Skärgårdsföretagsamhet och landskapsvård

Transkript

1 Skärgårdsföretagsamhet och landskapsvård Slutrapport Projektledare Jukka Tobiasson, Region Åboland r.f. Projektnummer: 15955

2 Innehållsförteckning 1. Inledning 2. Projektets tillkomst 2.1. Idéer och plan 2.2. Målsättningar 2.3. Styr- och referensgrupper 2.4. Finansiering 2.5. Projektarrangör Region Åboland r.f. 3. Företagarutbildning 4. Val av områden 5. Naturinventeringar 6. Konkurrensutsättning 7. Fysiskt tungt arbetande 8. Projektets resultat 8.1. Sysselsättning 8.2. Landskapsvård 8.3. Kartläggning av logistiken 8.4. Publicitet 8.5. Samarbetspartners 8.6. Problem och missförhållanden 8.7. Framgångar och glädjeämnen 8.8. Något att tänka på i framtiden 9. Bilagor Kartor, förteckningar

3 1. Inledning Vinden låg i väster, den höll redan på att avta, men över fjärden på Skiftet blåste det fortfarande in stora vågor, som sedan bröts vid strandklipporna på Kåloskär. Havsvattnet var fortfarande varmare än luften och höll strandzonen fri från snö, ett lätt snötäcke hade lagt sig på betesängen längre uppe på stranden. De torra nässelstjälkarna stod upp vid dikeskanten, det enda minnet efter fåren som blivit kvar, all annan gräsvegetation hade noggrant avbetats. Hela ön på trettio hektar hade efter höslåttern varit höstbete för tolv får och en ko, också porten i stenmuren kring ängen hade öppnats. Torpets enda mjölkko hade under sommaren gått på bete på hemholmen, fåren hade hämtats hem från den närliggande, obebodda holmen först i oktober. Inte heller där fanns det knappt någon mat kvar. Nu var djuren inne i det lilla fähuset av grått timmer, hälften av fåren hade redan slaktats och köttet saltats. Inte skulle de alla heller ha fått rum därinne. Och inte hade det funnits tillräckligt med vinterfoder för alla på den karga ön. Rebecka och Johan var på tu man hand inne i stugan, som låg i en svacka omgiven av klippor. Västanvinden råkade just inte nå denna plats, men ändå måste man hela tiden elda för att värmen skulle hållas kvar inne i torpet. Det var tur att det ibland blåste i land drivved, eftersom det inte fanns mycket att hugga på de närliggande holmarna. Alla de fyra barnen var redan utflugna, var än de befann sig i byarna och städerna på fastlandet. Inte kan de ju alla leva av fiske och familjens fåtaliga kreatur. Alla måste förtjäna sitt eget bröd och lärdomen i skolan hjälper en att finna arbete på annat håll. Ingen drömmer numera, på 60-talet, om att kunna stanna kvar på hemholmen och fortsätta med föräldrarnas arbete. Det är lättare att förtjäna sitt bröd på fastlandet, där reglerar inte havet och vädret hela livet. Också Rebecka och Johan, nu i sextioåldern, funderar på att flytta till kyrkbyn, närmare service och folk. Åtminstone under vintrarna, på sommaren går det nog att bo i torpet. Men då måste djuren skickas bort. Kanske redan nästa sommar Berättelsen är fiktiv, med samtidigt mycket sanningsenlig. Den yttre och mellersta skärgården har under de senaste femtio åren upplevt en stor förändring. År 1954 bodde det cirka 400 personer i den yttre skärgården, år 2004 var antalet fast bosatta invånare endast 60. (Bergbom & Bergbom) Förändringen i jordbesittningsförhållandena har varit nästan lika kraftig, år 1960 var marken nästan till 100 procent ägd av skärgårdsbor, år 2004 var endast hälften av arealen i ursprunglig ägo. (B&B) En minskning av den fasta befolkningen och boskapsskötseln i mellan- och den yttre skärgården kommer till synes som ett försvinnande kulturlandskap. Vassen, alarna och enarna tar snabbt över det som tidigare var betes- och hagmarker. Vildrosbuskar, björkar och enar sprider sig på områden som förut var åkrar och förvandlar dem till svårframkomligt buskage.

4 2. Projektets tillkomst 2.1. Idéer och plan Sydvästra Finlands miljöcentrals projekt Saariston perinnemaisemat Skärgårdens kulturmarker som genomfördes med Leena Lehtomaa och Johanna Franzén som ledare, kartlade inom Åbolands skärgård värdefulla kulturlandskapsobjekt och iståndsatte vissa områden genom talkoarbete eller olika projekt. Projektet visade ett tydligt behov av att fortsätta med utvecklingen och planeringen av skärgårdens landskapsvård. Underlaget och planen för det nya projektet skapades av Johanna Franzén som fick hjälp av den dåvarande koordinatorn för Skärgårdshavets biosfärområde Martin Öhman. Forststyrelsen stod för planeringskostnaderna tillsammans med biosfärområdet. Verkställande instans var det under Region Åboland verksamma Skärgårdshavets biosfärområde. I praktiken söktes finansieringen av Region Åboland r.f. Forststyrelsen äger flera värdefulla områden i Skärgårdshavets nationalpark, men eftersom de anställda är få, är det en allt större börda för den att röja och vårda områdena. Om man vill stoppa igenväxandet, är det enda alternativet i framtiden att beställa arbetena av utomstående entreprenörer. Inom skärgårdsområdet finns det dock inte tillräckligt med personer, som är specialiserade på sådana arbeten. Det nya projektet hade som målsättning att finna och utbilda företagare både för Forststyrelsens och för privata behov. Samtidigt skulle projektet, liksom sin företrädare, fortsätta att kartlägga problemen och söka modeller till lösningar inom landskapsvården. 2.2 Målsättningar Enligt projektplanen var projektets viktigaste mål följande: - Skapa långsiktiga lösningar för hur skötseln av betesmarkerna i Åbolands skärgård skall organiseras och utveckla en modell för finansieringen. - Organisera samarbetet med boskapsägarna och förbättra logistiken angående djur- och maskintransporter i Åbolands skärgård. - Skapa nya sysselsättningsmöjligheter för skärgårdslantbruksföretagare inom landskapsvården i Åbolands skärgård, speciellt yngre företagare i yttre skärgården. - Uppsöka och engagera skärgårdslantbruksföretagare och ge teoretisk och praktisk utbildning åt dessa angående skötseln av kulturlandskap. - Ge kunskap om skärgårdens betesmarker - kan användas i regionerna genom koppling till turismnäringen. - Stärka bilden av en livskraftig skärgård genom skötsel av kulturlandskapet. - Se på nationella och internationella modeller, närmast Sverige och Stockholms skärgård samt Estland, för skötseln av betesmarkerna.

