RAPPORT Skatterna och tjänstebranschernas utvecklingskraft en ekonomisk analys

Transkript

1 RAPPORT Skatterna och tjänstebranschernas utvecklingskraft en ekonomisk analys Banar väg för tjänsteför etagen

2 Förord Denna rapport är resultatet av ett uppdrag som Almega gett forskare vid Ratio forskningsinstitut. Uppdraget är att belysa det svenska skattesystemet ur den framväxande tjänstesektorns perspektiv. Ämnet är angeläget. I dag jobbar fyra av tio i Sveriges tjänsteföretag. Den privata tjänstenäringen svarar för 80 procent av alla nystartade företag, en fjärdedel av all export, två tredjedelar av näringslivets hela produktion och hälften av Sveriges BNP. I en sådan ekonomi blir det allt viktigare att rikta mer uppmärksamhet mot tjänsteföretagens förutsättningar. Det gäller inte minst frågan om skattesystemets utformning. Vi har ett skattesystem som byggdes upp under en tid då näringslivet helt dominerades av industriproduktion. I dag är inte bara tjänstesektorn stor, varor och tjänster flätas ihop allt tätare också i den traditionella industrin. Tjänsteinnehållet blir där allt viktigare. Men det finns viktiga skillnader mellan traditionell industri och tjänstenäring. En sådan är att personalkostnaderna i tjänsteföretag ligger runt 85 procent. I industrin är de betydligt lägre. Höga skatter på arbete drabbar därför tjänstebranscher hårdare och hämmar därmed tillväxten i den personalintensiva tjänstesektorn. Det är Almegas uppfattning att vi behöver en översyn av det svenska skattesystemet. Och den översynen måste göras i ljuset av den strukturomvandling som det svenska näringslivet går igenom. Analyser och förslag som framförs i denna rapport står författarna för själva. Det gäller inte minst problemet med hög beskattning av arbete, kombinerat med höga marginalskatter, vilka skapar problem för såväl serviceinriktade företag som de kompetensintensiva tjänsteföretagen. Där skulle även Almega vilja se en förändring. Jonas Milton vd Almega Ulf Lindberg näringspolitisk chef Almega 3

3 4

4 Innehåll 1 Executive summary Inledning Syfte Varför utvecklingskraft? Varför skatt på arbete? Varför tjänstebranscherna? Rapportens skattemått Våra huvudresultat Skatteförslag för ökad utvecklingskraft Reformens finansiering Rapportens disposition Om rapporten Om författarna Tjänstesektorns utveckling Vad är en tjänst? Sysselsättningsstruktur i Sverige och OECD Beskattning av tjänster Varför är tjänstesektorn större i vissa länder än i andra? Marginalskatter och skattekilar i ett internationellt perspektiv Skatter och högkvalificerade tjänstebranscher Skatter och rutinmässiga tjänstebranscher Skatteeffekter vid privatpersoners tjänsteköp Skattefaktorn Löneintjänandekravet Internationell jämförelse av skattefaktorer och löneintjänandekrav En skattereform för att stimulera tjänstebranscherna Tre förslag Reducerad statlig inkomstskatt

5 6.3 Sänkta arbetsgivaravgifter Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter Intjänandekravets utveckling över tiden i Sverige Finansiering Automatiskt återflöde, 67,1 miljarder Reducerat budgetöverskott, 30 miljarder Skattehöjningar, 46,4 miljarder Utgiftsreducering, 47, Översikt av finansieringen Sysselsättningseffekter Sammanfattning Referenser

6 1 Executive summary Den bristande sysselsättningen medför stora ekonomiska och sociala kostnader. En orsak till arbetslöshet och utanförskap kan vara att skatterna dämpar tjänstebranschernas utveckling. I jämförelse med många andra OECD-länder arbetar till exempel relativt få i Sverige inom de privata tjänstebranscherna. Då tjänstebranscherna är stora, växande och står för en allt större andel av ekonomin kan detta få betydande ekonomiska konsekvenser. Syftet med föreliggande rapport är att: i) analysera arbetsbeskattningens effekter på tjänstebranschernas utvecklingskraft och att ii) diskutera förslag på reformer av beskattningen av arbete som förbättrar tjänstebranschernas utvecklingskraft. Utvecklingskraft kan beskrivas som förmågan hos företag, branscher eller ekonomier att skapa och kommersialisera värdefull kunskap, vilket kan ses som förmågan att utveckla varor och tjänster som det går att ta bra betalt för. Hög utvecklingskraft leder till en positiv strukturomvandling, där ekonomin rör sig uppåt i produktionens värdekedja och fler får jobb till högre löner. Beskattningen kan förväntas få olika effekter på olika tjänstebranscher, då dessa är mycket heterogena. Grovt kan de delas in i relativt högkvalificerade respektive rutinmässiga, arbetsintensiva branscher. Relativt andra länder har Sverige ett högt skatteuttag på arbete, samtidigt som höga marginalskatter tas ut vid relativt sett låga inkomster. Detta kan förväntas förorsaka en försvagad utvecklingskraft och en bromsad strukturomvandling av bland annat tre skäl. För det första, för att framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher hämmas på grund av att individer ges svaga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens. Företag får också svårt att behålla och attrahera högkvalificerad personal på en internationell arbetsmarknad till följd av kraftigt fördyrade lönekostnader jämfört med konkurrenterna. För det andra, därför att rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen kan slås ut till följd av fördyrad produktion och konsumtion av tjänster med arbetslöshet som följd. För det tredje, genom att motverka en effektiv arbetsdelning då skatter på arbete gör det mindre lönsamt att köpa tjänster. Tjänsterna utförs då ineffektivt av hushållen själva, inte alls eller köps svart. Tillspetsat kan man säga att skatter på arbete fungerar som en tull på arbetsdelning och arbetsspecialisering inom landet. De höga skatterna på arbete kan således förväntas minska omfattningen av marknadsarbetet, bidra till att högkvalificerade tjänstejobb förläggs 7

7 utomlands samt leda till att rutinmässiga tjänstejobb slås ut. Detta kan beskrivas som att toppen och botten på lönekurvan förväntas huggas av. Tre förslag till reformering av skatterna på arbete med målsättningen att förbättra utvecklingskraften diskuteras därför: 1. Reducerad statlig inkomstskatt. Förslaget består av tre delar: i) avskaffad värnskatt, ii) halverad statlig inkomstskatt och iii) ett avskaffande av den nedre brytpunkten för statlig inkomstskatt. 2. Sänkta arbetsgivaravgifter En sänkning av arbetsgivaravgifterna med en fjärdedel. 3. Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter Ett genomförande av såväl det första som det andra förslaget. Det initiala skattebortfallet för det kombinerade förslaget uppskattas till 138 miljarder kronor, varav 38 miljarder kronor för att reducera den statliga inkomstskatten. Ökade skatteintäkter till följd av ökad konsumtion och höjda löner förväntas finansiera hälften av det initiala skattebortfallet. Resten kan finansieras genom en kombination av dynamiska effekter, reducerat budgetöverskott, höjda skatter eller minskade offentliga utgifter. Sänkta marginalskatter underlättar framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher och förbättrar förutsättningarna för en effektivare arbetsdelning och arbetsspecialisering. Detta är ett enkelt och statsfinansiellt billigt sätt att kraftigt förbättra utvecklingskraften samtidigt som förslaget i princip ryms inom ramen för det av konjunkturinstitutet identifierade reformutrymmet. Sänkta arbetsgivaravgifter kan sänka de totala lönekostnaderna så att en sysselsättningseffekt uppstår i främst de rutinmässiga tjänstebranscherna. Detta förutsätter dock en väl fungerande lönebildning och arbetsmarknad. Förslaget kan därför behöva kombineras med reformer av lönebildningens och arbetsmarknadens funktionssätt. 8

