LÄKARE OCH UNDERSKÖTERSKORS SYN PÅ VAD SOM INNEFATTAS I SJUKSKÖTERSKANS KOMPETENSOMRÅDE ARBETSLEDNING AV OMVÅRDNADSARBETET

Transkript

1 Hälsa och samhälle LÄKARE OCH UNDERSKÖTERSKORS SYN PÅ VAD SOM INNEFATTAS I SJUKSKÖTERSKANS KOMPETENSOMRÅDE ARBETSLEDNING AV OMVÅRDNADSARBETET -EN LITTERATURSTUDIE SOFIE NYLÉN KATRINE RIPEL Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeutbildning Malmö Juni 2007

2 LÄKARE OCH UNDERSKÖTERSKORS SYN PÅ VAD SOM INNEFATTAS I SJUKSKÖTERSKANS KOMPETENSOMRÅDE ARBETSLEDNING AV OMVÅRDNADSARBETET - En intervjustudie SOFIE NYLÉN KATRINE RIPEL Nylén, S. & Ripel, K. Läkare och undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet. En intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde omvårdnad, Kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet är ett tämligen outforskat ämne. Mer kunskap om läkare- och undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans arbetsledning skulle kunna bidra till ett bättre samarbete som på sikt kan gynna omvårdnadsarbetets utveckling och därigenom även patienten. Syftet med studien är att få ökad kunskap om läkare och undersköterskors syn på vad som innefattas i kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet. Metoden som användes var en empirisk intervjuundersökning där urvalet bestod utav fyra läkare och fyra undersköterskor. Materialet analyserades med innehållsanalys, inspirerad av Burnard (1991). Resultatet utmynnade i följande huvudkategorier: Överblick, samarbete och yttersta omvårdnadsansvaret. Resultatet visade att det som informanterna ansåg innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet i stor utsträckning stämde överens med uppgifter som benämns under huvudområdet arbetsledning i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2005) men att rollen som arbetsledare av omvårdnadsarbetet inte var självklar och erkänd av alla informanterna. Nyckelord: Ansvar, arbetsledning, kompetensbeskrivning, ledare, legitimation, läkare, omvårdnad, sjuksköterska, undersköterska. 2

3 DOCTORS AND ASSISTANT NURSES VIEWS ON WHAT IS INCLUDED IN THE AREA OF LEADERSHIP IN NURSING - An interview study SOFIE NYLÉN KATRINE RIPEL Nylén, S. & Ripel, K. Doctors and assistant nurses views on what is included in the area of leadership in nursing. Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, Leadership in nursing is a relatively unexplored area of research. Further knowledge about doctors and staff nurses views on what is included in this area could gain development in nursing and thereby the qualities of patient care. The aim of this study is to gain further knowledge about doctors and assistant nurses views on what is included in the area of leadership in nursing. The method used was semi-structured interview. The selection of informants was four doctors and four assistant nurses. The analysis method was thematic content analysis inspired by Burnard (1991). The analysis resulted in the following main categories: General view, ability of cooperation and main responsibility. The result showed that doctors- and assistant nurses' views on what was included in the area of leadership in nursing to a large extent was congruent to job assignments written in The National Board of Health and Welfare s competence description for registered nurses. However, the leadership role of nursing was not obvious and acknowledged by all the informants. Keywords: Assistant nurse, authorization, competence, description, doctor, leadership, nurse, nursing, responsibility. 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Definition av begreppet omvårdnad 5 Sjuksköterskans ansvarsområde 5 Lagar och förordningar avseende ledarskap 6 Sjuksköterskans arbetsledande funktion 7 Tidigare forskning 7 STUDIENS SYFTE 8 METOD 8 Etisk beaktande 8 Urval 8 Datainsamling 9 Dataanalys 9 RESULTAT 11 Undersköterskor 11 Överblick 12 Samarbete 13 Yttersta omvårdnadsansvaret 14 Läkare 16 Överblick 16 Samarbete 17 Yttersta omvårdnadsansvaret 17 DISKUSSION 19 Metoddiskussion 19 Urval 19 Datainsamling 20 Dataanalys 21 Resultatdiskussion 22 Ha överblick 23 Samarbete 24 Yttersta omvårdnadsansvaret 25 SLUTSATS 27 VÄRDET AV FRAMTIDA FORSKNING 27 REFERENSER 28 Bilagor 28 4

5 INLEDNING Som sjuksköterskestuderande har vi en tre- års spännande vandring framför oss där vi möter, reflekterar och lär känna olika dimensioner av känslor och kunskaper vi besitter. Stigen vi går är ibland rak, ibland krokig eller brant. Lycka och nyfikenhet blandas med nervositet och osäkerhet. Olika tillstånd och insikter som förhoppningsvis gör att vi utvecklas mot vårt mål, som legitimerad sjuksköterska. Vi förbereds under vår utbildning att utifrån patienternas behov systematiskt leda, prioritera, fördela och samordna omvårdnadsarbetet. Trots detta finns det en osäkerhet vad som karakteriserar detta arbete både vad gäller sjuksköterskorna själva men kanske också andra yrkeskategorier. Under en workshop ute i verksamheten lyftes olika frågeställningar fram som skulle kunna vara intressanta som underlag för c-uppsatser i sjuksköterskeutbildningen. Som blivande sjuk-sköterskor fattade vi tycke för följande frågeställning: Vilken syn har andra yrkeskategorier på vad som innefattas i kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet? BAKGRUND Definition av begreppet omvårdnad Sjuksköterskans ansvarsområde har sedan gammalt varit diffust och därför delvis föranlett ett behov av att klargöra disciplinens fokus. Enligt Kihlgren m.fl. (2000) har omvårdnadsteorins utveckling och dess frågeställningar förändrats över tid. Från att ha varit ett relativt självständigt omsorgsyrke under Nightingales tid till att under den medicinska framfarten huvudsakligen varit en medicinsk assistentfunktion började olika omvårdnadsteoretiker i mitten av 1900-talet att utveckla olika teorier och modeller mycket p.g.a. ett för sjuksköterska oklart ansvarsområde (Kihlgren m.fl. 2000). Det finns i dagsläget ingen vedertagen definition av begreppet omvårdnad. Däremot kan enligt Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1993:17) omvårdnadens syfte, innehåll och metoder för omvårdnadsarbetet beskrivas. Syftet med Omvårdnadsarbetet är att återställa, stärka, och bevara hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa utifrån patientens individuella möjligheter, till en värdig död. Sådana åtgärder kan vara alltifrån stöd/hjälp i det dagliga livet, stöd i existentiella kriser, rådgivning och vägledning till högteknologiska insatser. Författningen delar omvårdnad i allmän och specifik. Allmän omvårdnad innebär all omvårdnad som inte är medicinsk. För att utföra specifik omvårdnad krävs däremot kunskaper om sjukdomstillstånd där sjuksköterskan har särskild kompetens genom utbildning och erfarenhet (a a). Sjuksköterskans ansvarsområde Krav och förväntningar på en sjuksköterskas uppgifter har varierat genom tiderna och yrkets utveckling har påverkas av olika förhållanden som till exempel; lagstiftning, vårdorganisation, fortbildningsmöjligheter men även av andra länders hälso- och sjukvårdsutveckling, SBU(1994). Fokus har skiftat mellan teoretiska kunskaper, praktiska färdigheter, personlig kännedom och empati mot en helhetssyn med patienten i fokus. Tyngdpunkten i sjuksköterskeutbildningen låg inledningsvis huvudsakligen på praktiska färdigheter. Utvecklingen av vård och be- 5

