En handledning i utrymmesplanering för arkitekter, projektörer och installatörer

Transkript

1 En handledning i utrymmesplanering för arkitekter, projektörer och installatörer

2 2002 VVS-Installatörerna ISBN

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 4 Arbetsmiljöproblem vid monteringsarbete samt vid drift och underhåll 5 Grunden för en bra arbetsmiljö läggs vid planering och projektering 7 Arbetsmiljölagens krav på byggherrar, arkitekter och projektörer 7 Tillämpningsföreskrifter till AML 8 Krav på god arbetsmiljö enligt Boverkets byggregler, BBR 12 Rum och utrymme 13 Fri rumshöjd 14 Byggherrens avtal med arkitekt och projektör 15 Olika förutsättningar vid nybyggnad och ändringsarbeten 16 Rätt arbetsmiljö är lönsam 17 Projektering för rätt arbetsmiljö 17 Byggprocessen 19 Utredningsskedet 19 Programskedet 19 Systemhandlingsskedet 20 Bygghandlingsskedet 21 Produktionsskedet 23 Driftskedet 24 Anvisningar för konstruktionslösningar 24 Utformning av fläktrum 26 Utformning av värme- och kylcentral 29 Utformning av tillträdesvägar till apparatrum, kulvert m.m. 32 Utformning av tillträdesvägar till takplacerad utrustning 36 Utformning av rör- och kanalschakt 39 Utformning av rör- och kanalstråk 42 Utformning av platsbyggda kulvertar 45 Utrymmessamordning av installationer 48 Ursparning och håltagning 50 Bilaga 1 Utrymmesbehov för isolering av rör och kanaler 51 Litteratur 56

4 Inledning Grunden för en väl fungerande byggprocess och en väl fungerande byggnad fastläggs redan under planering och projektering. Byggherrens och de olika projektörernas möjligheter att positivt påverka byggkostnader, kvalitet och arbetsmiljö blir störst om de tillsammans arbetar igenom projektet innan alltför många förutsättningar blir låsta. Enligt arbetsmiljölagen ska byggherrar och projektörer se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas under projekteringen. Konstruktionslösningarna ska utformas med hänsyn till såväl byggskedet som det framtida brukandet av byggnaden. Samordning av projekteringen åligger byggherren. Denna handledning har tagits fram för att öka byggherrarnas, arkitekternas, projektörernas och installatörernas kunskaper om arbetsmiljöfrågor och visa på exempel och ge råd hur man på ett bra sätt kan uppfylla samhällets krav på god arbetsmiljö. Handledningen är avsedd att tillämpas både för nybyggnader och i ändringsprojekt. Denna reviderade utgåva är framtagen av VVS-Installatörerna i Stockholm. Revideringen har utförts av en arbetsgrupp bestående av Ulf Eriksson, projektledare och Rolf Kling, tekniksakkunnig, båda från VVS-Installatörerna samt Rolf Alm, utredningsman, TeknikFörmedling AB i Enköping. Bildinformation i Älvsjö AB har svarat för handledningens grafiska utformning. Till projektet har en referensgrupp med följande personer varit knuten: Bengt Olsson, Creanova AB Kjell Johansson, Svenska Byggnadsarbetareförbundet Richard Butler, Lindberg Stenberg Arkitekter AB Nils-Olof Jacobsen, Temarör i Stockholm AB Kjell-Åke Henriksson, JM AB Reinohr Wahlman, Hanssons Kyl AB Lena Lundqvist, Isenta AB Torbjörn From, Skanska Inneklimat AB Materialet har granskats av Boverket och Arbetsmiljöverket. Den urprungliga handledningen togs fram av dåvarande VVS branschens Arbetsmiljökommitté. Utredningsarbetet utfördes av Per Höjerdal och Sören Lindgren. Fotografierna i handledningen kommer från byggnader tillhörande fastighetsbolagen ABB, Sollentunahem, Sigtuna kommun och Statens Fastighetsverk. Ekonomiskt bidrag har erhållits från SBUF, Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond. Januari

