Hur kan vindkraft vara till nytta för kommun och lokalsamhälle?

Transkript

1 Hur kan vindkraft vara till nytta för kommun och lokalsamhälle? Rapport från seminariet Byavind i Piteå den april 2009 En bygdepeng på minst en halv procent av vindkraftverkens bruttointäkt, fastighetsskatten från vindkraftverk bör stanna i kommunerna där de byggs, bilda Sveriges Vindkraftskommuner som tar tillvara kommunernas intressen. Det var några av de förslag som deltagarna på seminariet Byavind kom fram till efter två dagars intensiva och konstruktiva diskussioner. Vindkraftsutbyggnaden har till slut satt ordentlig fart även i Sverige, och vindkraftverken växer som svampar ur jorden. Norrbotten ligger långt fram, med många anläggningar i drift och många stora projekt som planeras eller tillståndsprövas. Vad får en utbyggnad av vindkraft för konsekvenser för landsbygden, kommuner och lokalsamhällen? Gynnar vindkraften den lokala ekonomin, på kort och lång sikt, eller kommer pengarna som vindkraften generar att blåsa iväg någon annanstans? Kan vindkraften ägas och drivas lokalt, så att den blir till nytta för bygden? Det var temat för detta seminarium, som arrangerades av Nätverket för Vindbruk. Studiebesök på Bondön Programmet tjuvstartade med ett studiebesök på Bondön strax utanför Pite havsbad, där en stor vindkraftspark med 14 stora 2,5 MW verk togs i drift i början av året. Den har projekterats av företaget Nordanvind AB och ägs nu av det danska företaget Global Green Energy. Martin Lövstrand från Nordex, som tillverkat och levererat vindkraftverken fungerade som guide under studiebesöket. Besök på ett av de fjorton vindkraftverken på Bondön.

2 Själva seminariet ägde rum på NOLIA konferens i Piteå. Erik Persson, energisamordnare i Piteå kommun, hälsade de 28 deltagarna välkomna. Vid sidan av vindkraften jobbar han även med andra innovativa projekt, bland annat produktion av bio-diesel. När det gäller vindkraft är ett gigantiskt projekt på gång i Markbygden, med 1101 vindkraftverk som kommer att producera lika mycket el som ett kärnkraftverk när det om ett antal år blir färdigbyggt. Vailet Lindqvist, som bor i den trakten, och som är med en av projektören Svevinds referensgrupper, fortsatte med en entusiastisk vision om vad denna vindkraftsutbyggnad kan innebära för Markbygdens utveckling: - Jag hör till dem som är superentusiastisk för vindkraftsetableringen. Alla är inte lika positiva, men de flesta anser att något behöver hända. Och så är det förstås eftersom det bara bor 470 personer i vår bygd där det förut bott tusentals. - Just möjligheterna att utveckla bygden är det som gör oss positiva. Vi har dessutom fått vara med och påverka genom att resonera och titta på planeringsmaterialet och varit med på otalig samråds- och planeringsmöten. Vi har också fått åka med till Tyskland för att titta på stora vindkraftparker så att vi fått bättre uppfattning om hur det kan bli i vårt område där 1101 snurror på en yta ungefär fem mil lång och två mil bred ska stå. - Jag har varit med förr när Vattenfall och Domänverket kom och tog rubbet. Den här gången ska vi vara smarta och se till att vi får något tillbaka. Det ska bli mer än roligt. Tre föredrag av seminariets tre organisatörer Christer Sundqvist från Norrbottens energikontor, Cicci Andersson från Hela Sverige ska Leva och Tore Wizelius från Vindform, gav en bakgrund till de frågeställningar som skulle diskuteras. Sedan tog Staffan Magnusson från organisationen Förenade Vindbyar över, och berättade hur detta nätverk hade kommit till och hur de arbetade (presentationerna finns på separata filer). Staffan kommer från liten by i Ramsele kommun, där ett stort Skogsbolag, SCA och det statliga norska kraftbolaget Statkraft, planerar att bygga flera hundra vindkraftverk. Den vindparken kommer att ligga i tre kommuner, och förenade vindbyar består av invånare i de byar som ligger i närheten av denna planerade vindkraftspark: - Vi Företräder ett 50-tal byar där målet är att få återbäring till bygden. I området planerar SSVAB att bygga 459 vindsnurror. Först krävde vi att få fri el till hushållen i bygden där kraftverken ska stå. Förhandlingarna har visat att det är svårt att få igenom kravet, så det har vi tagit bort. Föreningen har i stället ställt krav på att få kr per årligt driftsatt installerad megawatt. Pengarna ska främja utveckling och investeringar i berörda byar och medel ska kunna sökas av personer, föreningar och företag. Förvaltare av pengarna ska vara en stiftelse där SSVAB och förenade vindbyar är representanter. - För några år sedan när det var på tal att dra in postutdelningen då var engagemanget och intresset svalt från kommunerna eftersom vi bodde så glest. Men nu när det är tal om vindkraft, ja.. nu måste jag då säga att jag aldrig har sett maken till pådrag och intresse. - I vår bygd har även lokala markägare gått samman för att mäta och bygga vindkraftverk själva. Om alla tillstånd går i lås så kan det bli tal om 60 vindkraftverk till på provat mark.

