tidningen och elektronisk lagring på internet. Frilansare som säljer material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta

Transkript

1 Revansch! 2013:5 Årgång 33 Pris 45 kr Utges av RSMH DE ÄR PSYKRADIKALA Tema: Diagnoser Inflation i antalet diagnoser Läkemedelsbolagen vinnare Mikaela blev hjälpt + 13 filmer om psykisk ohälsa

2 REDAKTÖREN HAR ORDET Diagnosens dubbla ansikten en jag känner bad om diagnosen. Inte för att hon hade den, utan för att det var det enda sättet att få hjälp. Utan en diagnos ingen terapi. Så var det för drygt sex år sedan i Stockholms läns landsting. Kanske är det i dag lättare att få terapi, men samma situation gäller i samhället i stort. Får du en diagnos är det ofta enklare att få hjälp. Du kan få verktyg att lära dig att hantera din psykiska ohälsa, rätt läkemedel och vid neuropsykiatriska diagnoser ofta boendestöd och hjälpmedel. Du blir trodd. Du får ofta lättare ersättning av Försäkringskassan. Du får chans till ett värdigt liv. diagnoserna är också ett sätt för forskningen att komma framåt. Mycket har hänt sedan kvinnor diagnosticerades med hysteri och neurasteni i början av 1900-talet, vilket vi kan läsa om på sidan 16. I dag har forskningen gett oss läkemedel och terapier som faktiskt hjälper många till en bra vardag. Det vittnar flera brukare om på sidorna Men artikeln om förra sekelskiftets psykiatriska diagnoser ger oss också perspektiv. Om känslor kategoriserades på det viset då vilka diagnoser kan i så fall vara fel i dag? På senare år har det skett en inflation av antalet diagnoser, men enligt flera brittiska psykologer har det ändå inte lett till bättre behandlingar sedan mitten på 1980-talet. De efterfrågar större fokus på patientens sociala och mellanmänskliga förhållanden. Även psykiatrikern Herman Holm är tveksam till dagens fixering vid diagnoser, liksom forskarna Carl Cederström och Roland Paulsen som visar hur läkemedelsbolagen tycks gynnas av det ökande antalet diagnoser, vilket vi kan läsa om i temadelen, med start på sidan 9. och att hitta nya angreppssätt till diagnoser är bra. För diagnosen skapar ofta stigma. Lämplighetsprövning för att få körkort, en känsla av att vara annorlunda, hemlighållande för arbetskamraterna och många vågar inte ens berätta om diagnosen för sin partner, enligt en undersökning som Hjärnkoll har gjort. Har du väl fått en diagnos kan det i vissa fall vara svårt att bli av med den. En del blir beroende av diagnosen för att få ersättning från Försäkringskassan. Även om du fortfarande mår dåligt finns risken att pengarna slutar att trilla in om diagnosen tas bort. Andra kanske vill bli av med diagnosen, men blir inte trodd av sin psykiatriker. För har du en gång fått en diagnos som anses vara kronisk, kan det vara svårt att bli friskförklarad, oavsett om du har gått symtomfri och utan mediciner i många år. att tilldelas en diagnos kan kännas jobbigt. Stämpeln kan ibland vara så avskräckande att en del till och med undviker att söka hjälp när de mår dåligt, såsom Kristina Ernehed skriver i sin krönika på sid 17. Men tänk om alla skulle få hjälp, oavsett diagnos eller inte. Då skulle steget till att uppsöka vården minska. Och gränsen för vad som anses vara sjukt och friskt kanske lösas upp. Anna Langseth Revansch! utkommer med fem nummer per år och ges ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. Adress: Revansch!, Instrumentvägen 10, Hägersten Telefon: E-post: revansch@rsmh.se Hemsida: Chefredaktör: Anna Langseth, Medarbetare: Claes Rundqvist Ansvarig utgivare: Bo Ardström Medlems- och prenumerationsärenden: Marianne Uddenberg, Prenumerationspris: 195 kr/år Annonser: Anna Langseth, Layout: Leif Zetterberg, LZ Media Omslagsfoto: Pernilla Ahlsén Tryck: Trydells, Laholm 2013 ISSN: För ej beställt material ansvaras inte. Den som sänder icke beställt material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Frilansare som säljer material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Avtalat arvode omfattar både publicering i tidningen och elektronisk lagring på internet. UTGIVNING 2014 Nr 1: Manusstopp den 7 januari. Hos läsarna den 10 februari. Nr 2: Manusstopp den 24 februari. Hos läsarna den 7 april. Nr 3: Manusstopp den 5 maj. Hos läsarna den 16 juni. Nr 4: Manusstopp den 25 augusti. Hos läsarna den 6 oktober. Nr 5: Manusstopp den 20 oktober. Hos läsarna den 1 december. 2 Revansch 2013:5

3 KORT OCH GOTT Nya kurser i att upptäcka psykisk ohälsa Under våren har RSMH Utbildning fler kurstillfällen om psykisk ohälsa som är öppna för allmänheten. Kursen Första hjälpen till psykisk hälsa handlar om hur du som anhörig, arbetskamrat eller bekant kan upptäcka psykisk ohälsa tidigare, bemöta den som mår dåligt och slussa personen vidare. I höstas höll RSMH Utbildning kurser i Sundbyberg för bland annat lärare, kronofogden och anställda i kyrkor. Under våren går turen till följande Stockholmsområden; Södermalm, Solna/Sundbyberg, Enskede/Årsta/Vantör, Farsta och Skarpnäck. Anmäl dig till catrin.fryklund@rsmh.se eller brita.modig@rsmh.se om du vill gå. Enda kravet är att du ska bo eller arbeta i den kommun där kursen hålls. Hälsan bra jämfört med Europa Sverige är ett av de länder i Europa med bäst psykisk hälsa. I varje fall enligt ett index som föreningen Mind har tagit fram och som presenteras i senaste numret av tidningen Psykisk Hälsa. Nederländerna, Cypern, Storbritannien och Sverige är de länderna som generellt sett ligger bäst till i indexet. Sämst mår folk i Litauen, Lettland och Rumänien. Att utforma ett sanningsenligt index är komplicerat. Faktorer såsom antal människor med psykiatriska diagnoser eller som använde läkemedel togs inte hänsyn till, eftersom den statistiken ansågs vara otillförlitlig. I stället bygger indexet på självmordsstatistik och självskattad lycka. Omständigheter som jämn inkomstfördelning i ett land anses också påverka den psykiska hälsan hos befolkningen Världens första förbandslåda för psykisk ohälsa Kampanjen Hjärnkoll har utvecklat världens första förbandslåda för att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa i arbetslivet. Den nya förbandslådan testas nu av olika företag runt om i landet. Förutom plåster och bandage innehåller lådan en självskattning för att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa och telefonkontakt för snabb hjälp. Tanken är att förbandslådan ska sitta på arbetsplatsens allmänna utrymmen som ändå är lite privata, som kopieringsrum och toaletter. Pjäs om kvinnor som sticker ut RSMH har under hösten varit bollplank till teaterensemblen bakom pjäsen Rise to the sugarsticky sky. Pjäsen handlar om kvinnor som inte vill behaga eller passa in. Om att älska någon som väljer döden framför livet, om kärlek som förmedlas i käftighet och om den svenska psykvården som en förvaring av kroppar, med mera. Pjäsen spelas mellan den 20 november och 15 december på Dramalabbet i Stockholm. läkarna pratar om vanföreställning. Då är det viktigt att veta att bara för att ingen tror på din övertygelse eller så kallade vanföreställning innebär inte att din övertygelse är fel, den är bara inte kompatibel med omgivningen. När du kan hantera detta så har du kommit långt. Henrik Larsson på RSMHbloggen RÄTT MEJLADRESS TILL ORDKONST. I förra numret av Revansch stod en felaktig mejladress till RSMH-nätverket Ordkonst. Rätt adress till Håkan Barck är SS.fixus@tele2.se. Revansch 2013:5 3