6 handling medförde en ökad grad av specialisering av vårdpersonal, för sjuksköterska innebar det bland annat en tydligare roll som vårdadministratör, handledare och arbetsledare. Olika värden i vården har påverkat sjuksköterskans arbete. Sjuksköterskans arbete har präglats av bland annat; Ett kall- arbete i guds tjänst- till underställd och lojal läkaren med medicin och läkaren som utgångspunkt i vården under den medicinsk- vetenskapliga framväxten till dagens humanistiska helhetssyn där patienten skall vara utgångspunkten för vården. Sjuksköterskan har med denna utgångspunkt en självständig och ledande funktion för omvårdnadens utveckling och kvalitet (Holmdahl, 1994). Sjuksköterskan har en arbetsledande funktion med syftet att indirekt förbättra kvaliteten på det patientnära arbetet genom undervisning, administration, professionell utveckling och samarbete med andra yrkesgrupper (Jahren, 1998). Internationella sjuksköterskeföreningen, International Council Of Nurses etiska kod för sjuksköterskor innefattar fyra huvudområden som sammanfattar riktlinjer för etiskt handlande. Enligt koden har sjuksköterskan bl.a. huvudansvar för att utarbeta godtagbara riktlinjer inom omvårdnad, forskning och utbildning. Sjuksköterskan har även ansvar att verka för gott samarbete med annan och övrig personal (ICN, 2000). Lagar och förordningar avseende ledarskap Arbetsledning av omvårdnadsarbetet är enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska ett av sjuksköterskans huvudsakliga arbetsområden. Det innebär bland annat att sjuksköterskan skall ha förmågan att leda, prioritera, fördela, samordna och utvärdera omvårdnadsarbetet utifrån medarbetarnas olika kompetens. I samverkan med andra yrkesgrupper verkar sjuksköterskan för att uppnå kontinuitet, effektivitet och kvalitet. Omvårdnadsarbetet skall utföras med patienten i fokus (Socialstyrelsen 2005). I huvudområdet ledarskap ingår följande uppgifter: Ha förmåga att - utifrån patienternas behov systematiskt leda, prioritera, fördela och samordna omvårdnadsarbetet i teamet utifrån medarbetarnas olika kompetens. - utvärdera teamets insatser. - utifrån kunskaper om gruppdynamik utveckla gruppen och stärka förmågan till konflikthantering och problemlösning. - motivera arbetslaget och ge återkoppling i en positiv anda. - tillvarata medarbetarnas synpunkter och förslag för att utveckla och förbättra vården. - verka för att bedriva patientfokuserad omvårdnad på ett kvalitets och kostnadsmedvetet sätt. - underlätta forsknings och utvecklingsarbete. - leda och utforma omvårdnadsarbetet utifrån bästa tillgängliga kunskap. - medverka i verksamhetsplanering och uppföljning. (a a, s.14) I högskoleförordningen (1993:100) benämns att för att erhålla en sjuksköterskeexamen skall studenten visa kunskap i planering, ledning och samordning av vård- och hälsoarbetet samt visa förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper (a a). 6

7 Sjuksköterskans arbetsledande funktion Genom utbildning och erfarenhet lämpar sig sjuksköterskan bäst för rollen som arbetsledare för omvårdnadsarbetet (Kihlgren m.fl. 2000). För att leda omvårdnaden räcker det dock inte att sjuksköterskan tar på sig rollen som ledare- utan rollen måste ha en djupare förankring och stöd från omgivningen. För omvårdnadens utveckling är det viktigt att sjuksköterskan har erkännande från omgivningen som ledare inom sitt område. Även självförtroende, vilja, intresse och kunskap är viktiga egenskaper för att kunna leda arbetet på bästa sätt (a a). Tidigare forskning En studie av Sebrant (2000) om arbetsorganisation visade att oklara gränser mellan sjuksköterskors och undersköterskors yrkesroller resulterade i att motsättningar mellan dessa två yrkeskategorier blev förstärkta när de arbetade i team. Studien utfördes på en geriatrisk vårdavdelning och teamen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor. Orsaken till motsättningarna som uppstod var delvis grundade i liknande arbetsuppgiftsfördelning, vilket gav konkurrens om arbetsuppgifter och omvårdnadsansvar. Både undersköterskor och sjuksköterskor försökte hävda sin yrkesidentitet inom teamet. Studien visade att undersköterskorna försökte sätta hierarkin ur spel genom att på sina villkor kräva att sjuksköterskorna skulle hjälpa till. Undersköterskor accepterade inte att bli ledda av sjuksköterskor vilket ledde till ett ständigt socialt förhandlande om inflytande och identitet i teamet. Informanterna hävdade att teamen var självstyrande och att inget ledarskap behövdes, då alla hade kollektivt ansvar för patienterna. Det fanns dock ett latent ledarskap då det i specifika situationer förväntades att sjuksköterskan skulle träda in i ledarrollen (a a). Jones m.fl.(2003) har i sin studie från Australien genom djupintervjuer med 38 sjuksköterskor undersökt vilka utmaningar sjuksköterskor ställdes inför i sitt arbete och vilka förmågor som krävdes för att möta dessa. I studien framkom bland annat att på grund av hälso- och sjukvårdens komplexitet var det viktigt att sjuksköterskor hade ledarskapskapacitet. Kapaciteten att kunna leda team, planera arbetsdagen effektivt utifrån de krav som ställdes. Deltagarna i studien ansåg även att sjuksköterskeyrket är ett livslångt lärande och personliga egenskaper som förmåga att kommunicera och vara öppen för förändringar belystes (a.a). Cook M. m.fl. (2004) undersökte i en etnografisk studie vad som karaktäriserar effektiva kliniska ledare inom omvårdnad. Fem egenskaper visade sig vara karakteristiska för effektiva ledare: Creativity, highlighting, influencing, respecting, supporting. Till exempel creativity ansågs vara ett resultat av ledarens aktiva engagemang i omgivningen och i sökandet efter nya möjligheter. Den effektiva kliniska ledaren försökte förstå en situation i en större kontext. Genom bland annat ledarens mod och öppenhet för kreativitet och vilja till nytänkande samt genom att belysa nya sätt att göra saker för övrig personal kunde omvårdnaden utvecklas. Enligt studien hade effektiva ledare även förmågan att stödja personalen på såväl individuell, grupp- som på organisationsnivå (a.a). 7

