RIKSÅKLAGARÄMBETET ÅRSBERÄTTELSE 2007

Transkript

1 RIKSÅKLAGARÄMBETET ÅRSBERÄTTELSE 2007

2 Riksåklagarämbetet Albertsgatan 25 A Helsingfors Redaktion Virve Pehkonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Ståhl, Mainostoimisto Visuviestintä Oy Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2008

3 TILL LÄSAREN Riksåklagarämbetets årsberättelse, som nu kommer ut för tionde gången, är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och den övriga justitieförvaltningen. Berättelsen riktar sig också till poliser, advokater, studerande och enskilda medborgare med aktuell information om åklagarverksamheten. Till innehållet och uppbyggnaden följer årsberättelsen för 2007 de föregående årsberättelserna. Den reform av den lokala organisationen som trädde i kraft behandlas i många sammanhang. I slutet av årsberättelsen finns statistik om Riksåklagarämbetets och om hela åklagarväsendets verksamhet. I bilagedelen ingår riksåklagarämbetets arbetsordning och ett alfabetiskt sakregister. Referat av Riksåklagarämbetets avgöranden som lett till åtgärder har lagts ut på Riksåklagarämbetets webbsidor på adressen Helsingfors, den 17 april 2008 Informationschef Virve Pehkonen

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL LÄSAREN 3 Riksåklagare Matti Kuusimäki EN NY TIDERÄKNING HAR BÖRJAT 6 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske STABILT EFTER LITEN SVACKA 9 ÅKLAGARVÄSENDET 11 RIKSÅKLAGAREN 16 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN 18 RIKSÅKLAGARÄMBETET 18 STATSÅKLAGARNA 20 REFORMEN AV ÅKLAGARVÄSENDETS LOKALA ORGANISATION 21 ÅKLAGARVÄSENDETS STYRSYSTEM 21 ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEN 23 ÅKLAGARVÄSENDETS PERSONALBOKSLUT OCH ENKÄTEN OM ARBETSKLIMATET 25 FÖRVALTNING 26 INLEDNING 27 PERSONAL 27 UTNÄMNINGSÄRENDEN 28 ÖVRIGA PERSONALÄRENDEN 29 BESKRIVNING AV VERKSAMHETSÅRETS RESULTAT 31 KOMMUNIKATION 35 ÅTALSÄRENDEN 37 INLEDNING 38 ÅTALSPRÖVNINGSÄRENDEN 38 YTTRANDEFRIHETSBROTT 43 ÄNDRINGSPRÖVNINGSÄRENDEN 48 KLAGOMÅL 53 JUSTITIEKANSLERNS OCH JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÅTALSFÖRORDNANDEN 54 ÅTALSFÖRORDNANDEN ENLIGT STRAFFLAGENS 1 KAP. 55 ÖVERKLAGANDE TILL HÖGSTA DOMSTOLEN 55 ÅKLAGARFÖRORDNANDEN 56 EKOBROTTSÅKLAGARNA 56 SPECIALÅKLAGARE FÖR NARKOTIKABROTT 57 POLISBROTT 58 SAMARBETET MELLAN POLIS OCH ÅKLAGARE 58 SAMARBETE MELLAN TULL OCH ÅKLAGARE 58

5 UTVECKLING OCH UTBILDNING 59 INLEDNING 60 NYCKELÅKLAGARNA 60 DEN RIKSOMFATTANDE ÅKLAGARDAGEN 64 UTBILDNING INOM ÅKLAGARVÄSENDET 64 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PERSONALUTBILDNING 66 LEDARSKAPSUTBILDNING 66 ÅKLAGARUTBILDNING 68 Annan åklagarutbildning 69 UTBILDNING FÖR KANSLIPERSONAL 71 SAMARBETE MED REFERENSGRUPPER 72 PRAKTIKSYSTEMET FÖR BITRÄDANDE ÅKLAGARE 72 PROJEKT 72 TILLSYN 72 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 75 Inledning 76 Det nordiska samarbetet 77 Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen 78 Ryssland 80 Estland 80 Europeiska unionen 81 Europarådet 85 Övriga internationella evenemang 86 InternationellA gäster 86 Internationella åklagarföreningens 12:e konferens 87 Anvisningar och råd till lokala åklagare i internationella ärenden 87 Myndighetssamarbete 89 SAKKUNNIGUPPDRAG 90 Utlåtanden 91 Övriga sakkunniguppdrag 92 STATISTIK 93 Riksåklagarämbetet 94 ÅKLAGARNAS VERKSAMHETSSTATISTIK 99 Riksåklagarämbetets personal 108 Bilaga 110 ARBETSORDNING FÖR RIKSÅKLAGARÄMBETET 111 SAKREGISTER 116

6 Riksåklagare Matti Kuusimäki EN NY TIDERÄKNING HAR BÖRJAT Den organisationsreform som genomfördes inom åklagarväsendet under det gångna året var en så stor sak att jag denna gång tänker skriva endast om de tankar som den väckt hos mig. Kollegan Jorma Kalske ger en tillbakablick på annat som tilldragit sig under året. I mina inledningsord till årsberättelsen 2002 konstaterade jag att...efter många år av större och mindre förändringar känns det som om vi småningom skulle uppnå balans i vår verksamhet.... Faktum är att föga visste jag då. Det är överraskande hur snabbt den allmänna samhällssituationen blev mogen att förpassa häradena till historien och i det sammanhanget skapa förutsättningar för en omorganisering av åklagarväsendet. Den första april 2007 som ett sista eko av en länge närd dröm inrättades i vårt land 15 ståtliga åklagarämbeten. Detta innebar givetvis endast att arbetet påbörjats. Under det gångna året har sålunda ledningens resurser mer eller mindre fullständigt gått åt till att bygga upp den nya organisationen och genomföra reformen. Inom förvaltningen, och otvivelaktigt framför allt på den lokala ledningsnivån, har man t.o.m. överträffat vad som skäligen kan förväntas när det gäller mänskliga resurser och arbetsprestationer. Till råga på allt inföll just under verksam- hetsåret den värsta resursbristen i åklagarväsendets korta historia som tvingade hela personalen att ytterligare öka sina ansträngningar. Då det värsta nu småningom börjar vara över är det särskilt viktigt att vi får förutsättningar att återhämta oss en smula. Å andra sidan behöver ingen inbilla sig att förändringen kan ses som en övergång från ett statiskt läge till ett annat. Senast nu är det dags att inse och medge att tidsandan i dagens samhälle är den att alla former av arbete och aktiviteter bygger på snabba förändringar och ständig utveckling. Reformen av åklagarväsendet genomfördes med fart och var ett stort projekt från organisatorisk synpunkt. Denna typ av projekt innebär alltid särskilda och uppenbart allmängiltiga utmaningar för ledarskapet. En förtjänstfull liten bok som jag varm kan rekommendera, Työhyvinvointi muutoksessa (2006), behandlar problematiken. Boken är utgiven inom ramen för Statskontorets Kaikuprogram och handlar om hur arbetsmiljön påverkas av förändringar. I boken beskrivs den kaosmentalitet som inställer sig mitt under processen och som det varken är möjligt och kanske inte heller nödvändigt att försöka undvika. Kaosmentaliteten hör nämligen på ett organiskt sätt ihop med varje större förändringsprocess.