4 På Facebooksidan Psykradikala gruppen Sthlm bollar Sofie Wahlström, Elina Wieser och Marika Nicklasson diagnoser, erfarenheter av sjukvården och tipsar även varandra om intressanta artiklar och händelser. Foto: Pernilla Ahlsén 4 Revansch 2013:5

5 De bryter diagnosens tabu Psykradikala gruppen vill bryta isoleringen och känslorna av skam och skuld som ofta omgärdar psykisk ohälsa. De kallar sig stolta psykfall och har startat ett forum på Facebook där de diskuterar diagnoser och stöttar varandra. När jag först hörde talas om psykradikalerna var jag i ett sammanhang där jag möttes av oförståelse för att jag mådde dåligt, både på jobbet, i skolan och i min relation. Då kändes det väldigt skönt att få kontakt med andra som visste vad jag gick igenom. Det fick mig att känna att det inte är fel på mig, att jag kan bli accepterad även när jag är nere, säger Marika Nicklasson, 23 år, när vi träffas på Café Hängmattan på Södermalm i Stockholm. I soffan mittemot sitter Sofie Wahlström, 30 år, och Elina Wieser, 20 år. Alla tre är med i Psykradikala gruppen i Stockholm. Det är ett normkritiskt och queerfeministiskt nätverk, vilket betyder att de ifrågasätter och vänder sig emot samhällets fördomar och förväntningar kring exempelvis kön, sexualitet och psykisk hälsa. NAMNET PSYKRADIKALA GRUPPEN valde de mest för att få folk att haja till och Sofie som har varit med från starten, säger att det är upp till var och en att själv definiera vad psykradikalismen innebär. Viktigt är i alla fall att den är både social och politisk och att de två delarna hänger ihop. Vårt individualistiska samhälle vill gärna göra psykisk ohälsa till ett problem som ligger hos den enskilda individen. När man träffar andra som befinner sig i samma situation kan man anlägga ett strukturellt perspektiv och se att det inte är individen som är problemet, utan samhällets normer och förväntningar kring vad det innebär att vara frisk, säger Elina och fortsätter: Vi har ett samhälle som bygger på prestation och stress. Att vara frisk är inte att må bra, utan att man kan jobba heltid. De som inte klarar av det ses som misslyckade och det får människor att skuldbelägga sig själva och må sämre. Innan Elina och de andra blev en del av psykradikalerna höll de sin psykiska ohälsa för sig själva. Tack vare stödet i gruppen har de vågat bryta tystnaden även i andra sammanhang. De tror att alla skulle må bättre om man kunde prata mer öppet och inte behöva skämmas över att man mår dåligt. De flesta mår ju dåligt någon gång i livet. Att komma ut som psykfall blir dessutom lättare om man ser sig själv som en del av en politisk rörelse, menar de. Det finns så mycket fördomar om psykfall och genom att kalla mig stolt psykfall vill jag ta makten över ordet och göra det till något positivt, säger Sofie. PSYKRADIKALERNA FÖRELÄSER en hel del om normer kring psykisk ohälsa, bland annat på Pride. Gruppen är nämligen väldigt engagerad i hur hbtq-personer* behandlas inom vården. Om jag säger till vårdpersonalen att jag är queer utgår alla från att min psykiska ohälsa har med det att göra. Därför håller jag hellre tyst om det. Och hur bra blir vården då, om jag måste censurera mig hela tiden, säger Sofie. Eftersom en del lider av social fobi eller inte orkar träffas har Facebook blivit deras främsta forum. Där kan de både stötta varandra och diskutera diagnoser. En del i gruppen är helt emot diagnoser eftersom de menar att de låser in människor i ett fack. Andra längtar efter de rättigheter som en diagnos kan medföra. Sofie som själv har en bipolär diagnos, tycker att det är skönt att hennes erfarenheter kan vara till nytta för andra i gruppen. Det är ett sätt att vända det jobbiga till något bra, säger hon. NÄR MAN LÄSER diskussionstrådarna på Facebooksidan är det tydligt att det finns mycket värme och humor i gruppen. En medlem skrev ett ledset och argt inlägg om att det skulle dröja innan hon fick genomgå en utredning för bipolär sjukdom och avslutade med att skämta om att de som ska utföra utredningen, Bipolära Psykos Teamet, låter som ett dåligt punkband från Norrköping. Nästa dag tecknade hon en serie om det som hon lade upp. Sidan är som en ventil där man kan få utlopp för sin ångest och kanalisera det i något kreativt med humor. Det är precis så jag vill att gruppen ska fungera, säger Sofie. Sedan ler hon stort och utbrister: Jag tycker verkligen om den här gruppen. Pernilla Ahlsén Psykradikalerna diskuterar diagnoser Stockholmsgruppen bildades för fem år sedan och deras Facebook-sida har i dag drygt 150 personer. Facebookgrupper finns även i Umeå, Malmö och Göteborg. Förutom att diskutera diagnoser och vård på Facebook ger de ut ett fanzine. *) hbtq = homosexuella, bisexuella, transoch queerpersoner. Revansch 2013:5 5

6 NYHETER PRIO går i rätt riktning Nu har Myndigheten för vårdanalys utvärderat regeringens pågående satsning mot psykisk ohälsa, PRIO. Rapporten rör satsningens första år 2012 där det har funnits en del barnsjukdomar. Bland annat anser myndigheten att PRIO missat att göra strategier för hur vården ska bli bättre på att upptäcka och behandla kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa. Det saknas även tillräckliga strategier för hur vardagen och den samlade livssituationen ska kunna förbättras, något som brukarorganisationerna tycker är en viktig fråga. Dessutom anser myndigheten att kommunernas och landstingens redovisningar har varit bristfälliga och att prestationsbaserade ersättningar behövs utredas vidare. Men generellt är Vårdanalys positiva till de övergripande målen med satsningen och anser att projektet tycks gå i rätt riktning. Vi tar till oss synpunkterna och jobbar hårt för att satsningen ska bli bättre, säger Anders Printz, statens samordnare för PRIO, som anser att det har hänt mycket positivt under 2013, vilket inte syns i 2012 års rapport. PRIO innebär att regeringen avsätter 870 miljoner kronor per år från 2012 till 2016 för att förbättra den psykiska ohälsan i landet. Låt deltidssjukskrivna engagera sig ideellt Att engagera sig i föreningslivet kan vara positivt och vara rehabiliterande för personer som är deltidssjukskrivna, det skriver representanter från Handikappförbunden i Aftonbladet. Men i dag kan sjukersättningen bli indragen om du arbetar ideellt. Det är fel anser Handikappförbunden eftersom du alltid kan gå åt sidan i ideellt arbete om du hälsan tryter, vilket inte är fallet i lönearbete. Därför bör regelverket skrivas om anser de. Ungas ohälsa ofta Psykisk ohälsa i unga år får ofta stora konsekvenser senare i livet. Det visar rapporter från Socialstyrelsen och föreningen Kvinnor Kan. Sämst mår de unga kvinnorna. Oro, ängslan och ångest som barn och ungdomar mellan år rapporterar om har ökat med det dubbla sedan Förutom ökad sjuklighet använder unga mer psykofarmaka och vi ser dessvärre även en ökad dödlighet i självmord. Det är alarmerande, sade Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, under ett föredrag på världsdagen för psykisk hälsa som arrangerades av NSPH och flera andra organisationer den 10 oktober i Stockholm. Det är framför allt depression, ångest och missbruk som ökar. Andra sjukdomar som till exempel schizofreni och bipolär sjukdom ligger på samma nivå som tidigare, förutom så kallad personlighetsstörning som ökar hos kvinnor. Sjukdomsförloppet blir ofta utdraget för den som drabbas av psykisk ohälsa tidigt i livet. Att ha vårdats på sjukhus mellan 16 och 24 år medförde ofta behov av sjukhusvård på nytt inom fem år. Dessutom ger den psykiska ohälsan andra konsekvenser, såsom lägre utbildningsnivå och lägre inkomster. Cirka 40 procent med psykisk ohälsa, både allvarlig och mindre allvarlig, hade bara skaffat sig grundskoleutbildning vid 29 års ålder. En tredjedel av de som i unga år haft svåra psykiska besvär försörjde sig vid 33 års ålder på annat sätt än genom förvärvsarbete, till exempel sjuk eller aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd. Sämst mår de unga kvinnorna. Tio procent mellan 18 och 24 år hade kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård 6 Revansch 2013:5

