Cykelhjälmsanvändning i Sverige

Transkript

1 VTI notat 16 2 VTI notat 16-2 Cykelhjälmsanvändning i Sverige Resultat från VTIs observationsstudie år Nationella "Hjälmkampanjer" Svenska Cykelhjälmsgruppen "Nationellt Trafiksäkerhetsprogram" Nationella "Hjälmkampanjer" 5 Tredubblad användning under 9-talet! Författare Sixten Nolén FoU-enhet Trafikanters mobilitet och säkerhet Projektnummer 439 Projektnamn Cykelhjälmsobservationer 1 Uppdragsgivare Vägverket Distribution Fri

2 Förord Detta VTI-notat utgör slutrapportering av VTIs senaste observationsstudie av cykelhjälmsanvändning i Sverige som utförts på uppdrag av Vägverket. I rapporten redovisas även resultat från tidigare observationsstudier, men tonvikten i redovisningen ligger på resultaten från år 1. Författare och projektledare vid VTI har varit Sixten Nolén. Ett stort tack riktas till samtliga personer som utfört observationerna av cyklister i de 21 orter i Sverige som mätningarna omfattar. I de flesta fall är observatörerna medlemmar i Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR), men på vissa orter har även andra personer och organisationer/föreningar hjälpt till. I Linköping har personal från VTI utfört observationerna. Utöver undertecknad har Anders Nyberg och Inger Engström deltagit. Slutligen riktas ett tack till Helena Hellstén, VTI, som hjälpt till att sammanställa väderleksdata för observationerna, Gunilla Sjöberg, VTI, som svarat för slutredigeringen av detta notat samt till alla övriga personer som lämnat synpunkter på rapportens innehåll. Linköping i juni 2 Sixten Nolén VTI notat 16-2

3 Innehållsförteckning Sid Sammanfattning 5 1 Bakgrund och syfte 7 2 Metod Cyklistkategorier Mätplatser Borfall 2.3 Mättider 2.4 Observationernas genomförande Statistiska analyser 12 3 Resultat Har hjälmanvändningen förändrats? Förändring bland olika cyklistkategorier Förändring hos grundskoleelever uppdelat på stadium Förändring hos yngre och äldre vuxna cyklister Förändrad hjälmanvändning sedan mätningarna startade Skillnader i hjälmanvändning år 1 mellan kön och ortstorlekar Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i Sverige 4 Diskussion Begränsningar Generaliserbarhet Tillfälliga variationer Resultatdiskussion Variation mellan orter Observerad kontra självrapporterad hjälmanvändning Informationsinsatser och olika målgruppers hjälmanvändning 25 5 Övergripande slutsatser 28 6 Referenser 29 Bilagor: Bilaga 1 Observationsprotokoll (4 sidor) Bilaga 2 Cykelhjälmsanvändning 1 per ort och cyklistkategori (1 sida) Bilaga 3 Cykelhjälmsanvändning 1 per ort och mätplats (8 sidor) Bilaga 4 Tabellunderlag för statistiska analyser (3 sidor) Bilaga 5 Cykelhjälmsanvändning uppdelat på enskilda mätorter (diagram) (12 sidor) Bilaga 6 Andel cykelhjälmsanvändare () enligt VTIs observationsmätningar. Uppdelat på cyklistkategorier och årtal (1 sida) Bilaga 7 Antal observerade cyklister uppdelat på mätår och cyklistkategori (1 sida) VTI notat 16-2

4 Sammanfattning Sedan 1988 har VTI genomfört årliga mätningar av cykelhjälmsanvändningen i Sverige. De senaste årens mätningar har genomförts på uppdrag av Vägverket. Studiernas syfte är att beskriva förändringar i cykelhjälmsanvändningen år från år. Mätningarna sker genom observationer av cyklister på 21 orter i Sverige under de två första veckorna i september. Totalt ingår 157 mätplatser som observerats under ca två timmar. Samma orter och mätplatser har använts varje år. Observationerna inriktas primärt mot fyra cyklistkategorier: 1. Barn ( år), 2. Barn (grundskolor), 3. Vuxna (arbetsplatser), 4. Vuxna och barn blandat (Allmänna cykelstråk). I föreliggande rapport redovisas övergripande resultat från samtliga års mätningar, men redovisning av mer detaljerade resultat gäller för den senaste observationsstudien 1. Mätningarna år 1 omfattar data från samtliga 21 orter och från 156 mätplatser. Vid analysen av observationsmätningarna har tonvikten lagts vid eventuella förändringar i hjälmanvändning mellan de två senaste årens mätningar, dvs. mellan år och 1. Resultaten från VTIs cykelhjälmsobservationer 1 visar generellt på en minskad hjälmanvändning bland barn och en oförändrad användning bland vuxna jämfört med året innan. Dessa tendenser har gällt sedan År 1 var det bara vissa vuxna cyklister vid arbetsplatser som uppvisade ökad hjälmanvändning jämfört med år. Det gäller dels vuxna vid arbetsplatser i större orter, dels manliga cyklister vid arbetsplatser totalt. Den genomsnittliga hjälmanvändningen räknat över samtliga cyklistkategorier uppgick år 1 till 15,4. Det är visserligen en marginell minskning jämfört med året innan, men det är en fortsättning på den nedåtgående tendens i användningen som började Övriga mer detaljerade resultat är följande: Barn ( år) under fritid: Totalt låg användningen år 1 på ca 45, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat gradvis sedan 1997, då den var ca procentenheter högre än år 1. Tendensen är likartad hos pojkar och flickor. En uppdelning på ortstorlek visar inga signifikanta förändringar mellan år och 1, men sedan 1997 finns en minskad tendens i användning framför allt i de större och medelstora orterna. Barn (6 15 år) vid grundskolor: Totalt låg användningen år 1 på ca 28, vilket är en minskad tendens jämfört med år även om nedgången inte är signifikant. Det har dock skett en gradvis minskad användning sedan 1998 då användningen låg på ca 36. Detta gäller både pojkar och flickor. En uppdelning på ortstorlek visar en signifikant minskad användning mellan år och 1 enbart för medelstora orter, men jämfört med 1999 finns en minskad användning för alla ortstorlekar. En åldersuppdelning av grundskolebarn visar att användningen bland Låg- /mellanstadieelever (6 12 år) låg på ca 47 år 1, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat gradvis sedan 1998 då den var ca 15 procentenheter högre. Den minskade tendensen i användning återfinns hos både pojkar och flickor. Bland Högstadieelever (13 15 år) var användningen ca 12 år 1, vilket är VTI notat

