jakten på medelklassen del 3

Transkript

1 Jakten på medelklassen Här är Dagens Samhälles uppmärksammade artikelserie om medelklassen. Samtliga texter Thord Eriksson Beskär vänsterkant på jämna (vänster) sidor 6,5 mm Beskär ovansidan 20,9 mm 16 Beskär ovansidan 20,9 mm jakten på medelklassen D Beskär högerkant på udda (höger) sidor 6,5 mm 17 jakten på medelklassen som beredde vägen för de Nya Moderaterna genom att göra medelklassen synlig. I slutet av 1990-talet påbörjades arbetet med att formulera en berättelse om TCO:s drygt en miljon medlemmar. Det var ett försök att fånga det som förenar organisationens yrkesgrupper; från poliser och näringslivschefer till skådespelare och sjuksköterskor. Bakom arbetet låg ordföranden Sture Nordh, stabschefen Ulf Mårtensson och den samhällspolitiske chefen Roger Mörtvik. Gemensamt för de tre var att de precis innan hade haft jobb i Göran Perssons (S)-regering; Sture Nordh som statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, Ulf Mårtensson och Roger Mörtvik som politiskt sakkunniga. Vi såg en förändrad arbetsmarknad, att fler medlemmar hade universitetsutbildning men att de var stressade och inte kunde få ihop karriär med ansvar för familjen, säger Sture Nordh som avgick som TCO-ordförande i våras, men fortfarande har en liten kontorsmodul i fackförbundets hus på Östermalm i Stockholm. Han lämnar inte byggnaden för gott innan han har gjort en definitiv överlämning till efterträdaren Eva Nordmark. På väggen intill hans skrivbord hänger ett svartvitt fotografi som föreställer honom och Olof Palme i intensivt samspråk. et var socialdemokrater vid ett sammanträde senhösten år 2000 fick TCO:s styrelse se ett utkast till berättelsen om vardagen och villkoren för organisationens medlemmar. Berättelsen var sedan länge önskad av styrelsen, men trots det var reaktionen avvaktande. Så där kunde man väl inte skriva? Förklaringen till reaktionen var ett begrepp med tre stavelser som förekom i texten: Medelklass. Ordet andades konfrontation och revirtänkande, tyckte styrelsen som inte ville få det att se ut som att TCO markerade distans till LO. Det fanns en stor rädsla för att det skulle uppfattas som att vi bara riktade oss till välutbildade, och att det skulle bli en diskussion om klass, säger Eva Fernvall som nu är varumärkeschef på Apoteket AB men då var ordförande i Vårdförbundet och därmed ledamot i TCO:s styrelse. Lilian Ringsand, som var förste vice ordförande i SIF (numer Unionen), minns att motviljan handlade om att inte vilja fastna i något som kändes förlegat: Det var kontroversiellt att definiera vilken samhällsgrupp vi tillhör. Vi ville inte kopplas ihop med ett begrepp som var på väg att fasas ut. Styrelsen rensade följaktligen bort medelklassen ur utkastet av berättelsen. Vi var tvungna att vara lite försiktiga i början. Det dröjde ett par år innan vi tog upp det ordet igen, säger Sture Nordh. redare Thomas Janson förra våren gjorde ett inlägg på sin och kollegernas gemensamma blogg Utredarna.nu, hade han satt rubriken Tack gode Gud för den ansvarstagande medelklassen. Och han pekade på dem som bär samhället, den medelklass som är lojal, jobbar på och bidrar utan att kräva mycket. Det var den här bilden som för elva år sedan skrevs fram i TCO:s berättelse. Under rubriken Vi vill ha tid, lust och utrymme syntes en grupp ganska stukade människor med 90-talskrisen i färskt minne. De påmindes dagligen om den på arbetsplatser där bemanningen skurits ned, medan kraven och takten ökat till ett pris som många betalade med sin egen hälsa. På några år hade antalet långtidssjukskrivningar ökat dramatiskt och utbrändhet hade blivit ett känt ord i vardagens vokabulär. Vi är många som slits mellan ambitionerna i arbetslivet och att få tid för familj, utveckling och samhällsengagemang. Allt och alla kräver mer och mer. Vi pratar i mobilen med chefen när vi läser godnattsagor, vi ställer upp när det fattas vuxna till fritidsutflykten och vi säljer Bingolotter för lokala idrottsklubben. del 1: Socialdemokraten FACKBASEN SOM SKApAdE de NyA MOdErAtErNA ny artikelserie del 1: Hur gick det till när Moderaterna hittade vägen till makten? Läs den fantastiska historien om hur ett gäng sossar på TCO hjälpte Fredrik Reinfeldt att definiera de Nya Moderaterna. TCO-chefen Sture Nordh hade just det som kretsen kring Reinfeldt saknade: Nyckeln till medelklassens röster. Sture Nordh, TCO:s förre förbundsordför ande, visste vad hans medlemmar öns kade sig. I Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann fann han för första gången tongivande politiker som lyssnade intresserat. text Thord Eriksson foto JörgEn hildebrandt Beskär undersidan 11 mm Beskär vänsterkant på jämna (vänster) sidor 6,5 mm 16 dagenssamhalle nummer dagenssamhalle nummer sedan dess har en hel del hänt. När TCO:s ut- som gav Moderaterna nyckeln till medelklassen och makten. Beskär undersidan 11 mm Beskär ovansidan 20,9 mm Beskär ovansidan 20,9 mm jakten på medelklassen del 2 Beskär högerkant på udda (höger) sidor 6,5 mm 17 jakten på medelklassen del 2 hur ser medelklassen ut? Den en gång så mäktiga arbetarklassen har fått lämna över scenen till den välmående medelklassen. Caffe latte, surdegsbröd, heminredning, och ungarnas fotbollsträning har blivit Svenssons nya klassmarkörer. Men trots att alla vill tillhöra medelklassen kan ingen riktigt definiera den. text Thord Eriksson foto JörgEn hildebrandt I ntill scenen i Folkets hus i Stockholm hänger Albin Amelins monumentala målning Storstrejk Det är arbetare på marsch för sina rättigheter; de är starka, stolta, många och på väg att skaffa sig respekt och inflytande. För 100 år sedan var det dem samhällsbygget vilade på. Arbetaren blev det tidiga 1900-talets hjältefigur, ett ideal förknippat med modernitet och framtidstro, som till och med människor i manschettyrken identifierade sig med. I dag tillhör den klassiska arbetaren en krympande skara sedan några år har TCO och Saco tillsammans fler medlemmar än LO. Det är inte många som minns den tid då arbetaren steg mot ljuset och drog hela samhället med sig uppåt. De flesta är födda in i välfärden, rätt in i en tid som tillhör medelklassen. Men hur ser egentligen medelklassen ut? Trots att det är ett så ofta använt begrepp, saknar det en vedertagen definition. Sökandet efter svaret på frågan har skapat en egen journalistisk genre. I artiklarna skymtar urbaniserade grupper med smak för surdeg förbi. De plogar fram med sina dyra barnvagnar med sikte på nästa caffelatte-fik. Där syns också villaområdenas förmodat avsomnade zombier och deras inrutade liv mellan stormarknaden, ungarnas fotbollsträning, den hopplösa husrenoveringen och det själsdödande yrkeslivet. medelklassen är flyktig, svår att beskriva, men framställs ändå som om det fanns en underförstådd, oskriven överenskommelse om vem som hör dit, och vem som inte gör det. Om en journalist däremot gör en ansats att verkligen förstå begreppet, så är antagligen det första steget att höra vad den akademiska I artiklarna skymtar medelklassens inrutade liv mellan stormarknaden, ungarnas fotbollsträning, den hopplösa husrenoveringen och det själsdödande yrkeslivet. världen har att säga. Men många forskare undviker att ens befatta sig med ordet medelklass. Det är ett nästan oanvändbart begrepp, tycker exempelvis Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet, det är grupper med helt olika levnadsvillkor vaktmästarna här i huset såväl som vd:n på Volvo. De lägre tjänstemännen delar i allt väsentligt arbetarnas anställnings- och arbetsvillkor. Medan de övre skikten lever i en helt annan stratosfär. När sociologen Lena Karlsson, också på Umeå universitet, nyligen kontaktades av fransk-tyska tv-kanalen Arte som ville veta mer om den svenska medelklassen, svarade hon så här: Under perioden var yrke, utbildningsnivå och den egna klassbakgrunden de viktigaste förklaringarna till en medelklassidentitet. Identifikationen med medelklassen mins- Beskär undersidan 11 mm Beskär vänsterkant på jämna (vänster) sidor 6,5 mm 16 Beskär ovansidan 20,9 mm jakten på medelklassen del 3 kade under perioder då arbetslösheten var hög och ekonomin svag. 50 procent av svenskarna anser att det är den övre medelklassen som har mest makt och inflytande i Sverige. 