Quo vadis regio academiae?

Transkript

1 Quo vadis regio academiae? Hur ser universitetsanställda på akademiskt ledarskap med universitetsreformen 2010 i backspegeln? Forskningsplan för doktorsavhandling i ämnet allmän statslära Janne Wikström Innehåll Inledning 2 Problemformulering och centrala frågeställningar 4 Tidigare forskning i akademiskt ledarskap och den akademiska professionen 6 Material, metod och analys 10 Förväntade forskningsresultat, tidtabell och arbetsplan 12 Litteratur

2 Inledning Den huvudsakliga frågeställningen i min doktorsavhandling är den akademiska professionens syn på ledarskapet vid finländska universitet. Med akademiska professionen menas i det här sammanhanget personal som jobbar med undervisning och forskning vid finländska universitet. Frågeställningen är särskilt aktuell med tanke på nya universitetslagen som trädde ikraft ( Nya lagen innebär flera förändringar för universiteten. Den största förändringen är universitetens nya rättsliga ställning. Universiteten är inte statliga myndigheter under statlig budgetkontroll. En del universitet betraktas som offentligträttsliga inrättningar och en del som stiftelser (Aarrevaara m.fl. i Higher Education Management and Policy 21/2, 2009). Av den nya rättsliga ställningen följer också att akademiska personalen vid universiteten inte längre är statliga tjänstemän, utan anställda i arbetsavtalsförhållanden. Universitetens arbetsgivarförening tillhör inte längre statens arbetsgivarorganisation utan det privata Finlands näringsliv. Viktiga teoretiska och metodologiska källor för mitt arbete är komparativa studier av universitetet som stod inför stora utmaningar och förändringar i slutet av och början av 2000-talet. Nedan presenteras några framstående forskare i den här tvärvetenskapliga traditionen, som på engelska kallas för Higher Education Studies. Den här traditionen bygger på kombinationer av samhällsvetenskapliga ledarskaps-, organisations- och professionsteorier. Bland forskare i denna tradition som har haft ett särskilt ledarskapsperspektiv bör nämnas framför allt Robert Birnbaum. Birnbaum utvecklade idealtyper för akademiskt ledarskap i slutet av 1980 med hjälp av kybernetiska systemmodeller som hade en stor genomslagskraft i den organisationsteoretiska diskussionen på den tiden (Birnbaum 1988). Birnbaum har senare skrivit om olika ledarskapstrender vid universitet och deras tillkortakommanden (Birnbaum 2001). Burton Clark skapade i början av 1980-talet en modell för växelverkan mellan den akademiska professionen, staten och marknaden (Clark 1983). Modellen har senare kallats för Clarks triangel. Clark och andra forskare har med hjälp av modellen försökt förklara förändringar i den akademiska professionen utgående från dels interna faktorer som strukturer, processer och sakkunskap i administrationen och dels externa faktorer som marknadens efterfrågan på tillämpad forskning 2

3 och statens finansieringsandel. Clark införde också ett stakeholder- eller intressentperspektiv i sin modell. Clark har under och 2000-talet använt modellen i internationella komparativa studier tillsammans med empiriskt material. Utgående från de här studierna har Clark definierat kännetecken för akademiska professionen vid framgångsrika universitet (Clark 1998 och 2004). Åse Gornitzka och Peter Maassen har tillämpat Clarks forskning och skapat en hybridmodell som beskriver nya styr- och finansieringsmekanismer för universiteten (Higher Education Policy 13 (2000), ). I deras modell betonas olika intressenters starkare roll också för europeiska universitet. William Locke och Ulrich Teichler har betonat det så kallade Stakeholder Society fenomenets betydelse för karriärvillkor för den akademiska professionen (Locke, W. & Teichler, U. 2007), publicerat på internet av Open Research Online: Maurice Kogan har fokuserat på förändringar inom universiteten ur framför allt policy-, aktörs- och diversifieringsperspektiv (Kogan med flera 2000). Forskningsdirektör Timo Aarrevaara vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet och dess nya enhet HEGOM (Higher Education Governance and Management) har erbjudit mig en möjlighet att delta i ett internationellt komparativt forskningsprojekt ( mellan forskargrupper i nio olika europeiska länder med fokus på förändringar i den akademiska professionen och organiseringen av arbetet vid universiteten. Det här projektet har sin grund i projektet CAP (Changing Academic Profession) som genomfördes i 18 länder i flera världsdelar (RIHE International Seminar Reports, No.12, September 2008). CAP-projektet byggde på en kvantitativ enkätundersökning om hur akademisk personal vid universitet och för vissa deltagarländers del också vid självständiga forskningsinstitut upplevde sina anställningsvillkor och sina arbetsuppgifter. Finland beslöt tillsammans med några andra deltagarländer i CAP-projektet att gå inför en kombination av den kvantitativa analysen av CAP-enkätsvaren med kvalitativa, men strukturerade temaintervjuer kring förändringar i den akademiska professionen. Länder som inte deltog i CAP, men som ämnar delta i det nya komparativa projektet, kommer att inleda med en motsvarande enkätundersökning som CAP för att få tillräckligt med bakgrundsinformation. 3