5 ungefär samma som året innan. Användningen bland högstadieelever har varierat kring 12 sedan 1998, både bland pojkar och flickor. Vuxna vid arbetsplatser: Totalt låg användningen år 1 på 12, vilket är oförändrat jämfört med året innan. Användningen var som högst 1998 då den låg på ca 14, men har därefter varierat kring ca 12. Användningen har varit likartad hos män och kvinnor de senaste åren, med undantag för år 1 då männen uppvisade en signifikant ökad användning 1. Uppdelning på ortstorlek visar också en signifikant ökad användning i de större orterna mellan år och 1. Allmänna cykelstråk: Totalt låg användningen år 1 på ca 12 för alla cyklister (barn + vuxna), vilket är oförändrat jämfört med året innan. Hjälmanvändningen ökade till ca 14 år 1998, men har därefter varierat kring 12. Det har inte varit några könsskillnader i användning de senaste åren, men mellan de senaste mätningarna (år 1) finns en signifikant minskning bland män/pojkar och en ökningstendens (dock ej signifikant) bland kvinnor/flickor. Uppdelning på ortstorlekar visar en oförändrad användning mellan år och 1 bortsett från de större orterna där det skett en signifikant minskning. Den totala användningen hos enbart vuxna cyklister på cykelstråk var ca 11 år 1, vilket är oförändrat jämfört med året innan. Hjälmanvändningen för enbart vuxna på cykelstråk har följt ungefär samma utveckling som för samtliga cyklister de senaste åren. Förändring i hjälmanvändning hos vuxna över och under 65 år: Totalt ligger användningen år 1 på ca 11 hos vuxna cyklister (16 64 år). Användningen har pendlat mellan 12 sedan 1996, men mellan de två senaste mätningarna var den oförändrad. Utvecklingen har varit likartad hos båda könen. Bland äldre cyklister (65 år +) var användningen ca 14 år 1, vilket är en minskad tendens jämfört med året innan. Tendensen återfinns hos båda könen men är signifikant enbart för kvinnorna 2. Könsskillnader i hjälmanvändning år 1: Senaste mätningen visar en signifikant högre hjälmanvändning bland flickor ( år) under fritidscykling, vilket oftast också gällt sedan mätningarna startade. Äldre kvinnliga cyklister har också sedan flera år en signifikant högre användning än äldre manliga cyklister. I övrigt finns inga könsskillnader i användning år 1. Skillnader i hjälmanvändning mellan olika ortstorlekar 1: Bland barn upp till år (under fritidscykling) fanns signifikanta skillnader mellan ortstorlekar 1. De senaste åren har visat en lägre användning i framför allt de större orterna jämfört med de medelstora. Hos grundskolebarn finns ingen motsvarande skillnad. Bland vuxna cyklister finns en tydligt högre användning i större orter, vilket gällt sedan mätningarna startade. 1 Analysen har justerats för bortfall av en arbetsplats. Om ingen sådan justering görs blir inte förändringen signifikant. 2 Analysen har justerats för bortfall av två mätningar på cykelstråk. Om ingen sådan justering görs blir inte förändringen signifikant. 6 VTI notat 16-2

6 1 Bakgrund och syfte Sedan 1988 har VTI genomfört årliga observationsstudier av cyklisters hjälmanvändning i Sverige. Mätningarna startade i slutet av 198-talet inför genomförandet av de två första nationella informationskampanjerna för att öka cyklisters hjälmanvändning i Sverige. Kampanjerna kallades Hjälm-88 och Hjälm-89 och drevs av dåvarande Cykelsäkerhetsrådet under NTFs ledning (NTF, 1988). För att kunna följa upp de nämnda kampanjerna, men också efterföljande informationsinsatser, startades regelbundna observationsmätningar för att kunna beskriva årliga förändringar i cyklisters hjälmanvändning. De första hjälmkampanjerna var speciellt inriktade mot målgrupperna yngre barn, grundskolebarn samt vuxna som cyklar till och från arbetet och därför inriktades också VTIs första observationsstudie mot dessa cyklistkategorier. De efterföljande observationsstudierna har följt samma uppläggning. I föreliggande rapport redovisas förändringar i cyklisters hjälmanvändning mellan 1988 och 1, men tonvikten i redovisningen gäller dels detaljerade resultat från år 1 samt på eventuella förändringar mellan de två senaste mätningarna. Observationsstudiernas syfte är att beskriva förändringar i cykelhjälmsanvändningen år från år för olika cyklistkategorier i Sverige. Vad eventuella förändringar beror på ger mätningarna däremot inget svar på. Information om cykelhjälmsanvändning i Sverige på nationell nivå finns tillgänglig från olika källor där resultaten oftast kan komplettera varandra. När det gäller observationsstudier finns dels VTIs mätningar, men även Vägverkets egna basramsmätningar som genomfördes (Lindahl, 1999). Syftet med Vägverkets basramsmätningar var att redovisa genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i relation till det totala cykeltrafikarbetet i Sverige, dvs. hur mycket av allt cyklande i Sverige som sker med cyklister som använder hjälm. Resultatet från basramsmätningarna är uppdelat på vägverkets regioner, men inte på olika cyklistkategorier. Cyklisters självrapporterade hjälmanvändning, via t.ex. enkätundersökningar, utgör ett komplement till observationsdata. Ett exempel är Vägverkets årliga trafiksäkerhetsenkät som sedan början av 198-talet innehåller frågor om cyklisters hjälmanvändning (Vägverket, 2). Ett annat exempel är VTIs löpande resvaneundersökning (TSU92-) där man sedan 1995 bl.a. frågar cyklister om de använde hjälm under senaste cykelresan (Thulin, 1998; Thulin & Kronberg, 1998). I föreliggande rapport redovisas enbart resultat från VTIs observationsstudie av cykelhjälmsanvändning, men i den avslutande diskussionen görs vissa jämförelser med resultat från övriga källor. VTI notat

7 2 Metod 2.1 Cyklistkategorier Mätning av hjälmanvändningen har skett genom observationer av i huvudsak fyra cyklistkategorier samt uppdelning på kön inom respektive kategori: Barn (upp till år) under fritidscykling i bostadsområden Barn (6 15 år) vid grundskolor Vuxna vid arbetsplatser Vuxna och barn på allmänna cykelstråk. Det finns en viss överlappning i ålder mellan de två barnkategorierna ovan. Detta har valts medvetet eftersom många yngre skolbarn inte tillåts cykla till skolan och därför kanske inte annars kommer med i mätningarna. För vissa cyklistkategorier görs även kompletterande åldersskattningar, dels av vuxna cyklister på allmänna cykelstråk, dels av barn som cyklar till skolan. Detta ger en möjlighet att utöver de fyra primära cyklistkategorierna även göra följande indelning: Vuxna cyklister år 65 år och äldre Barn som cyklar till skolan Låg/mellanstadium (6 12 år) Högstadium (13 15 år) 2.2 Mätplatser Totalt ingår 21 orter och 157 enskilda mätplatser i den årliga mätserien 3. Valet av de orter som ingår i mätserien gjordes inför första mätningen Urvalet var inte slumpmässigt utan avsåg att ge en rimlig spridning storleksmässigt och geografiskt med hänsyn till tillgängliga resurser (Wirén, 199). Samma orter, enskilda mätplatser och tidpunkter på dygnet har använts sedan starten 1988 även om viss årlig variation kan förekomma i antal platser p.g.a. tillfälliga bortfall ett visst år (se avsnitt 2.2.1). Mätorterna har delats in i tre storlekskategorier efter antal kommuninvånare enligt nedan. Inom parentes anges genomsnittlig folkmängd i de aktuella kommunerna per 31 december 1 (SCB, 2). Större orter (Genomsnitt 496 4): Stockholm, Göteborg, Malmö. Medelstora orter (genomsnitt invånare): Gävle, Halmstad, Helsingborg, Linköping, Lund, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Västerås. Mindre orter (genomsnitt invånare): Falun, Kalmar, Kiruna, Kristianstad, Motala, Nyköping, Skövde, Västervik, Örnsköldsvik. 3 Ursprungligen bestod mätserien av 161 mätplatser men idag har tre skolor och en arbetsplats utgått. 8 VTI notat 16-2

