Framväxten av Europeiska Unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

Transkript

1 Framväxten av Europeiska Unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik En teoriprövning utifrån Hans Morgenthaus Politics Among Nations. The development of the Common Foreign and Security Policy Ord Självständigt arbete (B-uppsats), 7,5 hp, Adam Palm Lamerstedt 1

2 Abstract Denna studie ämnar undersöka huruvida framväxten av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan förklaras utifrån teorin om realism och specifikt Hans Morgenthaus Politics Among Nations. Studien inleds med empiri, där GUSPs framväxt, kompetensfördelning, mål och verksamhetsområden framställs. Därefter följer studiens teorianknytning där realismens grundprinciper och tillämpning på internationella säkerhetsgemenskaper framställs. Slutligen följer analys av framställt material för att undersöka huruvida framväxten kan förklaras utifrån realistisk teori. Studien föreslår att internationella säkerhetsgemenskaper i enlighet med Morgenthaus teori kan spåras till staters strävan efter Status Quo och maktbalans. Vidare framställs i analysen av denna uppsats att staters behov till samarbete för att bemöta och förhindra säkerhetshot kan resultera i att stater samverkar i säkerhetskollektiv. Sökord; Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Realism, Politics Among Nations, EU, Morgenthau. Akronymer/Förkortningar GUSP GFSP EU EG EEG Gemensamma Utrikes- och säkerhetspolitiken Gemensamma Säkerhets- och försvarspolitiken Europeiska Unionen Europeiska Gemenskaperna Europeiska Ekonomiska Gemenskapen 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning...4 Syfte/Frågeställning...4 Introduktion...4 Strategi/Design...5 Materialdiskussion....5 Metod Empiri...6 EU:s Gemensamma Utrikes- Och Säkerhetspolitik Teorianknytning Sex principer inom politisk realism Strävan efter makt- Status Quo Maktbalans och allianser Säkerhet Analys Sammanfattande ord Källförteckning

4 1. Inledning Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att göra en teoriprövning på framväxten av Eus gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik utifrån Hans Morgenthaus verk Politics among nations, som ligger till stor grund för klassisk realism i den moderna internationella politiken. Enligt Morgenthaus teorier är den internationella arenan anarkisk och menar att stater endast interagerar med varandra i syftet att utöka sin egen makt eller säkerhet. Givet att den internationella arenan är anarkisk- och att stater endast agerar sett till sina egna, givna intressen, kan en tydlig problematik enkelt urskiljas i framväxten av en kollektiv politisk sfär som avsäger sig både autonomitet och inomstatlig handlingsförmåga. Om stater i sin interaktion är egoistiska och endast agerar för att utvidga sin egen makt är ställer jag i min uppsats huvudfrågan; Hur kan framväxten av GUSP förklaras enligt IR-teorin realism och specifikt enligt Hans Morgenthaus Politics among nations? Till följd av denna frågeställning följer vissa uppenbara följdfrågor som måste besvaras. För att skapa en överskådlig bild av dels den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och Morgenthaus teorier om Internationell Politik kan följande underkategorier av min frågeställning urskiljas; Hur är EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utformad? Hur lyder Hans Morhenthaus teori gällande realism i internationella relationer? Introduktion I och med medlemskapet i EU med alla dess verksamhetsområden och målsättningar har Sverige, i enlighet med sitt medlemskap, frångått sin tidigare ställning som skeptisk till säkerhetsunioner och anammat den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. GUSP kan i dess enkelthet förklaras som en sammansättning av flera utrikes- och säkerhetspolitiska områden inom den Europeiska Unionen som ämnar skydda dess gemensamma värden och säkerhet 1. GUSP har av kritiserats av EU-skeptiker på grund av den grad av avsägning av autonomitet som varje medlemsland förutsätts göra för att ta del av gemenskapen. Det gemensamma säkerhets- och utrikespolitiska samverkandet är ett område inom EU som har utvecklats och vunnit mycket ny mark de senaste åren. I Lissabonfördraget EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, Regeringen.se, Publicerad 3 april 2004, uppdaterad

5 sammanslogs flera säkerhets och utrikespolitiska områden för att skapa ett gemensamt politikområde 2. GUSPs tid som del av EUs andra pelare upphörde då. Detta innebar för medlemsländerna större autonomitetsfördelning till EU och en tredelad representationsmodell för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Denna frivilliga avsägning av autonomitet i syftet att verka för en bättre kollektiv säkerhet på den internationella arenan leder till en mycket intressant paradox till realismen och framförallt om den ställs i förhållande till Hans Morgenthaus Politics among nations. Jag ämnar därför i denna uppsats undersöka hur en gemenskap som GUSP har kunnat växa fram på den arena som enligt Morgenthau är egoistisk, anarkisk och självändamålsverkande. Strategi och design Jag har författat en teoriprövande uppsats. En teoriprövande uppsats är en slags förklarande studie och ämnar söka svar på varför eller hur- frågor. En teoriprövande studie syftar till att, med teorin i centrum, pröva hypoteser på empiriskt material för att sedan se om teorin stärks eller försvagas i det givna sammanhanget- i denna uppsats behandlas dessa som realismen och Politics Among Nations gentemot uppkomsten av den Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I teoriprövande studier är det teorin som är det centrala- inte fallet den skall tillämpas på. Eftersom jag vill använda mig av Morgenthaus teorier om internationella relationer för att sedan jämföra med fallet GUSP anser jag att en teoriprövande studie är mest lämplig. Något annat som bör nämnas här är att denna uppsats kommer innehålla en slags idealtypsanalys; Jag använder mig av den idealtypiska teorin realism för att undersöka det politiska fenomenet GUSP utifrån denna stereotyp. Materialdiskussion Jag har i min uppsats främst använt mig av Hans Morgenthaus politics among nations och hans teorier gällande realism som IR-teori för att granska uppkomsten av den utrikes-och säkerhetspolitiska gemenskapen GUSP. Jag var innan jag påbörjade min undersökning orolig 2 Lissabonfördraget, publicerad