7 Tyck till om läkemedels-riktlinjer Nu är Socialstyrelsen klar med de preliminära riktlinjerna för läkemedelsbehandling vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd riktlinjer som talar om för landstingen hur de bör läkemedelsbehandla personer med dessa diagnoser. Fram till den 20 december i år kan du lämna synpunkter. Högsta prioritet är att alla med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd ska få antipsykotiska läkemedel. Det minskar risken för självmord och ökar möjligheten att leva ett bra liv, skriver myndigheten. Personer som nyinsjuknat svarar ofta på lägre doser av mediciner och Socialstyrelsen anser att vården bör erbjuda läkemedlen aripiprazol, olanzapin eller risperidon till dessa. Personer med långvarig schizofreni bör i första hand erbjudas olanzapin eller risperidon. Vad gäller personer som befinner sig i prodromalfasen, förstadiet till ett eventuellt insjuknande i schizofreni och som innebär ospecifika symtom såsom isolering, funktionsnedsättning, udda föreställningar, humörsvängningar, ångest och depression, bör inte behandlas med antipsykotiska läkemedel, så länge personen inte ingår i en forskningsstudie. Detta eftersom träffsäkerheten att förutsäga vilka som kommer att insjukna är 30 procent, skriver Socialstyrelsen. Synpunkter och kommentarer på den preliminära versionen av dessa nationella riktlinjer lämnas antingen via vanlig post eller via synpunkter.schizofreni@socialstyrelsen.se. Vid nästa uppdatering slås riktlinjerna samman med Socialstyrelsens tidigare riktlinjer vad gäller psykosociala insatser för personer med schizofreni. Foto: Jesse Therrien långvarig eller behandling med psykofarmaka, jämfört med männens sju procent. Cirka 4 7 procent av de unga kvinnorna skär sig, och mer än dubbelt så många unga kvinnor gör självmordsförsök 300 per år, jämfört med männens 130, enligt en sammanställning från föreningen Kvinnor Kan. Varför unga kvinnor mår sämre är oklart, men enligt Kvinnor Kans sammanställning kan det bero på att kvinnor har en mer utsatt livssituation, utsätts för kränkningar och sociala övergrepp och oroar sig mer för relationer än vad unga män gör. Inte heller vet vi varför unga generellt mår sämre än tidigare. Men ökad press och tuffare arbetsmarknad brukar lyftas fram. Att ta reda på orsakerna blir en utmaning liksom det är en utmaning för elevhälsan att hjälpa, säger Peter Salmi. Tommy Engman och Anna Langseth Många vanvårdade får avslag Fyrtio procent av dem som söker ersättning för att ha vanvårdats på barnhem, fosterhem och så vidare mellan 1920 och 1980 får avslag. De flesta på grund av att vanvården inte lever upp till Ersättningsnämndens tolkning av begreppet vanvård av allvarlig art, enligt forskare vid Linköpings Universitet på DN Debatt. Ersättningsnämnden hänvisar till att vissa bestraffningar, till exempel att tvingas gå och lägga sig utan kvällsmat, var allmänt accepterade under tidsperioden. Men enligt artikelförfattarna var sådana bestraffningar förbjudna i lag under slutet av 1940-talet, och de anser att samhället sviker de vanvårdade igen genom att inte ge ersättning. Vårdplatser inom psykiatrin fortsätter minska Mer än vartannat landsting har minskat vårdplatserna inom psykiatrin under de senaste tio åren, trots att den psykiska ohälsan ökar. Det visar en granskning som Svenska Dagbladet gjort. Skillnaderna mellan landstingen vad gäller antalet vårdplatser är också mycket stora och få patienter får psykologisk behandling inom primärvården. Enligt Herman Holm, psykiater, som följt utvecklingen sedan 2010 finns det ingen annan vårdgren där man skurit ned lika mycket. Socialminister Göran Hägglund säger att kvalitetsskillnaderna inom vården är oförsvarliga. Stadsmissionen kritiserar kommuners arbete mot hemlöshet Många kommuners arbete mot hemlöshet har stora brister. Det menar Stockholms Stadsmission i en rapport som publicerades i mitten av oktober. Stadsmissionens chef Marika Markovits, förklarade i Dagens Nyheter, att det bara är 18 av 51 storstadskommuner som har riktlinjer för bostadsförsörjning. Bostadspolitiken samordnas inte heller med socialpolitiken, vilket visar att de inte förstår vad som krävs för att arbeta effektivt mot hemlösheten. Enligt Marika Markovits ökar hemlösheten med 500 personer per år. Revansch 2013:5 7