3 Den stora vindkraftpark som planeras av SCA och Statkraft sträcker sig in i Ramsele, Strömsund och Sollefteå kommun. Innan det var dags för de 28 seminariedeltagarna, kommunalpolitiker, markägare, bybor, tjänstemän och vindkraftsintressenter att börja diskutera i grupp, visades filmen Byavind, som Hela Sverige ska leva producerat tidigare i år. Onsdagen inleddes med en redovisning från ett energiseminarium arrangerat av LRF i Luleå. Sedan var det dags för den speciellt inbjudne talaren Tomas Palmgren från organisationen Sveriges Vattenkraftkommuner SVK att berätta om denna organisation, som bildades 1999 i Östersund. Föreningen har nu 44 kommuner som medlemmar med sammanlagt invånare i de sju skogslänen. FSV kräver att minst 600 miljoner kr/år ska återföras till kommuner/regioner där vattenkraften produceras. Återbäringen ska kompensera de stora ingrepp som gjorts i naturen som idag i stort sett Den har arbetat i snart tio år, med det norska systemet som ger kommunerna en stor bit av kakan som inspiration, men hittills utan större framgång. SVK har diskuterat om den skulle utvidgas till att även omfatta kommuner med vindkraft, men beslutat sig för att inte göra det. Det är bättre med en ny parallell organisation, menar SVK. Mer information om FSV finns på Därefter var det dags för grupperna att redovisa resultaten från sina diskussioner.

4 Gruppdiskussioner Vid slutet av första dagen delades deltagarna in i tre grupper som skulle diskutera och utbyta erfarenheter kring hur man kan uppnå så stor lokal nytta som möjligt. Gruppernas fokus skulle vara lokalsamhället, kommunen och regionen men inget hindrade grupperna att diskutera de övriga gruppers fokusområden. En moderator utsågs som skulle se till att alla i gruppen fick möjlighet att uttala sig. En sekreterare utsågs även för att kunna redovisa det man kommit fram till i respektive grupp. Efter det inledande föredraget på seminariets andra dag var det dags för grupperna att redovisa resultaten från sina diskussioner. Många aspekter var lika i de olika grupperna. Nedan redovisas en samlad sammanställning av vad som framkom under diskussionerna. Lokal nytta Alla deltagarna på seminariet var klart positiva till en utbyggnad av vindkraft, frågan var hur lokalbefolkningen och kommunerna ska få nytta av detta. Här i Norrland har man ju inte särskilt positiva erfarenheter av hur vattenkraften och skogen har exploaterats, och rikedomarna försvunnit söderut. Bygdepeng, markarrende, lokalt ägande var några av de frågor som diskuterades. Bygdepeng. Många vindkraftproducenter ger en ersättning till de närboende som kallas bygdepeng. Det finns ingen lag som ålägger en vindkraftsägare att göra detta, det är en frivillig ersättning, som ofta finns inskriven i exempelvis ett vindkraftskooperativs stadgar. Det brukar röra sig om mellan 0,2 till 0,5 procent av ett vindkraftverks årliga bruttointäkt. Bygdepeng är ett inte helt lätthanterat begrepp, visade det sig under diskussionerna. Ordet ger associationer till grindslant, en allmosa. Bygdemedel eller vindbonus skulle vara ett bättre namn på detta. Frågan är också hur man ska definiera bygden och vem som ska vara mottagare av denna ersättning. I vissa fall är det ganska givet, om det finns några lokalsamhällen som direkt gränsar till vindkraftsområdet. Annars kan socken vara en rimlig avgränsning. Och mottagaren kan vara ett byalag eller någon annan lokal organisation eller förening. När det inte längre rör sig om enstaka vindkraftverk, utan hundratals stora vindkraftverk inom samma område, krävs nog lite striktare regler för detta, eftersom såväl området som beloppen blir betydligt större. Förenade vindbyar har tänkt skapa en fond, där medlen sedan används för lokal utveckling. När det gäller så stora projekt har kommunerna visat intresse för att ta hand om denna bygdepeng. I glesbygdskommuner finns ofta en motsättning mellan centralorten, där det mesta av kommunens satsningar sker, och mer perifera glesbefolkade bygder, där invånarna ofta känner sig missgynnade. Kommunerna får inte konkurrera med sina egna byinvånare, var alla överens om. Markarrende. Om vindkraften byggs på mark som ägs av lokalbefolkningen eller kommunen, stannar i vart fall den intäkten kvar i trakten. Om vindkraften byggs i bolagsskog av stora kraftbolag försvinner också den intäkten från bygden, så att ingenting blir kvar. Det är så situationen är i området där Förenade Vindbyar har startat sitt nätverk. När det gäller arrendeavtalen på privat mark väcktes några frågor. Arrendelagstiftningen kom till i en tid då fattiga arrendatorers rättigheter skulle skyddas mot mäktiga storbönder. Idag är dock situationen den omvända, arrendatorerna är den starka och mäktiga parten, medan markägarna som upplåter marken till vindkraften är den svagare. Det finns därför anledning att vara vaksam, så att arrendet inte leder till att besittningsrätten till marken övergår till arrendatorn. Det pågår dock en utredning om arrendeavtal för vindkraft, i LRFs regi, och den frågan bör behandlas där. Lokalt ägande. Det bästa sättet att se till att vindkraft gynnar den lokala ekonomin är att lokalbefolkningen, lokala företag eller kommunen är delägare i vindkraftverken. Då stannar en del av

