Livskraftig utveckling i hela Sverige

Transkript

1 Livskraftig utveckling i hela Sverige Sverigedemokratisk Ungdoms politik för regional utveckling och infrastruktur Sverige är ett vidsträckt land. Ett land bestående av fjällvärld, slätter, skog och kust. Ett land av gles- och landsbygd, små samhällen och storstäder. Det ger oss utmaningar och ställer krav. Hela Sverige måste leva och utvecklas för att kunna bidra till vår gemensamma välfärd och tillväxt. Idag ser det inte ut så; urbaniseringen fortsätter och polariseringen mellan stad och landsbygd ökar, vilket leder till missmod. SDU värnar en levande landsbygd och storstadsregioner i tillväxt. Vi värnar en modern och stabil infrastruktur och moderna kommunikationer i hela Sverige. Sverige idag Som ett nationalistiskt och socialkonservativt förbund ser SDU det som fullständigt självklart att hela Sverige ska leva och utvecklas. Vi har ärvt ett vidsträckt land med olika regionala förutsättningar och möjligheter och det är vårt ansvar att lämna ett levande land efter oss, såväl i Övertorneå som på Östermalm. Idag är det långt ifrån någon självklarhet att vi kommer att klara det, snarare är tendenserna de motsatta. Urbanisering och avfolkning håller i sig och accelererar. Sverige är idag ett av de europeiska länder som urbaniseras fortast. Enligt statistikorganet Eurostat intog vi 2012, en föga smickrande förstaplacering som det EU-land som urbaniseras snabbast. Sverige hyser såväl landsbygd som storstäder och ofta talar vi om dessa som separata enheter och glömmer att Sveriges totala välfärd och tillväxt är beroende av att stad och land samverkar för ett hållbart samhälle. Dagens lands- och glesbygdspolitik i Sverige är under all kritik. Tomma ord och program för levande bygder ekar högt, samtidigt som urbanisering och avfolkning från lands- och glesbygd fortsätter. Över 80 procent av Sveriges befolkning lever idag i tätorter och städer, vilket till viss del är en naturlig följd av ett modernt industri- och tjänstesamhälle, men också en följd av en havererad lands- och glesbygdspolitik. Det står var och en fritt att välja var man vill bosätta sig, men för de som har valt landsbygden väntar sämre service och försämrade förutsättningar för företagsetableringar, vilket leder till ett splittrat Sverige. En offensiv politik för regional utveckling Norge visar vägen Den norska modellen SDU menar att dagens negativa befolkningsutveckling i stora delar av Sverige måste brytas och situationen balanseras. De som i hög utsträckning lämnar avfolkningsbygderna idag är unga, studerande och personer i arbetsför ålder, vilket medför att kommunernas skatteintäkter minskar och den offentliga servicen urholkas. Samtidigt ökar inte sällan kommunens utgifter för vård och omsorg.

2 Det här är en ekvation som är mycket svår att hantera. Många gånger blir man tvungen att höja en inte sällan redan relativt hög skatt, vilket i värsta fall riskerar att driva på utflyttningen ytterligare. För att tackla utmaningarna på det här området anser SDU att Sverige måste skrota passivitetspolitiken och inta en aktiv politik för regional utveckling. Till att börja med menar vi att Sverige bör lyssna och lära av vårt västra grannland och vad vi väljer att kalla den norska modellen. Den norska modellen handlar i korthet om att glesbygdspolitiken är en nationellt prioriterad fråga, som dessutom samlar en tvärpolitisk enighet. Modellen innebär bland annat att norska staten, utöver höga jordbruksstöd, betalar ut ett statsstöd till kommunerna för investeringar i infrastruktur, service och utveckling. Statsstödet har enorm betydelse för norska glesbygdskommuner, vilka dessutom stimuleras genom att man som boende i glesbygd får en skattereduktion. De här åtgärderna resulterar i att små norska glesbygdskommuner faktiskt kan upprätthålla en god offentlig service, samt uppvisar ett stabilt och i vissa fall till och med växande befolkningsunderlag. Samtidigt ser man de rent motsatta förhållandena på den svenska sidan gränsen. För att förstå hur det kan se så olika ut, krävs en kort historisk bakgrund. Redan efter andra världskrigets slut tillkom en tvärpolitisk enighet på norsk nationell nivå, om att hela landet skulle leva. Den vitala norska glesbygdspolitiken formerades. Stortinget ansåg så tidigt som på 1950-talet att en storsatsning för att få liv i Nordnorge, kusterna och stora delar av inlandet, var nödvändig för att hela Norge