7 Bild: Kimmo Brandt Compic-Photos Oy Riksåklagare Matti Kuusimäki Erfarenheterna från det gångna året förefaller ge stöd för denna teori. Hur väl man än håller ordning på de olika skedena och planerar dem på förhand, och i bästa fall t.o.m. lyckas genomföra en del av åtgärderna redan före den officiella tidtabellen, infaller kaosskedet i varje fall. Det torde i första hand vara fråga om reaktioner på känsloplanet. Under en period av intensiva förändringar kan känslorna få en större betydelse än den objektiva verkligheten, dvs. hur det hela ser ut i en utomstående betraktares ögon. Också det faktum att åklagarväsendets trivselindex sjönk vid den sista mätningen i december 2007 talar sitt tydliga språk om mekaniken i en

8 omvälvande situation som denna. Särskilt uppseendeväckande är att indexet för delområdena ledarskap och informationsgång sjönk under trepoängsgränsen. Betydelsen av att informera aktivt kan aldrig överbetonas. Ledningens uttalanden analyseras alltid noggrant både på den landsomfattande och den lokala nivån framför allt i förändringssituationer. Ibland analyserar man fram tankegångar som upphovsmannen inte över huvud taget kan känna igen som sina egna. Erfarenheten visar också att inte ens tydligt framförda budskap når fram. Åtminstone når de inte alltid fram till alla med en gång. Efter att ha satt ut informationen i Ilona och på ämbetsverkens egna anslagstavlor vet chefen att han ändå får frågan varför har ingen informerat om detta. Som motvikt uppkommer rykten som sprids effektivt. Ryktesbörsen, som var känd redan under senaste krig, är fortfarande effektivare än FNB i många sammanhang. Samma information måste upprepas gång på gång. Budskapets innehåll måste hållas enkelt. I de flesta fall är det nödvändigt att använda flera informationskanaler. Allt detta kräver mycket arbete och tid samtidigt som man måste sköta tusen andra saker. I beslutsfattarens roll ingår en gång för alla också att vara sin organisations åskledare, ett slags kärl som alla i tur och ordning öser känslor i. Under en förändringsprocess är det alltid viktigt att reservera tid för behandling av känslor. Det bästa sättet att lyckas med detta är att både på det landsomfattande och det lokala planet ordna gemensamma tillställningar där alla får ställa frågor om sånt som bekymrar dem, tänka högt och ge uttryck för sina känslor. Skribenten, som brukar läsa muminböcker för sina barnbarn, har visserligen på gamla dar ibland ställt sig framför spegeln och med lite ironi frågat sig men vem ska trösta Knyttet!?. Men med tanke på organisationen, målsättningarna och arbetet är det klart att bearbetningen av känslorna inte får skjutas upp på obestämd tid. Avtal måste hållas och beslut genomföras eftersom de gäller alla inom organisationen. Vi bär alla vårt eget ansvar för en trivsam arbetsmiljö. Alla har rätt till sina egna känslor och åsikter men i arbetsgemenskapen är det också förenat med förpliktelser att uttrycka dem. Vi måste alla vara måna om att uttrycka oss på ett sådant sätt att kollegerna orkar ta emot vad vi säger. Vi måste fråga oss vad vi själva kan göra för arbetsmiljön och om vi målar upp onödigt katastrofala bilder av framtiden. Vidare måste vi lära oss uttrycka oss på ett sätt som inte skuldbelägger andra. Och till slut: I nya ämbetsverk kanske kaffekopparna står på ett annat sätt i skåpet och ordningen i skedlådan är en annan. Men de viktiga frågorna är desamma som förr. Så positivt uttryckte sig en lokal chef, och rätt hade han. Målsättningarna för vårt arbete har inte förändrats och arbetskamraterna är alla bekanta från förr. Ingen har behövt flytta hemifrån. Allt tyder på att vi finner oss till rätta i vårt arbete också efter reformen. Kanske allt med tiden t.o.m. blir bättre än förr då man betänker att en förändring alltid samtidigt också är en möjlighet och en stor förändring är en stor möjlighet. Jag vågar påstå att allt ordnar sig till slut. När dammet efter ändringarbetena småningom har lagt sig och våra närmaste samarbetsparter dessutom har sett över sina egna organisationer kommer vi att få betydligt bättre verksamhetsförutsättningar än vi haft under de gångna åren. Men vi får vänta och se ännu ett, eller kanske ett par år. Vi behöver en gnutta framtidstro och uthållighet, dvs. två egenskaper som fortfarande är väl representerade i vårt upplysta skrå.

9 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske STABILT EFTER LITEN SVACKA De lokala åklagarämbetena använde år ,6 åklagarårsverken färre än föregående år. Motsvarande minskning i antalet kansliårsverken var 11,7. Minskningen av kanslipersonal var planenlig, men minskningen av åklagarresurser dikterades av knappa anslag. Situationen innebar mycket stora utmaningar när det gällde att uppnå resultatmålen med de verkställighetsåtgärder som organisationsreformen och omstruktureringen av det lokala åklagarväsendet förutsatte, i kombination med de underdimensionerade åklagarresurserna. Trots detta utgångsläge kunde resultatmålen uppnås relativt väl. Organisationsreformen inleddes och framskred planenligt. En tillfredsställande omständighet från personalens synpunkt var att sedan länge vakanta åklagartjänster kunde tillsättas. Också i andra avseenden stabiliserades åklagarämbetenas verksamhet mot slutet av året. Det var uppenbart att man genom organisationsreformen klart har kunnat förbättra ämbetsverkens verksamhetsförutsättningar. Ämbetsverkschefernas, de biträdande chefernas och förvaltningssekreterarnas chefsarbete har samordnat enheternas verksamhet och gjort det flexiblare, både internt och mellan ämbetsverken. Organisationen kommer att rationaliseras ytterligare. Det nuvarande servicebyrånätet är onödigt tätt. Justitieministeriet bereder en förordningsändring som innebär att antalet servicebyråer minskar med sju. Den s.k. vägda arbetsmängd som de inkomna brottmålen innebär har hållit sig på de föregående årens nivå. Den genomsnittliga åtalsprövningstiden har i stort sett stämt överens med prognosen. Däremot har åklagarämbetena inte lyckats minska antalet ärenden där åtalsprövningen har räckt över ett år. Antalet sådana ärenden överstiger klart den maximigräns som anges i resultatmålen, som också den var klart högre än det faktiska antalet föregående år. Också antalet ärenden där åtalsprövningen pågått över sex månader var betydligt större i slutet av verksamhetsåret än år En effektiv prioritering av oavgjorda åtalsprövningsärenden måste således fortfarande anses vara en viktig målsättning. Trots resursproblemen har förundersökningssamarbetet i viss mån kunnat effektiviseras. Antalet beslut om begränsning av förundersökning fortsatte öka under året. Redan i halvårsrapporten kunde det konstateras att resursunderskottet på ett från kriminalpolitiskt synpunkt betänkligt sätt kunde märkas också i avgörandenas innehåll. Denna utveckling som börjat föregående år föreföll fortsätta på ett allt mera oroväckande sätt. I enlighet med resultatmålen ökade andelen beslut om begränsning av förundersökningen men antalet fall där åtalseftergift beviljades minskade inte. I halvårsrapporten gjordes visserligen den bedömningen att situationen kan avhjälpas med de åtgärder som 2008 års budget möjliggör. Resultatutvecklingen under årets sista månader korrigerades redan till stor del de svaga nyckeltalen. Ökningen av antalet beslut om begränsning av förundersökningen innebär emellertid inte att utvecklingen går i en enbart positiv riktning. Det förhåller sig antagligen så att åklagarna i större utsträckning än tidigare fått tillfälle att begränsa förundersökningen i sådana ärenden som polisen tidigare självstän-