6 gällande om denna skulle vara aningen förlegad och därmed problematisk att tillämpa på nutida politiska problem. Realism inom internationella relationer har vidareutvecklats i stor utsträckning sedan Morgenthau författade den klassiska Politics Among Nations. Trots detta fann jag Politics among nations mycket omfattande och de teoretiska aspekter Morgenthau redovisade här kan fortfarande tillämpas och implementeras i en nutida värld. Utöver Politics Among Nations som den huvudsakliga teoretiska källan har jag använt mig av diverse primärkällor i form av EU fördrag, såsom Davignon- rapporten, Tindemans-rapporten, Lissabonfördraget och Maastrichtfördraget. En Europeisk Säkerhetsstrategi är också en central primärkälla i denna studie och användes flertalet gånger under arbetets gång. Utöver dessa använde jag i min studie en viss mängd sekundärkällor i form av konsoliderade versioner av fördrag, utdrag från regeringskansliet och lägesrapporter från unionens råd. Det kan vara väsentligt att påpeka att jag försökt granska dessa Eu dokument med ett så kritiskt öga som möjligt då många av dessa har intagit en uppenbart positiv ställning till Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt dess implikationer på medlemsstaterna och närliggande regioner. Metod Granskningen av Politics Among Nations gjorde jag i form utav en kvalitativ textanalys. Med detta ämnade undersöka diverse analysenheter i form av text för att få ett helhetsintryck i frågan 3. Detta innebar i praktiken att jag noggrant granskade texten för sedan kunna tolka och sammankoppla Hans Morhenthaus realistiska teori med bildandet av GUSP. För att smala ner mitt granskningsområde utgick jag ifrån ett antal specificerade frågeställningar när jag granskade min text. Detta var av stor vikt för att få klarhet i min undersökning och att inte drunkna i det teoretiska materialet. Kvalitativa textanalyser fyller huvudsakligen två syften; att systematisera och analysera. När jag i min uppsats analyserade Morgenthaus verk granskade jag texten för att försöka specifikt undersöka vad som direkt kunde ställas i relation till internationella unioner och mellanstatliga samarbeten i säkerhetsfrågor. Detta innebar i realiteten att jag läste texten med 3 Essiason, sid

7 ett antal förbestämda frågor för att söka svar till säkerhetspolitiska antaganden. De frågeställningar jag använt mig av i min textanalys är följande; Hur förklarar Morgenthau uppkomsten av mellanstatlig gemenskap eller samarbete? Varför samarbetar stater kollektivt för säkerhet? Vad är enligt Morgenthau säkerhet för stater? Vilka faktorer samspelar för att få stater att ingå säkerhetsgemenskaper? Vad ämnar stater uppnå genom säkerhetsgemenskaper? Morgenthau ämnar i denna bok till stor del förklara varför stater agerar som de gör på den internationella arenan, men denna arena är mycket bred och innefattar många beståndsdelar, därmed var det av största vikt att jag smalnade ner mitt granskningsområde och bestämde vad jag letade efter när jag läste materialet. 2. Empiri. I denna del kommer jag beskriva framväxten av, verksamhetsområden för och syften med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för att sedan applicera min valda teori. EU:s Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) GUSP:s politiska ursprung Året är 1951, Frankrike, Västtyskland, Italien och Beneluxländerna signerar fördraget gällande upprättande av den Europeiska kol- och stålgemenskapen. Denna gemenskap grundades på idén om en ny, solidarisk inriktning i europeisk politik för att motverka konflikter och främja samarbete och tillväxt mellan medlemsstaterna. 4 Sju år senare, 1957, undertecknas även förslaget om grundandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 5. Redan här läggs grunden för att genom förenade europeiska resurser stärka skyddet för fred och frihet grundas det gemensamma institutionella systemet och en delad budget för Europeiska gemensamma arbetsområden. 6 Grunden till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken lades i och med införandet av EPS i Haag Här bestämdes av EG-ländernas regeringar att förutsättningarna för ett utrikespolitiskt samarbete borde granskas presenterades Davignon-rapporten 7 gällande Sammanfattning av EKSG:s verksamhet, Hämtad Romfördraget (1957), Hämtad Konsoliderad version av fördraget om Europeiska Unionen, Publicerad Davignonfördraget (1970), Publicerad

8 framtida gemensam utrikespolitisk policy. Rapporten rekommenderade att medlemsländerna borde börja tala med enad röst i internationella frågor. Föreslaget godtogs av samtliga medlemsstater och ett utrikespolitiskt samarbete mellan medlemsländerna var nu en verklighet. Även om föreslaget accepterades och EG formellt intog en samlad röst, var området länge kantad av oförmåga och bristande resurser. Trots flertalet försök till att utöka EPS inflytande i gemenskapen, främst genom 1975s Tindemangsrapport 8, som föreslog integration av EPS i EG-systemet men inte ledde till något beslut, förpassades gång på gång idén om politisk gemenskap. Maktvakuum och en europeisk union År 1989 faller Berlinmuren och det politiska läget i Europa förändras drastiskt över en natt. Sovjetunionen och det europeiska östblocket hade kollapsat och en av världens supermakter var utslagen från den europeiska arenan. Denna kollaps lämnade ett enormt maktvakuum och skiftade snabbt maktbalansen i både världen och i Europa. Den enda egentliga aktören stor nog att på den europeiska arenan fylla det politiska tomrummet var EG. Denna transformation skulle dock kräva en utveckling från det tidigare huvudsakliga ekonomiska samarbetet till en tydligare gemensam säkerhetspolitik. I slutet av 1990 hölls två regeringskonferenser med EG:s medlemsländer, dels rörande den ekonomiska och monetära unionen, dels gällande förslaget om en ny, politisk union. Även om nödvändigheten av en modernisering av EG var tydlig, mötte idén om en utvidgning av EG:s politiska inflytande genom förening av utrikes- och säkerhetspolitisk verksamhet och den autonomitetsfördelning detta skulle innebära motstånd. Inrättandet av GUSP-delen i fördraget var kantat av splittringar och tog mycket lång tid att förhandla. Kontroversiella politiska frågor gällande autonomitetsfördelningen till EU inom säkerhets- och försvarspolitik ledde till hetsiga förhandlingar av medlemsländerna. Trots dessa svårigheter nåddes samförstånd och den 7e februari 1992 signerades Maastrichtfördraget som innebar ett nytt EU, och innefattandet av GUSP och ett säkerhetsoch utrikespolitiskt samarbete Tindemans rapport (1975), Publicerad Maastrichtfördraget (1992), Official Journal, Publicerad