8 2 Inledning De senaste åren har sysselsättningen ökat kraftigt. Trots detta befinner sig fortfarande närmare en miljon personer i utanförskap. 1 Detta medför såväl stora ekonomiska som sociala kostnader. Orsakerna kan vara flera. Till de vanliga förklaringarna hör brister i arbetsmarknadens funktionssätt, för svaga incitament för att arbeta och för dåligt företagsklimat. I föreliggande rapport diskuteras beskattningens effekter på tjänstebranschernas utveckling som en förklaring. 2.1 Syfte Syftet med föreliggande rapport är att: i) analysera arbetsbeskattningens effekter på tjänstebranschernas utvecklingskraft och att ii) diskutera förslag på reformer av beskattningen av arbete som förbättrar tjänstebranschernas utvecklingskraft. 2.2 Varför utvecklingskraft? Begreppet utvecklingskraft myntades av den bortgångne professorn Erik Dahmén i mitten av 1980-talet. 2 Utvecklingskraft kan tolkas som företags, branschers eller ekonomiers förmåga att skapa och kommersialisera värdefull kunskap, vilket kan beskrivas som förmågan att utveckla varor och tjänster som det går att ta bra betalt för. 3 Förenklat kan sägas att hög utvecklingskraft leder till en positiv strukturomvandling där ekonomin rör sig uppåt i produktionens värdekedja och fler får jobb till högre löner. På motsvarande sätt kan låg utvecklingskraft leda till bristande sysselsättningstillväxt och långsam löneutveckling. 4 En förbättrad utvecklingskraft kan således förväntas leda till ökad sysselsättning och snabbare löneutveckling. 1 Det finns ingen entydig definition av utanförskap. Baserat på data från Konjunkturinstitutet (2008) har vi definierat utanförskap som antalet arbetslösa plus de som står utanför arbetskraften exklusive studerande. Trots att sysselsättningen har ökat med mer än personer sedan regeringsskiftet prognostiseras utanförskapet, enligt denna definition, att uppgå till något mindre än en miljon personer. Utanförskapet skiljer sig kraftigt mellan olika grupper, exempelvis uppskattas ungdomsarbetslösheten till över 20 procent (ILO 2007). 2 Westberg (2006). 3 Johansson och Karlson (2006). 4 Begreppet användes bland annat av Dahmén för att klargöra att konkurrenskraft kan ha sitt ursprung i antingen förändrade prisrelationer, till exempel devalveringar, eller i utvecklingskraft. 9

9 2.3 Varför skatt på arbete? En långt gången arbetsdelning och arbetsspecialisering är en förutsättning för utvecklingskraft. 5 Skatterna på arbete är en av de viktigare förklaringarna till graden av ekonomisk specialisering och arbetsdelning, då de påverkar: i) Om vi arbetar. ii) Vad vi arbetar med. iii) Hur vi arbetar. I ett internationellt perspektiv avviker Sverige genom ett högt skatteuttag på arbete kombinerat med att höga marginalskatter tas ut vid relativt sett låga inkomster. 6 Beskattningen av arbete kan därför förväntas ha förhållandevis stora ekonomiska effekter i Sverige jämfört med andra länder. 2.4 Varför tjänstebranscherna? Skatter på arbete har i många avseenden liknande effekter på såväl industrisom tjänsteföretag. Det finns dock några skäl som talar för ett speciellt intresse för tjänstebranscherna: i) Tjänstebranscherna är stora, växande och står för en allt större andel av sysselsättning och bruttonationalprodukt (BNP). 7 Beskattningens effekter på tjänstebranscherna kan därför förväntas få betydande ekonomiska konsekvenser. ii) Privatpersoners köp av tjänster (varav många kännetecknas av ett högt arbetsinnehåll) drabbas av en dubbel skatteeffekt, eftersom privatpersoner, till skillnad från företag, betalar med beskattade inkomster och tjänstesäljaren sedan i sin tur betalar olika skatter på sin inkomst. Skatt på arbete kan därigenom förväntas få stor effekt på många tjänstebranschers utveckling. iii) Teknisk utveckling och avreglering har medfört att produktion och konsumtion av tjänster i ökad utsträckning kan separeras och att såväl produktion som konsumtion i ökad utsträckning påverkas av outsourcing. 8 Produktionen och konsumtionen av tjänster kan därför förväntas vara känsligare för beskattning än tidigare. Internationellt avviker Sverige genom att en relativt liten andel av de sysselsatta arbetar inom privata tjänstebranscher, speciellt gäller detta 5 Jämför Smith (1776). 6 Lodin (2008). 7 Drygt 70 procent av de sysselsatta arbetar inom någon typ av offentligt eller privat tjänsteyrke. Privata och offentliga tjänster står också för 70 procent av bruttonationalprodukten (SCB). Fyra av fem nya företag är tjänsteföretag och sysselsättningstillväxten är dubbelt så stor inom privata tjänstebranscher som inom industrin (NUTEK 2006b). 8 Exempel på detta är finansiella tjänster, företagsnära tjänster, vård, turism och shopping/handel. 10