8 Större orter Medelstora orter Mindre orter Figur 1 Geografisk spridning av de 21 orter som ingår i mätserien. Mätorternas geografiska spridning framgår av figuren ovan. På varje ort finns ett flertal enskilda mätplatser fördelade på fyra typer av mätplatser anpassade till de cyklistkategorier som skall observeras (tabell 1). Tabell 1 Typ av mätplats med tillhörande cyklistkategorier som observeras. Typ av mätplats Bostadsområden Grundskolor Arbetsplatser Allmänna cykelstråk Observerad cyklistkategori barn ( år) vuxna (65 år ) samtliga elever (6 15 år) elever i "låg/mellanstadium" (6 12 år) elever i "högstadium" (12 15 år) vuxna samtliga cyklister barn/ungdomar ( 15 år) vuxna (16 64 år) vuxna (65 år ) De enskilda mätplatserna på respektive ort är inte slumpmässigt utvalda utan är anpassade till de cyklistkategorier som observeras. Valet gjordes ursprungligen i samråd med gatukontoren i respektive ort. Ett generellt urvalskriterium var att mätplatserna skulle ha en hög frekvens av cyklister i aktuell kategori, men i övrigt eftersträvades om möjligt en variation inom samma typ av plats. För grundskolor varierades t.ex. upptagningsområden och belägenhet (centralt icke centralt), för arbetsplatser varierades inriktningen (kontor industri), för allmänna cykelstråk VTI notat

9 varierades trafikmiljön (cykelbana väg/gata) och för bostadsområden varierades typ av bebyggelse (hyreshus blandad bebyggelse) (Wirén, 199). Sedan 1996 sker vissa kompletterande åldersskattningar för att kunna dela upp vuxna cyklister i äldre och yngre samt grundskolebarnen i låg/mellanstadiebarn respektive högstadiebarn. Den traditionella stadieuppdelningen finns i regel inte kvar idag, men för enkelhetens skull används ändå dessa termer i redovisningen. Åldersuppdelningen av grundskolebarn har gjorts vid de skolor som ingår i mätningarna sedan tidigare. Uppdelningen av vuxna cyklister i äldre och yngre har också gjorts på samma allmänna cykelstråk som ingår i mätningarna sedan tidigare, men dessutom har äldre cyklisters hjälmanvändning registrerats vid mätningarna i bostadsområden. Antal enskilda mätplatser varierar något mellan orterna, men i regel är det fler mätplatser per ort ju större orten är. Av tabellen nedan framgår hur många mätplatser som totalt ingår i observationsstudien uppdelat på typ av mätplats och ortstorlek. Tabell 2 Antal mätplatser i ordinarie mätserie uppdelat på typ av mätplats och ortstorlek. Ortstorlek Bostadsområden Grundskolor Arbets- Platser Cykelstråk Totalt Större Medel Mindre Totalt Borfall Av olika skäl blir inte alltid samtliga mätningar genomförda som planerat. Bortfall kan uppstå om t.ex. en enskild mätning saknas ett av mätåren eller att två mätningar av något skäl inte bedöms vara helt jämförbara 4. Mätningarna år 1 omfattar data från samtliga 21 orter och 156 mätplatser. En observation utfördes vid fel arbetsplats och har därför tagits bort ur analysen. Likaså användes ett felaktigt observationsprotokoll vid ett cykelstråk. Detta påverkar visserligen inte den totala hjälmanvändningen på platsen, men någon detaljerad åldersuppdelning är inte möjlig. När resultat från två mätår jämförs i den statistiska analysen tas hänsyn till om det finns bortfall i enskilda mätplatser under något av de mätår som jämförs (se avsnitt 2.5). 2.3 Mättider Mätningarna genomförs under september 5 varje år vid samma tidpunkter på dygnet. Observationerna sker oftast på vardagar under ca 2 timmar, antingen på morgonen ( , eller ) eller eftermiddagen ( eller ). Vid arbetsplatser, grundskolor och cykelstråk observeras varje enskild mätplats vid ett tillfälle. För bostadsområden (barn år) 4 Bristande jämförbarhet kan t.ex. inträffa om någon observatör av misstag använder fel observationsprotokoll eller placerar sig på fel mätplats. 5 Oftast under de två första veckorna av september. VTI notat 16-2

10 kompletteras vardagsmätningen med en lördagsmätning ( ) för att öka antalet observerade cyklister. De kompletterande observationerna av äldre cyklister sker en gång vid varje allmänt cykelstråk, men vid tidpunkter anpassade efter cyklister 65 år eller äldre, nämligen kl eller kl Enligt Thulin (1996) sker ca 4 av äldres cyklande vid dessa tidpunkter. Observationerna i respektive ort fördelas jämnt över den aktuella mätperioden enligt ett i förväg uppgjort mätschema. Om någon mätplats inte kan observeras den dag som planerats har man kunnat byta dag förutsatt att de ursprungliga klockslagen bibehållits. 2.4 Observationernas genomförande Det praktiska genomförandet av observationerna har i de flesta fall utförts av personal från de lokala bilkårerna i SKBR (Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund). En kontaktperson från bilkåren i respektive ort har ansvarat för att observationerna utförts enligt givna instruktioner. Vid varje observation noteras om cyklisten använder hjälm eller inte samt om det är en man/pojke eller kvinna/flicka. I vissa fall görs också en uppdelning på åldersgrupper, t.ex. vid allmänna cykelstråk där de som bedöms vara upp till 15 år räknas som barn/ungdomar och där vuxna delas in i år samt 65 år och äldre. Noteringarna görs på speciella observationsprotokoll anpassade för respektive cyklistkategori (se bilaga 1). Instruktionerna till instruktörerna är i korthet följande: Bostadsområden: Endast cyklande barn upp till ca år samt äldre cyklister (65 år och äldre) registreras. Övriga vuxna och ungdomar räknas alltså inte. Cyklisterna fördelas på kön samt med/utan cykelhjälm 6. Observatören förflyttar sig runt i bostadsområdet för att på så sätt täcka av så mycket som möjligt av områdets gårdar, lekplatser, cykelbanor etc. Grundskolor: Endast cyklande elever på väg till eller ifrån den aktuella skolan registreras. Cyklisterna fördelas på pojkar/flickor, med/utan cykelhjälm samt om de bedöms tillhöra låg/mellan- eller högstadiet. Observatören står vid samma plats hela tiden. Arbetsplatser: Endast vuxna cyklister på väg till eller ifrån den aktuella arbetsplatsen registreras. Cyklisterna fördelas på män/kvinnor samt med/utan cykelhjälm. Observatören står vid samma plats hela tiden. Allmänna cykelstråk: Samtliga cyklister som passerar observationsplatsen registreras. Cyklisterna fördelas på kön, med/utan cykelhjälm samt i tre ålderskategorier. (1. Barn/ungdomar 15 år; 2. Vuxna år; 3. Vuxna 65 år och äldre). Observatören står vid samma plats hela tiden. 6 Sedan mätningarna startade 1988 har eventuell användning av ishockeyhjälm på de cyklande barnen noterats separat och inte inkluderats i andelen cykelhjälmsanvändare. När mätningarna startade var det vanligare än idag att barnen använde ishockeyhjälm vid cykling och eftersom en sådan hjälm inte ger samma skydd vid en olycka som en riktig cykelhjälm bedömdes det viktigt att kunna särskilja dessa hjälmtyper i mätningarna. Under senare år är det dock ganska ovanligt att barn använder ishockeyhjälmar vid cykling (< 1 ). De flesta har riktiga cykelhjälmar eller ingen hjälm alls. VTI notat