8 NYHETER Fler kan få rätt till sjukersättning I framtiden kanske färre utförsäkras. Så kan resultatet bli efter en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen. Domen öppnar för en generösare bedömning, säger Magnus Eriksson, förbundsjurist vid LO-TCO Rättsskydd. Magnus Eriksson Efter att reglerna för att få sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, ändrades 2008, tolkade Försäkringskassan det som att en person måste vara oförmögen att arbeta för resten av livet för att få sjukersättning. Men nu öppnar flera domar i Högsta Förvaltningsdomstolen upp för generösare tolkningar, senast en i oktober. Vi har upplevt att personer med diagnoser som till exempel utmattningssyndrom har haft svårare att få sjukersättning beviljad. Men domen visar att det alltid ska göras en individuell bedömning och vilken typ av diagnos du har är inte avgörande. Som juridiken ser ut behöver du faktiskt inte ens ha en specifik diagnos för att få sjukersättning, säger Magnus Eriksson, Vilken typ av diagnos du har är inte avgörande för att få sjukersättning. förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd. Det viktiga är i stället att kunna bevisa att du har varit sjuk och har haft nedsatt arbetsförmåga under lång tid. Kvinnan med utmattningssyndrom som fick rätt hade inte kunnat jobba på tio år, men Magnus Eriksson tycker även att personer med kortare sjukdomsförlopp som har nekats sjukersättning kan testa att söka på nytt hos Försäkringskassan. Samtidigt som reglerna för sjukersättningen ändrades 2008 förändrades också reglerna för att få sjukpenning, alltså ersättning vid tillfällig sjukdom, och tidsgränser infördes för hur länge du får vara sjuk. Men i oktober rapporterade Ekot att det är lika många i dag som är sjuka som 2008, till och med något fler. Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, där RSMH ingår, kritiserar de nuvarande reglerna, senast i en skrivelse till den Socialparlamentariska utredningen som just nu pågår. Dels är de kritiska till tidsbegränsningarna när det gäller sjukpenning. En del personer med psykisk ohälsa har inte ens fått rätt medicinering när de första tidsbegränsningarna slår till efter tre respektive sex månader. Dessutom kan psykiatriska och neuropsykiatriska utredningar ta upp till två år att genomföra och för personer som har fått diagnosen schizofreni kan de kognitiva funktionsnedsättningarna vara långvariga. Vårt intryck är att kunskapen om psykisk ohälsa har varit låg hos lagstiftaren liksom intresset för att ta reda på hur personer med psykisk ohälsa påverkats av reglerna skriver NSPH. De anser att det ofta är bra att arbeta för personer med psykisk ohälsa, men att reglerna om prövning mot hela arbetsmarknaden slår hårt, eftersom de ofta behöver rehabilitering, del- eller halvtidsjobb, och eftersom det är extra viktigt att bo kvar på den plats där du har ett socialt nätverk. Anna Langseth Hjälplinjen fortfarande nedläggningshotad Vid årsskiftet försvinner finansieringen av Nationella hjälplinjen, om inte landstingen väljer att gå in med pengar. Men fortfarande har inte hälso- och sjukvårdsdirektörerna kommit överens. Det är dåligt att SKL drar in på det som går till den grupp som har det sämst, säger Inger Eriksson, styrelseledamot i RSMH Umeå. Hon tog upp frågan på styrelsemötet och alla blev engagerade och upprörda. De planerar nu att skicka vykort till Sveriges kommuner och landsting, SKL, med en vädjan om att låta Nationella hjälplinjen få vara kvar. Tidigare har Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på SKL, sagt att ett alternativ skulle kunna vara att Nationella Hjälplinjen återgår till brukarorganisationerna. Men Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande håller inte med, eftersom det blir svårt att bära ett långsiktigt ansvar när organisationerna har behövt äska pengar varje år för att behålla linjen. Unik rättegång om självmord En man mobbades och mådde så dåligt på jobbet att han tog sitt liv. Det hävdar änkan som har polisanmält cheferna för vållande till annans död. Cheferna åtalas nu i en rättegång i Östersunds tingsrätt. Rättegången är unik eftersom det är första gången som en domstol prövar om en arbetsgivare kan dömas för att en anställd mått så dåligt av arbetsmiljön så att han tog sitt liv, enligt SVT. Oklart samband mellan autism och gluten Det är osäkert om autism beror på glutenallergi, visar en ny studie. Ett möjligt samband har diskuterats i åratal och många patienter har provat glutenfri kost. Men enligt Jonas Ludvigsson, barnläkare och professor vid Karolinska Institutet, som lett studien, finns inget tydligt samband. Eftersom glutenintolerans och autism ökar i antal behövs dock mer forskning. 8 Revansch 2013:5

9 Känslo-etiketterna Under våren ges den femte diagnosmanualen från amerikanska psykiatriförbundet ut i svensk översättning en handbok som påverkar hur läkarna sätter diagnoser även i Sverige. Men vad händer när du får så många diagnoser att du nästan blir schizofren på kuppen? Och apropå schizofreni bör det ens räknas som en sjukdom? Nej, säger vissa. Ja, fast som flera tillstånd, säger andra. Vi går på djupet i temat diagnoser. Illustration: Emma-Lina Ericson Revansch 2013:5 9

10 TEMA: DIAGNOSER Delad syn på diagnoser Diagnoser har vetenskapliga belägg, tycker vissa forskare. Andra anser att det saknas tydliga biologiska bevis och att fokus därför bör ligga på terapier och psykosociala insatser. Diagnoser är ett omtvistat ämne. Vad är en diagnos? För att tydliggöra det har psykiatrin satt upp vissa kriterier personen bör lida, du bör ha symtom och tillståndet ska även leda till någon form av funktionsnedsättning. Men gränsen för vad som anses normalt tycks bli allt snävare. Nyligen visade en studie från Linköpings universitet att var fjärde arbetssökande klassas som funktionshindrad av Arbetsförmedlingen. För tjugo år sedan var det bara en på tio. Bland annat kategoriseras sociala svårigheter och fel attityd som funktionsnedsättningar. Frågan är vad som händer om den föreställningen spiller över på psykiatrin. Vad händer om samhället ställer så höga krav att de som inte klarar av stressiga miljöer klassas som funktionsnedsatta? Och vem har rätt att avgöra vilket lidande som hör till livet, och vilket som är sjukligt? PSYKOLOGEN ALAIN TOPOR, docent vid Socialhögskolan och chef för forsknings- och utvecklingsenheten på Psykiatrin Södra i Stockholm, är skeptisk till den centrala rollen som diagnoser har fått inom psykiatrin. Diagnosfixeringen har en lös vetenskaplig grund. Jag har inte sett forskning som visar att diagnoser inom psykiatrin leder till högre grad av återhämtning för patienter, säger han. Han anser att etiketterande av psykisk ohälsa i sig kan vara negativt, eftersom diagnosen ofta blir en stämpel som hindrar att se personen i stället för patienten och leder till stigmatisering och självstigmatisering. Att få flera diagnoser samtidigt kan dessutom skapa problem för självbilden och göra det svårt att avgöra vilken av diagnoserna som är själva huvudproblemet, även för behandlande läkare. I stället för att klustra ihop symtom till en diagnos föredrar han att bara titta på symtomen och därefter metoder för hur lidandet ska kunna minska. Även Herman Holm, överläkare på Psykiatri Skåne är tveksam till dagens fixering vid diagnoser. Funktion och funktionsnedsättningar är många gånger viktigare än vilken diagnos du har säger han, och hänvisar till att vissa personer med schizofreni kan ha ett fullt fungerande liv, medan människor med diagnoser som låter mindre allvarliga kan ligga helt utslagna. Dagens diagnossystem uppmärksammar inte detta och han tycker även att det är paradoxalt att personer med autism lättare får LSS än personer med psykiska funktionsnedsättningar från till exempel psykoser. Överlag är Herman Holm skeptisk till att kriterierna för att få en diagnos har vidgats. Förr var du till exempel tvungen att ha ett allvarligt maniskt skov för att få diagnosen bipolaritet, men i dag räcker det med hypomani. NÄR DET GÄLLER det ökande antalet diagnoser tycker även psykiatrikerna Stefan Priebe, Tom Burns och Tom Craig 10 Revansch 2013:5

11 Illustration: Emma-Lina Ericson i The British Journal of Psychiatry i år, att det är dags att säga stopp. De anser att det inte har hänt något revolutionerande vad gäller läkemedelsutvecklingen sedan mitten på 80-talet, trots ökningen, och anser att psykiatrin kanske i stället bör fokusera på patientens relationer och roll i samhället. Men det är inte alla som är skeptiska till det ökande antalet diagnoser. Vi får acceptera att det blir ett större antal diagnoser ju mer kunskapen växer, säger Lennart Lundin, psykolog och psykiatrisamordnare vid Psykiatri psykos på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Han ser det ökade antalet diagnoser som en naturlig utveckling av att sjukvården blir mer specialiserad. Samma sak har skett inom den kroppsliga sjukvården, enligt Lennart Lundin, där också kriterierna har vidgats för vad som till exempel anses vara diabetes eftersom för högt blodsocker även vid lägre nivåer kan vara skadligt. Han tycker att sättet att ta fram diagnoser i dag i grunden är bra. Det sker genom att forskare träffas och diskuterar relevant forskning. Om det finns tillräckligt med underlag sätts en ny diagnos. Dagens diagnossystem har även gett en mer samstämmig syn på diagnoser, enligt Lennart Lundin, vilket har lett till att personer med samma symtom får samma diagnos, oavsett var de bor i landet. Så var det inte för 50 år sedan. ÄVEN EVA LINDSTRÖM, psykiatriker och ordförande i projektgruppen för Läkemedelsbehandling vid Schizofreni inom Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, är positiv till forskningen och sökandet efter biologiska bevis. Revansch 2013:5 11

