Abstract. Key words: Assistive devices, Brain injury, Everyday life

Transkript

1 Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Examensarbete Arbetsterapi vårtermin 2015 Arbetsterapeutprogrammet Kognitiva hjälpmedel som arbetsterapeutisk intervention och dess inverkan på aktivitetsförmåga för personer med förvärvad hjärnskada: En litteraturöversikt Cognitive assistive devices as an occupational therapy intervention and their impact on occupational performance for individuals with acquired brain injury: A literature review Författare: Andrea Lundkvist & Malin Soro Hassner Handledare: Anna Brorsson

2 Abstract Cognitive impairments due to an acquired brain injury can cause a great impact on many areas of everyday life. Abilities that can be affected are memory, communication, and attention which may contribute to impaired ability to perform activities of daily life. The purpose of the literature review is to see in witch way cognitive assistive devices can enhance occupational performance in everyday life for individuals with acquired brain injury. A systematic literature search was done on two different scientific databases. Articles underwent a careful quality control process and resulted in 10 selected articles. The results are presented in four different themes: "Individual learning and understanding of a cognitive assistive device", "cognitive assistive devices impact on the planning of everyday life", "Cognitive assistive devices impact on occupational performance in everyday life" and "Cognitive assistive devices impact on communication in everyday life The overall result shows how the activity capacity can be enhanced in four different areas in the everyday life with an cognitive tool, witch is learning, planning, performance and communication. Conclusions can be drawn that cognitive assistive devices can increase occupational performance in some areas of daily living and that there is a need for professional support in the use of cognitive devices to achieve independence. Key words: Assistive devices, Brain injury, Everyday life 1

3 Sammanfattning Kognitiva funktionsnedsättningar till följd av en förvärvad hjärnskada kan ge en stor påverkan på flera områden i vardagslivet. Förmågor som kan påverkas är minne, kommunikation samt uppmärksamhet vilket kan bidra till nedsatt aktivitetsförmåga i utförandet av vardagliga aktiviteter. Syftet med litteraturöversikten är att se på vilket sätt kognitiva hjälpmedel kan främja aktivitetsförmåga för personer med förvärvad hjärnskada i deras vardagsliv. En systematisk litteratursökning gjordes på två olika vetenskapliga databaser. Artiklarna genomgick en noggrann kvalitetsgranskningsprocess och resulterade i 10 utvalda artiklar. Resultatet presenteras i fyra olika teman; Individuell inlärning och förståelse av ett kognitivt hjälpmedel, kognitiva hjälpmedels påverkan på planering av vardagen, Kognitiva hjälpmedels påverkan på aktivitetsutförandet i vardagen samt Kognitiva hjälpmedels påverkan på kommunikation i vardagen Det övergripande resultatet visar på att kognitiva hjälpmedel kan främja förmåga till aktivitet i 4 olika områden i det vardagliga livet, som är inlärning, planering, aktivitetsutförande och kommunikation. Slutsatser kan dras att kognitiva hjälpmedel kan främja aktivitetsförmågan inom vissa områden, samt att behov finns av professionellt stöd i användandet för att uppnå självständighet. Sökord: Assistive devices, Brain injury, Everyday life 2

4 1. Inledning Bakgrund Arbetsterapi Förvärvad hjärnskada Arbetsterapi vid en förvärvad hjärnskada Kognitiva hjälpmedel Aktivitetsförmåga Problemformulering Syfte & Frågeställning Material och metoder Design Urval Datainsamling Databearbetning Forskningsetiska överväganden Resultat Individuell inlärning och förståelse av teknikens användningsområde Kognitiva hjälpmedels påverkan på planeringen av vardagen Kognitiva hjälpmedels påverkan på kommunikation i vardagen Kognitiva hjälpmedels påverkan på kommunikation i vardagen Sammanfattande resultat Diskussion Resultatdiskussion Vidare forskning Metoddiskussion Slutsatser Tack till Referenser...26 Bilagor...31 Bilaga Bilaga

5 1. Inledning Arbetsterapeuter arbetar med aktiviteter i det vardagliga livet. Syftet med arbetsterapi är att möjliggöra delaktighet i meningsfulla aktiviteter för personer som av olika anledningar upplever begränsningar i sin vardag (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [fsa] 2012). Det kan beskrivas utifrån följande citat ur den etiska koden för arbetsterapeuter (fsa, 2012): Människans utveckling är beroende av aktivitet och delaktighet. (s.5). Vilket visar på att människors utveckling i det vardagliga livet styrs av förmågan att utföra aktiviteter och där med uppleva delaktighet. Personer med kognitiva nedsättningar till följd av en hjärnskada kan uppleva svårigheter i att utföra meningsfulla aktiviteter som kan leda till en nedsatt aktivitetsförmåga. Ett sätt att kompensera för upplevda aktivitetsbegränsningar i det vardagliga livet kan vara genom kognitiva hjälpmedel (Edyburn, 2004). Vilket även påvisas i en nationell uppföljning av Adolphsson (2013) som behandlar den markant ökade förskrivningen av kognitiva hjälpmedel för personer med kognitiva nedsättningar. 2. Bakgrund 2.1. Arbetsterapi Arbetsterapi handlar om relationen mellan aktivitet, delaktighet och hälsa, där människan är i centrum. Människan är i grund en aktiv person som är i samspel med omvärlden (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, (FSA) 2012). Målet med arbetsterapi är att främja aktivitetsförmåga och delaktighet i vardagliga livets aktiviteter för personer som på grund av en medfödd eller förvärvad skada har svårigheter att genomföra aktiviteter i sitt vardagliga liv (Molineux, 2011). En arbetsterapeut ska främja och skapa möjligheter till ett aktivt och delaktigt liv utifrån vad en person anser vara viktigt (Fsa, 2012). Ett centralt begrepp inom arbetsterapi är aktivitet. Aktivitet kan brytas ned till flera moment, och kan förstås genom att titta på vad som krävs för att genomföra en aktivitet. Kielhofner (2012) förklarar aktivitet utifrån tre begrepp som är följande; viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet. Viljekraft förklaras utifrån vad den specifika personen vill göra, vad som är meningsfullt i livet, så som känslor, värderingar och den upplevda förmågan. Vanebildning handlar om vanor och mönster i vardagslivet, som bidrar till roller i sociokulturella kontexter där miljön spelar en stor roll. Utförandekapaciteten syftar både till de fysiska förmågorna, men också de kognitiva förmågorna. Utförandekapaciteten är beroende av miljön och utgörs av resurser och begränsningar både i den psykiska och den fysiska miljön, där den fysiska miljön innebär rumslig miljö, och den psykiska miljön innebär den sociala miljö individen befinner sig i. Dessa tre komponenter tillsammans menar Kielhofner (2012) utgör begreppet aktivitet och 4