11 Totalt antal cyklister som observeras varierar något från år till år men i genomsnitt har ca 43 cyklister observerats varje år (se bilaga 7). Mätningarna 1 omfattar totalt observerade cyklister om man även inkluderar äldre cyklister som observerats samtidigt som barnobservationerna i bostadsområden samt vid de extra mätningarna på allmänna cykelstråk. Antal observationer fördelat på de fyra huvudsakliga cyklistkategorierna framgår av tabell 3. Tabell 3 Antal observationer som ingick i mätningarna 1 uppdelat på cyklistkategori. Cyklistkategori År 1 Barn: ( år) Barn: (Grundskola) Vuxna: (Arbetsplatser) Samtliga: (Cykelstråk) Totalt Statistiska analyser Den statistiska analysen av resultaten har koncentrerats mot eventuella förändringar i hjälmanvändning mellan de senaste årens mätningar, dvs. 1. Vissa analyser gäller också om det föreligger skillnader i hjälmanvändning mellan kön eller ortstorlekar år 1. För att testa om en skillnad är statistiskt säkerställd har genomgående använts s.k. χ 2 -test (Siegel & Castellan, 1988). Signifikansnivån 1 har valts eftersom relativt många tester görs, vilket motiverar en något strängare gräns än den mer traditionella 5 -nivån. Om det finns förändringar/skillnader som är statistiskt säkerställda noteras detta med en asterisk (*). I de fall där det i texten talas om en skillnad, förändring eller ökning avses ett signifikant resultat. I vissa fall används dock begreppet tendens, men då avses inte någon signifikant förändring i statistisk mening. När resultat från de två senaste mätåren jämförs i den statistiska analysen har hänsyn tagits till om det finns bortfall i enskilda mätplatser under något av åren. Eventuella bortfall justeras i analysen så att antal platser överensstämmer mellan åren. Endast i några enstaka fall påverkas utfallet av denna platsjustering, vilket kommenteras vidare i anslutning till resultatredovisningen. Dataunderlaget till de signifikanstester som gjorts redovisas i bilaga VTI notat 16-2

12 3 Resultat De resultat som redovisas utgör en sammanslagning av mätningarna från samtliga 21 orter. Hjälmanvändningen redovisas dels totalt för respektive cyklistkategori, dels uppdelat på kön och ortstorlek. Detaljresultat från 1 års mätning 7 uppdelat på enskilda orter och mätplatser redovisas i bilaga 2 och 3. Resultat från enskilda orter och mätpunkter skall dock tolkas med försiktighet, speciellt vad gäller förändringar mellan enskilda mättillfällen eftersom de i många fall baseras på ett litet antal observationer och därför kan innehålla stora slumpmässiga/tillfälliga variationer. 3.1 Har hjälmanvändningen förändrats? I detta avsnitt redovisas den övergripande utvecklingen av hjälmanvändningen sedan observationsmätningarna startade Tonvikten i redovisningen ligger vid eventuella förändringar mellan de två senaste mätningarna, dvs Förändring bland olika cyklistkategorier Av figur 2 framgår hur cykelhjälmsanvändningen varierat för olika cyklistkategorier sedan mätningarna startade Barn: (- år)* Barn: (Grundskola) Vuxna: (Arbetsplatser) Allmänna cykelstråk 5 44, ,3 12, 11,6 Figur 2 Cykelhjälmsanvändning uppdelat på cyklistkategorier. ( * = signifikant förändring 1). Yngre barns hjälmanvändning ökade från 1988 till och med 1997 enligt ett trappstegsformat mönster från ca till ca 55. Sedan dess har användningen minskat och låg år 1 på ca 45, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat gradvis sedan 1997, då den var ca procentenheter högre än år 1. 7 För mer detaljerade resultat från tidigare års mätningar (1988 ) hänvisas till tidigare rapporter (Nolén, 1992; 1993; 1994; 1995; 1996; 1997; 1998; 1999; 1; Wirén, 199; 1991). VTI notat

13 När det gäller barn (6 15 år) som cyklar till grundskolan har deras hjälmanvändning också följt en uppåtgående trend från till ca Därefter har användningen också minskat gradvis. Totalt låg användningen år 1 på ca 28, vilket är en minskad tendens jämfört med år även om skillnaden är för liten för att vara signifikant. Vuxna cyklister som cyklar till arbetet ligger generellt på en lägre användningsnivå än barn, men utvecklingen mellan 1988 och 1998 har följt en kontinuerligt uppåtgående trend från ca 2 till ca 14, men har därefter varierat kring ca 12. Totalt låg användningen år 1 på 12, vilket är oförändrat jämfört med året innan. Även cyklister på allmänna cykelstråk har en generellt lägre användningsnivå jämfört med barnen, vilket förklaras av att 9 95 av cyklisterna på allmänna cykelstråk är vuxna. När mätningarna startade 1988 var användningen ca 3 och ökade sedan successivt till ca Användningen har därefter pendlat kring ca 12. Totalt låg användningen år 1 på ca 12 för alla cyklister (barn + vuxna), vilket är oförändrat jämfört med året innan. Användningen hos enbart vuxna cyklister på cykelstråk har följt ungefär samma utveckling som för samtliga cyklister de senaste åren och låg år 1 på ca 11, vilket också är oförändrat jämfört med året innan. 14 VTI notat 16-2