12 TEMA: DIAGNOSER Jag hoppas forskningen kan visa att till exempel schizofreni beror på olika saker som händer i kroppen. Det kan leda till att det blir mindre skamfullt och inte konstigare än att få diabetes eller högt blodtryck, säger hon. Eva Lindström hänvisar till att en del studier har visat att personer med schizofreni har skörare membran i musklerna och därför är en teori att schizofreni drabbar hela kroppen, kanske liknande vid reumatisk sjukdom då kroppens egna immunförsvar angriper vävnader. Men Eva Lindström är ändå tveksam till att fler diagnoser leder till bättre behandlingar. I stället ser hon risken att mindre allvarliga diagnoser tränger undan forskningen kring svårare psykiatriska tillstånd. Hon håller till viss del med de tre brittiska psykiatrikerna om att det inte har hänt något revolutionerande på senare år, inte sedan det första antipsykotiska läkemedlet kom Vi har inte kommit till något nytt genombrott, men det går långsamt framåt. För varje ny medicin mot till exempel schizofreni är det ytterligare en andel som får hjälp. Men det finns fortfarande ingen bot, säger hon. Men varför går det så långsamt? Psykiatrin är inte det hetaste ämnet så statliga myndigheter ger inte så mycket pengar. Och dessutom är hjärnan vårt mest komplicerade organ. Vi kan inte ta ut bitar av den och se hur den reagerar i olika försök. Det gör att vi inte har några prover som visar diagnoser utan det är mest samtalet som är vägledande. Men innebär inte det att forskningen i stället bör fokusera på terapier och att förbättra samhället i stället för att söka svar inom biologin? För mig utesluter inte det ena det andra. Vi behöver allting. Det är mycket vi behöver veta, säger Eva Lindström. Anna Langseth Hon fick bättre Mikaela Aspelin mådde dåligt redan i tonåren. Först i vuxen ålder fick hon tre diagnoser. Nu får hon det stöd hon behöver och har ett jobb som passar henne perfekt. Livet har aldrig fungerat bättre, säger hon. Utåt sett var allting lyckat. Mikaela Aspelin hade ett jobb hon trivdes med, man och två barn. Men tillvaron var skör. När jag rasade, rasade allting, säger Mikaela. Hon blev djupt deprimerad, återupptog sitt självskadebeteende från tonåren, lades in och fick el-behandlingar. 30 år gammal fick hon diagnosen borderline, som i dag kallas emotionell personlighetsstörning. Det var svårt att höra att de satte den diagnosen på mig. Emotionell personlighetsstörning är ett väldigt laddat ord, säger Mikaela Aspelin, som har stött på många fördomar kring borderline, både privat och i vården. MEN ATT FÅ DIAGNOSEN skapade också förutsättningar för behandling och ny kunskap. Hon fick den hjälp som passade dialektisk beteendeterapi, DBT, vilket har lett till att hon idag är friskförklarad från diagnosen. I stället fick hon två nya; bipolär vid 33 års ålder och adhd vid 38 års ålder. De diagnoserna kändes lättare att få, eftersom hon tycker de är mer accepterade i samhället, inte lika skamfulla och kunde förklaras delvis med biologiska orsaker. Samtidigt kändes det tragiskt eftersom bipolaritet anses vara kronisk. Hon måste alltid sova ordentligt, se till att äta regelbundet, hålla koll på tidiga tecken till skov och ha rutiner. Blir hon glad kan hon ibland undra om det är verklig glädje eller hypomani. Men diagnoserna har också hjälpt henne att få ordning på tillvaron. I dag 12 Revansch 2013:5

13 Vi ska inte ha några sjukdomsstämplar hjälp ser hon till att äta sina läkemedel och har boendestöd. Dessutom har hon jobb som passar hennes situation perfekt. Hon föreläser om psykisk ohälsa och arbetar med bemötande och attitydfrågor, skriver manus till en teaterpjäs och även en uppföljare till självbiografin Sänder på tusen kanaler. Dessutom är hon anställd i journalisten och debattören Åsa Mobergs företag och de skriver på en gemensam blogg. Psykotiska tillstånd kan bidra till den personliga utvecklingen och vara väckarklockor för omgivningen. Det anser RSMH-medlemmen Per Busch, 47 år. Det är kvaliteter som inte ska kallas för sjuka, säger han. På 90-talet läste Per Busch, medlem i RSMH i Uppsala, psykiatrikern Thomas Szasz. Det och egna erfarenheter har påverkat honom att vara kritisk mot diagnoser. I varje fall psykotiska tillstånd. Jag anser att psykotiker kanske ser verkligheten med andra ögon. Vanföreställningar, röster, hallucinationer kan mycket väl omtolkas till att vara paranormala och parapsykologiska fenomen, säger Per Busch. Många människor med psykosproblematik har andliga och religiösa upplevelser. Dessa personer har funnits i alla tider, och enligt honom kan de i vissa fall vara väckarklockor för omgivningen. Av barn och dårar får man höra sanningen. Det stod redan i bibeln, säger han. Samtidigt är han inte helt emot diagnoser, eftersom det kan vara ett sätt för vården och samhället att ge bättre behandling. Han är inte heller skeptisk till läkemedel, om de tar bort de värsta vanföreställningarna. Men han sätter sig emot att schizofreni och andra psykossjukdomar stämplas som sjukdomar. I stället anser han att psykotiker är biologiskt annorlunda från födseln, eftersom deras hjärna utsöndrar det hallucinogena ämnet kynurensyra under stark existentiell och känslomässig press. En person med asperger är inte heller sjuk utan utgör en fantastisk och högst unik varelse, samma sak gäller för schizofrena. Vi ska inte ha några sjukdomsstämplar, säger Per Busch, som själv har kandidatexamen i medicin och en lönebidragsanställning på ett cancerforskningsinstitut i Uppsala. Anna Langseth JAG SKÖRDAR FRUKTERNA av 40 års misslyckande nu. Livet har aldrig fungerat bättre, säger Mikaela Aspelin. Samtidigt kan hon känna sorg över att inte ha fått bättre hjälp redan vid 13 års ålder, när hon först började må dåligt. Då hade jag kanske sluppit många års sjukskrivning, långa vårdperioder, mycket tvångsvård, felaktig medicinering och sociala följder, säger Mikaela Aspelin. Anna Langseth Lidandet du upplever med psykisk ohälsa behöver inte bara vara negativt. Det är fruktansvärt när det sker, men det kan vara en tillgång och ge existentiella insikter. Livet består ju av lidande, säger Per Busch. Revansch 2013:5 13