5 Arbetsmiljöproblem vid monteringsarbete samt vid drift och underhåll Besvär eller skador i muskler, senor och leder är de vanligaste orsakerna till att människor är borta från arbetet. Undersökningar av hur arbetstagare upplever sitt arbete och sin arbetsmiljö visar att besvär till följd av för stora, långvariga eller ensidiga belastningar utgör ett av de största arbetsmiljöproblemen. Ca 40 % av alla anmälda arbetsskador är relaterade till överbelastning av kroppen. En hög sjukfrånvaro, åtgärder för rehabilitering och störningar i produktionen medför dryga kostnader för företag och samhälle. Samtidigt drabbas många enskilda människor av värk, smärtor och ibland livslånga handikapp. Belastningsskadorna utgör de vanligaste skadorna i byggbranschen. De beror bl.a. på olämpliga arbetsställningar, arbete i trånga utrymmen, arbete nära golv, arbete med armarna över axelhöjd, besvärliga, otympliga och tunga lyft samt ensidiga arbetsrörelser. Att arbeta knästående, hukande eller nigsittande är exempel på arbetssällningar som kan medföra överbelastning på enskilda kroppsdelar när de upprepas ofta. Det är också mycket ansträngande att utföra manuellt arbete i liggande ställning eftersom arbetet då ofta utförs med upplyftade armar utan stöd. Att arbeta kraftigt böjd, vriden eller sträckt kan medföra belastningar som är direkt olämpliga eftersom lederna då belastas i sina ytterlägen. Ställningar och rörelser som innebär att handlederna är påtagligt böjda eller att händerna befinner sig ovanför axlarna, nedanför knäna eller långt ut från kroppen är inte ovanliga. Är sådana moment långvariga eller återkommande är risken för belastningsskador påtaglig. En annan för kroppen mycket påfrestande situation är att arbeta mer eller mindre fixerad i en viss position utan att kunna ändra ställning. Då man lyfter med böjda knän eller bär tungt i trappor eller på sneda ostadiga underlag finns risk för höft- och knäskador. Tung manuell hantering innebär risk för överbelastning av framför allt ländrygg men också av skulderparti. Därför rekommenderar Arbetsmiljöverket en maxvikt på 25 kg för en börda som lyfts på bekväm arbetshöjd och inom underarmsstånd. Sker ett lyft under mer ogynnsamma förhållanden, t.ex. om objektet är otympligt, lyftet upprepas ofta eller om utrymmet är begränsat rekommenderas en lägre maxvikt. Belastningsskadorna är ofta sådana att de medför långa sjukskrivningar. Dessa skador är också den mest dominerande orsaken till förtidspension för personer äldre än 40 år. För VVS montörer är belastningsskadorna den i särklass största orsaken (70 %) till arbetssjukdomar, men även de rena olycksfallen beror till stor del (20%) på överbelastning. 5

6 De vanligaste skadeorsakerna Erfarenheter från VVS entreprenörer och fastighetsförvaltare pekar i första hand på följande orsaker till arbetsmiljöproblem inom VVS branschen: Trånga utrymmen Arbete i trånga utrymmen orsakar ergonomiska problem till följd av att arbetsställningen ofta blir fel. Problemet är lika stort både under bygg- och brukandeskedet och leder på lång sikt till allvarliga förslitningsskador. Arbete i trånga utrymmen tar dessutom längre tid och riskerar att leda till ett sämre arbetsresultat. Problemet med trånga utrymmen är oftast större vid drift och underhåll än i byggskedet. Orsaken är att väggar och andra installationer tillkommer under byggandets gång och gör det trånga utrymmet ännu trängre. Det behövs således god marginal vid dimensioneringen av utrymmena. Olämplig placering av installationerna Rör och kanaler placeras ofta vid tak, vilket innebär hög fysisk belastning vid monterings och underhållsarbetet. En olämplig placering innebär också svårigheter att åstadkomma ett fullgott arbetsutförande. Brister i isoleringsarbetet kan bli följden. Olämpligt val av material och komponenter Val av material och komponenter görs i allt för många fall enbart med tanke på den färdiga installationens funktion och inte med tanke på montering, demontering, drift och service. Stor risk finns för belastningsskador på grund av tunga eller olämpligt utformade och svårmonterade produkter. Andra skadeorsaker kan utgöras av kontakteksem och luftvägsirritationer till följd av rök från svetsning och lödning, damm och andra irriterande ämnen. Olämpliga monteringsmetoder Montering av rör och kanaler sker i många fall genom att borra, plugga och bulta fast fästanordningar i tak och väggar i stället för att använda ingjutna fästanordningar, t.ex. ankarskenor. Stor risk finns för vibrations och bullerskador. Dessutom ökar exponering för damm. 6

7 Grunden för en god arbetsmiljö läggs vid planering och projektering Ingen ifrågasätter idag att grunden för en god arbetsmiljö läggs vid projektering och planering. Ingen ifrågasätter heller att en arbetslokal ska medge en bra arbetsmiljö för de som arbetar i lokalen. Det har däremot inte varit lika självklart att tänka på arbetsmiljön för de yrkesgrupper som ska utföra installationsarbetet, eller de som i framtiden ska sköta byggnaden, t.ex. servicemontörer, distributionspersonal, plåtslagare, elektriker, städpersonal och personal för drift och underhåll. Många arbetsskador och sjukdomar kan elimineras genom en väl samordnad och genomtänkt projektering som, förutom att resultera i en bra arbetsmiljö för dem som ska arbeta i den färdiga byggnaden, också skapar en god arbetsmiljö för de som bygger och förvaltar den. En väl utformad arbetsmiljö kännetecknas av att man större delen av tiden kan arbeta i ett väl tilltaget utrymme och i en upprätt arbetsställning med sänkta axlar och överarmarna nära överkroppen. Helst ska arbetshöjden vara i armbågshöjd för den som utför arbetet. Arbetsmiljölagens krav på byggherrar, arkitekter och projektörer I Arbetsmiljölagen (AML) gäller sedan början av 1990-talet ett byggherre-, arkitekt- och projektörsansvar. I AML 3 kap 14 beskrivs ansvaret enligt följande: Den som låter utföra byggnads eller anläggningsarbete skall vid projekteringen se till att arbetsmiljösynpunkter, avseende såväl byggskedet som det framtida brukandet, beaktas och att olika delar av projekteringen samordnas. Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller anläggningar skall på samma sätt se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas vid projekteringen. Även arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekteringen skall inom ramen för sina uppdrag se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas. Detta innebär alltså att ansvar inte bara läggs på byggherren utan även på arkitekter och projektörer. Under byggskedet gäller arbetsmiljölagen för bl.a. montörernas villkor. När det gäller det framtida brukandet gäller lagen för de som ska utföra arbete i byggnaden, t.ex. drift och underhåll av installationerna. Ansvaret för att arbetsmiljön beaktas vid projekteringen är kopplat till sanktioner. Den myndighet som utövar tillsyn är Arbetsmiljöverket. Den kan meddela förelägganden eller förbud, i båda fallen kan viten kopplas till besluten. 7

