Ungerns demokratiska konsolidering

Transkript

1 Lunds universitet STVA21 Statsvetenskapliga institutionen VT 08 Handledare: Anders Sannerstedt Ungerns demokratiska konsolidering Demokratisering utifrån tre överlappande arenor Kristofer Andrén Natalia Seim

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och problemformulering Metod Material 4 2. Teori Demokratisk konsolidering De fem arenorna Teoriavgränsningar 6 3. Resultat och analys Det civila samhället Organisations- och föreningsliv Svårigheter att ta individuella beslut Individers levnadsförhållanden idag Avsaknad av målbild orsakar passivitet Opinionsundersökning av livskvalitet Det politiska samhället Kommunistpartiet ger vika Ett demokratiskt flerpartisystem växer fram Det politiska livet idag Ett ineffektivt men stabilt politiskt system Misstro mot politiker Det ekonomiska samhället Övergång till marknadsekonomi Större klyftor Dagens ekonomiska situation En framgångsrik marknadsövergång har sitt pris Slutdiskussion Referenser 20 2

3 1. Inledning En demokratisk regim karakteriseras inte bara av fria och rättvisa val utan också av rättstaten, marknadsekonomin, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, opinionsbildning, föreningsrätt och demonstrationsrätt, det vill säga av den konstitutionella designen, samt av det civila samhällets utveckling. Mycket av detta har redan tillämpats och förverkligats i de postkommunistiska länderna, men problem kan kvarstå och förhindra en konsolidering av demokratin. Det finns många olika teorier inom demokratiseringen, men de pekar alla på att processen består av samma faser: liberalisering, transition och konsolidering (Linde-Ekman, 2006 s.14). Enligt de senaste teorierna inom demokratiseringsforskningen beror konsolideringsprocessen på flera olika faktorer: ekonomisk framväxt, kulturella särdrag, fungerande institutioner, progressiv elit och ett utvecklat civilt samhälle (Linde-Ekman, 2006 s.224). Alla de variablerna tycktes fungera i Polen och Ungern och liberaliseringen var på gång redan i mitten av förra seklet. De var de första kommunistiska länderna som redan 1956 visade sig mogna att genomföra transitionen då folkmassorna uttryckte sin önskan om att befria sig från den rådande totalitära regimen. Ungern fick till och med en ny demokratisk regering, befriade politiska fångar och planerade lämna Warszawapakten, vilket misslyckades då. Ungerns uppror 1956 var uppseendeväckande både i öst och i väst. Utifrån ett teoretiskt perspektiv hamnar Ungern i den andra demokratiseringsvågen och i den andra motvågen på nästan simultant sätt år Detta är utmärkande drag för Ungern. Några dagar efter upproret inleddes Janos Kâdârs regim som varade till (Linde-Ekman, 2006 s.55-57) 3

4 1.1 Syfte och problemformulering Vi intresserar oss för den demokratiska utvecklingen i de forna öststaterna och vill med detta arbete se hur långt Ungern har kommit i konsolideringsprocessen. Ungern var bland de första länderna att genomföra en transition och är därför ett intressant undersökningsobjekt. Ungern hade mycket goda förutsättningar att lyckas med transition och konsolidering av demokratin. Vi vill ta reda på hur det politiska och socio-ekonomiska livet ter sig i Ungern idag och vilka attityder som finns i samhället mot bakgrund av de senaste decenniernas utveckling. Kan man idag kalla Ungern för en konsoliderad demokrati? 1.2 Metod För att besvara vår frågeställning har vi valt att göra en kvalitativ fallstudie av Ungerns demokratiska tillstånd. Undersökningen är teorikonsumerande och vi använder teorin för att tolka det politiska och socio-ekonomiska läget samt attityderna därtill. Teorin har även legat till grund för materialinsamlandet och analysen av källorna. Vi har valt den kvalitativa metoden på vår fallstudie eftersom den är begränsad till ett land. Renodlade fallstudier är emellertid ganska sällsynta och därför kan vissa jämförande inslag med andra postkommunistiska länder förekomma. (Esaiasson, 2007 s. 121) 1.3 Material I vår undersökning använder vi oss främst av sekundärmaterial bestående av facklitteratur och artiklar. En begränsande faktor har dock varit svårigheten att finna relevant aktuell information. Eftersom vi även avser att undersöka attityder i samhället vore det önskvärt med primärmaterial i form av intervjuer med lokalbefolkningen. Detta har dock inte varit praktiskt genomförbart. I stället försöker vi att variera källorna för att få en så nyanserad bild som möjligt. Det kan i viss mån innebära att vi ibland tangerar delar av samhällsutvecklingen som vi inte valt att fördjupa oss i. Vi utgår ändå ifrån att de källor vi använder är tillämpliga för att ge en generell och tillförlitlig bild av undersökningsområdet. 4

