Boteå kyrka och klockstapel Restaurering av fasader

Transkript

1 Boteå kyrka och klockstapel Restaurering av fasader Boteå socken, Sollefteå kommun, Ångermanland Kulturmiljöavdelningen, rapport 2010: 4, Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. Inledning 3 Objekt / dnr. Länsstyrelsens tillståndsärende Beställare Entreprenör Projektledare Arbetsbeskrivning Antikvarie Objektbeskrivning 3 Beskrivning / Historik 3 Kulturhistorisk status 7 Åtgärder och genomförande 8 Planerade åtgärder 8 Tillstånd före restaurering 9 Ändring av fasadputs 14 Genomförda åtgärder 15 Delar av tak, takavvattning 15 Fasader 17 Grund 54 Smide 54 Kulturhistoriska iakttagelser 56 Klockstapel 57 Beskrivning 57 Planerade åtgärder 57 Genomförda åtgärder 59 Källor 99 BILAGOR 1. Program för exteriör restaurering av kyrka och klockstapel, , Leif Markström / David Pettersson. 2. Fasadrestaurering av Boteå kyrka och klockstapel Byggnads- och Målningsbeskrivning, Rev. ang. puts: KF 1, Sånga och Boteå kyrka. Fasadrestaurering, Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson.

3 3 Inledning Objekt / dnr. Sollefteå- Boteå kyrkliga samfällighet, Sollefteå kommun, Länsmuseets dnr / 35. Länsstyrelsens tillståndsärende Beslut dnr Beställare Sollefteå- Boteå kyrkliga samfällighet. Entreprenör Jämtfasad AB Sundsvall (GE), Ue: Elias Bygg AB Sollefteå, Sandå Måleri Sollefteå, Rubenssons Mark AB, Sollefteå, Y-Plåt HB. Projektledare Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson. Klockstapel: Leif Markström, David Pettersson. Arbetsbeskrivning Program för exteriör restaurering av kyrka och klockstapel, , Leif Markström / David Pettersson. Fasadrestaurering av Boteå kyrka och klockstapel Byggnads- och Målningsbeskrivning, Rev. ang. puts: KF 1, Sånga och Boteå kyrka. Fasadrestaurering, Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson. Antikvarie Länsmuseet Västernorrland, Bodil Mascher. Objektbeskrivning Beskrivning / Historik Boteå kyrka anses som en av de äldsta medeltida stenkyrkorna i Ådalen. En exakt ålder är osäker då Boteå socken inte är omnämnd i sexårsgärden för , dvs. påvestolens insamling för ett planerat korståg och äldre medeltida källor utgörs av senare gjorda avskrifter. Boteå kan ha varit betydelsefullt under medeltid och i närliggande socknen Styrnäs fanns även en klövsadelskyrka.

4 4 Teckning av Boteå kyrkas fasader mot söder från 1828 (ur Telhammer 1982). Kyrkan är rektangulär med spetsigt sadeltak, sakristia i norr och huvudentré i vapenhuset i söder. Stommen är byggd av skalmurar i natursten med putsade fasader. Boteå kyrkas utbyggnadsfaser med från början ett smalt rakt avslutat kor, vilket breddades när långhusmurarna drogs fram, är typisk för våra medeltida kyrkor. Innertaken kunde i det tidigare skedet vara plana tak av trä eller tunnvälvda. I Svealand, Norrland och Finland var de flesta stenbyggda sockenkyrkorna under 12/1300 och även 1400-talen likt Boteå rektangulära salskyrkor utan torn. En grupp av dessa gotiska kyrkor hade tegelornerade rösten som i Boteå kyrka också har. Kring sent 1400-tal valvslogs ofta taken i Ångermanländska kyrkor, som blev högre och spetsigare, och tegel började användas kring dörrar, fönsteromfattningar, i valv och kring blinderingar enligt Telhammer. Rundlar med blindering förekom ofta i spetsiga rösten, ibland överputsade. Kyrkan hade från början ingång i väster, liksom flera av landskapets medeltida kyrkor. Kyrkor från romansk tid i Sverige, som hade västingång förutom huvudportalen mot söder (ibland även liten ingång mot norr) anses ofta ha varit privata eller kungliga gårdskyrkor. Murförbanden eller avsaknad av sådana skvallrar om ev. senare gjorda tillbyggnader. Kapellet och vapenhuset i Boteå ligger ej i förband med kyrkans mur. Ovanlig är kapellutbyggnaden på långhusets södra sida, ursprungligen med ingång från vapenhuset. Under medeltiden förekom ibland en tillbyggnad på norra fasaden väster om sakristian, som har tolkats som ett Mariakor. Den har senare kallats lillkyrka eller finnkur, troligen på grund av att den kan ha använts av socknens finsktalande befolkning. Denna lillkyrka eller kapell, återfinns ibland öster om vapenhuset på södra sidan, vilket är fallet i Boteå (Karlsson 1986). Enligt Cornell förekommer liknande utbyggnader särskilt i Hälsingland. Under hög- och senmedeltid försågs många kyrkor i städerna och även lantkyrkor med flera altaren och kapell byggdes längs kyrkans södra sida, exempelvis i Storkyrkan i Stockholm och i Strängnäs. I Strängnäs byggdes 1473 efter en brand att förses med en kapellrad utmed södra sidan under ett pulpettak gemensamt med sidoskeppet (dessa kyrkor var treskeppiga) och även norra sidan försågs med en kapellrad. Många fick altaren placerade på västra sidan sidoskeppens pelare. I samband med talets restaurering av kyrkan markerade man rester av en igenmurad tegelmurad portal i muren öster om koret och landsantikvarien Bo Hellman