4 Framför allt för Finlands del kan kombinationen av enkätsvaren från CAP, som samlades in under , och svaren på strukturerade temaintervjuer, som kommer att genomföras under , tänkas ge ett fruktbart material för analyser av förändringar i den akademiska professionen under 2000-talet. Det här med tanke på den stora reform som ägde rum mittemellan projekten. Jag tror att mitt deltagande i projektet kan ge värdefullt stöd för arbetet med min doktorsavhandling framför allt ur ett metodologiskt och analytiskt perspektiv. Också tillgång till relevant material för mitt ämne underlättas av deltagande i EUROAC-projektet. Professor Jan Sundberg vid läroämnet allmän statslära vid statsvetenskapliga fakulteten fungerar som min handledare. Forskningsdirektör Timo Aarrevaara och professor Turo Virtanen (allmän statslära), som ämnar delta i det ovan nämnda EUROAC-projektet, har också lovat handleda mig i mitt arbete. Problemformulering och centrala frågeställningar Akademiska professionen och dess förhållande till akademiskt ledarskap i Finland efter universitetsreformen 2010 ligger i fokus för min avhandling. Nedan räknar jag upp några viktiga frågor som kan ställas utgående från den här problemformuleringen. Hur ser den akademiska professionen på akademiska ledares tolkning av och reaktioner på förändringar i den socioekonomiska omgivningen och omorganiseringen av högre utbildning? Hur bra lyckas de akademiska ledarna med det här? Vilka problem uppstår i arbetet och hur bör de lösas? Också den språkliga aspekten är viktig för min avhandling. Avviker svenskspråkiga professorers syn på ledarskapet vid universitet från de finsk- och engelskspråkiga professorerna som intervjuas av andra forskare i Euroac-projektet? Eftersom de professorer som jag ämnar intervjua representerar två olika vetenskapsområden vid två olika universitet kan också andra intressanta komparativa frågeställningar väckas (se kapitel Material, metod och analys ). 4

5 Jag försöker belysa förhållandet mellan samhälleliga förändringar och det akademiska ledarskapet utgående från tre viktiga perspektiv och frågor relaterade till dem och den akademiska professionen (Aarrevaara 2009, opublicerad forskningsplan). Kunskapens relevans för samhället: strävan att öka forskningens och undervisningens samhälleliga och ekonomiska relevans utmanar de traditionella akademiska rollerna. Hur påverkas professionen och ledarskapet av denna strävan? Diversifiering som en strategi för problemlösning: i dagens samhälle har universiteten allt fler från varandra avvikande uppgifter. Hur påverkar det här karriärstigen för och arbetsfördelningen mellan olika akademiska professioner? Internationalisering: kunskapssamhället karaktäriseras som gränsöverskridande eller till och med gränslöst. De sociala och politiska villkoren för högre utbildning blir allt mer globala. Hur påverkar det ökade internationella samarbetet och den ökade globala konkurrensen den akademiska professionen? Ovan diskuterades yttre förändringar, nedan lyfter jag fram några av de institutionella och organisatoriska utmaningar som den akademiska professionen och ledarskapet vid universiteten står inför. De här står naturligtvis i en ömsesidig relation till de ovan nämnda yttre förändringarna. Organisatoriska ramar har en synligare och vardagligare roll för den akademiska professionen. Aarrevaara lyfter fram tre tematiska områden i de organisatoriska och institutionella villkoren för högre utbildning: förvaltning, ledarskap och utvärdering; akademiska karriärvillkor och professionalisering (Aarrevaara, 2009, opublicerad forskningsplan). I min doktorsavhandling kommer jag att fokusera på akademiskt ledarskap. Akademiskt ledarskap har figurerat i debatten kring det nya universitetsväsendet i Finland. Anställningsvillkoren har fått det största utrymmet i debatten i och med universitetens nya lönesystem och förändringar i anställningsavtalen inom ramen för den nya universitetslagen. I ett internationellt perspektiv märks en strävan efter en mer konkurrenskraftig arbetsmiljö i förhållande till andra yrken och en mer diversifierad akademisk arbetsmarknad (Kogan m.fl samt Altbach och Musselin 2008). 5