8 Tillämpningsföreskrifter till AML En viktig uppgift för byggherrar, arkitekter, projektörer och entreprenörer är att hålla sig à jour med de tillämpningsföreskrifter (Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS) som Arbetsmiljöverket ger ut med anledning av bl. a. AML 3:14. De viktigaste av dessa är: Arbetsplatsens utformning, AFS 2000:42 Byggnads- och anläggningsarbete, AFS 1999:3 Maskiner och tekniska anordningar, AFS 1994:48 Belastningsergonomi, AFS 1998:1 Arbetsplatsens utformning AFS 2000:42 Arbetsplatsens utformning innehåller bestämmelser både för dem som ska arbeta i byggnaden (delvis samordnade med Boverkets Byggregler) och för dem som ska bygga och förvalta den. Byggherrens ansvar Byggherrens ansvar för arbetsmiljön i den färdiga byggnaden förtydligas med utgångspunkt från kravet i Arbetsmiljölagen 3:14. I byggherrens ansvar ingår att välja arkitekter och projektörer som har kunskap om såväl byggregler som arbetsmiljöregler. Det är också viktigt att byggherren ger dem förutsättningar för att prestera ett fullgott arbete genom en lämplig utformning och samordning av projekteringsuppdraget. Det kan vara lämpligt att under projekteringen integrera samordningen av arbetsmiljöfrågorna med övriga tekniska samordningsfrågor. Det kan ske genom att upprätta en plan för god arbets- och produktionsmiljö som berör entreprenadarbetet men även de servicefunktioner som krävs för byggnadens kommande drift och underhåll. Se även avsnitt Arbetsmiljöplan och förhandsanmälan sid 10. Projektörens ansvar Alla som medverkar ska inom ramen för sitt uppdrag och i samverkan med övriga projektörer vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla kravet på en god arbetsmiljö i eller i anslutning till byggnaden. Arkitektens och projektörens ansvar kan bestå av att projektera för att förhindra skador på grund av ras, fall eller belastning. Ansvaret består även av samverkan mellan arkitekt och projektörer för att se till att tillräckliga utrymmen skapas för städning, service, reparation eller utbyte. Allmänna krav Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen med tillhörande utrymmen ska med utgångspunkt från verksamheten utformas med tillräcklig area och fri höjd samt vara lämpligt placerade, utformade och inredda. Exempel på tillhörande utrymmen är städutrymmen, korridorer, trappor och hissar samt fläktrum och andra driftutrymmen. Tillträdesvägen, som bör vara permanent, ska vara säker och bekväm även för den som har både verktyg och material med sig. Det betyder normalt trappor i stället för stegar. 8

9 Det är viktigt att utrymmen för ledningar och kanaler i grund och på vind är tillräckligt rymliga för både installation och servicearbeten. Utgångspunkten bör vara en arbetsyta med minsta mått 0,6 x 0,9 meter och arbetshöjden 2,1 meter för att arbetet ska kunna utföras på ett någorlunda godtagbart sätt. Dessutom behöver måttet 0,9 meter vara orienterat längs med kroppens riktning framåt - bakåt då det ska medge att man kan böja sig. Hantering av material och utrustning kan öka utrymmesbehovet. Drift- och underhåll Utrymmen och anordningar för fastighetsdrift, service och underhållsarbete ska vara lätt tillgängliga och ha en storlek och utformning så att arbete kan utföras skonsamt och utan risker för ohälsa och olycksfall. Detsamma gäller tillträdesleder till sådana utrymmen. Byggprodukter och installationer som fordrar skötsel eller behöver förnyas under byggnadens brukstid ska placeras så att arbetet kan utföras säkert, utan risk för ohälsa och olycksfall samt på ett ergonomiskt lämpligt sätt. Brukstid förklaras i faktaruta, sid 12. Byggnads- och anläggningsarbete, AFS 1999:3 Föreskrifterna gäller planering och utförande av byggnads- eller anläggningsarbete. De gäller även för den projektering som föregår byggnadseller anläggningsarbetet och som berör arbetsmiljön för dem som kommer att utföra arbetet. Projektering Den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete, byggherren, ska vid projekteringen särskilt uppmärksamma arbetsmiljön under byggskedet. T.ex. kan det gälla: - objektets placering och utformning - val av byggprodukter - val av konstruktioner för grundläggning, stomsystem eller andra bärande element - val och utformning av stomkomplettering - val av installationer och deras placering - val av inredning Utrymme där arbete ska utföras ska ha tillräcklig yta och höjd så att arbetstagare kan utföra sitt arbete utan fara för sin säkerhet, hälsa eller välbefinnande. Detta innebär bl.a. att kryputrymmen är olämpliga att arbeta i. Se vidare sid 11 i avsnittet om Belastningsergonomi. 9