5 5 dokumenterade fynd i marken och på murarna vid detta tillfälle. Markeringar efter murskarvar gjordes i putsen. Man hittade också grundstenar efter en troligen halvrund utbyggnad i öster, ej i förband med korväggen. Frågan om en möjlig absid mot östra gavelfasaden är omdiskuterad och vore mycket ovanligt för kyrkorna i länet. Antikvarier, byggnadsingenjörer och arkitekturhistoriker gjorde på 1980-talet ett antal undersökningar om och kring Boteå kyrka och närliggande medeltida kyrkor, där även Peter Sjömar deltog, vilket omtalas i en artikel i Tidsspår Ångermanland Medelpads hembydsförbunds årsskrift (Björkman, J / Grundberg, 1999.) Kapellet och vapenhuset i Boteå byggdes troligen på 1490-talet. Det finns även spår att kapellet har byggts ut ca 3 meter åt öster, troligen samtidigt som koret breddades. Kapellets dörröppning mot vapenhuset är idag igensatt men i stället har väggen mot långhuset öppnats. Nuvarande sakristia byggdes Långhuset har byggts ut åt öster och väster, vilket kan avläsas av skarvar i murremmarna. Skarvarna motsvarar läget för de tre olika takstolstyperna, som är utformade för att rymma de sekundärt slagna valven. Den mellersta takstolen saknar hanbjälke. På de två andra korsar saxsparrarna högbenen förlängdes kyrkan åt väster ca 6 meter enligt de borrprov som togs på den takstolskonstruktion, som hörde samman med utbyggnaden. Formationen i marken öster om koret tolkades av Ann Catherine Bonnier, som deltog i 1980-talets undersökningar av kyrkan, som en möjlig senmedeltida sakristia. I Boteå kyrka finns fyra senmedeltida stjärnvalv. Enligt Ann Mari Karlsson, som utforskat stjärnvalv i Sverige är de särskilt förekommande i Mellansverige men även i Egentliga Finland och Nyland. Det finns även förhållandevis ett större antal stjärnvalv längs norrlandskusten och i Dalarna. Stjärnvalvet har oftast fyra eller åtta uddar och får en mera komplicerad form om ytterligare ribbor tillkommer i vinkel mot grundribborna, så att det bildas mindre kappor i valvet. Stjärnvalven har utgått från kryssvalven och slogs nästan uteslutande av tegel. Ribbor utgående från valvets mittpunkt som sprids radiellt utan att mötas i spetsar utgör i stället en typ av kryssribbvalv. Valvet i Boteå kyrkas kor i är en sk Rasbostjärna, i långhusets tak finns två Vadstenastjärnor och i kapellet finns en korsstjärna. Valvanfangen utgörs av gropkapitäl, vilka är typiska anfang för Ångermanland och väggpelarna är kannelerade. Hülphers som reste genom landskapet och beskrev socknarna med dess kyrkor, minnesmärken, och näringar vid mitten av 1700-talet har beskrivit stjärnvalven i kyrkan, som delvis fanns kvar. Inga medeltida skulpturer finns bevarade. Kyrkoräkenskaperna inte börjar förrän 1767, vilket försvårar byggnadshistoriken (Telhammer). Inredningen är huvudsakligen tillkommen under och 1800-talen. Altaruppsatsen i en blandstil av barock och rokoko utfördes av Eric Hofverberg från Jämtland, som år 1768 fick ersättning för dess förgyllning och stoffering. Ramverket avslutas upptill av strålsol med treenighetssymbol och flankeras av två änglar som håller vita blad med text som refererar till Ps 2: 11 och Ps 66 och nedanför en målning med kung David bedjande i templet och text ur Ps 42:2, 3. Predikstolen från 1808 och den skurna dekoren på läktarbarriären utfördes av bildhuggaren Nils Dahlqvist från Nora. Predikstolens fyllningar i hög relief har enligt

6 6 Ingrid Telhammer ovanliga motiv. Mittfältets motiv visar Johannes Uppenbarelsebok kap 8, till vänster Moses och den upphöjda ormen i fjärde Mosebok 21 :9. Ljudtaket kröns av världsklotet med kors. Altarbordet med dess utsmyckning tillskrivs också Nils Dahlqvist. Dopfunten i tre stycken av uppländsk kalksten är från senmedeltid. Den latinska inskriften på cuppans kant betyder Ty hos dig är livets källa och i ditt ljus se vi ljuset ditt. Klockstapeln från 1788 har ombyggts under och 1900 talen, en transformator tycks ha byggts in i slutet av talet (se nedan). Per Pålsson från Stugun besiktade platsen för en tornbyggnad, men den nya klockstapeln uppfördes av byggmästaren Eurenius samma år. I stapeln hänger två mycket gamla klockor. Storklockan gjöts första gången 1429 och blev omgjuten Den är dekorerad med bl a ett porträtt av Gustav II Adolf. Lillklockan gjöts 1670 av Johan Meyer i Stockholm. Planritning över valven i Boteå. O. Hökerberg, Kyrkoarkivet, HLA Restaureringshistorik Före 1768 tillkom altaruppsatsen i en blandstil av barock och rokoko utförd av Eric Hofverberg från Jämtland byggdes klockstapeln av byggmästaren Eurenius.

7 putsades kyrkan in- och utvändigt, flera fönster togs upp och kyrkan fick ny inredning tillkom predikstolen utförd av bildhuggaren Nils Dahlqvist från Nora, Ångermanlanduy, skuren dekor på läktarbarriären och troligen altarbordet restaurerades kyrkan, stjärnvalven överkalkades men dekorerades på nytt. Nya bänkar, nytt altare och ny altarring tillkom upprättade arkitekten Otar Hökerberg ritningar till inbyggnad av transformator i klockstapeln. (Han gjorde även ritningar till kyrkogårdsutvidgning för gravkapell, snickerier vid Boteå gravkapell och likbod utgörande källare i ett framtida gravkapell) skedde en omfattande in- och utvändig restaurering under ledning av Otar Hökerberg. Stora delar av putsen bilades ner in- och utvändigt och golvet frilades. Kyrkan fick sin nuvarande inredning och det gamla altarbordet återinsattes. Dopfunten flyttades till lillkyrkan. Otar Hökerberg uppgjorde en mängd ritningsförslag i samband med restaureringen och det mesta kom uppenbarligen till utförande. Han efterlämnade under åren ritningar till altare, predikstol, orgelfasad, pelare, bänkar, detaljer till ny bänkgavel och bänkdörr, ritning till altaruppställning och orgelns uppställning, vindfångsdörrar, detaljer till vindfångsdörrar, frilagda tegelpelare, dopkapell, dörr mellan vapenhus och lillkyrka, inredning i sakristia, ändringar i sakristiebyggnaden, belysningsarmatur, takbelysning och lykta, detalj till vigselpall, försänkt armatur i läktartak, två konsoler till orgelfasaden, försänkt armatur i orgelfasaden och lykta på orgelns sida, detalj till svarvad urna av björk samt ritning till sten och betongarbeten. Under samma tid upprättade han även ritningar till restaurering av Boteå kyrka utvändigt; Skisser av spån för taket, ritningar över östra gaveln och östra gaveln med tegeldekor Orgeln byggd av firma Verner Bosch i Kassel tillkom. Korfönstrets målning efter kartong av konstnären Yngve Lundström, Stockholm. Kulturhistorisk status Kyrkan åtnjuter skydd enligt Kulturminneslagen kap. 4.