6 hur det kan förstås i vardagen. Sammanfattningsvis handlar arbetsterapi om att skapa förutsättningar för personer som av någon anledning upplever begränsningar i deras vardagliga liv. Målet med arbetsterapi är att personer ska få möjlighet att uppleva delaktighet i meningsfulla aktiviteter (Kielhofner, 2012) som utgör deras aktivitetsliv oberoende av sjukdom eller svårigheter (Fsa, 2012). 2.2 Förvärvade hjärnskador En förvärvad hjärnskada innebär att en hjärnskada har tillkommit under en persons liv, och där med inte medfödd. En hjärnskada kan ge stora neurologiska funktionshinder i vardagen, då kroppens funktioner styrs från hjärnan (Sand, Sjaastad, Haug & Bjålie, 2006). En hjärnskada kan uppstå på flera olika sätt, så som kraftigt våld mot huvudet, genom blödning och slaganfall, samt till följd av en hjärntumör (Norrving & Lindgren, 2013). En hjärnskada kan delas in en primär och sekundär skada. Den primära hjärnskadan uppkommer genast efter en skada, medan en sekundär hjärnskada uppkommer efter traumat (Enblad & Hårdemark, 2013). En hjärnskada kan delas in i olika grader, så som lätt, måttlig och svår. Vid en lätt hjärnskada är personen vid medvetandet och ger endast liten påverkan på neurologiska funktioner. Vid en måttlig hjärnskada kan personen vara desorienterad och ha ett visst funktionsbortfall. Vid en svår hjärnskada är personen medvetslös och har svårt att kommunicera och har där med stora funktionsbortfall (Enblad & Hårdemark, 2013). En hjärnskada kan påverka kognitionen, och leda till kognitiva funktionshinder, vilket innebär att en person exempelvis kan ha svårt att uppfatta tid, ta initiativ samt hålla koncentrationen (Toglia, Golisz & Goverover, 2009). Skadan kan också påverka motoriken, och ge motoriska samt sensoriska funktionshinder, så som förlamning och känselbortfall (Fagius, Nyholm & Aqulonius, 2013). Kognitiva och fysiska funktionshinder påverkar också vardagliga aktiviteter i livet, och där med kan livet se väldigt annorlunda ut efter en hjärnskada (Strandberg, 2009; Adolfsson, 2012). Vid kognitiva nedsättningar kan vardagslivet påverkas genom att personer med en förvärvad hjärnskada har svårigheter att planera sin vardag, upprätthålla samt skapa rutiner, orientera sig i tid och rum samt svårt att minnas personer eller aktiviteter (Ehrenfors, 2004). Detta leder till en nedsatt förmåga att vara självständig och ta hand om sig själv (Toglia, Golisz & Goverover, 2009). 2.3 Arbetsterapi vid en hjärnskada Vid en neurologisk funktionsnedsättning till följd av en hjärnskada kan en arbetsterapeut verka kring individen och bidra med kunskap och strategier i vad ett funktionshinder innebär, 5

7 för att på så vis underlätta i vardagen. Arbetsterapeuten ansvarar för att utveckla eller bibehålla aktivitetsförmåga, samt att anpassa och kompensera i miljön i syfte att underlätta dagliga livets aktiviteter (Borg, Lindberg & Piehl, 2013). Det kan handla om kompensation i den fysiska miljön, men även i den psykiska miljön ((Rigby, Stark, Letts & Ringaert, 2009). En arbetsterapeut kan i rehabiliteringen utreda och kartlägga en individs resurser för att på så vis kunna göra en helhetsbedömning som ligger till grund för interventioner. Vidare kan intervention ske i grupp, samt individuellt. Arbetsterapeuten kan stödja i träning för att klara av det vardagliga livet, samt kompensera för funktionsnedsättning med diverse olika hjälpmedel, exempelvis hjälpmedel för att kompensera för nedsatt minne (Fsa, 2013; Borg, Lindberg & Piehl, 2013). 2.4 Kognitiva hjälpmedel Kognitiva nedsättningar kan bidra till ett stort funktionhinder i vardagen (Adolfsson, 2012). Problem som kan uppstå i vardagen för personer med kognitiva nedsättningar till följd av en hjärnskada är minnessvårigheter samt organisations och planeringssvårigheter (Adolfsson, 2012; Toglia, Golisz & Goverover, 2009). Det kan även vara svårt att upprätta kommunikation med andra för personer som har dessa svårigheter, och en hjärnskada visar sig ha en stor påverkan på personers psykiska och sociala hälsa (Strandberg, 2009). Då kan något i syfte att kompensera för dessa upplevda svårigheter behövas. Kognitiva hjälpmedel har som syfte att stötta och hjälpa till i ett utförande (Edyburn, 2004). Det finns olika typer av kognitiva hjälpmedel. Det finns högteknologiska hjälpmedel, som innebär hjälpmedel som är avancerade och med olika funktioner, medan lågteknologiska hjälpmedel är av en enklare variant med färre funktioner. Det finns en rad olika hjälpmedel på marknaden, som fyller olika funktioner och är olika avancerade, exempelvis specialanpassade hjälpmedel utformade efter den specifika individen, samt mer universella hjälpmedel (Adolfsson, 2012). Exempel på mer specialanpassade hjälpmedel är specialanpassade datorprogram, handdatorer, och elektroniska påminnelsesystem. Exempel på mer universella hjälpmedel är papperskalendrar, samt tidshjälpmedel i syfte att kompensera för personer som exempelvis har svårt att orientera sig i tid och rum (Toglia, Golisz & Goverover, 2009). 2.5 Aktivitetsförmåga Aktivitetsförmåga innebär en persons förmåga att utföra en aktivitet. Utförandet av en aktivitet i det var vardagliga livet innebär ett samband mellan olika faktorer. Det kan handla om hur en individ tolkar, förflyttar sig, planerar och kommunicerar med omvärlden 6