5 2.3. Styr- och referensgrupper Styrgruppen bestod av mycket motiverade människor, insatta i frågan inom olika sektorer. Martin Öhman, Skärgårdshavets biosfärområde, Region Åboland r.f., ordförande Trygve Löfroth, Forstsstyrelsen, Skärgårdshavets nationalpark, ordförande Mikael Nordström, Skärgårdshavets biosfärområde, Region Åboland r.f Leena Lehtomaa, Sydvästra Finlands miljöcentral, en del av tiden Johanna Franzén, Sydvästra Finlands miljöcentral Susanne Björkman, Egentliga Finlands TE-central Harri Ojala, Region Åboland r.f., en del av tiden Thomas Johansson, boskapsägare, Korpo Bengt Backman, kommundirektör, Skärgårdsdelegationen Siv Holmgren, Region Åboland r.f. Styrgruppen på studiebesök i Stockholms skärgård Referensgruppen Till projektets referensgrupp kallades ett flertal representanter med sakkunskap på olika områden. Referensgruppen sammanträdde en gång på våren 05 och en gång i januari 06. Trygve Löfroth, Forststyrelsen, Skärgårdshavets nationalpark Jörgen Grandell, Finska Hushållningssällskapet Trygve Örnell, Högsåra, boskapsägare, turistföretagare Thomas Johansson, Korpo, boskapsägare Bengt Backman, Houtskär, kommundirektör, Skärgårdsdelegationen Martin Öhman, Skärgårdshavets biosfärområde

6 Christer Nyback, direktör, Region Åboland r.f. Harri Ojala, Region Åboland r.f. Susanne Björkman, Egentliga Finlands TE-central Leena Lehtomaa, Sydvästra Finlands miljöcentral Seppo Kotiranta, Sydvästra Finlands miljöcentral Peter Segersven, Kimito, lantbruksnäringssekreterare (LNO) Mikael Holmberg, Åbolands svenska lantbruksproducenter 2.4. Finansiering Av finansieringen söktes 80 % genom Egentliga Finlands TE-central från Jord- och skogsbruksministeriets ERUF-fond (Alma). Region Åboland r.f. svarade för cirka 10 % av finansieringen och återstående 10 % anhölls som enskild finansieringsandel från olika stiftelser. Stiftelsernas inställning till det viktiga temat var mycket välvillig, vilket med tacksamhet konstateras. Stiftelser och fonder som bidrog till projektet Stiftelsen Emilie och Rudolf Gesellius fond William Thurings stiftelse Konstsamfundet Stiftelsen Emilie och Rudolf Gesellius fond William Thurings stiftelse Otto A. Malms donationsfond Stiftelsen Martha och Albin Löfgrens fond Projektets totala budget var ursprungligen euro, varav utvecklingsprojektets andel i investeringarna utgjorde euro. Under hösten 04 minskades den egentliga projektfinansieringen, varvid den totala budgeten var euro Projektarrangör Region Åboland r.f. Region Åbolands syfte är att utveckla medlemskommunernas (Dragsfjärd, Houtskär, Iniö, Kimito, Korpo, Nagu, Pargas och Västanfjärd) intressebevakning och service, att stärka och stöda kommunernas verksamhetsförutsättningar och att utveckla samarbetet mellan kommunerna. Föreningen bygger vidare på Åbolands kommunalstämma, den informella åboländska samarbetsorganisationen, vars syfte är att bevaka medlemskommunernas intressen genom att ta initiativ, göra framställningar och utlåtanden samt stöda planer, projekt och företag som främjade utvecklingen i Åboland. Region Åboland r.f. har under 2000-talet varit med i cirka 20 projekt, antingen som ledare eller deltagare. I alla projekt har syftet varit att utveckla regionkommunen och förbättra skärgårdskommunernas livskraft. I flera av projekten har företagsamheten varit ett centralt tema, eftersom utvecklandet av småskaliga näringar (turism, fiske, landskapsvård, jordbrukets binäringar etc.) är det enda sättet att bevara bosättningen i skärgårdskommunerna.

7 3. Företagarutbildning Redan på våren 04 annonserades i tidningarna Turun Sanomat och Åbo Underrättelser om projektets målsättningar och önskan att finna företagare som vore intresserade av entreprenader i landskapsvård. Annonsen publicerades på nytt i början av sommareen 05 i nämnda tidningar och dessutom i kommunala informationsblad (Korpo-info, Houtskär-Nytt, Nagu-bladet). Dessutom söktes lämpliga företagare genom personliga kontakter. Annonsen hos arbetskraftsbyrån ledde till att tiotals människor tog kontakt, men alla var från fastlandet långtifrån eller från utlandet anordnades den första utbildningen på Houtskärs folkhögskola. 10 intresserade företagare eller sådana som ville bli företagare deltog. Eftersom det inte fanns tillräckligt med intresserade enbart i skärgården, kunde även invånare i kustkommunerna delta. Castren Jonas, Nötö, Nagu Castren Emil, Nötö, Nagu Ringwall Åke, Korpo Mickelson Jan-Åke, Korpo Gustafsson Johnny, Dragsfjärd/Åbo Mattila Erkki, Norrskata, Korpo Lyytinen Tapio, Åbo Tulokas Mauri, Vichtis Hietala Petri, Pargas Peltonen Pentti, Korpo Kursen varade i två dagar. Under första dagen behandlades landskapsvårdstemat och företagsamheten utifrån teorin. Trygve Löfroth vid Forststyrelsen diskuterade i sitt inlägg nationalparkens syften och planer. Ett mer exakt biologiskt underlag kring temat behandlades av Forststyrelsens biolog och planerare Leif Lundgren. Till slut berättade företagsrådgivaren Carl- Bertil Tauler vid Region Åboland r.f. om företagsamheten och de olika företagsformerna. Under den andra dagen besökte kursen Jungfruskär i Houtskär med båt. Där har Forststyrelsen redan länge vårdat öns värdefulla kulturlandskap. Eftersom ön har vårdområden på olika stadier av genomförande, lämpar den sig väl för undervisningssyften. De olika arbetsfaserna studerades i terrängen under ledning av Lindgren och Löfroth samt Jean-Erik Mattson. Landskapsvårdsverksamhet är, i synnerhet i skärgården, krävande arbete. Att komma från en plats till en annan till sjöss kräver egen utrustning och de hårda väderförhållandena gör det praktiska arbetet svårare. Efter kursen ville endast två deltagare fortsätta med verksamheten. Dessutom dök under senhösten och vintern några intresserade företagare upp, vilka deltog i anbudstävlingen och delvis också i arbetena. Det andra kursveckoslutet ordnades , likaså på Houtskärs folkhögskola som bäst lämpar sig för ändamålet. Där är arbetsobjekten i praktiken närmare och lättare att nå. Kursen genomfördes i samarbete med Projektet för kulturlandskapsvård (Interreg III A skärgård). Antalet deltagare var 12, alla mycket motiverade. Också nu kom en del från fastlandet, bl.a. en grupp med unga män som planerade att grunda ett andelslag.