10 procent anser att medelklassen har mest inflytande i samhället. Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor är titeln på Lena Karlssons avhandling från 2005, där hon studerade hur klassbegreppen finns förankrade i människors medvetande och vilken betydelse de har. Jag blev förvånad över att så många tycker att Sverige är ett klassamhälle, att det var så stor skillnad mellan folks uppfattningar och den offentliga debatten där det ofta görs gällande att klass inte finns. Den undersökning som Lena Karlsson byggde sin avhandling på var snarlik en stor sociologisk studie som genomfördes i Katrineholm i slutet av 1940-talet. En grupp forskare från Uppsala universitet slog bokstavligen läger i den sörmländska kommunen för att teckna en bild av dem som jobbade Lena i stadens industrier. Människan Karlsson i industrisamhället var rubriken för deras arbete. Syftet med studien, som var sin tids största samhällsvetenskapliga projekt, var att teckna en bild av de anställdas värderingar och situation. En av de frågor som sociologerna ställde handlade om klasstillhörighet: Identifierade sig Katrineholms industriarbetare och -tjänstemän med arbetarklassen eller med medelklassen? Den som i dag läser resultaten, samlade i två omfattande böcker utgivna i mitten av 1950-talet, förvånas nog inte över att upptäcka att nästan alla arbetare sade sig tillhöra arbetarklassen. Mer uppseendeväckande är att mer än hälften av tjänstemännen gav samma svar. Och riktigt förvånande är det att läsa att de allra flesta arbetare och tjänstemän pekade på arbetarklassen när de skulle säga vilken grupp i samhället de ansåg hade förmåga att driva förändring, I slutet av 1980-talEt kom en ny kull sociologer tillbaka till Katrineholm för att ställa samma frågor på nytt. Arbetet presenterades i boken Industrisamhälle i omvandling som kom 1990 och inleds med ett citat: Stan är medelålders och utklutad som en överårig hora som inte längre räknar med kunder som kan betala särskilt bra. Formuleringarna är hämtade ur romanen En stad av ljus, fjärde delen i Kerstin Ekmans så kallade Katrineholmssvit, och naturligtvis är de valda med omsorg. Den här gången handlade inte sociologernas berättelse om en stad i medvind, utan om en framgångsmaskin som hade börjat rasa samman, men inte ersatts av något nytt. Och samtidigt som Katrineholm den typiska svenska industristaden förlorat sin glans, hade också arbetaren tappat lyskraft. En majoritet av Katrineholms tjänstemän och en stor del av industriarbetarna identifierade sig i stället med medelklassen. Men när de fick frågan om vilken samhällsgrupp som hade makt att förändra, pekade de däremot snett uppåt, mot en diffus överklass precis som i Lena Karlssons undersökning ett par decennier senare. Den mäktiga arbetarklassen hade del 2: Alla tycks vilja tillhöra dagenssamhalle nummer dagenssamhalle nummer när medelsvensson bytte lag medelklassen men ingen kan definiera den. Beskär undersidan 11 mm Beskär ovansidan 20,9 mm Beskär högerkant på udda (höger) sidor 6,5 mm 17 jakten på medelklassen del 3 M ed hjälp av två pedagogiska bilder försökte SEB:s senior economist Klas Eklund förklara Socialdemokraternas katastrofala valresultat Det gamla samhället, där socialdemokratin kunde dominera, var format som en pyramid, med en liten rik överklass på toppen, en något större medelklass i mitten och en stor, stark arbetarklass som bas. I dag, resonerade han, ser samhället ut som en rödbeta, en lite tillplattad cirkel med ett mindre fält i botten och ett ännu mindre i toppen. I vänstertankesmedjan Arenagruppens valanalys skrev Klas Eklund: Mellan dessa båda poler finns den växande medelklassen, gymnasieutbildad, ofta med högskoleexamen, allt mer sällan i sociala sammanhang som får dess medlemmar att känna sig som arbetare eller proletärer även om den traditionella arbetarklassens kärna numera ofta återfinns här. Men i själva verket är det precis tvärtom: medelklassen växer inte. Den krymper. I alla fall om man utgår från människors inkomst och inte, som Klas Eklund gör, tittar på deras utbildning. Klas Eklund tystnar i telefonen ett kort ögonblick och säger sedan skeptiskt: Kan det verkligen stämma? Ja, faktiskt, det stämmer. Allt fler tjänar mycket eller lite, medan de som ligger i mitten av inkomstskalan långsamt blir färre. Det är ur den statistiken politiska debattörer hämtar bränsle när de diskuterar de växande inkomstskillnaderna i samhället. Då ställs toppen mot botten, men den krympande mitten är mindre diskuterad, inte ens särskilt känd, och enligt några knappt värd att bry sig om. Finansdepartementet, som varje år gör en fördelningspolitisk bilaga till vårbudgeten, har aldrig ägnat den särskild uppmärksamhet. Den trängda klassen Alla tror att medelklassen växer fast den egentligen krymper. Antalet svenskar i spannet mellan hög- och låginkomsttagare minskar stadigt. Europas historia visar att samhället kan drabbas av ödesdigra konsekvenser när medelklassen ser sin ekonomiska trygghet försvinna i statsfinansiella kriser. text thord eriksson foto jörgen hildebrandt Vart tar medelklassen Vägen? Beskär undersidan 11 mm Beskär undersidan 11 mm På StatiStiSka Centralbyrån blir den person som ansvarar för inkomststatistiken så nyfiken över det sällsynta intresset för mittenskiktet att han ber om att bli informerad om det kommer fram något spännande. Man vet inte så mycket om den gruppen. Traditionellt är folk mer intresserade av toppen och botten av inkomstfördelningen, säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi på Stockholms universitet och forskningsansvarig för det internationella institutet Luxembourg Income Study. Han föreslår några namn i den akademiska världen, kanske har de något att säga om saken? Men nej, det har varken sociologiprofessorerna Robert Erikson eller Walter Korpi och inte heller Joakim Palme, professor i både statskunskap och sociologi. I stället får man vända sig västerut för att hämta tankar om den krympande medelklassen. Ekonomiprofessorn Steven Pressman, verksam vid Monmouth University i West Long Branch nära New York, har studerat medelklassens inkomster i en lång rad länder. Att ha en stor medelklass är ett hälsotecken, en trygg livförsäkring för ett land, hävdar han. Den upprätthåller efterfrågan på marknaden, vilket ger ekonomisk tillväxt som i sin tur skapar förutsättningar för att medelklassen ska växa ytterligare. Här i USA går en oerhört stor andel av inkomsterna till dem som redan är extremt förmögna. Och vad gör de? De spenderar i alla fall inte pengarna, som medelklassen skulle ha gjort, utan de sparar det mesta eftersom de inte kan efterfråga hur mycket som helst. Det är framför allt två faktorer som avgör storleken på ett lands medelklass: hur inkomsterna fördelas, och hur utbyggd den offentligt finansierade välfärden är. Generösa trygghetsförsäkringar, ett socialt skyddsnät och en progressiv skattestruktur är helt avgörande för om ett land ska ha en stor medelklass eller inte, skri- dagenssamhalle nummer dagenssamhalle nummer del 3: När medelklassen krymper hotas samhälls bygget.