8 (Kielhofner, Tham, Baz & Hutson, 2012). Ett utförande är beroende av olika kroppsliga förmågor, exempelvis den kognitiva förmågan, som styr över att initiera en aktivitet (Kielfoner, Tham, Baz & Hutson, 2012). Aktivitetsförmågan och utförandet blir också beroende av miljön som personen befinner sig i (Kielhofner, 2012) och innebär både en fysisk och en psykisk miljö. Den fysiska miljön innebär exempelvis föremål, och ett rums utformning och design, och den psykiska miljön innebär exempelvis sociala sammanhang och kommunikation med omvärlden (Rigby, Stark, Letts & Ringaert, 2009). Miljön kan utgöra resurser och begränsningar för en persons förmåga till aktivitet. Resurser kan innebära familjära miljöer, socialt stöd, samt förmågor och bör tas tillvara på. Begränsningar som finns i en individs fysiska och psykiska miljö kan leda till inskränkt aktivitetsförmåga. Genom att kompensera för begränsningar i aktivitetsförmåga i det vardagliga livet med exempelvis ett hjälpmedel som stöttar i utförandet kan aktivitetsförmåga och utförande främjas (Kielhofner, 2012; Fsa, 2012). Förmåga kan även främjas genom att kunskap ges i hur ett utförande av en aktivitet kan ske samt träning. På så vis kan både aktivitetsförmåga utvecklas och förbättras, men även bibehållas. Vilket kan leda till att aktivitetsförmågan och utförandet av meningsfulla aktiviteter i vardagslivet kan främjas för personer med nedsatt aktivitetsförmåga (Kielhofner, 2012). 2.6 Problemformulering Sammanfattningsvis så bidrar den presenterade litteraturen till grundläggande kunskap samt förståelse inom det valda ämnet. Eftersom att vardagslivet förändras efter en förvärvad hjärnskada, och kan leda till aktivitetsbegränsningar gällande den psykosociala och fysiska förmågan (Strandberg, 2009) så påverkas även aktiviteterna (Kielhofner, 2012). Ett sätt satt främja aktivitetsförmåga är att exempelvis genom kognitiva hjälpmedel kompensera för de förmågor som blivit påverkade i samband med en förvärvad hjärnskada, samt utgöra ett stöd (Edyburn, 2004) som möjliggör utförandet av meningsfulla aktiviteter (Fsa, 2012). En viktig fråga blir där med på vilket sätt kognitiva hjälpmedel främjar aktivitetsförmåga i det vardagliga livet för personer med en förvärvad hjärnskada. Genom att göra en litteraturbaserad översikt kan relevant forskning inom området sökas och sammanställas i syfte att förmedla ökad kunskap om på vilket sätt kognitiva hjälpmedel bidrar till främjad aktivitetsförmåga i vardagslivet. Studien kan även bidra till ett vetenskapligt stöd för yrkesverksamma arbetsterapeuter inom området (Backman, 2008). 7

9 3. Syfte och frågeställning Syftet med litteraturöversikten är att undersöka på vilket sätt kognitiva hjälpmedel som arbetsterapeutisk intervention kan främja aktivitetsförmågan i det vardagliga livet för personer med förvärvad hjärnskada. 4. Material och metoder 4.1 Design Den valda metoden är litteraturöversikt, vilket innebär en samlad översikt av vetenskapliga studier inom ett valt område. Genom en litteraturöversikt kan ett specifikt forskningsämne tas upp och fördjupas (Segesten, 2012). Vidare kan befintlig forskning inom ett visst område skapa ökad kunskap och förståelse och bidra till yrkesspecifik kompentens (Taylor, 2007). Kvalitativ och kvantitativ forskning inom det valda ämnet har använts för att få ett brett vetenskapligt underlag (Friberg, 2012). Forskningsprocessen, menar Friberg (2012) är föränderlig över tid. Under processens gång behövs kontinuerliga diskussioner gällande litteraturöversiktens syfte, sökning efter material och tillhörande bearbetning hållas för att säkerställa att en strukturerad forskningsprocess efterföljs som också ger möjlighet att kunna gå tillbaka och reflektera (Friberg, 2012). 4.2 Urval Utifrån studiens syfte så formulerades inklusions och exklusionskriterier. Genom olika kriterier kan sökningen efter relevant forskning inom det valda området effektiviseras samt underlätta urvalsprocessen (Friberg, 2012). Till en början diskuterades olika lämpliga sökord. Sökningen skedde genom två olika databaser, Cinahl och Pubmed. Dessa valdes ut för att författarna tyckte att de var övergripande. Cinahl beskrivs på Karolinska Institutets biblioteks hemsida innehålla vetenskapliga artiklar för omvårdnad, fysioterapi samt arbetsterapi, vilket avgjorde valet eftersom att det då kan säkerställas att ett specifikt fokus ligger på arbetsterapeutiska vetenskapliga artiklar (Karolinska Institutets Bibliotek, n.d). För ett mer medicinskt fokus valdes Pubmed som i ämnesbeskrivningen innehåller medicin, medicinhistoria, folkhälsa och epidemiologi, omvårdnad, fysioterapi och arbetsterapi (Karolinska Institutets Bibliotek, n.d). Valet av databaser styrdes även av att författarna har använt dessa databaser tidigare och känner sig kompetenta i navigering och användning utav dessa två. Valet att exkludera studier som inte har någon tillgänglig abstract gjordes eftersom att författarna bedömde att det skulle göra sökprocessen ineffektiv. Att studier som är äldre än 8

10 15 år exkluderades berodde på det förändrade kunskapsläget inom teknik de senaste åren. Avslutningsvis exkluderades artiklar som behandlar rösthjälpmedel och dess inverkan på röstens kvalitet då det tillhör ett annat professionsområde. Inklusionskriterier Personer med förvärvad hjärnskada Kognitiva hjälpmedel Artiklar från Abstrakt Artiklar skrivna på engelska Kvalitativa och kvantitativa studier Exklusionskriterier Ingen abstrakt tillgänglig Studier på annat språk än engelska Artiklar tidigare än år 2000 Studier som innehåller rösthjälpmedel som handlar om att förbättra och kompensera för röstkvaliteten 4.3 Datainsamling För att få en hög täckningsgrad samt hög variation på det elektroniska materialet har insamling skett från olika databaser (Backman, 2011; Friberg, 2012). För att underlätta valet av sökord användes sökfunktionen Suggest Subject Terms på databasen Cinahl. Vilket innebär att databasen ger olika förslag på vad som ska inkluderas i den valda termen, och där med öka träffbarheten för sökningen. Två sådana termer som användes under sökprocessen på Cinahl var Brain injuries samt Assistive technology devices. Dessa två användes eftersom att författarna ansåg att hjärnskador samt kognitiva hjälpmedel var centralt för litteraturöversiktens syfte, och därför bör vara med under sökprocessen. Sedan kombinerades olika sökord för att få en varierad sökprocess och fånga upp så många relevanta studier som möjligt. Sökorden som användes i olika kombinationer var följande; brain injury, occupational performance, rehabilitation, paging system, increase performance, occupational therapy, improvement, cognitive devices, improve*, assistive technology for cognition, performance, participation, memory, impairment, cognitive device, computer, electronic device, technology, cognitive support, everyday living, assistive technolgy, stroke, social participation, aid, satisfaction, activity, personal digital assistant, occupational therapy intervention, traumatic brain injury, cognitions, electronic cognitive aids, increase ability, task, acitivities of daily living, memory och assistive technolgy. 9