8 STUDIENS SYFTE Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om läkare och undersköterskors syn på vad som innefattas i kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet. METOD För att besvara studiens frågeställning har författarna valt att göra en empirisk intervjuundersökning med kvalitativ ansats. Intervjuer är lämpliga för att kvalitativt utforska livsvärld och hur olika fenomen är beskaffade utifrån fenomenens verklighet (Dahlberg 1997). Urval, datainsamling, dataanalys och etiska beaktande kommer att beskrivas i metodavsnittet. Etiskt beaktande Tillstånd att utföra studien inhämtades genom godkänd ansökan hos det lokala etikprövningsrådet vid Malmö Högskola. Avdelningschef respektive vårdutvecklare gav sitt tillstånd att genomföra intervjuer på avdelningarna. Författarna delade ut information angående studiens syfte med avsikten att samtliga informanter skulle få möjligheten att skapa sig en bild av studiens syfte före intervjutillfället. Informanterna fick själv välja lämplig tid och plats för intervjusituationen med hänsyn till att värdefull arbetstid togs i anspråk. Innan samtyckesblankett skrevs på i samband med intervjutillfället erhöll informanterna såväl skriftlig som muntlig information om studiens syfte, om deras rättigheter att avbryta intervjun om så önskades samt att deras konfidentialitet garanterades. Känsliga aspekter som kunde tänkas uppstå i samband med studien togs i beaktande. Aspekter som till exempel att informanterna kunde tänkas känna sig otillräckliga i sina kunskaper om sjuksköterskans arbete eller en oro över att utelämnad information skulle kunna identifieras och härledas. En risk som med att två intervjupersoner deltar är att informanterna kan känna sig underlägsna eller pressade i "två mot en situationen". Författarna tog även hänsyn till hur informanterna kunde uppleva situationen att bli inspelade. Ett informellt klimat eftersträvades genom att intervjuarna samtalade med informanterna innan intervjuerna påbörjades för att skapa förtroende och trygghet. Under intervjuernas gång försökte författarna bibehålla ett tryggt samtalsklimat genom att bekräfta informanterna t.ex. genom att lyssna aktivt och att sträva efter att hålla sig neutrala till vad informanterna uttryckte. Urval Studien är beställd av två kliniker vid ett universitetssjukhus i södra Sverige. Intervjustudien utfördes på en avdelning från respektive klinik. Efter presentation av projektplan för vårdutvecklare/ avdelningschef vid respektive avdelning planerades tillvägagångssättet för att få kontakt med informanterna, efter deras önskemål och förslag. Urvalet av informanter skulle ske slumpmässigt vilket enligt Polit m.fl.(2006) är ett sätt att välja ut informanter Urvalskriterierna var följande: Arbete under dagtid vid respektive avdelningar där undersökningarna skulle utföras. Vid ena avdelningen kontaktades informanterna genom vårdutvecklaren som i sin tur informerade läkare och undersköterskor om studien. Namn på intresserade och deras telefonnummer förmedlades sedan via mail till författarna som sedan ringde upp informanterna för att avtala tid och plats för intervjustunden. För att få kontakt med informanterna på den andra avdelningen samlade avdelningschefen efter avtalad tid undersköterskor tillgängliga den dagen och tillfället för författarnas 8

9 presentation av studien. Det fanns ingen möjlighet att samla läkarna för information om studien. Avdelningschefen delade därefter ut en informationsbilaga om studien till samtliga undersköterskor- och läkares postfack. Författarna återkom två veckor senare, då inga informanter anmält sig, för att ånyo presentera projektet. Då var fler undersköterskor tillgängliga eftersom tidpunkten sammanföll med frukostpaus. Två undersköterskor anmälde sig för studien direkt på plats. Försök att kontakta läkarna individuellt gjordes, men de fanns inte tillgängliga. Författarna gick vidare genom att skicka informationsbilagan via mail till avdelningschefen, som i sin tur vidarebefordrade denna till läkarna. Efter tidsfrist för anmälan löpt ut gjordes nya försök att kontakta läkarna på avdelningen direkt på plats. De två första läkarna som påträffades tackade ja till att delta i studien. Urvalet av undersköterskor resulterade i en relativt homogen grupp av undersköterskor i den aspekten att samtliga hade lång arbetslivserfarenhet och hade arbetat inom samma vårdspecifika område i många år. Könsfördelningen var tre kvinnor och en man. Urvalet av läkarna resulterade i följande fördelning; Varierande arbetslivserfarenhet, ålder- och könsfördelning; Två män och två kvinnor. Datainsamling Intervjuerna genomfördes efter informerat samtycke. Informanterna fick själv bestämma tid och plats för intervjuerna. Samtliga intervjuer genomfördes på respektive avdelningar och under informanternas arbetstid. Båda författarna deltog. För att besvara frågeställningen använde sig författarna av en semistrukturerad intervju. Intervjun inleddes med följande inledande fråga: Ett av sjuksköterskans kompetensområden är ledning av omvårdnadsarbetet. Vad anser du innefattas i denna uppgift? En pilotintervju genomfördes för att testa den inledande frågan samt författarnas förmåga att intervjua. Författarna lyssnade därefter på pilotintervjun för att testa frågans lämplighet och för att få en idé om möjliga följdfrågor. Pilotintervjun inkluderades i analysmaterialet. Inga ändringar i den inledande frågan ansågs nödvändig. Följfrågorna anpassades efter informanternas svar på huvudfrågan. Frågorna som följde ställdes i försök att förtydliggöra informanternas åsikter och tankar om vad som innefattas i sjuksköterskans uppgifter som arbetsledare av omvårdnadsarbetet. Exempel på frågor författarna använde sig av var sonderande, specificerande och tolkande som är användbara i semistrukturerande intervjuer, Kvale (1997). Författarna turades om att ställa den inledande frågan och under intervjuernas gång ställde författarna spontant frågor utan någon specifik plan eller turordning. Intervjuerna varade mellan 15 och 35 minuter och spelades in med hjälp av Mp3-spelare. Författarna transkriberade ordagrant fyra intervjuer vardera och valde att utesluta pauser, skratt, suckar etc. då någon djupare analys av intervjuerna inte skulle genomföras. Dataanalys Författarna använde sig av innehållsanalys- inspirerad av Burnard (1991) för analys av det transkriberade datamaterialet. Efter varje intervju antecknades spontana kommentarer och reaktioner om intervjuerna ner. För att bekanta och fördjupa sig i materialet läste författarna separat igenom materialet upprepande gånger. För att beskriva innehållet lästes materialet igenom igen och författarna noterande separat ned möjliga rubriker. Icke relevant material exkluderades. Sedan lästes rubrikerna igenom och minskades ner genom att liknande rubriker fördes samman. De nya rubrikerna lästes igenom och placerades under möjliga huvudrubriker. Därefter diskuterade författarna varje enskild intervju, för att sedan skaffa sig ett gemensamt helhetsintryck genom diskussion av samtliga intervjuer. Författarna gick sedan tillsammans igenom de enskilt utarbetade huvud- och subkategorierna, änd- 9