9 Ett mellanstatligt samarbete för fred och säkerhet Med GUSP ämnade alltså EU att förflytta sig från den främst monetära verksamheten till en större säkerhets- och utrikespolitisk spelare. Detta innebar en starkare internationell ställning och en utvidgad förmåga att möta hot mot fred och säkerhet på den Europeiska, men även den internationella nivån. Denna gemenskap har sin grund i de gemensamma mål som medlemsländerna delar. Dessa inkluderar bland annat att; * skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oberoende och integritet. * bevara freden och stärka den internationella säkerheten. * Främja internationellt samarbete. Dessa målsättningar har sin grund och styrning i den förenade säkerhetsstrategin, där mål, förutsättningar och strategiska 10 målsättningar utformats. Denna strategi ämnar skapa en gemensam säkerhets- och utrikespolitisk ståndpunkt som underlättar interaktion med utomstående stater på ett internationellt plan. 11 Denna politiska sammanslutning är central för flertalet medlemsstater i EU och möjligheten att ingå i mellanstatliga gemenskaper är i dagens globala samhälle fundamental för staters säkerhet och suveränitet. I EU:s säkerhetsstrategi från Bryssel 2003, stipuleras att Inget land kan på egen hand angripa dagens komplicerade problem 12. GUSP:s mellanstatliga samarbete har som mål att styrka de ingående staternas ställning och per förlängning också deras oberoende. Trots detta medför dessa samarbetsformer en autonomitetsavsägning genom att EU-länderna överfört alltmer betydande kompetenser till gemensamma Europeiska institutioner och skapat en överstatlig rättsordning. Detta innebär att medlemsstaterna avsatt en del av sin nationella suveränitet för att driva politik enligt europeiska intressen. Detta enorma system av stater fordrar en noggrann styrning och genom Maastrichtfördraget introducerades den europeiska pelarkonstruktionen under ett gemensamt institutionellt tak. 10 En europeisk säkerhetsstrategi, Publicerad Ibid Ibid 9

10 Dessa pelare reglerar och sammanvävs i varandra i både mellanstatlig och överstatlig karaktär. 13 Denna trepelarstruktur låg till grund för att reglera verksamhetsområden, befogenheter och policybeslutande inom GUSP. Efter Lissabonfördraget 2007 avreglerades den andra pelaren, men mer om det senare. EU:s pelarkonstruktion samt GUSP: S kompetensfördelning och verksamhetsområden. Trots den avsägning av pelarkonstruktionen som Lissabonfördraget innebar är det av vikt att förklara hur EU:s kompetensfördelning utvecklats för att bilda den utrikes- och säkerhetspolitik vi har idag. EU etablerades genom Maastrichtfördraget som också införde modellen med de tre pelarna. I den första pelaren (EG-pelaren) förelåg de överstatliga frågorna och är också den mest avancerade och utförligt reglerande pelaren. EU-länderna har här lämnat över en del av sin autonomitet och beslutanderätt till EU. Den andra pelaren, som reglerade GUSP, var inte präglad av samma kompetensfördelning som den första pelaren. Den andra pelaren präglades av mellanstatliga grunder och rörliga regelsystem. Samtliga ledare var tvungna att vara eniga för att beslut skulle kunna fattas. Den tredje pelaren omfattade framförallt frågor relaterade till den gemensamma marknaden och dess fyra friheter. 14 Denna pelare hade väldigt liten inverkan på GUSP:s verksamhet och kommer därmed inte nämnas i övrigt. I och med Lissabonfördraget försvann Pelarstrukturen i december EU-samarbetet kan nu istället delas in i överstatliga och mellanstatliga frågor. Utrikes- och säkerhetspolitiken är fortfarande mellanstatlig men Lissabonfördraget bidrog med väsentliga förändringar för GUSP och dess kompetenser, ansvarsområden och åtaganden. Utvecklingen av GUSP har på 13 Maastrichtfördraget (1992), Official Journal, Publicerad Något om EU och EG-rätten, SOU; 1998:8 15Konsoliderad version av fördraget om Europeiska Unionen och dess funktionssätt, Publicerad

11 senare tagit en mer internationell riktning, där reformer som tillåter ökad öppenhet mellan medlemstater och Eus institutioner är centrala 16. Med Lissabonfördraget ämnar EU att förstärka europeiska unionens roll som aktör på den internationella arenan genom två väsentliga reformer; skapandet av en Unionens höga representant för utrikespolitik och gemensam säkerhet 17 samt vidareutvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetpolitiken. Vidareutvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är särskilt väsentlig för GUSP och dess verksamhet. I och med Lissabonfördraget utökades kraftigt GUSP:s funktion som en säkerhetsbevarande aktör genom utvidgning av uppdrag utförda inom GFSP. 18 Dessa innefattar bland annat funktioner som gemensamma insatser för avrustning och beväpnade insatser för krishantering. En central funktion för GUSP och speciellt GFSP som nu är fullständigt integrerad i GUSP, är utvecklingen av ett gemensamt europeiskt försvar. 19 Detta innebär att medlemsländerna är bundna av den så kallade solidaritetsklausulen. Denna klausul binder specifikt staterna till ett gemensamt försvar och en stat som är i beväpnad konflikt kan därmedelst räkna med stöd från andra medlemsstater. Fortsatt fredlig utveckling. Europa har genom den europeiska integreringen upplevt en ny era av mycket framgångsrik politik vad gäller att bevara freden i Europa. Militära konfrontationer inom EU:s gränser är idag högst osannolikt. En europeisk säkerhetsstrategi 20, framställd av Eu för att klargöra den gemensamma säkerhetsinriktningen och dess mål, inleds med följande citat; Europa har aldrig tidigare varit så välmående, så säkert och så fritt. Våldet under 1900-talets första hälft har givit plats åt en i Europas historia aldrig tidigare upplevd period av fred och stabilitet. Huruvida denna utveckling har sin grund i den europeiska unionens bildande och de gemensamma säkerhets- och utrikespolitiska mål och strategier medlemsländerna åtagit sig är 16 Konsoliderad version av fördraget om Europeiska Unionen och dess funktionssätt, Publicerad Sammanfattning av EU-lagstiftningen, Publicerad Lägesrapport från Europeiska Unionens Råd, Publicerad Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Publicerad En europeisk säkerhetsstrategi, Publicerad