10 hotell- och restaurangverksamhet samt parti-, detaljhandel och reparation. Däremot sysselsätts jämförelsevis relativt många inom utbildning, hälsooch sjukvård och sociala tjänster. I grova drag kan man säga att förhållandevis många i Sverige arbetar med att tillhandahålla offentliga tjänster och färre med privata tjänster. En orsak kan vara att skatterna på arbete hämmar de privata tjänstebranschernas utveckling. 2.5 Rapportens skattemått I rapporten beräknas och jämförs marginalskatt på arbete, marginell arbetsskattekil och löneintjänandekrav för en låginkomsttagare, en genomsnittlig löntagare och en höginkomsttagare i EU- och OECD-länder. Marginalskatten anger (i procent) hur stor andel av en löntagares inkomstökning, exklusive arbetsgivaravgifter, som går bort i skatt. En inkomstökning påverkas emellertid av fler skatter än marginalskatten. Därför brukar även arbetsskattekilen, vilken tar hänsyn till alla skatter som påverkar en inkomstökning av arbete, studeras. Den mäter hur stor andel av en inkomstökning som sammanlagt går bort i olika skatter. Förutom marginalskatt inkluderar den också arbetsgivaravgifter, moms och eventuella egenavgifter. Den kallas för skattekil därför att de sammanlagda skatterna slår in en kil mellan den samhällsekonomiska och den privatekonomiska avkastningen av olika handlingsalternativ. Löneintjänandekravet är ett försök att på ett pedagogiskt sätt illustrera skatternas effekter vid privatpersoners köp av tjänster. Det visar hur mycket tjänsteköparen måste tjäna brutto, inklusive marginalskatt, för att kunna betala den professionelle tjänstesäljaren vad denne vill ha netto för att utföra en tjänst, det vill säga efter moms, arbetsgivaravgifter och egen marginalskatt. 2.6 Våra huvudresultat Tjänstebranscherna är synnerligen heterogena och kan i stora drag delas in i relativt högkvalificerade och i rutinmässiga, arbetsintensiva branscher. Forskning och utveckling, finansiella tjänster, försäkringar, företagstjänster, konsulttjänster, högre utbildning och högspecialiserad sjukvård är exempel på den första kategorin och detaljhandel, barn- och äldreomsorg, hushållstjänster, handel, hotell och restaurang, reparationer och underhåll exempel på den andra. 9 Detta innebär att olika skatter på arbete får olika effekter på olika tjänstebranscher. 9 SOU 2007:95, sidan

11 Internationellt avviker Sverige genom höga marginalskatter, marginella skattekilar och löneintjänandekrav: i) Marginalskatten för den genomsnittlige löntagaren och höginkomsttagaren är betydligt högre i Sverige än för genomsnittet i OECD och EU. Den svenska låginkomsttagarens marginalskatt är i paritet med genomsnittet i OECD, men lägre än genomsnittet i EU. ii) Skattekilen för svenska löntagare ligger över OECD- och EUgenomsnittet. iii) Löneintjänandekravet är betydligt högre i Sverige än genomsnittet i OECD och EU. 10 Enligt analysen kan detta förväntas leda till en försvagad utvecklingskraft och en bromsad strukturomvandling, främst genom att: i) Hämma framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher genom att ge individer svaga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens och försvåra för företag att på en internationell arbetsmarknad behålla och rekrytera högkvalificerad personal. ii) Slå ut rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen med åtföljande arbetslöshet genom att fördyra produktion och konsumtion av tjänster i Sverige. iii) Motverka en effektiv arbetsdelning, då skatter på arbete gör det mindre lönsamt att köpa tjänster jämfört med att utföra dem själv, köpa dem svart eller avstå från att utföra dem. De höga skatterna på arbete kan således förväntas minska omfattningen av marknadsarbetet, leda till att högkvalificerade tjänstejobb förläggs utomlands och bidra till att rutinmässiga, personalintensiva tjänstejobb slås ut. Detta kan beskrivas som att toppen och botten på lönekurvan förväntas huggas av. Arbetet förväntas också utföras mindre effektivt, då individer substituerar professionellt arbete med hemarbete. Detta medför samtidigt att framväxten av tjänsteföretag där arbetet utförs fackmannamässigt hämmas. Tillspetsat kan sägas att skatter på arbete fungerar som en tull inom landet på arbetsdelning och arbetsspecialisering. De höga skatterna öppnar dessutom upp för såväl organiserad som oorganiserad brottslighet. Beslutade och pågående reformer i omvärlden, inte minst i våra nordiska grannländer, förväntas leda till ökade skillnader mellan Sverige och andra länder. De negativa effekterna förstärks av att Sverige är en integrerad del av den globaliserade ekonomin där tekniska förändringar och avregleringar har ökat rörligheten på arbete och kapital. 10 Avdraget för hushållsnära tjänster, vilket endast omfattar en liten andel av privatpersoners totala tjänsteköp, halverar det svenska intjänandekravet till genomsnittet i OECD för denna typ av tjänster Detta indikerar att det krävs en halvering av skatterna vid privatpersoners köp av tjänster för att hamna på OECD-nivån. 12

12 Den sammantagna bedömningen är att det höga skatteuttaget på arbete, och då speciellt de höga marginalskatterna, gör att tjänstebranschernas potential inte utnyttjas till fullo. Vi diskuterar därför olika skattereformer för att öka tjänstesektorns utvecklingskraft och sysselsättning. 2.7 Skatteförslag för ökad utvecklingskraft Vi diskuterar två förslag till reformering av skatterna på arbete, som kan genomföras var för sig eller tillsammans. Det kombinerade alternativet kan ses som ett tredje förslag. Målsättningen är att marginalskatter, skattekilar och löneintjänandekrav ska närma sig genomsnittet i EU och OECD. Syftet med förslagen är att förbättra utvecklingskraften, öka sysselsättningen och bidra till att Sverige arbetar sig uppåt i produktionens värdekedja. Kort sagt ska reformerna leda till högre sysselsättning och till en högre lönenivå. Förslagen är: 1. Reducerad statlig inkomstskatt Förslaget består av tre delar: i. Avskaffad värnskatt. ii. Halverad statlig inkomstskatt från 20 till 10 procent. iii. Avskaffad nedre brytpunkt. 11 Det initiala skattebortfallet beräknas till cirka 38 miljarder kronor. 2. Sänkta arbetsgivaravgifter Förslaget sänker arbetsgivaravgifterna med cirka en fjärdedel till 24,42 procent. Det initiala skattebortfallet beräknas till cirka 100 miljarder kronor. 3. Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter I det tredje alternativet kommer svenska löntagares marginalskatt i allmänhet att ligga under eller i paritet med genomsnittet i såväl EU som i OECD. Skattekilen kommer att överstiga OECD-genomsnittet, men för lågoch medelinkomsttagaren kommer den att understiga genomsnittet för EU. Löneintjänandekravet sjunker, för att understiga den genomsnittliga nivån i EU. 12 Det överstiger dock fortfarande den genomsnittliga nivån i OECD (figur 1.1). Det initiala skattebortfallet beräknas sammantaget till 138 miljarder kronor. I ett historiskt perspektiv leder den diskuterade sänkningen till låga skattekilar och löneintjänandekrav jämfört med och talen. Jämfört med ännu tidigare perioder är de dock fortfarande höga. 11 Det innebär att gränsen för att betala statlig inkomstskatt höjs från kronor per månad (motsvarande en årsinkomst på kronor) till kronor per månad (motsvarande en årsinkomst på kronor) 12 Det sjunker från ca kronor till cirka kronor, givet att tjänsteutföraren kräver kronor i nettoersättning. 13