14 I figur 3 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på kön för att se om tendenserna från den totala jämförelsen skiljer sig åt mellan män/pojkar och kvinnor/flickor. Som helhet finns det en nedåtgående trend i hjälmanvändning sedan 1998 hos båda könen i alla fyra cyklistkategorier. Bland barn har hjälmanvändningen haft en likartad utveckling hos pojkar och flickor sedan mätningarna startade Det gäller i princip även vuxna som cyklar till arbetet samt cyklister på allmänna cykelstråk. Ett undantag var i mitten av 199-talet då ökningstakten var något högre bland kvinnor än män. Mellan 1 har dock hjälmanvändningen förändrats olika för manliga och kvinnliga cyklister vid arbetsplatser 8 och cykelstråk, men fortsatta mätningar bör inväntas för att se om utvecklingen fortsätter. 6 5 Pojkar Flickor Barn: (- år) 6 5 Pojkar Flickor Barn: (Grundskola) Män* Kvinnor Vuxna: (Arbetsplatser) 25 M/p* Kv/fl Allmänna cykelstråk Figur 3 Cykelhjälmsanvändning uppdelat på kön. ( * = signifikant förändring 1). 8 Jämförelsen mellan 1 är justerad för ett bortfall av en arbetsplats år 1. Om inte detta görs blir det ingen signifikant förändring hos männen vid arbetsplatser. VTI notat

15 I figur 4 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på ortstorlek. När det gäller barn har hjälmanvändningen utvecklats ungefär på samma sätt för alla tre ortstorlekar sedan 1998, bortsett från yngre barn ( år) i mindre orter som uppvisar en ökande tendens sedan Samtliga ortkategorier har dock lägre eller samma användning 1 som När det gäller vuxna cyklister på arbetsplatser och cyklister på cykelstråk har användningen i de större orterna förändrats signifikant annorlunda än i övriga orter mellan och 1. Förändringen i större orter vid arbetsplatser är t.ex. en av de få ökningar i hjälmanvändning som förekommer mellan de två senaste mätningarna. 6 5 Större ort Medelstor ort Mindre ort Barn: (- år) 6 5 Större ort Medelstor ort * Mindre ort Barn: (Grundskola) Större ort * Medelstor ort Mindre ort Vuxna: (Arbetsplatser) 25 Större ort * Medelstor ort Mindre ort Allmänna cykelstråk Figur 4 Cykelhjälmsanvändning uppdelat på ortstorlek. ( * = signifikant förändring 1) Förändring hos grundskoleelever uppdelat på stadium Hjälmanvändningen bland barn som cyklar till och från grundskolan observeras vid totalt 38 skolor varje år. Till de flesta av dessa skolor cyklar både yngre och äldre barn, dvs. elever både från låg/mellanstadiet och från högstadiet. Det är därför svårt att göra en exakt uppdelning av hjälmanvändningen på olika skolstadier utifrån observationsstudier. Sedan 1996 görs dock en indelning som grundar sig på observatörernas bedömning av om de cyklande barnen tillhör låg/mellanstadiet (6 12 år) eller högstadiet (13 15 år). Syftet med uppdelningen är primärt att se om det sker någon förändring mellan olika mätningar inom ett och samma stadium, men man kan också se tydliga skillnader i användning mellan stadierna. Bland Låg-/mellanstadieelever (6 12 år) låg användningen på ca 47 år 1, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Det har också skett en gradvis minskning sedan 1998 då den var ca 15 procentenheter högre. 16 VTI notat 16-2

16 Bland Högstadieelever (13 15 år) var användningen ca 12 år 1, vilket är ungefär samma som året innan. Den minskning som skett bland grundskolebarn totalt sedan 1998 har framför allt skett hos Låg-/mellanstadieelever. Bland högstadieelever har användningen varierat kring 12 sedan Utvecklingen i de båda ålderskategorierna har varit lika för pojkar och flickor Totalt "Låg-/mellanstadium" (6-12 år)* Pojkar Flickor "Högstadium" (13-15 år) Figur 5 Cykelhjälmsanvändning för grundskolebarn uppdelat på skolstadium. ( * = signifikant förändring 1) Förändring hos yngre och äldre vuxna cyklister Sedan 1996 görs en uppdelning av vuxna cyklisters hjälmanvändning i två åldersgrupper, år samt 65 år och äldre. Syftet med uppdelningen är att se om hjälmanvändningen förändras i de två åldersgrupperna mellan olika mätningar. Av figur 6 framgår att hjälmanvändningen generellt ligger något högre bland äldre vuxna än yngre vuxna, men det beror på de äldre kvinnliga cyklisterna som har markant högre användning än männen i samma ålderskategori (19 jämfört med 11 år 1). Skillnaden är signifikant 9. Totalt var användningen år 1 ca 11 hos vuxna cyklister (16 64 år), vilket inte är någon förändring sedan året innan. Användningen har pendlat mellan 12 sedan 1996 både hos män och kvinnor. Bland äldre cyklister (65 år +) var användningen ca 14 år 1, vilket är en minskad tendens jämfört med året innan. Tendensen återfinns hos båda könen men är signifikant enbart för kvinnorna. 9 χ 2 =27,65 df=1, p<,1 Analysen har justerats för bortfall av en cykelstråksmätning. Om ingen sådan justering görs blir inte förändringen signifikant. VTI notat

17 25 Totalt Män Kvinnor år 65 år och äldre* Figur 6 Cykelhjälmsanvändning för vuxna cyklister uppdelat på år respektive 65 år och äldre. ( * = signifikant förändring -1 totalt samt för kvinnor) Förändrad hjälmanvändning sedan mätningarna startade Jämfört med när observationsmätningarna startade 1988 har det fram till år 1 skett en kraftig ökning av hjälmanvändningen hos samtliga cyklistkategorier. I tabell 3 framgår hur stor förändringen varit både i absoluta termer (procentenheter) och i relativa termer (index). Tabell 4 Jämförelse av hjälmanvändning 1988 och 1. Användning () Förändring Cyklistkategori Procentenheter index (1988=1) Barn (- år),2 44,8 24,6 2,22 Barn (grundskola) 5 28,3 23,3 5,66 Vuxna (Arbetsplatser) 1,7 12,3 7,6 Allmänna cykelstråk 2,9 11,6 8,7 4, Den kraftigaste ökningen av hjälmanvändning relativt utgångsläget 1988 har skett hos vuxna som cyklar till arbetet (sju gångers ökning) och hos grundskolebarn (ca sex gångers ökning). På allmänna cykelstråk (där de flesta cyklister är vuxna) har det under motsvarande period skett en dryg fyrdubbling av hjälmanvändningen. Man skall dock tänka på att de relativa förändringarna i tabell 4 relateras till utgångsnivån, vilket innebär att även en mindre absolut ökning, med t.ex. några få procentenheter, leder till stora indexförändringar om utgångsnivån är låg. 18 VTI notat 16-2