8 Deltagarna Tero Saari, Pargas Janne Ikonen, Åbo Jari Nieminen, Kökar Janne Lindgård, Pargas Gustav Juslin, Svartå Frank Hellgren, Korpo Jari Kämäräinen, Åbo Peetu Ojalehto, Åbo Tomi Jaakkola, Toiala Anders Öhman, Pargas Henrik Alfthan, Dragsfjärd Jan-Ståle Nygård, Nagu Kursprogrammet var likadant som under den tidigare kursen, en dag med teori och en dag ute i terrängen. Efter projektpresentationen gav Trygve Löfroth vid Forststyrelsen teoriundervisning i landskapsvård och Markus Suomi vid Region Åboland r.f. i företagsamhet. Den andra dagen besökte kursen Berghamn i Houtskär, där röjningsarbeten redan hade utförts på några hektar inom projektet. Kursdeltagarna fick beräkna den arbetsinsats som ett område på cirka 1,5 hektar kräver och lämna sitt anbud därom under de följande veckorna. 6 anbud lämnades. För de unga deltagarna tycktes den största tröskeln för verksamheten vara att grunda ett företag och fruktan för att möjligheten till utkomstskydd för arbetslösa eventuellt skulle försvinna. Mer omfattande verksamhet inom landskapsvård i skärgårdsförhållanden kräver rätt så stora investeringar, t.ex. båt, terrängfyrhjuling eller traktor, klabbmaskin, stubbfräs etc. Eftersom ingen kan garantera att företagaren oavbrutet har jobb inom branschen, är det inte lätt att göra dessa investeringar. På kursen diskuterade man en hel del om andelslagsverksamhet. Med en lämplig arbetsgrupp vore detta sannolikt den mest beaktansvärda företagsformen ordnades i Skärgårdscentrum Korpoström en dagskurs för företagarna kring temat Årlig vård av betesmarker. Jean-Erik Mattsson från Forststyrelsen berättade om skötselarbeten i Skärgårdshavets nationalpark. Trygve Löfroth informerade om Forststyrelsens målsättningar och möjligheter angående sysselsättningen av entreprenörer i röjnings- och skötselarbeten på sina områden. Koordinator Mikael Nordström från Skärgårdshavets biosfärområde förutspådde landskapsvårdens möjligheter på privata marker i framtiden.

9 Förutom deltagarnas utbildning har även projektledaren deltagit i olika kurser och seminarier. I en del av dem har också det egna projektet presenterats studieresa till Åland som gäst för projektet Kulturmarksvård, länken mellan människa och natur seminariet Uusi sopimuksellisuus maiseman ja maaseudun mahdollisuutena i Joensuu studieresa med styrgruppen till Stockholms skärgård som gäster för Skärgårdsstiftelsen i Stockholm resa till Danmark till seminariet European small islands network hökurs i Åbo, ordnad av Egentliga Finlands kulturmarksförening kurs i ängsväxter i Letala, ordnad av Egentliga Finlands kulturmarksförening kurs i byggande av gärdsgård, Nystad, ordnad av projektet Vakka-Suomen Paimen miniseminariet och utflykten Lumomaa, ordnad av Pyhäjärvi-institutet och Egentliga Finlands förbund Andelslagsseminarium i Salo, ordnad av projektet Maisemajuna. 4. Val av områden Tack vare det geografiskt stora området och sin rika historia har Åbolands skärgård flera objekt och området är betydande med tanke på både kultur- och naturvärden. I projektplanen fastställdes urvalskriterierna och strävan var att uppfylla så många som möjligt av dem. - Höga natur- och/eller kulturvärden - Markägarens intresse för vård av kulturlandskapet - Fortsatt vård efter projektet - Läget i mellan- eller yttre skärgården - Området skall vara tämligen lätt att nå - Området skall vara lämpligt med tanke på projektets allmänna målsättningar Redan i flera år har det Interreg IIIA-finansierade projektet Kulturlandskapsvård och Sydvästra Finlands miljöcentral kartlagt och inventerat värdefulla privata kulturlandskap i skärgården. ( > internationella samarbete > Kulturmarksvård, Lehtomaa 2000). En del av områdena har iståndsatts med Leader-finansiering och med miljöministeriets medel, en del med lantbrukets specialstöd i samarbete med kreatusägare. En del av områden inom detta projekt valdes på grundval av förarbetena för projektet ovan. Våren 04 publicerades i de lokala tidningarna (ÅU, Turun Sanomat) en annons där det söktes både entreprenörer och intresserade markägare. Annonsen ledde till att ett par markägare tog kontakt. Det var mycket glädjande att kunna konstatera hur villiga markägarna var att få delta i projektet. Redan från första början tog flera markägare kontakt med projektet. Oftast föll kandidaterna bort ur tävlan på grund av urvalskriterierna, eftersom områdena antingen var för små eller också var de planerade som fritidstomter. Bedömningen av den fortsatta vården visade sig vara ett av de viktigaste kriterierna på grund av de alltför få betesdjuren.

10 Vid de tidiga diskussionerna inom projektet kom det ibland fram hur värdena skulle betonas. Inom området för Skärgårdshavets nationalpark har Forststyrelsen tillsvidare kanske prioriterat naturvärden, inom projektet fick däremot kulturvärdena större vikt, naturvärdena dock inte att förglömma. Idylliska gamla åkrar och ängar omgivna av stenmurar väckte alltid intresset för dem som gjorde valet. På flera områden utfördes en vegetationsinventering innan röjningen inleddes. Nagu, Kopparholm

11 Områden som valdes för projektet Houtskär, Berghamn (bilagorna 1-3) Det bästa utbildningsobjektet inom projektet, nästan 12 ha med röjt område. En gammal bymiljö, där åkrarna och ängarna var delvis igenvuxna, då alar, aspar och enar tagit över efter att boskapsskötseln upphört för cirka 40 år sedan. Markägarna, 8 st., förutom en, deltog gärna i projektet. Områdena röjdes i små avsnitt, 1-2,5 ha. På så sätt fick så många företagare som möjligt delta i arbetet. Sammanlagt arbetade fem företagare + ett andelslag på områdena. Berghamn sysselsatte således sammanlagt 16 personer under kortare och längre perioder. Området fyller alla de ställda kriterierna. Invånarna bedriver gemensamt uthyrning av stugor, vilket lockar lagom med turister till ön. Förbindelsebåtstrafiken gör det lätt att komma till och från ön. Floran är varierande, bl.a. förekommer hassel på stora områden vid kanterna av bergområdena. De röjda områdena har arrenderats ut som betesmark för kreatursuppfödare i Korpo. Största delen av området inventerades under sommaren 04, inventeringen utfördes av Heikki Vuotila. Arbetsinsats c. 340 dagsverken. Arealen betesmark är c. 25 ha. Berghamn, Härmo by, före och efter Houtskär, Hamnö och Jungfruskär (bilagor 4-6) Hamnö på Skiftet, bredvid Jungfruskär, är med tanke på sina natur- och kulturvärden ett utmärkt objekt för projektet. Markägarna, 4 st., är mycket motiverade att hålla de röjda områdena i skick även i fortsättningen. Det sämst uppfyllda kriteriet är tillgängligheten, delvis syns områdena från båtfarleden som går bredvid ön. Landskapsvården kommer dock antagligen att vinna positivt fotfäste bland de nöjda markägarna och deras gäster. Det röjda området omafttar cirka 7 ha som består av värdefullt kulturlandskap med små, gamla åkerremsor, omgivna av en stenmur som ställvis är i god kondition. Det finns flera gamla träd, där lövtäkt har utförts, och största delen av dem röjdes fram. Området lär till sin vegetation vara jämförbart med Jungfruskär och om den fortsatta vården lyckas kommer de gamla arterna sannolikt att återkomma på ängarna och vallarna och därigenom öka områdets biologiska värde. Delar av området inventeras av Jessika Rapo (Projektet Kulturmarksvård, Sydvästra Finlands miljöcentral). Området fick ett stängsel som talkoarbete under vintern 06, betesdjuren kommer att bestå av nötboskap. Arbetsinsats c. 200 dagsverken. Arealen betesmark är c. 10 ha. Jungfruskär är nästan helt i Forststyrelsens ägo, endast ett par små områden är privatägda. Inom projektet röjdes ett område på c. 1 hektar i öns sydvästra del. Den gamla åkern var igenvuxen med buskar, och asparna dominerade området. Den fortsatta vården kommer antagligen att lyckas väl,