2 jakten på medelklassen DEL 1 Fackbasen som skapade de ny moderaterna ny artikelserie del 1: Hur gick det till när Moderaterna hittade vägen till makten? Läs den fantastiska historien om hur ett gäng sossar på TCO hjälpte Fredrik Reinfeldt att definiera de Nya Moderaterna. TCO-chefen Sture Nordh hade just det som kretsen kring Reinfeldt saknade: Nyckeln till medelklassens röster. Det var socialdemokrater som beredde vägen för de Nya Moderaterna genom att göra medelklassen synlig. I slutet av 1990-talet påbörjades arbetet med att formulera en berättelse om TCO:s drygt en miljon medlemmar. Det var ett försök att fånga det som förenar organisationens yrkesgrupper; från poliser och näringslivs chefer till skådespelare och sjuksköterskor. Bakom arbetet låg ordföranden Sture Nordh, stabschefen Ulf Mårtensson och den samhällspolitiske chefen Roger Mörtvik. Gemensamt för de tre var att de precis innan hade haft jobb i Göran Perssons (S)-regering; Sture Nordh som statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, Ulf Mårtensson och Roger Mörtvik som politiskt sakkunniga. Vi såg en förändrad arbetsmarknad, att fler medlemmar hade universitetsutbildning men att de var stressade och inte kunde få ihop karriär med ansvar för familjen, säger Sture Nordh som avgick som TCO-ordförande i våras, men fortfarande har en liten kontorsmodul i fackförbundets hus på Östermalm i Stockholm. Han lämnar inte byggnaden för gott innan han har gjort en definitiv överlämning till efterträdaren Eva Nordmark. På väggen intill hans skrivbord hänger ett svartvitt fotografi som föreställer honom och Olof Palme i intensivt samspråk. Vid ett sammanträde senhösten år 2000 fick TCO:s styrelse se ett utkast till berättelsen om vardagen och villkoren för organisationens medlemmar. Berättelsen var sedan länge önskad av styrelsen, men trots det var reaktionen avvaktande. Så där kunde man väl inte skriva? Förklaringen till reaktionen var ett begrepp med tre stavelser som förekom i texten: Medelklass. Ordet andades konfrontation och revirtänkande, tyckte styrelsen som inte ville få det att se ut som att TCO markerade distans till LO. 2

3 jakten på medelklassen DEL 1 Foto: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX September 2010: Fredrik Reinfeldt tar emot anhängarnas jubel på valvakan i Stockholm när jordskredssegern över den röd-gröna alliansen är ett faktum. Moderaternas framgångsrika kamp för att nå medelklassen var den största anledningen till det bästa valresultatet i modern tid. Det fanns en stor rädsla för att det skulle uppfattas som att vi bara riktade oss till välutbildade, och att det skulle bli en diskussion om klass, säger Eva Fernvall som nu är varumärkeschef på Apoteket AB men då var ordförande i Vårdförbundet och därmed ledamot i TCO:s styrelse. Lilian Ringsand, som var förste vice ordförande i SIF (numer Unionen), minns att motviljan handlade om att inte vilja fastna i något som kändes förlegat: Det var kontroversiellt att definiera vilken samhällsgrupp vi tillhör. Vi ville inte kopplas ihop med ett begrepp som var på väg att fasas ut. Styrelsen rensade följaktligen bort medelklassen ur utkastet av berättelsen. Vi var tvungna att vara lite försiktiga i början. Det dröjde ett par år innan vi tog upp det ordet igen, säger Sture Nordh. Sedan dess har en hel del hänt. När TCO:s utredare Thomas Janson förra våren gjorde ett inlägg på sin och kollegernas gemensamma blogg Utredarna.nu, hade han satt rubriken Tack gode Gud för den ansvarstagande medelklassen. Och han pekade på dem som bär samhället, den medelklass som är lojal, jobbar på och bidrar utan att kräva mycket. Det var den här bilden som för elva år sedan skrevs fram i TCO:s berättelse. Under rubriken Vi vill ha tid, lust och utrymme syntes en grupp ganska stukade människor med 90-talskrisen i färskt minne. De påmindes dagligen om den på arbetsplatser där bemanningen skurits ned, medan kraven och takten ökat till ett pris som många betalade med sin egen hälsa. På några år hade antalet långtidssjukskrivningar ökat dramatiskt och utbrändhet hade blivit ett känt ord i vardagens vokabulär. Vi är många som slits mellan ambitionerna i arbetslivet och att få tid för familj, utveckling och samhällsengagemang. Allt och alla kräver mer och mer. Vi pratar i mobilen med chefen när vi Vi var så lyckliga efter den första träffen, eftersom det tycktes finnas ett genuint intresse för våra frågor. Sture Nordh om mötet med Moderaternas ledargarnityr läser godnattsagor, vi ställer upp när det fattas vuxna till fritidsutflykten och vi säljer Bingolotter för lokala idrottsklubben. TCO:s medlemmar drömde om flexibilitet och individuella lösningar, att få ut mer av livet. Vi stödjer och kommer att stödja krafter som verkar i den riktningen. Berättelsen ingick i en verksamhetsplattform där ordet livspussel användes för att beskriva medlemmarnas vardag, som TCO:s styrelse antog den 4 december Från det datumet fanns berättelsen ständigt med vid organisationens möten med politiker och andra opinionsbildare, men det skulle dröja till 2004 innan TCO stötte på riktigt ivriga och intresserade lyssnare. Det var då man mötte Fredrik Reinfeldt och resten av det nyvalda, moderata toppgarnityret som var i färd med att stöpa om det gamla högerpartiet till de Nya Moderaterna. De kom flera gånger åkande från partihögkvarteret i Gamla Stan till det mörkmurriga TCO-huset på Linnégatan. Vi mötte ett parti som hade en helt förändrad syn på våra frågor och som lyssnade på oss med stort intresse. Vi var så lyckliga efter den första träffen, eftersom det verkligen tycktes finnas ett genuint intresse, säger Sture Nordh. Det kändes att det slog an, säger Ulf Mårtensson, inte minst i valrörelsen lite senare när Reinfeldt tog upp frågan om livspusslet och svårigheten att få tiden att räcka till. Några i Moderaterna förstod tidigt att den berättelse vi hade utformat, passade som hand i handske med den berättelse de själva var i färd med att skapa, säger Roger Mörtvik. 3