13 Figur 2.1. Köparens löneintjänandekrav, Sverige, OECD och EU Marginalskat t, köpare Moms Arbet sgivaravgif t Marginalskat t, säljare Net t olön, säljare Sv Sv, svart Sv, ref orm OECD EU Anmärkning: Säljarens nettolönekrav antas vara kronor. Sv löneintjänandekravet i Sverige innan förslaget, Sv, svart löneintjänandekravet vid köp av tjänst svart, Sv, reform löneintjänandekravet efter reducerad marginalskatt och sänkt arbetsgivaravgift. Källa: Egen figur. De olika förslagen är utformade med tanke på att tjänstebranscherna är heterogena och därför påverkas olika av olika skatter. Sänkta marginalskatter förbättrar förutsättningarna för en positiv strukturomvandling i två av de tre fall som tidigare identifierats som problematiska det underlättar framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher och det ger privatpersoner starkare incitament att köpa tjänster. Det löser dock inte problemet att höga skatter på arbete kan bidra till att slå ut rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen, då många av dessa inte påverkas av statlig inkomstskatt. Av denna anledning kan också sänkta arbetsgivaravgifter vara värda att överväga, trots de betydligt större finansieringsbehoven och trots att empirisk forskning är mer tvetydig angående effekterna. Sänkta arbetsgivaravgifter kan sänka de totala lönekostnaderna så att en sysselsättningseffekt uppstår. Detta förutsätter dock en väl fungerande lönebildning och arbetsmarknad. Förslaget kan därför behöva kombineras med reformer av arbetsmarknadens funktionssätt. Det är värt att notera att en ökad arbetsdelning ger dubbel effekt och förstärker framväxten av såväl högkvalificerade som andra branscher. Effekten uppstår genom att frigöra arbetstid för högkvalificerade personer som kan ersätta eget hemarbete med mer arbete på sina ordinarie jobb, 14

14 samtidigt som de kan öka sin efterfrågan på tjänster, vilket skapar nya jobbmöjligheter. Ett enkelt sätt att kraftigt förbättra utvecklingskraften är att genomföra det första förslaget och minska den statliga inkomstskatten. Förslaget ryms i princip inom ramen för det av konjunkturinstitutet identifierade reformutrymmet. 2.8 Reformens finansiering Vid diskussionen av finansiering utgår vi från det kombinerade förslaget. Finansieringen kan ske genom ett automatiskt återflöde av skatteintäkter, dynamiska effekter, ett reducerat budgetöverskott, höjda skatter eller genom att minska de offentliga utgifterna. De statsfinansiella kostnaderna är mindre än vad man först kan tro, till följd av det automatiska återflödet. Sänks den statliga inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna kommer det att ge utrymme till ökad konsumtion och högre löner, vilket leder till ökade skatteintäkter. I och med det höga skattetrycket i Sverige blir återflödet relativt kraftigt. Det uppskattas till nästan hälften av det initiala skattebortfallet. Sammantaget är skattereformen kraftigt överfinansierad, varför finansieringsförslagen ska ses som ett smörgåsbord av olika alternativ. 2.9 Rapportens disposition Resten av rapporten disponeras enligt följande: Rapporten inleds med en diskussion av hur en tjänst och hur tjänstebranscherna definieras och en genomgång av deras utveckling. Därefter diskuteras orsaker till att Sverige har en mindre privat tjänstesektor än många andra länder. I denna sektion beräknas och jämförs också marginalskatter och arbetsskattekilar inom EU och OECD. Effekterna på högkvalificerade respektive rutinmässiga branscher diskuteras också. Efter detta följer en analys av skatteeffekterna vid privatpersoners köp av tjänster, där bland annat löneintjänandekravets storlek inom EU och OECD beräknas. Sedan diskuteras förslagen till skattesänkningar och deras effekter, följt av en beräkning av den historiska utvecklingen av löneintjänandekrav och skattekilar i Sverige. Slutligen diskuteras finansieringsförslagen. 15

15 2.10 Om rapporten Rapporten är skriven på uppdrag av Almega, som består av sju arbetsgivarförbund representerande olika branscher för tjänsteföretag. Almega arbetar bland annat med att utveckla tjänsteföretagens konkurrenskraft. Rapporten spänner över ett brett fält. De utförda beräkningarna i rapporten är därför att betrakta som approximativa uppskattningar och inte absoluta sanningar. Mer precisa beräkningar och uppskattningar kräver ett betydligt mer omfattande arbete än vad som kunnat genomföras inom ramen för projektet. Rapporten ska därför ses som ett underlag för fortsatta diskussioner och analyser Om författarna Författarna till rapporten är: Dan Johansson, docent och vice VD på Ratio, forskar huvudsakligen kring lagar och reglers effekt på ekonomisk dynamik och ekonomisk tillväxt. Han har speciellt intresserat sig för nya, små och snabbväxande företags betydelse för sysselsättning och tillväxt. Gunnar Du Rietz, ekonomie doktor, är associerad forskare vid Ratio och har under lång tid analyserat skatterna och skattesystemets ekonomiska konsekvenser, bland annat som skattesakkunnig på dåvarande Svenska arbetsgivarförening (SAF) och som chefsekonom på Skattebetalarnas förening. Karolina Stadin, pol mag, jobbar som forskningsassistent på Ratio i projektet Familjeföretagandet, ägarbeskattningen och den ekonomiska utvecklingen. Hon har tidigare studerat strukturomvandling, sysselsättning och lönebildning i Sverige och OECD. Hösten 2008 påbörjar hon forskarstudier i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Mikael Stenkula, filosofie doktor, är forskare på Ratio. Han forskar för närvarande främst kring entreprenörskap och skatternas effekter på nyetablering av företag och företagstillväxt. Nyligen utkom han, tillsammans med Magnus Henrekson, med boken Entreprenörskap, som redogör för entreprenörens roll i ekonomisk teori. Tidigare har han bland annat intresserat sig för penningväsendets uppkomst och funktion. Ratio är ett oberoende forskningsinstitut med uppdrag att skapa och sprida kunskap om: Entreprenörskap, marknadsekonomi och tillväxt. Företagandets villkor lagar regler och värderingar. Hur politisk förändring kommer till stånd. 16