10 ringar gjordes och lämpliga kategorier skrevs ned. Kategorierna kodades i intervjuutskrifterna genom att markeras med olika färger. De kodade kategorierna klipptes ut och lades samman under de olika utarbetade huvudkategorierna. Därefter lästes de markerade kategorierna som placerats under de tänkbara huvudkategorierna igenom och organiserades i olika tänkbara subkategorier. Antalet huvudkategorier och subkategorier minskades ner under processens gång då liknande innehåll fördes samman. Avslutningsvis lästes samtliga intervjuer igenom för att kontrollera om kategorierna speglade intervjuernas olika aspekter och att relevant material inte exkluderats. Författarna gick sedan tillbaka till en av informanterna för att få synpunkter på valet av kategorisering. Detta är enligt Polit m.fl.(2006) ett sätt att öka kategoriseringens trovärdighet. 10

11 RESULTAT Syftet med denna empiriska studie var att undersöka vad läkare och undersköterskor anser innefattas i sjuksköterskans kompetensområde ledning av omvårdnadsarbetet. Analysen av det transkriberade materialet utmynnade i tre huvudkategorier nämligen överblick, samarbete och yttersta omvårdnadsansvaret. Huvudkategorierna var samma för läkare och undersköterskor men subkategorierna skilde. Undersköterskor Huvudkategorier och subkategorier som framkom ur intervjuerna med undersköterskorna kan ses i figur 1. Undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet ÖVERBLICK SAMARBETE HA YTTERSTA OMVÅRDNADS- ANSVARET Se patienten Kunna arbeta i grupp Huvudansvar för patienten Planera och vidta lämpliga åtgärder Delta i patientnära vård Se till lagar och rättigheter Se till att arbetet flyter Koordinera Administration Kommunikation Rapportering Medicinhantering Fördela arbetsuppgifter Fördela personalresurser Sjuksköterskan är inte arbetsledare Figur 1. Undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet. 11

12 Överblick I denna huvudkategori ingår subkategorierna: "Se" patienten, planera och vidta lämpliga åtgärder samt se till att arbetet flyter. "Se" patienten Informanterna anser att en viktig ledarskapsfunktion hos sjuksköterskan är att ha blick för patientens totala behov. Sjuksköterskan skall kunna möta och tolka patienten och veta vad patienten behöver här och nu. För att se patienten anses det nödvändigt att sjuksköterskan kan sålla ut relevant information skriven såsom oskriven. Sjuksköterskan förväntas i viss mån att läsa och känna av patienten samt ha en blick för sådant som inte är skrivet. Man skall kunna diskutera och kunna lite bakgrund och kunna fakta om patienten även det man inte kan se utan, ja man skall kunna möta patienten, vara med den och tolka den." (Usk 2) Förmågan att se patienten anses vara starkt relaterat till sjuksköterskans erfarenhet och rutin. En informant problematiserade detta: Sen kommer det många nya sjuksköterskor som inte har den här blicken kanske och inte ser, alltså totalt vad den här patienten behöver och..." (Usk 3) Planera och vidta lämpliga åtgärder Som ledare av omvårdnadsarbetet ska sjuksköterskan enligt informanterna ha förmågan att utifrån information om patienten införskaffad genom egen bedömning och/ eller från undersköterskorna - som ser patienten mer, planera omvårdnadsarbetet och lämpliga åtgärder som bör vidtas. "... en sjuksköterska som är trygg i sig själv och vet vad som skall göras- som kan se till patientens behov, tillgodose alla sjukdomar, om det skall tas prover eller behövs ringas doktor eller något annat. ( Usk 1) Enligt informanterna är sjuksköterskan avhängig samarbetet med undersköterskorna men har ansvaret för att planering hålls och att åtgärder genomförs. "... hon behöver inte göra allt själv men hon ska hålla i trådarna och se till att planeringen hålls, ha koll på ett annat sätt. Dom kraven ställs ju inte på en undersköterska på samma sätt- alltså kraven ställs på undersköterskor men det är syster som har ansvaret, på pappret är det ju så." (Usk 2) Se till att arbetet flyter Informanterna menar att sjuksköterskan har huvudansvaret för att omvårdnadsarbetet flyter på och att styra upp vid behov. Så länge allt är bra är ledarskapet dämpat, det märks inte lika mycket, men det krävs nog som systrar om det inte funkar att dom kan gå in och sätta gränser och säga att nu är det så här och nu gör vi så här- att dom vågar och kan göra det. " (Usk 2) 12