18 3.2 Skillnader i hjälmanvändning år 1 mellan kön och ortstorlekar De resultat som redovisats hittills har enbart gällt förändringar i användning mellan olika mättillfällen, men man kan också titta på senaste mätningen och där se om användningen varierar beroende på kön och ortstorlek. I figur 7 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på kön och där framgår att flickor ( år) har en signifikant högre hjälmanvändning än pojkar under fritidscykling, vilket oftast också gällt sedan mätningarna startade. I övrigt finns inga könsskillnader i användning år ,6 49,6 Barn Män/Pojkar 28,1 28,7 Kvinnor/Flickor Vuxna 12,3 11,9 11,1,3 Fritid: - år* Grundskolor Arbetsplatser Cykelstråk Figur 7 Cykelhjälmsanvändning 1 uppdelat på kön. ( * = signifikant skillnad) VTI notat

19 I figur 8 framgår att hjälmanvändningen år 1 varierar med ortstorlek hos samtliga cyklistkategorier utom barn i grundskola. Bland barn upp till år (under fritidscykling) finns skillnader framför allt mellan större och medelstora orter, vilket är ett mönster som funnits sedan 1997 (se figur 4). Bland vuxna cyklister finns en tydligt högre användning i större orter, vilket gällt sedan mätningarna startade. Större ort Medelstor ort Mindre ort 8 Barn Vuxna ,6 5 46,8 4 35,2 29,7 3 26, ,9 14,5 9,4 7 7,4 8,2 Fritid: - år* Grundskolor Arbetsplatser* Cykelstråk* Figur 8 Cykelhjälmsanvändning 1 uppdelat på ortstorlek. ( * = signifikant skillnad) 3.3 Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i Sverige Av de resultat som redovisats hittills framgår att hjälmanvändningen varierar med cyklistkategori. Framför allt har vuxna cyklister lägre användning än barn. Vill man ha ett sammanfattande mått på hur hjälmanvändningen förändrats sedan mätningarna startade kan man beräkna en genomsnittlig hjälmanvändning för samtliga cyklister över alla åldrar. Ett genomsnitt av barns och vuxnas användning måste dock beräknas med hänsyn till hur mycket barn och vuxna cyklar, dvs. hur stor andel av det totala cykeltrafikarbetet som utförs av barn respektive vuxna. Enligt Thulin och Kronberg () svarar barn ( 14 år) för ca 16 och vuxna (15 år och uppåt) för ca 84 av trafikarbetet hos cyklister. Om barns och vuxnas hjälmanvändning vägs ihop med hänsyn till deras relativa cykelexponering erhålls en grov skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning (figur 9). Den genomsnittliga hjälmanvändningen har följt en årligt ökande trend sedan starten 1988 fram till och med 1998 då den uppgick till nästan 18. Därefter tycks det ha skett ett trendbrott och en successivt minskad användning igen. Den genomsnittliga hjälmanvändningen år 1 uppgick till 15,4, vilket visserligen är en marginell minskning jämfört med året innan, men en fortsättning på den nedåtgående tendens som började VTI notat 16-2

20 , Figur 9 Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning enligt VTIs observationsstudie (barn och vuxna sammanslaget) VTI notat

21 4 Diskussion 4.1 Begränsningar Generaliserbarhet De resultat som redovisats utgör en uppskattning av hur cykelhjälmsanvändningen förändrats i Sverige Resultatet baseras på mätningar under en viss tidsperiod på året och på dygnet i vissa utvalda orter. I statistisk mening är inte resultatet representativt för alla orter i Sverige eller för alla tidsperioder under året. Detta skulle i princip kräva att mätningarna baserats på ett stort slumpmässigt urval av platser under olika tidpunkter på året. Ett försök till detta gjordes i Vägverkets s.k. basramsmätningar där bl.a. cyklisters hjälmanvändning observerades i ca 1 7 slumpmässigt utvalda mätpunkter i Sverige som gav ett statistiskt representativt mått på cyklisters genomsnittliga hjälmanvändning (Lindahl, 1999). Även basramsmätningen var dock begränsad till enbart tätorter under en viss tidsperiod på året. Det var inte heller möjligt att redovisa någon uppdelning av hjälmanvändning på olika cyklistkategorier. Det viktiga i VTIs observationsstudie är att fånga upp hur olika cyklistkategorier förändrar sin hjälmanvändning över tid. Eftersom mätningarna sker vid samma platser och under samma tider varje år bedöms observationsstudien vara ett användbart instrument för att skatta sådana förändringar, med begränsningen att resultatet gäller för slutet av cykelsäsongen samt att det inte gäller för landsbygd eller orter med mindre än invånare. Den skattning som gjorts av genomsnittlig hjälmanvändning i VTIs observationsstudie överensstämmer också mycket väl med resultaten från de nämnda basramsmätningarna , såväl vad gäller användningsnivån som förändringar Tillfälliga variationer Tonvikten i föreliggande studie är hjälmanvändning på aggregerad nivå för varje cyklistkategori, dvs. sammanslaget över samtliga ingående mätplatser oavsett ort. Ingen närmare analys görs av om det skett förändringar på enskilda mätorter. Skälet är att resultat från enskilda mätorter kan baseras på få observationer och blir då känsliga för slumpmässiga och tillfälliga faktorer som kan ge stora svängningar i användningen från ett år till ett annat. Det kan dock vara intressant att titta på hur användningstrenden ser ut även för enskilda orter sedan mätningarna startade 1988 eftersom tidsperioden då är mycket längre (se avsnitt 4.2 samt bilaga 5). Om användningen i någon ort förändras kraftigt ett enstaka mätår, skall det däremot tolkas mycket försiktigt eftersom det kan bero på tillfälligheter. Man skall också vara försiktig med att jämföra hjälmanvändningen mellan enskilda orter som ingår i studien. Antal mätpunkter i varje enskild ort är begränsat och de är inte primärt valda för att ge en representativ bild av varje enskild ort. Om hjälmanvändningen däremot skiljer sig mycket mellan vissa orter under en längre tid bör det inte enbart bero på slumpmässiga faktorer, i synnerhet inte på cykelstråk där mycket cyklister passerar (se exempel i avsnitt 4.2). En faktor som kan antas påverka mätresultaten är väderförhållanden vid observationstillfällena. Om det t.ex. regnar är det färre som cyklar än vid uppehållsväder (Karlsson, ; Sörensen, 1). Vidare kan man anta att åtminstone vuxna vanecyklister är mindre väderkänsliga och också har högre hjälman- 22 VTI notat 16-2