11 De olika sökkombinationer som utfördes utifrån ovanstående sökord ledde till ett antal olika träffar. Sökningen dokumenterades noggrant under hela förloppet, v.g. se Bilaga 1. Detta för att öka säkerheten samt genomförbarheten och på vis säkerställa att sökningen är repetitiv. Vidare läste författarna igenom de abstracts som ansågs vara av intresse samt som uppfyllde inklusionskriterierna. Ansåg författarna att artikeln var relevant noterades detta, och artikeln gick vidare för djupläsning. Totalt genomfördes 24 sökningar, 11 utav dessa genomfördes på databasen Pubmed, resterande 13 genomfördes på databasen Cinahl (V.g se Bilaga 1). Sökningarna resulterade i att tolv artiklar valdes ut för vidare djupläsning innan kvalitetsgranskning. Som en avslutande del i sökprocessen gjordes en informell sökning genom att granska de valda artiklarnas referenslistor efter artiklar som skulle kunna anses vara relevanta för studien. Den informella sökningen gav inget resultat, då de eventuellt relevanta artiklarna som återfanns redan lästs av författarna, eller som redan fanns med i urvalet av artiklar. 4.4 Databearbetning För att kvalitetssäkra artiklarna granskades dessa med hjälp av tre olika checklistor för kvalitativ och kvantitativ forskning. Checklistorna är hämtade från boken att göra systematiska litteraturstudier, skriven av Forsberg & Wengström, (2013). Dessa valdes för att författarna ansåg att de var tydliga samt övergripande. Checklistorna var metodiska och tog upp olika aspekter av kvalitet, vilket gav en tydlig och samlad bild av kvaliteten. Författarna ansåg också att det var viktigt att de båda checklistorna utgick utifrån samma mall, därför användes tre stycken checklistor som är hämtade ur samma bok, en för kvalitativa studier samt två versioner för kvantitativa studier. Detta för att säkerställa att de olika checklistorna följde samma struktur. Innan artiklarna slutligen granskades, djuplästes dessa av författarna, vilket resulterade i att två artiklar inte uppfyllde kraven för studiens urval, och kunde därför inte inkluderas för vidare granskning eftersom att de visade sig innehålla rösthjälpmedel. De kvarstående 10 artiklarna kvalitetsgranskades och värderades. Med kvalitetsgranskningen (Forsberg & Wengström, 2013) som underlag diskuterades ett kvalitetsvärde fram för varje enskild artikel som resulterade i ett värde som var låg, måttlig eller hög beroende på vilken standard de olika artiklarna erhölls. 10 artiklar kvalitetsvärderades och valdes ut av författarna som underlag för litteraturöversikten. Artiklarna sammanfattades slutligen av författarna utifrån 10

12 informationskälla, författare, kognitivt hjälpmedel, metod, resultat och bevisvärde för att skapa en strukturerad och tydlig helhetsbild för att underlätta för läsaren (bilaga 2). Databearbetning och analys av material skedde i enlighet med Fribergs (2012) mall för litteraturbaserade examensarbeten. En inledande del i processen för databearbetning och analys påbörjades genom att författarna djupläste det utvalda materialet ett antal gånger och påbörjade sedan en diskussion för att öka förståelsen av materialet och hur det kunde användas i syfte att svara på litteraturöversiktens frågeställning. För att få en övergripande bild dokumenterade författarna var för sig varje enskild artikels resultat. Vidare i processen diskuterades sedan de olika identifierade resultatdelarna som författarna enskilt kommit fram till för att på så vis säkerställa att ingenting missats av vikt samt att författarna har en överensstämd bild av de olika resultaten. De framtagna resultatdelarna noterades på nytt för att få en övergripande bild. Vidare kunde mönster identifieras av författarna och dessa färgkodades för att skapa en tydlighet utifrån samband och eventuella skillnader. Den slutliga databearbetningen av det utvalda materialet resulterade i fyra kategorier som blev de slutliga teman. Det första temat som författades innefattar individuell inlärning och förmågan att förstå samt använda ett kognitivt hjälpmedel i vardagen. Det andra temat innefattar förmågan att planera och organisera aktiviteter i det vardagliga livet. Det tredje temat innefattar förmågan att utföra en aktivitet med stöd av ett kognitivt hjälpmedel i vardagen. Det fjärde och avslutande temat innefattar förmågan att kommunicera med omvärlden i vardagen. Genom diskussion och identifiering av innehållet i varje tema kunde författarna komma fram till fyra slutgiltiga namn som kom att bli Individuell inlärning och förståelse av ett kognitivt hjälpmedel, Kognitiva hjälpmedels påverkan på planering av vardagen, Kognitiva hjälpmedels påverkan på aktivitetsutförandet i vardagen och Kognitiva hjälpmedels påverkan på kommunikation i vardagen. 5. Etiska forskningsövervägande För att säkerställa att materialet behandlas på rätt sätt behöver etiska övervägande göras under hela processen och i den slutgiltiga presentationen (Forsberg & Wengström, 2013). Att ha ett opartiskt synsätt på de olika artiklarna utan att styra processen mot önskat resultat är viktigt. Något som Forsberg och Wengström (2013) menar är viktiga aspekter av etik i en litteraturstudie är att både resultat som stödjer och inte stödjer den valda hypotesen ska redovisas. Forskningsartiklarna som ligger till grund för litteraturöversikten har behandlats 11