13 Samarbete I denna huvudkategori ingår subkategorierna: Kunna arbeta i grupp, delta i patientnära vård, koordinera och kommunikation. Kunna arbeta i grupp Informanterna tycker att sjuksköterskan som ledare för omvårdnadsarbetet ska ha förmåga att fungera i grupp, att som ledare inte peka med hela handen. Informanterna betonar vikten av att vara ense inom gruppen, hjälpa varandra och ha gemensamma mål. Några av informanterna tycker även att det är positivt vid mån av tid om undersköterskor och sjuksköterskor dokumenterar tillsammans. "... att man inte kör sitt eget race utan att man stämmer av i gruppen, att man är överens om saker, att det inte bara är systern som bestämmer för att hon är arbetsledare utan att man gör någonting som passar alla, som funkar." (Usk 2) Delta i patientnära vård Informanterna framhåller att sjuksköterskan som arbetsledare borde delta mer i den patientnära vården tillsammans med undersköterskorna. Sjuksköterskan kan på så vis skaffa sig en bättre överblick över patienten och sätta sig in i arbetet snabbare. Genom att delta i den patientnära vården får sjuksköterskan enligt informanterna även en större förståelse för undersköterskans arbete och samarbetet kan fortlöpa effektivare och gynna såväl patient som personal. Informanterna påpekar dock att sjuksköterskans tid ofta inte räcker till för att delta mer. Informanterna uppfattar även att en oerfaren sjuksköterska har mindre tid över för att hjälpa till i den direkta patientomvårdnaden, då han/hon inte ännu har "den där blicken" för arbetet. "Jag tycker oftast att det fungerar bra. Tror de flesta känner så. Så är det klart, ibland tycker vi de [sjuksköterskorna] kunde varit ute mer och hjälpa till, nej inte hjälpa till men vara mer delaktiga i själva omvårdnaden." (Usk1) Det finns förståelse bland informanterna för att tiden inte räcker till pga. andra uppgifter. Men faktorer som oerfarenhet och intresse påverkar hur mycket en sjuksköterska deltar. En oerfaren sjuksköterska behöver ofta mer tid för det "teoretiska" och även utbildningen upplevs idag som mer teoretisk och kan påverka den nya sjuksköterskan i sitt förhållningssätt till vad som ingår i en sjuksköterskas uppgifter. Det påpekas även att intresset för att delta mer spelar in och att det inte endast går att hänvisa till oerfarenhet eller "teoretiska" sysslor. Med vissa går det väldigt bra att samarbeta men vissa är inte så villiga till det. De tycker att de har läst till sjuksköterskor och då är det inte deras arbete att bädda sängen eller ta upp en patient eller sådant, utan det tillhör undersköterskorna. Då blir det ju en gränsdragning där, man deltar inte i varandras arbete." ( Usk 3) Koordinera Sköta läkarkontakter och anhörigkontakter samt sköta vårdplanering är arbetsuppgifter som ingår i ledarrollen, enligt informanterna. "... kontakter med anhöriga har det blivit mer och mer nu att det är syster som sköter. Vi sköter det alldagliga och det vanliga pratet med dom och dom sköter vårdplaneringar och läkarsamtal, och vårdplaneringar läggs det ned mycket tid på för sjuksköterskan, det har vi inte så mycket att göra med." (Usk 2) 13

14 Kommunikation En annan viktig ledaruppgift är enligt informanterna att kunna kommunicera, lyssna, vara lyhörd och finkänslig inför sina medarbetare. Diskussion och dialog ska pågå fortlöpande för att samarbetet skall fungera optimalt. "... man [sjuksköterskan] kan inte göra det själv återigen, utan man måste prata med varandra, man måste med list kanske, eller kanske lirka lite med hur det fungerar. Det funkar inte att gå in i en grupp och säga: nu ska vi göra si och så här." (Usk 2) Yttersta omvårdnadsansvaret I denna huvudkategori ingår subkategorierna: huvudansvar för patienten, se till lagar och rättigheter, administration, rapportering, medicinhantering, fördela arbetsuppgifter, fördela personalresurser och sjuksköterskan är inte arbetsledare. Huvudansvar för patienten Informanterna anser att alla yrkeskategorier har ansvar för patienten, men i och med sin legitimation har sjuksköterskan ett huvudansvar. Legitimationen innebär även att sjuksköterskan riskerar att drabbas hårdare ifall någonting skulle gå fel och att det som undersköterska kan vara lätt att lägga över ansvaret om något går fel eller inte blir utfört på sjuksköterskan. Ja, det är ju hela patientens vistelse här, hela den omvårdnadsbiten har hon ju yttersta ansvaret för." (Usk 4) Se till lagar och rättigheter En del av sjuksköterskans arbetsledning är enligt informanterna att se till att lagar och förordningar följs. Legitimationsansvaret innebär också en skyldighet att ta ansvar för patientens rätt. "Arbetsledningen det är väl att se till helheten, att man följer lagar, förordningaratt hon inte missar något för sjuksköterskan har ju sin legitimation." (Usk 4) Administration Informanterna anser att en stor del av ledaruppgiften består av administrativa uppgifter som att dokumentera, skriva omvårdnadsplaner och annan pappersgöra. Tid som istället kunde förvaltas på annorlunda vis, som följande exempel belyser: "Det blir mer och mer vikt på det teoretiska och ofta dubbeldokumenterar man och gör mycket sånt som man kunde ha använt till patienttid istället. (Usk 1) Rapportering Rapportering framhävs bland informanterna som en specifik ledaruppgift. Sjuksköterskan ska hålla i rapporten och se till alla delarna - att inget missas. Grundlig rapporteringen sker på morgonen men även fortlöpande under dagens lopp. Det är viktigt att sjuksköterskan informerar till exempel om ändringar, flyttning av patient etc. för att undersköterskorna ska kunna planera sitt arbete. Det är till exempel på morgonen när man börjar ett pass - det är syster som står för rapporten, det är hennes bit." (Usk 2) 14

15 Medicinhantering Informanterna uppfattar även att en av sjuksköterskans ledaruppgifter är att ansvara för läkemedelshantering. "... så den rollen [ledarrollen] har liksom blivit mer dokumentation och läkemedelsutdelning och ronderna."( Usk 3) Fördela arbetsuppgifter Informanterna anser att sjuksköterskan som ledare av omvårdnadsarbetet ska kunna fördela arbetsuppgifter till övrig personal utifrån patientens behov. Det är av vikt att sjuksköterskan kan avgöra vad hon kan lämna ifrån sig, delegera eller utföra själv. Tilldelningen av arbetsuppgifter sker i samråd med undersköterskorna i samband med rapportering och planering men sjuksköterskan har ändå huvudansvaret för att uppgifterna genomförs. Arbetsfördelningen sker med hänsyn till personalens kompetens och erfarenhet. "Hon ska ge synpunkter, alltså vad jag ska göra och ja, vad som är mitt arbete alltså. Men sen kan man hjälpas åt med varandra och diskutera och komma till slutresultat, alltså vad patienten kräver, tycker jag" (Usk 3) Fördela personalresurser En ledaruppgift är enligt informanterna att bedöma huruvida personalresurserna är tillräckliga för att klara av det dagliga arbetet. "Det är ju klart de måste ju också se till att det är tillräcklig med personal, fördela resurser och så ju, exempelvis om det fattas en personal på ena sidan så får en gå över på andra sidan." (Usk 1) Sjuksköterskan är inte arbetsledare En av informanterna anser inte att sjuksköterskan har någon arbetsledande roll utan att det är avdelningsföreståndaren som är arbetsledare. Alla har inom sitt yrkesområde ett ansvar som bidrar till att omvårdnadsarbetet fungerar. Som legitimerad har sjuksköterskan det yttersta omvårdnadsansvaret men är inte arbetsledare för undersköterskorna. " Hon har ju sin legitimation vissa saker kan inte jag bestämma, då måste sjuksköterska göra det med läkare. Men jag ser inte sjuksköterskan som min arbetsledare fullt ut, det gör jag inte." (Usk 4) 15

