Hakefjordens inverkan på lufttransporterat havssalt i småsjöar

Transkript

1 EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B Hakefjordens inverkan på lufttransporterat havssalt i småsjöar Annika Forsler Department of Physical Geography GÖTEBORG 1997

2

3 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum Hakefjordens inverkan på lufttransporterat havssalt i småsjöar Annika Forsler ISSN B48 C-geografi Göteborg 1997 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University Box 46 Guldhedsgatan 5A Box Göteborg S Göteborg SWEDEN

4 4

5 Förord Denna C-uppsats i geografi är gjord under september -november Arbetet har varit mycket intressant och givande, särskilt de egna fältundersökningarna. Därför vill jag ge ett stort tack till dem som hjälpt mig att genomföra uppsatsen. Först och främst vill jag tacka min huvudhandledare universitetslektor Björn Holmer för all tid och hjälp med utformningen av arbetet. Tacka vill jag också Mats Gustafsson, doktorand vid Göteborgs Universitet för hjälp med laborationer samt lån av böcker. Vidare har kartriterskan Solveig Svensson lånat ut pennor och ritfilm och hjälpt mig att hitta rätt kartor. Till sist vill jag också tacka mina föräldrar för lån av bil.

6 1 Innehållsförteckning Sidan Sammanfattning 2 Summary 2 1. Inledning 3 Introduktion 3 Bakgrund 3 Saltets ursprung 3 Hur saltet kommer till sjön 3 Avtagande saltdeposition från havet och inåt land 4 Syfte och frågeställning 5 2. Områdesbeskrivning 7 3. Metod Resultat 11 Sambandet mellan kloridhalt och konduktivitet 11 Sambandet mellan salthalt och avståndet från havet 12 Konduktivitet 12 Kloridhalt 13 Summering 14 Andra faktorer som påverkar konduktivitet och salthalt Diskussion Slutsatser 21 Källförteckning 22

7 2 Sammanfattning Havssalt kan transporteras upp i luften när vågor bryts. Saltet förs med vinden in över land och deponeras. Där gör det skada såväl för människor som för växtlighet. Därför kan det vara intressant att se hur saltet deponeras och vilka faktorer som påverkar. Störst mängd salt deponeras vid kusten och mängden avtar sedan inåt land. I det här arbetet utreds vad Hakefjorden har för inverkan på saltdepositionen. Metoden var att mäta salthalten i småsjöar i ett rektangelformat område över Tjörn och fastlandet med Hakefjorden mitt emellan. Resultatet är otydligt men tyder ändå på att Hakefjorden producerar en del luftburet havssalt som sedan sprids både över Tjörn och fastlandet. Otydligheten i resultatet beror på många faktorer som sjöarnas olika topografiska läge, regn mellan mätdagarna som orsakar utspädning i sjöarna samt grundvattnets inverkan på sjöar som ligger lågt. Dessa mätningar är utförda på hösten, en årstid som ger ett utspädningsresultat i sjöarna. Sommarens regn medför att konduktivitetsvärdena genomgående är låga. Summary When waves break, seasalt can be transported up in the air. The wind carries the salt in over the land where it is depositioned. There it causes damage for humans as well as for vegetation. Therefore it can be interesting to observe how the salt is deposited and what parameters that affects the deposition. The biggest amount of the salt is deposited at the shore and the amount recedes as we move inward land. This essay analyses what effect Hakefjorden has on the deposition of seasalt. The method used was to measure the salinity in several small lakes in a rectangular region including Tjörn and the mainland, with Hakefjorden in between. The result is indistinct but does hint that Hakefjorden produces some airborne seasalt that is spread over both Tjörn and the mainland. The deviation from the theory in the result depends on many parameters such as the lakes varied topographical locations, rain between the days that the samples were taken that resulted in dilution of the lakes and the subsoil water effect on the lakes that lies low. These samples were taken in the autumn, a season that gives a dilution of salt in the lakes. The summer s rain causes overall low conductivity readings.