10 10 Bild: Kimmo Brandt Compic-Photos Oy Biträdande riksåklagare Jorma Kalske digt gallrat ut. Den omständigheten att ökningen av antalet beslut om begränsning av förundersökningen inte har minskat antalet beslut om att inte väcka åtal tyder på detta. Jämfört med den tidigare mätningen har trivselindexet sjunkit en aning och målsättningen att höja indexet uppfylldes sålunda inte. Detta kan åtminstone delvis förklaras med att organisationsreformen ställde till med en viss förvirring i de lokala åklagarenheterna. Det fastare greppet om ledningen har lett till att gamla verksamhetsmodeller har ifrågasatts och förändrats, vilket för sin del kan ha återverkat på mätningen. Resultatet för år 2007 visar tämligen klart dels att åklagarresurserna direkt påverkar verksamheten, dels att kapaciteten också under de bästa åren har utnyttjats till det yttersta i fråga om åklagarresurserna. Krävande och s.k. ospecificerade brottmål kommer i fortsättningen att binda allt större resurser i enskilda mål, både under förundersökningen och i rättegångsskedet. De resursbesparingar som den ökande användningen av förlikningsförfarandet och det summariska skriftliga förfarandet medför kommer inte att fullt ut balansera upp situationen.

11 ÅKLAGARVÄSENDET 11

12 ÅKLAGARVÄSENDET 12 Åklagarens uppgift är att förverkliga det straffrättsliga ansvaret i samband med behandlingen av brottmål samt vid åtalsprövningen och rättegången, på det sätt som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. I sina rättsliga avgöranden och övriga åtgärder skall åklagaren handla opartiskt, snabbt och ekonomiskt. Åklagaren har självständig prövningsrätt i sina åtalsärenden. ORGANISATIONSSCHEMA Åklagarväsendet i siffror (de lokala åklagarenheterna) Årsverken 480 Personalens storlek 502 Åklagare 322 Kansli- och övrig personal 180 Åklagarämbeten 15 Åklagarväsendets anslag euro Av åklagare avgjorda ärenden Åtal Beslut att inte väcka åtal

13 ÅKLAGARVÄSENDET 13 De nya åklagarämbetena från Åklagarämbetet 1. Åklagarämbetet i Helsingfors 2. Åklagarämbetet i Västra Nyland 3. Åklagarämbetet i Östra Nyland 4. Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland 5. Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland 6. Åklagarämbetet i Sydöstra Finland 7. Åklagarämbetet i Egentliga Finland 8. Åklagarämbetet i Birkaland 9. Åklagarämbetet i Satakunta 10. Åklagarämbetet i Österbotten 11. Åklagarämbetet i Mellersta Finland 12. Åklagarämbetet i Östra Finland 13. Åklagarämbetet i Uleåborg 14. Åklagarämbetet i Lappland 15. Landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland De huvudsakliga verksamhetsställena Helsingfors Esbo Vanda Träskända Lahtis Kouvola Åbo Tammerfors Björneborg Vasa Jyväskylä S:t Michel Uleåborg Rovaniemi Mariehamn 15 Servicebyråerna 9 7 Ekenäs, Lojo Borgå Forssa, Hyvinge, Riihimäki, Tavastehus Heinola Imatra, Kotka, Villmanstrand Kimito, Loimaa, Reso, S:t Karins, Salo Ikalis, Kangasala, Mänttä, Nokia, Valkeakoski, Vammala Kankaanpää, Kumo, Raumo Jakobstad, Karleby, Kauhajoki, Lappo, Närpes, Seinäjoki Jämsä, Äänekoski Idensalmi, Joensuu, Kuopio, Nurmes, Nyslott, Pieksämäki, Varkaus Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Kuusamo, Ylivieska Ivalo, Kemi, Kemijärvi, Sodankylä, Torneå

14 ÅKLAGARVÄSENDET 14 Riksåklagarväsendets ledningsgrupp riksåklagare Matti Kuusimäki (ordförande), biträdande riksåklagare Jorma Kalske, statsåklagare Jarmo Rautakoski, statsåklagare Raija Toiviainen, statsåklagare Christer Lundström, statsåklagare Pekka Koponen, statsåklagare Olavi Lippu och informationschef Virve Pehkonen Åklagarämbetena och deras chefer Åklagarämbetet i Helsingfors ledande häradsåklagare Heikki Poukka Åklagarämbetet i Västra Nyland ledande häradsåklagare Tom Ifström Åklagarämbetet i Östra Nyland ledande häradsåklagare Tom Söderlund Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland ledande häradsåklagare Timo Koskimäki Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland ledande häradsåklagare Pekka Noronen Åklagarämbetet i Sydöstra Finland ledande häradsåklagare Irma Rosenius-Sutela Åklagarämbetet i Egentliga Finland ledande häradsåklagare Antti Pihlajamäki Åklagarämbetet i Birkaland ledande häradsåklagare Jouko Nurminen Åklagarämbetet i Satakunta ledande häradsåklagare Kalle Kyhä Åklagarämbetet i Österbotten ledande häradsåklagare Peter Levlin Åklagarämbetet i Mellersta Finland ledande häradsåklagare Martti Porvali Åklagarämbetet i Östra Finland ledande häradsåklagare Matti Nissinen Åklagarämbetet i Uleåborg ledande häradsåklagare Ilpo Virtanen Åklagarämbetet i Lappland ledande häradsåklagare Elsa Kauhanen Landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland ledande landskapsåklagare Jens-Erik Budd ( t.f.)

15 ÅKLAGARVÄSENDET 15 De nya åklagarämbetenas chefer höll sitt första möte under chefsdagarna i maj På bilden saknas Ålands ledande landskapsåklagare.