12 inte av denna uppsats att avgöra, dessa frågor är komplicerade och kontroversiella och har ingen egentlig anknytning till denna uppsats. Europeiska unionens gemensamma värden och vidareutvecklingen av GUSP har enligt EU understött stabil utveckling i närliggande regioner och många tidigare diktaturer och havererade stater har omvandlats till stabila och dynamiska demokratier. 21 Europeisk säkerhetspolitik fyllde mycket länge huvudfunktionen att förhindra konfrontation mellan de två supermakterna- Sovjetunionen och USA. Slutet på det kalla kriget och det beständiga hotet om krig har lett till en mer öppen nationell miljö mellan medlemsstaterna där inre- och yttre säkerhetsaspekter finns närmare varandra. Den ständiga globaliseringen och tekniska utvecklingen ställer alltjämt EU och därigenom GUSP inför nya hot och utmaningar. I ett utvidgat säkerhetspolitiskt begrepp 22 ingår inte endast de sedvanliga säkerhetspolitiska uppgifterna som skyddet av staters territoriella integritet; dagens globala problem innefattar en rad komplexa och dynamiska problem som sällan begränsas av territoriella gränser och är därmed besvärligare att bemöta med traditionella medel. 23 Nya hot. I Den europeiska säkerhetsstrategin, framställd av EU, identifieras de främsta hotbilderna mot Europa. Dessa moderna hotbilder karaktäriseras som mindre synliga, mer diversifierade och oförutsägbara 24 ; Terrorism identifieras som ett väsentligt säkerhetspolitiskt problem. I och med terrorismens avsikt att underminera öppenhet och tolerans i de europeiska samhällena utgör de ett växande säkerhetspolitiskt och strategiskt hot mot Europa. Tendensen till civila mål och globala, välorganiserade nätverk leder till ökad säkerhetspolitisk oro i detta område. Säkerhetsbedömningen av terrorism sammanfattas väl i den europeiska säkerhetsstrategin; Europa utgör både ett mål och en bas för denna terrorism: europeiska länder utgör mål och har blivit angripna. Logistiska baser för al-qaidaceller har upptäckts i Storbritannien, Italien, Tyskland, Spanien och Belgien. Samordnade åtgärder på europeisk nivå är nödvändiga En europeisk säkerhetsstrategi, Publicerad Ibid 23 Ibid 24 Ibid 25 Ibid 12

13 Det främsta hotet som kan urskiljas i säkerhetsstrategin är massförstörelsevapen och specifikt spridningen av dessa; den europeiska säkerhetsstrategin identifierar hotet som massförstörelsevapen som på uppsving på nytt. Trots styrning och avväpning genom avtalssystem och exportkontroll som effektivt reglerat tillgång och användningsområden för massförstörelsevapen går nu både Europa och övriga världen in i en ny era där hotet enligt säkerhetsstrategin återigen är reellt. I och med den religiösa, politiska och kulturella turbulensen i mellanöstern finns enligt En Europeisk säkerhetsstrategi förhöjd risk till kapprustning med kärnvapen. Det främsta säkerhetspolitiska orosmolnet finns gällande risken för att terroristgrupper skulle förse sig med massförstörelsevapen; Om detta händer skulle en liten grupp kunna orsaka skada i en skala som tidigare endast var möjlig för stater och arméer. 26 Även organiserad brottslighet, ostabila stater och regionala konflikter är säkerhetspolitiska områden som nämns i säkerhetsstrategin. Sammanställt skapar dessa områden säkerhetshot som är dynamiska och svåra för enskilda stater att bemöta utan kollaboration. Säkerhet genom gemenskap En stor grund i den europeiska regionala säkerheten ligger i att länder har åtagit sig att inordnas i gemensamma organisationer och överstatliga institutioner. Detta medför att varje medlemsstat är beroende av att alla staters ekonomiska, säkerhetspolitiska och politiska stabilitet bevaras. Vidare integration av nya medlemsstater är därför centralt för fortsatt regional säkerhet och stabilitet. Ökad integrering av nya stater ökar säkerheten genom ömsesidig kontroll av staterna, men det producerar också en viss problematik; en säkerhetspolitik som främjar expansion för ständigt unionen närmare oroliga områden. Det säkerhetspolitiska system som bygger på mellanstatligt beroende kräver starka krafter som verkar för systemets uppehållande. Grunden i detta ligger enligt den Eurpeiska Säkerhetsstrategin i ömsesidig tillit och samverkan- de nutida säkerhetspolitiska farorna kräver en sådan variation i organisation och verksamhet att stater behöver samarbeta för att bemöta hoten med rätt resurser och medel. 26 Ibid 13

14 3. Teorianknytning Hans Joachim Morgenthau, född 1904 i Coburg, Tyskland, var en tysk statsvetare, expert på internationella relationer och en av de mest inflytelserika politiska tänkarna under 1900-talet. I över 40 år har Politics Among Nations varit ansedd som det främsta litterära verket inom internationella relationer. Grunden i Politics Among Nations ligger i Morgenthaus teori om internationell realism och hur den påverkar staters agerande på den internationella arenan. För att på bästa sätt tillämpa den politiska realismen på det nutida fenomenet gemensam utrikes- och säkerhetspolitik har jag avgränsat mig till att främst fokusera på följande koncept inom realismen och Politics among nations ; The Struggle For Power; Policy of The Status Quo, The Balance of Power, Different Methods of the Balance of Power, The Structure of The Balance of Power, Security. Hans Morgenthaus Realism Sex principer inom politisk realism För att förstå och tillämpa internationell politisk realism måste vi förstå de grundläggande principer som dikterar hur stater agerar på den internationella arenan. I Politics Among Nations identifierar Morgenthau sex huvudprinciper som ligger till grund för hur det internationella anarkiska samhället är uppbyggt och i realiteten fungerar. Den första principen Morgenthau framställer är att politik, likt samhället i överlag, är underordnad och styrd av objektiva lagar som har sina rötter i den mänskliga naturen. 27 Innan vi har möjlighet och förmåga att förbättra samhället, är det först nödvändigt att förstå de lagar som samhället existerar i enlighet med. I och med att realismen är grundad i övertygelsen i objektiviteten inom politik och samhället, främjar den även tanken om utvecklandet av en rationell teori som reflekterar, om dock så ensidigt, dessa objektiva lagar. Detta antagande om rationalitet inom den mänskliga naturen härleder även till resonemanget om skillnaden mellan sanning och åsikt, om vad som är sant objektivt och rationellt, och vad som är grundat i fördom och önsketänkande. Realismen har sin teoretiska grund i att fastställa fakta och ge denna mening genom resonemang. I realistiska resonemang utgår alltid teoretikern utifrån att statsmän och stater agerar rationellt- genom denna premiss kan vi utforma, testa och analysera hypoteser i internationell politik. 27 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York