8 1. Inledning 3 Introduktion Bakgrund Vid stark vind bildas stora vågor i havet. När vågorna bryts transporteras saltpartiklar från havet ut till atmosfären. Saltet förs med vindar in över land och deponeras. Denna saltdeposition kan orsaka problem för naturen liksom för människan. Om man vintertid kör bil längs vägar som är saltade kan man se att träden runt vägen är alldeles bruna. Saltet påverkar både rötter, grenar och blad. Likadant blir det efter en extrem storm då mycket salt transporteras upp i atmosfären och avlämnas på land. Saltet förstör cellstrukturen i träden. För människan utgör saltdepositionen också problem. Ett välkänt faktum är att korrosionen är större på västkusten än på andra ställen i Sverige. Det syns t.ex. på bilarnas kortare livslängd på västkusten. Bilarna rostar helt enkelt sönder. Ett annat faktum som inte är lika välkänt är att en av huvudanledningarna till strömavbrott i västsverige är just saltdeposition (Franzén 1990). Detta är bara några av de skador som deponering av lufttransporterat havssalt medför och därför kan det vara av intresse att se hur saltet deponeras och vilka faktorer som påverkar. Saltets ursprung Ursprungligen kommer saltet från bergen på jorden. Allt berg vittrar hela tiden och har gjort så i miljoner år. Det som blir kvar från vittringen är bl a salt (oftast natriumklorid) som hela tiden transporteras iväg i form av en lösning i regnvatten. Vattnet med det lösta saltet leds genom bäckar och floder ut till havet och gör det salt (Eskew 1948). Så salt att om allt havsvatten på jorden avdunstade skulle det finnas ett 60 meter tjockt saltlager på botten. I medeltal innehåller en kubikmeter havsvatten ca 35 kg salter (Nordiska Rådet 1989). Vattenmolekylens mycket speciella egenskaper gör att alla salter kommer till havet i form av joner. Av allt salt i havet är hela 55% kloridjoner. Resten är natriumjoner (30,6%), sulfatjoner (7,7%), magnesiumjoner (3,7%), kalciumjoner (1,2%), kaliumjoner (1,1%) och resten är spårämnen som utgör 0,7% (Bydén et al 1992). Hur saltet kommer till sjön Hur saltet sedan kommer från haven in till sjön är dock mer komplicerat. Aitken var den förste som kom fram till att luftburna partiklar kan komma från havet. Först trodde man att huvudkällan till luftburet havssalt var skummet som bildas vid vågor. Det har emellertid visat sig att den teorin inte stämmer eftersom saltpartiklar som kommer från skum är stora och tunga och därför inte hålls i luften särskilt länge. Nu har man istället kommit fram till att den viktigaste processen i produktionen av havssaltpartiklar är små bubblor som bildas på havsytan när vågor bryts. Dessa bubblor spricker och de minimala vattendropparna med salt som bildas avdunstar tills de överensstämmer med luftfuktigheten - och saltet transporteras med vinden (Vitols 1976).