16 ÅKLAGARVÄSENDET 16 RIKSÅKLAGAREN Enligt 104 i Finlands grundlag leds åklagarväsendet av riksåklagaren som är högsta åklagare. Riksåklagaren svarar för den allmänna ledningen och utvecklingen av åklagarverksamheten. Till riksåklagarens uppgifter hör bl.a. att utnämna alla lokala åklagare och att övervaka åklagarnas verksamhet. Riksåklagaren kan också utfärda allmänna föreskriver och anvisningar om åklagarverksamheten. Riksåklagaren utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Som förman för alla allmänna åklagare kan riksåklagaren överta avgörandet av ärenden som ankommer på underlydande åklagare. Riksåklagaren kan också förordna att åklagare ska utföra ett åtal som riksåklagaren beslutat väcka (åtalsförordnande) eller förordna att åklagare ska utföra åtalsprövning i ett ärende (åklagarförordnande). Riksåklagaren utför åtal i riksrätten då riksdagen har beslutat att åtal ska väckas mot republikens president, en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Riksåklagaren företräder också åklagarna i högsta domstolen. Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar Varje åklagare har självständig prövningsrätt i ärenden som den behandlar. Enligt lagen kan emellertid riksåklagaren ge allmänna föreskrifter och anvisningar bl.a. i syfte att främja enhetligheten och ändamålsenligheten i åklagarverksamheten. De allmänna anvisningarna sänds till justitieministeriet för kännedom innan de offentliggörs. Under verksamhetsåret utfärdade riksåklagaren sex allmänna anvisningar och föreskrifter till åklagarna. RÅ: 2007:1 Effektivisering av handläggningen av ekonomiska brott Genom denna anvisning ändras styrningen av de ekobrottsåklagares verksamhet som sköter ekonomiska brottmål som huvudsyssla på så sätt att fördelningen av ekonomiska brottmålsärenden som delvis sköts av Riksåklagarämbetet (inom verksamhetsområdet för den polisenhet som förbehandlar fall av ekobrott) överfördes till åklagarämbetena när organisationsreformen trädde i kraft. I anvisningen preciseras dessutom uppföljningen av ekobrottsåklagarnas verksamhet och utvärderingen av enskilda åklagares prestationer.

17 ÅKLAGARVÄSENDET 17 RÅ: 2007:2 Begränsning av förundersökningen Genom denna anvisning uppdateras den tidigare anvisningen om begränsning av förundersökningen. Styrningsbehovet är en följd av den lagändring som med stöd av FUL 4 4 mom. gjorde det möjligt att begränsa förundersökningen också på kostnadsgrunden eller den s.k. processuella grunden. I anvisningen preciseras grunderna för begränsningsbeslut och beskrivs de typfall där det kan komma i fråga att begränsa förundersökningen. Dessutom behandlas i anvisningen viktigt allmänt eller enskilt intresse vid begränsning av förundersökningen samt beslutsförfarandet i ett sådant ärende. RÅ:2007:3 Motivering av åtalsprövningsärenden Avsikten med denna anvisning är att samordna bedömningen av rättsfakta och bevisfakta vid åklagarnas åtalsprövning samt att understryka åtalsbundenhetens och rättkraftens betydelse vid uppfyllandet av åklagarens åberopandeskyldighet. Motiveringen av avgöranden som leder till åtal har inte tidigare styrts genom riksåklagarens anvisningar. När ett åtal inte innehåller några skriftliga motiveringar till åtalsprövningsavgörandet är det skäl att i stämningsansökans avsnitt om bevisningen fästa särskilt avseende vid tematisering av bevisen. RÅ:2007:4 Hur beslut att inte väcka åtal sätts upp samt beslutets innehåll Här sammanställs anvisningarna om hur beslut att inte väcka åtal ska sättas upp på så sätt att de tidigare separata anvisningarna 2000:1, 2000:2 och 2000:4 som delvis blivit onödiga till följd av lagändringar har kunnat upphävas. Samtidigt preciseras grunderna för avgörandekoderna 6 och 7 (annan avslutningsgrund, annat beslut av åklagaren) samt anvisningarna om förenande av åtalspunkter. RÅ:2007:5 Effektiveringen av förundersökningssamarbetet och användningen av åklagarpar Ett viktigt resultatmål för åklagarverksamheten har redan länge varit att effektivera förundersökningssamarbetet. I anvisningen konstateras att åklagarämbetenas ledande häradsåklagare eller biträdande chefer ska se till att ämbetsverkets åklagare deltar i förundersökningssamarbetet på det sätt som anges i den slutrapport som lämnats av en arbetsgrupp som tillsatts av riksåklagaren och polisöverdirektören. Enligt anvisningen ska de nämnda cheferna dessutom se till att det i krävande och omfattande brottmål används åklagarpar i tillräcklig utsträckning. RÅ:2007:6 Utvecklandet av nyckelåklagarverksamheten Genom denna anvisning preciseras åklagarväsendets specialiseringssystem när det gäller enhetsspecifik specialisering, som är snävare än nyckelåklagarverksamheten. Åklagarämbetena ålades att till Riksåklagarämbetet rapportera vilka åklagare som vid ämbetet ansvarar för kontakterna med respektive nyckelåklagargrupp. Genom anvisningen sågs dessutom indelningen i nyckelåklagargrupper över. Antalet grupper utökades från sex till sju på så sätt att grupperna 1) särskilda brott som riktar sig mot personer och 2) data- och yttrandefrihetsbrott

18 ÅKLAGARVÄSENDET 18 samt rasistiska och andra hatbrott blev separata grupper. BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Biträdande riksåklagaren avgör med samma fullmakt som riksåklagaren de ärenden som hör till honom och är ställföreträdare för riksåklagaren. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren Riksåklagaren avgör i första hand ärenden som gäller 1) principiellt viktiga eller vittgående frågor, 2) allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna, 3) internationella relationer, 4) utnämning av åklagare, 5) utveckling, utbildning och forskning inom åklagarväsendet, och 6) företrädande av åklagare i högsta domstolen. Biträdande riksåklagaren avgör ärenden som gäller 1) allmän förvaltning inom åklagarväsendet, 2) löner, 3) övervakning av åklagarverksamheten, 4) åtalsrätt enligt 24 i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (469/2003), 5) åklagarförordnanden till lokala åklagare och åtalsförordnanden med stöd av 1 kap. i strafflagen, 6) klagomål över åklagares avgöranden och förfaranden, 7) övervakning av strafforderärenden samt därav följande åtgärder, och 8) förordnanden som gäller ledande av förundersökningen då en polisman misstänks för brott. Riksåklagaren fattar beslut om åtal i ärenden som lyder under allmänt åtal och som gäller innehållet i ett publicerat meddelande samt en därtill anknuten chefredaktörsförseelse. Riksåklagaren bestämmer också vem som ska utföra åtalet. Yttrandefrihetsärendena hör på grundval av uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren till den sistnämndes uppgifter. Denna uppgiftsfördelning har tagits in i Riksåklagarämbetets arbetsordning som bifogas denna berättelse, s Mer om yttrandefrihetsfrågor på s. 43. RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet svarar Riksåklagarämbetet för den operativa ledningen av hela åklagarväsendet så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Riksåklagaren leder Riksåklagarämbetet och svarar för dess resultat. I denna uppgift biträds han av en ledningsgrupp som rådgivande organ. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en styrnings- och utvecklingsenhet och en internationell enhet. Vid ämbetsverket arbetade under verksamhetsåret 36 tjänstemän. En förteckning över de anställda finns i slutet av berättelsen, före bilagedelen. För åklagarväsendets resurser svarar justitieministeriet, som Riksåklagarämbetet på åklagarväsendets vägnar för resultatförhandlingar

19 ÅKLAGARVÄSENDET 19 Justitieminister Tuija Brax (i mitten) och justitieministeriets förra kanslichef Kirsti Rissanen besökte Riksåklagarämbetet i juni 2007.