10 Byggherren ska även se till att de olika delarna av projekteringen samordnas, så att de som medverkar i projekteringen tar hänsyn till varandras planer och lösningar. Det är viktigt att samordningen av arbetsmiljöfrågorna kommer in i ett tidigt skede av projekteringen och att de olika projektörerna gemensamt kan diskutera rumsplacering, utrymmesbehov och ledningsförläggning. Samordningen ska bl.a. resultera i att tillräckliga utrymmen för in- och uttransport och montering säkerställs. Samordningen av projekteringen ska även resultera i att tillräckligt stora installationsutrymmen ur arbetsmiljösynpunkt erhålls så att olämpliga och improviserade lösningar under entreprenadskedet inte behöver tillgripas. Samordningen kan vidare avse behovet av att i bygghandlingarna redovisa håltagningar, ursparningar, infästningsdetaljer för skyddsanordningar m.m. I utrymmen där flera installationer ska utföras är det viktigt att planera i vilken ordning monteringen ska ske. Den som av byggherren blivit utsedd att sköta arbetsmiljö- och samordningsfrågorna under projekteringen ska ha den kännedom om byggnadsoch anläggningsarbete och den kompetens rörande arbetsmiljöfrågor som behövs för projektet. Arbetsmiljöplan och förhandsanmälan Byggherren ska se till att en arbetsmiljöplan upprättas och finns tillgänglig innan byggarbetsplatsen etableras. Undantagna från kravet är vissa mindre byggnads- eller anläggningsarbeten. Avsikten är att planen ska utarbetas samtidigt med projekteringen så att de arbetsmiljörisker som hänger samman med byggnadsobjektet kan bearbetas redan under projekteringen. Nödvändiga åtgärder för att förebygga riskerna ska anges i planen. Byggherren ska lämna en förhandsanmälan till Arbetsmiljöinspektionen innan arbetena påbörjas när entreprenadåtagandet beräknas pågå längre tid än 30 arbetsdagar och med 20 personer sysselsatta eller överstiger 500 persondagar. Maskiner och vissa andra tekniska anordningar, AFS 1994:48 Ett närliggande ansvarsområde till skydd mot ohälsa och säkerhet på driftställe är tekniska utrustningar såsom maskiner o.dyl. vilka ska skötas av driftpersonal. Maskinerna ska före idrifttagning CE-märkas. Bl.a. ska man genom en riskbedömning kontrollera att de risker som kan förknippas med utrustningens användning är eliminerade eller att det finns tillräckligt effektiva skydd kring utrustningen. Riskbedömningen ska även omfatta den påverkan utrustningen kan ha på omgivningen och på den anslutna installationen. Även frågor, som bestäms under projekteringens tidiga skeden, såsom tillräcklig serviceyta för drift- och underhåll runt apparaten, tillträdesvägar och liknande ska ingå i riskbedömningen. 10