8 8 Åtgärder och genomförande Planerade åtgärder Målsättning Målsättningen med restaureringen är att använda traditionella material och metoder så att kyrkans kulturhistoriska värde kan bibehållas. Åtgärder se: Program för exteriör restaurering av kyrka och klockstapel, , Leif Markström / David Pettersson. Fasadrestaurering av Boteå kyrka och klockstapel Byggnads- och Målningsbeskrivning, Rev. ang. puts: KF 1, Sånga och Boteå kyrka. Fasadrestaurering, Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson. TAK, TAKAVVATTNING Tjärning på delar av tak Vindskivor, takfot och stickbalkar samt lucka på fasad ska tjärstrykas två ggr med Claessons dalbrända trätjära. Solbänkar, stup- och hängrännor Solbänkar, stup- och hängrännor ska ommålas med 2 strykningar linoljefärg efter tvättning och skrapning. Vid målning på ny galvad plåt används Beckers metallprimer före målningsbehandling. Befintliga stuprör som har falsarna inåt ska vändas utåt. Kontroll att vattenavrinning ska fungera. Plåtavtäckningar ska rengöras och justeras vid behov. FASADER Putsarbeten Utvändiga puts- och avfärgningsarbeten ska utföras på sakristia, långhus och vapenhus. Putslagningarna omfattar nedknackning av löst sittande puts. Utmed sockeln på hela kyrkobyggnaden ska 0,7 meter av putsen bilas ner. Den färdiga putsen närmast mark ska avslutas med en kjol på ca 10 cm som följer grundstenarna.

9 9 Ytputs på långhus och vapenhus ska vara av lufthårdnande kalkbruk. (Detta kommer att frångås vid påbörjad rengöring av fasaderna, se Ändring av fasadputs). Till fogning och grundning på murverk: hydrauliskt kalkbruk likvärdigt med Maxit SERPO 148. Avsaltning huvudentré vapenhus Saltskadad tegelmur under bortbilad skadad puts kring entrén ska avsaltas med en deg av uppblött ren cellulosa och bentonitlera. Inpackningen som drar åt sig salt ska avlägsnas efter en vecka då ny deg påförs som ska sitta ännu en vecka innan behandlingen är färdig. Avfärgning Traditionell kalkavfärgning typ gotlandskalk med våtsläckt kalkdeg och vatten på 3-4 veckors karbonatiserade putslagningar (se Ändring av fasadputs). Putslagningar avfärgas först likt kulör på omgivande puts. Fönster, dörrar Restaurering och målningsbehandling av hela kyrkans ytterfönster och sakristians ytterdörr. Engwall & Claessons linoljefärg typ Lasol används. SMIDE Wibos rostskyddsfärg ska användas för grundning och slutstrykning av vindflöjel och smideskors. Rostskyddsfärgen ska strykas 2 ggr. Alla färgskikt ska avlägsnas före målning på smide. Rengöring före målning: Rost skrapas bort, tvättning med alkaliskt tvättmedel och noggrann vattensköljning. GRUND Ett dräneringslager av grus och kross ska läggas kring kyrkogrunden. Jorden kring grunden grävs ur med ca 0,5 meters bredd och ca 0,3 meters djup och en infiltrationsduk ska läggas i botten med gruslagret ovanpå. Tillstånd före restaurering Kyrka Puts- och färgskador finns främst på vapenhusets och långhusets östra fasader, en avgränsad putsskada på långhusets SV hörn samt allmänt förekommande längs kyrkans sockel. Fönstren är i behov av restaurering. Takfall och delar av tak har urlakat trä som är i behov av tjärning. Klockstapel Klockstapeln är i behov av utvändig ommålning av fasader, hål i karnistak behöver lagas, rötskador i norra väggen behöver åtgärdas och trösklar kring ljudluckor lagas upp.

10 10 Foton före restaurering Kyrkans södra fasader och takfall Kyrkans östra fasader.

11 Skador kring huvudentrén i vapenhuset Skador kring huvudentrén i vapenhuset.

12 Huvudentré mot söder vintertid. Fasaderna suger fukt och ev. salt Snö stannar samlas och stannar kvar mot norr, fasaderna suger mycket fukt. Sakristian påbyggd utanpå kyrkan.

13 Putsskador i vinkel mellan långhusfasad och sakristians västra takfall Färgskador på fönsterbågar mot väster (markering för igensatt port).

14 14 Ändring av fasadputs. Enligt tidigare planering skulle man använda luftkalk och traditionell kalkavfärgning typ gotlandskalk. En ny putsanalys påvisade dock, att kyrkans kalkputs var hydraulisk, vilket föranledde ett projekteringsmöte Enligt rev. arbetsbeskrivning skulle användning av lufthårdnande kalkbruk till utstockning och ytputs utgå helt och ersättas med hydraliskt kalkbruk typ Maxit SERPO 148 eller likvärdigt. Traditionell avfärgning skulle utgå och ersättas med fabrikskalkfärg typ Serpo 249 (se KF 1, Sånga och Boteå Kyrka, Fasadrestaurering, Byggkonsult AB, David Pettersson), vilket beviljades i Länsstyrelsens tilläggsbeslut dnr Bakgrund Vid mötet rekommenderade entreprenören ett alternativ med en partiell putslagning av fasader och hel omputsning av socklar enligt arbetsbeskrivning men att använda hydrauliskt bruk ungefär motsvarande Maxit 148, som bedömdes ha en liknande proportionering och förutsättning att samarbeta väl med kyrkans befintliga hydrauliska puts. Eftersom hydrauliskt kalkbruk som underlag till färg på gotlandskalk är direkt olämpligt pga. risk för dålig eller ingen vidhäftning föll förslaget på Serpo 249 som bland annat innehåller dolomit. Församlingen valde detta första alternativ. Det andra alternativet var en total rivning av allt bruk och omputsning, vilket ej skulle hinnas med under samma säsong. En ny putsanalys skulle ge vägledning för vilket bruk som då skulle användas. Detta alternativ var mest tilltalande ur både antikvarisk och teknisk synvinkel, eftersom man skulle påföra ett material som var så lika ursprungligt putsmaterial, vilket ger mest beständigt resultat även ut teknisk synpunkt. Den stora nackdelen var, att ett sådant projekt skulle bli alltför kostnads- och tidskrävande och måste delas upp på flera etapper. En övergång till luftkalk och traditionell avfärgning med gotlandskalk skulle också kräva mer omfattande putsrivning och skulle inte heller hinnas med samma säsong. Traditionell luftkalk och kalkfärg Luftkalkbruk / traditionell kalkfärg av vedeldad, våtsläckt kalkdeg, dvs. luftkalk, har flera antikvariska fördelar. Materialet är reversibelt och skadar ej underliggande material, vilket är en viktig egenskap, är fuktgenomsläppligt, har ett vackert och förutsägbart åldrande och man vidmakthåller kunskapen om äldre tiders kalktillverkning. En traditionell kalkfärg behöver luftkalk som grund. Den har mera lyster och kan förstärka upplevelsevärdet av en äldre byggnad. Att bevara det gamla hantverket har dessutom ett antikvariskt värde. Man vet att kalk från Gotland under talet ibland beställdes av kyrkor i Ångermanland (Telhammer). Traditionell kalkfärg avviker till sin karaktär från en modern fabrikskalkfärg, gjord på torrsläckt kalk med förtjockande tillsatser som cellulosa och dolomit, som ger bättre vidhäftning. Fabrikskalkfärgen är statisk, täckande, mera lik en målarfärg och kräver färre strykningar.