20 ÅKLAGARVÄSENDET 20 med. Riksåklagarämbetet svarar för åklagarväsendets interna resultatstyrning. Verksamhetsårets resultat beskrivs på s. 31. STATSÅKLAGARNA Statsåklagarnas behörighet omfattar hela landet. De skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. De skall också utföra åtal som justitiekanslern eller justitieombudsmannen har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Enligt arbetsordningen eller ett separat förordnande av riksåklagaren kan en statsåklagare avgöra andra än principiellt viktiga och vittgående ärenden med samma befogenheter som riksåklagaren. Enligt arbetsordningen kan en statsåklagare avgöra ärenden som gäller ändringsprövning, om inte ärendet behöver prövas för att det inte framkommit behov att ändra åklagarens beslut och ärendet inte heller vad beträffar dess art eller omfattning har en större betydelse än vanligt. Statsåklagarna deltar också i styrningen och utvecklingen av det lokala åklagarväsendet. De fungerar som kontaktpersoner mellan Riksåklagarämbetet och åklagarenheterna, stöder samarbetsområdenas chefer i frågor som gäller ledningen av respektive område, följer åklagarverksamheten och deltar aktivt i utvecklingen av området. Dessutom främjar de åtgärder som syftar till att uppnå åklagarväsendets resultatmål, deltar i resultatförhandlingarna, förbereder uppföljningsbesök och ser till att dessa genomförs i praktiken. Statsåklagarnas regionala styrning, s. 22. Vid Riksåklagarämbetet arbetade under verksamhetsåret 13 statsåklagare. De från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen Statsåklagarna skall sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen, exempelvis grova brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, exceptionella brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. civil olydnad), ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelser eller brott mot humaniteten enligt strafflagens 11 kap. eller brott mot politiska rättigheter enligt strafflagens 14 kap.

21 ÅKLAGARVÄSENDET 21 REFORMEN AV ÅKLAGARVÄSENDETS LOKALA ORGANISATION Åklagarväsendets organisation förnyades under verksamhetsåret så att såsom lokala enheter från verkar åklagarämbeten som bildats av de tidigare samarbetsområdena samt åklagarämbetet i Helsingfors och landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland. Efter reformen svarar åklagarämbetet i Lappland för de åklagaruppgifter som tidigare hörde till länsmännen i Kittilä och Lapska armen. De lokala åklagarna sköter inom sitt eget ämbetsområde åklagaruppgifterna i alla ärenden där områdets tingsrätter är behöriga. Åklagarämbetena är 15 till antalet och vid varje ämbetsverk arbetar i medeltal åklagare samt 4 10 som anställda vid kanslierna. Vid åklagarämbetet i Helsingfors arbetar 50 åklagare och 20 kanslianställda och vid landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland två åklagare och en kanslianställd. Varje åklagarämbete har ett huvudkontor som sköter ämbetsverkets administrativa arbetsuppgifter centraliserat. De flesta ämbetsverken har dessutom filialer som kallas servicebyråer. Vid utgången av verksamhetsåret fanns det sammanlagt 50 servicebyråer på praktiskt taget alla de orter som också tidigare haft åklagare. Servicebyråerna har placerats ut med beaktande av var polisen hade brottsutredare samt med hänsyn till tingsrättsnätet. Chef för åklagarämbetet är ledanden åklagaren som svarar för ämbetsverkets verksamhetsresultat samt följer och övervakar samordningen av åklagarverksamheten inom sitt ämbetsdistrikt. Ledande åklagaren deltar också i denna landsomfattande styrning av åklagarväsendet enligt vad som särskilt föreskrivs om saken. Ledande häradsåklagaren har till sin hjälp minst en biträdande chef och en förvaltningssekreterare. I ämbetsverkets arbetsordning föreskrivs närmare om de biträdande chefernas och förvaltningssekreterarnas uppgifter. Avsikten med organisationsreformen var att överlag effektivisera åklagarväsendets styrning och verksamhet, förbättra kvaliteten och koordineringen, öka specialiseringen och säkerställa en jämnare tillgång på åklagartjänster i hela landet. Avsikten med reformen är också att lyfta fram betydelsen av ledarskap och chefskompetens. I samband med reformen uppmärksammades särskilt tryggandet av svenskspråkiga åklagartjänster inom tvåspråkiga ämbetsdistrikt. Efter reformen förutsätts flera åklagare än tidigare ha utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska. Vid de lokala åklagarenheterna arbetade under verksamhetsåret 322 åklagare och 180 kanslianställda. ÅKLAGARVÄSENDETS STYRSYSTEM Styrsystemet för åklagarväsendet förnyades genom det styrsystemdokument som riksåklagarens undertecknade den 24 februari 2006 samt de bifogade besluten om åklagarväsendets styrgrupp, den regionala styrningen av statsåklagarna, mötet för samarbetsområdenas chefer, nyckelåklagarverksamheten och åklagarväsendets regionala utbildning. Reformen genomfördes den 1 mars Efter organisationsreformen tillsatte riksåklagaren den 8 juni 2007 en arbetsgrupp med uppgift att utreda och lägga fram förslag till statsåklagarnas regionala styrning samt eventuella behov att förnya styrgruppen och chefsmötet. Arbetsgruppen överlämnade sin rapport till riksåklagaren den 1 november 2007.