14 TEMA: DIAGNOSER Inflation i antalet diagnoser Den första manualen för psykiatriska diagnoser kom Sedan dess har antalet diagnoser ökat med nästan 400 procent. Bra tycker vissa eftersom psykisk ohälsa lättare kan upptäckas. Andra anser att vad som anses vara normalt blir för snävt. I maj i år släpptes Diagnostic and Statistics Manual of Mental Disorders, DSM-5. Det är den femte versionen av manualen för psykiatriska diagnoser som det amerikanska psykiatriförbundet APA ger ut. Handboken är på nästan tusen sidor och används världen över av psykiatriker. Det gör den väldigt inflytelserik. Tidigare klassificerades psykiska sjukdomar utifrån fem kategorier eller axelsystem. Bedömningar skulle göras efter symtom, i fall det fanns en personlighetsstörning eller utvecklingsstörning, hälsotillstånd samt möjligheterna att fungera psykiskt, socialt och i arbetslivet. Dessa fem kategorier eller axelsystem har tagits bort i den nya versionen av DSM. Numera ska psykiska sjukdomar grupperas efter hur de antas vara besläktade med varandra och olika störningar graderas bland annat efter svårighetsgrad. POSTTRAUMATISK STRESS, som tidigare räknades som en ångestsjukdom, finns nu under samlingsdiagnosen trauma- och stressrelaterade sjukdomar. Personlighetsstörning, där bland annat borderline ingår, och utvecklingsstörning, som hade en egen axel, integreras med andra diagnoser. Därtill försvinner Asperger syndrom som diagnos och förs över till den bredare diagnosen autismspektrumstörning. Motiveringen till det senare är att den diagnosen har fler likheter än skillnader med andra störningar inom autismspektrumet. Även adhd går in under samma paraplydiagnos och där har debutåldern för symtom ändrats från tidigare sju år till tolv år. DSM kom till för drygt 60 år sedan för att bringa ordning i en mängd olika psykiatriska diagnossystem. Då fanns 106 diagnoser som på 2000-talet efter fem upplagor närmat sig 400 diagnoser. Den utvecklingen har många tagit fasta på i sina protester och uppmanar till bojkott. En av de högljuddaste kritikerna är Allen Francis, tidigare ordföranden för utgivningen av DSM-IV. Han oroar sig numera för att fler människor får psykiatriska diagnoser genom att gränsen för vad som ska betraktas som normalt blivit snävare. Det finns även en tydlig koppling mellan det och ökade vinster inom läkemedelsindustrin, hävdar han. ANDRA KRITISERAR DSM för att den saknar vetenskaplig giltighet och menar att forskningen inom den biologiska psykiatrin måste skyndas på för ett mer precist diagnossystem som kan avläsas genom så kallade biologiska markörer, det vill säga mätbara förändringar i kroppen vid olika psykiska tillstånd som kan användas som stöd för att ställa en diagnos. Men kritiker till detta anser att det är oklart om vi någonsin kommer att hitta sådana biologiska markörer. Tommy Engman Dessa diagnoser är vanligast procent av befolkningen har någon form av psykisk ohälsa, men det kan vara fler eftersom många inte söker hjälp. Ångest och depressioner är de vanligaste diagnoserna procent av befolkningen drabbas någon gång av depression. En fjärdel av ångestsyndrom. 2,5 procent av den vuxna befolkningen anses ha adhd. 2 3 procent har en eller flera gånger haft psykoser men uppfyller inte kriterierna för schizofreni. 1 2 procent av befolkningen tros ha bipolär typ 1 eller typ 2. 0,7 1 procent av befolkningen tros ha borderline. 0,7 procent av befolkningen får någon gång i livet diagnosen schizofreni. Källor: Socialstyrelsen, Eva Lindström och Göran Rydén. Färre diagnosticeras med schizofreni Förr ansågs 1 procent av befolkningen ha schizofreni. Men nu bedöms 0,7 procent få diagnosen schizofreni någon gång i livet. Orsaken tros vara att personer fick fel diagnos förr, i dag skulle samma symtom kunna tolkas som till exempel Asperger och psykos UNS. Men vissa faktorer kan också göra att schizofreni minskar reellt. Till exempel kan bättre mödravård ha gett färre barn med förlossningsskador, vilket är en riskfaktor för schizofreni, liksom folsyrebrist. Källor: Eva Lindström och Socialstyrelsen Så blir du av med din diagnos Bipolär och schizofreni anses kroniska. Även om du är symtomfri under lång tid kan det vara svårt att bli friskförklarad, så länge du inte har blivit feldiagnosticerad. Men det går ofta att leva ett bra liv ändå. Adhd och personlighetsstörningar såsom borderline och antisocial personlighetsstörning är exempel på mer föränderliga tillstånd. De kan växa bort eller påverkas av sociala omständigheter. Tala med din läkare om du är tveksam till diagnosen. Misstycker hon kan du välja att prata med en annan oberoende läkare, så kallad second opinion. De allra flesta psykiatriska tillstånd läker. Källa: Göran Rydén 14 Revansch 2013:5

15 Nya diagnoser i framtiden I framtiden delas schizofreni troligtvis upp i flera diagnoser. Och andra diagnoser bakas samman till en. Det tror psykiatrikerna Göran Rydén och Eva Lindström. Illustration: Emma-Lina Ericson Cirka 25 procent av alla patienter med borderline har samtidigt adhd och vice versa. Vad gäller bipolär är siffran ungefär lika stor. Dessutom finns människor som har alla tre diagnoserna samtidigt. Det gör att Göran Rydén, överläkare, psykoanalytiker och medförfattare till boken Komplexa fall inom psykiatrin, anser att dessa tre diagnoser är nära förknippade med varandra, framförallt borderline och adhd. Tillstånden mellan de tre diagnoserna är i vissa fall så lika att till exempel rapid cycling, när känslorna pendlar snabbt mellan eufori och depression över dagen, numera snarare förknippas med borderline eller adhd i stället för bipolaritet. Nu grötar borderline, adhd och bipolär ihop sig till flera olika diagnoser men om några år kanske vi pratar om en svårighet att reglera känslor, uppmärksamhet och aktivitet, säger Göran Rydén. Men vad gäller schizofreni kan det bli tvärtom. I framtiden delas den diagnosen troligtvis upp i flera, anser Eva Lindström, psykiatriker. Jag tänker att det är en massa olika tillstånd som vi klumpar ihop idag. Det finns en fyrkantighet, säger hon. För att diagnosticera schizofreni krävs att personen har två av fem symtom; vanföreställningar, hallucinationer, tankestörningar, sjävförsjunkenhet eller känslomässiga störningar. Dessutom krävs kognitiva funktionsnedsättningar, alltså sämre minne eller dylikt. Personer kan ha helt olika symtom och möjligheter till återhämtning, men får ändå samma diagnos. Diagnosen ger ingen djupare förståelse för själva sjukdomen. Det kan vara bättre att tala om schizofrenispektrum snarare än en diagnos, säger Eva Lindström. Anna Langseth Revansch 2013:5 15