15 15 Traditionell hydraulisk kalk Den gotländska kalkstenen som bränns resulterar i en ovanligt ren luftkalk. Med en annan typ av kalksten kan bruket bli hydrauliskt. Naturligt hydrauliskt kalkbruk kan också ha full historisk autenticitet men är starkare, mindre reversibelt än luftkalkbruk och är tätare. Om bruket var platsblandat kunde luftkalk bli hydrauliskt genom lerinblandning eller genom användning av lerhaltig, exempelvis öländsk kalk. Satish Chandra som har utrett kalk och betongkemin inom antik arkitektur, traditionella tillsatser med mera, anser att brukens sammansättning varierade med råmaterialet, varifrån kalken kom och tillgängligheten. Eftersom man inte uppnådde en homogen temperatur i de enkla ugnarna blev produkten en blandning av bränd, halvbränd och obränd kalk. Bränd kalk var bindemedel medan obränd kalk blev en finkornig filler, eventuella orenheter kunde reagera med kalken och bilda hydrauliska föreningar. Lång lagringstid brukar ofta förknippas med äldre bruk, men är omdiskuterad. Vissa forskare anser att att rörligheten blir större, att våtsläckt långlagrad kalk minskar risken för kalksprängning när bruket används som puts. Andra menar att historiska bruk troligen har använts direkt i anslutning till arbetsplatsen, och om kalken då varit oren har bruket blivit hydrauliskt i muren. Analyser av historisk puts på exempelvis 200 år gammal är grov och anses ej leda till exakta resultat, då materialet förändrats med tiden och beståndsdelarna ej är desamma som en gång tillsattes. Genomförda åtgärder DELAR AV TAK, TAKAVVATTNING Tjärning på delar av tak Vindskivor, takfot och stickbalkar samt lucka på fasad är tjärstrukna två ggr med Claessons dalbrända trätjära uppvärmd till grader. Trälagningar En vattbräda på vapenhusets västra takfall har ersatts med likvärdig pga av rötskador. Västra smideskorset på taknocken var fäst i ett träunderlag som var rötskadat. Ny infästning med friskt virke har tillverkats och monterats. Smideskorsen Bultar i infästningen som hade rostat har ersatts och på västra korset kompletterades en plåtbit på fästet över nock. Smärre trälagningar se ovan. Målning se Smide.

16 Korsets rötskadade fäste på västra sidan har bytts ut. Solbänkar, stup- och hängrännor, vattbleck Efter tidigare tjärning av tak upptäcktes på insidan av stuprören en tjärbeläggning. Detta märktes främst vid regnväder, då pigmenten i tjäran har lösts upp i utrinnande regnvatten. Stuprören har rengjorts och lagats så att vattenavrinningen fungerar väl. Sakristians hängränna mot väster med baklut har åtgärdats under januari Stuprören av gammal 1 mm svartplåt kan vara från 1800-talet. De var i relativt bra skick. Stuprören demonterades och rengjordes. Invändigt i stuprören hade det runnit tjära från tidigare taktjärning, vilket sannolikt har hjälpt till att bevara stuprören. Man har iskarvat ca 1 meter på ett stuprör ca 5 6 meter upp på långhusets NV fasad med samma typ av falsning som befintlig. Skarvarna skulle enligt arbetsbeskrivning vändas med falsarna inåt av tekniska skäl men fick sitta kvar i nuvarande läge. Solbänkar, stup- och hängrännor har ommålats med 2 strykningar linoljefärg efter tvättning och skrapning. Vid målning på ny galvad plåt användes Beckers metallprimer före målningsbehandling med linoljefärg. På kyrkans östra gavelfasad har blybleck fästs vid stickbjälkar i stället för under och bakom putsen eftersom underliggande murstenar utgjorde hinder att fästa på annat sätt.

17 Blybleck fäst vid stickbjälke, kyrkans SO hörn (senare justerad plåt). Blybleck har spikkompletterats och justerats så att putsen råder några millimeter över plåten i vinkeln mellan sakristietakets takfall mot öster och kyrkans norra fasad. Sakrisitian är påbyggd utan förband med långhusets vägg. Nitar som saknats lösa har återfästs i solbänkar, exempelvis under sakristians östra fönster. FASADER Rengöring Vid antikvarisk kontroll pågick blästring och och bilning av socklar, vilket gjordes under sista veckan i juni. Entreprenören valde att använda Josblästring med kalk (Myanit A 40), vilket var en fördel ur kulturhistorisk synpunkt, eftersom en hårdhänt blästringsmetod kunde ha ödelagt den ytstruktur som skulle finnas kvar på kyrkan efter de partiella putslagningarna. Kyrkans befintliga ytputs, utom 0,7 meter längs sockeln skulle mestadels sitta kvar. Ytstrukturen före rengöring hade en brädriven yta med kryssdragna spår av murarkvast.

18 Provyta efter blästring (ej tvättad) med bevarad ytstruktur, norra fasaden Putsskada på östra gavelfasaden. En mosaik av svagare kalkbruk och hårt cementhaltigt material. Skadorna är mm djupa, på sina ställen ännu djupare.

19 Spricka och putsskada, östra gavelröstet. 19

20 Spricka och putsskada, östra gavelröstet Putsskador kring stickbjälke, SO hörnet av östra gavelfasaden.

21 Skador kring stickbjälke, SO hörnet, östra gavelfasaden Skador under stickbjälke, NO hörnet, östra gavelfasaden.

22 Några millimeter djupa skador förekommer i ytputsen på västra gavelfasaden kring fönstret (pågående rengöring) Skador i ytputsen på västra gavelfasaden (pågående rengöring).