22 ÅKLAGARVÄSENDET 22 Statsåklagarnas regionala styrning Enligt 7 a (90/2007) i förordningen om riksåklagarämbetet har statsåklagaren till uppgift att bistå riksåklagaren i att styra, utveckla och följa åklagarverksamheten i enlighet med de bestämmelser och anvisningar som riksåklagaren meddelar. Statsåklagarnas regionala styrning av åklagarväsendet går framför allt ut på att delta i den kvalitativa utvecklingen av åklagarverksamheten i samarbete med åklagarämbetenas chefer. Utgångspunkten för kvalitetssäkringen är de funktionella och effektivitetsrelaterade målsättningar som avtalats vid resultatförhandlingarna mellan Riksåklagarämbetet och åklagarämbetena. Den regionala styrningen av åklagarväsendet sker på det sätt som avtalats vid resultatförhandlingarna, i samband med uppföljningsbesök och i övrigt i enlighet med de föreskrifter och anvisningar som riksåklagaren utfärdar. Under verksamhetsåret sammanträdde de statsåklagare som tilldelats styrområden två gånger. De deltog också i det egna områdets utbildningstillfällen, beredningen av resultatförhandlingar och i själva resultatförhandlingarna och höll också annars kontakt med det egna området. Chefsmöten Åklagarväsendets styrgrupp var ett arrangemang för övergångsskedet och dess verksamhet upphörde vid utgången av verksamhetsåret. Från början av år 2008 deltar de ledande häradsåklagarna i den landsomfattande styrningen av åklagarväsendet huvudsakligen genom att under ledning av riksåklagaren delta i chefsmötena. Sådana möten ordnas minst fyra gånger per år för behandling av riktlinjer och andra frågor som är centrala för hela åklagarväsendets verksamhet. Styrområdena för statsåklagarna (åklagarämbetena) var vid utgången av verksamhetsåret följande: Helsingfors Västra Nyland och Östra Nyland Egentliga Tavastland Päijänne-Tavastland Sydöstra Finland Egentliga Finland och Satakunta Birkaland Österbotten och Åland Mellersta Finland Östra Finland Uleåborg Lappland SÅ Jorma Äijälä SÅ Leena Metsäpelto SÅ Raija Toiviainen SÅ Anu Mantila SÅ Pekka Koponen SÅ Ari-Pekka Koivisto SÅ Christian Lundqvist SÅ Mika Illman SÅ Ritva Sahavirta SÅ Jarmo Rautakoski SÅ Jukka Rappe SÅ Olavi Lippu

23 ÅKLAGARVÄSENDET 23 Enligt Riksåklagarämbetets arbetsordning fungerar Riksåklagarämbetets ledningsgrupp fortfarande som ett rådgivande organ dels för ärenden som gäller Riksåklagarämbetet och dels också för ärenden som berör hela åklagarväsendet. Riksåklagaren kan beroende på det ärende som behandlas kalla också ledande häradsåklagare till mötena. De ledande häradsåklagarna (tidigare samarbetsområdenas chefer) deltog under verksamhetsåret i fyra styrgruppsmöten. Under året ordnades två chefsmöten och i dem deltog utöver de ledande häradsåklagarna också de biträdande cheferna och förvaltningssekreterarna. Nyckelåklagarverksamheten Se avsnittet om nyckelåklagarverksamheten, s. 60. Regional utbildning Se avsnittet om regional utbildning, s. 60. ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEN Rättvisa, kompetens och arbetshälsa Värden och etiska frågor har blivit allt viktigare också i myndigheters verksamhet. De omfattande förändringarna i åklagarverksamheten och den allt påtagligare globaliseringen leder till att gamla och vedertagna arbetsmetoder inte alltid nödvändigtvis ger svar på alla frågor. Både myndigheternas och tjänstemännens agerande måste ständigt utvärderas. Statsrådet har i ett principbeslut lagt fast en gemensam värdegrund för statsförvaltningen och förutsatt att myndigheterna definierar sina egna värden utifrån den gemensamma grunden och att de värden som man diskuterar sig fram till också syns i det dagliga arbetet. Åklagarväsendet har som sina värden ställt upp rättvisa, kompetens och arbetshälsa. För att dessa värden skall kunna omsättas i praktiken krävs det en kontinuerlig diskussion inom arbetsgemenskapen. Vid samarbetsområdenas chefsmöten och i andra sammanhang har det framkommit att man genom värdediskussioner har kunnat tillföra chefsarbetet nya redskap och att besluten har fått hela personalens godkännande. De gemensamt fastställda värdena har inneburit att det varit enklare att lösa t.ex. utbildningsfrågor och frågor som gällt en rättvis fördelning av målen. Det är skäl att följa förverkligandet av värdena. Detta sker naturligast i det vardagliga arbetet: varje medlem av arbetsgemenskapen kan ge respons och ställa frågor om en viss handlingsmodell är förenlig med värdena. Under verksamhetsåret ordnades en intern trivselförfrågan inom åklagarväsendet. Enligt sammandraget förhöll man sig positivt till värdenas tydliga utformning och begriplighet. Däremot ställde sig personalen mera kritiskt till hur värdena genomförts i praktiken. Det går inte i en handvändning att integrera värdena så att alla medlemmar i arbetsgemenskapen inser att de styr verksamheten. För att detta ska lyckas förutsätts en kontinuerlig och målmedveten värdediskussion. I grundutbildningsprogrammet för åklagare togs värdena under verksamhetsåret uttryckligen upp som ett eget tema. Riksåklagaren beslöt inrätta ett pris för förtjänstfullt arbete för att främja åklagarväsendets värden. Enligt beslutet kan priset vart tredje år beviljas en tjänsteman eller personalgrupp som utmärkt sig i sitt arbete. Som meriter betraktas utom hög yrkesskicklighet bl.a. god tjänstemannased, förtjänstfull utveckling av verksamheten och exemplariskt samarbete med refe-

24 ÅKLAGARVÄSENDET 24 Bild: Kimmo Brandt Compic-Photos Oy Häradsåklagaren i Uleåborg Lahja Kyllönen-Kaitaniemi var den första som fick åklagarväsendets pris på den riksomfattande åklagardagen i november Priset överlämnas av riksåklagare Matti Kuusimäki och prisnämndens ordförande professor Martti Majanen.