9 4 Mätningar av havssalt inne på land och de skador som salt kan göra på naturen har visat att luftburet salt kan spridas långt in på kontinenten. Koncentrationen av havssalt i atmosfären varierar med läge och höjd. De största koncentrationerna hittas över havet vid låga höjder när det är stark vind. Då är antalet saltpartiklar stort. Men saltet kommer också upp på höga höjder och man har funnit saltavsättning på flygplan på 5000 meters höjd. I atmosfären transporteras saltet med luftmassorna. Är det fuktigt så ligger saltet i små vattendroppar, annars bildas saltkristaller. Dessa är 0,1 till 20 µm och ibland ändå större. Saltet faller sedan ner över land (torrdeposition) eller också transporteras det med regnet ner till land (våtdeposition). Torrdeposition är mycket mer betydande än våtdeposition (Franzén 1990). Avtagande saltdeposition från havet och inåt land Enligt Vitols (1976) avhandling har studier gjorts som visar att 4 km inåt land finns 15% av det salt som finns vid kusten och 30 km inåt land finns 8%. Att mängden salt som faller ner minskar med avståndet från kusten visar också en undersökning som Franzén gjorde Efter en stormig dag med vindhastigheter runt 30 m/s mättes depositionen av sulfatjoner på tallbarr från västkusten till östkusten. Tallarna växte fritt så vinden lätt kunde nå trädet och barren som användes satt på vindsidan. I havet är 7,7% av saltet sulfatjoner men tallbarren visade mycket högre procentandel sulfat, vilket kan bero på att saltet kan fungera som ett klister för andra vindburna partiklar. Resultatet blev att saltet minskade på barren från väst till öst. En tredje undersökning har gjorts av två studenter: Olsson och Rickardsson (1993). I sin B- uppsats i Geografi visar de på samma slutsatser i småsjöars salthalt på Sotenäset i Bohuslän. Konduktiviteten i sjöarna närmast havet var runt 5000 µs/cm. Värdena sjönk ju längre från kusten man kom och sjöarna längst bort hade en konduktivitet på 200 µs/cm. Detta resulterade i en snyggt fallande kurva. En anledning till att salthalten avtar inåt land kan vara att de största saltpartiklarna lämnas först, för att efterföljas av de näst största, vidare lämnas de tredje största och så vidare. Men om detta ska inträffa måste det vara konstant eller avtagande vind (Franzén 1990). En annan anledning kan vara att saltavlämningen beror på hur högt upp i atmosfären saltpartiklarna transporteras. Först avlämnas de som inte svävar på hög höjd, sedan de som är på något högre höjd o s v. Oftast är det de största saltpartiklarna som faller ner först eftersom vinden har lättare att transportera små partiklar högt upp i atmosfären än stora.

10 5 Syfte och frågeställning Mitt syfte med uppsatsen är att kartlägga konduktiviteten av det salt som kommer från havet och som deponerats i småsjöar. Vidare så är mitt syfte att se salthaltens avtagande inåt land, att bestämma Hakefjordens inverkan samt att undersöka andra faktorer än avståndet från havet som påverkar småsjöarnas salthalt. Min frågeställning är: - Vilken betydelse har Hakefjorden vad gäller lufttransporterat havssalt? Producerar en fjord i den här storleken lika mycket luftburet salt som öppna havet och i vilken riktning sprids i så fall saltet? Det finns olika möjligheter, varav någon av 4 stycken är den mest troliga (figur 1-4). Fig.1 Hakefjorden producerar inget luftburet havssalt. Hakefjorden produces no airborne seasalt Fig.2 Hakefjorden producerar lika mycket luftburet salt som öppet hav i väst-östlig riktning. Hakefjorden produces equal emount airborne salt as the open sea in west-east direction.

11 6 Fig.3 Hakefjorden producerar luftburet salt, dock inte lika mycket som öppet hav. Hakefjordens salt sprids i väst-östlig riktning. Hakefjorden produces airborne salt, yet not as much as the open sea. Hakefjordens salt is spread in westeast direction. Fig.4 Hakefjorden producerar luftburet salt, dock inte lika mycket som öppet hav. Detta sprids i både väst-östlig riktning samt ost-västlig riktning. Hakefjordensproduces airborne salt, yet not as much as the open sea. It is spread in both west-east direction and east-west direction.

12 2. Områdesbeskrivning 7 Det område jag har valt att kartlägga är rektangelformat med bredden 5 km och längden 30 km. Området visas på översiktskartan (figur 5). Sjöarna som varit med i undersökningen är utsatta på kartorna i figur 6 till 8. Topografin i området består mest av berg och skog. Nästan hela Tjörn är bara berg, förutom i de östra delarna där topografin domineras av skog. På fastlandet är det vid kusten en del berg, men mest bebyggelse och skog. Längst åt öster i mätområdet dominerar skogen. Vad gäller berggrunden är det ytbergarter med insprängd migmatitiserad berggrund och pegmatitådror, på området på Tjörn. I mitten finns en area med granit (Samuelsson & Åhäll 1985). Fastlandets berggrund börjar med ytbergarter och övergår sedan i granodiorit och lite metabasit (Samuelsson 1985). Mesta delen av Tjörn är urberg med en del postglacial finlera insprängt samt glaciallera (Fréden 1987). In på fastlandet runt Jörlanda är det samma sak fast mängden glaciallera ökar. Längre in i landet finns en del mossar och kärr (Fréden 1986). Fig.5 Översiktskartan visar var mätområdet ligger på västkusten i Sverige. The map shows the sample area s location on the west coast of Sweden. Källa: Röda kartan, 4 göteborg, Copyright Lantmäteriverket. Medgivande Godkänt från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket

13 8 N Skala 1: Fig.6 Kartan visar västra delen av mätområdet, det på Tjörn. The map shows the western part of the sample area, Tjörn. Källa: Gula kartan, Skärhamn 7A: 68 och Gula kartan, Kode 7B: 61, Copyright Lantmäteriverket. Medgivande Godkänt från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket N Skala 1: Fig.7 Kartan visar mitten av mätområdet. Längst till vänster finns Hakefjorden och till höger ligger fastlandet. The map shows the middle part of the sample area. To the left lies Hakefjorden and the mainland s to the right. Källa: Gula kartan, Kode 7B: 61, Copyright Lantmäteriverket. Medgivande Godkänt från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket

14 N 9 Skala 1: Fig.8 Kartan visar östra delen av mätområdet, fortsätting på fastlandet från figur 7. The map shows the eastern part of the sample area, extension of figure 7. Källa: Gula kartan, Älvängen 7B: 64, Copyright Lantmäteriverket. Medgivande Godkänt från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket

15 3. Metodik 10 Under perioden 25/9 till 10/ har jag använt 7 heldagar till fältarbete. Fältarbetet gick till så att jag körde bil till de olika sjöarna så nära jag kunde komma och gick sedan till sjön med hjälp av Gula kartan 1: och kompass. Väl framme vid sjön tog jag ett fotografi, antecknade fakta om terrängen runt sjön, tog ett vattenprov i en liten plastflaska, markerade sjön på en karta och mätte konduktiviteten med en konduktivitetsmätare (WTW LF ). Med konduktivitet menas att ju mer lösta joner ett vatten innehåller, desto lättare leder det elektricitet. Konduktivitetsmätaren anger ledningsförmågan i vattnet med enheten µs/cm, d v s mikrosiemens per centimeter. Vattenproverna förvarade jag i en kylväska i bilen under fältdagen och senare i kylskåp. Vattenprovernas kloridhalt analyserades sedan i ett laboratorium vid geovetarcentrum, Göteborgs Universitet, med hjälp av en spektrofotometer (Merck SQ 118). Proverna analyserades med metod enligt tillhörande manual. För att mäta klorid användes metod nummer 20 eller 21. Kloridhalten anges i mg/l, d v s milligram per liter. Uppgifter om nederbördsmängd och vindstyrka har jag erhållit från SMHI, samt från tidskriften Väder och Vatten. Sjöarna varierade i storlek från 12,5 kvadratkilometer till 0,4 kvadratkilometer. De flesta sjöarna är små (ca 0,5 kvadratkilometer) och har varken ett vattendrag som leder från eller till sjön. Dessa sjöar är därför direkt påverkade av luften och inte mycket av den omgivande markens vatten. Underlaget består av 70 olika sjöar. En del sjöar mättes före ett stort regn, varför de senare mättes om för att få samma utspädningseffekt som de övriga sjöarna av det stora regnet. I tre sjöar har svarta slangar iakttagits. Två av dessa sjöar 9 och 65 har hoppande värden och är således otillförlitliga. Slangarna kan föra förorenat vatten till sjön. För att bestämma avståndet från havet har en 0-linje dragits, varifrån det vinkelräta avståndet till sjön mäts. Jag valde att dra 0-linjen vid den yttersta punkten på Tjörns fastland, inom de 5 kilometer som utgör bredden på området. Denna punkt hittas vid Yttre Näset.