6 Tidigare forskning i akademiskt ledarskap och den akademiska professionen Min teoretiska referensram bygger på analyser av akademiskt ledarskap och den akademiska professionen. Bland forskare som skapat teoretiska modeller för akademiskt ledarskap bör nämnas amerikanerna Robert Birnbaum, Martin Finkelstein och Jack Schuster samt britten John Brennan. Birnbaum använde fyra fiktiva exempel för att illustrera kollegiala, byråkratiska, politiska och anarkistiska ledarskapsmodeller vid universitet. Utgående från de här modellerna formade han en kybernetisk systemteori som idealmodell för ledarskap vid universitet (Birnbaum 1988). Enligt Birnbaum skall i styrningen av stora mångvetenskapliga universitet, som han kallar för multiversitet eller megasystem, beaktas de så kallade lösa kopplingarna mellan olika delsystem. Med det menar han att man inte skall styra de heterogena delsystemen för starkt och likriktat (Birnbaum 1988, 194). Birnbaum använder också den kända brandkårsmetaforen för att beskriva ledare i kybernetiska system. Ledarna skall vid behov klara av att rädda och stabilisera (släcka bränder) eller kontrollera att elden tar över och skapa något nytt ur askan (Birnbaum 1988, 197). Han hämtar också ledarskapsteser från antikens medicinska motton: om det fungerar, fortsätt ; om det inte fungerar, avsluta ; om du inte vet vad du skall göra, gör ingenting. Med den sista metaforen menar Birnbaum att man skall undvika att skapa iatrogena (av läkaren orsakade sjukdomar) problem (Birnbaum 1988, 200). Efter att ha belyst sin teoretiska systemmodell med hjälp av ovan nämnda metaforer gick Birnbaum mera in på att ge konkreta råd till amerikanska universitetsledare i slutet av 1900-talet. Jag går inte mer in på dem här på grund av utrymmesbrist. Men de blir naturligtvis en viktig del av analysen i min avhandling. Birnbaum har senare forskat i hur olika ledarskapstrender når universiteten och hur implementeringen av dem kan misslyckas (Birnbaum 2001). I inledningen nämnde jag Burton Clark som en av förgrundsfigurerna för forskning i högre utbildning i allmänhet och den akademiska professionen i synnerhet. Clark jämförde under och 2000-talet universitet i flera olika länder. Gemensamt för de här universiteten var att de mötte 6

7 olika typer av stora utmaningar, t.ex. ett minskat finansieringsunderlag eller försämrade villkor för rekrytering av personal och studerande. I många fall kunde utmaningarna som universiteten mötte betraktas som rena problem och hot. Ett särskilt känt teoretiskt perspektiv som härstammar från ovan nämnda forskning är Clarks fem kännetecken för ett framgångsrikt universitet. Clark baserade kännetecknen på empirisk komparativ forskning av fem olika universitet som med framgång tacklade de ovan nämnda utmaningarna i mitten av 1990-talet (Clark 1998): 1) Styrningen/ledarskapet stimuleras, så att det finns en styrande kärna som består av både akademiker och professionella ledare. 2) Den styrande kärnan har ansvar för att också periferin utvecklas. Med periferin menar Clark dels de traditionella ämnesinstitutionerna och fakulteterna, men dels också nya tvärvetenskapliga forskningsenheter och självständiga enheter som sysslar med universitetens näringslivskontakter och tillämpad forskning, fortbildning, medelanskaffning och alumnverksamhet. 3) En diversifierad finansieringsgrund. Det här blev väldigt viktigt i och med att statsfinansieringen av universitet slutade öka senast i början av 1990-talet. Universiteten blev tvungna att finna nya finansieringskällor. De mest konkurrenskraftiga universiteten gjorde det bland annat hos näringslivet, lokal- och regionalförvaltning, tredje sektorn och olika stiftelser. 4) En stimulerad akademisk kärna. Ett framgångsrikt universitet, som har utvecklat sitt ledarskap, grundat nya dynamiska enheter i växelverkan med övriga samhället och funnit nya finansieringskällor, får inte glömma sin akademiska kärna. Med det menar Clark att universiteten inte får glömma de ämnesinstitutioner och fakulteter där undervisningen och största delen av forskningen äger rum. En företagsam anda bör uppmuntras i dem och de skall vara representerade i samtliga centrala beslutsorgan vid universitetet. En förnyelse inom den akademiska kärnan är enligt Clark en förutsättning för att punkt 2 och 3 kan utvecklas. 5) Framgångsrika universitet utvecklar en arbetskultur som uppmuntrar förändringsbenägenhet då ett behov för det uppstår. Det här är särskilt viktigt för arbetskulturen i den akademiska kärnan. Enligt Clark kan värderingar antingen styra eller följa utvecklingen i universitet som genomgår förändringar. Värderingar bör inte ses som oberoende av de strukturer och procedurer där de får 7