13 varsamt för att säkerställa att innehållet behålls intakt. Detta gjordes genom att behålla resultaten i sin helhet utan att på något sätt påverka innehållet eller tas ur sin kontext. Avslutningsvis har respekt för materialet och dess författare genomsyrats under hela processen. 6. Resultat 6.1 Individuell inlärning och förståelse av ett kognitivt hjälpmedel Flera artiklar tog upp tydliga instruktioner och förmåga att förvärva kunskaper i hur att navigera det specifika hjälpmedlet, som en viktig del i hur att förstå samt använda ett kognitivt hjälpmedel på ett framgångsrikt sätt i vardagen. Kunskap i hur att navigera samt använda ett kognitivt hjälpmedel utifrån det tänkta användningsområdet värdesätts högt och bedöms som nödvändigt för att ett kognitivt hjälpmedel ska kunna användas på rätt sätt. I en studie av Boman, Tham, Granqvist, Bartfai & Hemmingsson (2007) framkommer det att det är viktigt med individuellt stöd i inlärningsprocessen i hur att använda ett elektroniskt minnesstöd i vardagen. Genom inlärning i hur att använda datorbaserade hjälpmedel i syfte att främja internetanvändning kan teknisk kunskap förvärvas, vilket bidrar till delaktighet i inlärningsprocessen men även i användandet, eftersom att det bidrar till att personer kan en dator och navigera sig på internet vilket studien av Raghavendra, Newman, Grace & Wood (2013) visar på. Individuellt stöd i hur att förstå hur en handdator fungerar samt hur en handdator kan användas i vardagen är något som även tas upp som viktigt i två andra studier, (Dry, Colantonio, Cameron, & Mihailidis 2006; Gentry, Wallace, Kvalfordt, & Lynch, 2008) för att på så vis säkerställa att en handdator används på rätt sätt i vardagslivet. Att förvärva kunskap i hur tekniken fungerar och bör användas är något som upplevs positivt samt nödvändigt för att uppnå delaktighet i aktiviteter (Raghavendra, et.al, 2013; White, Janssen, Jordan, & Pollack, 2014). De två studierna handlar om att använda datorbaserade hjälpmedel, respektive användandet av en ipad i vardagen. Avslutningsvis visar en studie av Lannin, Carr, Allaous, Mackenzie, Falcon, & Tate (2014) på att anhöriga är ett viktigt stöd i inlärningsprocessen samt i användningen av en handdator i vardagslivet. Det genom att anhöriga kan bidra med kunskap i hur att lösa problem som uppstår under användandets gång. Det visar sig framför allt att genom tillämpning av olika inlärningsstilar så kan förståelsen och 12

14 kunskapen i hur att använda ett hjälpmedel ökas. Det beskrivs i studien av Lannin, et.al, (2014) där learning by doing applicerats, som innebär att personer lär sig i görandet av den specifika aktiviteten. I studien av Gentry, et.al, (2008) används olika inlärningsstilar för att maximera inlärningen och förståelsen av en handdators användningsområde, med tonvikt på en individanpassad inlärning. Där med kan inlärning kan ske på olika sätt, exempel genom att få tillgång till pappersbaserade manualer för att tillämpa självständigt lärande. Men även genom praktiska genomgångar samt professionellt stöd under användandets gång av en handdator, vilket är gemensamt för följande studier av Lannin, et.al, (2014), Gentry, et.al, (2008) samt Dry, et.al, (2006) där en varierad inlärning har skett. Avslutningsvis tar två studier (Raghavendra, et.al, 2013;Dry, et.al, 2006) upp individuella introduktions och träningsperioder, som två viktiga faktorer för att främja lärandet och användandet innan datorbaserade hjälpmedel integreras i vardagen, med särskilt fokus på att anpassa nivån för den enskilda användaren. 6.2 Kognitiva hjälpmedels påverkan på planering av vardagen Med hjälp av ett kognitivt hjälpmedel kan förmåga att planera och strukturera aktiviteter i vardagen främjas. Kognitiva hjälpmedel som kan främja förmågan att organisera och planera aktiviteter i det vardagliga livet kan vara elektroniska sökare, anpassade datorprogram, handdatorer och läsplattor. I det vardagliga livet bidrar det till fler genomförda aktiviteter vilket studierna av Boman, Bartfai, Borell, Tham, & Hemmingsson (2010) samt Wilson, Emslie, Quirk, Evans, & Watson, (2005) visar på som båda handlar om elektroniska minneshjälpmedel som sänder ut påminnelser om aktiviteter. Ökad förmåga i planering och genomföring av aktiviteter kan leda till känslan av måluppfyllelse när självuppsatta mål uppfylls, som Raghavendra, Newman, Grace & Wood (2013) tar upp i sin studie som behandlar användandet av specialanpassade datorprogram för att möjliggöra social kontakt på internet. En annan studie (Lannin, Carr, Allaous, Mackenzie, Falcon & Tates från 2014) visar även på måluppfyllelse av självuppsatta mål som ett resultat av fler genomförda aktiviteter som planerats in i en handdator. Kognitiva hjälpmedel så som hembaserade elektroniska påminnelsesystem (Boman, et.al, (2010) och datorbaserade minnessystem (Lindqvist & Borell, 2012) bidrar även till stöd i att etablera vardagliga rutiner och upprätthållandet av dessa. Det kan innebära att personer med en förvärvad hjärnskada känner ökad självständighet och ansvar i att följa och skapa sina egna 13

15 rutiner. Även Dry, Colantonio, Cameron, & Mihailidis, 2006; Lannin, et.al; 2014 påvisar att en handdator kan stötta i att skapa samt följa vardagliga rutiner och underlättar för personer med en hjärnskada. Gemensamt för Lannin, et.al, studie från 2014 och Lindqvists, et.al, studie från 2012 är att även anhöriga upplever ett mindre behov av att påminna i vardagliga rutiner. Studierna visar även på att personer med en förvärvad hjärnskada kan känna ökad kontroll och självförtroende i deras planering av vardagliga aktiviteter. Avslutningsvis så visar datorbaserade hjälpmedel att olika organisatoriska förmågor, så som problemlösningsförmåga samt orientering i tid och rum, kan främjas genom användning. Navigering på en ipad kan bidra till att utveckla problemlösningsförmågan i det vardagliga livet och skapa verktyg för upprättandet av meningsfulla aktiviteter (White, Janssen, Jordan, & Pollack; 2014). Hembaserade datorhjälpmedel som visar dagens aktiviteter skapar möjlighet till att kunna orientera sig i tid och rum samt och leder till en ökad självständighet (Lindqvist & Borell, 2010) tar upp i sin studie. 6.3 Kognitiva hjälpmedels påverkan på aktivitetsutförandet i vardagen Flera studier visar på att genom användning av kognitiva hjälpmedel kan aktivitetsutförandet förbättras samt tillfredställelsen med utförandet ökas. I studien av Boman, Bartfai, Borell, Tham, & Hemmingsson, (2010) förbättrades utförandet och tillfredställelsen i vardagliga livets aktiviteter med hjälp av ett datorbaserat program i syfte att kompensera för kognitiva svårigheter. Med hjälp av en handdator kan utförandet främjas i vardagen för personer med minnessvårigheter samt att självuppsatta mål kan uppfyllas i samband med att ett utförande har förbättras (Lannin, Carr, Allaous, Mackenzie, Falcon, & Tate, 2014). En annan studie (Raghavendra, Newman, Grace & Wood, 2013) visar även den på en förändring i utförandet och tillfredställelsen med utförandet när det kommer till navigering på internet genom att använda sig utav ett individanpassat datorsystem. Boman, Tham, Granqvist, Bartfai & Hemmingsson (2007) tar upp i deras studie att personer med hjälp av elektroniska hjälpmedel i en anpassad lägenhet kan förbättra utförandet och tillfredställelsen av en aktivitet, samt att förmågan även kan främjas på gruppnivå när det gäller att utföra viktiga aktiviteter i livet. Studien visar även på förbättrad livskvalitet, vilket även tas upp i en studie av Boman, et.al, från 2010 där självskattning före och efter implementering av ett datorbaserat minneshjälpmedel i hemmet visar på förbättrad livskvalitet. 14