23 23 Putsarbeten Utvändiga puts- och avfärgningsarbeten har gjorts enligt arbetsbeskrivning på sakristia, långhus och vapenhus med nedknackning av löst sittande puts och cementhaltiga lagningar. Endast 0,7 meter av putsen utmed sockeln på hela kyrkobyggnaden bilades ner i sin helhet. Den färdiga putsen närmast mark har avslutats med en kjol på ca 10 cm som följer grundstenarna. I stället för lufthårdnande kalkbruk har man använt ett hydraulisk modernt bruk som överensstämmer med befintligt vad gäller proportionering (KF 1, Sånga och Boteå Kyrka, Fasadrestaurering, Byggkonsult AB, David Pettersson). Maxit 148 (ballast 0 3 mm) användes genomgående till grundning, stockning och ytputs på fasader, varje påslag har varit max 9 mm. Maxit 152 används till finputs för listdragningar. Vid antikvarisk kontroll var fasaderna rengjorda och grundning påbörjad. Slamningsgrund slogs på i början av juli för hand med Maxit 148 på putsskador med rengjorda murstenar samt på kyrkans sockel. Vid antikvarisk kontroll pågick utstockning av putslagningarna. Två personer var i arbete och ytputsen på sakristian var nästan färdig medan utstockning på djupare skador pågick. Kontroll av sprickbildning har gjorts löpande och ev. sprickor trycktes till mellan stockningarna. Bruket blandades något längre (ca min.) eftersom man hade en långsam planblandare. Den färdiga ytputsen är utförd som en slätputs med något kvastad yta, likt befintlig ytputs. Man låter den hydrauliska putsen fick karbonatisera 1,5-2 timmar, därefter borstades och kvastades ytan. Tidigare markeringar för utbyggnadsetapper i ytputsen har bevarats. Uppe vid stickbågarna har man enligt arbetsbeskrivning gjort en 1 cm bred spalt mellan trä och puts. När putsen var karbonatiserad för tillräcklig hållfasthet sågades spalten med en koronarsåg, som fästes på en vinkelsåg. Lagningar har inte gjorts på röstets tegel. Gammalt mönstermurat stortegel i rundeln i östra gavelspetsen var frostsprängt. Eftersom teglet är kulturhistoriskt intressant material, som ej kan ersättas fick det sitta kvar. Dekoren utgörs av tegelomfattade blinderingar; en rundel och kors på sidorna. Mönstret kan tydligt uppfattas nerifrån mark och skadorna är inte heller störande. Man har kompletterat vissa fogar.

24 ,5 veckas gammal handpåslagen grundning på rengjorda murstenar. Sakristians östra fasad ,5 veckas gammal handpåslagen grundning på rengjord sockel, kyrkans östra gavelfasad.

25 Efter rengöring. Stor skada på kyrkans östra gavelfasad nära SO hörnet med 1,5 veckas gammal handpåslagen grundning på frilagd mursten. 25

26 Detalj, grundning på mursten, östra gavelfasaden. 26

27 Efter rengöring. Urkratsad spricka, långhusets södra fasad Efter rengöring.vapenhusets entré, handpåslagen grundning på frilagd mursten.

28 Vapenhusets entré med 1,5 veckas gammal handpåslagen grundning på sockel och frilagd mursten Vapenhusets västra fasad med grundad sockel.

29 Sakristians NO hörn. Ytputsen är påförd och ska borstas och ytbehandlas med kvast. 29

30 Ytputsen görs färdig på lagningar, sakristians östra fasad Putsen följer grundstenarna och avslutas ca 10 cm ovan dessa.

31 Sakristians västra putslagade fasad Ytputs på sakristians NV hörn.

32 Utstockade lagningar på kyrkans östra fasad, foto mot söder Utstockade lagningar på kyrkans östra fasad, foto mot söder.

33 Utstockade lagningar på kyrkans östra fasad, foto mot norr Putsen trycks till vid sprickor, kyrkans östra fasad.

34 Utstockning vid stickbjälke innan avfasning av puts mot trä, kyrkans SO hörn Utstockning vid stickbjälke innan avfasning av puts mot trä, kyrkans NO hörn.

35 Putslagad sockel, kyrkans norra fasad. Putsavslut 10 cm ovan grundstenar Putslagad sockel, kyrkans norra fasad, västra delen.

36 Putslagad sockel, kyrkans NV hörn Putslagningar av ytliga skador kring kyrkans västra fönster.

37 Putslagade ytor på sockeln, vapenhusets västra/långhusets södra fasader Putslagade ytor på sockeln och entrén på vapenhusets södra fasad.

38 Putslagade ytor på sockeln och entrén på vapenhusets södra fasad Putslagad sockel utmed ramp, vapenhusets södra fasad.

39 Frostsprängt tegel i kyrkans östra gavelröste. 39

40 Frostsprängt handslaget tegel, östra gavelröstet. Spår av ljus puts på tegel Rundelns nedre del med skadat tegel och nervittrat fogbruk.

41 Sakristians östra fasad före avfärgning, 13 dagar efter ytputsningen Putsen utmed grundstenarna, östra fasaden 13 dagar efter ytputsning.

42 Sakristians NO hörn före avfärgning, 13 dagar efter ytputsningen Lagade putsskador kring entrén, 13 dagar efter ytputsningen.

43 Vapenhusets västra fasad, SV hörn före avfärgning, med kvastad yta. 13 dagar gammal putslagning. Avfärgning Avfärgningen skulle ha skett med färg av luftkalk beredd av våtsläckt kalkdeg och vatten. Eftersom putsmaterialet ändrades till hydraulisk puts (se KF 1, Sånga och Boteå kyrka. Fasadrestaurering, Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson) kunde inte en traditionell kalkavfärgning göras utan man har använt en modern fabriksfärdig färg för att uppnå en säker vidhäftning.

44 44 Avfärgning gjordes med 3 strykningar Maxit Serpo 249, kulör 8773 i kryssmålningsteknik och avsynades Före avfärgningen gjordes provytor med kalkfärg på fibercementskivor. Vid antikvarisk kontroll var två strykningar färdiga, därefter avvaktade man för att se om en tredje avfärgning skulle bli nödvändig. På den putslagade ytan 0,7 meter ovan marknivå längs kyrkans hela sockel är färgen fortfarande flammig veckan efter sista avfärgningen. Denna fabriksfärgtyp kan enligt entreprenören uppvisa flammighet fortfarande några veckor efter avfärgningen, man hade även problem med ojämn sugning orsakad av de olika putsunderlagen. På den putslagade ytan 0,7 meter ovan marknivå längs kyrkans hela sockel är färgen fortfarande flammig det ändras efter väderleken men anses jämna ut sig på sikt. Under fönster på västra fasaden fanns en markerad ljus fläck vid delbesiktning Fläcken är idag mindre markant. Tjärning av vindskivor hade medfört tjärstänk på de nyputsade fasaderna, främst på östra fasaderna. Rinningarna skrapades bort men gropar uppstod i putsen efter skrapningarna. Groparna putslagades därefter Efter 2 avfärgningar, kyrkans östra gavelfasad.

45 Fasadyta efter 2 avfärgningar. Östra gavelfasaden. 45

46 Fasadyta efter 3 avfärgningar. Östra gavelfasaden. 46

47 Detalj av östra fasaden efter färdig avfärgning. Spår av murarkvast från tidigare avfärgning Sakristians NO hörn efter färdig avfärgning.

48 Kyrkans östra fasad efter efter färdig avfärgning, delbesiktning fasader Norra grunden efter färdig avfärgning, delbesiktning fasader.

49 Kyrkans västra fasad ett par veckor efter färdig avfärgning. Ritsning i putsen efter igensatt dörr. Grop i putsen efter skrapning av tjärstänk Kyrkans södra fasad ett par veckor efter färdig avfärgning.