4 jakten på medelklassen DEL 1 Mitt parti var trögt med att fatta att medelklassen ställde krav på ökad valfrihet och flexibilitet. Ann-Marie Lindgren, utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja Alla vet vad som sedan hände. TCO-folket strömhoppade högerut. Om deras berättelse var en bön om något nytt i partipolitiken, så var de nya moderaterna svaret, med löften om både individuell valfrihet och hyggligt intakt välfärd. Om man tittar på valet förra året, så höll inte Fredrik Reinfeldt ett anförande utan att tala om lärare, sjuksköterskor och poliser som samhällets stöttepelare det är tydligt att han väldigt medvetet vänder sig till de här grupperna, säger Sture Nordh. TCO-medlemmarnas ombytlighet i förhållande till de politiska blocken var ingen nyhet. Samma väljare har varit på ideologisk vandring tidigare gånger regeringen har skiftat färg. Det nya vid valet 2006 var omfattningen på det socialdemokratiska nederlaget som fyra år senare överträffades och chockade socialdemokratin med väljarsiffror som saknar motstycke i den moderna svenska demokratins historia. En av socialdemokratins chefsideologer, Ann-Marie Lindgren vid Arbetarrörelsens Tankesmedja, pekade redan 2001 på medelklassen och hävdade att den ofta kände sig ovälkommen i hennes parti. Grunden till medelklassens frammarsch, socialdemokraternas förluster och de borgerliga triumferna, spårar hon till 1980-talet, till det decennium då det socialdemokratiska projektet var färdigkonstruerat; klyftorna var mindre än någonsin, välfärden utvecklad, tryggheten på topp. Och där gjorde man halt. Mitt parti var trögt med att fatta att det var då kraven på valfrihet och flexibilitet skulle börja växa. Rigida regler, som till exempel att bostadsadress ovillkorligen bestämde vilken skola och vårdcentral medborgarna tillhörde, skapade ett missnöje, ett embryo till en allt starkare strävan efter flexibilitet och valfrihet. Ett begripligt standardhöjningskrav, som Ann-Marie Lindgren uttrycker det, men som socialdemokratin otaktiskt nog motarbetade. Enligt TCO:s berättelse är medelklassen inte benägen att montera ned allt för mycket av de gemensamma nyttigheterna; att ha utbildat sig och att man strävar efter individuellt svängrum utesluter inte att man också har känsla för det gemensamma, byggt under generationer av hårt arbete. Som det uttrycktes i verksamhetsplattformen från 2000: TCO-förbundens medlemmar är i allt högre grad högskoleutbildade. Många har emellertid sina rötter i de samhällsklasser som utgjordes av vanligt arbetsfolk med folkskoleutbildning i fabriker, inom hantverk, inom småbruken och skogen. Det avspeglas i medlemsgruppernas grundläggande värderingar. Det handlar om solidariska individualister, komplexa människor och klassresenärer som inte så lätt låter sig placeras i en polariserad höger- eller vänsterfålla, säger Roger Mörtvik. Dubbelheten får extra stark belysning i den återkommande undersökning av svenskarnas syn på välfärdssamhället som Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet, regelbundet gjort sedan 1980-talet. Där framkommer att attityden till att betala skatt blivit mer positiv under 00-talet. Detta samtidigt som en borgerlig regering, med skattesänkningar och möjligheter att välja privata alternativ som paradnummer, har vunnit braksegrar i riksdagsvalen. Det ser ut som en paradox, men Stefan Svallfors drar slutsatsen att det ändå finns ett slags logik i mönstret, att det som nu vuxit fram är medelklassens välfärdssamhälle. Medelklassidyll med villa, vovve och Volvo. Att prata om hur kampen för att få livspusslet att gå ihop blev Moderaternas succé formel i valet

5 jakten på medelklassen DEL 1 Skatterna har sänkts och välfärden är mycket mer övre medelklassvänlig än tidigare. Det finns mer valfrihet i systemet, det är inte lika mycket omfördelning till dem som har det sämst ställt. En annan väsentlig faktor är att den här gruppens talesparti, Moderaterna, också säger att välfärdsstaten är bra för alla. Roger Mörtvik tycker inte att kopplingen mellan TCO-medelklassen och Moderaterna har blivit självklar. Retoriskt är det uppenbart att de har tagit intryck av vår berättelse, men däremot tycker jag inte att deras politik har anpassats till den, säger han och pekar på förändringarna av a-kassan och sjukförsäkringen som strider mot TCO-folkets försvar för välfärdssystemen och önskan om trygghet, som tonar fram i berättelsen. Man har tagit till sig storyn men inte fullt ut de reformer som borde följa av den, hävdar han. TCO, som formellt saknar partipolitisk bindning, har trots det en tradition av djup förankring i socialdemokratin. Precis som Sture Nordh har tidigare ordföranden som Lennart Bodström och Björn Rosengren haft täta kopplingar till socialdemokratiska regeringar. Och den nya ordföranden Eva Nordmark var s-ledamot i riksdagen under en period på 1990-talet. Hur känns det då att ha hjälpt till att kratta manegen för Moderaterna? Sture Nordh vinkar avvärjande när han får frågan. Jag har aldrig varit partipolitiker, jag har varit fackföreningsman i hela mitt liv. När folk har frågat har jag aldrig dolt att jag brukar rösta med Socialdemokraterna. Men en personlig bekännelse är att jag nog har tyckt mer om dem, än de har tyckt om mig. Han beskriver sin egen klassresa som typisk för många TCOmedlemmar; han växte upp i en bondefamilj på en liten gård utanför Skellefteå, men fick möjlighet att studera, att göra klassresan, att bli medelklass. Jag ska inte recensera partipolitik, men min enkla hållning är att Socialdemokratin måste följa sina egna barn och barnbarn, för att vara en relevant kraft för framtiden. n Fotnot: Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann har avböjt att kommentera huruvida de tagit intryck av TCO:s berättelse. REINFELDT, SCHLINGMANn OCH BORG TOG TJÄNSTEMANNATÅGET I RÄTT TID Medlemsutvecklingen i arbetarklassdominerade LO och tjänstemannaorganisationerna TCO och Saco. Miljoner medlemmar. (Källa: SCB) 2,0 milj. 1,9 LO SEPTEMBER 2006 Alliansen vinner valet. TCO + SACO 1,8 1,7 1,6 DECEMBER 2000 TCO börjar prata om livspussel HÖSTEN 2004 Reinfeldt, Borg och Schlingmann träffar TCO. Alliansen bildas. 1,

6 jakten på medelklassen DEL 2 När Medelsvensson bytte lag del 2 hur ser medelklassen ut? Den en gång så mäktiga arbetarklassen har fått lämna över scenen till den välmående medelklassen. Caffe latte, surdegsbröd, heminredning, och ungarnas fotbollsträning har blivit Svenssons nya klassmarkörer. Men trots att alla vill tillhöra medelklassen kan ingen riktigt definiera den. Intill scenen i Folkets hus i Stockholm hänger Albin Amelins monumentala målning Storstrejk Det är arbetare på marsch för sina rättigheter; de är starka, stolta, många och på väg att skaffa sig respekt och inflytande. För 100 år sedan var det dem samhällsbygget vilade på. Arbetaren blev det tidiga 1900-talets hjältefigur, ett ideal förknippat med modernitet och framtidstro, som till och med människor i manschettyrken identifierade sig med. I dag tillhör den klassiska arbetaren en krympande skara sedan några år har TCO och Saco tillsammans fler medlemmar än LO. Det är inte många som minns den tid då arbetaren steg mot ljuset och drog hela samhället med sig uppåt. De flesta är födda in i välfärden, rätt in i en tid som tillhör medelklassen. Men hur ser egentligen medelklassen ut? Trots att det är ett så ofta använt begrepp, saknar det en vedertagen definition. Sökandet efter svaret på frågan har skapat en egen journa listisk genre. I artiklarna skymtar urbaniserade grupper med smak för surdeg förbi. De plogar fram med sina dyra barnvagnar med sikte på nästa caffelatte-fik. Där syns också villaområdenas förmodat avsomnade zombier och deras inrutade liv