16 Genom ett förbättrat utförande och tillfredställelse med hjälp av en handdator i det vardagliga livet ökas också delaktigheten i kognitiv självständighet (Gentry, Wallace, Kvalfordt, & Lynch, 2008). Men även delaktighet i rehabilitering och fritidsaktiviteter som White, Janssen, Jordan, & Pollack, tar upp i deras studie från 2014 som handlar om att använda en surfplatta i vardagen och i rehabiliteringen efter en stroke. Avslutningsvis visar tre artiklar på ett förbättrat utförande och tillfredställelse av aktiviteter på en aktivitetsnivå, även om den specifika funktionsnivån inte visar på förändring när mätningar gjorts på exempelvis minnesfunktion (Lannin, et.al, 2014; Wilson, Emslie, Quirk, Evans & Watson, 2005; Boman, et.al, 2010). 6.4 Kognitiva hjälpmedels påverkan på kommunikation i vardagen Förmågan att kommunicera kan främjas för personer med en förvärvad hjärnskada genom att använda olika kognitiva hjälpmedel i vardagen. Kognitiva hjälpmedel som kan bidra till förmågan att kommunicera kan vara specialanpassade datorprogram, handdatorer, läsplattor samt elektroniska påminnelsesystem, och kan leda till ökad självständighet och social delaktighet. Specialanpassade datorbaserade hjälpmedel som möjliggör navigering och underlättar socialisering på internet. Exempelvis förmåga att chatta med klasskamrater efter skoltid, vilket skapar upplevd social delaktighet (Raghavendra, Newman, Grace & Wood, 2013) Lindqvist & Borell (2012) visar på att datorbaserade program med påminnelsesystem kan initiera social kontakt med anhöriga. Raghavendra, et.al, (2013) beskriver även i deras studie att kommunikation också kan förbättras utifrån längd och kvalitet genom att använda specialanpassade datorer. Studien visar även kan den kommunikativa förmågan främjas, vilket bidrar till känslor av ökad självständighet och självförtroende i den sociala kommunikationen. Ökad självständighet samt självförtroende i kommunikation med andra kan även upplevas genom användandet av en ipad som hjälpmedel i vardagen (White, Janssen, Jordan, & Pollack, 2014). Dry, Colantonio, Cameron, & Mihailidis (2006) visar på en ökad förmåga att kommunicera med stöd av en handdator i vardagslivet. En handdator kan även främja stimulans i interaktionen med omvärlden vilket minskar känslan av ensamhet. Avslutningsvis visar Boman, Tham, Granqvist, Bartfai & Hemmingssons (2007) studie på att den psykosociala 15

17 förmågan kan främjas genom att ha ett aktivt minnesstöd med påminnelser i boendemiljön, vilket leder till känslan av att på egen hand kunna kommunicera och ta hand om sig själv. 6.5 Sammanfattande resultat Det övergripande resultatet visar på att aktivitetsförmåga kan främjas på olika sätt genom att använda ett kognitivt hjälpmedel i vardagslivet för personer med en förvärvad hjärnskada. Inledningsvis behövs en inlärningsperiod i hur att använda och förstå tekniken. Det kan göras genom en individuell introduktionsperiod. Genom att använda ett kognitivt hjälpmedel i vardagen kan förmåga att planera samt strukturera i vardagsaktiviteter möjliggöras samt att det kan vara bidragande för skapandet och upprätthållandet av rutiner. Vidare med stöd av ett kognitivt hjälpmedel i vardagen kan aktivitetsutförandet samt tillfredställelsen med utförandet förbättras och där med visa på en större självständighet. Avslutningsvis kan den psykosociala förmågan främjas och förbättras, och vilket visar på en större självständighet i kommunikation. 7. Diskussion 7.1. Resultatdiskussion Resultatet som framkommer i litteraturöversikten handlar om på vilket sätt ett kognitivt hjälpmedel kan främja förmåga till aktivitet i det vardagliga livet för personer med en förvärvad hjärnskada. Resultatet stärker de filosofiska grundantaganden som finns inom arbetsterapi där individen är i grund aktiv, utvecklingsbar och social (Fsa, 2012). Vilket går i linje med det arbetsterapeutiska yrkets mål som är att stödja en individs förmåga till aktivitet och delaktighet i sin livssituation (Fsa, 2012). Något som framkom under resultatet är att individuell inlärning var en stor del utav processen att implementera ett kognitivt hjälpmedel i vardagen på ett framgångsrikt sätt. Vilket även en studie av Scherer (2005) betonar som en viktig del i processen, tillsammans med den specifika användningsmiljön personen befinner sig i. Scherer (2005) betonar även vikten av att ett hjälpmedel ska passa den specifika individen utifrån behov, för att på vis ta vara på resurser som finns och där med kompensera för de begränsningar som finns i den miljö där individen verkar. Detta görs bäst genom att appplicera en inlärningsmetod som stämmer överens med den specifika individens färdigheter. Sammanfattningsvis visar studiens resultat på en överenstämmelse med litteraturöversiktens resultat då de båda betonar och lyfter fram individuell inlärning genom olika inlärningsmetoder som en avgörande faktor för att framgångsrikt använda olika kognitiva hjälpmedel i vardagslivet. Arbetsterapeuter bör vara 16