16 4. Resultat 11 Sambandet mellan kloridhalt och konduktivitet Som tidigare nämnts består saltet i havsvattnet till 54% av kloridjoner. Kloridhalten i de svenska insjöarna kommer nästan uteslutande från atmosfärtransporterat havssalt. Det kan dock också ha kommit från exempelvis vägsalt, eller mer troligt från grundvatten som kan ha fått höga kloridhalter från leror som under istiden varit täckta av havet (Bydén et al 1992). Enligt områdesbeskrivningen finns sådana områden på mitt mätområde. Dessutom kan saltet naturligtvis komma direkt från vittringen av berg. En av anledningarna till att kloridhalten mättes var att se om det finns ett samband mellan konduktivitetsvärdet och kloridhalten. För att se om man kan använda ett konduktivitetsvärde som ett mått på salthalten av vindtransporterat havssalt Kloridhalt (mg/l) Konduktivitet (µs/cm) Fig.9 Sambandet mellan konduktivitet och kloridhalt. The relationship between conductivity and chloride concentration. Diagrammet (figur 9) visar att det finns ett samband mellan konduktivitetsvärdet och kloridhalten, dock med vissa avvikelser. Om en sjö har hög konduktivitet och låg kloridhalt kan det bero på att det finns andra salter i sjön som inte kommer ifrån havet. Tex sjö nummer 27 som har konduktiviteten 219 µs/cm och kloridhalten 15 mg/l. Sjön ligger nära en väg och en möjlig orsak är förorening, t.ex. kväve, från bilar som färdas på vägen eller vägsalt. Det samma gäller för sjö nummer 41. Konduktiviteten är 177 µs/cm och kloridhalten är 13 mg/l. Den ligger nära en motorväg.

17 Sambandet mellan salthalt och avståndet från havet Enligt områdesbeskrivningen mättes salthalten om i de sjöar som undersöktes före det stora regnet den 29/9. Diagrammen nedan bygger på mätningarna som är gjorda efter regnet och sjöarna är då jämförbara. Konduktivitet 12 I diagrammen kan man se att det är så små variationer på konduktiviteten i sjöarna att man inte kan utläsa någon tydlig tendens. Trots detta finns en tendens i värdena. Figur 10 nedan visar hur konduktiviteten i sjöarna på Tjörn avtar, för att sedan öka igen närmast Hakefjordens kust. Konduktiviteten på fastlandet är högre i sjöarna längst ut mot kusten än de längst ut mot kusten på Tjörn. Konduktiviteten i sjöarna på fastlandet avtar sedan med avståndet från havet (figur 11). Avvikande värden är sjö nummer 65 med konduktiviteten 251 µs/cm och på avståndet meter från 0-linjen (figur 11). Till denna sjö kunde en svart slang iakttagas och konduktivitetsvärdena hoppar. Slangen kan eventuellt tillföra förorenat vatten till sjön. Sjö nummer 40 med konduktiviteten 372 µs/cm och meter från 0-linjen (figur 11). Denna sjö ligger vid en motorväg, som kan medföra förorening i sjön. Konduktivitet (µs/cm) Meter från havet (m) Fig.10 Kondktiviteten i sjöarna på Tjörn. The conductivity in the lakes on Tjörn.

18 13 Konduktivitet (µs/cm) Meter från havet (m) Fig.11 Konduktiviteten i sjöarna på Tjörn och på fastlandet. Hakefjorden finns mellan m och m från 0-linjen. The conductivity in lakes on Tjörn and the mainland.the strait Hakefjorden is between m and m from the zero line. Kloridhalt Kloridhalten i sjöarna är högre på Tjörn än på fastlandet (figur 12), vilket kan bero på att depositionen av lufttransporterat havssalt är störrre närmare havet än inåt land. Ur diagram 11 kan utläsas att konduktiviteten inte är lägre på fastlandets kust än på Tjörns. Det kan bero på att sjöarna på fastlandet är mer påverkade av sin omgivning som t.ex. att de står i förbindelse med grundvattnet, eller att de påverkas av vegetationen runt sjön Kloridhalt (mg/l) Meter från havet (m) Fig.12 Diagrammet visar sjöarnas kloridhalt i förhållande till avståndet till havet. The diagram shows the cloride concentration in relation to the distance to the sea in the lakes.