15 Den andra principen Morgenthau identifierar, vilken är central i den politiska realismens resonemang i internationella politik, är konceptet om statligt intresse definierat i makt. 28 Detta koncept fyller funktionen som länken mellan resonemangen kring internationell politik och den fakta som finns att resonera kring. Grunden i teorin om statligt intresse definierat i makt ligger i dess definition av politik som en autonom sfär- den är frigjord från ekonomi, etik eller religion. Denna frigörelse av politiken från andra samhällsinstitutioner är nödvändig för att kunna objektivt resonera omkring politik, vare den nationell eller internationell. Utan denna särskiljning vore det närmast omöjligt att skilja mellan politiska och ickepolitiska fakta och därmed inte heller kunna objektivt och genom härledning av objektiv fakta kunna definiera en viss systematik i det politiska systemet. Genom att förutsätta att statsmän och nationer resonerar och agerar baserat på intresset definierat i makt kan vi eliminera oväsentliga faktorer i staters agerande och objektifiera dessa handlingar. Morgenthau beskriver detta teoretiska resonemang på följande vis; The concept of interest defined as power imposes intellectual discipline upon the observer, infuses rational order into the subject matter of politics, and thus makes the theoretical understanding of politics possible. 29 Det följer också av detta resonemang att realismen genom detta antagande skyddar sig mot två vanligt förekommande illusioner inom staters agerande på den internationella arenan; motiv och ideologiska grunder. Morgenthaus tredje princip bygger vidare på teorin om statligt intresse definierat i makt och fortsätter sitt resonemang genom tesen att realism förutsätter att dess huvudkoncept statligt intresse definierat i makt är universellt valid, men stärker inte idén om att detta koncept är fixerad för alltid. 30 Intresse definierat i makt är i stor utsträckning grunden i politik och påverkas inte av tid och plats. Realismen erkänner dock att typen av intresse som avgör en stats agerande i en specifik tidsperiod beror på de politiska och kulturella kontexterna som policy är formulerad i. Samma observation kan tillämpas på Morgenthaus koncept om makt; dess innehåll och användning styrs av den politiska och kulturella miljön. Konceptet gällande makt innefattar allt som bildar och behåller kontroll över människan- därmed täcker makt alla 28 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid 30 Ibid 15

16 sociala förhållanden som tjänar maktens syften, vare det fysisk våld eller dold psykologisk manipulation. I realismens fjärde princip förklaras att politisk realism är medveten om och erkänner moralisk betydelse av politisk aktion. 31 Realismen förstår också den ofrånkomliga paradoxen mellan moraliskt handlande och nödvändigheten av förbiseendet av denna för framgångsrikt politiskt agerande. Trots erkännandet av den moraliska existensen i politisk realism så bibehåller Morgenthau att universella morala principer inte kan appliceras på eller förklara staters agerande i deras abstrakta betydelse, utan måste filtreras genom konkreta omständigheter av tid och plats. Morgenthau menar att staters ansvar främst ligger i dess verkan mot framgångsrik politisk aktion- staten kan inte låta dess agerande överskuggas av morala principer som hindrar eller stävjar nationens främsta mål; säkerhet och överlevnad. 32 Den femte grundprincipen fortsätter på vilken inverkan moral har på staters agerande och belägger att politisk realism vägrar att identifiera de moraliska aspirationerna hos en enskild stat med de universella morala lagarna. På samma sätt som realism identifierar och skiljer sanning från åsikt, skiljer den också på sanning och skrock. Enligt Morgenthau står alla stater inför lockelsen att maskera sina egentliga motiv och ändamål med moral. Realismen menar att det finns en distinkt skillnad mellan att vara medveten om och erkänna att stater är bundna till morala lagar- och att hävda att vi kan avgöra vad som är moralisk rätt och fel i relationer mellan stater. Eftersom vi varken har kunskap eller förmåga att bedöma vad som är rätt eller fel, skall vi heller inte försöka förklara staters agerande utifrån universella moraliska motiv. 33 Separationen från staters motiv och agerande från moraliska principer är enligt Morgenthau essentiell för att kunna kategorisera och resonera kring politiskt handlande. Konceptet om intresse definierat i makt skyddar oss från aktion baserad på moralisk och politisk irrationalitet. Om vi istället väljer att se världen genom konceptet om makt på alla bakomliggande motiv hos stater, kan vi iaktta och bedöma alla stater genom samma glasögonoavsett motiv. Detta är den mest grundläggande tegelstenen i Morgenthaus realistiska teori; allt statligt agerande kan i grunden härledas till viljan och begäret att främja nationens makt. 31 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid 33 Ibid 16