8 sina yttringar. Därför behövs ett institutionellt perspektiv. De fyra första kännetecknen ovan är medel som möjliggör en operativ förändringskultur (Clark 1998, 5-8). Clark och hans medarbetare fokuserade på följande teman och frågor i intervjuer som användes som datainsamlingsmetod i det komparativa projektet: universitetets verksamhetsområde, struktur och organisation i allmänhet, kännetecken för ledarskapet vid universitetet nu och tidigare, förhållandet mellan förvaltning och akademiska anställda, finansieringsgrunden, hur forskning och fortsättningsstudier är organiserade. I senare verk har Clark fortsättningsvis redogjort resultat från stora komparativa forskningsprojekt om den akademiska professionen och dess förhållande till staten, marknaden och ledarskapet i universiteten. I ett senare större komparativt projekt kom Clark fram till att det gick att finna tre gemensamma kännetecken för samtliga framgångsrika universitet (Clark 2004, ): 1) Universiteten fäster uppmärksamhet vid de förändringsdrivande elementen i verksamheten (förändringskultur). 2) Universiteten ställer upp långsiktiga mål och rör sig dynamiskt mot dem. 3) Kollegiala beslut anammas av hela universitetssamfundet. Universitetet uppnår en steady state of change. Det här kännetecknas av självtillit, lojalitet, forskningsintensitet och insatser för universitetets institutionella prestige. Man kan alltså säga att Clark fortsatte i denna senare teoribildning från den punkt han kom till i tidigare forskning under 1990-talet. Från Clarks betoning av lojalitet och kollegialitet vill jag dra paralleller till (ny)weberianska professionssociologiska perspektiv som utgår ifrån Max Webers synsätt som betonar lojalitet (gefolgschaft) och kollegialitet i byråkratier/organisationer (Weber 1976 och 1974). I det här sammanhanget bör man också uppmärksamma de utmaningar för ledarskapet som kännetecknar expertorganisationer. Enligt Karl-Erik Sveiby är experter intresserade av att lösa komplicerade problem och de strävar efter att själv organisera sitt arbete. Däremot ogillar de regler, rutiner och byråkrati. De ställer sig relativt ambivalent till sin lön, fritid och den organisation som de tillhör (Sveiby 1994). 8