16 TEMA: DIAGNOSER Kvinnliga diagnoser i olika tider Kring förra sekelskiftet trodde vetenskapsmännen att kvinnans klimakterium kunde utlösa nervösa sjukdomar. Diagnoser som hysteri och neurasteni var vanliga. Tiden en person lever i avgör vilken diagnos hon tilldelas. Klassikern Den mörka kontinenten har sedan den utkom 1994 varit ett viktigt inslag i debatten om synen på psykisk ohälsa genom tiderna speciellt kvinnors. I den utforskar Karin Johannisson kvinnans diagnoser kring sekelskiftet Då skapades bilden av att kvinnan var sjukare än mannen. Hon ansågs bräcklig och svag. Den vetenskapliga kunskapen var full av föreställningar om att kvinnans kropp var annorlunda än mannens, säger Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Kvinnan ansågs mer mottaglig för psykisk ohälsa än mannen. Till exempel trodde man att menstruationsrubbningar eller klimakteriet kunde utlösa en sinnessjukdom. I boken undersöker Karin Johannisson vetenskapen, samhällets, gynekologins och kvinnans egen syn på sina sjukdomar. Hennes slutsats är att beroende på vilken tid vi befinner oss i så har samma symtom fått olika diagnoser. Vad som anses normalt/onormalt eller sjukt/friskt i ett samhälle beror på vilket kön och klass du tillhör. Och detta varierar alltså över tid. DEN MEST MYTOMSPUNNA diagnosen kring 1900 var hysterin. Då hade begreppet hysterisk blivit en stereotyp för det kvinnliga, det vill säga för dramatiska känsloutlevelser. Varje kvinna som var skrikig, bråkig, arg och fick utbrott och därmed överskred det förväntade kvinnobeteendet riskerade att bli kallad hysterisk, säger Karin Johannisson. Plötsliga utbrott, svimningar, kvävningsanfall, snyftningar, skratt, kramp och förlamning och de snabba växlingarna dem emellan ansågs höra till kvinnans oberäkneliga natur och kvinnlighetens kärna. Det låg även i hennes natur att ha en sexuell överaptit. Hysterin var starkt förbunden med dåtidens syn på kvinnans kön och sexualitet. Men i själva verket berodde de hysteriska utbrotten på att kvinnan var fången i hemmet och att hon var frustrerad över att inte ha några möjligheter att förverkliga sig själv. Kvinnan var instängd i sitt kön, sin klass och normer. Emotionellt kunde spänningen bli stor. Utbrotten blev då en ventil, förklarar Karin Johannisson. Generellt ansågs hysterin inte kunna drabba män. De fick i stället diagnosen hypokondri eller neurasteni fast de hade samma symptom som kvinnan. EN ANNAN AV diagnoserna på den tiden neurastenin fick till och med en viss status. Intellektuella, författare och konstnärer såg den som en statusmarkör; ett bevis för ett rikt själsliv. Diagnosen var därmed socialt accepterad och blev en symbol för överklassens känslighet eftersom det främst var unga inom de högre samhällsklasserna som fick den. På Salpetrière-hospitalet i Paris skapade läkaren biologisk, ett uttryck för neurologisk avvikelse. An Blanche Wittman. Målningen är beskuren. En anledning till att neurasteni blev en modediagnos var att den lyckades samla en rad olika svårdiagnostiserade nervösa besvär till en greppbar sjukdom. Neurasteni betraktades som en följdsjukdom av det moderna samhälle människan skapat, ett uttryck för den ångest som sekelskiftesmänniskorna kände. Ny teknik och uppluckrade sociala strukturer ansågs vara orsakerna. Detta fick människor betala ett pris för, genom att bli alltmer känsliga. De kände trötthet, ångest och 16 Revansch 2013:5

17 Kvinnliga diagnoser i dag Även i dag händer det att kvinnor och män diagnosticeras olika. Fler kvinnor än män får diagnosen borderline och drabbas av depressioner, men män är överrepresenterade när det gäller självmord. Fler män än kvinnor drabbas av psykoser. Det är oklart om det beror på sociala roller i samhället, läkarens glasögon och/eller biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Anna Langseth Jean Martin Charcot en särskild hysteriklinik. Hans förklaringsmodell var att hysterin var dré Brouiletts målning från 1887 visar ett kliniskt experiment. Patienten är förmodligen vilsenhet. Symtomen var även mardrömmar, fobiska beteenden, sömnlöshet och koncentrationssvårigheter. Karin Johannisson ser vissa likheter med att vi i dag talar om att gå in i väggen, utmattningsdepression eller kronisk trötthet till följd av ett stressigt och kravfyllt samhälle. Neurasteni betraktades som en kvinnosjukdom trots att den drabbade båda könen. Egenskaper utanför den traditionella kvinnorollen som överdrivet studerande, äventyrslusta, sexuella fantasier och namnlös längtan ansågs framkalla neurasteni, liksom underlivssjukdomar. De drabbade togs dock inte in på sinnessjukhus, symtomen ansågs alltför vaga så tillståndet behandlades i hemmet GALENSKAP VAR EN annan diagnos vid denna tid, som ansågs orsakas av dåligt arv och moral. Kopplingen mellan kvinnlighet och galenskap har alltid varit stark eftersom bilden var att kvinnan stod när- mare naturen och biologin än mannen. Vilken diagnos och behandling en kvinna skulle få berodde på vilken samhällsklass hon tillhörde. För medel- och överklassens kvinnor var det nervspecialisten, inte hospitalsläkaren, som bestämde vilket som var det rätta kvinnobeteendet och ställde en diagnos. Överklassens kvinnor hölls ifrån sinnessjukhusen eftersom de skulle göra en klassresa nedåt om de togs in där. Det berodde på att vanvård var vanligt förekommande och att de låstes in. Däremot hamnade kvinnor från de lägre samhällsklasserna lättare här. Melankolin är ännu en diagnos som Karin Johannisson utforskar i boken Melankoliska rum om ångest leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. De lättare formerna av melankoli förknippades med leda, existentiell ångest och känsla av meningslöshet. Melankolin tillskrevs i första hand män. Den drabbade manliga konstnärssjälar de kreativa genierna. Kvinnan kallades i stället för manodepressiv. En deprimerad kvinna hade få sätt att ge uttryck för det. Hon fick gråtattacker eller stannande i sängen medan männen tilläts kanalisera känslorna på ett annat sätt. De kunde använda det till något kreativt. De fick studera och röra sig ute i det offentliga livet, säger Karin Johannisson. Sara Sjöström Revansch 2013:5 17

18 TEMA: DIAGNOSER Vad har din diagnos betytt för dig? Inger Eriksson, 56, Visby: Jag fick diagnosen asperger vid 53 års ålder. Den har gett svar på en problematik som jag har haft hela mitt liv och som har gett depressioner och ångest som följd. Att få diagnosen har gjort att jag satt mig in i vad den innebär och hittat strategier för att underlätta vardagen. I dag kan jag hantera livet på ett helt annat vis. Jag jobbar halvtid och föreläser för Hjärnkoll. Lars-Göran Selander, 70, Holmsund: För mig var det bra att få en diagnos för att få ett namn på det jag led av. Nackdelen är att du blir förminskad till några rader i DSM-handboken. Som människa är jag mycket större och mer komplex än de där raderna. Jag fick hjälp med att inse det och sedan många år tillbaks har jag inte längre någon diagnos. Hillevi Brändt, 67 år, Kilafors: Jag blev felbehandlad med megadoser av neuroleptika på 1970-talet. Att jag överlevde var ett under. Efter att ha fått byta läkare och klinik, fick jag så småningom min diagnos, bipolär och rätt medicin. Sedan dess har jag haft ett människovärdigt liv. Jag har lärt mig att leva med min diagnos. Marika Sellgren, 52 år, Stockholm: Jag har haft ett tiotal diagnoser och just nu vet jag inte vilken diagnos jag har. Det tog mig 20 år att få en behandling som fungerade en jagstärkande psykodynamisk terapi under tio års tid. Nu känner jag mig själv bättre. Men fortfarande kan jag få kriser ibland. I dag har jag sorg för att en nära vän har tagit livet av sig och då vill jag i första hand inte bli bemött som en diagnos utan som en människa i ett kulturellt och socialt sammanhang. Per Pettersson, 61, Visby: Jag har kronisk depression, panikångest och alkoholproblem. När jag blev inlagd första gången 1971 testade de allt möjligt på mig, som om jag vore en försökskanin. Men sedan 20 år tillbaks har jag fått mediciner som fungerar. Nu känner jag att jag har en balans som jag inte hade tidigare. På det sättet har diagnosen ändå varit positiv. För mig är det viktigt att tänka att jag har diagnosen men är inte min diagnos. 18 Revansch 2013:5