5 intäkterna kvar i området. Lokalsamhället bör erbjudas att köpa en del i park. Det behövs också tydligare och mer information för att fler ska våga bli delägare och bättre information om och marknadsföring av kooperativ vindkraft. Vilka regler gäller för kommunalt ägande? Det finns kommuner som själva äger vattenkraftverk, Skellefteå är ett bra exempel. En annan idé var att blida en regional investeringsfond för vindkraft. Kommunerna kan också utnyttja sin möjlighet att skriva in förutsättningar om delägarskap, bygdepeng, etc i översiktsplaner, områdesbestämmelser och policydokument för vindkraft. Olika modeller för delägande behöver utvecklas, ska det vara tvingande för exploatören att erbjuda delägande/ägande? Skatter och avgifter. Vindkraftverk är belagda med fastighetsskatt, som går direkt till statskassan. Om skatten i stället gick till kommunen (och även för vattenkraft etc), skulle en del pengar stanna kvar i bygden. Det skulle inte heller påverka vindkraften ekonomi, om skattesatsen är densamma som idag. Kommunerna. Kommunerna behöver ligga i framkant med inbjudningar/erbjudande om samverkan, förslag på projekt hjälp med att utveckla andra näringar, vara den som kommer med första budet. De behöver också förbereda lokala företag på de möjligheter som kommer att skapas. Det behövs någon som utses till ansvarig för frågorna på kommunen, landsbygdsutvecklare, näringslivsutvecklare (ansvarig för utbildning, arbetsförmedling). Kunskap & kompetens behov ska beskrivas på ett tidigt stadium. Kommunerna behöver en gemensam plattform på nationell nivå att driva frågor. En motsvarighet till Sveriges Vattenkraftkommuner behöver bildas. Utredningar, mm. Vindkraften måste göras tillgänglig för forskare, så att de universitet och högskolor som finns här, Luleå Tekniska Universitet, Umeå universitet, SLU kan utveckla sin kompetens inom området. Frågorna om bygdemedel och ägarformer behöver också utredas ordentligt. Seminariet avslutades med en agenda, där uppgifter fördelades på seminariets deltagare.

6 Bara prata leder ingen vart Moderatorn Inez Abrahamsson från Hela Sverige ska leva höll ordning på den avslutande diskussionen, när det var dags att komma överens om vilka frågor som ska drivas, och vem som ska göra det. Passion plus vision plus handling är lika med framgång, förklarade hon och samtal plus samsyn plus samverkan ger Resultat! Seminariet avslutades med en agenda, där uppgifter fördelades på seminariets deltagare. Hur det går ska redovisas på det stora Energiseminarium som äger rum i Piteå i november. Mer information: Antecknat av: Tore Wizelius