12 eftersom markägaren är mycket motiverad. I något skede kan även det privatägda området införlivas med betesmarken på ön. Ett synligt objekt, som för sin del upprätthåller och förbättrar landskapsvårdens image. Arbetsinsats c. 10 dagsverken. Hamnö på sommaren 05 och hösten 05 Korpo, Granö (bilaga 7) Cirka 6 ha gammal åker och äng, en frodig dal genom ön. Nyttjandet av åkrarna och betesmarken upphörde på 1970-talet. Markägarna är 6 till antalet, bl.a. ett navigationssällskap. Ett stängsel har byggts kring området genom åtgärd av projektet under våren 05 och på sommaren gick en liten fårskock på bete där. Sommaren -06 får de sällskap av kvigor. Betesmarksområdet är c. 7 ha. Arbetsinsats c. 95 dagsverken. Området inventerades under sommaren 04 (Heikki Vuotila). Granö på hösten 05 och följande vår

13 Korpo, Lohm (bilaga 8) Det minsta området inom projektet, en endast c. 1,5 ha gammal, idyllisk äng som håller på att bli svårt igenvuxen. Markägare 4 st. Under våren 05 byggdes ett stängsel kring området och på sommaren betade 10 får på området. Betesgången fortsätter. Området inventerades under sommaren 04 (Heikki Vuotila). Arbetsinsats c. 30 dagsverken. Korpo, Björkö (bilagorna 10-11) En tidigare aktivt bebodd och nyttjad ö söder om Nötö, åkerarealen c. 5 ha, håller på att bli svårt igenvuxen. Enarna täckte stora områden av värdefull vallmark, rosor och alar hade tagit över åkerarealen från kanterna. Tack vare den unika naturen och insjön besöks ön numera aktivt av båtfolk. Forststyrelsen planerar en naturstig och en informationsplats på ön. Samarbetsområde med Forststyrelsen. Den del som röjts inom projektet är ett privat naturskyddsområde, för vilket Forststyrelsen beställde en åtgärds- och vårdplan, röjningsareal c. 3,5 ha. De röjningsarbeten som samtidigt utfördes på nationalparkens del av ön sysselsatte företagare som utbildats inom projektet. Därutöver röjdes, enligt en av Miljöcentralen godkänd plan, c. 1,5 ha av en annan markägares områden som befann sig inom skyddsprogrammet Natura. I Björkö deltog 3 företagare, sammanlagt 9 personer, i röjningsarbeten inom projektet. Arbetsinsats c. 95 dagsverken. Betesmarksområdet är c. 20 ha. Värdefulla gamla odlingsområden mellan bergen på Björkö. Bilden före röjningen.

14 Korpo, Utö (bilaga 13) Ängen i östra ändan av ön, Österängen, har på sin tid varit det enda uppodlade området på Utö. Från kanterna har enbuskar småningom tagit över och spritt sig på den torrare delen av ängen. Marken på dessa områden lämpar sig väl som grund för en torr vall, floran är rik, där markytan inte täcks av enar. Enhetlig envegetation röjdes på ett område på cirka 2 ha, dels genom att riva upp enarna med traktor, dels genom att såga ned dem. Vid norra kanten lämnades ställvis stora buskområden som skyddsplatser för fåglarna, eftersom området är mycket fågelrikt under hösten och vintern. I röjningsarbetet deltog en lokal företagare som sysselsatte mera folk på den egna ön och därutöver röjde en annan skärgårdsföretagare sitt eget område. På Utö ordnades på sommaren 2004 ett WWF-läger som putsade dels samma område och samlade de röjda enarna i högar. Nu brändes högarna. Nagu, Kopparholm (bilaga 9) En numera, endast sommarbebodd ö med flera stenmurar i gott skick kring de gamla åkrarna. Strandängar, hagmark, öppna åkrar, röjd areal sammanlagt c. 5 ha. En markägare. Förhandlingar har förts med tre andra om att omvandla hela ön till betesmark. Betesmarksområdet c. 30 ha. Området inventerades under sommaren 05. Arbetsinsats c. 95 dagsverken.

15 Nagu, Väcklax På huvudön Nagu, på en synlig plats vid Skärgårdsvägen. Dels byns samfällda område, strandäng och gammal betesmark. Ett vårdavtal har träffats med boskapsägaren, stängsel har byggts av kreatursägaren. Röjd areal c. 2 ha, varav hälften genom slåtter med kedjekross. Cirka 1 ha av trädbeståndet har gallrats till strandbete. Över det utfallsdike som går genom betesmarken byggdes en bro för kreaturen. Markägaren har dessutom aktivt skött området. Delar av området har inventerats under sommaren 03 (Projektet Kulturmarksvård, Sydvästra Finlands miljöcentral). Arbetsinsats 8dagsverken (röjningar) och 8 dagsverken (boskapsbron). Betesmarksområdet c. 3 ha. Väcklax strandäng före röjning Dragsfjärd, Helsingholm En ö ägd av en markägare, där projektet ville delta med att röja och iståndsätta stängslet för att stöda turistnäringen. Det röjda området c. 2 ha. På ön betar får och en häst. Stängselstolparna och uppsättningen av stängslet av projektet, markägaren skaffade stängselnätet. Ingen inventering. Arbetsinsats c. 40 dagsverken.