25 ÅKLAGARVÄSENDET 25 rensgrupper. Enheterna nominerar kandidater för utmärkelsen. Det egentliga valet görs av en nämnd som består av representanter för polisen, domstolsväsendet, advokaterna, det vetenskapliga samfundet och massmedierna. Åklagarväsendets pris 2007 beviljades häradsåklagare Lahja Kyllönen-Kaitaniemi från Uleåborg. Utmärkelsen överlämnades till henne vid de riksomfattande åklagardagarna. ÅKLAGARVÄSENDETS PERSONALBOKSLUT OCH ENKÄTEN OM ARBETSKLIMATET Åklagarväsendet har sedan år 2003 årligen upprättat en personalrapport. Under verksamhetsåret fick denna för andra gången formen av ett personalbokslut. I personalbokslutet sammanställs uppgifter om personalens storlek och struktur samt om utbildning och arbetstider, bl.a. frånvaro och sjukfrekvens. Under verksamhetsåret minskade sjukfrånvaron avsevärt jämfört med tidigare år. Framförallt fallen av långvarig sjukfrånvaro minskade. Sjukfrånvaro inom åklagarväsendet dagar dagar över 60 dagar Sammanlagt Under verksamhetsåret genomfördes två enkäter om arbetsklimatet inom åklagarväsendet. Varje anställd fick möjlighet att utvärdera situationen i arbetsgemenskapen och hur den utvecklats. I enkäten ställdes frågor om arbetstrivsel, motivation och arbetsförmåga. Enkäten i januari besvarades av 291 personer, dvs. 55 % av personalen. Medeltalet för de frågor som var gemensamma för hela statsförvaltningen, dvs. arbetstrivselindex, blev 3,16, vilket var något sämre än resultatet av föregående års enkät. Den enkät som gjordes i december besvarades av 307 personer, dvs. 58 % av personalen. Medelvitsordet blev 3,10. Detta var den tredje enkäten där medelvitsordet sjönk. I den sist nämnda enkäten steg medelvitsorden för lön, arbetsförhållanden och arbetsgivarbilden. Istället sjönk medelvitsorden för ledningsarbetet, arbetsklimatet, samarbetet och informationen. I båda undersökningarna fick dock de helheter som gällde arbetsklimatet och samarbetet de högsta vitsorden. Frågorna om hur innehållsrikt och utmanande arbetet var gav i stort sett samma resultat som tidigare. Arbetstrivselbarometern är ett instrument för styrningen och utvecklingen av åklagarväsendet som i fortsättningen kommer att användas för att följa situationen och utvecklingen inom arbetsgemenskapen. Resultaten klargör för ledningen, förmännen och hela personalen vilka frågor som fungerar bra och vad som måste förbättras inom arbetsgemenskapen. Ledningen 3,30 Innehållet och utmaningarna i arbetet 3,57 Lönen 2,46 Stöd för utvecklingen 3,34 Arbetsklimatet och samarbetet Arbetsförhållandena Informationen Arbetsgivarbilden Sammanlagt Januari December ,77 3,41 3,36 3,03 3,28 3,30 3,58 2,34 3,27 3,78 3,39 3,19 3,08 3,25 3,23 3,47 2,39 3,20 3,73 3,27 3,09 2,84 3,16 2,99 3,45 2,50 3,22 3,48 3,31 2,75 2,95 3,10

26 26 FÖRVALTNING

27 FÖRVALTNING 27 INLEDNING Riksåklagarämbetets förvaltningsenhet behandlar förvaltningsärenden som gäller ämbetsverkets och hela åklagarväsendet ekonomi, koordinering av resultatstyrningen samt personalärenden, tjänstearrangemang och utnämningsärenden. Till de förvaltningsärenden som behandlas i enheten hör dessutom ämbetsverkets information samt registratur-, arkiverings- och IT-ärenden. PERSONAL I regeringens rambeslut förutsätts att arbetet med att utveckla den offentliga servicen och förvaltningens produktivitet blir betydligt effektivare. Enligt rambeslutet ska till utgången av år 2011 tillsättas i genomsnitt hälften av de arbetstillfällen som blir vakanta inom statsförvaltningen. Åklagarväsendet har preliminärt ålagts att spara in 308 årsverken. Eftersom den s.k. naturliga avgången ger möjlighet till omorganisering och besparingar är det viktigt att bedöma hur många som avgår med ålderspension och att prognostisera övriga avgångar. Utvecklingen av åklagarväsendets årsverken har varit följande: De lokala åklagarämbetena 513,1 509,7 480,4 varav åklagare 324,1 321,6 304,0 varav kanslianställda 189,0 188,1 176,4 Före utgången av 2011 uppnår tre personer vid Riksåklagarämbetet åldersgränsen 65 år och 30 personer vid de lokala åklagarämbetena. Den nya lokala organisationen Vid de nya åklagarämbetena finns sammanlagt 15 ledande häradsåklagartjänster, 15 förvaltningssekreterartjänster och 25 biträdande chefstjänster. Tjänstestrukturen har korrigerats också genom justering av 35 åklagartjänster på kravnivå S11 upp till kravnivå S12. Dessutom har två nya tjänster inrättats på kravnivå S12. Genom justeringarna har huvudsakligen genomförts den allmänna målsättningen enligt vilken en tredjedel av åklagartjänsterna ska vara placerade på kravnivå S11 eller en lägre kravnivå (biträdande åklagare S8) och två tredjedelar på kravnivå S12 eller en högre kravnivå. Ytterligare fem åklagare har förordnats till ekobrottsåklagare i huvudsyssla. Utöver de 22 ordinarie ekobrottsåklagare som är verksamma vid åklagarämbetena har under verksamhetsåret vid åklagarämbetena arbetat 10 ekobrottsåklagare med visstidsförordnanden. Sammanlagt sju åklagare har förordnats till narkotikabrottsåklagare. Vid utgången av år 2007 fanns det inom hela åklagarväsendet sammanlagt 339 åklagartjänster och tjänsteförhållanden på viss tid samt 205 tjänster för kanslipersonal och annan personal. Till följd av struktur- och resursarbetsgruppens framställningar har kanslipersonalen vid de lokala åklagarämbetena genom naturlig avgång minskats med sammanlagt 12 tjänster. Riksåklagarämbetet 35,3 36,3 35,3

28 FÖRVALTNING 28 UTNÄMNINGSÄRENDEN Republikens president utnämner riksåklagaren och biträdande riksåklagaren, medan statsrådet utnämner statsåklagarna. Riksåklagaren utnämner samtliga häradsåklagare samt riksåklagarämbetets övriga personal, med undantag för statsåklagarna. Riksåklagarämbetet Utnämningar T.f. statsåklagare Mika Illman utnämndes till en statsåklagartjänst från Utbildningsplanerare Pia Meri utnämndes till utbildningschefstjänsten från Pedagogie magister Tuula Koponen utnämndes till utbildningsplanerartjänsten från Informationssekreterare Virve Pehkonen utnämndes till informationschefstjänsten från Byråsekreterare Anneli Nikkola utnämndes till en byråsekreterartjänst från Tjänsteregleringar Avdelningssekreterare Kerstin Johansson började sköta uppgiften som biträdande riksåklagarens sekreterare. Avdelningssekreterare Satu Sarkala började sköta en inspektörstjänst från Avdelningssekreterare Riitta Kuronen började sköta en inspektörstjänst från Tjänstledigheter Statsåklagare Petri Jääskeläinen var fortfarande tjänsteledig. Han arbetade hela året som riksdagens biträdande justitieombudsman. Statsåklagare Maarit Loimukoski var fortfarande tjänstledig. Hon är Eurojust-ledamot i Haag till Statsåklagare Päivi Hirvelä var tjänstledig efter att för fyra år ha utnämnts till domare vid Europeiska människorättsdomstolen i Strasbourg från Statsåklagare Ritva Sahavirta var tjänstledig till den Överinspektör Tuuli Eerolainen var fortfarande tjänstledig och arbetar som specialsakkunnig i Estland till Överinspektör Johanna Jalas var fortfarande tjänstledig och hennes tjänstledighet fortsatte hela året. Överinspektör Outi Mustajoki var tjänstledig från och var biträdande jurist i Europarådet till Personalchef Sirpa Nousiainen var alterneringsledig från Alterneringsledigheten fortsätter till Avdelningssekreterare Riitta Kuronen var tjänstledig till Byråsekreterare Tiina Rantanen var studieledig till Uppsägningar och pensioneringar Överinspektör Robin Harms från Utbildningschef Annikki Alhava från (pension). Statsåklagare Matti Nissinen från Avdelningssekreterare Marjo Kauppila från Informationschef Marja Lehtonen från (pension). Förordnanden till visstidstjänster Anu Mantila till en statsåklagartjänst till och Christian Lundqvist till en statsåklagartjänst för tiden Tom Laitinen till en överinspektörstjänst för tiden Kirsti Jakobsson till personalchefstjänsten för tiden Anneli Nikkola till en inspektörstjänst för tiden Sirkku Melasniemi- Multala till en avdelningssekreterartjänst för tiden Tiina Rantanen till en byråsekreterartjänst för tiden