22 vändning än tillfällighetscyklister 11. Stöd för detta antagande finns bl.a. i en studie från England där man fann en högre hjälmanvändning bland cyklister som observerades vid regnväder jämfört med när det var uppehåll (Bryan-Brown & Christie, 1). Studier från USA och Kanada har också visat att ju oftare man cyklar per år och ju oftare man använder cykelhandskar, cykelbyxor eller cykelväskor, desto oftare använder man också hjälm (Foss, Beirness &Wilson, 1996; Rodgers, ). Självrapporterade data från Sverige visar också på generellt högre hjälmanvändning för de som cyklar längre sträckor (Thulin & Kronberg, 1998). Man kan således förvänta sig en något högre andel hjälmanvändare vid väldigt dåligt väder och en något lägre användning än normalt vid väldigt vackert väder. Ett sådant fenomen uppstod bl.a. vid observationsmätningar i Stockholms innerstad 1992 som genomfördes under mycket varmt och fint väder. Andel hjälmanvändare sjönk med fyra procentenheter jämfört med året före, men året därefter återhämtade sig användningen igen och ökade till och med något. Antal cyklister som observerades under perioden med mycket fint väder var också färre än året före och efter (Berggren, 1992, Tiippana, 1998). En jämförelse av väderförhållanden vid VTIs två senaste observationsmätningar visar att det regnat oftare under observationerna vid skolor, arbetsplatser och cykelstråk under 1 än året innan. Det sämre vädret 1 bör således inte kunna förklara nedgången i hjälmanvändning bland skolbarn eller stagnationen av vuxnas användning. Det kan snarare ha haft en motsatt inverkan. Cykelhjälmsobservationerna har sedan flera år oftast genomförts av personer från lokala bilkårer på de aktuella orterna. De flesta observatörer är samma personer år från år, men vissa är nya eller återkommer efter ett uppehåll. Det skulle visserligen vara önskvärt att alltid ha samma personer som observatörer, men av resursskäl är det praktiskt omöjligt. Varje observatör får istället noggranna skriftliga instruktioner om hur observationerna skall genomföras. I samband med 1996 års mätningar gjordes ett försök att skatta variationen mellan olika observatörer på tre mätplatser i Linköping. Genom att använda två oberoende observatörspar samtidigt erhölls två skattningar av samma cyklisters hjälmanvändning. Observatörstestet visade att skattningen av andel hjälmanvändare varierade mellan observatörsparen med,5 1,5 procentenheter beroende på plats (Nolén, 1997). Skillnaden mellan observatörsparen var i samma riktning vid samtliga platser, vilket tyder på en mer systematisk observatörsfaktor. Skillnader mellan observatörer bör dock inte vara kritiskt för totalresultatet över alla orter. Även om alla observatörer på samtliga orter skulle bytas ut från en mätning till en annan bör inte alla observatörseffekter gå åt samma håll och över många orter sammanslaget bör det inte spela så stor roll. Observatörstestet visade däremot på en betydligt större skillnad i skattningen av barns hjälmanvändning på allmänna cykelstråk (38 49 procentenheter). Detta beror sannolikt på osäkerhet om vilka barn som var över eller under åldersgränsen för vuxna (i detta fall 16 år). Eftersom de flesta cyklister på allmänna cykelstråk är klart över 15 år spelar inte osäkerheten någon större roll för totalresultatet eftersom de missbedömningar som eventuellt görs blir få i förhållande till totala antalet observerade cyklister. Om däremot barns och ungdomars hjälmanvändning särredovisas utifrån mätningarna på allmänna cykelstråk är osäkerheten mer kritisk 11 Det är mer osäkert om barns hjälmanvändning påverkas av väderförhållande. Rimligen bör de påverkas i mindre grad än vuxna cyklister eftersom de flesta barn nog kan räknas som cykelentusiaster. VTI notat

23 eftersom de osäkra åldersskattningarna då utgör en större andel av alla observationer. Det är därför lämpligare att skatta barns och ungdomars hjälmanvändning utifrån speciellt utvalda mätplatser, t.ex. vid skolor eller liknande platser dit barn cyklar. Detta görs också i VTIs observationsstudie. 4.2 Resultatdiskussion Resultaten från VTIs cykelhjälmsobservationer visar att hjälmanvändningen följt en uppåtgående trend från slutet av 198-talet till slutet av 199-talet. De tre senaste mätningarna tyder dock på ett trendbrott i denna positiva utveckling. Trendbrottet märks tydligast hos barn upp till ca 12 år där användningstendensen är sjunkande sedan Hos vuxna har användningen stagnerat kring ca 12. Både vuxna och barn uppvisar dock en generellt lägre hjälmanvändning år 1 än Variation mellan orter Trendbrottet efter 1998 gäller när alla orter slagits samman. Vissa enskilda orter kan därför avvika från den generellt nedåtgående trenden, bl.a. avviker Stockholm och Göteborg när det gäller vuxnas användning vid arbetsplatser och för cyklister på cykelstråk (se bilaga 5). Man skall visserligen vara försiktig med att här uttala sig om hjälmanvändningen på enskilda orter, men det kan ändå vara intressant att se om det sker förändringar över en längre tidsperiod. Om användningen plötsligt börjar öka på vissa orter kan det bero på slump, tillfälligheter eller på att det genomförts lokala påverkansåtgärder. Det går inte att utifrån föreliggande studie avgöra vad som ligger bakom en plötslig lokal ökning i användningstrenden, men i de enskilda fallen kan man alltid diskutera olika förklaringar. Vissa orter uppvisar plötsliga positiva och varaktiga trendbrott i användningen hos både vuxna vid arbetsplatser och cyklister på cykelstråk (se bilaga 5). Det gäller t.ex. Stockholm, där användningen började öka kraftigt från och med 1994, Göteborg (1994), Gävle (1996/97) 12, Helsingborg (1994 och 1998), Falun (1995/96) samt Örnsköldsvik (1992/93). Sedan VTIs observationsmätningar startade har kategorin större mätorter (Stockholm, Göteborg och Malmö) haft högre hjälmanvändning bland vuxna cyklister än mindre och medelstora orter. Det finns dock stora skillnader även mellan de tre större orterna, framför allt mellan Stockholm och Malmö på allmänna cykelstråk, där Malmö har betydligt lägre användning. Även Vägverkets basramsmätningar visade tydliga regionala skillnader i hjälmanvändning mellan region Stockholm och region Skåne (Lindahl, 1999). En jämförelse kan också göras med andra observationsstudier som genomförts lokalt på de tre orterna. I Stockholm genomförs sedan ett antal år två oberoende lokala cykelhjälmsobservationer under våren/försommaren. Enligt mätningar utförda av NTF Stockholms län uppgick hjälmanvändningen i Stockholms innerstad till 39 år 1 (Tjärnberg, 1). Enligt mätningar utförda av Stockholms gatukontor var hjälmanvändningen i Stockholms innerstadssnitt 47 år och 48 år 1 (Tiippana, ; 1). Lokala observationsstudier från 12 Den ökade hjälmanvändningen sammanfaller ganska väl med det fleråriga projektet Gävle Cykelstad som startade hösten 1996 med syfte att både öka cyklandet och hjälmanvändningen i staden (Gävle cykelstad, 1998). 24 VTI notat 16-2