16 Läkare Huvudkategorier och subkategorier som framkom ur intervjuerna bland läkarna kan sees i figur 2. Läkares syn på vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet ÖVERBLICK SAMARBETE YTTERSTA OMVÅRDNADSANSVARET Prioritera och förmedla information länk mellan läkare och övrig personal Omvårdnadsansvarig Se till att arbetet flyter Koordinera Leda undersköterskor Fördela arbetsuppgifter Medicinhantering Utbildning Föra patientens talan Figur 2: Läkares syn på vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde ledning av omvårdnadsarbetet. Överblick I denna huvudkategori ingår subkategorierna prioritera och förmedla information samt se till att arbetet flyter. Prioritera och förmedla information Informanterna belyser att det som ledare av omvårdnadsarbetet är viktigt att ha förmågan att sortera information och avgöra om läkare behöver kontaktas eller ej. För att läkaren skall få en bättre bild av patienten är det av vikt att sjuksköterskan kan sammanfatta, välja ut och vidarebefordra väsentlig information om patienten. "... och det är på är patienterna kallar när det är olika saker, funderingar, symptom som dom har. Då har ni ju en viktig uppgift att sammanfatta, kunna sålla ut vad det är som är viktigt och vad som inte är viktigt" (Läk 3) Sättet på vilket detta genomförs har betydelse för läkarens arbete som en av informanterna belyser. 16

17 "En bra sjuksköterska är guld värt. Om jag känner att jag har en bra sjuksköterska på avdelningen, då känner jag att då har jag för det mesta en otroligt liksom bra uppfattning om vad som händer på avdelningen, vad som händer med de enskilda patienterna. Jag får väldigt bra information exakt om vad det är som behövs göras här." (Läk1) Se till att arbetet flyter Informanterna menar att en viktig ledarskapsfunktion är att få omvårdnadsarbetet att fungera, det är viktigt att som ledare för omvårdnadsarbetet ha överblick över vad som sker och behöver göras. "Jag ser att det är sjuksköterskan som får avdelningsarbetet att flyta, det är hon som har ansvaret för att detta skall fungera, för att patientflödet skall fungera. Jag är väldigt mycket en konsult i denna fråga. Jag kan ju utnyttjas med mina kunskaper och allting sånt, gå in och starta en utredning och ha en ide om vad som krävs av vårdkedjan längre fram. Men det är ändå till sist alltid sjuksköterskan som ser till att det fungerar. " (Läk 1) Samarbete I denna huvudkategori ingår subkategorierna: Länk mellan läkare och övrig personal samt koordinera. Länk mellan läkare och övrig personal Informanterna anser att sjuksköterskan utgör en förbindelse mellan läkare och övriga personalkategorier som finns på avdelningen samt mellan läkare och patient. "Att samtidigt håll i huvudet inte bara det medicinska utan exakt var någonstans befinner sig denna patient i vårdkedjan. Har vi samordnat eller inte samordnat? Har vi vårdplanerat eller inte? Har vi varit i kontakt med distrikt? Det är omöjligt att ha en heltäckande inblick i varje enskilt patient och där sitter sjuksköterskan som har en helt annan inblick i den enskilda patienten." (Läk1) Koordinera Sjuksköterskan som ledare av omvårdnadsarbetet sköter enligt informanterna kontakter runt patienten i olika sammanhang. "Ja, det förstår jag att ni har en ledningsfunktion, detta är inte något som vi går in och styr som läkare. Det är som jag säger att ni skall sköta den allmänna omvårdnaden och kontakten med dels patienten och anhöriga men även också arbetsterapeuterna. Och när det är dags för vårdplanering och sådant sköter ni den ledarrollen med vårdboenden, tar kontakt med dom." (Läk3) Yttersta omvårdnadsansvaret I denna huvudkategori ingår subkategorierna: Omvårdnadsansvarig, leda undersköterskor, fördela arbetsuppgifter, medicinhantering, utbildning, föra patientens talan. Omvårdnadsansvarig Informanterna menar att sjuksköterskan har en självständig funktion som ledare av omvårdnadsarbetet. 17

18 "Alltså, det rent medicinska ledarskapet det tar ju doktorerna på ronderna och så ju. Men det är väldigt mycket mer som ska göras, som ska fungera, för att vi ska sköta vår vård och där har ni en jätteviktig ledarfunktion." (Läk 3) En av informanterna anser däremot att man inte kan hålla isär omvårdnaden från den medicinska biten och att läkaren därför är huvudansvarig och ledare även för omvårdnadsarbetet. Informanten anser sig inte vara bekant med begreppet ledare av omvårdnadsarbetet som förs på tal i studien. Men det hänger ju ihop, det medicinska och omvårdnadsarbetet, man kan liksom inte särskilja det." (Läk 4) Leda undersköterskor Sjuksköterskan har enligt informanterna ett ledningsansvar över undersköterskorna. "Hur det är organiserat är att sjuksköterskan står då som ledande ansvarig för undersköterskor, skötare eller vad det är som är närmast patienten. Så att man ser det stegvisa att undersköterskor har den närmaste fysiska kontakten med patienten som i sin tur samlar sin kunskap och sina iakttagelser och tar det då till sina ledare som jag har uppfattat vara sjuksköterskan." (Läk 2) Fördela arbetsuppgifter Informanterna anser att sjuksköterskorna som ledare av omvårdnadsarbetet har huvudansvaret för att arbetsuppgifter tilldelas, utförs och att det görs ändamålsenligt. Ja, omvårdnaden och ansvaret för att saker och ting blir gjorda och även ansvaret för att undersköterskor sköter dryck och urinmätningar och såna saker, fyller i det på korrekt sätt och såna saker." (Läk 3) Medicinhantering Legitimerad sjuksköterska har enligt informanterna kompetens och utbildning för att dela ut mediciner efter ordination från läkare, denna uppgift ingår i sjuksköterskans ledande roll av omvårdnadsarbetet. "Man har den medicinskt ansvariga doktorn som kommer med medicinska förändringar och ja lite annat utifrån den nivån att sjuksköterskan sedan organiserar, ja efter sin kunskap. Då blir det medicinutdelning och uppgiftstilldelning till undersköterskor också." (Läk 2) Utbildning Informanterna menar att sjuksköterskan som ledare av omvårdnadsarbetet har ansvar för att organisera och utveckla sitt ansvarsområde, vilket fungerar som en självständig enhet. "Så jag ser också sjuksköterskan som väldigt självständig från doktorn, alltså man behöver inte hela tiden befinna sig i den här vårdkedjan utan det finns omvårdnadsområden som vi inte överhuvudtaget, alltså vi vet inte särskilt mycket om sår, omläggningar och väldigt mycket sånt som de flesta av oss inte har så mycket med att göra. Där kommer ansvaret primärt från dem att organisera, utbilda, kalla till utbildning och så, så ser jag det." (Läk 2) 18