11 Belastningsergonomi, AFS 1998:1 Föreskrifterna om belastningsergonomi syftar till att arbetsplatser, arbeten och arbetsmiljöförhållanden ska ordnas och utformas så att risker för hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar förebyggs. Med belastningsergonomi menas arbetsställningar, arbetsrörelser, fysisk belastning och andra förhållanden som direkt eller indirekt kan inverka på muskler, skelett, ledband och brosk. Det kan handla om de situationer där kroppen utsätts för enstaka höga belastningar (tunga lyft), sneda belastningar, statiskt muskelarbete (isoleringsarbete över axelhöjd) eller ensidig upprepad belastning. En onödigt tröttande fysisk belastning är inte nödvändigtvis hälsofarlig i ett kort perspektiv, men innebär allvarliga risker om den pågår tillräckligt länge. Byggherrar och övriga som medverkar vid projekteringen Byggherren ska vid projekteringen så långt det är praktiskt möjligt förebygga att hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar uppkommer under byggskedet eller i det avsedda brukandet av byggnaden eller anläggningen. Detta gäller särskilt ifråga om materialval, åtkomlighet och transporter. Detsamma gäller för övriga som medverkar vid projekteringen, inom ramen för vars och ens uppdrag. Kryputrymmen är ett bra exempel på ett utrymme som kan leda till stora belastningsergonomiska problem vid såväl byggande som vid service och underhåll. Byggherre, arkitekt och projektörer ska så långt det är möjligt se till att arbete i sådana utrymmen undviks. Vid ändringsarbeten i byggnader med kryputrymmen bör arbetsutrymmet kring installationerna om möjligt ha ståhöjd 2,1 meter samt vara lätt åtkomligt för service och underhåll. Samordningsansvarig för ett gemensamt arbetsställe På en arbetsplats där personal från flera företag arbetar samtidigt, t.ex. en byggarbetsplats, är byggherren ansvarig för samordningen av åtgärderna till skydd mot ohälsa och olycksfall. Byggherren kan emellertid överlåta detta på en av aktörerna på byggarbetsplatsen, vanligen byggentreprenören. Den som är samordningsansvarig enligt AML kap 3 7 ska vid samordningen ta hänsyn till riskerna för hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar särskilt ifråga om åtkomlighet, framkomlighet, transporter samt förflyttning av materialet, utrustningen och annat gods. Regler om detta finns i AFS 1998:1 och AFS 1999:3. Det är viktigt att konstatera att ansvaret endast avser åtgärder för samordning och inte ansvar för enskilda entreprenörers arbetsmiljöfrågor. För att överföra samordningsansvaret på t.ex. byggentreprenören tar man lämpligen in en föreskrift om detta i Administrativa föreskrifter under kod och rubrik AFC.364 / AFD.364 Samordning av arbetarskydd. 11

12 Krav på god arbetsmiljö enligt Boverkets Byggregler, BBR Boverkets byggregler, BBR, innehåller föreskrifter och allmänna råd som uppfyller samhällets egenskapskrav på byggnadsverk. Flera från arbetsmiljösynpunkt viktiga föreskrifter återfinns i BBR. De för arkitekten och projektörerna viktigaste avsnitten med avseende på kravet om god arbetsmiljö beskrivs i det följande. Drift- och underhållsinstruktioner, avsnitt 2:4 Innan byggnader eller delar av dem tas i bruk ska det finnas skriftliga instruktioner för hur och när idrifttagande och provning samt skötsel och underhåll, dvs drift och underhållsinstruktioner, ska utföras. Dokumentationen ska anpassas till byggnadens användning samt till installationernas omfattning och utformning och gälla för byggnadens brukstid. Faktaruta Med brukstid avses den tidsperiod under vilken en byggnad, anläggning eller del därav kan användas för sitt ändamål utan att andra åtgärder än normalt underhåll och åtgärder för att främja en rationell och ekonomisk drift. Källa: TNC 95 Rumshöjd, avsnitt 3:11 I Boverkets byggregler gäller följande lägsta rumshöjder (minimihöjder). Rumshöjd Lokaltyp 2,70 meter Undervisningslokaler och andra lokaler avsedda för större antal personer 2,40 meter Bostadsrum och arbetsrum 2,10 meter Maskinrum, kulvertar och kommunikationsutrymmen Faktaruta Rumshöjd: Avstånd i vertikalled mellan underyta på innertak och överyta på golv. Anmärkning: Vid mätning av rumshöjden bortses från sådana nedskjutande balkar, ventilationskanaler o.dyl. som har endast begränsad inverkan på rumshöjden. Källa: TNC 95 12

13 Fri höjd, avsnitt 8:312 Till skydd mot skador genom sammanstötning framgår i avsnitt 8:312 i BBR att en fri höjd om minst 2,0 meter ska finnas i trappor, utrymningsvägar eller andra kommunikationsutrymmen. Faktaruta Fri höjd: Avstånd i vertikalled mellan en punkt på underytan av innertaket - eller på någon byggnadsdel, installationsdel eller fast inredningsenhet som befinner sig på lägre höjd än innertaket - och motsvarande punkt på golvets överyta. Källa: TNC 95 Utrymme för installationer och utrustning, avsnitt 3:32 Tillträdesvägar, utrymmen för installationer samt erforderlig utrustning ska placeras och utformas så att tillträde och transporter underlättas och så att god arbetsmiljö erhålls. Installationerna ska vara lätt åtkomliga för service och underhåll. Tunga maskindelar ska kunna lyftas och transporteras med hjälp av lämpliga fasta anordningar. Man bör enligt BBR undvika tillträdesvägar via yttertak. Material bör kunna transporteras riskfritt och bekvämt. Tillräcklig fri plats för material och skötselarbete bör finnas. Utrymmena bör vara utrustade med fast belysning, eluttag och vid behov även nödbelysning, tappvatteninstallationer och golvbrunn samt lyftögla vid tak. Se avsnittet Utformning av tillträdesvägar till takplacerad utrustning, sid 36. Rum och utrymme Vid utformning av en ny byggnad eller vid ändring av en befintlig planerar arkitekten för de funktioner som ska rymmas i byggnaden. Varje funktion kommer att få sitt utrymme med tillhörande utrustning oberoende om det gäller för dem som stadigvarande befinner sig i byggnaden eller kommer dit mer sällan. Varje rum eller utrymme planeras således utifrån sina speciella förutsättningar. Det betyder att apparatrum och teknisk utrustning inte ska placeras i utrymmen som blir över vid projekteringen t.ex. utrymmen under eller bakom trappor, utrymmen som är svåra att förse med utrustning på grund av dess geometriska form eller i utrymmen som inte kan få någon annan meningsfull funktion. Arkitektens roll är att tillsammans med övriga projektörer planera för att byggnadens samtliga funktioner blir ändamålsenliga. Faktaruta Rum: Utrymme i byggnad som är beträdbart och begränsat på alla sidor av golv, väggar och tak. Källa: TNC 95 13