19 Summering 14 Figur nummer visar att saltspridningen mest påminner om figur nummer 4, där Hakefjorden producerar en del luftburet salt som sprids i både väst-östlig samt ost-västlig riktning. Andra faktorer som påverkar konduktivitet och salthalt Många sjöar avviker från övriga och det kan bero på en mängd anledningar. Jag skall här analysera en del. * 0-linje vid Yttre Näset. Eftersom strandlinjen inte är en rak linje blir det egentliga avståndet från en sjö och ut till kusten betydligt kortare än till 0-linjen. Å andra sidan kan sjön i vissa fall påverkas av små öar som ligger utanför 0-linjen. Sjön får då mindre salthalt, eftersom en del salt först avlämnas på ön. Sjö nummer 1 ligger 880 meter och sjö nummer 3 ligger 840 meter från 0-linjen. De ligger således nästan lika långt från 0-linjen. Utanför sjö nummer 1 finns öar som Bockholmen, Korsholmen och Ingegärdsholmen. Utanför sjö nummer 3 är det öppet hav. Detta visar sig på konduktiviteten och kloridhalten i sjöarna. Sjö nummer 1 har konduktiviteten 160 µs/cm och kloridhalten 25 mg/l. Sjö nummer 3 har konduktiviteten 208 µs/cm och kloridhalten 40 mg/l. Ett annat exempel är sjö nummer 10 och 15. Sjö nummer 10 ligger 2520 meter från 0-linjen och sjö numer 15 ligger 2680 meter, d v s de ligger nästan lika långt från 0-linjen. Avståndet till kusten är 500 meter för sjö nummer 10 och 1600 meter för sjö nummer 15. Därför är det inte konstigt att sjö nummer 10 har konduktiviteten 170 µs/cm och kloridhalten 29 mg/l medan sjö nummer 15 har konduktiviteten 80 µs/cm och kloridhalten 17 mg/l. * Topografin runt sjön För att se ifall salthalten beror på vad sjön ligger i för topografiskt läge jämförs sjöar som är omslutna helt av berg, utan direkt växtlighet runt omkring förutom enstaka träd (figur 13), med sjöar som ligger i skog (figur 14). Sjöar som har haft hoppande värden vid provtagningen och sjöar som ligger i en golfbana, som ofta utsätts för gödsling, utesluts ur denna jämförelse.

20 15 Fig.13 En typisk sjö som ligger i berg, sjö nummer 57. A typical lake located in the hills, lake number 57. Fig.14 En typisk sjö som ligger i skog, sjö nummer 19. A typical lake located in a forest, lake number 19.