mellan stormarknaden, ungarnas fotbolls träning, den hopplösa husrenoveringen och det själsdödande yrkeslivet. Medelklassen är flyktig, svår att beskriva, men framställs ändå som om det fanns en underförstådd, oskriven överenskommelse om vem som hör dit, och vem som inte gör det. Om en journalist däremot gör en ansats att verkligen förstå begreppet, så är antagligen det första steget att höra vad den akademiska världen har att säga. Men många forskare undviker att ens befatta sig med ordet medelklass. Det är ett nästan oanvändbart begrepp, tycker exempelvis Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet, det är grupper med helt olika levnadsvillkor vaktmästarna här i huset såväl som vd:n på Volvo. De lägre tjänstemännen delar i allt väsentligt arbetarnas anställnings- och arbetsvillkor. Medan de övre skikten lever i en helt annan stratosfär. När sociologen Lena Karlsson, också på Umeå universitet, nyligen kontaktades av fransk-tyska tv-kanalen Arte som ville veta mer om den svenska medelklassen, svarade hon så här: Under perioden var yrke, utbildningsnivå och den egna klassbakgrunden de viktigaste förklaringarna till en medelklassidentitet. Identifikationen med medelklassen minskade under perioder då arbetslösheten var hög och ekonomin svag. 50 procent av svenskarna anser att det är den övre medelklassen som har mest makt och inflytande i Sverige. 10 procent anser att medelklassen har mest inflytande i samhället. 6

7 jakten på medelklassen DEL 2 Vägen till medelklassen? Schablonbilden av medelklassidyll är ofta ett välmående villakvarter med välordnade trädgårdar. Men vad som definierar medelklassen finns det inget entydigt svar på. Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor är titeln på Lena Karlssons avhandling från 2005, där hon studerade hur klassbegreppen finns förankrade i människors medvetande och vilken betydelse de har. Jag blev förvånad över att så många tycker att Sverige är ett klassamhälle, att det var så stor skillnad mellan folks uppfattningar och den offentliga debatten där det ofta görs gällande att klass inte finns. Den undersökning som Lena Karlsson byggde sin avhandling på var snarlik en stor sociologisk studie som genomfördes i Katrineholm i slutet av 1940-talet. En grupp forskare från Uppsala universitet slog bokstavligen läger i den sörmländska kommunen för att teckna en bild av dem som jobbade i stadens industrier. Människan i industrisamhället var rubriken för deras arbete. Syftet med studien, som var sin tids största samhälls vetenskapliga projekt, var att teckna en bild av de anställdas värderingar och situation. En av de frågor som sociologerna ställde handlade om klasstillhörighet: Identifierade sig Katrineholms industri arbetare och -tjänstemän med arbetarklassen eller med medel klassen? Den som i dag läser resultaten, samlade i två omfattande böcker utgivna i mitten av 1950-talet, förvånas nog inte över att upptäcka att nästan alla arbetare sade sig tillhöra arbetarklassen. Mer uppseendeväckande är att mer än hälften av tjänstemännen gav samma svar. Och riktigt förvånande är det att läsa att de allra flesta arbetare och tjänstemän pekade på arbetarklassen när de skulle säga vilken grupp i samhället de ansåg hade förmåga att driva förändring, Medelklassen har blicken fixerad snett uppåt, framåt. Det finns alltid något nytt, bättre och mer statusladdat som hägrar: en ny bil, en titel, ett hus i stället för en lägenhet. I slutet av 1980-talet kom en ny kull socio loger tillbaka till Katrineholm för att ställa samma frågor på nytt. Arbetet presenterades i boken Industri samhälle i omvandling som kom 1990 och inleds med ett citat: Stan är medelålders och utklutad som en överårig hora som inte längre räknar med kunder som kan betala särskilt bra. Formuleringarna är hämtade ur romanen En stad av ljus, fjärde delen i Kerstin Ekmans så kallade Katrineholmssvit, och naturligtvis är de valda med omsorg. Den här gången handlade inte sociologernas berättelse om en stad i medvind, utan om en framgångsmaskin som hade börjat rasa samman, men inte ersatts av något nytt. Och samtidigt som Katrineholm den typiska svenska industristaden förlorat sin glans, hade också arbetaren tappat lyskraft. En majoritet av Katrineholms tjänstemän och en stor del av industriarbetarna identifierade sig i stället med medelklassen. Men när de fick frågan om vilken samhällsgrupp som hade makt att förändra, pekade de däremot snett uppåt, mot en diffus överklass precis som i Lena Karlssons undersökning ett par decennier senare. Den mäktiga arbetarklassen hade lämnat över scenen till en medelklass som var välmående, men kände sig maktlös. Katrineholm hade förändrats mellan det sena talet och det sena 1980-talet. Och Katrineholm i dag? Nej, för att se att staden och hela Sverige har fortsatt att förändras behövs ingen hjälp från några sociologer. Göran Persson (S), som innan han gav sig in i rikspolitiken var kommunalråd i Katrineholm där han kallades HSB, Han Som Bestämmer bor numer i sin omtalade herrgård i Katrineholms grannkommun Flen. Det är ett val av bostad som för inte längesedan hade varit fullkomligt omöjligt för en ledande socialdemokrat minns Palmes blygsamma radhus i Vällingby och Ingvar Carlssons anspråkslösa lägenhet i Tyresö utanför Stockholm medan det på 00-talet leder till muttrande i leden, men inte mer. Positionerna har flyttats om, gamla värderingar och ideal har bytts ut. Göran Dahlström, socialdemokratiskt kommunalråd i Katrineholm, ser förändringen i form av skiften mellan generationer med olika förväntningar på välfärd och trygghet. Vi hade dem som var stolta över att vara arbetare, säger han och syftar på dem som tonade fram i den första Katrineholmsstudien på 1950-talet, som trosvisst identifierade sig själva med dåd- 7

8 jakten på medelklassen DEL 2 kraft och framtidsanda, och envetet strävade mot något nytt, bort från det gamla. Nu har vi deras barn och barnbarn, det är de som utgör medelklassen. Och de tror att allt är av Gud givet, vilket det inte är, säger han. Lika symbolisk som Göran Perssons herrgård är den politiska koalition som Göran Dahlström ingår i. Sedan valet förra året regeras Katrineholm av Socialdemokraterna i koalition med Moderaterna. En kompromiss för att hålla icke beslutsfähiga och icke rumsrena partier på avstånd, och som enligt Göran Dahlström fungerar ruskigt bra. I ett samhälle där de mest uppenbara sociala bristerna och orättvisorna sedan länge har åtgärdats, har i stället frågor som angår ett väletablerat och tryggt skikt hamnat i politikens centrum: miljöbilspremier, skattelättnader för klimatsmarta tjänstebilsägare, Rotavdrag för dem i villa och bostadsrätt, Rut avdrag för dem som jobbar mycket och utlovad momssänkning på krogen för dem som någon gång tar ledigt. Det är medelklassen som bestämmer samhällets