9 De av Clark utvecklade teoretiska perspektiven har varit betydelsefulla för analys och rapportering av resultat i CAP-projektet, som jag refererade i inledningen. Timo Aarrevaara och Seppo Hölttä har haft en ledande roll för Finlands andel i CAP-projektet. I sin rapportering av resultat av CAPprojektet har de lyft fram följande förändringstrender för universitetsväsendet i Finland (RIHE International Seminar Reports, No.12, 9/2008): Förändringar i beslutsmodeller: från kollegialt beslutsfattande enligt trepartsmodellen till managerialism och (utomstående) intressenters ökade representation i beslutsorgan. Förändringar i universitetens juridiska status: från statliga organisationer/institutioner med direkt statlig budgetstyrning till offentligträttsliga enheter och stiftelser (från offentlig till semioffentlig). Förändringar i anställningsförhållanden: från statligt anställda tjänstemän till arbetsavtalsförhållanden med resultatinriktad lönesättning och mer flexibla anställningsvillkor. Akademiska roller och lojalitet: från en disciplinär roll till en mix av akademiska och samhälleliga engagemang. Utöver Aarrevaara och Hölttä bör bland finländska forskare nämnas Jouni Kekäle, som har forskat i akademiskt ledarskap sedan början av 1990-talet (Kekäle 2001). Turo Virtanen har intresserat sig för ledarskapets roll i universitetsreformen (Virtanen 2008 och 2009). I Finland har denna tvärvetenskapliga tradition präglats av forskare med en stark förankring i organisations-, governance- och förvaltningsteoretiska perspektiv inom statsvetenskapen. Men också en del finländska sociologer är intresserade av den akademiska professionen, framför allt inom ramen för professionssociologi och vetenskapssociologi. Bland de här sociologerna bör nämnas i synnerhet Marja Alestalo. Bland framstående nordiska forskare i den akademiska professionen kan nämnas Marianne Bauer från Sverige och Ivar Bleiklie och Agnete Vabø från Norge. Vabø har haft en framträdande roll i Norges andel i CAP-projektet. Sverige deltog inte i CAP-projektet men har däremot deltagit i andra komparativa projekt, bland andra Transforming Higher Education (Kogan m.fl. 2000). Lillemor Kim har jämfört utvecklingstrender i högskolorna i fyra nordiska länder på uppdrag av det svenska Högskoleverket (Högskoleverket 2002) och Lena Marcusson har jämfört akademiskt ledarskap i Sverige, Danmark, Österrike och Storbritannien (Marcusson 2007). Etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren har studerat ledarskapskulturen vid Lunds och Umeå universitet (Ehn och Löfgren 2004, Ehn 2001). 9

10 Material, metod och analys I min analys belyser jag min huvudsakliga frågeställning, d.v.s. akademiska professionens syn på ledarskapet vid finländska universitet, med följande modell. (Akademiska professionens syn på) Akademiskt ledarskap Universitetsreformen 2010 (och övrig påverkan från samhället) Akademiska professionen I analysen utgår jag ifrån akademiska professionens syn på akademiskt ledarskap som en beroende variabel. Den förklaras dels med universitetsreformen 2010 (och övriga externa förändringar i samhället) och dels med den akademiska professionens reaktioner och önskemål beträffande ledarskapet vid universiteten. I analysen försöker jag bearbeta mitt material induktivt genom en tillämpad grundad teori (GT) ansats. Med tillämpad ansats menar jag i det här sammanhanget att jag inte lämnar tidigare teorier helt utanför analysen av mitt material, som man gör i en renlärig GT-analys. Som insamlingsmetod för empiriskt material använder jag mig av temaintervjuer som jag ämnar göra med professorer vid svensk- och tvåspråkiga universitetsenheter i Finland. Dels för att avgränsa mitt intervjusampel, dels för att få en variation och en komparativ aspekt i min frågeställning, har jag valt att intervjua professorer inom två olika vetenskapsområden. Vetenskapsområden som jag fokuserar på är matematisk-naturvetenskapliga vid Helsingfors 10

11 universitet (HU) och Åbo Akademi (ÅA) och samhällsvetenskaper och humaniora vid samma universitet. Med hjälp av det här hoppas jag få en inblick i ledarskapssynerna i olika universitet och olika vetenskapsområden. Olikheterna mellan universiteten är flera: HU är stort universitet med ca studerande och ca 7500 personalmedlemmar. ÅA är ett betydligt mindre universitet med ca 7000 studerande och ca 1300 personalmedlemmar. Också organisationen och beslutsmekanismerna avviker en hel del mellan HU och ÅA. Utöver professorer vid HU och ÅA kommer jag eventuellt också att intervjua professorer vid Hanken och svenskspråkiga professorer vid Tekniska högskolan inom Aalto-universitetet. Genom att kombinera ovan nämnda teorier om akademiska professionen och akademiskt ledarskap med analyser av empiriskt intervjumaterial ämnar jag finna svar på mina frågeställningar om den akademiska professionens syn på ledarskapet vid universiteten. Det metodologiska arbetet i min doktorsavhandling inleds med en fördjupning i analysen av CAP-materialet för Finlands del. Det här görs för att få en kvantitativ lägesrapport av hur den akademiska professionen betraktade sig själv under I min doktorsavhandling har jag tillfället att jämföra material från den ovan nämnda sista lägesrapporten av synen på de gamla karriärvillkoren med material som samlas in , alltså efter universitetsreformen. Materialkombinationen kan bli fruktbar också ur ett metodologiskt perspektiv, eftersom CAP-projektet bygger på en kvantitativ analys med 1000-tals respondenter och den materialinsamling som jag kommer att göra inom ramen EUROAC-projektet handlar om intervjuer med ca 20 intervjuobjekt för min del. Intervjuerna är tematiska och lätt strukturerade med fokus på de frågeställningar som beskrevs i kapitlet Problemformulering och centrala frågeställningar för min doktorsavhandling. Strävan är alltså att gå djupet i motsats till CAP-projektet som gick på bredden. I Finländska andelen i EUROAC-projektet strävar man efter att intervjua anställda vid olika typer av högskolor (stora universitet som ligger centralt och mindre regionala universitet, universitet för ett särskilt vetenskapsområde samt en stor och liten yrkeshögskola). Intervjuobjekten väljs utgående från den akademiska professionens olika institutionella profiler, karriärskede, ålder, kön och språk. Mitt val av analysmetod för intervjusvaren är till vissa delar öppet. Slutliga valet beror också på de analysmetoder som övriga finländska deltagare i EUROAC-projektet går inför. Transkriberade svar 11