skulle gå en livskraftig utveckling till mötes i framtiden. För att ställa det i kontrast till svensk politik, så dröjde det till mitten av 1960-talet innan man på allvar tog tag i frågorna, och när man då gjorde det, skedde det inte alls på samma offensiva sätt, utan handlade mest om att mildra effekterna av de stora demografiska förändringarna i landet. Inte heller formerades någon stabil och hållbar politisk enighet kring de här frågornas betydelse. Att man idag kunnat behålla den aktiva glesbygdspolitiken beror, enligt flera forskare, på de stora oljeintäkterna, men intentionerna och ambitionerna slogs alltså fast redan innan de stora oljeintäkterna började strömma in. SDU menar med detta inte att det per automatik går att kopiera den norska modellen till Sverige och omedelbart uppnå ett positivt resultat, om det ens är möjligt i sin fulla utsträckning. Dock ser vi all anledning till att regering och riksdag på allvar blickar mot vårt västra grannland och hämtar inspiration. Resultaten är slående och då passivitet måste övergå i aktivitet, föreslår vi att man utreder hur den norska modellen skulle kunna anpassas till svenska förhållanden och implementeras här. Myndighetsnärvaro och hållbart företagsliv Ytterligare ett par åtgärder vi menar skulle ha reell effekt för att bryta den negativa spiral som idag råder på glesbygden, är tydliga statliga direktiv för grundläggande offentlig service och

3 myndighetsnärvaro i glesbygd, samt en nationell strategi för näringslivsstimulanser och ett aktivt företagsliv i glesbygdskommuner. Grundläggande offentlig service är ofta avgörande för om man som medborgare väljer att bo kvar eller flytta, och ett eller flera företag, ofta inom tillverkningsindustrin, kan vara ryggraden i ortens existens, varför förutsättningar för ett aktivt näringsliv är oerhört betydelsefullt. SDU anser att det är dags att vi inte längre bara talar om hållbara städer, utan också om hållbara bygder, och aktivt arbetar för att skapa livskraftiga regioner och en mer likvärdig standard för hela Sverige. Det är också dags att sluta se lands- och glesbygden som rena råvaruzoner till storstadsregionerna, utan istället se hela Sveriges potential och skapa incitament för utveckling och tillväxt utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Sveriges tillväxt är summan av den tillväxt som skapas i hela landet och ju fler regioner som har en stark och växande ekonomi, desto bättre för Sverige som land och våra svagare regioner. Kollektivtrafik och kommunikationer Ett upprustat och utbyggt järnvägsnät en statlig angelägenhet Drygt en miljard resor görs varje år i den regionala och lokala kollektivtrafiken. Stabila och punktliga kommunikationer är nyckeln till ett sammanhållet Sverige och en förutsättning för att kunna leva och verka såväl i som utanför storstadsregionerna. Tyvärr fungerar inte detta tillfredsställande idag. En passiv regering och en misslyckad avreglering av järnvägssektorn och bristande helhetssyn över kollektivtrafiken över länsgränserna, lämnar mycket i övrigt att önska och omfattande åtgärder krävs för att komma till bukt med problemen. SDU menar att det är dags att lägga passiviteten och lappa och laga politiken på hyllan. Aktiva investeringar krävs i infrastruktur och kommunikationer. Siffror från OECD visar att Sveriges investeringsnivå idag ligger under genomsnittet och är historiskt låg. Samtidigt vet vi att stora investeringar i infrastruktur både ger långsiktigt positiva effekter för näringsliv och transporter, och skapar sysselsättning. Därför kan det vara lämpligt att inte minst under lågkonjunktur satsa i infrastruktur. SDU menar att grundläggande infrastruktur är ett statligt ansvar och föreslår ett stopp av avregleringen och en successiv återreglering av järnvägssektorn, samt ett ökat regionalt ansvar för kollektivtrafiken. Avregleringen av järnvägen har skett successivt och 2001 bolagiserades affärsverket Statens Järnvägars sex divisioner och den samlade verksamheten upphörde. Vissa delar behölls i statens ägo, medan andra delar såldes ut. Resultatet blev en splittrad järnvägssektor, utan samlat helhetsansvar. SDU anser nu att det är dags att utvärdera och åtgärda. Endast tre länder i världen har tidigare genomfört en fullskalig avreglering av järnvägssektorn, och i samtliga fall har det lett till en återreglering när man sett resultaten; eftersatt underhåll, pressade löner och flera olyckor.