normer, konstaterar Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, som bland annat har skrivit om hur sjukdomar växlar status i samhället, beroende på vem som drabbas av dem. Hon påminner om det sena 1990-talets stora uppståndelse över att sjukskrivningarna på grund av utbrändhet ökade dramatiskt. Men symtomet var inte nytt, i USA hade det redan på 1980-talet dokumenterats hos vårdpersonal, socialarbetare, terapeuter och andra människovårdande yrken. Det nya var att de drabbade nu befann sig på andra nivåer i statushierarkin. De var IT-konsulter, chefer i näringslivet, banktjänstemän, läkare utbrändheten hade växlat upp statusmässigt och därför blivit högintressant. Det förklarar varför intresset återigen dippade när det visade sig att även lågutbildade LO-grupper var drabbade av utbrändhet, säger Karin Johannisson. Har vi kommit en bit i arbetet med en definition av medelklassen nu? En samhällsgrupp som är trygg och tillfreds, sitter still i båten utan att önska radikala förändringar av samhället men gärna ser att den egna situationen förbättras. Som är uppfylld av sig och sitt och inte bryr sig så mycket om andra. Nej, många protesterar förstås mot den beskrivningen. Men en minsta gemensam nämnare som förenar medelklassen med den traditionella arbetarklassen bör ändå vara riktningen: Medelklassen har blicken fixerad snett uppåt, framåt. Det finns alltid något nytt, klassbytare: Tony Karlsson, 44, är svarvare på SKF i Katrineholm, aktiv i IF Metall, ersättare (S) i kommunstyrelsen och sitter i bildningsnämnden. Enligt dagens retorik är jag medelklass. Nu har tjänstemän och arbetare gått ihop i medelklassen, resten är utanförskap. När folk fått det bättre har de fått mer borgerliga värderingar. Men jag tror det svänger tillbaka. Brytpunkten, enligt Mats Alvesson, var krisen i början av 1990-talet, då arbetslösheten sköt i höjden och motmedlet var att högskomedelklassdrömmar: Malin Thyren Bakken är 43 år och lärare. I dag jobbar hon halvtid i Lidingö kommun och driver på halvtid läxhjälpsföretaget Lyfta AB. För barn i grundskolan kan föräldrarna göra Rut-avdrag om de köper läxhjälp. Utan avdraget hade vi inte fått tillräckligt med kunder för att klara oss. Jag drömmer om att starta en privat lärarhögskola, lärarutbildningen i det här landet är så dålig! bättre och mer statusladdat som hägrar: en ny bil, en utbildning, en titel, ett hus i stället för en lägenhet. Lika viktiga som de faktiska kliven uppåt längs statusstegen är de yttre markörerna. Det är symtomatiskt att den gamla textilfabriken i Katrineholms grannkommun Vingåker är förvandlad till outlet för exklusiva märkeskläder. Där sömmerskor med ömmande axlar tidigare satt, krängs nu Tiger-kostymer, Filippa K-blusar och Calvin Klein-kalsonger. Anneli Ståhlberg, doktorand vid institutionen för sociologi, Lunds universitet, menar att prestigekonsumtionens svenska historia sträcker sig runt 15 år bakåt i tiden. Under nästa år räknar hon med att disputera med en avhandling som handlar om hur engelsk överklass vinner social prestige genom sin konsumtion. Hon anser att mönstret är direkt överförbart till Sverige. I allt större utsträckning identifierar man sig med det man konsumerar, i stället för med vad man producerar. Man är vad man köper. Unga människor har en stark önskan att vara kända och att ha pengar, men de vill inte göra något för att nå dit. De vill bara ha fördelarna, inte göra fotarbetet, hävdar Anneli Ståhlberg. Även många av dem som säger sig stå utanför över! shoppinghetsen har ändrat sitt konsumtionsbeteende, enligt Jonas Arnberg, konsultchef på HUI Research (tidigare Handelns Utredningsinstitut). Han som åker långfärdsskridskor varje helg på vintern tittar snett på dem som går till köpcentret och köper nya jeans en gång i veckan. Men även han ser annorlunda ut än för 20 år sedan. Kolla i hans garderob, där hänger numer värsta skaljackan och nya fina skridskor. Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, kom nyligen ut med en reviderad utgåva av sin bok Tomhetens triumf, ursprungligen publicerad I boken går han till skarp attack mot en tid präglad av masskonsumtion, yta och symboliskt statusvärde, där alla strävar uppåt, men inte med hjälp av kompetens och ett kvalitativt arbete, utan via yttre attribut. Alla tycker att de förtjänar lite mer än vad de har, därför måste man öka statusen för städare, äldreomsorgen, för skolan. Det är en långsiktig tendens då kampen för brödfödan med tiden ersatts av kampen för en plats i solen och tjusighet. 8

9 Läs Dagens Samhälle var du än är, i vilken kanal du vill, varje vecka. Dagens Samhälle publiceras nu både som papperstidning och digital tidning. Den digitala tidningen kan läsas på datorn, i mobilen eller i läsplattan som ett utmärkt komplement till pappertidningen. Där ingår också en praktisk arkivtjänst, där du kan gå tillbaka till tidigare nummer och söka efter vissa ämnen, personer, företag eller kommuner som du vill läsa mer om. BLI PRENUMERANT? Har du inte redan ett eget exemplar? KLICKA HÄR LITE OSÄKER? Provläs 5 nummer gratis eller vår digitala utgåva i 24 timmar. KLICKA HÄR

10 jakten på medelklassen DEL 2 Foto: Jan Delden/Scanpix Foto: Joakim Berglund/Scanpix Medelklass: Ett luddigt begrepp som har många definitioner De mittersta 60 procenten av alla inkomsttagare: Verkar logiskt, men har svagheten att vara ett statiskt mått på en grupps storlek, som inte säger något om villkoren för dem som ryms där. Ett bestämt spann runt medianen på inkomstskalan: Den inflytelserika amerikanska ekonomen Lester Thurow lanserade för 25 år sedan en definition av medel klass som den grupp vars disponibla inkomst uppgår till mellan 75 och 125 procent av medianinkomsten. Enligt det måttet tillhör en svensk med en månadsinkomst efter skatt på kronor medelklassen. Många som till vardags betraktas som medelklass, tjänar med and ra ord för mycket för att få plats i gruppen. De som har en akademisk utbildning: Haltar eftersom utbildning och livsvillkor inte alltid har ett samband. Det finns lågutbildade höginkomsttagare och högutbildade låginkomsttagare. De som har tjänstemannayrken: Som ovan. Det finns relativt välbetalda traditionella arbetaryrken, medan tjänstemannayrken inom till exempel vård och Nya värderingar: På Olof Palmes tid bodde Socialdemokraternas partiledare i radhus. Några de cen nier senare skaffade sig efterträdaren Göran Persson efter avgången en vidsträckt gård i Flen. leutbilda människor i en omfattning som saknar motstycke. Sedan dess har antalet högre utbildningsplatser i landet fördubblats. Fritt fram att shoppa sig fin och skaffa det mest självklara medelklassattributet: en utbildning. Nu har vi en massa högskoleutbildade människor som tror att de kan saker, men där lärandet och kvalificerandet inte är i nivå med examensbevis och cv, hävdar Mats Alvesson som kallar den nya kategorin tjusigt betitlade, men