16 3 Tjänstesektorns utveckling 3.1 Vad är en tjänst? Det finns ingen entydig definition av tjänst, i till exempel Nationalencyklopedin ges följande definition: tjänst saknar som fackterm internationellt antagen definition, men definieras i Sverige som en kedja av händelser eller aktiviteter i vilken en kund interagerar med ett tjänsteföretags medarbetare (eller tekniska hjälpmedel i form av till exempel bankautomater) i syfte att tillgodose vissa behov. [ ] Tjänsten är ett erbjudande som till skillnad från en vara inte inbegriper överlåtande av äganderätt och ofta är immateriell, varför den inte kan lagras eller transporteras. Tjänsten "finns" inte förrän den upplevs av kunden, och det är vanligt att produktion, leverans och konsumtion av en tjänst sker samtidigt. Med andra ord utmärks tjänster i huvudsak genom sin immateriella karaktär, men det finns ingen skarp gräns mellan varor och tjänster. Varor ger tjänster till den som införskaffar dem och tjänster innehåller något inslag av vara för att utföras (såsom en dator eller ett trädgårdsredskap). Vad som ska räknas som en tjänst respektive en del i ett företags varuproduktion är likaledes förknippat med svåra gränsdragningsproblem. 13 Tjänstesektorn är också synnerligen heterogen. I en bilaga till finansdepartementets långtidsutredning beskrivs två typer av tjänster: Grovt sett utgörs tjänster av två mycket olika kategorier, den ena personalintensiv, rutinmässig och förhållandevis okvalificerad, den andra högkvalificerad och beroende av kunskapssamhällets kapitalintensiva infrastruktur. Den första kategorin skulle kunna exemplifieras av detaljhandel, barn- och äldreomsorg, hushållstjänster, reparationer och underhåll. Den andra kategorin kan exemplifieras av forskning och utveckling, finansiella tjänster, försäkringar, konsulttjänster, högre utbildning och högspecialiserad sjukvård. 14 Teknisk utveckling och avreglering har ökat möjligheten till rumslig och tidsmässig separation mellan produktion och konsumtion av tjänster, vilket gjort gränsen mellan tjänst och vara än mer otydlig. Det leder också till ökade möjligheter till handel och outsourcing. Främst kanske man tänker sig att produktionen kan flytta utomlands, exempelvis IT-tjänster, finansiell rådgivning och avancerade företagstjänster. Men även konsumtionen kan flytta då tjänsteköparen har större möjlighet att välja konsumtionsplats. Såväl ökad turism som ökad sjukvård och shopping utomlands ger belägg 13 Herin (2008), sidan SOU 2007:95, sidan

17 för detta. 15 Följaktligen har den internationella handeln med tjänster ökat i snabb takt under de senaste åren och utgör i dag en femtedel av världshandeln. Företag som säljer affärstjänster såsom finansiella tjänster, konsulttjänster, IT-relaterade tjänster med mera har etablerat sig över hela världen. Internationaliseringen av Sveriges ekonomi och den ökade handeln med tjänster medför därför ökade krav på harmonisering av lagar, skatter med mera. 16 En grundligare analys rörande problematiken kring begreppet tjänst kommer inte att göras här, utan vi utgår från de definitioner som inryms i statistiken vi använder. Tjänstesektorns utveckling i Sverige strukturomvandling under 150 år I dag arbetar de flesta svenskarna med att utföra tjänster av något slag. För inte så länge sedan såg det helt annorlunda ut. Strukturomvandlingen i Sverige är slående när man ser på utvecklingen drygt hundrafemtio år tillbaka i tiden (figur 3.1). Jordbruket har gått från att sysselsätta mer än tre fjärdedelar av den arbetande befolkningen till att sysselsätta endast några få procent. Från mitten av 1900-talet och fram till 1980-talet anställdes i snabb takt allt fler för att tillhandahålla offentliga tjänster. Den offentliga sektorns utbyggnad har därefter stannat av och gått tillbaka något, men den sysselsätter fortfarande närmare en tredjedel av de sysselsatta. Andelen sysselsatta inom industrin och privat tjänsteverksamhet ökade stadigt fram till 1900-talets mitt. Den tydligaste trenden under de senaste decennierna är att privata tjänstebranscher har ökat sin sysselsättningsandel allt mer, samtidigt som sysselsättningen inom industrin har gått tillbaka. Sverige har gått från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. Av den arbetande befolkningen är i dag en fjärdedel sysselsatt inom industrin och mer än två femtedelar inom privata tjänstebranscher. Drygt 70 procent av de sysselsatta arbetar inom någon typ av offentligt eller privat tjänsteyrke. 15 Exempel är svenskar som handlar sprit över sundet, norrmän som handlar mat i Sverige och en konsument behöver inte köpa många par jeans eller så mycket elektronisk utrustning för att det ska löna sig att flyga över Atlanten till New York och handla. Denna utveckling sprider sig från traditionella näringar som turism till andra tjänster såsom tandvård i Polen, sjukvård i Thailand och utbildning i Australien. 16 SOU 2007:95, sidan 27, sidan

18 Figur 3.1. Sysselsättningsandelar i Sverige ,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 Privata tjänster Offentliga tjänster Industri mm Jordbruk mm Tjänster totalt Källa: Rodney Edvinsson, Om istället andelar av förädlingsvärdet studeras framträder en liknande bild (figur 3.2). Privata och offentliga tjänster står tillsammans för cirka 70 procent av BNP i Sverige. De privata tjänsterna står för drygt 50 procent av förädlingsvärdet och sysselsätter 40 procent av arbetskraften. De offentliga tjänsterna står för cirka 20 procent av BNP och 30 procent av sysselsättningen. Detta indikerar att produktiviteten är högre i de privata tjänstebranscherna än i offentliga sektorn. Figur 3.2. Produktion i Sverige , andel av BNP Källa: SCB ( 19

19 Även om analysen avgränsas trettio år tillbaka i tiden och görs på mer detaljerad nivå är strukturomvandlingen tydlig. En klar nergång i tillverkningsindustrins och jordbrukets sysselsättningsandelar framträder. Tjänsteinriktade branscher har däremot ökat. Andelen sysselsatta inom fastighets- och uthyrningsverksamhet och företagstjänster har ökat kraftigt. Även branscherna utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster, finansiella tjänster och hotell- och restaurangverksamhet har märkbart ökat sina sysselsättningsandelar. Tillverkningsindustrins minskade sysselsättningsandel kan delvis förklaras av att vissa arbetsintensiva processer har flyttats till länder med lägre lönekostnader. Flödet från tillverkningsindustrin till företagstjänster med mera beror dock till viss del även på omorganisation i form av så kallad outsourcing. Exempelvis hade många industriföretag sina egna anställda städare och revisorer i början av perioden, men har på senare år istället köpt in dessa tjänster från fristående företag. 17 Det vill säga samma tjänster utförs men klassas olika. 3.2 Sysselsättningsstruktur i Sverige och OECD I stora drag har strukturomvandlingen sedan 1800-talet varit likartad i det som i dag är OECD-länder. Studerar man 2000-talets sysselsättningsstruktur mer i detalj, ser man samtidigt en hel del skillnader. Fjorton branschers andelar finns i tabell 3.1 angivna för Sverige och ett tjugotal andra OECDländer. Den största branschen i Sverige utgörs av utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster, följt av tillverkningsindustrin. De privata tjänsterna är uppdelade på många olika branscher som tillsammans utgör den största sektorn. 18 Partihandel, detaljhandel och reparation (SNI 50-52) och fastighets- och uthyrningsverksamhet och företagstjänster (SNI 70-74) utgör tredje respektive fjärde största bransch i Sverige. Sverige särskiljer sig genom att ha lägst sysselsättningsandelar inom byggbranschen och hotell- och restaurangbranschen. Därtill har Sverige näst lägst andel inom parti- och detaljhandel och reparation. Näst störst andel anställda har Sverige inom utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster. I grova drag kan man säga att i Sverige arbetar i jämförelse många 17 Berend (2006), sidan 287, sidan Den använda branschindelningen, SNI2002, tar inte hänsyn till privat respektive offentligt ägande. SNI står för Svensk näringsgrensindelning. 20

