bättre tillvaro slutar i en källare i Väst europa där män säljer och köper kroppar. När Michaela Granit kom hem inledde hon ett samarbete med dramatikern Kerstin Perski som redan skrivit en pjäs om människohandel. Men vi ville inte bara göra en produkt. Lilja 4-ever och andra filmer finns redan. Genom att skapa friktion och diskussion kring en föreställning och låta unga vara medverkande ville vi närma oss ett mer varaktigt engagemang, säger Michae la under en repetitionspaus. De bjöd in gymnasieklasser och unga vuxna till workshoppar där även sakkunniga och fältarbetare deltog. Det gav många ingångar. De unga närmade sig först Michaela Granit, regissör. Foto: Sören Wilks materialet med avstånd, men sedan ville de gärna prata om sig själva i relation till det; om hur det är att vara en ung tjej som betraktas som ett objekt eller en kille som inte vet hur han ska handskas med sina känslor. Utöver de offentliga föreställ-

15 torsdag 19 september Kultur Foto: Peter Claesson Nina Zanjani. SNÖDROTTNINGEN FAMILJEOPERA Ett fantasieggande och färgsprakande operaäventyr för hela familjen. PRIS kr Utbildning: Teaterhögskolan i Stockholm Tidigare jobb: Turné med Clowner utan gränser i Sydafrika. Volontärarbetare vid en skola i Thailand. Tidigare teaterroller: Huvudrollen i Klaras resa på Göteborgs stadsteater som 2010 blev framröstad som årets bästa föreställning av teaterpubliken i Götaland. Hon medverkade också i Chéri på Dramaten, Nathan den vise på Stockholms stadsteater och Don Carlos på Göteborgs stadsteater. Zanjani varit tjänstledig under längre perioder för att arbeta på andra scener, som till exempel på Dramaten i Stockholm. Och hon har också setts som poliselev i en rad Wallanderfilmer. Det är bra för det här huset att röra på sig eftersom det ger plats till en annan skådespelare, och det är bra för publiken så att de slipper se samma ansikte hela tiden. Det är också bra för mig som då får träffa andra skådespelare och regissörer och kanske även en annan typ av publik. Det gynnar alla. GÖTA LEJON, NULLARBOR PRODUCTIONS OCH MGM ON STAGE PRESENTERAR Dollhouse Martin Fröst 3-5 oktober En av vår tids största musiker intar scenen med sin nya konsertskapelse Dollhouse. Upplev en konsert bortom konventionerna en fusion av musik, koreografi och ljus. Musik i världsklass. På riktigt. Gå på konsert för 100 kr. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev. Nu är höstens konserter i full gång och varje vecka fylls konsertsalarna av internationella artister och spännande musik. Hitta hela vårt utbud på Anmäl dig till vårt nyhetsbrev denna vecka så får du gå på en septemberkonsert för bara 100 kr. (Gäller endast nyanmälningar och i mån av plats, med undantag för externa arrangörers konserter.) Clas Barkman clas.barkman@dn.se Fröken Julie hade premiär den 13 september på Göteborgs stadsteater. Pygmalion har premiär den 13 december på Göteborgs stads teater. ningarna på Orionteatern kommer det under hösten att ordnas skolföreställningar, workshoppar och seminarier för att utveckla och fånga upp de tankar som Dream business allt till salu väcker. Trots det svåra ämnet framhåller Michaela Granit att det finns styrka och lust i uppsättningen. Det är en helvetesvandring men det du kommer att se är att det finns kraft i motståndet hos några av gestalterna. Och i mötena. Spillror av mänsklighet blir en väg ut. Lisa Boda teater@dn.se Dream business allt till salu har premiär på Orionteatern den 11 oktober. BJÖRN KJELLMAN PERNILLA WAHLGREN MIKAEL TORNVING PATRIK MARTINSSON ERIK HØIBY SUCCÉMUSIKALEN FRÅN BROADWAY! Skandinavienpremiär 21 september 2013! BILJ: GÖTA LEJON, KÖP RESA OCH NÖJE HOS SJ ELLER SJ RESEBUTIK. MER INFO: Unsuk Chin Årets tonsättarfestival november 2013 För nyfi kna öron! Sydkoreanska Unsuk Chin, en hyllad tonsättare med ett modernt tonspråk som prisats för sin instrumentation, orkesterklang och rytmiska fantasi. Upplev bl a utdrag ur operan Alice in Wonderland samt hennes orkesterverk Rocaná (Ljusets rum) som New York Times beskrev med Knockout!. Konserthuset Mer än du tror