kunskapsmässigt inte sällan klent rustade studenter för högskoleproletariat. Med stöd av sina akademiska meriter gör de anspråk på att kvala in i det samhällsskikt där de anser sig höra hemma. Alla vill medelklassa sig! hävdar Mats Alvesson. De flytande klassbegreppen gör det fritt fram att ty sig till en nivå som passar och därifrån sikta åt det håll som lockar. Nu när minnet av livet före klassresan har förbleknat, när ingen längre kommer ihåg grovarbetarna som stod för modernitet och samhällsutveckling är det framåt-uppåt som gäller, att inte blicka bakåt. Och på Folkets hus i Stockholm, som har bytt namn till Stockholm City Conference Center, har Albin Amelins strejkmålning täckts med ett draperi. n Militärer, bönder, köpmän och präster: 1780-talets medelklass l Medelklassen växte fram ur det gamla ståndssamhället på 1780-talet. Till gruppen räknades lägre ämbetsmän och militärer, icke-adliga lantbrukare, köpmän och präster. Svenska Akademiens Ordboks första belägg för ordets användning härstammar från åren runt I slutet av 1800-talet bildades Socialdemokraterna och i början av 1900-talet tog Bondeförbundet form (sedermera Centerpartiet). Samtidigt strävade en gruppering efter att bilda ett Svenskarna: Vi är medelklass! Man talar ibland om att det finns olika socialgrupper eller samhällsklasser. Om du själv skulle placera dig i en sådan samhällsklass, vilken av dessa skulle det vara? 6 % Ingen uppfattning politiskt parti för medelklassen. Resultatet blev i stället Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), på 1930-talet. I början av 1940-talet tillkom Sveriges Yngre Akademikers Centralorganisation (SYACO) som senare utvecklades till den fackliga organisationen Saco. Medelklassens organisering hängde ihop med upplevelsen av hot från utjämnande reformer, som inneburit sänkta inkomster i relation till vad arbetare tjänade. Medelklass 51% Överklass 1% 17% Arbetarklass 24% Övre medelklass Undersökning av SOM-institutet vid Göteborgs universitet bland representativt utvalda personer i ålder år. Källa: Klass-SOM (2008) 10

11 jakten på medelklassen DEL 3 Vart tar medelklassen vägen? del 3 den trängda klassen Alla tror att medelklassen växer fast den egentligen krymper. Antalet svenskar i spannet mellan hög- och låginkomsttagare minskar stadigt. Europas historia visar att samhället kan drabbas av ödesdigra konsekvenser när medelklassen ser sin ekonomiska trygghet försvinna i statsfinansiella kriser. Med hjälp av två pedagogiska bilder försökte SEB:s senior economist Klas Eklund förklara Socialdemokraternas katastrofala valresultat Det gamla samhället, där socialdemokratin kunde dominera, var format som en pyramid, med en liten rik överklass på toppen, en något större medelklass i mitten och en stor, stark arbetarklass som bas. I dag, resonerade han, ser samhället ut som en rödbeta, en lite tillplattad cirkel med ett mindre fält i botten och ett ännu mindre i toppen. I vänstertankesmedjan Arenagruppens valanalys skrev Klas Eklund: Mellan dessa båda poler finns den växande medelklassen, gymnasieutbildad, ofta med högskoleexamen, allt mer sällan i sociala sammanhang som får dess medlemmar att känna sig som arbetare eller proletärer även om den traditionella arbetarklassens kärna numera ofta återfinns här. Men i själva verket är det precis tvärtom: medelklassen växer inte. Den krymper. I alla fall om man utgår från människors inkomst och inte, som Klas Eklund gör, tittar på deras utbildning. Klas Eklund tystnar i telefonen ett kort ögonblick och säger sedan skeptiskt: Kan det verkligen stämma? Ja, faktiskt, det stämmer. Allt fler tjänar mycket eller lite, medan de som ligger i mitten av inkomstskalan långsamt blir färre. Det är ur den statistiken politiska debattörer hämtar bränsle när de diskuterar de växande inkomstskillnaderna i samhället. Då ställs toppen mot botten, men den krympande mitten är mindre diskuterad, inte ens särskilt känd, och enligt några knappt värd att bry sig om. Finansdepartementet, som varje år gör en fördelningspolitisk bilaga till vårbudgeten, har aldrig ägnat den särskild uppmärksamhet. På Statistiska Centralbyrån blir den person som ansvarar för inkomststatistiken så nyfiken över det sällsynta intresset för mittenskiktet att han ber om att bli informerad om det kommer fram något spännande. Man vet inte så mycket om den gruppen. Traditionellt är folk mer intresserade av toppen och botten av inkomstfördelningen, 11

12 jakten på medelklassen DEL 3 Inkomst avgör klasstillhörighet enligt Pressman I sin studie definierar ekonomiprofessor Steven Pressman medelklassen som den grupp som ryms inom intervallet procent av den disponibla medianinkomsten. För en ensamstående svensk motsvarar det en inkomst efter skatt på kronor. Dagens Samhälle har använt svensk statistik för att göra Steven Pressman, professor i ekonomi. motsvarande jämförelse över tid och utgår då, på grund av SCB:s gränsdragningar, från ett säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi på Stockholms universitet och forskningsansvarig för det internationella institutet Luxembourg Income Study. Han föreslår några namn i den akademiska världen, kanske har de något att säga om saken? Men nej, det har varken sociologiprofessorerna Robert Erikson eller Walter Korpi och inte heller Joakim Palme, professor i både statskunskap och sociologi. I stället får man vända sig västerut för att hämta tankar om den krympande medelklassen. Ekonomiprofessorn Steven Pressman, verksam vid Monmouth University i West Long Branch nära New York, har studerat medelklassens inkomster i en lång rad länder. Att ha en stor medelklass är ett hälsotecken, en trygg livförsäkring för ett land, hävdar han. Den upprätthåller efterfrågan på marknaden, vilket ger ekonomisk tillväxt som i sin tur skapar förutsättningar för att medelklassen ska växa ytterligare. Här i USA går en oerhört stor andel av inkomsterna till dem som redan är extremt förmögna. Och vad gör de? De spenderar i alla fall inte pengarna, som medelklassen skulle ha gjort, utan de sparar det mesta eftersom de inte kan efterfråga hur mycket som helst. Det är framför allt två faktorer som avgör storleken på ett lands medelklass: hur inkomsterna fördelas, och hur utbyggd den offentligt finansierade välfärden är. Generösa trygghetsförsäkringar, ett socialt skyddsnät och en progressiv skattestruktur är helt avgörande för om ett land ska ha en stor medelklass eller inte, skriver Steven Pressman i en vetenskaplig artikel publicerad Där konstaterar han att Sveriges medelklass är mindre än genomsnittslandets om man bara utgår från rena inkomster av arbete. Det är först när han räknar ihop effekterna av föräldraförsäkring, a-kassa och annan offentligt finansierad välfärd som Sverige klättrar till tätpositionen på hans lista. Avsaknaden av sådan trygghet gör att länder som Storbritannien, Kanada