4 Det är dags för staten att under ett samlat paraply ta ansvar för persontrafik, spårunderhåll och stationer. Ett nationellt sammanhängande järnvägsnät är en del av den grundläggande infrastrukturen och måste ses som ett nationellt, statligt ansvar. En statlig styrning tror vi minskar stuprörstänkandet och möjliggör krafttag för en upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet. Samtidigt kan en statlig styrning tillåta ett mindre antal olönsamma nät om de i kombination med mer lönsamma nät ändå genererar vinst totalt sett. Det är av stor betydelse för lands- och glesbygdspendlare. Utöver ett samlat ansvar under statens paraply, anser SDU att bolagsordningen måste ändras så att det skrivs in att SJ har ett grundläggande samhällsansvar och att vikten av samhällsservicen, som överordnat krav framför höga vinster, betonas. Vi är övertygade om att studenter, affärsresenärer och människor i allmänhet anser det vara viktigare att tågen kommer och går i tid än att de går med vinst. Det är dock inte bara återreglering som är viktigt. Det möjliggör ett samlat ansvar och ordentliga insatser, men återregleringen måste ske successivt i samband med att ingångna avtal löper ut. Samtidigt står vi idag med akuta problem med ett eftersatt växelunderhåll, brister i signalsystemet och inte minst trängsel på spåren. Järnvägsnätet måste helt enkelt rustas upp! SDU menar samtidigt att det inte är nog med en generell upprustning, utan anser att järnvägsnätet behöver byggas ut. De stora och hårt trafikerade näten klarar inte kapacitetsökningen. Dessutom måste vi möta behovet av en utbyggd Malmbana som har mycket stor betydelse för den svenska gruvnäringen och som i utbyggt skick skulle möjliggöra vidare expansion för denna växande näring. IT för alla Välfungerande kommunikationer handlar inte bara om fysisk transport och pendlingsmöjligheter, utan även om IT-kommunikation. Moderna IT-kommunikationer och en utbyggd bredbandsinfrastruktur är förutsättningar för att fullt ut kunna vara en del av vårt samhälle idag, inte minst i lands- och glesbygd. SDU kräver vilja och insatser för att modern IT-infrastruktur ska kunna erbjudas hela svenska folket, och inte bara vara förbehållna vissa. Vi är bekymrade över dagens stora brister i såväl det fasta telefonnätet som mobilnätet och bredbandsinfrastrukturen. Eftersom teleoperatörer idag på sina håll drar in den fasta telefonin för kunder i glesbygd, ersätter man det med mobiltelefoni. Problemet är att täckningen i stora delar av landet är så dålig att inte bara möjligheterna för småföretagare att hålla sig med till exempel kortterminaler är starkt begränsade, utan bristande täckning blir också en fara. Till exempel är det oerhört allvarligt om man vid behov inte kan larma eller komma i kontakt med hälsooch sjukvård eller polismyndigheten. Med anledning av det här kräver SDU krafttag för ett utbyggt mobilnät, och att boende i glesbygd säkras tillgång till fast telefoni till dess att adekvata lösningar kommit tillrätta.

5 Vad gäller den så viktiga bredbandsutbyggnaden anser SDU att den nationella bredbandsstrategin är ett steg i rätt riktning, men tycker att bredbandsutbyggnaden måste intensifieras och dess målsättningar höjas. Idag, och i ännu högre grad framöver, krävs ett snabbt bredband för att få tillgång till såväl samhällsservice som många andra servicetjänster. Det gäller den som bor på landsbygden i högre grad än den som bor i storstaden, men trots det ser utbudet omvänt ut. Den digitala tekniken gör att det är möjligt att, oavsett avstånd, i glesbygd få möjlighet till god service och kontakt med myndigheter och sjukvård. Dessutom är snabb uppkoppling en förutsättning för att befintliga företag ska kunna stanna och utvecklas, men också för att nya ska kunna etableras. Så gott som alla företag anser att tillgången till bredband är viktig eller mycket viktig för att kunna bedriva verksamhet och företag är i sin tur en förutsättning för att både stad och land ska leva. Samtidigt har närmare en tredjedel av de små och medelstora företagen på landsbygden i främst norra Sverige endast uppringt modem, medan motsvarande siffra i övriga landet är cirka 2 procent. SDU anser att standarden måste jämnas ut över landet och kräver modern bredbandsinfrastruktur även i landets glesbygder, inte minst i Norrlands inland. Offentlig service i glesbygd Affär och skola