16 16 Teater torsdag 19 september 2013 Tycker du också synd En bra replik är en replik som står ut och fastnar. I bästa fall överlever den flera hundra år och blir ett bevingat ord. DN:s Leif Zern citerar teaterhistorien. Språket är fullt av citat, av lån och parafraser som flyter omkring utan att vi alltid vet varifrån de kommer. Språket skulle bli fattigare utan dem. I dag citerar vi inte vers längre, utom möjligen Evert Taube, Nils Ferlin och Hasse & Tage, som dock får hjälp av musiken. Ändå hör Fänrik Ståls sägner till de mest citerade svenska diktverken, konstaterar Göran Hägg i sin inledning till Johan Ludvig Runbergs diktverk (Fabel). Den kulan visste hur den tog. De flesta gamla citat som fortfarande är i bruk tycks dock komma från dramatiken och teatern. Det kan förklaras med att en pjäs består av repliker. Teaterns publika tilltal kräver en dialog som skiljer de uppträdande personerna från varandra. En bra replik är en replik som står ut och fastnar. Enkelt uttryckt dramatik är det talades konst. En gång i tiden, ungefär på Shakespeares tid eller strax före, uppfattade man mycket riktigt skådespelarens konst som besläktad med retoriken. Så är det inte längre. Vi citerar fortfarande pjäser som skrevs av Shakespeare och Ibsen, av Strindberg och i bästa fall Hjalmar Bergman; fast jag undrar om man fortfarande kan säga Sätt mig på cell n, Bomans replik i Swedenhielms, och räkna med att bli förstådd talets modernister har inte berikat språket med lika många och färgstarka citat. Ganska länge trycktes pjäser och lästes av den publik som kunde frambesvärja bilder av hur citaten lät på scenen. Lyssnar man på en gammal radiouppsättning av Eugene O Neills Klaga månde Elektra bidrar de personliga rösterna till upplevelsen. På samma sätt lät det på Dramaten den litterära effekten tillmättes en lika stor betydelse som den teatrala. Den borgerligt bildade publiken utgjorde ett litet kretslopp av personer som kunde jämföra sina upplevelser och citera Peer Gynt och Nora, Laura och Indras dotter, Julia och Prospero. I dag har detta kretslopp upphört att existera utan att något nytt kommit i dess ställe. Kvar är ett antal bevingade ord som berövade sina vingar lever okunniga om sitt ursprung och sin bildningshistoria. Att vara eller inte vara ur Hamlet av William Shakespeare Shakespeares fullträff. Kan förklaras med att den är så allmängiltig och lätt att komma ihåg. Alla känner sig någon gång under sitt liv som Hamlet. Det behöver inte handla om att leva eller att dö men kan givetvis göra det. I dag när alla mår dåligt räcker det med att känna sig kränkt eller förbigången. Hamlet är den första moderna människan och talar följaktligen oavbrutet om sig själv i första person: Jag, Jag, Jag. Alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför ur Jeppe på berget av Ludvig Holberg Man måste ge Ludvig Holberg en eloge för att han så tidigt slog larm om att ett överdrivet drickande kan vara skadligt för hälsan. Fast i dag är citatets andra del inte aktuellt