5 2. Teori 2.1 Demokratisk konsolidering En konsolidering av demokratin är den naturliga kontinuiteten av en transition, det vill säga efter det att ett land överbryggat avståndet till ett institutionaliserat demokratiskt statsskick från en annan styrelseform. För att man ska kunna tala om en ren konsolidering bör följande tre dimensioner vara uppfyllda inom samtliga fem arenor. Det politiska beteendet får inte motsätta sig den demokratiska regimen och normsystemet. Nästa dimension, den attitydmässiga, förutsätter att en majoritet av befolkningen måste vara införstådd med att följa de demokratiska reglerna medan de av motsatt uppfattning är marginaliserade. Den konstitutionella dimensionen kräver att all politisk verksamhet följer de lagar och bestämmelser som innefattas i demokratins spelregler och utreder motsättningar med hjälp av detta ramverk. (Linz-Stepan, 1996 s.3-6) Linde och Ekman tar upp en annan aspekt av demokratisk konsolidering som Larry Diamond framhåller i sin bok Developing Democracy (1999). Diamond påpekar där vikten av legitimitet på alla plan, det vill säga på elit-, mellan- och massnivå. Alla måste vara överens om att demokrati är den bästa styrelseformen. (Linde-Ekman 2006, s.32-35) 2.2 De fem arenorna Linz och Stepan anser att fem olika samhälleliga arenor bör interagera och förstärka varandra i en konsoliderad demokrati. Dessa fem arenor är: det civila samhället, det politiska samhället, det ekonomiska samhället, rättsstaten och statsbyråkratin. Det civila samhället är betydelsefullt i en demokratisk transition och konsolidering eftersom det kan mobilisera opposition mot regimen. Det innefattar bland annat föreningsliv, intresseorganisationer och medborgarnas utveckling och rättigheter. Det politiska samhället behövs för att bygga upp och utveckla de demokratiska institutionerna. Det innefattar bland annat politiska partier, val, lagstiftning och ledarskap. Det ekonomiska samhället är nödvändigt för att upprätthålla en balanserad marknad. Det innefattar socio-ekonomiska värderingar, bestämmelser och reglerande institutioner. Rättsstaten är central för att det ska råda konsensus över konstitutionen. Det innefattar oberoende autonomi, respekt inför rättssäkerheten och en stark legal kultur i det civila samhället. Statsbyråkratin är viktig för att implementera de politiska beslut som tas. Detta innefattar bland annat att grundläggande service ska komma medborgarna tillhanda, sociala resuser fördelas och välfärden säkerställas. (Linz-Stepan, 1996 s. 7-13) 5

6 2.3 Teoriavgränsningar I denna undersökning lägger vi tyngdpunkten på tre arenor. Dessa är det civila samhället, det politiska samhället och det ekonomiska samhället. Vi avser även att studera attityderna till dessa arenor. Även om vi endast fokuserar på tre arenor anser vi att det var nödvändigt att presentera en helhetsbild av teorin för att överblicka samspelet mellan de olika arenorna. Vi har valt dessa arenor eftersom Linz och Stepan poängterar vikten av att det civila och det politiska samhället kompletterar varandra. (Linz-Stepan, 1996 s.10) Ur vår synvinkel är även den ekonomiska arenan en betydelsefull komponent i denna komplettering. Hela teorin är naturligtvis viktig och intressant men det vore alltför omfattande att försöka inkludera alla beståndsdelar i detta arbete. Eftersom arenorna överlappar varandra kommer vi dock säkerligen att beröra angänsande områden. 6