16 Största delen av Helsingholmen har betats i skick Dragsfjärd, Högsåra Ett synligt objekt i byn Högsåra, ett viktigt skyltfönster. Ett tilläggsområde på c. 1 ha för de tidigare betesmarkerna, 4 olika markägare. Området har tidigare varit en åker och har under årtionden blivit igenvuxet med buskar. Dikena var tilltäppta och området var alltför fuktigt för betesgång. Grov röjning gjordes på ön under vårvintern 05 med skogsmaskin, slutgallring och uppstädning manuellt. Dikena rensades med en grävmaskin. Området inventerades under sommaren 04 (Heikki Vuotila). Dragsfjärd, Biskopsö (bilaga 12) Gården och omgivningen av Biskopsö dåvarande folkskola, delvis i kommunens, delvis i privat ägo. I skolbyggnaden verkar nuförtiden ett pensionat, därför är objektet mycket synligt. Ett område på knappt en hektar som tidigare var en äng, men nu har vuxit igen med buskar så det är svårt att komma fram. Ingen inventering. Arbetsinsats c. 2 dagsverken. En lokal kreatursägare hämtar kvigor till området för sommaren 06. Inget avtal om specialmiljöstöd. Eftersom landskapet är viktigt, är det sannolikt att området i varje fall kommer att hållas i skick. Förutom områdena ovan gjordes kartläggningar, inventeringar och åtgärdsplaner på flera olika öar, men på grund av brist på resurser var man tvungen att tillsvidare utesluta flera fina objekt. Inventeringarna utfördes av Jessika Rapo vid miljöcentralen (Projektet Kulturmarksvård), planerna av Rapo eller Tobiasson. Åtminstone i fråga om en del av objekten var markägaren villig att utföra röjningen på egen bekostnad och utnyttja de entreprenörer som utbildats inom projektet. Houtskär, Lempnäs, åtgärdsplanen färdig Korpo, Åvensor, avtalats om betesmark med markägarna Korpo, Björkö, flera privatområden väntar på röjning, markägarna välvilliga Korpo, Mårtensholm, inventering och plan färdiga, genomfört av markägaren Nagu, Kopparholm, markägarna önskar att åtgärder kunde vidtas även på öns andra halva Nagu, Stenskär, ett med tanke på naturen värdefullt område med en naturstig genom området, en del av markägarna tveksamma Nagu, Grötö, rätt så små, gamla ängar, initiativ från markägarna Nagu, Rockskär, ett litet. Värdefullt område, planen färdig Dragsfjärd, Vänö, inventeringen och planen färdiga 5. Naturinventeringar En av de viktigaste uppgifterna för vården av kulturlandskap är att restaurera områdets växtförhållanden i deras ursprungliga skick, eller åtminstone så nära detta som möjligt och således få de gamla, ofta hotade växt-, djur- och svamparterna att återkomma. Projektets mest värdefulla objektområden inventerades med tanke på växtarterna före röjningsåtgärderna, så att de hotade växtbestånden inte skulle förstöras under röjningsarbetena och för att man senare, efter att marken använts som betesmark, genom en ny inventering kunde mäta hur återhämtningen har lyckats. Naturinventeringarna utsattes för konkurrens sommaren 04 och av de tre som lämnat in sitt anbud

17 valdes Heikki Vuotila som den mest förmånliga. Under sommaren 2004 utförde Heikki Vuotila en inventering av floran på fyra områden. Vuontila gjorde även upp de preliminära åtgärdsplanerna. Områdena var Berghamn i Houtskär, Granö och Lohm i Korpo samt Högsåra i Dragsfjärd. Alla de ovan nämnda områdena var så eutrofierade och igenvuxna att inga hotade arter hittades och det rikaste växtartbeståndet kunde vanligen finnas på de platser där frodiga växter på alla platser på grund av torka eller näringsbrist inte trivdes. Utan slåtter eller betesgång får älggräs, nässla och hallon samt andra höga gräsväxter snart en dominerande ställning i den frodiga marken. Nattviol/grönvit nattviol med 14 blomskaft i Hamnö i Houtskär. Under sommaren 2005 inventerades fortfarande några projektområden, nu av Jessika Rapo och Johanna Franzén vid Sydvästra Finlands miljöcentral. Områden där man hade hunnit fram till åtgärderna var Hamnö i Houtskär och Kopparholm i Nagu. 6. Konkurrensutsättning Syftet med konkurrensutsättning är att finna en regional prisnivå för arbeten som skall utföras eller varor som skall anskaffas. I fråga om entreprenadarbeten, i synnerhet när det gäller experimentprojekt som detta, är det till en början svårt att hitta en etablerad prisnivå. Varken entreprenörerna eller uppdragsgivarna har några färdiga tariffer för de mycket olika områdena och arbeten. Skärgårdsförhållandena är inte riktigt jämförbara med förhållanden på fastlandet. Prisnivån borde under projektets gång placera sig på en nivå, där det är lönsamt för entreprenören att investera i utrustning och få sin utkomst, men också få sina tjänster marknadsförda till Forststyrelsen eller de enskilda markägarna. Överprissättning gör att man inte får något arbete, medan underprissättning gör att företaget inte klarar sig.

18 Konkurrensutsättningen av entreprenaderna blev lättare då projektet framskred och antalet entreprenörer stabiliserades. Eftersom utbildningen var projektets centrala tema, ville man vid konkurrensutsättningen se till att så många villiga företagare som möjligt skulle få praktisk erfarenhet. Detta lyckades genom att områdena indelades i mindre skiften och överlappande entreprenadanbud inbegärdes. Således kunde flera entreprenörer arbeta samtidigt på samma ö. Också det faktum, att anbudsbegäran lämnades regionalt, gjorde att flera entreprenörer deltog i projektarbetet. I fråga om arbeten i den östra skärgården inbegärdes anbud endast av entreprenörer på det området. I samband med de första entreprenadanbuden begagnades en provperiod på två av områdena. Eftersom endast ett anbud lämnades i dessa två fall och då anbuden på grund av oerfarenhet var oskäligt höga, avtalades med entreprenörerna om en två veckors arbetsperiod med betalning per timme, varefter nya anbud kunde lämnas. Således kunde entreprenören bättre prissätta arbetet. I fråga om materialanskaffningar och andra investeringar var strävan att handla lokalt. T.ex. materialen för stängslen konkurrensutsattes hos skärgårdens handelsmän, och likaså snickar- och byggarbeten hos lokala yrkesmän. Om det inte fanns minst tre anbudsgivare inom skärgårdens område, begärdes ett pris även av utomstående företagare. Strävan var i fråga om konkurrensutsättningen av det egentliga röjningsarbetet att sända anbudsbegäran till alla de företagare som deltagit i utbildningen, om de visade intresse. Den ovan nämnda regionala processen var ett undantag. Om företagaren själv inte längre ville vara med på listan, skickades begäran inte längre till ifrågavarande företagare. I fråga om de mindre entreprenaderna, t.ex. byggandet av en bro för djuren eller slåtter av en åker, skickades anbudsbegäran vanligen per telefon till närområdets företagare som innehade färdig utrustning och kunskap för arbetet i fråga. 7. Fysiskt tungt arbetande Landskapsvård är fysiskt arbete, där de viktigaste verktygen i början är motorsåg och röjningssåg. Alar och björkar blir på 40 år kraftiga träd, dikena och åkerrenarna har oftast intagits av träd. Enbuskarna är, på grund av att de är krypande och har barr som sticks, svåra att avlägsna, d.v.s. varje kvist måste skilt för sig sågas av vid roten. Det tar tid och krafter att släpa kvistarna och de stickiga buskarna till högar som sedan skall brännas. Inkvarteringen i skärgårdsförhållandena är vanligen mycket asketisk, ofta med havet som enda tvättställe. I början av projektet var den största rädslan att det inte skulle finnas några villiga företagare för det krävande arbetet. I skärgården är flera jordbruksföretagare mångsysslare, som har händerna fulla med olika arbeten. Bland de unga är det däremot svårt att finna villiga personer för hårt, fysiskt arbete och det är en alltför hög tröskel för många att grunda ett eget företag.