17 torsdag 19 september Kultur om människorna? längre: nu frågar alla varför Jeppe super och har ett svar på frågan. En diagnos, en socialpolitisk teori, säkert en eller annan terapi. Först kommer käket, sedan moralen ur Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht Ännu ett av de verkligt slitstarka citaten, fast av senare datum. Brechts marxism i ett nötskal och ett exempel på hans tvetydiga förhållande till den politiska kampen, där idéerna och den så kallade överbyggnaden står sig slätt mot de materiella villkor som råder i det kapitalistiska samhället. Lätt att säga. Till Moskva ur Tre systrar av Anton Tjechov Även den som inte läst eller sett Tre systrar kan använda sig av denna korta formel och byta ut Moskva mot ett önskat resmål. Tjechov som visste så mycket om längtan. Hösten är min vår, ty då öppnar teatern igen ur Ett drömspel av August Strindberg Officerns replik i Ett drömspel är inget för teaterhatare. Men erkänn att Strindberg hade humor. Tar man livslögnen från en människa, tar man lyckan ifrån henne ur Vildanden av Henrik Ibsen Ibsen, som inte hade lika mycket humor, är nog den nordiska dramatiker som lämnat flest citat efter sig. Hans rollfigurer låter alltid som om de citerade någon, ofta sig själva. De talar i sentenser. Förklaringen har delvis med hans ålder att göra han skrev sina första verk i en tid fortfarande präglad av idealism och talekonst. Närmare Tegnérs och Runebergs tid. Vad du är, var fullt och helt, icke styckevis och delt ur Brand av Henrik Ibsen Ännu ett typiskt Ibsencitat, ofta citerat bara till den sista hälften, och ett exempel på hur Ibsen arbetade. I Vildanden försvarar Relling livslögnen med argumentet att sanningen kan vara svår att bära. En smula livslögn gör livet uthärdligt. I versdramat Brand testar Ibsen den motsatta tanken: vad du är, var fullt och helt. Vad tyckte han själv? Det visste han inte. Två ting äro vita, Tintomara: oskuld och arsenik ur Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist Så långt från Ibsen man kan begära, poetiskt och flyktigt på ett sätt som sätter fantasin i rörelse. Drottningens juvelsmycke. En annan sorts teater än den psykologiserande och den samhällsdebatterande. Ett Almqvistcitat som jag fruktar har kommit ur användning. Vilse i pannkakan ur Vilse i Pannkakan av Staffan Westerberg Som framgår ovan är de flesta berömda citat hämtade från 1800-talet och den tid då även pjäser var litteratur. Vem citerar i dag Luigi Pirandello, Samuel Beckett, Arthur Miller, John Osborne och Edward Albee? Jo, möjligen deras emblematiska titlar: Sex roller söker en författare. I väntan på Godot. En handels resandes död. Se dig om i vrede. Vem är rädd för Virginia Woolf? Vilse i pannkakan har berikat svenska språket på ett sätt som kan tävla med Goethe och Pudelns kärna. Larmar och gör sig till ur Macbeth av William Shakespeare Shakespeare leder dock ligan. Han har givit upphov till otaliga titlar på engelska romaner. William Faulkners The sound and the fury är ett exempel. På svenska talar vi om djuret med två ryggar, och med Ingmar Bergmans hjälp har larmar och gör sig till blivit allmän egendom. Mitt kungarike för en häst! Av samma tyg som drömmar göres av. Vad är ett namn? En nåd att stilla bedja om. Det är fortfarande Hagbergs geniala 1800-talsöversättningar som gäller, även om de inte längre används på scenen. Även du, min Brutus! Et tu, brute! ur Julius Ceasar av William Shakespeare Många vill gärna tro att det var den historiske Julius Ceasar som yttrade detta. Men det var Shakespeare som gav honom repliken. Och det är heller inte som vi lika gärna tror Hagbergs översättning, som i stället lyder Du också, Brutus! Det är synd om människorna ur Ett drömspel av August Strindberg Det finns ögonblick då Strindberg låter som om han talade till barn. Och det är därför vi älskar honom. Fan tro t ur Vildanden av Henrik Ibsen Fan är populär. Det är inte bara dr Relling som säger de berömda orden i Vildanden. Professor Higgins fyller i med slutrepliken i My fair lady, efter Shaws Pygmalion Var faen är mina tofflor? Det ska fan vara teaterdirektör ur Ett resande teatersällskap av August Blanche Ett av de bästa, ytterst användbart, kan citeras i det oändliga. Det ska fan vara teaterkritiker. Leif Zern text Fellow Designers illustration teater@dn.se