12 på temaintervjuer analyseras ofta med hjälp av kategorisering och typifiering. Två intressanta metodologiska ansatser för det kunde vara fenomenografi och grundad teori (GT - Grounded Theory). I fenomenografisk analys ingår fyra faser efter datainsamlingen och transkriberingen: 1) att bekanta sig med data och bilda ett helhetsintryck, 2) att uppmärksamma likheter och skillnader i materialet, 3) att kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier och 4) att studera den underliggande strukturen i kategorisystemet (Alexandersson 1994). Tillämpningar av grundad teori vore också tänkbara i mitt fall eftersom man inom den metoden lätt kan kombinera olika typer av data. Att kategorisera numeriskt material från CAP-projektet tillsammans med verbalt material från EUROAC-projektet kan bidra till att lättare finna svar på mina frågeställningar. Grundad teori bygger på ett cykliskt arbetssätt där analys av material och teoribildning går hand i hand. Den är alltså övervägande induktiv och hypotesgenererande. Forskaren ställer inga hypoteser innan han/hon har bekantat sig med det empiriska materialet. Analys av material enligt grundad teori indelas vanligtvis också i fyra faser: 1) jämförelse av enheterna i kategorierna, 2) integrering av kategorierna och deras egenskaper, 3) avgränsning av teorin utgående från materialet och 4) Formulering och renskrivning av teorin (Glaser och Strauss 1999). Goda källor för analysmetoder för material som har samlats in med hjälp av temaintervjuer är Silvermans Interpreting qualitative data samt Hirsijärvis och Hurmes Tutkimushaastattelu. Teemahaastattelun teoria ja käytäntö. Förväntade forskningsresultat, tidtabell och arbetsplan Min doktrosavhandling förväntas framför allt svara på hur den akademiska professionen upplever akademiska ledarskapet i förhållande till den nya universitetslagen och reformer som den för med sig. Avhandlingen kan också ge en själreflexiv bild av akademiska utbildningens funktion och uppgifter samt hur den akademiska professionen reagerar på en ökad global konkurrens och ett intensivare internationellt samarbete. I bästa fall kan mitt arbete bli nyttigt för organiseringen av arbetet vid universiteten i framtiden. I intervjuerna får de universitetsanställda en möjlighet att påtala eventuella missförhållanden i sina arbetsvillkor. Resultaten kan med andra ord bidra till att organisera arbetet bättre och göra Helsingfors universitet mer konkurrenskraftigt. 12