18 pedagogiska i sitt tillvägagångssätt så att individuell inlärning av ett kognitivt hjälpmedel kan tillämpas och säkerställas. Där med tillämpa den inlärningsmetod som passar individen bäst (Fsa, 2012). Efterfrågan av en varierad inlärning kan ha att göra med att alla människor lär sig och tar i information på olika sätt. Det finns många olika inlärningsmetoder att förvärva kunskap genom. Att förstå hur personer tar in information och lär sig är något som arbetsterapeuter bör ha kunskap i (Stern, 2009). I studien A randomized controlled trial of effectiveness of handheld computers for improving everyday memory functioning in patients with memory impairments after acquired brain injury (Lannin, et.al, 2014) har inlärningsstilen Learning by Doing applicerats. Det är en intressant aspekt, och bör därför diskuteras. Learning by doing är en gren inom pedagogiken som skapades av John Dewey. Teorin har den enskilda individen och vetenskaplig kunskap som utgångsläge. Det kan innebära att den enskilda individens drivkraft och motivation till aktiviteter bör tas tillvara på, och blir där med bidragande för en individs lärande i det vardagliga livet (Sundgren, 2011). Teorin bygger på en kedja av flera moment som sedan upprepar sig. Kedjan består av följande; avsiktplanering-handling-reflektion-bedömning-resultat-ny avsikt. Där med kan också erfarenhet inom exempelvis ett aktivitetsutförande förvärvas, som sedan utgör en grund för lärande i livet (Sundgren, 2011). Genom görandet av en aktivitet kan kunskap i utförandet av olika moment förvärvas. Inlärning är på så vis pedagogiskt upplagd och möjliggör praktisk kunskap i aktiviteter, och särskilt i aktiveter som den specifika individen motiveras av (Sundgren, 2011). Att studien av Lannin, et.al, (2014) tar upp Learning by doing visar på att det är en teori som kan appliceras inom arbetsterapi, och exempelvis vid inlärning i hur att använda en handdator i vardagslivet. Författarna till litteraturöversikten tycker att det är en intressant, som så väl en värdefull aspekt. Att handleda individer är något som arbetsterapeuter gör (Fsa, 2012). Därför bidrar det här till värdefull kunskap i vilken pedagogisk modell en arbetsterapeut kan använda. Genom att, som arbetsterapeut, tillämpa vetenskapliga pedagogiska modeller för individens lärande, kan praktisk kunskap förvärvas genom att aktivt lära sig hur att utföra en aktivitet och dess olika moment som teorin Learning by doing (Sundgren, 2011) baseras på. 17

19 Det framkom även under resultatet att det var en trygghet och ett stöd att ha anhöriga med under inlärningsprocessen samt användandet av ett kognitivt hjälpmedel vilket beskrivs i flera studier (Lannin, Carr, Allaous, Mackenzie, Falcon, & Tate, 2014; Raghavendra, Newman, Grace & Wood, 2013; White, Janssen, Jordan, & Pollack, 2014). Artikeln Computer-based assistive technology and changes in daily living after stroke (Lindqvist & Borell, 2012) inkluderar även de anhöriga som deltagargrupp i sin studie. Det väcker en fråga om tekniskt stöd från anhöriga är något som är nödvändigt, eftersom att det är ett behov som skulle kunna tillgodoses utav en arbetsterapeut i hemmet där den naturliga användarmiljön är. Arbetsterapeuten kan då utgöra ett extra stöd när det kommer till användning samt förståelse av tekniken. Vilket stämmer överens med en studie (Adolfsson, Lindstedt, Pettersson, Hermansson & Janeslätt) från 2014 som tar upp personers erfarenhet av elektroniska planeringshjälpmedel som stöd för att kompensera upplevda kognitiva svårigheter i det vardagliga livet. Det framkommer i studien att arbetsterapeuterna som förskriver kognitiva hjälpmedel behöver förmedla professionell kunskap i användandet till de specifika personerna som har och använder ett kognitivt hjälpmedel, så som en elektronisk planeringskalender, i vardagen. På så vis kan kunskapen bidra med att arbetsterapeuter behöver verka i större områden kring personerna som har ett kognitivt hjälpmedel som stöd i vardagen, så att det kan säkerställas att även ett professionellt stöd finns tillgängligt. Vilket ingår i en arbetsterapeuts skyldighet gentemot sina klienter (Fsa, 2012). Ett annat resultat visar på att förmåga i att planera och strukturera i vardagen kan förbättras genom att använda olika kognitivt hjälpmedel. Flera studier i litteraturöversikten tar upp förmågan att kunna skapa vardagliga rutiner (Boman, Bartfai, Borell, Tham, & Hemmingsson, 2010; Wilson, Emslie, Quirk, Evans & Watson, 2005; Dry, Colantonio, Cameron & Mihailidis, 2006; Lindqvist & Borell, 2012). Med stöd av ett kognitivt hjälpmedel kan sedan dessa rutiner genomföras vilket leder till ökad kontroll och självständighet i vardagen på olika sätt. En studie av Adolfsson, Lindstedt, Pettersson, Hermansson & Janeslätt (2014) stödjer även detta. Studien visar på att dagliga rutiner och strukturer möjliggörs med stöd utav en elektronisk planeringskalander för personer med kognitiva nedsättningar i det vardagliga livet. Detta leder till en självupplevd självständighet och självkontroll, vilket bedöms som viktigt i det vardagliga livet. Det kan tyda på att ett hjälpmedel möjliggör självständighet och känslan av att vara autonom, vilket är ett utav de filosofiska grundantagandena i arbetsterapi och synen på individen (Fsa, 2012). 18

20 En studie som bygger på arbetsterapeuters arbetssätt inom hjärnskaderehabilitering med personer som har kognitiva funktionshinder, visar att hjälpmedel är en vanlig förekommande intervention, där en del består av elektroniska hjälpmedel för kognition. Majoriteten av elektroniska hjälpmedel är sådana som stöttar minne, orientering och kommunikationsförmågor. Strukturerat stöd är något som också framkommer som viktigt utifrån en arbetsterapeuts sätt att jobba (Holmqvist, Ivarsson & Holmefur, 2014). Författarna för den här litteraturöversikten anser att det är en intressant synvinkel att synliggöra hur arbetsterapeuter inom det valda området arbetar och resonerar kring arbetsterapeutiska interventioner. Studien visar även på att interventionerna till en viss del överensstämmer med litteraturöversiktens resultat av förmågor som kan främjas genom intervention, och där med kan vissa samband dras enligt författarna. Det bidrar till ett sätt för yrkesverksamma arbetsterapeuter inom området att få en ökad förståelse för på vilket sätt kognitiva hjälpmedel kan främja förmåga samt hur dessa ska implementeras på bästa sätt i det vardagliga livet. I studien Practical applications for use of PDAs and smartphones with children and adolescents who have traumatic brain injury (Depompei, Gillette, Goetz, Xenopoulos- Oddsson, Bryen & Dowds, 2008) tas effektiviteten av en handdator upp för personer med förvärvade hjärnskador, samt hur det kan förbättra förmåga inom olika områden som ingår i det vardagliga livet. Där framkommer det även att en handdator kan användas för att organisera och planera inom mer specificerade områden, så som planering av studier. Vilket enligt författarna av den här litteraturöversikten tyder på att det finns en bredd när det gäller användningsområden för en handdator som ett kognitivt hjälpmedel. Genom att förbättra dessa förmågor kan det innebära att personer med en förvärvad hjärnskada har möjlighet att kunna leva i enlighet med sina önskemål och på så vis vara delaktig i meningsfulla aktiviteter vilket en arbetsterapeut syftar till att främja (Fsa, 2012). Avslutningsvis innebär det att resultatet kan styrka arbetsterapeuters tillvägagångssätt när det kommer till kognitiva hjälpmedel som kompensatoriska åtgärder och strategier. Resultatet ger en ökad förståelse kring hur betydelsefullt kognitiva hjälpmedel är för personer med förvärvad hjärnskada och dess inverkan inom olika organisatoriska områden i det vardagliga livet. Handdator som ett kognitivt hjälpmedel, är vanligt förekommande samt blir mer och mer omtalat (Depompei, et.al, 2008) när det handlar om att kompensera för nedsatt kognition. Studien A randomized controlled trial of effectiveness of handheld computers for improving everyday memory functioning in patients with memory impairments after acquired brain 19