18 18 Teater torsdag 19 september 2013 Vad som hände efter att Nora lämnat sin man. Folkteatern i Göteborg Dockhemmet möbleras om i Tyskland Vad som hände efter att Nora lämnat sin man är Elfriede Jelineks fria fortsättning på Henrik Ibsens klassiker Ett dockhem och tar vid där den norske dramatikern slutar. I Elfriede Jelineks fortsättning på Ibsens Ett dockhem har Nora tagit jobb på fabrik. Foto: Peter Claesson I slutscenen av Ett dockhem (som Premiär 28/9 skrevs 1879) lämnar Nora sin man, hemmet och till och med barnen. Det sista som hörs innan ridån går ner är dörren som slår igen bakom henne. I Jelineks teaterpjäs, som hade urpremiär hundra år senare 1979, har hon placerat handlingen i 1920-talets Tyskland, ett land i ekonomisk kris och med en gryende nationalsocialism. Nora tar nu jobb på en fabrik i tron att hon genom arbete ska frigöra sig. Men livet som fabriksarbetare blir inte som hon tänkt sig, och snart börjar hon längta tillbaka. Jelinek menar att hennes pjäs handlar om kapitalet: I ett kapitalistiskt samhälle är även kärleken underordnad lagarna om tillgång och efterfrågan. Hon skriver utifrån övertygelsen att all form av förtryck leder till ett fascistiskt samhälle. Det är därför hon placerat handlingen i det framväxande Nazityskland där arbetslöshet och finanskris breder ut sig. Och en av hennes paroller är att: Med pa- tetiska anklagelser kommer man ingen vart man måste överdriva verkligen till den blir grotesk. Även om Jelineks pjäs snart är 25 år gammal så är ämnet alltid aktuellt. Kapitalismen, arbetslösheten och debatten om finanssystemet finns fortfarande kvar. Det är ungefär på samma sätt som när Shakespeare placerade historien om Hamlet i Danmark fast han egentligen menade England, säger Melanie Mederlind, som regisserat föreställningen på Folkteatern. Hur tydligt är Jelineks pjäs kopplad till Ett dockhem, nämns Ibsens pjäs? Ja, det finns en direkt koppling. I en av de allra första replikerna i vår uppsättning säger vår Nora ( Julie Moe Sandø) så här; Jag är Nora från Ibsens stycke Ett dockhem. Vår Nora talar också norska rakt igenom hela föreställningen. I pjäsen talas det om kärlek, politik och gymnastik. Hur hänger dessa ihop? I nästan alla Jelineks pjäser finns det en koppling mellan sport och politik. Sport, och i synnerhet vinter- sport symboliserar det sämsta i det österrikiska samhället. Hon menar till och med att sport och gymnastik har en koppling till fascismen. Inför uppsättningen av Vad som hände efter att Nora lämnat sin man har Melanie Mederlind haft kontakt med Elfriede Jelinek. Hon är snabb att svara på mejl, och hon berättar och förtydligar gärna saker som jag undrar över. Dessutom har hon skrivit en fortsättning på den här pjäsen som bara heter Efter Nora och som ska ha premiär i Düsseldorf i okto- HÖSTEN PÅ BOULEVARDTEATERN HÖSTEN PÅ BOULEVARDTEATERN HÖSTEN PÅ BOULEVARDTEATERN HÖSTEN PÅ BOULE Clownen som roade Hitler Fiktion baserad på clownen Charlie Rivel En absurd fars av Ionesco Kulturkväll med Olof Buckard EFVERMAN PÅ SLAK LINA WAITING FOR HITCHCOCK av Gerard Vazquez