50 50 På långhusets östra gavelfasad fanns vid slutbesiktning kvarstående rinningar av tjära och en grop i putsen, där man försökt skrapa bort tjära på södra delen av fasaden, vilket ska åtgärdas vid lämpligare tidpunkt nästa säsong. Efter putsning och avfärgning hade det vid slutbesiktning uppstått nya putsskador kring sakristians dörromfattning efter att dörren hade börjat användas igen. Man har tidigare haft problem med putsen på detta ställe och ska åtgärda dörrkarmens fäste, som troligen är den bakomliggande orsaken. Karmen är fastskruvad och rör knappt men måste åtgärdas innan putslagning nästa säsong Nyligen uppkomna putsskador kring sakristians dörrkarm. Avsaltning huvudentré vapenhus Saltskadad tegelmur under bortbilad skadad puts kring entrén ska avsaltas med en deg av uppblött ren cellulosa och bentonitlera. Inpackningen som drar åt sig salt ska avlägsnas efter en vecka då ny deg påförs som ska sitta ännu en vecka innan behandlingen är färdig. Smärre saltskador på tegel fanns men skadorna var måttliga.

51 51 Pågående avsaltning. Foto Erik Olsson. Fönster, dörrar Restaurering och målningsbehandling av kyrkans ytterfönster gjordes med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol kulör S6010-G90Y, som togs fram på sakristians östra fönster. Vid antikvarisk kontroll på verkstad var kittkompletteringen utförd av glasmästaren ojämn med gropar och bortfall av kitt och gjordes därför om före ommålningen. Vid ommålningen av fönsterkarmar förekom visst färgspill på omkringliggande puts, särskilt på sakristians fönster, vilket har åtgärdats. Efter restaureringen framkom vid slutbesiktning att glasmästaren har ersatt 62 rutor med antikglas utan föregående kontakt med Länsmuseet. Vid slutbesiktningen framfördes muntligen önskemål om mera information kring glasbytet, vilket måleriet skulle ombesörja. Efterbesiktning 2010 Sakristians ytterdörr som skulle ha målats om med linoljefärg hann ej målas. Ommålning av sakristiedörren lämnas till lämplig väderlek försommaren 2010 och efterbesiktas då. Församlingen avväger ett beslut om restaurering och komplettering av huvudportens låsbeslag. Det finns märken i dörren efter bortfall av dekor.

52 Del av senare omkittad fönsterbåge Del av senare omkittad fönsterbåge.

53 Ommålad karm på fönster mot väster Del av ommålat fönster mot söder på vapenhusets västra sida.

54 Ommålat fönster norra långhusfasaden. GRUND Dräneringsarbeten har utförts kring kyrkogrunden enligt arbetsbeskrivning. Matjorden har grävts ur med ca 0,5 meters bredd intill kyrkmuren och ca 0,3 meter djupt och ersatts med ett dräneringslager av grus och kross med en silduk i botten. Gruslagret har bitvis lagts för högt upp mot husväggen och kommer att justeras. Avsikten med att putsen avslutades med kjol nertill var att snön lägger sig intill kyrkomuren vintertid. Putsen kapillärsuger då mycket vatten och orsakar frostsprängning vid nollpassager. SMIDE Smideskors och vindflöjel har grundats och slutstrykits med Wibos rostskyddsfärg 2 ggr. efter rengöring före målning enligt arbetsbeskrivning.

55 Högt pålagt gruslager utmed norra kyrkogrunden Kyrkan efter restaurering, klockstapel under pågående restaurering.

56 56 KULTURHISTORISKA IAKTTAGELSER Vid nerbilning av puts på kyrkans sockel upptäcktes både vitaktigt och ljusbrunt djurhår i bruk ca 70 cm över marknivå nära kyrkans NV hörn och entreprenören kontaktade Länsmuseet för dokumentation. Troligen har man prövat armera putsen om det har uppstått skador på detta ställe Djurhår som armering av putsen ca 70 cm över marknivå nära kyrkans NV hörn Djurhår ca 70 cm över mark vid kyrkans NV hörn

57 57 Klockstapel Beskrivning Klockstapeln har fyrsidig plan och åttsidig lanternin. Taket utgörs av en kopparklädd lökkupol med spira krönt av en glob och förgyllt kors. Klockstapeln är klädd med liggande gulbeigemålad fasspontpanel, listverk och foder i brutet vitt, portar och ljudluckor är brunmålade. Historik, se Beskrivning och historik. Planerade åtgärder Klockstapeln är i behov av utvändig ommålning av fasader, hål i karnistak behöver lagas, rötskador i norra väggen behöver åtgärdas och trösklar kring ljudluckor lagas upp Klockstapelns södra fasad före restaurering.

58 Fasadyta mot öster Port mot öster.

59 59 Genomförda åtgärder Träarbeten Stomme Vid antikvarisk kontroll från mark hade man demonterat panelen på norra fasadens nedre del och invändiga rötskador dokumenterades. Tidigare kunde man se hur panelväggen buktade ut på norra fasadens nedre del. Inga ställningar var monterade och besiktning av plåttak var ännu ej utförd. Stommen är av fura. Nedre delen av en sträva på norra väggen hade kraftiga rötskador ca 2 meter upp. En sträva på västra delen av fasaden nära NV hörnet hade också rötskador nertill. Länsmuseets rekommendation var att den östra delen av syllen och 2:a varvet på norra fasaden skulle ilagas med blixtskarv samt att den stående stolpen /strävan skulle iskarvas halvt i halvt med friskt torrt virke av fura. Offerbrädan längst ner ovanför klockstapeln stenfot var också rötskadad. Den befintliga offerbrädan är utrustad med en droppnäsa som går ut över stenfoten och den är ursprungligen snedskuren för att underlätta avvattning. Eftersom stenfoten har plan ovansida kan inrinnande vatten stanna kvar där. Troligen har man därför lagt en slinga cement på stenfoten med sluttande ovansida för att vatten ska rinna av. Offerbrädan har då kommit dikt an mot stenfoten och den pålagda cementen, vilket orsakade rötskador, betongytan har dessutom bundit fukt. Vid utbyte beslöt vi att offerbrädan skulle snedskäras något för att luftspalt skulle bildas mellan stenfot och sockelbräda. Strävan på norra sidan har iskarvats med ca 2 meter virke av fura. Vid antikvarisk kontroll var skarven ej halvt i halvt, vilket var sagt tidigare, utan intappad. Eftersom strävan lutade något diskuterades att ev. använda gängstav, vilket man från antikvariskt håll ville undvika. Norra syllstocken var delvis rötskadad och skulle halvsulas. Den östra delen av stocken var helt igenom rötskadad och måste ersättas med en sylldel i dimension likt originalet. Denna sylldel avslutas före knutkedjan på mitten av fasaden och är ej intimrad. På andra sidan knutskallen, där en del av syllen skulle renskäras och halvsulas, har man sågat ur och lagt in två korta plankor som stöd. Det är andra varvet på norra sidan som har draghållfasthet. Andra varvet iskarvades med en slags hak-/låsskarv och är intimrad i den friska delen. Timmerarbetena är inte renodlade. Det förekommer dock mer eller mindre traditionella ombyggnader i klockstapeln sedan tidigare. Klockstapelns hållfasthet har av teknisk konsult bedömts som god.