21 16 För att skilja mellan ett högt och ett lågt konduktivitetsvärde valdes gränsvärdet 150 µs/cm. Hur många sjöar som är omslutna av berg som har ett konduktivitetsvärde över detta gränsvärde respektive under räknas. Likadant gjordes för sjöarna som ligger i skog. Det resulterade i följande tabell: Tabell 1. Antalet sjöar som ligger i skog respektive i berg och som har över respektive under 150 µs/cm i konduktivitet. Bergssjöar (st) Skogssjöar (st) över 150 µs/cm under 150 µs/cm 8 30 Tabellen visar att vindar med salt som inte hindras av träd lämnar mer salt i sjön än om träd finns i vägen. Ett tillägg som stärker teorin är att vattenproverna visar att kloridhalten är så låg i en del skogssjöar att det höga konduktivitetesvärdet måste bero på något annat, t.ex. förorening. Detta inträffar t.ex. i sjö nummer 41. Konduktiviteten är 177 µs/cm och kloridhalten är 13 mg/l. Sjö nummer 25 har konduktiviteten 183 µs/cm och kloridhalten 17 mg/l. Sjö nummer 27 har konduktiviteten 219 µs/cm och kloridhalten 15 mg/l. Många av de sjöar som endast är omslutna av berg är de sjöar som ligger närmast havet. Eftersom det är mer salttransport närmast havet skulle en förklaring till att bergssjöar har hög salthalt vara att de låg nära kusten och att det inte alls berodde på det topografiska läget. Flertalet av de skogssjöar som ligger ganska nära kusten visar dock på låga konduktivitetsvärden. T ex sjö nummer 26 med konduktiviteten 124 µs/cm och avståndet 900 meter från kusten. Därför bör det topografiska läget ha en del betydelse för saltavlämningen i sjön. * Sjöarnas storlek Jag har till största delen gjort mina mätningar i små sjöar utan något vattendrag som rinner till eller från sjön. I många fall kan man inte ens tala om en sjö, utan snarare en vattensamling, eller pöl. Jag har dock mätt konduktiviteten i 11 stycken stora sjöar och av dem kan jag inte utläsa något mönster som om det skulle vara lägre eller högre salthalt i dem. Kanske detta beror på att underlaget (11 sjöar) är för litet. Annars skulle en möjligtvis trolig förklaring vara att stora sjöar skulle ha högre salthalt än små, eftersom de ligger i ett tillrinningsområde. I min mätning är 10 av de 11 stora sjöarna, de sjöar som ligger längst bort från 0-linjen och därför borde de ha lägst salthalt med tanke på att salthalten avtar inåt land. Konduktivitetsvärdena i dessa sjöar är dock olika och varierar från 67 µs/cm till 159 µs/cm. Däremot är kloridhalterna genomgående låga i dessa sjöar vilket betyder att halten salt som kommer från lufttransporterat havssalt är låg. * Ett dagsregns betydelse För att få reda på vilken effekt en dag med mycket vind och även mycket regn får på konduktivitetsvärdet i en sjö genomförde jag en ommätning av sjö nummer 1-11 efter en blåsig och regnig dag. Skulle konduktiviteten öka p g a att blåsten piskade upp mer salt i atmosfären som senare avlämnas i sjöarna eller skulle konduktiviteten minska p g a att regnet skulle medföra en utspädningseffekt, var frågan jag ställde mig. Regnvatten har i södra Sverige en så låg konduktivitet som µs/cm (Bydén et al 1992). Sjö nummer 1-11 mättes innan söndagen den 29/9 som var en blåsig och regnig dag. Nederbördsmängden var den 29/9 18,2 mm regn i en regnmätare som sitter i Säby, den regnmätare som är närmast mitt mätområde. Uppgifter om nederbördsmängden har erhållits från SMHI. Normalt kommer det 10 mm regn en regnig dag.

22 17 SMHI lämnar också uppgiften att vindstyrkan under dagen var maximalt 19 m/s och minimalt 7 m/s. Denna mätning är gjord vid Måseskär. Torsdagen den 3/10 genomfördes en ommätning av sjö nummer I alla sjöar förutom en hade både konduktiviteten och kloridhalten sjunkit (figur 15). I den sjö (9) där värdena istället ökade iakttogs en svart slang som ledde ner till sjön. Mättes konduktiviteten precis vid den svarta slangen visades mycket höga värden och denna sjö bör därför uteslutas ur sammanhanget. Fig.15 Minskningen i konduktivitet efter regnet söndagen 29/9. The decrease in conductivity after the rain, Sunday the 29th of September. Ur diagrammet kan man se att under de förhållandena som den 29/9 innebär i vindstyrka och nederbördsmängd, sker en utspädningseffekt. Dock utan något samband med avståndet från havet. Detta visar att värdena i en sjö ganska lätt förändras. Av naturliga skäl kunde inte mätningarna i alla 70 sjöarna göras samtidigt och detta kan därför vara en av anledningarna till att värdena ibland avviker från de övriga i figur * Grundvattnets inverkan i sjöar. Normalvärden för konduktiviteten i svenska insjöar är µs/cm (Bydén et al 1992). Konduktiviteten i de 70 sjöar som jag har mätt faller inom ramen för dessa värden. De sjöar som ligger högt och är helt omgivna av berg påverkas inte av grundvatten. Bergssjöarna finns oftast närmast 0-linjen. Det är dock mycket troligt att en del av de sjöar som ligger lågt och i en skog gör det. Grundvatten har en konduktivitet i storleksordningen 400 µs/cm (Bydén et al 1992). Det betyder att grundvattnet är saltare än de flesta av de sjöar jag har mätt. Därför kan anledningen till en hög konduktivitet i skogssjöar som ligger långt in i landet vara att dessa sjöar är uppblandade med det saltare grundvattnet. Som exempel kan man jämföra sjö nummer 11 och 22. Sjö nummer 11 ligger 3040 m från 0- linjen och på 45 meters höjd. Den är omsluten av berg och påverkas alltså inte av grundvatten. Konduktiviteten är 132 µs/cm. Sjö nummer 22 ligger m från 0-linjen och på 10 meters höjd. Den ligger i skog och kan troligtvis påverkas av grundvatten. Konduktiviteten är 150 µs/cm. Sjöarnas klorihalt är samma, 19 mg/l. Den höga konduktiviteten i sjö nummer 22 kan således bero på uppblandning av grundvatten.