19 tveksam, jag som varken har någon diagnos eller erfarenhet av psykiatrin, vad har jag att tillföra? Jag som egentligen inte är sjuk? Jag tackar Gud för Hjärnkoll! NÄR JAG PLUGGADE på journalistprogrammet i Göteborg skulle jag och några till göra ett TV-inslag om en skolorkester från en skola för autistiska barn. När lärarna berättade att vi skulle komma reagerade en av eleverna med att kasta händerna upp i luften och utbrista: Jag tackar Gud för min autism!! Det uttalandet och den känslan har följt mig sedan dess och dyker upp vid olika tillfällen. Till exempel när det kommer till Hjärnkoll. Hjärnkoll är ett projekt som på uppdrag av regeringen ska verka för ökad öppenhet kring psykisk hälsa. När jag blev tillfrågad om att bli ambassadör här i Jämtland var det med delade känslor. Jag blev väldigt glad förstås men också GANSKA STRAX EFTER att jag sagt ja var det dags för ambassadörsutbildning. Den skulle visa sig bli en av de viktigaste milstolparna i mitt liv. Jag minns så väl den där första dagen, hur jag tänkte att det här är ju trevligt och lärorikt men det är ju inte direkt mitt sammanhang. Tre dagar senare satt jag där, såg mig runt i rummet på alla deltagarna och fylldes av en så innerligt varm och glad känsla, jag kände mig hemma. Det var som att en del av mitt hjärta som förut hade varit stängt plötsligt öppnades, för första gången i mitt liv kände jag att jag fick plats helt och hållet och precis som jag är. Det var en stark och omtumlande känsla. Plötsligt släppte rädslor som suttit så långt inne att jag inte ens visste att jag burit på dem. Rädslan för att vara avvikande, fel, onormal, sjuk. Jag började fundera mycket just på begreppet sjuk, varför det var så viktigt för mig att tala om för mig själv att jag inte var sjuk. Vad är det för innebörder vi har lagt i orden frisk och sjuk och framförallt, vem har rätten att bestämma vad som är vad? Vår föreställning om vad som är friskt är ibland sjuk. Själv såg jag mig som frisk när ångesten sög varje uns av livskraft ur kroppen. Jag sökte inte hjälp utan tänkte att så länge jag klarade att hålla allt inom mig så var jag frisk. Som om handlingen att ta hjälp och få vård, är det som gör en sjuk. JAG TROR ATT JAG är långt ifrån ensam om att ha haft denna syn. Runt omkring mig pratar folk om sin ångest som en självklar del av deras vardag. Kända människor berättar om kollapser och sammanbrott utan att någon kallar dem sjuka. Det är som att vad vi kallar friskt och sjukt inte har någonting att göra med vår faktiska hälsa utan mer om att klara av att upprätthålla fasader. Så länge du ser snygg och glad ut så är du nog frisk. Som att vi har gjort det sjuka till något normalt. Jag tror att det som hände för mig på min ambassadörskurs var att den där uppdelningen började suddas ut. Att bland dessa fantastiska människor blev det helt oviktigt, för där fick jag vara med alla mina styrkor och svagheter, jag blev hel. Jag har aldrig känt mig friskare eller starkare än vad jag gör nu så Gud, jag tackar dig för Hjärnkoll. Kristina Ernehed Revansch 2013:5 19

20 TEMA: DIAGNOSER Psykiatrin är också politisk Kapitalismen gör oss sjuka ansåg revolutionärerna på 1970-talet. Och kanske hade de inte helt fel. Läkemedelsbolagen har mycket att vinna på det ökande antalet diagnoser, skriver forskarna Carl Cederström och Roland Paulsen, som efterfrågar fler politiska analyser av psykiatrin. Det är få som i dag minns den revolutionära patientgruppen SPK, och det är egentligen inget konstigt med det. Den tillhör en förgången tid, när psykiatrin var experimentell och mental ohälsa sågs som ett socialt fenomen, framkallat av kapitalismen. Med andra ord: en tid fjärran från i dag. SPK, eller det Socialistiska Patientkollektivet, bildades i början av 1970-talet av den mytomspunna psykiatridoktorn Wolfgang Huber, då verksam vid Heidelbergs universitet. I takt med att hans politiska engagemang växte sig starkare, började han experimentera med mer okonventionella metoder. Han var övertygad om att hans patienter, som i huvudsak led av schizofreni, var offer för det kapitalistiska systemet. Det enda rimliga sättet att göra sina patienter friska igen, tyckte Huber, var därmed att kollektivt vända dem emot det system som från början vållat deras sjukdomstillstånd. Mot kapitalismen. Huber ville, som han uttryckte det, göra sjukdomen till ett vapen. SPK är ett märkligt kapitel i efterkrigshistorien. Gruppen växte snabbt och i början av sin livstid nådde den sin kulmen med närmare 500 medlemmar. Men de blev med tiden mer radikala och politiserade. De började samarbeta med Baader Meinhof-gruppen, men lyckades aldrig riktigt bli accepterade. De var internt kända som den galna brigaden, och ansågs oberäkneliga och opålitliga. Ett patientkollektiv förvandlat till terroristcell: tanken visade sig skrämmande inte bara för samhället, utan även för terroristetablissemanget. I Sverige är de mest kända för sin inblandning i ockupationen av den västtyska ambassaden. Siegfried Hausner, som av misstag detonerade en bomb och senare avled av skadorna, var en av SPK:s första medlemmar. Spk ansågs av de flesta vara galningar. Samtidigt var SPK barn av sin tid antipsykiatrins enfant terrible. Vi bör komma ihåg att det under 1970-talet inte var något konstigt att betrakta mental ohälsa som ett politiskt fenomen. Det var alltså helt i sin ordning att identifiera paternalistiska strukturer som orsaken. Dessa tankegångar är oerhört avlägsna i dagens debatt. Det råder nästan total avsaknad av politiska förklaringar. Kapitalismen ifrågasätts ofta i andra sammanhang, men sällan som en orsak till mental ohälsa. Snarare tycks de flesta vara överens om att diagnoser och medicin är effektiva redskap för ett samhälle som vill bli friskare. Men det finns kritiker. I sin nyutkomna bok Homo Patologicus ifrågasätter filosofen Fredrik Svenaeus framväxten av ett medicinskt samhälle som präglas av diagnostisering. Han är visserligen snabb med att dödförklara antipsykiatrin. Den har förpassats till historiens sophög, skriver han. Men trots att Svenaeus inte förespråkar en aktualisering av politik och ideologi ser han problem i dagens psykiatri där allt handlar om gener, kemi och medicin. Något har gått förlorat, menar Svenaeus. Exakt vad är oklart, men att förlita sig på den medicinska vetenskapen är vådligt för den som vill förstå existentiella frågor som hur vi kan leva ett meningsfullt liv. Resultatet är att vi nu ser på oss själva och på andra som medicinska objekt. Vår psykiska ohälsa kan formuleras i bokstavsförkortningar och beskrivas med vetenskapsliknande terminologi, såsom kemisk obalans och serotoninproduktion. Det som tidigare betraktades som vardagliga fenomen eller personlighetsdrag att till exempel vara nervöst lagd, en smula blyg eller att ha svårt att sitta still har nu blivit medicinska diagnoser. Den inkluderande trenden är utbredd. Fler och fler ska kunna få en diagnos, även om det går att hitta naturliga förklaringar till att någon känner sig nedstämd eller lider av 20 Revansch 2013:5