60 Norra fasadens nedre del där panelen kalvar ut Snedskuren rötskadad offerbräda ovanför stenfoten, NV knuten Nederdelen på stapelns norra och östra vägg frilagd med iskarvat virke.

61 Rötskador på syll och andra varvet, norra fasadens östra del Rötskador på sträva, norra fasadens östra del nära NV knuten.

62 Rötskador på stommen, norra fasadens västra del. Självvuxna vinklar som stöd Sträva som har flyttats vid tidigare ombyggnad?

63 Intappad sträva på norra sidan Intappad del av sträva.

64 Iskarvad syll och andra varv på norra sidan Infällt trä på syllen.

65 Varje yttervägg har 2 stolpar/ strävor av grovt rundtimmer och en i varje hörn. Foto mot SV hörnet. 65

66 Stående bräder stöttar takbjälkarna. Ursprungliga självvuxna rotben fungerar som konsoler i hörnen av klockstapeln, plan 2. Rötskadat virke i tak- och golvkonstruktioner orsakade av läckage i plåttaket dokumenterades vid antikvarisk kontroll Bjälklag mellan bottenvåning - plan 1 hade kraftiga rötskador i golvplanka som stöder krysset på västra sidan. Även krysset var rötskadat, särskilt kring tidigare gängstav i krysset. Bjälklag mellan mellan plan 1 plan 2 hade också kraftiga rötskador på västra sidan. Handbilade fyrskäringar fungerar som bärlinor och utgör ett glest plant innertak, plan 2. Man har vid något tillfälle stagat upp bärlinorna med stöttor av stående bräder. Läckage i takplåten hade orsakat omfattande rötskador på klockstapelns konstruktionsvirke. Närmare västra väggen hade en 12 x 12 bärlina gått av och i stället skarvats i med en bräda. Bärlinan var urholkad av röta. Även på golvbjälklaget fanns kraftiga rötskador. Bärlinan, som var en ca 6,5 meter lång handbilad fyrskäring, ersattes med frisk virke i samma dimensioner och längd som originalet utom att bärlinan var sågad, eftersom den utgjorde nytillskott. Den bilades av något i kanterna för att smälta in. Man måste lossa takplåten för att placera in den. Utbytt virke är 4 kubikmeter torr fura.

67 Rötskador i bjälklag mellan bottenvåning och plan 1 västra sidan

68 Krysset och underliggande golvbjälklag med kraftiga rötskador Rötskadat material.

69 Kryss och golvplanka bytt mot friskt virke Bärlina, västra sidan plan 2 utgörs av en fyrskäring iskarvad med en bräda (ovan, nedan).

70 Kraftiga rötskador i bärlina, västra sidan plan 2. 70

71 Ilagad 6,5 meter lång bärlina av fura Norra takfallet öppnat för ilagning av bärlina och virke i stommen.

72 Virke tas upp till norra sidan taket. Lanternin och tak Omfattande rötskador upptäcktes på lanterninens takgesims. När man började demontera virke under takkupolen visade det sig att hela brädfordringen mot tornets nedre takfall och alla bräder ur takgesimsen runtom var rötskadade. Gesimsen har på sina åtta hörn fungerat som en droppnäsa för den lökformade takkupolen. Vatten från taket har runnit ner och lagt sig på bräderna och överliggare över luckorna. Gesimsen är ihopsatt av liggande panel, där även en hålkälad bräda ingår. Rester av rötskadad gesims togs tillvara för uppmätning av ersättningsvirke. Fasaderna täcktes tills vidare med presenningar. Vid antikvarisk kontroll hade ännu inte undersökning av åsar i bjälklag påbörjats. Rötskadat rote byttes på tre sidor mot norr i spiran totalt ca 2 kvm. Ljudluckornas undersidor hyvlades något i underkant med snedkant för bättre avrinning. Nya trösklar har monterats bakom luckorna.

73 Takkupolens rotebräder Rötskadade brädor ur takgesims på östra sidan.

74 Rötskadad bräda ur takgesims på norra sidan Skador bakom pilaster vid ljudlucka mot SV.

75 Takkupolen mot väster. Borttagen takgesims runt om tornet Tornets NV sida.

76 Tornets SV sida Borttaget rötskadat virke på lanterninens östra fasad.

77 Takgesims med utbytt virke Utbytt rote mot norr längst upp i spiran, foto Leif Markström.

78 Utbytt rote, SV sidan Utbytt taksparre, SV sidan.

79 79 Plåtarbeten Skivplåten Vid antikvarisk kontroll hade plåtslageriet undersökt plåttaket närmare och föreslog byte av plåtdelar och viss omkonstruktion av koppartäckningen. Det har uppstått sträckskador på karnistakets skivplåt orsakade av rörelser i plåten och konstruktionsfel på fästanordningen. Skivplåten hade klapprat vid blåst och slutligen hade sprickor uppstått. Lagningarna av takplåten skulle innebära byte av ca 1 kvm av den konkava skivplåten på vardera åtta sidor. Karnistakets plåttäckning lagades under senhösten. Endast sex sidor behövde bytas men för att förhindra att de två övriga skulle få skador i förlängningen ersattes alla åtta plåtar. Lagningarna innebar att alla hörnbitar måste ändras och ett förändrat falsmönster på omarbetade takytor. Vidare ersattes en större plåt med två mindre plåtar runtom med tvärfals mellan för att undvika sträckskadorna Takkupolens västra takfall före restaurering (nya hörnplåtar på plats).