samhällets vitala delar SDU räknar även tillgång till skola och livsmedelsaffär som grundläggande service. Det är ofta närheten till dessa som avgör en bygds framtid. Kapas denna tillgång innebär det inte sällan att närsamhället försvagas och stagnerar, eller till slut förintas. SDU ser positivt på att det idag utgår stöd för kommersiell service i lands- och glesbygd, såsom stöd till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer. Trots detta spår dock branschen att butiksnedläggningarna kommer att fortsätta runtom i Sverige, och då främst i de mest olönsamma delarna på glesbygden. Ett sätt för många bygder, inte minst i norra Sverige, att tackla neddragningen av serviceutbudet är att bilda kooperationer för att gemensamt driva den service som efterfrågas, men som kommunen eller den privata marknaden av olika skäl inte längre tillhandahåller. Enligt branschorganisationen Coompanion ökar antalet kooperationer i Sverige stadigt och kan handla om allt ifrån att rädda skolor, lanthandlar eller bensinstationer. Från norr till söder finns exempel på hur byalag, församlingar, kommuner och andra aktörer går ihop för att rädda serviceutbudet. SDU gläds åt den gräsrotsidealism som finns ute i landet när inga andra medel står till buds. Småskalighet, närhet, livskvalitet och delaktighet är värdefulla begrepp idag och lär så vara även framöver. SDU verkar därför för att bevara och utveckla de små bygdeskolorna. Vi menar att små skolor med små klasser har positiv effekt på såväl trivsel som kunskap och att de har ett värde och en stark betydelse för samhället.

6 Servicepunkter och lantbrevbäring En relativt stor del av Sveriges befolkning har svårt att få tillgång till grundläggande offentlig service, trots att även de betalar den skatt som ska bekosta detta. Långa avstånd och dåligt utbyggd ITinfrastruktur kan vara hinder, men en fungerande basservice är en rättighetsfråga för individen, en överlevnadsfråga för bygden och ett incitament som kan avgöra hur villigt ett företag är att satsa på att etablera sig på orten. För att komma tillrätta med det här har det framförts förslag på att inrätta så kallade servicepunkter i glesbygden. Det är ett förslag som SDU stödjer och som vi tror kan ha en positiv effekt på lands- och glesbygdens utveckling. Grundidén är att det på servicepunkten ska finnas tillgång till telefon och dator, samt personal som har till uppgift att lotsa rätt bland myndighetskontakter och blanketter. Förutom grundläggande offentlig basservice kan förstås mycket annan service samlas och utöver att underlätta vardagspusslet för glesbygdsbor kan en servicepunkt innebära exempelvis att en existerande affär får ytterligare ett ekonomiskt ben att stå på. Går förslaget igenom kan det ha stor betydelse för mindre lanthandlar i stora delar av Sveriges avlånga land. En viktig service för boende på landsbygden har länge varit postens lantbrevbäring. Sedan ett antal år tillbaka har serviceutbudet som lantbrevbärare kan erbjuda reducerats kraftigt och i princip blivit obefintligt. SDU anser det vara en tråkig samhällsutveckling och vi vill därför att möjligheterna ses över för att ge posten tydligare ägardirektiv. Lantbrevbärarna har länge varit uppskattade mobila serviceenheter och underlättat för såväl privatpersoner som mindre företag och det är dags att man ser och åter tar tillvara deras fulla potential. Storstad och landsbygd skilda världar med skilda utmaningar Storstadens utmaningar Samtidigt som lands- och glesbygden i Sverige måste ges förutsättningar att utvecklas, är det förstås viktigt att skapa hållbara städer, inte minst storstäder. Sveriges storstäder står inför flera utmaningar, där behovet av bostäder, bättre och smidigare infrastruktur och kommunikationer, och hållbara energisystem bara är några exempel. SDU har förslag och lösningar i flera av dessa frågor i våra olika program. När det gäller stadsplaneringen ser vi ett stort behov av att värna de grönområden som finns, men också av att skapa nya gröna områden som andningshål i våra större städer. Det är dock inte bara grön- och naturområden som är av stor vikt för människors välbefinnande, utan också luftkvaliteten i våra storstäder. Vi anser att Sverige måste sträva efter så stor del förnyelsebar och miljövänlig energi som bara är möjligt, såväl vid uppvärmning av fastigheter som i kollektivtrafiken i innerstäderna.