17 Morgenthaus sjätte princip kan egentligen mer tydas som en vidare distinktion mellan realismen och andra teorier som berör samma områden. Morgenthau belyser vidare den viktiga autonomitet som den politiska sfären har för den politiska realisten; Intellectually, the political realist maintains the autonomy of the political sphere, as the economist, the lawyer, the moralist maintains theirs. He thinks in terms of interest defined in power, as the economist thinks in terms of interest defined as wealth; the lawyer, of the conformity of action with legal rules; the moralist, of the conformity of action with moral principles. 34 En politisk realist är inte på något vis omedveten om existensen och relevansen av andra tankemönster annat än de politiska, men en politisk realist måste alltid underställa sådana principer de politiska. En realist åtskiljer sig från andra politiska teoretiker när dessa försöker implementera principer från utanför den politiska sfären på den politiska, autonoma sfären. 35 Denna underordning förespråkar inte någon som helst avsägning av betydelsen hos andra tankesätt, men dessa, likt realismen, måste delas in i separata sfärer med egna funktioner. Politisk realism är baserad på ett pluralistiskt koncept av den mänskliga naturen; Real man is a composite of economic man, political man, moral man, religious man. Detta innebär att, en människa som endast vore intresserad i den politiska sfären vore simplistisk och irrationell eftersom denna människa skulle sakna moral, etik, religion etc. Alltså bygger realismen på att samtliga koncept om moral, religion, makt, politik och ekonomi samspelar för att skapa the political man. Strävan efter makt- Status Quo Inom realismen görs en separation mellan inomstatlig och utomstatlig, internationell politikde är båda manifestationer av samma fenomen; strävan efter makt. Skillnaden mellan dessa manifestationer ligger i vilken moraliska, politiska och sociala förhållanden som råder inom de båda sfärerna. Den nationella, inomstatliga sfären och dess inom liggande faktorer har enligt Morgenthau starkare kohesionskraft- kulturell och social samhörighet under stark politiskt ledarskap skapar stabila samhällen. Som resultat av dessa faktorer är den inomstatliga politiska ordningen mer stabil och mindre utsatt för våldsam förändring än den internationella. 34 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid. 17

18 Historien visar oss att stater som är aktiva på den internationella arenan och dess politik ständigt förberer sig, är involverade i, eller återhämtar sig från organiserat våld i form av krig. 36 Trots detta, är det i internationella relationer och politik i västvärldens demokratier exceptionellt sällsynt med organiserat våld i form av krig som politisk aktion i stor utsträckning. Trots att krig är ovanligt, är rädslan att utsättas för det högst närvarande och påverkar i stor utsträckning hur stater agerar både inomstatligt och utomstatligt. Enligt Morgenthau avslöjar allt politiskt handlande, oavsett om den är inomstatlig eller utomstatlig, att samtliga politiska fenomen kan reduceras till tre grundläggande mönster ; Politisk policy strävar efter att antingen a) behålla makt, b) utöka makt eller c) demonstrera makt. Följande dessa politiska mönster finns tre stereotypiska internationella politiska strategier som korresponderar med statens policy. En stat vars utrikespolitiska strategi främst fokuserar på att bibehålla sin egen makt framför att försöka ändra maktdistributionen till sin egen fördel verkar efter modellen om status quo. Den politiska policyn Status Quo strävar efter bibehållande av distributionen av makt under en viss tidsperiod. Morgenthau drar den passande parallellen mellan status quo till konservativa politiska partier; One might say that the policy of the status quo fulfills the same function for international politics that a conservative policy performs in domestic affairs. 37 Den tidsperiod i vilket maktdistributionen vill bibehållas följer i största utsträckning perioder efter krig eller stora politiska omvälvningar, när fördrag och förordningar signeras och maktbalansen och distributionen av makt är ställd på sin tydligaste spets. Detta beror på att huvudsyftet med fredsfördrag ofta är att formulera i juridiska termer den skiftning i maktbalansen som krig ofta för med, och att försäkra stabiliteten i den nya distributionen av makt med juridiska stipulationer. Det är därför vanligt att politiska strategier som följer modellen om status quo försvarar bibehållandet av den maktdistribution som har skett sedan den senaste stora förändringen i maktdistributionen. 38 Flera historiska exempel finns på strategier vilka följer modellen om Status Quo vilka jag kommer gå in på i närmare detalj i denna uppsats analys. 36 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid 38 Ibid 18

19 Maktbalans och allianser På den internationella arenan interagerar flertalet stater i sin ständiga strävan efter makt. Denna strävan resulterar i att de antingen försöker bibehålla eller överkasta Status Quo. Denna ständiga dragkamp mot eller ifrån Status Quo skapar nödvändigheten att definiera distributionen av makt som maktbalans. Som nämnt tidigare är Status Quo det tillstånd där maktdistributionen mellan stater bibehålls för att skapa stabilitet. Denna balans, är alltså distributionen av makt mot eller ifrån Status Quo. 39 Grunden i bibehållandet av denna balans ligger i att låta de olika krafterna verka efter sina egna intressen till att en krafts intressen kan dominera de andras. 40 Den balanserande process, som alla stater måste ta hänsyn till i sitt utrikespolitiska agerande, kan utövas på flera olika sätt. Morgenthau tar upp flertalet strategier; söndra och härska, balans genom kompensation, kapprustning och slutligen genom allianser. 41 Morgenthau menar att allianser är historiens viktigaste spelpjäs i manifestationen och bibehållanden av den internationella maktbalansen. Enligt realismen är allianser nödvändiga funktioner i maktbalansen i ett system av flera stater. När stater på den internationella arenan tävlar för att utöka sin egen makt manifesterar sig deras politiska agerande enligt tre principer; de ökar sin egen makt, de tillägger andra staters makt till sin egen, de förhindrar att andra staters makt understödjer motståndarens makt. När en stat följer en av de två sista principerna, kommer de med största sannolikhet gå in i och främja allianser. Detta innebär per förlängning att staters ingående i allianser inte är av principiella skäl, utan av nödvändighet. Enligt realismen kommer alltid en stark stat undvika allianser om den anser sig stark nog att vara självständig eller om bördan av åtagandet väger tyngre än fördelarna. Morgenthau belyser vidare att en allians kräver gemensamma, samlade intressen och motiv för dess grund. Dessa intressen och motiv är inte lagda i sten och kan variera stort mellan 39 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid 41 Ibid 19