23 5. Diskussion 18 Figur 9 visar att det finns ett samband mellan konduktivitet och kloridhalt, inom det undersökta området. Sambandet är att om det är hög konduktivitet i en sjö är det också hög kloridhalt. Trots att det finns en del avvikelser kan slutsatsen dras att man i regel kan använda konduktiviteten som ett mått på deponerat havssalt i sjöar. I de sjöar som är belägna längst inåt land i det mätområde jag har valt gäller dock inte sambandet. Sjöarna har mycket låg kloridhalt samtidigt som de inte har fullt så låg konduktivitet. Detta kan bero på att saltavlämningen från luften är låg, men salt kommer även till sjön genom grundvattnet och vattendrag. I en del sjöar finns inget som helst samband mellan kloridhalt och konduktivitet. Detta inträffar i sjöar som ligger vid en golfbana och i områden med jordbruk. Golfbanornas gräsmattor saltas ofta och gödsel från jordbruket kan läcka ut joner till sjön. Ibland finns en svart slang som leder ner till sjön, med utsläpp av förmodligen förorenat vatten. Figur visar många avvikande värden och spridningen av värdena är stor. Det finns ingen tydlig tendens att salthalten avtar med avståndet från havet. Det finns det däremot i undersökningar som Olsson och Rickardsson (1993) samt Franzén (1990) gjort. Fig.16 Olssons och Rickardssons(1993) diagram över salthaltens avtagande inåt land i sydvästnordostlig riktning i småsjöar. Olsson s and Rickardsson s (1993) diagram of the salinity showing the decrease in southwest-northeast direction in small lakes.

24 19 Fig.17 Franzéns (1990) diagram över salthaltens avtagande i väst-östlig riktning på tallbarr. Franzéns (1990) diagram of the salinity on pineneedles as it decreases in west-east direction. Konduktiviteten i de sjöar i min undersökning varierade mellan 60 µs/cm och 513 µs/cm. I Olssons och Rickardssons B-uppsats i geografi varierade konduktiviteten mellan 168 µs/cm och 5370 µs/cm. Deras mätning är från April-Maj De värden jag har erhållit är betydligt lägre än de som redovisas i B-uppsatsen. För att reda ut anledningen till denna skillnaden jämfördes data ur tidskrifterna Väder och Vatten som utges av SMHI. På Nordkoster finns den regnmätare som är närmast Sotenäset. Vid Säve finns den närmaste regnmätaren till Tjörn som har data om regnmängden sommaren Tabell 2. Regnmängden våren 1993 på Nordkoster och sommaren 1996 i Säve. Nordkoster 1993 Regnmängd (mm) Säve 1996 Regnmängd (mm) Januari 60 Maj 134 Februari 43 Juni 53 Mars 9 Juli 43 April 30 Augusti 68 Summa 142 Summa 298 Genomsnitt per månad 35,5 Genomsnitt per månad 75,4