19 Jan-Ståle Nygård flyttade till Nagu från Norge och har grundat sitt eget företag. Tack vare det stora antalet värdefulla kulturmarker i behov av vård, skulle Åbolands skärgård kunna erbjuda arbete året om för flera företagare, om bara finansieringen skulle ordna sig. Forststyrelsen förvaltar Skärgårdshavets nationalpark och enbart där finns det c. 300 ha kulturlandskap, på de privatägda områdena är arealen ännu större. Vid planeringen av projektet hade Forststyrelsen för syfte att i skärgården finna sådana företagare som ville delta i utbildningen och senare skulle sälja sina tjänster för att iståndsätta skärgården. Den som vill engagera sig i företagsamhet inom landskapsvården är på grund av de besvärliga förhållandena tvungen att investera ansenliga summor i sin utrustning, om det skall vara möjligt att erbjuda ett helhetspaket för t.ex. Forststyrelsen. En sjöduglig arbetsbåt, traktor med vedkärra, lastanordning, ev. stubbfräs, slåttermaskin, sågar etc. Transport av en större utrustning kostar orimligt mycket, eventuell hyresutrustning måste hämtas från fastlandet. Det är just på grund av det stora investeringsbehovet som ett andelslagsbaserat företag kunde vara en ideallösning. 8. Projektets resultat 8.1. Sysselsättning Projektet hade som syfte att skapa 2 nya arbetsplatser, vilket med tanke på hela projekttiden också förverkligades. Det praktiska arbetet inleddes egentligen först under höstvintern 05. Den sysselsättning som förverkligades genom projektets inköpta tjänster var c. 950 mansdagsverken, d.v.s. nästan 4 mansverken. Se bilaga. Landskapsvårdsentreprenörer - Berghamn 340 dv - Hamnö/Jungfruskär 210 dv

20 - Granö 95 dv - Lohm 30 dv - Kopparholm 90 dv - Väcklax 8 dv - Helsingholm 40 dv - Högsåra 10 dv - Björkö 95 dv - Biskopsö 20 dv Övriga upphandlade tjänster - Högsåra, dikning 3 dv - Väcklax, byggande av kreatursbro 8 dv - Informationstavlor 5 dv - Utbildning 6 dv - Transporter 1 dv Avlägsnande av enar med grävmaskin i Björkö, Korpo.

21 Under projekttiden grundades 2 nya företag, 1 firma med Korpo som hemort (Åkes tjänster) och en med Nagu som hemort (Jans Landskapsvård). I synnerhet naguföretagaren har sysselsatt flera personer under år företagare, som redan från förut har varit verksamma i branschen, deltog i projektet. Därutöver har 6 lantbruksföretagare, en turismföretagare, 2 företagare inom byggbranschen och 2 maskinföretagare, alla av dessa skärgårdsbor, deltagit i arbetena Landskapsvård I den vidsträckta Åbolands skärgård med sina tusentals öar och holmar, förfefaller en röjningsareal på några tiotals hektar mycket obetydlig. För projektets objekt har därför fastställts vissa kriterier, och strävan har varit att så noga som möjligt följa dem. Flera förr i tiden bebodda öar har betydande natur- och kulturvärden. I vissa fall var man tvungen att bortse från objektets synlighets- och tillgänglighetskriterier, om de övriga värdena ansågs vara lämpliga. Villkoret för fortsatt vård gallrade bort vissa områden, i synnerhet några mindre områden, där det skulle ha arit svårt att ordna med betesdjur. För markägarna var det avgiftsfritt att delta i projektet, inga avtal eller förpliktelser krävdes. Det enda som klargjordes, innan åtgärderna inleddes, var möjligheten till att ingå ett betesavtal. Nästan undantagslöst var inställningen till både röjningsarbetena och den fortsatta betesgången mycket positiv. Endast en markägare vägrade att delta. Orsaken till detta var främst de dåliga förhållandena till en annan delägande markägare. Man kunde dock fortfarande konstatera en viss försiktighet, rädslan för att ett skyddsprogram likt Natura eller någon annan form av myndighetsverksamhet skulle påverka områdets ägande eller nyttjande efter restaureringen. Röjningen av trädbestånd och buskar omfattade c. 45 ha. Därutöver fanns det bland objekten färdiga betesmarker som inhängnades tillsammans med den röjda arealen, vilket gav en total landskapsvårdsareal på c. 130 ha. Johanna Vuoris får på den nya betesmarken i Lohm, Korpo.

22 8.3. Kartläggning av logistiken Transportkapacitet i Åbolands skärgård Sjöfartsdistriktet Ursus Tariff 300 euro/h + moms Förbindelsebåtar Ms. Aspö (Korpo söder) Ms Finnö (Korpo nord, Houtskär söder) Ms Karolina (Houtskär nord) Ms Satava (Nagu nord, Korpo nord) Ms Fiskö (Nagu söder) Ms Jurmo II (Iniö) Ms Rosala II (Hitis) Ms Viken (Pargas söder) Med förbindelsebåtarna kommer man endast till öarna på ruttområdet, på specialbeställning även annanstans. Houtskär Skärgårdens sjätransporter, Åkerberg Jämförbar med en landsvägsfärja, bärighet 100 tn Klaff 6 m. Tariff 200 euro/h + moms Petterson Björn, Saverkeit Bogserad, däck 5 x 15 m, lyftanordning Bärigförmåga 25 tn Tariff c. 100 euro/h Korpo Koskinen Hannu, Heimarmo Bogserad, däck 4 x 10 m Bärförmåga c. 10 tn Antti Aarnio-Wihuri, Norrskata Självgående, djupgående i fören 50 cm, i aktern 80 cm Däck 5 x 12 m Klaff c. 2,5 m, bärförmåga 30 tn Tariff 110 euro/h + moms, väntetid 50 % Nagu Murtola Janne Bogserbar, däck c. 6 x 20 m Bärförmåga 30 tn Hyra 70 euro/h + moms