20 olika allianser, dock kan enkla observationer avslöja att allianser i hög grad uppstår för att kollektivt skydda sig mot en tredje aktör som utger ett hot mot de stater som ingår allians. 42 Vad än skälet till en allians är, varierar deras natur och struktur i stor utsträckning. Vissa är juridiska, stipulerade allianser med byråkratisk tyngd, medan vissa statliga samarbeten inte kräver eller förutsätter någon specifikation genom juridisk stipulation. Morgenthau menar, att det endast är när staters gemensamma intressen är outvecklade eller otydliga i deras policy som deras allians kräver juridisk ryggrad för att definieras och bli operativ. De intressen, såväl som staterna som ingår i och utövar dem, kan enligt Morgenthau identifieras och särskiljas utifrån flertalet faktorer för att sedan kategorisera typen av allians som staterna ingår i: ömsesidiga och ensidiga allianser, generella och begränsade allianser, temporära och permanenta allianser och slutligen operativa och icke-operativa allianser. 43 Centralt gällande allianser är enligt Morgenthau distributionen av fördelar inom alliansen. Dessa skall, idealiskt, vara totalt ömsesidiga bland samtliga parter. I en idealtypisk allians, som då också lockar fler och starkare stater, är den möda som staterna lägger på alliansen jämlik med de fördelar som de i sin tur kan erhålla. Denna idealtyp är enligt Morgenthau i stort sätt endast rimlig om det är en allians bestående av parter med lika makt och identiska intressen. Distributionen av fördelar inom allianser återspeglar med stor sannolikhet distributionen av makt- i allianser med stora maktskillnader mellan staterna är ofta de svaga staterna förloraren. En stark stat har bättre förutsättningar att styra policy mot beslut som verkar fördelaktigt i enlighet med distribution av fördelar och makt. Det skall dock nämnas att en svag stat kan inneha resurser eller tillgångar som gör den svaga staten oersättbar för den starka, och kan därmed verka med makt trots sin position. 44 Säkerhet Staters säkerhet, och hotet mot denna, ligger enligt Morgenthau i paradoxen mellan kapprustning och nedrustning: En stat som nedrustar ställs inför ett större hot från andra stater, men om en stat rustar upp för snabbt kommer närliggande stater istället känna sig hotade och 42 Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York Ibid 44 Politics among nation: The struggle for power and peace/ Hans J. Morgenthau: Revised by Kenneth W.Thompson. - Brief ed., Mcgraw-Hill, Inc. New York Sid

21 börja kapprusta. Den mest av stater uttalade, och enligt realitiska motiv mätta anledningen till att stater rustar är rädslan för att agera, eller med andra ord- en känsla av osäkerhet. Det kan då argumenteras att denna rädsla för angrepp- och rustningen som följer denna, kan elimineras genom säkerhet genom andra. Därav följer konceptet om kollektiv säkerhet; ett system av stater som tillsammans verkar för att främja sin egen, men också de andras säkerhet. I ett idealtypiskt, fungerande system av kollektiv säkerhet försvinner säkerhetsproblematiken för den individuella staten. Principen är simpel; i det kollektiva säkerhetssystemet är en stats säkerhet alla staters säkerhet. Om en utomstående stat hotar en i kollektivet inomstående stats säkerhet, kommer samtliga stater agera mot den hotande staten som att hotet var riktat mot dem själva. Även om denna princip är simpel och felfri i sin logik, krävs det att det kollektiva systemet kan fungera under de principer och förutsättningar som gäller på den internationella arenan. Morgenthau identifierar tre förutsättningar som måste uppfyllas för att kollektiv säkerhet skall fungera för att förhindra krig: 1) det kollektiva systemet måste kunna samla sina gemensamma resurser snabbt och med sådan makt att utomstående stater aldrig vågar anfalla en eller flera stater i det kollektiva systemet. 2) de stater som innefattas av det kollektiva systemet måste ha samma uppfattning om den säkerhet de tillsammans skall försvara. 3) de stater som innefattas av det kollektiva systemet måste vara villiga att underordna sina motverkande politiska intressen för kollektivets bästa enligt de gemensamma principer som kollektivet verkar efter. Grunden i kollektiv säkerhet ligger i dess vilja att bibehålla Status Quo i ett visst territorium under en viss tidsperiod. 45 Som har nämnts tidigare i tidigare delar av denna uppsats, finns det alltid aktörer på den internationella arenan som motsätter sig denna status Quo. Fientliga stater, på samma sätt som stater som söker status quo, visar lika stor tendens att alliera sig för att motsätta sig status quo. Det är därför högst otroligt att en ensam nation hotar en kollektivt skyddad stat och däri ligger problematiken med den första förutsättningen för kollektiv säkerhet. 45 Morgenthau, Hans, Politics among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York

22 4. Analys Som nämnt tidigare ämnade jag i denna uppsats undersöka huruvida framväxten av säkerhetsgemenskaper kunde förklaras utifrån realismen och Politics Among Nations. I detta kapitel kommer den fakta som tidigare presenterats analyseras med syftet att förklara Eus gemensamma säkerhets- och utrikespolitik uppkomst med utifrån realismen. Jag har valt att presentera analysen under centrala rubriker för överskådligheten. Status Quo Den politiska policyn Status Quo strävar efter bibehållande av distributionen av makt under en viss tidsperiod. Stater ämnar alltså skapa stillestånd i den ständigt skiftande maktbalansen. Som nämnt tidigare i uppsatsen följer upprättandet av Status Quo i största utsträckning perioder efter krig eller stora politiska omvälvningar då maktdistributionen och maktbalansen är ställd på tydligaste spets. Status Quo har sin grund i att i juridiska termer formulera de maktskiftningar som ägt rum och försäkra stabiliteten i dessa genom diverse stipulationer. Denna teori kan i flera sammanhang ställas i förhållande till både EU och därmed framväxten av GUSP; När Frankrike, Västtyskland, Italien och Beneluxländerna 1951 signerade fördraget om upprättandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen signalerade det en tydlig skiftning i maktbalansen. Nazityskland var besegrat vilket, i enlighet med Morgenthaus teori- ledde till en väsentlig omdistribution av makt i Europa. Den juridiska stipulationen av Europeiska koloch stålgemenskapen syftade till att motverka konflikter (demonstration av makt) och främja stabilitet (bibehålla makt) i regionen och alltså skapa Status Quo. Upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och den Status Quo som följde lade den första grundstenen i vägen mot en gemensam Europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Detta för oss till nästa punkt i denna analys, nämligen Sovjetunionens sammanbrott. Enligt Morgenthau kräver stora politiska omvälvningar som resulterar i ett maktvakuum och radikala skiften i maktbalansen att nya aktörer kliver fram för att fylla detta vakuum. Som påvisat i min undersökning pågick utvecklingen av ett Europeiskt säkerhetssamarbete under en lång period, men blev endast aktuell i realiteten efter Sovjetunionens fall då maktdistributionen förändrades och maktvakuum uppstod. Detta kan härledas till Morgenthaus teori på två sätt; 22