7 3. Resultat och analys 3.1 Det civila samhället Ungern har allt sedan krigsslutet fram till järnridåns fall varit ett land mer eller mindre styrt av ett totalitärt förtryck, där det oinskränkta Kommunistpartiet utövade tortyr, censur, förbrytelser mot medborgerliga rättigheter, påtvingad kollektivisering och hotade eller förhindrade organisationsfriheten (Berglund-Dellenbrant, 1994, s ). Landets civilsamhälle var vid efterkrigstiden sargat av krigsförlusterna och judeförföljelserna, och djupt missbelåtet med regeringen. Upproret 1956 hade föregåtts av dessa faktorer i kombination med den moderate Imre Nagys maktövertagande, som vid tidpunkten beslutade att landet skulle bryta sig ur Warszawapakten, varpå folket vågade stämma i och uttrycka sitt missnöje. När denna tumultartade händelse följdes av Nagys avrättning och Sovjetunionens massiva militära intervention tystades oppositionen emellertid ner (Berglund-Dellenbrant 1994, s ). Men trots regimens dominerande ställning, nu under ledning av Janos Kádár, och närvaron av en ockupationsmakt, fanns det redan under 1960-talet och framåt ett pluralistiskt föreningsliv som så småningom kom att utmynna i politiska aktörer (Linz- Stepan 1996, s ) Organisations- och föreningsliv Många olika intresseorganisationer, ofta med rötter i de student- och intellektuella kretsar som initierade Ungernupproret, drev successivt fram grunden för ett mångfacetterat organisationssamhälle och i förlängningen ett pluralistiskt partisystem. Flera av dessa organisationer representerade vitt skilda och inte sällan konfliktladdade intressen medan andra strävade efter att utöka yttrandefriheten, arbetarnas rättigheter, miljön, lagligt stöd för civilsamhället att få framföra politiska förslag, men olikheterna till trots bottnade de i samma drivkraft: viljan att avskaffa enpartiregeringens maktmonopol och att införliva ett flerpartisystem med fria val där de kunde vinna väljare ersattes premiärministerposten av Karoly Grosz, som tog avstånd ifrån Kádárs regim och inledde flera sociala och liberala reformer. Till sin hjälp hade han ministrar som Imre Pozsgay och Rezsö Nyers, vilka gav upphov till termen "reformkommunister", som i motsats till de konservativa trätt in på en bana av samarbete, liberalism, pluralism och demokrati. Året därpå följdes av jättelika demonstrationer för mänskliga rättigheter och en ny lag för föreningsbildande stiftades (Linz- Stepan, 1996, s ). 7

8 3.1.2 Svårigheter att ta individuella beslut Det ungerska folket var vid slutet av 1980-talet, mot bakgrund av nära ett halvt århundrade av totalitärt styre, inte skolade i individuellt, kritiskt tänkande. Detta gestaltade sig i deras avsaknad av en prominent ledarfigur och en nationell politisk målbild. Kollektiva intressen kolliderade med individuella intressen efterhand som perestrojkarörelsen nådde landet och fria val började hållas. Dessa konfrontationer skulle fortlöpa in på och 2000-talet. Medborgarna var vid tidpunkten för valet 1990 vana vid att ledas av oinskränkta myndigheter som skötte politiskt beslutsfattande utan folkligt inflytande, vilket motarbetade intresset för allmänt deltagande och uppkomsten av idéer, önskemål och kritisk granskning av de styrande partierna. (Schöpflin, 1993 s , 299) Individers levnadsförhållanden idag Om individens rättigheter och det civila samhället idag skriver Elemér Hankiss i European Journal of Social Theory från 2005 där en mängd socioekonomiska, politiska, kulturella och övriga faktorer går att härleda till den demokratiska utvecklingen i landet sedan På det allmänt demokratiska planet hävdar han att äganderätten, likhet inför lagen och fundamentala mänskliga rättigheter samt de hittills hållna valen i landet håller hög klass medan diskriminering, minoriteters förbisedda intressen och en känsla av uppgivenhet inför individens möjlighet att påverka fortfarande förekommer (Hankiss, 2005 s ). Vidare menar han att det i landet knappt existerar några anti-demokratiska tendenser men att både politiker och övriga invånare har lärt sig att kringgå lagstiftningen vilket resulterat i ett högst ojämlikt samhälle, och förtroendet för statliga institutioner är förhållandevis lågt. Folk är rädda att förlora sina jobb, speciellt gästarbetarna, och en stor del av befolkningen vars situation inte förbättrats märkbart de senaste 15 åren lever i ekonomisk osäkerhet (ibid.). Mobilitet bland sociala grupperingar är lägre idag än för år sedan och sociala fördrag, normer om socioetnisk samlevnad, hur stora klyftor i levnadsförhållanden som är acceptabla, vad som krävs och förväntas av medborgarna, arbetsetik och moral med mera saknar en ömsesidig konsensus vilket kan underminera stabiliteten i det civila samhället. En annan oroväckande aspekt som kan förklara varför Hankiss menar att politiker i Ungern misslyckats med att konsolidera och effektivisera den sociala arenan är att man vid runda bordsförhandlingarna 1989 överlät ansvaret att bygga ett fungerande socialt fördrag till den nästkommande regeringen; varefter sociala frågor som reformer inom sjukvård, utbildning, pensionsfonder och civil säkerhet har skjutits upp och fördröjts. Utifrån ett medborgarperspektiv finns det skäl för gemene man att inte följa eller respektera lagen - detta i ljuset av 40 års kommunistiskt styre och 15 år av ett förvirrande statsskick och marknadsövergång - och det är fortfarande uppenbart för många att samma lagar inte gäller för politiker som för övriga invånare (Hankiss, 2005 s ). 8