13 Jag strävar efter att komma igång med förhandsarrangemang för intervjuer under hösten Före det bekantar jag med mig med tidigare empirisk forskning och teoribildning inom området. Som ett led i det här deltog jag i presentationen av resultat av CAP-projektet i ett internationellt seminarium i Tammerfors Jag kommer att delta i analys av trendrapporter utgående från tidigare material (CAP) om den akademiska professionen i Finland under Strukturen och tidtabellen för intervjuerna bör vara klar under vintern Intervjuerna genomförs under 2011 och Transkribering av materialet, analys och rapportering av resultaten görs mellan sommaren 2011 och våren Sammanvävning av resultatrapportering och teoretiska ansatser görs under Jag strävar efter att slutföra min avhandling före utgången av Jag skriver min doktorsavhandling i monografiformat. Jag hoppas att 40 studiepoäng som jag läst inom ramen för Tammerfors universitets enhet för forskning i högskoleadministration tillsammans med nio års erfarenhet av administrativt arbete vid Helsingfors universitet är nyttiga med tanke på mina fortsatta studier och min doktorsavhandling. Litteratur Aarrevaara T. et.al. (2009) i Higher Education Management and Policy 21/2, Aarrevaara, T. (2009): Akateeminen ura ja laajentuva korkeakoulutus. I verket Maija-Leena Huotari Anne Lehto (red.): Johtamishasteena muutos kirjasto akateemisessa yhteisössä. Tampere University Press. Aarrevaara, T. (2009): Opublicerad forskningsplan. Alexandersson, M. (1994). Den fenomenografiska forskningsansatsens fokus. I Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Starrin, Bengt och Svensson, Per-Gunnar. (red) Lund:Studentlitteratur Birnbaum, R. (1988): How Colleges Work: The Cybernetics of Academic Organization and Leadership. San Francisco: Jossey-Bass. Birnbaum, R. (2001): Management Fads in Higher Education: Where They Come From, What They Do, Why They Fail. San Francisco: Jossey-Bass. Clark, B.R. (1983): The Higher Education System: Academic Organization in Cross-national Perspective. Berkeley: University of California Press. 13

14 Clark, B.R. (1998): Creating Entrepreneurial Universities: Organizational Pathways of Transformation. New York: IAU Press. Clark, B.R. (2004): Sustaining Change in Universities: Continuities in Case Studies and Concepts. Berkshire: Open University Press. Ehn, B. (2001): Universitet som arbetsplats: Reflektioner kring ledarskap och kollegial professionalism. Lund: Studentlitteratur. Ehn, B. & Löfgren, O. (2004): Hur blir man klok på universitetet? Lund: Studentlitteratur. Glaser, B. & Strauss, A. (1999): The Discovery of Grounded Theory: Strategies for Qualitative Research. New York : Aldine de Gruyter Gornitzka, Å. & Maassen, P. (2000): Hybrid steering approaches with respect European higher education. Higher Education Policy 13 (2000), Hirsjärvi, S. & Hurme, H. (2007): Tutkimushaastattelu: teemahaastattelun teoria ja käytäntö. Helsingfors: Gaudeamus. Kekäle, J. (2001) Academic Leadership. Huntington: Nova Science Publishers Kim, L. (2002): Lika olika: en jämförande studie av högre utbildning och forskning i de nordiska länderna. Stockholm: Högskoleverket. Kogan, M. et.al. (2004). Transforming Higher Education: A Comparative Study. London: Jessica Kingsley. Kogan, M. et.al. (1994): Staffing Higher Education: Meeting New Challenges. London: Jessica Kingsley. RIHE International Seminar Reports, No.12, September 2008 Uinversity of Hiroshima Silverman, D. (2006): Interpreting qualitative data : methods for analysing talk, text and interaction. London: Sage. Sveiby, K. (1994): Towards a knowledge perspective on organization. Stockholm: Stockholms universitet. Weber, M. (1976): On universities : the power of the state and the dignity of the academic calling in imperial Germany. Chicago: University of Chaicago Press. Weber, M. (1974): Basic concepts in sociology. New York: Greenwood. 14

15 Virtanen T. (2008): Merging and privatizing to Reach for the Top: An New Finnish University of Technology, Business, and Art and Design. I Aarrevaara, T. & Fumihiro, M (red) (2008): University Reform in Finland and Japan. Tammerfors: Tampere University Press. Tidskrifter Yliopisto 9/2009: Johda meitä Intervju med professor Turo Virtanen. Skriven av redaktör Mikko Puttonen. Internet Altbach, P. & Musselin, C. i International Higher Education, Nr. 53,Fall 2008, nätpublikation Informationen hämtad European Science Foundations beskrivning av EUROAC-projektet: Informationen hämtad Locke, W. & Teichler, U publicerat på internet av Open Research Online: informationen hämtad Marcusson, L: (2007): Det akademiska ledarskapet. Forskningsrapport publicerad på internet av Sveriges universitets- och högskoleförbund: Informationen hämtad Universitetslagen på Finlands författningssamling på internet Finlex: informationen hämtad