23 1) Ett maktvakuum som var nödvändigt att fyllas uppstod. 2) Förändringar i maktstrukturen resulterade i ny Status Quo som var giltig för distributionen av makt under en viss tidsperiod som också stipulerades juridiskt i form av signerandet av Maastrichtfördraget samt bildandet av EU och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Säkerhet Som nämnt tidigare i denna uppsats, visar enligt Morgenthau oss historien att stater som är aktiva på den internationella politiska arenan ständigt förbereder sig, är involverade i, eller återhämtar sig från organiserat våld i form av krig. Detta kan ställas i en tydlig parallell till den Europeiska Säkerhetsstrategin som ämnar att med största möjliga precision förbereda medlemsstaterna och aktivt motverka krig och konflikt i enlighet med de hot som identifieras i säkerhetsstrategin. I kapitlet sex grundprinciper inom realismen tog jag upp att allt politiskt handlande enligt realismen måste sättas i en kontext av tid och plats. De nya, dynamiska hot som identifieras av den Europeiska säkerhetsstrategin är utmärkta exempel på dessa- vår nutida värld är alltmer sällan involverad i aktiv krigsföring, istället är säkerhetshoten dynamiska och sällan direkt mellanstatliga. Trots att denna modernisering av staters hotbilder fört stater bort från den klassiska hotbilden om väpnad konflikt, är staters samverkan för att förbereda sig och motverka den densamma. Vidare kan Morgenthaus identifiering av säkerhetsgemenskapers grundfaktorer tillämpas väl på GUSP och utvecklingen av denna; Morgenthau menar att stater ständigt verkar för att säkra sin egen säkerhet. Om en stat eller flera stater inte är kapabla att garantera sin egen säkerhet kan de ingå ett system för att kollektivt främja sin egen, men också de andras säkerhet. Detta är förenligt med Eus nutida gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik- flertalet av Eus medlemsstater saknar medel att på egen hand bemöta de säkerhetshot som idag är aktuella. Detta kan också vidare spåras till tidigare den tidigare EG-gemenskapen- säkerhetshotet från Sovjet var för stort för att enskilda stater inom den Europeiska regionen med egna medel kunnat försvara sig. Trots denna teoretiska förenlighet identifierar också Morgenthau tre förutsättningar för att kollektiv säkerhet effektivt skall kunna förhindra krig och hot mot säkerhet som inte helt överensstämmer med Eus gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Den första förutsättningen som Morgenthau identifierar- det kollektiva systemet måste kunna samla sina gemensamma resurser snabbt och med sådan makt att utomstående stater aldrig 23

24 vågar anfalla en eller flera stater i det kollektiva systemet kan inte påstås vara fullständigt i enlighet med Eus kapacitet till gemensamt försvar. Det Gemensamma Europeiska Försvaret är nyligen infört, ännu otestad och förhållandevis ospecificerat i jämförelse med andra säkerhetsgemenskaper. 5. Sammanfattande ord Jag har i denna studie ämnat undersöka uppkomsten av Eus gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik utifrån realismen och specifikt Hans Morgenthaus Politics Among Nations, något jag anser har lyckats med- staters strävan efter Status Quo för att bibehålla maktbalansen kan väl förklara både de historiska och politiska händelser som slutligen ledde fram till GUSP. Även om den direkta uppkomsten var lättare att identifiera utifrån Morgenthaus teorier kunde även mer nutida säkerhetsrelaterade fenomen såsom den Europeiska säkerhetsstrategin återkopplas till Morgenthaus realism. Omfattningen av Morgenthaus verk ligger i stor utsträckning till grund för detta- det rena omfånget på den teoretiska framställningen i Politics Among Nations är av en sådan omfattning att tillämpning kan göras på otaligt många scenarier. Jag blev i min undersökning positivt överraskad över den överrensstämmelse som kunde identifieras med våra nutida politiska fenomen. Trots tiden som har gått sedan Morgenthau författade Politics Among Nations, fungerar tillsynes den internationella politiska arenan på liknande sätt. Vidare borde nämnas att fortsatt undersökning gällande maktdistributionen inom Eus medlemsstater utifrån Morgenthaus teorier vore mycket intressant- jag anser att Morgenthaus teorier gällande fördelar gentemot vikten av staters åtagande mot kollektivet skulle kunna tillämpas mycket väl på Europeiska Unionen och dess verksamhet. 24

25 6. Källförteckning Litteratur; Morgenthau, Hans, Politics Among Nations, Alfred A. Knopf, INC / New York ISBN: Politics among nation: The struggle for power and peace/ Hans J. Morgenthau: Revised by Kenneth W. Thompson. - Brief ed., McGraw-Hill, Inc. New York Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Wängnerud, Lena, Metodpraktikan Konsten att studera samhälle, individ och marknad, tredje upplagan, Nordstedts Juridik, 2012 Beckman, Ludvig, Grundbok i idéanalys. Det kritiska studiet av politiska texter och idéer, Santérus förlag, 2004 Artiklar och fördrag; Utrikesdepartementet Publicerad 3 april 2004 Uppdaterad 7 november Publicerad Tindemans, Leo. (1975) European Union. Report by Mr. Leo Tindemans, Prime Minister of Belgium, to the European Council. Bulletin of the European Communities, Supplement 1/76. (Commonly called the Tindemans Report) Senast uppdaterad 02 May :44 Bulletin of the European Communities. November 1970, n 11. Luxembourg: Office for Official Publications of the European Communities Publication date: 31/10/ Konsoliderad version av fördraget om Europeiska Unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt; (2010/C 83/01), konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt protokollen och bilagorna till dessa, i den lydelse de har efter de ändringar som infördes genom Lissabonfördraget, som undertecknades den 13 december 2007 i Lissabon och trädde i kraft den 1 december Utgåvan innehåller även de förklaringar som fogas till slutakten från den regerings konferens som antog Lissabonfördraget. 25