19 Föra patientens talan Informanterna påpekar att som ledare för omvårdnadsarbetet träffar sjuksköterskan olika yrkeskategorier beroende vilka behov patienten har. I dessa situationer har sjuksköterskan ett ansvar för att föra patientens talan. "Ni sitter ofta med under vårdplaneringar och sånt som inte doktorn gör. Där har ni en ledarroll för att föra vårdtagarens talan, tycker jag." (Läk 3) DISKUSSION Diskussionen som följer är indelad i en metod- respektive resultatdel. Metoddiskussion Urval Studiens syfte och tidsbegränsning styrde författarnas val av antal informanter. Författarna ansåg åtta informanter som ett rimligt antal vilket i enlighet med Kvale (1997) är ett tillräckligt underlag vid intervjustudier. Tid är enligt Kvale (1997) en annan viktig dimension att beakta vid val av antalet informanter. Författarna såg även en erfarenhetsmässig begränsning i att handskas med många intervjuer då intervjuer kan resultera i stort material och försvåra analysen med risk för att väsentliga och centrala fenomen förbises (Polit, 2006). Under planeringsfasen önskade författarna att urvalet av informanter skulle ske genom två steg. Först att informanterna skulle lämna en intresseanmälan. Därefter skulle författarna välja ut informanter med varierande ålder, erfarenhet och kön. Denna intention övergavs då tillgången till informanter var begränsad och författarna bestämde sig därför för ett slumpmässigt urval. Tillvägagångssättet för att få informanter till studien var olika på respektive avdelningar. För att få tillgång till informanter och för att tiden var begränsad använde sig författarna av vad Polit m.fl. (2006) benämner som gatekeepers, vilket i författarnas fall var vårdutvecklare respektive avdelningschef. På den ena avdelningen tog gatekeepern på sig ansvaret för att dela ut informationsblankett och samla in intresseanmälan från såväl läkare som undersköterskor, författarna hade därför inget inflytande över urvalet vilket kan ha påverkat resultatet. På den andra avdelningen efter gatekeeperns samtycke informerade författarna själv personal muntligt samt skriftligt och informanterna anmälde sitt intresse direkt till författarna. Eftersom det var svårt att nå och informera läkarna på avdelningen gav de sitt samtycke att delta i studien direkt på plats då de påträffades slumpmässigt. Författarna resonerar vidare över eventuella nackdelar med att information och urval av informanter sker via gatekeepers. Författarna tror det kan ha resulterat i en sämre insyn i hur informationen delas ut och hur urvalet utförs. En fördel med att informanter anmäler sig direkt till dem som utför studien, tror författarna skulle kunna vara att informanterna säkras en större anonymitet. Detta kan resultera i att informanterna kanske känner större trygghet att uttrycka sig uppriktigt och mindre press att "svara rätt". Nackdelar med att läkarna medgav sitt samtycke utan att ha läst igenom informationsbilagan utan endast efter en snabb information från författarna, kan vara att de inte haft tid att tänka över och sätta sig in i studiens syfte och därför resultera i mindre dimensioner och djup i materialet. Dessa in- 19

20 formanter upplevde även tidsmässig press som kan ha påverkat deras förmåga att tänka efter och vidareförmedla sina åsikter och upplevelser. En större erfarenhetsmässig spridning bland undersköterskorna hade varit önskvärt från författarnas sida eftersom erfarenhet bland läkarna visade sig vara en faktor som gav större djup åt resultatet. Även informanterna själva belyste att erfarenhet, utbildning och ålder kan påverka hur olika yrkeskategorier ser på sjuksköterskans arbetsuppgifter, på vad de förväntar sig av sjuksköterskan men även på samarbetet sinsemellan. Begreppen som förs på tal i studien är svåra och oklart definierade och tolkningsmöjligheterna befinner sig kanske därför inom breda ramar och kan enligt författarna utgöra en förklaring till att informanterna ofta talade om sjuksköterskans uppgifter över lag och hade svårt att hålla fokus på specifika ledaruppgifter. Författarna resonerar om till exempel olika organisatoriska erfarenheter, där t.ex. sjuksköterskas roll varierar, att inte svenska som modersmål kan tänkas vara faktorer som kan påverka hur olika begrepp uppfattas och förstås. Enligt Kvale (1997) kan det vara bra att ha i baktanken under intervjusituationen att förmågan att mottaga information, tolka, förstå och att kunna förmedla vidare varierar mellan individer överlag. Datainsamling Sjuksköterskans ledarskap av omvårdnadsarbetet är ett område som är relativt outforskat. När ett nytt forskningsområde undersöks är kvalitativa metoder en lämplig undersökningsmetod för att få en bild om hur ett fenomen är beskaffat (Dahlberg, 1997). En empirisk intervjuundersökning ansågs av författarna vara bäst lämpliga metod för att besvara studiens frågeställning, då syftet var att bekanta sig med olika yrkeskategoriers syn på vad som innefattas i sjuksköterskans arbetsledande uppgifter. Intervjuer är lämpliga för att kvalitativt utforska människors livsvärld och hur olika fenomen är beskaffade utifrån deras verklighet (Dahlberg,1997). En kvalitativ intervju gör det möjlig att få en ide om hur informanter resonerar kring olika företeelser i stort. Dessa idéer kan bidra till att få ett grepp om det outforskade fenomenet, idéer som kan vara ett steg på vägen mot ny forskning (Polit m.fl. 2006). En halvstrukturerad intervju med en inledande fråga användes som underlag för datainsamlingen. Informanterna fick på så sätt en större frihet att öppet reflektera och resonera kring hur de uppfattar fenomenet i fråga eftersom det finns få förutbestämda frågor och inga svarsalternativ (Polit m.fl., 2006). Författarna förde sedan samtalet vidare genom att vara så lyhörda och öppna som möjlig för att ställa följdfrågor anpassade till vad informanterna säger. Intervjuarnas erfarenhet att ställa frågor kan påverka materialets djup och variation (Kvale, 1997). Författarnas oerfarenhet av att utföra kvalitativa intervjustudier, har troligtvis påverkat kvaliteten på följdfrågor och därför även datainsamlingens djup och variation. Författarna strävade efter att vara medvetna om sina förutfattade meningar och värderingar för att undvika att påverka informanterna i deras fria tänkande, vilket enligt Dahlberg (1997) är viktigt under kvalitativa intervjuer. En pilotintervju genomfördes för att testa studiens huvudfråga. Denna situation utgjorde även ett träningstillfälle för författarna som är noviser och bidrog även 20