20 med att tillhandahålla offentliga tjänster och färre inom privata tjänstebranscher. Tabell 3.1. Sysselsättningsstruktur i 21 OECD-länder plus EU , procent av sysselsatta Land SNI Källa: GGDC och egna beräkningar. Anmärkning: 2003 är det senaste året det finns observationer för, undantaget Norge och Korea för vilka senaste året är SNI2002: Bransch: Jordbruk, skogsbruk, fiske Utvinning av mineral Tillverkning El- gas- värme - och vattenförsörjning 45 Byggverksamhet Partihandel och detaljhandel; reparation 55 Hotell och restaurangverksamhet Transport, magasinering och kommunikation Finansiell verksamhet Fastighets- och uthyrningsverksamhet, företagstjänster 75 Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring Utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster Andra samhälleliga och personliga tjänster 95 Hushållens verksamhet som arbetsgivare Branscherna med SNI-nummer klassificeras som tjänstesektorn Australien 4,0 1,0 11,0 0,8 8,0 20,1 5,0 6,4 3,7 11,9 4,7 17,2 6,4 0,0 Belgien 2,0 0,1 14,9 0,6 5,7 13,8 3,3 7,1 3,4 15,2 9,9 18,7 3,5 1,6 Danmark 3,2 0,1 15,2 0,5 5,9 15,7 3,1 6,6 2,9 11,1 6,3 24,4 4,6 0,4 Finland 5,1 0,2 18,8 0,7 6,5 12,6 3,2 7,2 1,7 10,2 7,4 21,2 4,8 0,5 Frankrike 3,6 0,1 14,4 0,7 6,2 13,0 3,6 6,4 3,1 14,8 8,9 19,4 4,5 1,4 Grekland 15,5 0,3 14,3 1,1 8,1 15,3 6,7 6,8 2,4 6,5 7,1 10,9 3,8 1,4 Irland 6,6 0,4 15,6 0,7 10,8 14,1 6,4 6,2 4,2 8,5 5,1 15,9 5,1 0,4 Italien 4,4 0,2 21,5 0,5 6,9 15,4 5,0 4,5 2,7 11,0 5,6 12,5 4,4 5,2 Japan 6,0 0,1 16,2 0,8 9,7 19,0 12,6 6,1 2,9 7,3 3,2 4,9 11,3 0,0 Kanada 2,6 1,1 12,7 0,7 6,5 18,4 7,1 6,1 5,3 11,8 4,8 16,2 6,6 0,0 Korea 9,6 0,1 19,0 0,2 7,9 17,9 9,2 6,2 3,2 7,5 3,1 8,3 6,6 1,0 Luxemburg 1,3 0,1 11,1 0,5 9,7 14,0 4,6 8,4 11,4 16,6 5,2 10,8 3,8 2,4 Nederländerna 3,3 0,1 12,3 0,4 6,0 16,7 3,6 5,6 3,6 15,0 6,2 18,7 5,0 3,5 Norge 3,7 1,2 12,6 0,7 6,0 14,1 2,9 8,5 2,1 10,2 6,7 27,3 3,6 0,4 Portugal 9,9 0,3 19,3 0,6 9,5 15,7 5,1 3,1 2,1 7,1 8,0 12,2 7,0 0,0 Spanien 5,7 0,2 17,2 0,4 11,1 15,3 6,1 6,0 2,1 8,0 8,0 11,4 1,5 6,9 Storbritannien 1,4 0,2 12,6 0,4 6,5 16,8 6,6 6,0 4,3 15,2 5,2 18,6 6,2 0,0 Sverige 2,4 0,2 16,4 0,7 5,6 13,0 2,7 6,7 2,2 11,3 6,1 26,3 6,5 0,0 Tyskland 2,3 0,3 20,0 0,8 6,0 15,3 4,3 5,5 3,3 12,6 7,1 15,8 5,2 1,7 USA 1,7 0,4 11,1 0,4 5,9 16,7 7,3 4,7 4,3 13,1 5,3 22,7 5,9 0,6 Österrike 13,0 0,2 15,5 0,8 6,3 14,1 5,5 6,3 2,8 10,8 6,1 14,0 4,4 0,2 Alla 21 länder 3,4 0,3 14,4 0,6 7,0 16,6 7,1 5,4 3,6 11,8 5,6 16,8 6,3 1,2 EU-15 3,9 0,2 16,8 0,6 6,9 15,2 4,9 5,7 3,2 12,4 6,9 16,3 4,8 2,

21 4 Beskattning av tjänster 4.1 Varför är tjänstesektorn större i vissa länder än i andra? De fundamentala, underliggande faktorerna när det gäller den stora avindustrialiseringen i Europa har ringats in av Debande (2006). Teknologisk utveckling och utbildning har ökat produktiviteten. En högre inkomstnivå, en åldrande befolkning och av andra orsaker ändrade konsumentpreferenser har förändrat konsumtionsmönstren. Förändrade komparativa fördelar i kombination med liberalare internationell handel har lett till arbetsdelning i linje med komparativa fördelar mellan länder. Debande påpekar också att takten och smidigheten i strukturomvandlingen beror på flexibiliteten på länders inhemska arbets- och produktmarknader, vilket avgör hur pass lätt resurser förs över från krympande till expanderande branscher. 19 Det har sedan länge argumenterats för att när en viss inkomstnivå är uppnådd, kommer efterfrågan på tjänster att öka mer än proportionellt när inkomsterna fortsätter att öka (det vill säga inkomstelasticiteten för tjänster är större än ett). Således bör konsumtionen av tjänster och sysselsättningsandelen för tjänstebranscher öka när levnadsstandarden ökar. 20 Fogel (1999) har skattat en inkomstelasticitet på 1,6 för tjänster inom sjukvård, barn- och äldreomsorg och utbildning. 21 Det finns samtidigt stora skillnader i storleken på tjänstebranschernas sysselsättningsandel mellan länder med liknande inkomstnivåer, mätt som BNP per capita, konstaterar Messina (2004). Han fokuserar i sin studie på att förklara tjänstebranschernas storlek i 27 OECD-länder. BNP per capita, produktivitetsgap mellan tjänster och tillverkning, storleken på den offentliga sektorn samt graden av urbanisering har signifikant positiva effekter på tjänstesektorns sysselsättningsandel i denna studie. Institutionella förhållanden såsom produktmarknadsregleringar (här lyfts hinder mot nyföretagande i form av administrativa belastningar fram), mer samordnad lönesättning och hög facklig anslutningsgrad, sammanfaller däremot med en mindre sysselsättningsandel för tjänstebranscherna. Starka fackföreningar och samordnad lönesättning har störst negativ effekt på sysselsättningen inom grossist- och detaljhandel. Detta kan, menar Messina, tolkas som bevis för att en sådan lönesättningsstruktur minskar antalet okvalificerade, lågavlönade jobb som är typiska i denna bransch. Såsom 19 Debande (2006), sidan Messina (2004), sidan Fogel (1999), sidan 7. 22