14 Faktaruta Utrymme: Volym med bestämda mått. Anmärkning: Sammansättningsledet utrymme används ofta i benämningarna på de utrymmen som inte uppfyller samtliga kriterier på rum t.ex. säkerhetsutrymme, maskinrum. Källa: TNC 95 Faktaruta Apparatrum: Driftrum i vilket teknisk utrustning för fastighetsdrift är placerad. Anmärkning: Apparatrum är en sammanfattande benämning för undercentral, värme- och kylcentral, aggregatrum, maskinrum m.m. Källa: VVS-I Fri rumshöjd Rumshöjden räknas från golv till underkant av ovanliggande bjälklag eller undertak eller till andra fasta hinder som t.ex. rör eller kanaler såvida inte deras inverkan på rumshöjden utan olägenhet kan godtas. I de fall installationerna har stor utbredning blir den faktiska rumshöjden till underkant installation. I installationstäta byggnader och i apparatutrymmen och korridorsystem kan rumshöjden således bli avsevärt högre än minimikraven i BBR. För att uppfylla samhällets krav på god arbetsmiljö så återfinns i denna handledning ett fritt höjdmått om 2,1 m räknat från golvets överyta till fasta hinder t.ex. isolerade rör eller kanaler. Detta höjdmått som benämns fri rumshöjd tillgodoser även den säkerhetshöjd i lokal som förutsätts t.ex. i händelse av utrymning. Med en fri rumshöjd om 2,1 m så kan transporter och tillträde för montageoch servicearbeten ske på ett bekvämt och ändamålsenligt sätt i byggnadens olika delar. Fritt höjdmått om 2,1 m från golvets överyta till underkant fast installation. 14

15 Byggherrens avtal med arkitekt och projektör Byggherrens offentligrättsliga ansvar d.v.s. att den färdiga byggnaden uppfyller samhällets krav i lagar och tillämpningsföreskrifter ligger kvar i alla faser av byggprocessen och gäller oberoende entreprenadform. Byggherren kan således inte överlåta detta ansvar på annan part i byggprocessen. Däremot kan byggherren återförsäkra sig genom att, i ett civilrättsligt avtal, avtala med konsulter eller entreprenörer om ekonomiskt ansvar om deras arbete inte kommer att uppfylla samhälleliga regler. Vanligen baseras byggherrens avtal med arkitekter och projektörer på reglerna i ABK 96, Allmänna Bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet. ABK 96 är ett branschgemensamt regelsystem som har lång tradition och är väl etablerat. ABK innehåller för parterna viktiga avtalsområden som uppdragets omfattning, dess genomförande, ansvar, tider, betalning, tvist m.m. Av ABK framgår att konsulten ska genomföra sitt uppdrag fackmässigt och med omsorg. Det innebär att uppdraget utförs med den yrkesskicklighet, noggrannhet och omsorg som förutsätts vara allmän inom teknikområdet. Konsulten ska sträva efter att åstadkomma en för objektet optimal lösning med avseende på kostnad och kvalitet. Att känna till och följa gällande lagar och föreskrifter innefattas av begreppet fackmässighet liksom att följa rekommendationer t.ex. rörande miljöhänsyn och etik som kan anses utgöra god sed inom konsultområdet. Det normala är att ett konsultuppdrags omfattning och redovisningsnivå görs med hjälp av en så kallad uppdragsspecifikation framtagen av A & I-företagen (numera STD, Svensk Teknik och Design). Uppdragsspecifikationerna anger bl.a. att ritningar ska utföras med redovisningsstandard motsvarande rekommendationerna i Bygghandlingar 90. Uppdragsspecifikationerna finns utgivna för konsultuppdrag inom områdena arkitektur, vvs, el, geo, bygg samt byggledning. I specifikation för Arkitektens uppdrag framgår t.ex. att arkitekten under programskedet ska upprätta en verksamhetsbeskrivning som omfattar: Beskrivning av den framtida verksamheten - system, funktioner och samband Krav på lokaler - lokaltyper, inredning och utrustning samt mediaförsörjning och säkerhetskrav Underhåll och service 15