regi Juan Rodriguez PREMIÄR 28 SEP KL 19 «Varmt, underhållande galenskap» DN 10 OKT-29 NOV med HELGE SKOOG KIM ANDERZON M FL regi LENA SÖDERBLOM 7 okt kl okt kl 19 Gäst Maria-Pia Boëthius 4 nov kl 19 «Befriande oseriöst Gäst Lennart Koskinen om kvinnohat» nummer.se 18 nov kl 19 Gäst Margot Wallström 12 & 19 OKT KL 18 16, 23, 30 NOV KL 18 A theatrical magic show with Robert Jägerholm Hamlet a stand up in English 4 & 11 okt kl 18 GUD HAR ANNAT FÖR SIG Hitta på. Gör det fort. Gör det roligt. MIM En stand up om att gå sin egen väg KOALITIONEN en politiskt vild standup Ett litet mästerverk DN 14 okt kl 19 Helge Skoog i Aniara en rymdsaga musiker Gunnar Edander show med musik av Tom 6, 13, 20 OKT KL 20 Fredagar kl 21 4 okt-29 nov LASSE NILSEN 23 & 30 NOV KL 21 PER WERNOLF LASSE NILSEN 5, 12, 19 OKT KL 21 GÖTG 73 BILJ /TICNET.SE BOULEVARDTEATERN.SE AM

19 torsdag 19 september Kultur NYPREMIÄR 1 OKTOBER FRÖKEN JULIE REGI OCH SAMTLIGA ROLLER: ANNA PETTERSSON Genial Fröken Julie SvD Epokgörande GP Väldigt rolig UNT Anna Pettersson är helt lysande KULTURNYTT Genialt och galet lekfull Anna Pettersson DN Nytt fräscht och unikt NUMMER HAMLET EN APOKALYPTISK FAMILJEKATASTROF ber. Den pjäs vi nu spelar kommenterar Ibsens pjäs, och nu kommer snart hennes egen kommentar till sin egen pjäs. Hon är verkligen en av mina favoritdramatiker. Tråkigt nog har jag inte träffat henne. Clas Barkman clas.barkman@dn.se Vad som hände efter att Nora lämnat sin man har premiär på Folkteatern i Göteborg den 28 september. idag! stadsteatern.stockholm.se kulturhuset.stockholm.se ULDREGN VINNARE AV GDN:S KULTURPRIS, TCO:S KULTURPRIS OCH SVENSKA TEATERKRITIKERS FÖRENINGS TEATERPRIS LA CHUTE AV CAMUS FRANSK GÄSTSPEL 27-28/9 LA PROVA DI CRISTINA ITALIENSKT GÄSTSPEL 15-16/11 Allt är Helenas fel»ett genialiskt lyckokast«vlt 5/ Ett grekiskt drama. Regi och idé: Jesper Feldt Text: Euripides, Aischylos och Sofokles Premiär 5 september Tills döden skiljer oss En teaterkonsert om svek och kärlek. På bilden: Martin Rosengardten och Sandra Medina Regi: Moqi Simon Trolin Premiär 26 september STRINBERGSINTIMATEATER.SE BARNHUSGATAN 20, Foto: Mats Bäcker AV WILLIAM SHAKESPEARE REGI: LINUS TUNSTRÖM PREMIÄR 21/9 STORA SCENEN MIN VÄN FASCISTEN ETT ELAKT SÅNGDRAMA OM DIG TEXT & MUSIK: KLAS ABRAHAMSSON & ERIK GEDEON REGI: SARA CRONBERG PREMIÄR 26/10 STORA SCENEN PINOCCHIO STORSLAGEN MATINÉ FRÅN 7 ÅR MED NYKOMPONERAD MUSIK Boka biljett ticnet.se vastmanlandsteater.se tel biljett@vastmanlandsteater.se DN Världen Nytt nummer med tidningen den 28 oktober. Nu även på ipad. AV MARTINA MONTELIUS EFTER CARLO COLLODIS SAGA MED SAMMA TITEL EFTER EN IDÉ AV DRITËRO KASAPI REGI: DRITËRO KASAPI URPREMIÄR 7/12 STORA SCENEN UPPSALA>>>> STADSTEATER BILJ: , AM

20 20 Barn & Ung torsdag 19 september 2013 Necronomicon. Unga Dramaten på Elverket Det som skrämmer oss berättar mer om oss som människor än vad som roar oss, säger regissören Rikard Lekander. Foto: Anna-Lena Wejderman OKTOBER 2013 ESTER RADA DIANNE REEVES CARLA BLEY SNARKY PUPPY CINDY BLACKMAN SANTANA LINA NYBERG ODDJOB AVISHAI COHEN WITH STRINGS GORAN KAJFEŠ SUBTROPIC ARKESTRA HARRIET TUBMAN & CASSANDRA WILSON KENNY GARRETT PAAVO3 SHAI MAESTRO KLEERUP/BAGGE OCH MÅNGA, MÅNGA FLER! 7 DAGAR, 20 SCENER, ÖVER 90 KONSERTER! Varning för obehag När Dramatens ungdomsscen förvandlas till spelplats för skräckmusikalen Necronomicon står blodbad och chockeffekter på repertoaren. Premiär 3/10 Natten innan DN besöker repetitionerna av Necronomicon vaknade regissören Rikard Lekander kallsvettig. Han hade en mardröm där hans säng åkte i väg med honom. Scenografen Sören Brunes