29 FÖRVALTNING 29 Vuokko Sirviö till en byråsekreterartjänst för tiden Jukka-Pekka Sirviö till en byråsekreterartjänst för tiden Jaana Lehto till praktikant för tiden Tjänstemannautbyte Kriminalinspektör Ismo Siltamäki från Helsingfors härads polisinrättning arbetade under verksamhetsåret vid Riksåklagarämbetet. Häradsåklagare Marianna Semi från Västra Nylands åklagarämbete arbetade vid Helsingfors härads polisinrättning. En förteckning över Riksåklagarämbetets personal finns i slutet av berättelsen, före bilagedelen. Åklagarenheterna Riksåklagaren utnämnde under verksamhetsåret sammanlagt 66 häradsåklagare. Tjänstens Män Kvinnor Sammankravnivå lagt S S Sammanlagt Antalet sökande per tjänst varierade från 2 till 42. Tjänsterna söktes av sammanlagt personer varav 624 (51,4 %) män och 591 (48,6 %) kvinnor. Av de utnämnda var 36 (54,5 %) män och 30 (45,5 %) kvinnor. Under verksamhetsåret utnämndes inga nya biträdande åklagare. Detta berodde på de knappa anslagen. ÖVRIGA PERSONALÄRENDEN Trivseln i arbetet Redan under flera år har man satsat på arbetshälsan och på att personalen ska orka i arbetet. En metod har varit den s.k. Aslak-rehabiliteringen, dvs. en fördjupande medicinsk rehabilitering som ska stödja upprätthållandet av arbetsförmågan. Under verksamhetsåret ordnades sammanlagt fyra riksomfattande kurser för åklagare och två för kanslipersonal. Både i åklagargrupperna och i kanslipersonalgrupperna har funnits deltagare också från Riksåklagarämbetet. I november 2007 inleddes Aslak-rehabilitering för kanslipersonalen. Följande Aslak-rehabilitering för åklagare börjar år Under verksamhetsåret hade personalen liksom tidigare år möjlighet att använda en timme arbetstid i veckan för motion på sin egen arbetsplats. Tillgång till motionssal har varit ett alternativ. År 2002 ordnades för första gången vid ämbetsverket en yogakurs speciellt för riksåklagarämbetets behov. Syftet med kursen var att öka deltagarnas psykiska och fysiska styrka bl.a. genom övningar i koncentration, avslappning och vila. Kursen fortsatte under verksamhetsåret som en yogagrupp. Personalen har också haft möjlighet att delta i Brottspåföljdsverkets och försäkringsdomstolens instruerade motionsgrupper en gång i veckan. Motionsgrupperna har ordnats i samarbete med andra ämbetsverk i samma hus.

30 FÖRVALTNING 30 Kuva: Kimmo Brandt Compic-Photos Oy Åklagarväsendet och CKP spelade sin traditionella bobollsmatch i september. Denna gång räckte åklagarnas goda laganda inte för seger.

31 FÖRVALTNING 31 BESKRIVNING AV VERKSAMHETSÅRETS RESULTAT Arbetssituationens utveckling Till åklagarämbetena inkom år 2007 sammanlagt ca ärenden av vilka ca var egentliga brottsärenden. Antalet inkomna ärenden var ungefär på samma nivå som år En ökning skedde i antalet trafikfylleriärenden. Antalet övriga sedvanliga och ospecificerade brottsärenden sjönk, medan antalet krävande brottsärenden var i det närmaste oförändrat. De inkomna brottsärendenas vägda arbetsmängd sjönk en aning jämfört med föregående år. Den vägda arbetsmängden räknas ut så att för trafikfyllerimål används koefficienten 1, för övriga sedvanliga brottmål koefficienten 2,35, för ospecificerade brottmål och andra ärenden än brottmål koefficienten 5,45 samt för krävande brottmål koefficienten 38,89. För strafforderärenden är koefficienten 0,05. Koefficienterna är baserade på beräkningar som struktur- och resursarbetsgruppen gjorde år Åklagarna avgjorde år 2007 sammanlagt ca ärenden som inkommit för åtalsprövning. Antalet avgöranden minskade sålunda med 2,6 procent jämfört med föregående år. Om man räknar in övriga avgöranden avgjordes under verksamhetsåret sammanlagt ca ärenden, vilket innebär att minskningen jämfört med föregående år var 3,8 procent. Antalet ärenden som ledde till åtal minskade med 2,3 procent och antalet ärenden där åtal inte väcktes med 5,4 procent samt antalet ärenden där åklagarna utfärdade strafforder med hela 37,5 procent. Antalet ärenden där åklagarna beslöt begränsa förundersökningen ökade med 14,6 procent. Det sammanlagda antalet strafforder (polisens) uppgick till ca Detta var en ökning med ca 10 procent från år Åklagarnas antal sammanträdesdagar i tingsrätterna var under verksamhetsåret ca och i hovrätterna ca Antalet sammanträdesdagar i underrätterna sjönk en aning medan antalet sammanträdesdagar i hovrätterna steg. Noggrannare siffror som visar arbetssituationens utveckling på s Åtalsprövningstider och prestationerna Av följande tabell framgår målsättningen för åtalsprövningstiden i månader samt målsättningarna i fråga om maximiantalet ärenden där åtalsprövningen pågått i över sex månader och över ett år. I tabellen ingår också utfallet år 2007 samt en jämförelse med utfallet åren utf. utf. utf. måls. utf Genomsn. åtalspr. /mån. 1,6 1,8 1,9 2,0 2,1 över 6 mån över ett år Den genomsnittliga åtalsprövningstiden var nästan densamma som målsättningen. Däremot uppnåddes målsättningen inte i fråga om ärenden där åtalsprövningen pågått över sex månader. Till följd av resursunderskottet var det att vänta att utvecklingen i fråga om ärenden där åtalsprövningen pågått i över ett år skulle vara klart negativ, men utfallet blev ännu negativare. Långa åtalsprövningstider är problematiska såväl med hänsyn till parternas rättssäkerhet som till förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret. Med beaktande av resursunderskottet var situationen på det hela taget under kontroll, men framför allt de ärenden där åtalsprövningen pågått i över ett år kräver åter specialåtgärder.