16 Arkitekten kan inom ramen för sitt uppdrag även upprätta ett byggnadsprogram som ska redovisa verksamhetens funktionskrav, areabehov och översiktligt inrednings- och utrustningsbehov. Ett byggnadsprogram kan innehålla följande uppgiftsområden: Verksamhetsbeskrivning Lokalprogram med samband mellan lokalerna och samtliga lokalers funktion och dimensioner (area och fri höjd), inredning och utrustning. Programmet bör även innehålla en sammanställning av verksamhetens tekniska krav, rumsfunktionsprogram eller likvärdigt information Tekniskt program bestående av tekniska krav på mark, hus och installationer m.m. Byggnadsprogrammet utgör en viktig länk i uppfyllandet av kravet på god arbetsmiljö under produktions- och driftskedet. I specifikation för VVS-konsultens uppdrag framgår flera från arbetsmiljösynpunkt viktiga områden. Bl.a. framgår att VVS-konsulten under systemhandlingsskedet ska Redovisa installationernas utrymmesbehov och integration med byggnadens stomme och dess beroende av stommens utformning med avseende på kanalisation, stamförläggning, underhåll och utbytbarhet, bl.a. med hänsyn till arbetsmiljölagens krav. Ett praktiskt sätt att tillse att arbetsmiljöfrågorna behandlas under de olika projekteringsskedena är att inarbeta dessa i projektets kvalitetsplanering, t.ex. i planen för egenkontroll. Det är viktigt att punkterna är kontrollerbara eller mätbara t.ex. med uppgift på olika höjd- eller breddmått, arbetszoners utbredning, monteringsordning, samordning o.dyl. Olika förutsättningar vid nybyggnad och ändringsarbeten Handledningens rekommendationer är enklast att tillgodose vid nyprojektering. Svårigheter kan uppstå i befintliga byggnader där den bärande konstruktionen bibehålls och förutsättningarna för ändamålsenliga höjd- och breddmått är begränsade. Förutsättningarna kan resultera i andra tekniska lösningar t.ex. att de nya installationerna inte kan monteras i krypgrunden. Alternativet kan vara att installationerna förläggs i kulvert utanför byggnaden eller i stråk på vinden. Andra lösningar som att planera för och på ritning ange en viss monteringsordning, kan bli helt avgörande för arbetsmiljön på byggarbetsplatsen. Det gäller att tänka igenom förutsättningarna i tid och att återkommande planera för dem under projekteringen. En bra arbetsmiljö med färre störningar på arbetsstället ger en rationell produktion. 16

17 Rätt arbetsmiljö är lönsam En god arbetsmiljö underlättar arbetet och bidrar till att ge glädje i arbetet. Dessutom kan det utföras på ett bättre sätt och på kortare tid vilket kan översättas i kostnadsbesparingar, som t.ex: Minskade kostnader för installationsarbetet. En god arbetsmiljö medför att arbetet på byggplatsen kan utföras med färre störningar och därmed lägre kostnad. Minskade felkostnader. De kostnader som uppkommer på grund av felaktigt utförande, anses uppgå till minst 5 % av entreprenadkostnaderna. De beror inte bara på bristfällig arbetsmiljö men den bidrar! Minskade kostnader för drift och underhåll. En god arbetsmiljö medför att kostnaden för drift och underhåll kan utföras på kortare tid med lägre kostnad som följd. Färre klagomål från brukare och hyresgäster. Ändamålsenliga lokaler och utrymmen för drift och underhåll gör det möjligt för servicepersonalen att regelbundet besöka utrymmena. Detta möjliggör att de bättre kan vidmakthålla de tekniska systemens funktioner. Projektering för rätt arbetsmiljö Arkitekten och projektörerna kan påverka arbetsmiljön i produktions- och driftsskedet genom att i de tekniska lösningarna ta hänsyn till arbetsmiljöfrågorna. Detta kan ske genom att: - se till att det finns tillräckligt utrymme för montering och service - installationer placeras så att belastningen vid montering, drift och underhåll blir så liten som möjligt - att det material och de apparater som föreskrivs kan monteras och underhållas utan tunga lyft, ensidiga belastningar, svåra arbetsställningar, buller, ohälsosamma föroreningar m.m. För att kunna ta hänsyn till arbetsmiljön vid projekteringen krävs att projektörsgruppen har kunskap om och sätter sig in i de arbetsmiljöproblem som montörer och driftpersonal kommer att ställas inför och hur problemen kan lösas. 17