som sitter bredvid i fikarummets soffa ler när han hör det; utan att avslöja för mycket kan vi berätta att gradängen som publiken ska sitta på är något nyckfull. För skräck, enas kollegerna, handlar mycket om otrygghet. Teatern är vanligtvis uppbyggd på det trygga rummet som är publikens rum, och det dynamiska rummet på scenen. Här har vi funderat mycket på hur vi kan göra publiken otrygg i hur rummet beter sig, säger Sören Brunes. Han har sällan varit så nyfiken på resultatet av ett projekt. För trots snart 50 år i branschen är det första gången han gör scenografin till en skräckföreställning. Rikard Lekander, som gick ut Teaterhögskolan i Malmö 2008, är å sin sida på god väg att etablera sig som svensk teaters mr Skräck. Jag tycker att teatern är det ideala forumet för att göra skräck. Klart man kan göra vissa specialeffekter på film, men dem man lyckas göra på scen blir magiska för de händer här och nu, förklarar han och exemplifierar med ett pistolskott. Vad är det på film? Men när man hör ett skott på riktigt pumpar adrenalinet. Rikard Lekander vet att skräck på scen kan vara effektfullt; under Jag tycker att teatern är det ideala forumet för att göra skräck. Rickard Lekander, regissör, till höger på bilden. Till vänster står scenografen Sören Brunes. en föreställning han satte upp i ett radhus i Malmö kräktes några besökare och andra svimmade. Men det är inte att skrämma skiten ur folk som driver honom: visionen är att ge en ofta förtalad genre upprättelse och visa att dess subgenrer kan användas till att berätta historier som är visuellt och formmässigt intressanta. Hur gör ni för att komma förbi schabloner? Under repetitionerna nyss var det mörker och rökmaskiner för hela slanten. Sådant får man bjuda på. Vi bygger ju hela vår upplevelsevärld på schabloner, säger Sören Brunes. Men jag har funderat mycket på hur man berättar en gruva på en teaterscen utan att ta till schabloner som till exempel frigolitstenar. Necronomicon kretsar kring ett märkligt fynd i en norrländsk gruva. Pjäsen är skriven av Gustav Tegby, som inspirerats av den amerikanska skräckförfattaren H P Lovecrafts mytologiska värld. Bland fynden finns en bok som kallas Necronomicon, en magisk skrift där universums lagar ska stå nedskrivna. Fyndet i gruvan blir upptakten till en mängd vidrigheter som återberättas av en patient på ett mentalsjukhus. Hur man sedan tolkar pjäsen beror nog på vem man är. Sören Brunes tar fasta på de politiska och feministiska aspekterna; vad händer i en trakt där allting läggs ner och där kvinnorna är de som pallar längst? För Rikard Lekander är kärnan i berättelsen skräckupplevelsen av att gå från en skyddad barndom till vuxenvärldens krav. Det tror jag är en anledning till att skräck blivit så stort bland unga. Den tar upp frågor som de tampas med dagligen, men som det är lättare att ta till sig i sagans upphöjda form. En välkommen bieffekt har varit just att den inom teatern åtråvärda ungdomspubliken hängt på låset. På den allra första skräckföreställning jag gjorde hade vi 15-årsgräns för att den var så våldsam. Men då kom det stora ungdomsgäng med falskleg och ville komma in, berättar Lekander men tillägger att även Dramatens kärnpublik var jävligt i gasen under en testvisning. Varför njuter så många av bli skrämda? Jag är själv livrädd när jag ser på skräckfilm och gör det aldrig ensam. Jag kan bli rädd när jag repeterar också. Jag njuter egentligen bara efteråt. Känslan av att jag kom igenom vidrigheterna och att jag lever. Den känslan kan man bli hög på. Lisa Boda teater@dn.se Necronomicon har premiär den 3 oktober på Unga Dramaten.