23 Dragsfjärd, Västanfjärd Sjöblom Tommi, Biskopsö Däck 4,2 x 9 m, bärförmåga 15 tn Bernstedt Dan, Dalsbruk Däck 4,60 x 14 m, bärförmåga 30 mtn Lång klaff Granroth Hans, Biskopsö Brunnström Kaj, Tunhamn Bogserad, däck 6,5 x 18, bärförmåga 35 tn Mats Wilson, Rosala Gammal landstigningsbåt, 3 x 10 m, bogserad Närmast för eget behov Vägverket Gammal isfärja, bärförmåga c. 4 tn, bogserad Uthyrd till Forststyrelsen

24 8.4. Publicitet Den publicitet som projektet fick i de olika medierna, både regionala och riksomfattande, var god. Därutöver presenterades projektet vid flera evenemang och på olika tillställningar information om projektet i Korpo, Turun Sanomat, Åbo Underrättelser och Radio Vega Åboland deltog ÅU:s redaktör bekantade sig med arbetena och entreprenörerna på Granö, artikeln utkom i ifrågavarande tidning presentation i Houtskär då producenterna av nypotatis sammanträdde Seminariet European Small Islands Network, Utö (Mikael Nordström) Arkipelagia r.f:s möte, Pargas (Mikael Nordström) Sjöbjörnarna rf, Korpoström (Mikael Nordström) Archipelago Sea Area Biosphere Reserve, Pargas (Mikael Nordström) presentation i Danmark i samband med seminariet European Small Islands Network. Deltagare från 6 länder Presentation av projektet i Iniö (Johanna Franzén) Radio Vega Åboland, puff om temadagen och landskapsvård i allmänhet Temadag i Skärgårdscentret i Korpoström. Projektet och vården av kulturmarker i allmänhet presenterades av Johanna Franzén vid Sydvästra Finlands miljöcentral och projektledaren. C. 70 gäster under dagen filmade FST, Åbo och Lounais-Suomen uutiset ett cirka tre minuters program om projektet i Berghamn, Houtskär. Programmen visades i lokalnyhetssändningen följande dag, både på finsk- och svenskspråkig kanal. Med i programmet var också nöjda markägare presentation av projektet i Sagalund, Kimito (Johanna Franzén) projektet aktuellt i evenemanget Skärgården på Stortorget i Åbo med ett eget stånd. En av projektets landskapsvårdsföretagare deltog Radio Vega Åboland med i Hamnö, Houstkär, projektedaren och två företagare intervjuades. Intervjun kom ut följande dag presentation av projektet vid Rotary-kvällen i Nagu I programmet Luontoaamu (TV1) presenterades Biosfärområdet och vårt projekt i ett insert på c. 9 minuter, filmat i i Berghamn, Houtskär den 16 augusti Mikael Nordström och projektledaren samt öbon Kirsi Sundholm som också deltagit i arbeten, intervjuades.

25 miniseminarium i Åbo, i Egentliga Finlands förbunds lokaler, projektpresentation. På plats var flera beslutsfattare och föreningsfolk, bl.a. miljömyndigheter, folk från TE-centralen, skosrådgivare etc EuroMAP, sammanträde för koordinatorerna av biosfärområdet, Wienerwald, Österrike (Mikael Nordström) Åbo yrkeshögskola, föreläsning om hållbar utveckling (Mikael Nordström) Yrkeshögskola Sydväst, Biosfärområdet (Mikael Nordström) Hanaholmen, Esbo Nya konstellationer ny näring för skärgården (Mikael Nordström) 8.5. Samarbetspartner Eftersom planeringen av projektet rätt långt utgick från Sydvästra Finlands miljöcentral, är det naturligt att miljöcentralen hela tiden har deltagit i samarbetet. Leena Lehtomaas och Johanna Franzéns insats i styrgruppen och i det praktiska arbetet har varit oersättlig. Valet av områdena, inventeringarna och åtgärdsplanerna har delvis gjorts av personerna ovan. Forststyrelsen har genom Trygve Löfroths aktiva deltagande påverkat valet av områdena och utbildningen av entreprenörerna. Områdena i Skärgårdshavets nationalpark har fungerat som utmärkta undervisningsobjekt och Forststyrelsens egen personal som lärare. Nationalparkens ökade behov att i fortsättningen beställa iståndsättande och underhåll av sina områden hos utomstående har fungerat som en sporre för hela projektet. Houtskärs kyrkliga folkhögskola (HKF) har ordnat de två kurserna inom projektet Problem och missförhållanden Problem i betalningstrafiken Ett missförhållande i projektsystemet, även om det är förståeligt, är likviditetsproblemet. Att ansöka om betalningar från TE-centralen halvårsvis, i synnerhet i ett projekt där andelen upphandlade tjänster är stor, leder ibland till att även utförarsidan får vänta på betalningar. De entreprenörer som gjort investeringar och som begagnar sig av främmande arbetskraft har då och då också själva betalningssvårigheter. Det faktum, att flera personer måste godkänna en faktura, gjorde för sin del betalningstidtabellen långsammare. Ett kort projektet Två år är en kort tid i ett projekt med ett omfattande innehåll, där årstiderna påverkar utförandet av arbeten. Eftersom initialskedet alltid blir långsamt, går det första halvåret lätt till att grunda den egentliga verksamheten inom projektet. Naturinventeringarna som sker sommartid utgör en grund för höstens och vinterns arbeten. I detta projekt gick nästan hela första året åt till att finna och utbilda lämpliga entreprenörer, d.v.s. det praktiska arbetet skulle göras på ett drygt år.

26 Menförestiden under två vintrar tog sin egen del av den praktiska landskapsvården. Urvalskriterier I Åbolands skärgård finns det flera kulturhistoriskt värdefulla öar, på vilka kulturlandskapen är på väg att försvinna eller redan har försvunnit. Flera av dessa gamla odlings- och betesområden är små, sådana som har gett uppehälle för ett par kor eller får. Att fortsätta med vården med nuvarande antal djur och dagens stödkonstruktion är omöjligt på små arealer. Kreatursuppfödarna kräver stora helheter på grund av det arealbaserade specialmiljöstödet, kostnaderna för långa sjötransporter ersätts inte med stöden för små arealer. Därför var man tvungen att i projektet gallra bort en del intressanta och små objekt. Alltför få entreprenörer I skärgården är flera jordbrukare och andra företagare mångsysslare, d.v.s. de får sin utkomst genom att göra flera olika arbeten. De flesta har tillräckligt med arbete och även om extra förtjänster vore välkomna, räcker tiden inte till. Landskapsvårdsentreprenaderna är fysiskt arbete, maskinerna är inte till någon större hjälp i synnerhet då röjandet börjar. Skärgårdens besvärliga trafikförbindelser med menföre utgör en stör tröskel för landskapsvårdsentreprenaderna, speciellt om det är möjligt att få ett lättare jobb annanstans. De unga blir inte lätt företagare, ett försvagat utkomstskydd anses vara en alltför stor risk. Likaså fruktar man de administrativa arbeten som företagsamheten medför, byråkratin med att vara företagare upplevs som svår. Väderförhållandena Landskapsvårdsarbetena sker alltid på vädrets villkor och i skärgården påverkar vädret, förutom själva arbetet, också hur man kommer från ett ställe till ett annat. Menföresstiden kan vara i ett par månader och de öar som är utan förbindelsebåtstrafik är då omöjliga som arbetsobjekt. Nästan alla objekt inom projektet var antingen i mellan- eller yttre skärgården, och även om snön inte skulle ha utgjort ett hinder för själva röjningen, var det omöjligt att komma till och från objekten under denna tid. Också de entreprenörer som hade egna båtar tvingades ta ledigt då det stormade. Vid röjningen bränns grenarna och enbuskarna i stora högar. Skärgårdens ofta torra och blåsiga försommar medför en egen risk för brännandet, den torra torvmarken kan pyra länge efter brännandet och vinden sprider gnistorna, som uppstår då enar bränns, i terrängen. Entreprenörerna måste ha släckningsutrustning med sig och eftersom pumpen kräver elkraft, ingår ett aggregat på sommaren i den nödvändiga utrustningen. Den svåra processen med konkurrensutsättning Syftet med projektet var att utbilda företagare, förutom för själva landskapsvårdsarbetet, också för dess prissättning. Objekten med goda trafikförbindelser och möjlighet till inkvartering intresserade företagarna mer än de svårtillgängliga objekten. Arbetsmängden påverkade också intresset. Konkurrensutsättningen var svår, om inget intresse fanns, och i fråga om en del av arbeten kom endast ett anbud.