22 hans resultat implicerar är parti och detaljhandeln i Sverige relativt liten. Messinas resultat som rör produktmarknadsregleringar är i linje med de teorier som säger att produktmarknadsregleringar hindrar utvecklingen av branscher med särskilt inkomstelastisk efterfrågan, såsom finansiella och sociala tjänster. 22 Även D Agostino med flera (2006) har studerat sysselsättningen i tjänstebranscher, men med fokus på Europa. De kommer fram till likartade resultat. Stabilt signifikanta förklaringsfaktorer för sysselsättningen i tjänstebranscher är BNP per capita, produktivitetsgapet mellan tjänster och tillverkning, offentlig konsumtion och konjunkturläge. De fastslår även att ju sämre anpassning av arbetskraftens kunskaper till vad som efterfrågas till följd av strukturomvandlingen, desto mindre andel sysselsatta inom tjänstebranscherna. När de studerar institutionella förhållanden kommer de fram till att facklig anslutningsgrad har en signifikant negativ effekt på tjänstebranschernas sysselsättningsandel. De finner stöd för ett U-format samband mellan samordningsgrad i förhandlingarna och tjänstebranschernas sysselsättningsandel. Arbetsrättslagstiftning har signifikant negativ inverkan i vissa tjänste-branscher, men inte i andra. Produktmarknadsregleringar har bara signifikant inverkan i en av deras studerade branscher, nämligen transport och magasinering. 23 De frågar sig även varför tjänstebranscherna i USA har en mycket större sysselsättningsandel än tjänstebranscherna i Europa. Deras resultat visar att relativ utveckling i BNP per capita, offentlig konsumtion och produktivitet har spelat en viktig roll för att krympa gapet mellan Europa och USA under det senaste decenniet. Härtill drar de slutsatsen att mycket mindre arbetsrättslagstiftning och betydligt lägre fackanslutningsgrad i USA relativt Europa, i kombination med en lägre utbildningsnivå i vissa Europeiska länder 24, verkar vara de viktigaste institutionella faktorerna när det gäller att förklara varför gapet ändå består. 25 Davis och Henrekson (2004) 26 har funnit empiriskt stöd för att högre skatter leder till mindre sysselsättningsandelar för branscher vilka domineras av okvalificerad, lågavlönad arbetskraft. Höjda skatter verkar minska både sysselsättning och produktion i framförallt branscherna partihandel, detaljhandel och reparationer samt mat, dryck och logi. Davis och 22 Messina (2004), sidan D Agostino med flera (2006), sidan 5-6, sidan Författarna nämner Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien. Samtidigt kommenterar de att länder som Sverige och Storbritannien hör till gruppen OECD-länder med högst utbildningsnivå, D Agostino med flera (2006), sidan D Agostino med flera (2006), sidan 6 26 Även publicerad som Davis och Henrekson (2005). 23

23 Henrekson drar dessutom slutsatsen att högre skatter på löner och konsumtion leder till att arbetstiden minskar på den legala marknaden samtidigt som svartarbetet ökar, liksom tiden som används till oavlönat hushållsarbete. 27 Herin (2008) har analyserat varför storleken på företagstjänster är mindre i Sverige än i omvärlden och varför expansionen av den del av tjänstesektorn som riktar sig mot hushållen är svag, trots att dessa tjänster har hög inkomstelasticitet. Han kommer fram till att skattesystemet i Sverige verkar hämmande på tjänstesektorns expansion, i synnerhet för de tjänster som vänder sig mot hushållen. Härtill hindrar regelverket kring de offentliga tjänsterna privata entreprenörer att konkurrera med offentliga tjänster på lika villkor. Företagstjänsternas expansion i Sverige motverkas av konkurrensen från andra länder med lägre skatter på arbete. Även regleringar gällande arbetsrätt med mera bör verka extra hämmande på tjänstesektorn. I ett internationellt perspektiv avviker Sverige också genom ett förhållandevis högt skatteuttag på arbete kombinerat med höga marginalskatter som tas ut vid internationellt sett låga lönenivåer. 28 Skatteoch avgiftsbelastningen på arbetsinkomster är, till exempel, 50 procent högre i Sverige än för genomsnittet i EU. 29 Redan beslutade och planerade reformer kommer att ytterligare öka skillnaderna mellan Sverige och övriga länder. 30 De höga skatterna på arbete kan därför vara viktiga för att förstå varför Sverige inte har gått riktigt lika långt som genomsnittet för OECDländer när det gäller övergången från ett industrisamhälle till ett samhälle med de flesta sysselsatta inom privata tjänstebranscher. 4.2 Marginalskatter och skattekilar i ett internationellt perspektiv Två vanliga mått för att analysera skattesystemets effekter på ekonomin är marginalskatt och den marginella skattekilen. 31 Marginalskatten på arbete anger (i procent) hur stor andel av en löneökning, exklusive arbetsgivaravgifter, som går bort i skatt. En inkomstökning påverkas emellertid av fler skatter än marginalskatten. Därför brukar även den så kallade skattekilen användas. Arbetsskattekilen inkluderar alla skatter som påverkar en inkomstökning av arbete och mäter hur stor andel av en 27 Davis och Henrekson (2004), sidan Jobbskatteavdraget har dock medfört att inkomstskatten för låginkomsttagare ligger på europeisk nivå, Lodin (2008). 29 Lodin (2008). 30 I till exempel Danmark har en skattekommission tillsatts med uppdrag att ta fram förslag på hur marginalskatterna ska sänkas radikalt. 31 Se till exempel Hansson (1984) och Hansson och Stuart (1985). 24

24 inkomstökningen som går bort i skatt. Den marginella arbetsskattekilen är definierad som den totala lönekostnadsökningen minus förändringen i lön för konsumtion i relation till den totala lönekostnadsökningen. t w totallönekostnadsökning lön för konsumtion = totallönekostnadsökning t w total lönekostnadsökning = total lönekostnadsökning lön för konsumtion total lönekostnadsökning t w lön för konsumtion bruttolöneökning(1 te )(1 t = 1 = 1 totallönekostnadsökning bruttolöneökning(1 + t när total lönekostnadsökning 0, där tw = den marginella arbetsskattekilen, te = egenavgiften för löntagare 32, tm = marginalskatten på arbete, ti = konsumtionsskattesatsen och ta = arbetsgivaravgiften. m a )(1 ti ) (1 t = 1 ) Formeln för skattekilen utgår från bruttolöneökningen, då bruttolönen är bas för både marginalskatt (inklusive eventuella egenavgifter) och arbetsgivaravgifter. Om vi utgår från en bruttolöneökning på 1 krona är den totala lönekostnaden bruttolöneökningen multiplicerat med (1+ta), där ta är arbetsgivaravgiften uttryckt i procent. Vi använder här hela arbetsgivaravgiften, men ibland bör den fiskala delen av avgifterna användas som inte innehåller inkomstberoende socialförsäkringsförmåner. 33 Konsumtionsskattesatsen innehåller moms och punktskatter uttryckta som procent av priset. Motivet för att inkludera konsumtionsskatterna är att de höjer prisnivån och därmed minskar lönens köpkraft. Vid internationella jämförelser bortses ibland från konsumtionsskatterna av bland annat enkelhetsskäl. I tabell 4.1 visas marginalskatten och skattekilen för en låginkomsttagare, genomsnittlig löntagare och höginkomsttagare för olika länder i OECD och EU. Tabellen bygger på data från OECD, där en låginkomsttagare respektive höginkomsttagare definieras som en e )(1 t (1 + t m a )(1 t ) ) i 32 Egenavgifter för löntagare har i Sverige funnits mellan perioderna och Därutöver betalar egenföretagare arbetsgivaravgifter som också kallas för egenavgifter. 33 I internationella jämförelser används i allmänhet hela arbetsgivaravgiften, bland annat eftersom det är svårt att beräkna hur stor andel som är skatt respektive förmån. 25