21 injury (Lannin, Carr, Allaous, Mackenzie, Falcon, & Tate 2014) jämför en handdator med en mer traditionell kognitiv rehabilitering så som användandet av en papperskalender. Studien visar på att en handdator är mer effektiv när det gäller planering och strukturering i det vardagliga livet. Detta kan tyda på att högteknologiska hjälpmedel kommer att kunna bli en större del av den kognitiva rehabiliteringen i framtiden, och på så vis påverka framtida forskning inom kognition och kognitiva hjälpmedel. En artikel som har sammanfattat forskning inom ny teknik för personer med kognitiva funktionsnedsättningar (Boman, 2011) visar även den att mer högteknologiska hjälpmedel som handdatorer och elektroniska sökare är mer effektiva än vanlig traditionell kognitiv rehabilitering innehållande exempelvis veckoscheman och kalendrar. Den sammanfattande forskningen (Boman, 2011) påvisar att det finns en ny teknisk utveckling, och tar upp ny teknik inom området. Det visar sammantaget att det finns ett intresse för arbetsterapeuter att skapa större kunskap om den tekniska utvecklingen av kognitiva hjälpmedel. Ett exempel på en ny teknik inom forskning i kognitiva hjälpmedel är en robot som kallas Giraffen, som är avancerad videoteknik som möjliggör distanskommunikation genom webbkamera och ljud mellan en boende och hälsoprofessioner (Boman, 2011). Avslutningsvis så ska arbetsterapeuter följa nya vetenskapliga rön med hänsyn till samhällets föränderlighet för att säkerställa att arbetet håller en hög kvalitet (Fsa, 2012). Med det menas att arbetsterapeuter exempelvis behöver följa med i den tekniska utvecklingen, och vidareutveckla sin kompetens för att så vis kunna vara ett professionellt stöd till de enskilda individerna som använder sig utav något elektroniskt kognitivt hjälpmedel, så som en handdator, eller exempelvis en robot med videoteknik. 7.2 Vidare forskning Författarna anser att vidare forskning i större grupper bör ske inom området kognitiva hjälpmedels påverkan på aktivitetsförmågan i det vardagliga livet som överensstämmer med den tekniska utvecklingen av högteknologiska hjälpmedel som ständigt sker (Boman, 2011). I dessa vidare studier bör en arbetsterapeut verka som ett professionellt stöd i användningen av det specifika hjälpmedlet, samt att individuell inlärning tillämpas. En sådan studie kan där med bidra till ett mer generaliserbart resultat (Backman, 2008) och leda till ett mer evidensbaserat arbetssätt för yrkesverksamma arbetsterapeuter (Taylor, 2007). 20

22 7.3 Metoddiskussion Den genomförda studien är en allmän litteraturöversikt. Metoden användes för att kunna samla kunskap och ge en beskrivande kunskapsöverblick (Friberg, 2012). Det finns olika sätt att genomföra litteraturbaserade uppsatser. Några exempel på vad det kan innebära är att bidra med evidensbaserad vård utifrån enbart kvantitativa artiklar, eller enbart kvalitativa artiklar. Det går även att analysera diskurser och berättelser (Segesten, 2012). En litteraturöversikt innebär att både kvalitativ och kvantitativ forskning kan tas i beaktning och bidra med att ett kunskapsläge kan fastställas. Metoden valdes för att den ansågs vara den mest lämpliga för studiens syfte och frågeställning. Författarna bedömde att det framtagna kunskapsläget skulle kunna tillämpas i det praktiska arbetet som arbetsterapeuter, eftersom att översikter syftar till att ge vetenskapligt stöd för yrkesutövande praktik (Backman, 2008). En ständigt växande utveckling av kunskap visar dessutom på ett stort behov utav översikter (Backman, 2008). Att göra en litteraturöversikt kan även bidra till att på högre akademisk nivå genomföra en empirisk forskning utifrån resultat (Friberg, 2012). För att både hitta kvalitativ och kvantitativ forskning som ska ingå i en litteraturöversikt (Friberg, 2012) valde författarna att formulera frågeställningen utifrån att se på vilket sätt ett kognitivt hjälpmedel kan främja aktivitetsförmåga, och på vis skapa ett bredare perspektiv. Genom att ställa den typ av fråga kan både studier där personer själva skattar sin förmåga och där med upptäcka eventuella förändringar, samt att personer som beskriver sin upplevelse av ett kognitivt hjälpmedel synliggörs och används. Men även studier där personer deltar i en intervention i form där ett kognitivt hjälpmedel utvärderas utifrån effekt. Aktivitetsförmåga kan ses på funktionsnivå men även på aktivitetsnivå, vilket de olika studierna som inkluderats i litteraturöversikten visar på. De artiklar som inkluderats i studien som är kvantitativa har haft en mer funktionsinriktad grund, medan de kvalitativa studierna har tagit upp deltagarnas uppfattning och upplevelse av aktivitetsförmåga samt erfarenheter av ett kognitivt hjälpmedel. Däremot finns det en nackdel med att ha kvalitativ och kvantitativ forskning tillsammans i en litteraturöversikt eftersom att de olika metoderna har olika vetenskapliga kunskapsvärden. Det finns olika kunskapsteoretiska utgångspunkter när det kommer till forskning. Vanligt är att dela upp det i kvantitativ samt kvalitativ kunskap. Kvantitativ kunskap utgörs av exempel att se förekomsten av något, eller samband mellan olika faktorer och ger generell giltighet då kunskapen är neutral. Kvalitativ kunskap utgörs av upplevelser och egenskaper. Denna kunskap går där emot inte att generalisera, utan bör ses ur sin kontext (Friberg, 2012). Författarna inser där med att det finns en begränsning i att ha två olika typer av 21