24 Göteborg visar att ca 3 använde hjälm 1 (Svensson, 2). För Malmö finns jämförbar lokal information från 1996, då ca 6 av vuxna cyklister använde hjälm (Mallard, 1997). Användningsnivåerna i de lokala observationsstudierna stämmer väl med de nivåer som erhålls i föreliggande rapport på cykelstråk år Observerad kontra självrapporterad hjälmanvändning Ett komplement till observerad cykelhjälmsanvändning är självrapporterad användning via enkätstudier. Fördelen med enkätdata är bl.a. att man lättare kan relatera svaren till olika bakgrundsvariabler hos cyklisten, t.ex. ålder, kön, etc. Nackdelen är dock risken för att vissa personer kan överskatta sin egen eller andras användning. Vad gäller yngre barns hjälmanvändning finns en stor skillnad i mätresultat mellan VTIs observationsdata och självrapporterad användning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät (Vägverket, 2). Framför allt gäller det barns användningsnivå, som baseras på uppgifter från barnens föräldrar. Enligt enkätdata för år 1 använder ca 8 9 av barn upp till 12 år alltid eller nästan alltid cykelhjälm. Det är ungefär dubbelt så hög användning jämfört med observationsdata. När det gäller lite äldre barn (13 14 år) visar enkätdata på ca 3 användning år 1 medan observationsdata ligger på ca. En möjlig förklaring till att resultaten från observations- och enkätmätningarna skiljer sig åt kan vara att föräldrar överskattar sina barns hjälmanvändande, i synnerhet vad gäller något äldre barn (11 15 år). När det gäller yngre barn kan föräldrarna mycket väl uppge en korrekt bild i den meningen att deras barn brukar använda hjälm när de cyklar. Men om barnen däremot slarvar med användningen ibland, t.ex. glömmer att ta på hjälmen, då påverkas inte föräldrarnas svar på enkätfrågan, men däremot får man en lägre användning vid observationsstudier. Om resonemanget är riktigt är problemet egentligen inte att fler yngre barn skall börja använda cykelhjälm, utan att de skall använda hjälmen oftare. När det gäller vuxna cyklister har den observerade hjälmanvändningen legat mellan 15 sedan mitten av 199-talet. Motsvarande självrapporterad användning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät visar däremot på en lägre användning under samma period (5 ) (Vägverket, 2). Det kan tyckas märkligt att vuxnas självrapporterade användning ligger lägre än vad observationsstudierna visar, men en trolig förklaring är att enkätresultaten utgör ett genomsnitt för alla vuxna cyklister, oavsett hur ofta man cyklar. I VTIs observationsstudie ökar ju däremot sannolikheten för cyklister att observeras ju mer de cyklar och eftersom högre hjälmanvändning kan antas hos vanecyklister kan det förklara en högre användningsnivå i observationsstudien. Stöd för ett sådant resonemang finns också i VTIs resvaneundersökning (TSU92-) där självrapporterad hjälmanvändning relateras till hur mycket som cyklas. Enligt Thulin och Gustavsson (1) visar denna undersökning att hjälmanvändningen hos vuxna år var ca i genomsnitt under åren Detta är å andra sidan högre än vad observationsdata visar Informationsinsatser och olika målgruppers hjälmanvändning Sedan mitten av 199-talet har vuxna cyklister varit en prioriterad målgrupp för olika aktiviteter och informationsinsatser för ökad hjälmanvändning, bl.a. drev Vägverket nationella hjälmkampanjer inför varje ny cykelsäsong mellan 1995 VTI notat

25 och 1998 (Vägverket, 1995; Vägverket, 1996; Vägverket, 1997; Vägverket, 1998). Bland annat visades hjälmbudskap via affischer och reklampelare utomhus i stora delar av landet och under våren 1997 och 1998 visades rikstäckande cykelhjälmsinformation i olika TV-kanaler. De nationella hjälmkampanjerna gick under namnet vecka 19 och samordnades med informationsinsatser på regional och lokal nivå under en längre period under cykelsäsongen. Vuxna cyklisters hjälmanvändning ökade också under denna period. Exempelvis fördubblades användningen bland vuxna vid cykelstråk från ca till ca och vid arbetsplatser var ökningen ännu kraftigare, från ca 6 till ca 14. Även äldre cyklister har varit föremål för speciellt utformade informationsinsatser för ökad hjälmanvändning, speciellt intensivt var detta arbete i mitten av 199-talet (Folkhälsoinstitutet, 1994; Konsumentverket & Folkhälsoinstitutet, 1996; NTF & Vägverket, 1996). Detta har förmodligen bidragit till åldersgruppens något högre användningen jämfört med övriga vuxna cyklister. Speciellt gäller detta äldre kvinnliga cyklister som haft en markant högre hjälmanvändning än kvinnor i åldern år. Äldre manliga cyklister tycks dock inte ha påverkats på samma sätt. Deras hjälmanvändning är inte högre än övriga vuxna cyklisters. Även självrapporterad hjälmanvändning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät har de senare åren visat på en högre hjälmanvändning hos äldre vuxna cyklister jämfört med yngre vuxna, men vid senaste enkätmätningen var det dock ingen större skillnad (Vägverket, ; Vägverket, 1; Vägverket, 2). Förhoppningsvis fortsätter informationsinsatserna riktade till äldre cyklister. De är en viktig målgrupp då upptill hälften av alla cyklister som omkommer i trafiken varje år är 65 år eller äldre (Lekander, ). Barn och ungdomar har inte varit direkta målgrupper i de mer nationella hjälmaktiviteter som nämnts ovan, men barnens användning har säkerligen påverkats indirekt av de aktiviteter som genomförts. Exempelvis ökade grundskolebarns användning med ca 45 från 1994 (ca 25 ) till 1998 (ca 36 ). Under denna period arbetade också NTF aktivt med cykelhjälmsinformation mot framför allt yngre grundskolebarn (NTF, 1993; NTF, 1995). Med tanke på att den nedåtgående trenden i hjälmanvändning de senaste åren är speciellt tydlig hos barn är det viktigt att åtgärder för ökad hjälmanvändning intensifieras mot denna målgrupp. År 1994 antogs ett Nationellt Trafiksäkerhetsprogram där bl.a. ökad cykelhjälmsanvändning var ett prioriterat reformområde. Den högt ställda målsättningen var att uppnå en genomsnittlig hjälmanvändning på 8 till år (Vägverket, Rikspolisstyrelsen & Kommunförbundet, 1994). Detta mål nåddes dock inte. Utifrån VTIs observationsstudier uppgick den genomsnittliga hjälmanvändningen i Sverige till 16 år och vid senaste mätningen var användningen ca 15. Även om dagens genomsnittliga hjälmanvändning ligger långt ifrån 8 användning kan man ändå notera att hjälmanvändningen faktiskt ökat kraftigt sedan slutet av 198-talet. Under 199-talet tredubblades den genomsnittliga hjälmanvändningen. Speciellt tydlig var ökningen under femårsperioden då användningen fördubblades, från ca Rimligtvis var denna ökning ett resultat av allt det påverkansarbete som genomförts i landet för att öka den frivilliga hjälmanvändningen. I figur görs ett försök att koppla utvecklingen av genomsnittlig hjälmanvändning enligt VTIs observationsstudier till olika nationella informationsinsatser under samma tidsperiod. I figuren anges också när Nationella Trafiksäkerhetsprogrammet antogs eftersom det var en startpunkt för ett mer intensivt 26 VTI notat 16-2