27 Processen med att begära in anbud kräver alltid tid och företagarna borde bekanta sig med objekten, innan de lämnar sitt anbud. Tid måste reserveras även för kalkylerna. Under projektets gång skedde dock en tydlig utveckling, prisnivån stabiliserade sig småningom och entreprenörerna lärde sig att beräkna arbetsmängden rätt så väl. Var den uppnådda prisskalan på rätt nivå? Med ett större antal företagare hade prisnivån antagligen varit lägre, med ett mindre antal däremot högre. Fördomar Ordet projekt har under de senaste åren fått en något negativ klang. Ofta tänks det att gemansamma pengar används närmast för de anställdas löner och själva resultaten är en bisak. I synnerhet i början kom ofta denna fördom fram. De enskilda markägarnas rädsla för att de skall förlora besittnings- eller nyttjanderätten till sin mark ledde till att några områden blev utanför projektet. Tvångsinlösenverksamheten som försvarsmakten på sin tid engagerade sig i, Forststyrelsens tidigare behov av att förvärva värdefulla områden till nationalparken samt skyddsprogrammet Natura 2000 har alla för sin del lett till försiktighet bland markägarna. Projektets klara syfte var dock endast att återställa det gamla kulturlandskapet, inte att söka eller skaffa nya skyddsområden. Vegetationsinventeringen skrämde en del markägare, tänk om det på området finns något värdefullt som leder till skyddsbehov Fortsatt vård Eftersom ett projekt inte bara får vara ett projekt, måste det också leda till resultat och fortsatta åtgärder. Att restaurera stora områden utan någon säkerhet om fortsatt vård är bortkastat arbete. Eftersom antalet betesdjur i skärgården, liksom i hela landet, hela tiden minskar, var oron över förverkligandet av den fortsatta vården en ständig farhåga. Virke Vid röjningen av de igenvuxna områdena lades alla buskar och grenar i högar och brändes, trädstammarna sågades i 2-3 meter lång långved och staplades på torrt underlag i terrängen. Virket var markägarens egendom. På de flesta områdena tog markägaren virket till vara själv, även om det var fråga om avsevärda mängder. Högar med virke som murknar i terrängen främjar inte principerna för landskapsvård och frågan om hur virket kunde användas diskuterades ofta i styrgruppen. Trädslaget var oftast al, vilket duger endast som ved eller flis. På grund av dess låga pris är det inte lönsamt att transportera det till fastlandet för flisning. Kluven till ved av t.ex. en företagare skulle virket kunna ge en liten inkomst om den såldes till en sommargäst eller den lokala befolkningen. Ett alternativ vore att bränna även stammarna, men detta är dock inte ekologiskt sett förnuftigt.

28 8.7. Framgångar och glädjeämnen Et positivt mottagande Trots sina farhågor litade de flesta markägarna på det program och den hjälp projektet hade att erbjuda. Det var lätt att lita på en projektledare som var bekant eller som åtminstone bodde på samma område, och åtgärderna fick således det värde de förtjänade. Arrendeavtal för betesmarkerna erhölls från alla som deltog i röjningen vid begäran, alla förstod behovet av fortsatt vård. I synnerhet på de mindre områdena kom markägarnas intresse för fortsatt vård till synes också så att om inga betesdjur skulle erhållas, var markägarna villiga att själva eller genom entreprenörer utföra vårdarbetet. En del av markägarna är välbärgade stadsbor som högt värdesätter ett vackert landskap. Det faktum att mediernas intresse för projektet och dess resultat var stort, är, förutom glädjande, också förenligt med projektets målsättningar. Således får även den stora allmänheten information om landskapsvård och dess vikt. En positiv publicitet är det bästa sättet att påverka människornas åsikter. Den allmänna åsikten för sin del återspeglas även hos beslutsfattarna och således även resurserna, något som kulturlandskapsvården är i akut behov av. Motiverade företagare I den för företagare avsedda utbildningen deltog sådana som tidigare hade varit engagerade i motsvarande arbeten, men också sådana för vilka branschen var helt ny. I synnerhet de företagare som deltog i kursen på våren 05 var motiverade och alla ville pröva på entreprenadsarbetet också i praktiken. En del gallrades bort under projektet, på grund av att företagarstatus saknades eller av någon annan anledning. De som stannade för att lämna anbud om entreprenaderna fram till slutet av projektet trodde sig kunna verka i branschen med hjälp av sin kunskap och sina färdigheter. Den positiva responsen från markägarna i fråga om resultatens kvalitet och arbetets effektivitet var ägnade att höja motivationen Något att tänka på i framtiden Syftet med projektet var att utreda de olika problemen som förekommer inom landskapsvård i Åbolands skärgård och föreslå modeller för att lösa dem. Utgångspunkten för behovet av landskapsvård är det faktum att den befolkning som bor i skärgården året om minskar och näringarna förändras. Eftersom det är omöjligt att häva utvecklingen, måste de områden som tidigare var betesmarker och ängar hållas öppna konstgjort. Dessa kostnader hänför sig till allmännytta, naturvärden och trivsel. Hur mycket är vi beredda att betala för dessa? Europeiska unionen anvisar genom lantbruksstöd en hel del finansiering för vården av gamla kulturlandskap och bevarandet av naturens mångfald. Dessa specialmiljöstöd är för närvarande den väsentligaste delen av finansieringen för landskapsvård. Bevarandet av stöden samt en ännu exaktare inriktning på tyngdpunkterna utgör en förutsättning för ett vårdat landskap i skärgården. Förutom lantbruksstöden borde också nationell finansiering finnas för att också andra än kreatursägare kunde få extra förtjänster genom landskapsvård. Det faktum att boskapen, i synnerhet