21 till ökat självförtroende inför de följande intervjuerna. Att utföra pilotintervjuer ökar enligt Kvale (1997) intervjuarnas förmåga att skapa en trygg intervjusituation. Vid kvalitativa intervjuer är ett trygg och lugnt samtalsklimat en styrka för datainsamlingens trovärdighet (Polit m.fl., 2006). Efter pilotintervjun gjordes inga ändringar, då författarna bedömde frågan som passande för frågeställningens syfte. Tillvägagångssättet vid intervjuerna genomfördes på liknande vis i det avseendet att intervjuerna ägde rum i lugn och avgränsad miljö på respektive avdelning och båda intervjuarna deltog under samtliga intervjuer. Detta är enligt Kvale (1997) ett sätt att öka en studies pålitlighet. På grund av tidspress från två av informanterna kan dock författarna ha påverkats under intervjusituationen på grund av en viss stressupplevelse och således mindre utrymme för att ställa följfrågor som möjligtvis hade kunnat tillföra materialet vidare aspekter. Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer kan bidra till ett bredare perspektiv på ämnet i fokus. Den direkta kontakten mellan intervjuare och informanter vilket kan vara en fördel exempelvis om någon väsentlig aspekt behöver förtydligas och följas upp, vilket inte är möjligt t.ex. vid en enkätundersökning. Detta kräver dock att intervjuarna är koncentrerade och fokuserade på vad som sägs (Kvale, 1997). Författarna upplevde dock som noviser en tendens att tappa fokus och gå utanför ramarna för studiens frågeställning, vilket troligtvis påverkat datainsamlingens pålitlighet. Intervjusituationen inbjuder till ett möte mellan informanter och intervjupersoner som möjligtvis kan inverka på hur informanterna och intervjuarna mer eller mindre medvetet väljer att uttrycka sig ( Dahlberg, 1997). Ålder, kön, språk, kroppsspråk och stil samt yrkesstatus är måhända omständigheter som inverkat på såväl informanternas uttalanden och förhållningssätt som intervjuarnas intervjuteknik och förhållningssätt (Polit, 2006). Författarna till denna studie kan som unga kvinnliga sjuksköterskestuderande varit mer osäkra i mötet med äldre mer erfarna informanterna jämfört med mötet med de yngre informanterna. Även informanternas olika yrkesstatus kanhända ha inverkat på intervjuarnas sätt att förhålla sig till intervjusituationen. Med detta i åtanke har författarna eftertraktat en balans mellan att göra intervjusituationerna så lika som möjligt men ändå vara öppna och perceptiva för variationer i försök att få ett grepp om sammanhanget som ligger till grund för såväl intervjuarnas följdfrågor som informanternas uttalanden för att försöka minska risken för missförstånd. Transkriberingen av materialet underlättades genom att inspelningsmaterialet var av god kvalitet vilket styrker studiens pålitlighet (Gunnarson, 2002). Värt att ha i åtanke är som Kvale (1997) påpekar, att omvandlig av samtal till text alltid bygger på en tolkning. Utskrifterna av intervjuerna kan därför tänkas innehålla feltolkningar som påverkat såväl analys som resultat. T.ex. ord som tas ur sitt sammanhang kan få en annan betydelse och fria tankar i samtalskontext kan under omvandlingen till text tillföras en större betydelse än vad informanterna avsett under samtalets gång (a a). Även om författarna strävade efter kvalitetssäkran genom god kvalitet på inspelning och efterfölja riktlinjer för hur transkriberingen skulle gå tillväga, kvarstår faktumet att transkriberingen är en summa av två individers tolkningar av intervjumaterialet (a a). Dataanalys Som analysmetod har författarna valt innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991). Innehållsanalys ansågs lämplig för såväl studiens syfte som författarnas 21

22 bakgrund som noviser. Metoden innebär en stegvis procedur där författarna under analysförfarandet håller sig nära ursprungsmaterialets innehåll (a a). För att utföra innehållsanalys krävs det inte som forskare att tillhöra en särskild forskningstradition (Polit m.fl. 2006). Författarna som noviser ansåg att närhet till textens ursprung skulle kunna underlätta analysering och kategorisering av materialet. Även utifrån ett läsarperspektiv är det lättare att validera analysresultatet då utdrag från texten lättare kan jämföras med författarnas kategorisering (Dahlberg, 1997). Genom filosofisk ansats skulle materialet kunna tillföras intressanta dimensioner där utsagor tolkas och bakomliggande mening utforskas (a a). Tidsbegränsning för att utföra studien låg bakom författarnas val av syfte och metod men hänsyn togs även till tiden det krävs för att behärska en särskild forskningstradition. Studien utformades så att en djupare tolkning av materialet inte skulle vara nödvändig för att få svar på syftet. För att öka studiens trovärdighet genom att reducera författarbias genomfördes inspirerad av Burnard (1991) analysens första del separat då författarna genom diskussion hade möjlighet att ifrågasätta och resonera kring möjliga intentioner av kollegans val av kategorier. Dessa diskussioner utmynnade i slutliga huvud- och subkategorier. Författarna är dock medvetna om faktumet att upplägget av studien var ett gemensamt projekt och engagemang samt gemensamma bakgrundsfaktorer som sjuksköterskestuderande, kvinnor, jämnåriga och delar erfarenhet från arbete som vårdbiträden kan ha påverkat analys och valet av kategorisering. Författarna anser att ett väsentligt begrepp i detta sammanhang är förförståelse som Dahlberg beskriver som följande: "Förförståelse är den bakgrundskunskap och den kontextuella kunskap som behövs för att något överhuvudtaget skall förstås" (Dahlberg, 1997, s28). Författarna försökte under analysförfarandet vara medvetna om denna gemensamma "förståelseram" men även individuella erfarenheter och hur dessa faktorer kunde inverka på kategoriseringen av innehållet. En annan trovärdighetskriterie inspirerad av Burnard (1991) utfördes genom att intervjuarna återvände till en av informanterna för att visa kategoriseringval och erhålla feedback angående kategorisystemets tillämpbarhet. Efter enträget letande efter bakgrundsmaterial i form av tidigare studier och forskning kring sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet samt efter ha varit i kontakt med kunniga inom området kom författarna till insikt om att utmaningen skulle bli större än tidigare väntat eftersom området visade sig vara relativt outforskat. Att som novis sätta foten på tämligen obeträdd mark upplevdes av författarna som aningen vilseledande men att inte bli begränsade av någon specifik teori visade sig öppna upp för kreativt tankearbete, lust och entusiasm. Resultatdiskussion Informanternas uppfattningar om vad som innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet resulterade i ett antal huvudkategorier och subkategorier. För att få bättre översikt delades resultatet in i två delar, vad undersköterskorna respektive läkarna anser ingå i sjuksköterskans arbetsledande uppgifter. Varje huvudkategori speglas av ett varierande antal subkategorier med gemensamma drag. Författarna har valt att i diskussionen belysa resultatet utifrån viktiga aspekter som framkommit. 22