18 Viktigt med tidig samverkan! Men den kanske viktigaste förutsättningen är att arkitekten tillsammans med byggherren och de övriga projektörerna får möjlighet att påverka byggnadens utformning i byggprocessens tidiga skeden, t.ex. genom att planera bra utrymmen för apparater, kanalisation och transportvägar. Installationernas behov av utrymme påverkas både av byggherrens klimatkrav och de systemlösningar som projektören väljer. Utifrån dessa krav kan man med hjälp av denna handledning, egna tumregler och erfarenheter från tidigare uppdrag bedöma de höjd- och breddmått som installationerna kräver i det aktuella objektet. Det är framförallt fyra områden som får avgörande betydelse för hur väl man lyckas planera för arbetsmiljön under byggskedet och förvaltningsskedet: Apparatrummens placering: Beroende på var i byggnaden apparatrummen placeras kommer rör- och kanalstråk att bli olika stora vilket kan få betydelse på rumshöjden. Schaktens placering: En viktig fråga att besvara är om man ska planera för stora enskilda schakt som rymmer mycket eller istället planera för flera små schakt som integreras till övrig rumsbildning. För kanalsystem har inoch utgångarna ur schakt stor betydelse för rumshöjden. Även brandcellsgränsernas läge i förhållande till schaktens placering påverkar detta förhållande. Detta gäller även rördragningar mellan schakt och våtgrupper. Lokalernas rumshöjd: Installationerna ska oftast passera i de sektioner som bestäms av bredden på korridorer och andra kommunikationsutrymmen. Ett installationstätt objekt kan innebära att ett våningsplan t.ex. bottenvåningen eller ett garageplan får högre rumshöjd än övriga våningsplan. Ett alternativ till att öka rumshöjden kan vara att installationerna förläggs i en gångbar kulvert under byggnaden. Transportvägar: Ofta förbises möjligheten att på ett rationellt och arbetsmiljöriktigt sätt nå fram till installationerna. Grundkravet bör vara att man gående på ett enkelt sätt ska nå apparatrummen via trappor, korridorer, dörrar o.s.v. Samma krav bör även gälla för att nå fram till takplacerad utrustning som kräver regelbunden tillsyn. 18

19 BYGGPROCESSEN I följande översiktliga beskrivning av byggprocessen ges exempel på vad arkitekt och projektörer ska beakta i respektive skede med hänsyn till kravet på en god arbetsmiljö. I anslutning till respektive skede presenteras också en checklista över vad speciellt projektören ska tänka på. Exemplen i checklistan är så utformade att de enkelt kan inarbetas i respektive företags mall för egenkontroll. Notera att de olika exemplen på åtgärder, beroende på byggobjekt, kan förekomma i andra skeden än som de är återgivna i texten. Utredningsskedet Under utredningsskedet analyseras olika behov och utarbetas översiktliga beskrivningar av projektets storlek, lokalisering, tids- och kostnadsramar samt finansiering. Flera viktiga utredningar görs även i en s.k. miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Resultatet från MKB kan komma att påverka den fortsatta detaljprojekteringen både vad gäller den yttre och den inre miljön. Programskedet I programskedet fattas grundläggande beslut, som direkt påverkar den fortsatta projekteringen och produktionsskedet och därmed arbetsmiljön. Exempel på områden som behandlas under programskedet är: Funktion Rumsamband Kommunikationsamband Arkitektur Klimat- och miljökrav Brandskydd 19

20 Form Byggnadens höjd enligt detaljplanen påverkar våningshöjden, antalet våningar och därmed utrymmet för installationerna. Ofta finns det möjlighet att genomföra smärre ändringar av byggnadens höjd om det är nödvändigt för uppfylla kravet på god arbetsmiljö. Rumshöjden enligt minimikraven i BBR med tillägg för installationernas utrymmesbehov. Upphandlingsform Valet av upphandlingsform påverkar bygghandlingarnas utformning och projektörens möjlighet att hantera arbetsmiljöfrågorna. Vid totalentreprenad behöver inte samma projektörer som tagit fram ramhandlingen (byggherrens krav på byggnadens och installationernas funktion) vara de som får uppdraget att göra bygghandlingarna. Projektören ska under programskedet: - ta upp arbetsmiljöfrågorna på planeringsmöten med byggherre och arkitekt. Redovisa vilka arbetsmiljöproblemen är för installatörer och driftpersonal och hur de kan lösas. - ange de areor och volymer som behövs för att uppnå en god arbetsmiljö vid montage och underhållsarbete. - ange de rumshöjder och utrymmen ovan undertak som behövs för att få en god arbetsmiljö vid arbete med t.ex. el-, rör- och kanalstråk. - planera alltid för att få ståhöjd, dvs. minst 2,1 m, där monterings- och underhållsarbeten ska utföras. Man ska därför inte förlägga installationer i krypgrunder utan arbeta för att få ståhöjd vid ledningsstråk, även i grunder, t.ex. genom att anordna kulvertar. Systemhandlingskedet I systemhandlingsskedet fastläggs den ekonomiska ramen för objektet. Funktion och utformning bestäms. Rumsareor och rumshöjder bestäms. Stomkonstruktion och tekniska försörjningssystem fastställs. Alternativa lösningar prövas. Många aspekter vägs samman till en slutlig lösning. Detta är ett viktigt skede för att tillgodose arbetsmiljösynpunkter. Punkter som särskilt bör beaktas under systemhandlingsskedet är: Planlösningar Utrymmen för teknisk försörjning t.ex. fläktrum, värmecentral, ställverk, televäxel. Utformning av transportvägar till tekniska utrymmen med erforderliga dörröppningar, hissar och trappor. Val av kanalisationsprinciper med samordning av de olika fackområdenas utrymmesbehov, t.ex. angivande av kanalisationszoner. 20