7 Drägliga villkor för bilister och mackägare SDU anser att vi måste verka för att fasa ut så mycket av de fossila bränslena som går för att ersätta dem med förnyelsebar energi, men till skillnad från en del andra organisationer tror vi inte på att bestraffa och skuldbelägga landsbygdsbefolkningen. Vi ser att bilen är en absolut nödvändighet för många som bor och verkar på landsbygden och vi tror inte på idén om att försvåra vardagen och ekonomin för människor genom höjda bensinskatter eller avveckling av bensinstationer. Vi tror inte heller på att det måste finnas en motsättning mellan å ena sidan klimatsmarta satsningar inom miljö och energiområdet samt moderna kommunikationer, och å andra sidan drägliga villkor för bilister. SDU menar att vi bör underlätta för en levande landsbygd istället för att underblåsa ett fortsatt utarmande. Vi menar att tillgången till drivmedel i hela landet, till rimliga priser, är en förutsättning för en levande landsbygd. Därför föreslår vi en symbolisk sänkning av bensinskatten och därefter en frysning av densamma. Vidare vill vi se ett permanentande av dispenserna från den så kallade pumplagen. Att ensidigt tvinga alla drivmedelsstationer att erbjuda ett förnyelsebart bränsle är inte verklighetsanpassat. Många bensinstationer i glesbygd har inte det ekonomiska underlag som krävs för det, men erbjuder likväl en viktig samhällsservice. Mer tillbaka för viktig leverans Stora delar av glesbygden och framförallt det norrländska inlandet, står för en betydande del av den svenska energi- och skogsbruksnäringen. Det är viktiga näringar, avgörande för både välstånd och export, men det finns en risk i att glesbygden alltför ensidigt ses som en råvaruzon, vilken enbart levererar skog och energi till landets tätbefolkade områden. SDU ser ett problem i att landets glesbygd avfolkas och att råvaruproducerande kommuner får sämre skatteunderlag och tvingas till försämrad service och skattehöjningar, samtidigt som dessa kommuner förväntas leverera stora mängder energi och skog för nationell användning och export. De regioner som bidrar med så viktig produktion på det nationella planet måste få mer tillbaka på hemmaplan. Av den anledningen vill vi att man utreder hur exempelvis vattenkraftsproducerande kommuner i glesbygd i högre utsträckning kan ersättas av staten, till exempel genom att kommuner får beskattningsrätt på vattenkraftsproduktion. Gruvnäringen en näring i renässans Gruvnäringen har en lång historisk tradition i Sverige, inte minst i de mellersta och norra delarna av landet. Under en period tvingades många gruvor att stänga ned sin verksamhet på grund av dålig lönsamhet, vilket varit problematiskt för många glesbygdskommuner. Glädjande nog upplever gruvnäringen idag en renässans och eftersom det gäller att smida medan järnet är varmt anser vi att de incitament och verktyg näringens expansion kräver, måste tillförsäkras gruvnäringen snarast. Rätt hanterad kan näringens expansion vara den vitamininjektion som många kommuner är i behov av.

8 SDU menar att gruvnäringens potential måste tas tillvara. Det innebär att vi måste satsa på kompetensförsörjning till arbetsmarknaden genom framförallt de yrkesutbildningar som matchar näringens behov. Utöver det behövs en aktiv bostadspolitik och omfattande infrastrukturinvesteringar. En viktig fråga i sammanhanget är den så kallade mineralersättningen, som vi menar behöver reformeras. Mineralersättningen måste enligt vår uppfattning konstrueras så att staten inspireras att satsa på gruvnäringen. Därför måste man i högre grad än idag kompenseras för utgifterna för till exempel infrastruktur. Detsamma gäller primär- och landstingskommuner som i gruvområdena måste bära kostnader för en utökad offentlig service. Återförstatligad posthantering Trots en ökad digitalisering i Sverige och världen levererades år ,6 miljarder postbefordringar till mottagare i Sverige. Det visar på att posthanteringen fortfarande är viktig för landets fortsatta välstånd. År 1993 avskaffades det statliga monopolet på postbefordran och samtidigt bolagiserades Postverket till Posten AB. 20 år efter avregleringen innehar Posten AB över 90 procent av marknadsandelen sett till omsättningen. Det är inte realistiskt att tro att två parter eller fler kommer att erbjuda full postservice över hela Sverige. Att vissa parter enbart erbjuder vissa tjänster på enskilda orter gör bara konsumenterna förvirrade och skapar en osäkerhet gällande servicegraden. Utdelningsledet av post står