och USA hamnar på listans botten. Det är annorlunda i Sverige, ni har haft Gunnar Myrdal och tanken om välfärd för alla. Här i USA har systemet präglats av Charles Murray. Steven Pressman syftar på en av den amerikanska högerns mest inflytelserika debattörer, som i mitten av 1980-talet fick mycket uppmärksamhet för boken Losing Ground, där han ifrågasatte den amerikanska välfärdspolitiken. Varje ansats till offentligt understöd förstör incitamenten för människor att själva resa sig ur sin svåra situation, predikade Charles Murray, vars ord spreds över världen. Till staberna runt Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher och USA:s president Ronald Reagan. Så småningom längre bort och inte minst till Sverige. Det är med argument som ekar av Charles Murray som den borgerliga rege- något större intervall på mellan 70 och 130 procent av den disponibla medianinkomsten. Det motsvarar kronor efter skatt. Steven Pressmans studier bygger på data från LIS, ett institut baserat i Luxemburg som samlar in internationella data om inkomster och förmögenhet. Hans studie publicerades första gången 2007, i tidskriften Journal of Economic Issues. I juli 2009 publicerade han en uppföljande vetenskaplig artikel, som går att ladda hem från LIS webbplats. Han arbetar för närvarande med en bok om medelklassen. Fler med låga inkomster n Andel svenskar i spannet 0 70 procent av disponibel medianinkomst, procent ,2 14, ,4 21, ringen har ändrat reglerna i sjukförsäkring och a-kassa. Att dessa tankar har vunnit insteg i politiken världen över är en central förklaring till den krympande medelklassen, hävdar Steven Pressman. Det är knappast en särskilt gångbar åsikt att förfäkta för en amerikansk akademiker. Gensvaret från mina kolleger i den akademiska världen är ljummet, men på annat håll, inte minst i medierna, finns det ett växande intresse för dessa tankar. Förklaringen till det nyväckta intresset, tror Steven Pressman, är den svåra situation som stora delar av den amerikanska medelklassen befunnit sig i sedan finanskraschen hösten Människor ser vänner, grannar och arbetskamrater göra den omvända klassresan, halka tillbaka några steg i ekonomisk och materiell standard. När man tvingas bevittna det väcks insikten om vilken roll en stark medelklass spelar, och hur sårbart det skiktet är i ett land som USA. I bästa fall kan insikten om medelklassens trängda läge leda till politiska förändringar som stärker medelklassen och gör samhället stabilt och tryggt, resonerar Steven Pressman. Men mer troligt är att utvecklingen går åt rakt motsatt håll. I USA syns missnöjet inte minst i både Ockupera Wall Street-rörelsen och Tea Party-rörelsen. Och i Europa protesterar tjänstemän i slips och skjorta på Atens gator mot hur skuldkrisen drabbar dem. När medelklassen blir trängd och tappar sin position brukar det få svåra konsekvenser, säger Steven Pressman och drar en drastisk historisk parallell: Det tydligaste exemplet är Hitlers väg till makten i ett Tyskland drabbat av depressio nen. Den för medelklassen bekväma föreställningen om att det främst är illa utbildade pöbelhorder som svarar på extremistiska lockelser stämmer illa. Stödet från den sargade tyska medelklassen var avgörande för att nazismen skulle få fäste. I Sverige på 00-talet utgörs Sverigedemokraternas sympatisörer främst av arbetslösa, lågutbildade män, enligt schablonbilden. Men i boken Folkhemspopulismen berättelsen om Sverigedemokraternas väljare, som kom ut förra året, konstaterar den liberala tankesmedjan Timbros vd Markus Uvell att verkligheten rymmer fler nyanser. Han lyfter fram tre andra grupper som också varit avgörande för partiets framgång: Den traditionella arbetarklassmannen, den missnöjda läraren och kvinnan i vården. Gemensamt för de tre grupperna är att deras status har försvun- Fler med höga inkomster... n Andel svenskar med en inkomst motsvarande mer än 130 procent av disponibel medianinkomst, procent ,5 30,5 27,8 27, medelklassen trängd i mitten n Andel svenskar i spannet procent av disponibel medianinkomst, procent ,0 58,0 48,1 48,

13 jakten på medelklassen DEL 3 Foto: TOBY MELVILLE/Scanpix Medelklassen är trängd. Hårda besparingar väntar i eurokrisens spår. Lärare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper påverkas av nedskärningarna. I England har massiva demonstrationer genomförts de senaste veckorna. En hel del av de jobb som den traditionella medelklassen har haft, kommer att utmanas. Fler blir konkurrensutsatta, något sådant har vi inte sett tidigare. Klas Eklund, senior economist SEB, om angreppen på medelklassen nit. Arbetaren riskerar arbetslöshet när jobben flyttar utomlands eller rationaliseras bort. Läraren, som en gång i tiden valde ett högt respekterat yrke, befinner sig plötsligt i ett av samhällets mest kaotiska, ifrågasatta och problematiska sammanhang. Och kvinnan i vården går på knä under trycket av försämrade villkor och känslan av maktlöshet. Ingen av dessa befinner sig allra längst ut i den ekonomiska marginalen. De tillhör i stället kärnan i LO- och TCO-kollektiven och passar inkomstmässigt in i det spektrum som Steven Pressman definierar som medelklass. Deras öden drabbar just nu grupper som tidigare suttit tryggt på arbetsmarknaden. Hela industrier har redan dragits bort från Sverige till låglöneländer. Nu innebär tekniska möjligheter och hög kompetens till lågt pris att även specialiserade yrkesgrupper är hotade. I morgon kan det vara röntgenläkaren, civilingenjören eller ekonomen som förlorar jobb, status och inkomst. En hel del av de jobb som den traditionella medelklassen har haft kommer att utmanas. Fler blir konkurrensutsatta, något sådant har vi inte sett tidigare, säger Klas Eklund, som med andra ord kan tvingas fundera ut en annan figur än rödbetan för att illustrera samhällets inkomstskikt. Samtidigt som arbetsmarknaden blir mer otrygg så tunnas de offentliga skyddsnäten gradvis ut. Trots att Steven Pressman tycker sig ana ett stigande intresse för mekanismer som bygger trygghet för medelklassen, är det inte mycket som i dag talar för en utveckling i den riktningen han förordar varken i USA eller någon annanstans. I det ekonomiska tumultet är det inte sannolikt att idéer om att öka skuldtyngda staters offentliga utgifter ska få fäste. Fler kommer i stället att göra den omvända klassresan, medelklassen fortsätter att krympa. Det är ett stort och komplicerat budskap att ta till sig att unga familjers situation ska tryggas med fungerande föräldraförsäkringar, och att arbetslösa borde garanteras vidareutbildning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Men det är alltid lättare att lyssna när någon säger: Det är staten som är problemet! Därför är min farhåga att vi kommer att se mycket mer av sådant, och att det kommer att göra allt mycket värre än vad det är nu, säger Steven Pressman. n 13