25 inkomsttagare som har 67 procent respektive 167 procent av den genomsnittliga löntagarens inkomst i respektive land. 34 Tabell 4.1. Marginalskatter och marginella skattekilar för låg-, medel- och höginkomsttagare (%), OECD och EU, år 2006 Marginalskatt Skattekil Låg Medel Hög Låg Medel Hög Australien 31,5 31,5 43,5 44,4 44,4 54,1 Belgien 61,3 54,8 59,3 76,3 72,3 74,0 Danmark 42,9 49,2 63,0 59,2 63,7 73,6 Finland 43,5 43,9 49,1 65,4 65,7 68,8 Frankrike 32,6 36,8 42,2 72,9 64,0 67,1 Grekland 28,6 41,2 49,6 54,3 62,4 67,7 Irland 24,0 26,0 44,5 46,7 48,1 61,1 Island 35,3 35,3 35,3 54,9 54,9 54,9 Italien 37,1 37,1 45,6 60,5 60,5 65,8 Japan 20,0 24,4 28,7 35,5 39,0 38,5 Kanada 26,7 35,0 35,4 46,0 51,0 47,6 Korea 10,4 23,2 20,0 31,6 41,4 36,4 Luxemburg 35,4 47,9 47,9 57,5 65,8 65,8 Mexiko 8,8 14,7 23,7 24,5 30,8 38,1 Nederländerna 47,2 45,0 52,0 63,5 59,8 60,9 Norge 35,8 44,8 44,8 59,1 64,8 64,8 Nya Zeeland 21,0 33,0 39,0 36,3 46,0 50,8 Polen 35,0 35,0 43,9 55,0 55,0 61,2 Portugal 24,0 34,5 45,0 51,7 58,4 65,1 Schweiz 26,7 28,9 37,1 41,0 42,8 48,9 Slovakien 29,9 29,9 28,7 54,4 54,4 53,1 Spanien 28,8 28,8 37,0 53,8 53,8 46,6 Storbritannien 33,0 33,0 41,0 49,8 49,8 55,8 Sverige 34,8 51,6 56,6 62,1 71,9 74,8 Tjeckien 29,1 29,1 40,5 56,3 56,3 63,3 Turkiet 32,6 32,6 38,6 55,5 55,5 59,5 Tyskland 52,4 59,0 44,3 66,4 71,0 52,7 Ungern 37,3 68,3 50,3 64,5 82,1 71,9 USA 28,9 28,9 38,9 38,0 38,0 46,8 Österrike 44,9 44,9 37,5 65,8 65,8 53,5 Medelvärde OECD 32,6 37,6 42,1 53,4 56,3 58,1 Medelvärde EU-15 38,0 42,2 47,6 60,4 62,2 63,5 Medelvärde EU-19 36,9 41,9 46,2 59,8 62,2 63,3 Anmärkning: Beräkningarna avser ensamstående utan barn. I till exempel Tysklands fall är marginalskatten och skattekilen lägst för höginkomsttagarna. Det förklaras av att det finns ett tak på både egenavgifter och arbetsgivaravgifter under inkomstnivån för den högre inkomsttagaren, vilket medför att marginaleffekten av socialavgifterna är noll. Beräkningarna avser ovägda medelvärden, det vill säga ingen hänsyn tas till ett lands befolkningsstorlek eller liknande. För att visa effekterna av jobbskatteavdraget har vi även medtagit uppgifter för år Storleken på skattekilen är baserad på egna beräkningar där konsumtionsskatter för år 2002 använts. Med EU-19 avses EU-15 plus Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Källor: OECD (2007, tabell I.6 och tabell I.7) och Adema (2001). 34 OECD (2007b). För Sveriges del uppger OECD den genomsnittliga löntagarens årsinkomst år 2006 till kronor. 26

26 Marginalskatten för medel- och höginkomsttagare i Sverige överstiger den genomsnittliga nivån i OECD och EU, medan marginalskatten för låginkomsttagare i Sverige understiger genomsnittet i EU. 35 Skattekilen för den svenska låginkomsttagen ligger dock högre än både genomsnittet i OECD och EU. Skattekilen för den svenske medel- och höginkomsttagaren överstiger kraftigt såväl OECD- som EU-snittet. Den svenska höginkomsttagaren har den högsta skattekilen. Höga marginalskatter och skattekilar kan dämpa strukturomvandling genom att göra det mindre lönsamt för den enskilde individen att investera i utbildning och förvärva erfarenheter som leder till höga (vita) löneinkomster. Det kan också göra det mindre lönande att anstränga sig och jobba extra, speciellt för högavlönade, samt fördyra köp av tjänster. I vår analys identifieras ytterligare två effekter med negativa konsekvenser för strukturomvandlingen. Effekterna har delvis olika orsaker (den ena orsakas främst av marginalskatterna, den andra av arbetsgivaravgifterna), de påverkar olika branscher (högkvalificerade respektive rutinmässiga branscher) och får olika effekter på sysselsättningen (utflyttning respektive utslagning). 4.3 Skatter och högkvalificerade tjänstebranscher Många högt kvalificerade personer verkar på en internationell arbetsmarknad, till exempel personal inom finansbranschen, den högspecialiserade vården, forskningen och idrotten, och de kräver en viss nettolön för att rekryteras. På grund av de höga skatterna på arbete, främst marginalskatterna, blir företagens totala lönekostnader för högkvalificerad personal så stora att denna typ av verksamhet får svårt att bedrivas i Sverige. 36 En jämförelse av ett företags arbetskraftskostnad i Sverige, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien för en högkvalificerad tjänsteman inom ledningen för ett företag, exempelvis en finansdirektör, illustrerar hur skatterna kan försvåra utvecklingen av kvalificerade tjänstebranscher i Sverige genom att fördyra rekryteringen av nyckelpersoner. 35 Jobbskatteavdraget har sänkt marginalskatten för låginkomsttagaren så att den ligger något under eller i paritet med OECD-genomsnittet. 36 Se ISA (2008, bilaga II) för en utförligare diskussion av skatternas effekter på utflyttningen av huvudkontor. Beräkningarna i detta avsnitt bygger bland annat på ISA (2008). 27