för ungefär hälften av den totala kostnad som det kostar att skicka en försändelse. Utdelning av post brukar ofta anges som ett exempel på dubbleringsslöseri, det vill säga där det entydigt är olönsamt att ha mer än en brevbärare per rutt. Brevutbärning skulle därmed utgöra ett naturligt monopol tack vare starka stordriftsfördelar. Brevbäraren som följer sin runda får inte högre kostnader om han delar ut ytterligare brev. Stordriftsfördelar i utdelningsledet bekräftas också i internationell forskning. Ur miljösynpunkt är det rena vansinnet att låta två aktörer leverera posttjänster på samma ort. Ett leveransscenario kan se ut enligt följande: först kommer en leverans med två brev, en timme senare kommer nästa leverans av ett brev av nästa företag. Av miljö- och samhällsekonomiska aspekter är det inte förenligt med SDU:s konservativa försiktighetsprincip. Med sakta sjunkande volymer är det viktigt att verksamheten hålls så effektiv som möjligt, detta för att hålla en god servicegrad till en rimlig kostnad för landets kunder. I händelse av krig och andra oroligheter får regeringen enligt postlagen 26 meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till landets försvar och säkerhet i övrigt. Om detta ansvar läggs på ett multinationellt företag, hur vet vi då att rikets intressen tillgodoses? Staten borde av nationalistiska skäl stå som aktör och garant för den nationella posthanteringen. Av de anledningarna förespråkar SDU en återgång till den statliga posthanteringen framför en avreglerad postmarknad.

9 Turismnäringen en tillväxtsektor utan motstycke En annan näring som har stor betydelse för regional utveckling, sysselsättning och export är turismen. Turismnäringen är en av Sveriges absolut viktigaste näringar och dessutom en näring som ökar stadigt. Enligt Tillväxtverket ökade näringens omsättning under 2011 med 6,4 procent till 264 miljarder och exportvärdet har sedan 2000 ökat med 145 procent. Idag är turismnäringens exportvärde högre än flera viktiga varuområden, såsom järn- och stålindustrin och mer än dubbelt så hög som personbilstillverkningen. Vidare sysselsätts över människor tack vare turismen i Sverige. Sett i en jämförelse i medeltal har antalet sysselsatta inom turismsektorn ökat med 24 procent sedan 2000, medan Sveriges totala sysselsättning under samma period ökat med 7 procent. Ovanstående statistisk ger en fingervisning om vilken otrolig tillväxtnäring det här är. SDU ser all anledning att aktivt satsa på turismen i Sverige, inte minst med anledning av att det globala resandet troligtvis kommer att fortsätta öka de kommande åren. Det talas av tradition mycket om bas- och personbilsindustri i Sverige, med all rätt, men turismen verkar ha hamnat i skymundan trots sitt stora värde och sin enorma utvecklingspotential. SDU menar att det är dags att se turismens potential som en del av regional utveckling. Vi instämmer i Tillväxtverkets analys av att Sverige har både natur och kultur som i förädlad form är vad många resenärer efterfrågar. Många av dessa resurser finns på landsbygden och turismen är idag en viktig kombinationsnäring för många näringsidkare på landsbygden, såsom lantbrukare, renskötande samer och fiskare. Den primära verksamheten kombineras med småskalig livsmedelsförädling, natur- och friluftsupplevelser och ger såväl producenten som konsumenten tillfredsställelse. Samtidigt kan denna verksamhet vara vad som blåser liv i en avfolkningsbygd. SDU vill därför föra upp frågan om turismnäringen på den politiska dagordningen. Vi anser att det är på tiden att väcka debatt och diskussion om turismens stora potential och betydelse i Sverige och underlätta turismens utveckling genom att öka, använda och tillgängliggöra de stöd och strategier som finns för att främja besöksnäringen. Inte minst är kulturarvet som resurs och kulturarvsturismen något att utveckla, och turismen som en kombinationsnäring, ett tredje ben att stå på, något att främja. Sverigedemokratisk Ungdom ser som en av sina främsta uppgifter inom regional utveckling och infrastruktur att på allvar låta hela Sverige leva och utvecklas och knyta ihop stad och landsbygd genom en offensiv politik för regional utveckling och satsningar på moderna kommunikationer och effektiv infrastruktur. Det är dags att sluta se landsbygd och storstäder som isolerade enheter och istället förstå att Sverige är ett vidsträckt land beroende av att såväl glesbygd som tätort samverkar och bidrar till vårt gemensamma välstånd. Hela Sverige ska leva!