80 Takkupolens södra takfall före restaurering Sträckskador i skivplåt orsakad av dåligt fäste.

81 Tidigare lagning på skivplåt mot söder Ny kopparplåt på SV hörnet.

82 Ny kopparplåt längs västra takfallet Ny kopparplåt på norra delen av karnistaket.

83 Ny kopparplåt på södra delen av karnistaket. Övriga avtäckningar Nedre takfallets bristfälliga avtäckning av sentida svartmålad järnplåt under lanterninen har bytts ut (vid slutbesiktning var ett stycke ännu ej slutfört) till koppar. Den hade ej ett hantverksmässigt utförande och var rostskadad där den låg mot karnistakets kopparplåt. Den nya plåten fästes med rostfri skruv. Vissa färgfläckar på befintlig kopparplåt, synlig från ställning, togs ej bort eftersom de inte syns från mark. Fläckborttagning kan resultera i nya fläckar av annat slag. Lanterninens galvade avtäckning ovanför kopparavtäckningen justerades och kompletterades endast med skruvar för att undvika att vatten rinner in. De klippspik som fungerar fick sitta kvar. Stommens insida i höjd med de båda avtäckningslisterna har kontrollerats men inga tidigare rötskador efter ev. inrinnande vatten kunde upptäckas. Ny droppnäsa Man har även tillverkat en liten droppnäsa utmed lökkupolens takfot för att undvika nya rötskador på takgesimsen, ljudöppningar och lanternin. Droppblecket fick en enkel utformning, några centimeter brett och luta ut med ett litet utåtböjt veck nertill. Skadorna hade orsakats av rinnande vatten längs de åttkantiga hörnen, vilket kunde iakttas på plats vid regn.

84 84 Ovanstående åtgärder på plåttaket accepterades ur kulturhistorisk synvinkel, eftersom lagningar och byten av plåt var en förutsättning för att säkra den övriga byggnadens fortlevnad. Takets form har ej påverkats. Åskledaren har fått nya fästen Målad järnplåtavtäckning på trästomme, södra sidan.

85 Korrugerad järnplåtavtäckning och kopparplåtstaket Galvad plåtavtäckning före komplettering av skruv och lagning.

86 Ny kopparplåtsbeklädnad Ny kopparplåtsbeklädnad.

87 87 Korset Korsets förgyllda kopparintäckning var fäst med klippspik på sin övre del. Plåten var falsad på korsets fot. Intäckningens övre del lösgjordes. Korsets trästomme av tättvuxet virke hade rötskador främst på korsarmarnas undersidor, där vatten hade runnit in och stannat kvar i kopparbeklädnaden. Stommen renskars. Plåtinklädnaden ska sättas tillbaka. Klippspiken satt löst och ersättes med skruvar. Plåtinklädnaden fick tätas med Tremco, eftersom den måste vara helt tät. Alternativet var fortsatta rötskador och förstörelse av stommen. Tillvaratagna klippspikar från korset har tagits tillvara och sparas hos kyrkogårdsföreståndaren Korsets kopparbeklädnad lossas för inspektion.

88

89 Korsets tättvuxna stomme Skuren inskription BD, norra korsarmen. Renoverat kors, foto Leif Markström.

90 Ett av hörnen på takgesimsen före montering av droppnäsa Ny tröskel under ljudlucka mot väster.

91 91 Panel Under arbetets gång upptäcktes omfattande rötskador på panelen, som ersattes med specialbeställd panel i samma dimensioner och utförande som originalpanelen. Klippspik användes utvändigt. Spännbrädor förekommer sekundärt invändigt på vissa ställen och där användes modern spikvid behov. Här och var, exempelvis på östra fasaden syntes glipor i panelen som visade sig ha rötskador. Nära NO knuten finns sprickor i anslutning till spikning på samma yta. Man har ersatt uppskattningsvis 25 kvm rötskadad panel längst ner på östra, norra och västra fasaderna. Man tog bort ca 2,3 x 2,5 m på östra sidan, 3,3 m höjd x 3 m på norra sidans östra del, 2 x 3 m på norra sidans västra del och på västra fasaden är 2,5 x 1,10 borttaget nerifrån nära NV hörnet. Sockelbräda Träet i en brantare vinkel så att vattnet får lättare att rinna ut under och offerbrädan ska placeras med distans från underliggande stenfot Utbytta panelbräder på östra fasaden.

92 Utbytta panelbräder i vägg och ljudport på västra fasaden Utbytta panelbräder på norra fasaden.

93 93 Nytillverkad sockellist mot norr, foto Leif Markström. Måleriarbeten Kulörprover togs fram 4 juni. De omfattande plåt- och träskadorna på stomme, panel och tak åtgärdades under sommaren fram till jul och måleriarbeten gjordes parallellt. Under arbetets gång ändrades rengöringsgrad från 3 till 2 på 200 kvm. Måleriarbetet på de översta delarna av klockstapeln och lanternin med nytt virke utfördes på senhöst nov. dec. Därför skedde skrapning och målning under kasun på lanterninen och över den skyddsväv. Gasolbrännare, dieselbrännare samt el-fläktar användes. Virket hade max 12 % fuktighet vid byggmöte och då skulle luftningen pågå ytterligare tid före målning. Ommålning av fasaderna har skett med Lasol linoljefärg enligt arbetsbeskrivning. Målning på nytt trä var ca 60 kvm. Spaljén på lanterninen. och listverk inmålades likt befintlig kulör och kopparvinklar bakom spaljen i bakomvarande fasadkulör. Ny galvaniserad plåt har betats med Beckers Metallprimer före målning med linoljefärg. En smal list under kupollöken har färgspill sedan tidigare restaureringar. Ljusgula fläckar målas i skrivande stund över med ljudluckornas bruna linoljefärg för att bli mer diskreta, ev. färgborttagning eller skrapning kan förstöra plåtytan, vilket kan bli än mer synligt. Kulörer: Fasad Listverk, foder Portar, ljudluckor S Y 30 R S 2005 Y 30 R S 7020-Y60R

94 94 Efterbesiktning 2010 Under försommaren ska vid lämplig väderlek smide på dörrarnas bandgångjärn, dvs. delar av smidet som går över de vida fodren, målas i samma bruna kulör som övrigt bandgångjärn med linoljefärg Rengjord väggyta under takfoten mot söder nära SV hörnet Lanterninens nederdel före ommålning.

95 Färdigmålad fasadyta mot söder Färdigmålade fasadytor mot väster och norr.

96 Nymålat virke på takgesimsen Ommålad ljudlucka mot Ö.

97 Före byte av kopparplåt på karnistak Utbytt kopparplåt på östra sidan.

98 Utbytt kopparplåt på västra sidan. 98

99 99 Källor Chandra, Satish: Architecture and ancient building materials, Del 2 Building materials, otryckt Cornell, Henrik: Norrlands kyrkliga konst under medeltiden, Uppsala Björkman, Janne, Grundberg, Leif: Boteå på ärkebiskop Ulfssons tid i Tidsspår (Ångermanland Medelpads hembygdsförbunds årsskrift), Bonnier Ann Catherine: Kyrktorn som symbol och kassaskåp i En norrlandsbygd möter yttervärlden / Styresholmsprojektets skrifter, red. Leif Grundberg, Pia Nykvist, Murberget Länsmuseet Västernorrland,1994. Karlsson, Ann Mari: Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige. Inst. för konstvetenskap, Stockholms universitet Telhammer, Ingrid: Ådalens kyrkor, CEWE-förlaget Bjästa, Arkiv LA, Kyrkoarkivet, Boteå församling O VI, O Ia, LI c.