9 3.1.4 Avsaknad av målbild orsakar passivitet Vad gäller tolerans och öppenhet inför oliktänkande och främmande idéer står det klart att det råder en större acceptans bland ungerska folket angående moraliska dilemman såsom månggifte, skilsmässa och abort än i Västeuropa, men samtidigt finns det en stark motvilja till att integrera flyktingar och minoriteter i samhället eller att tolerera folk med avvikande ideologisk/politisk ställning (vilket också stämmer överrens med det politiska samhället). Medborgarna kännetecknas av ett starkt tålamod, typiskt för posttotalitära öststater men inte nödvändigtvis grundad i positiv tro: den kan bero på en lång tradition av underkastelse, människors hopplöshet eller stress och prestationsångest (Hankiss, 2005 s ). Hankiss går slutligen in på en mer socialpsykologisk linje och förklarar "The Great Regression", konsekvenserna av den ännu pågående demokratiseringsfasen, med att medborgarna, i brist på en gemensam målbild eller ideologi, krupit tillbaka i ett depressionsliknande sinnestillstånd för att bekvämare kunna åskåda och identifiera sig med sin omvärld. Han menar att detta är precis vad som har hänt med det ungerska samhället, och att fenomenet gestaltar sig i att folk undviker att se och höra nutidens händelser, rymmer in i ett obekymrat tillstånd av likgiltighet, drabbas av vanföreställningar om anarki och "djungelns lag", paranoia, fantiserar tillbaka till en "gyllene era" såsom Kádárregimen, vägrar ta ansvar och omyndigförklarar på så sätt sig själva, blir trångsynta, faller för grupptrycket, får ångest eller skyller bort sina egna snedsteg på statsapparaten och på varandra (Hankiss, 2005 s ). Sociologen Ferenc Miszlivetz (1999) talar om liknande faktorer som har genomsyrat det ungerska tänkandet och attityderna i skuggan av den posttotalitära eran. Enligt Miszlivetz fungerar det sociala livet i vilket land som helst inte oberoende av andra arenor och när tilliten till det regerande partiet och styrelseformen sviktar ersätter andra förhållningssätt detta förtroende. Några av dessa ställningstaganden är att processen är förut-/ödesbestämd vilket leder till passivitet, korruption, en illusion av kontroll, främlingsrädsla och en starkare koppling till den egna gruppen eller familjens trygghet samt behovet av en stark ledargestalt som förväntas reda ut kaoset i en oförutsägbar miljö. Vidare menar Miszlivetz att i ett land präglat av misstroende saknas speciellt tillit till de grupper eller personer som förespråkar moral, tolerans och solidaritet och följaktligen blir olagliga eller själviska principer vanligare. Det finns ingen enkel lösning för att förebygga utbrytandet av misstroende i ett land, utan det kräver en total omarbetning av lagverket, de demokratiska institutionerna och att demokratins spelregler når ut till alla samhällsmedborgare och vinner respekt och rättfärdigande. (Miszlivetz, 1999 s ) 9

10 3.1.5 Opinionsundersökning av livskvalitet I en opinionsundersökning som Linz och Stepan refererar till beträffande det ungerska folkets livskvalitet, jämlikhet och politiska inflytande genomförd 1985 och senare 1989 ser man att åsikterna definitivt fick olika utslag i den senare undersökningen vågade folket öppet visa sitt ogillande inför den tidigare stalinistiska regeringen och tilltron till statliga institutioner var avsevärt lägre än fyra år tidigare, samtidigt som man nu erkände västerlandet, i den här undersökningen symboliserat av Österrike, som en demokratisk förebild. På frågan "i vilket land har medborgarna bäst levnadsförhållanden?" stod Österrike och Ungern 1985 för 49,9 respektive 28,7 procent av rösterna medan klyftan under den senare enkäten hade ökat till 80,3 respektive 12,7. På frågan "i vilket land finns det störst jämlikhet bland folket?" stod Sovjetunionen för en majoritet av rösterna 1985 med 38,2 procent följt av Ungern på 17,8 procent. Vid nästa undersökning hade Sovjetunionens popularitet sjunkit till 9,5 procent, Ungern ökade marginellt medan Österrike, som fick knappt 10 procent av rösterna tidigare, nu tog ledningen med hela 48 procent av de intervjuades röster. Även på frågan "i vilket land har befolkningen störst möjlighet att delta i politiken?" sjönk Sovjetunionens förtroende drastiskt medan Österrike överlägset blev det mest eftertraktade valet under samma period (Linz- Stepan, 1996 s ). Av resultaten att döma är det klart att påtryckningar från omvärlden, demonstrationerna, reformerna, privatiseringarna, Gorbatjovs liberala politik och Grosz övertagande av makten förstärkte folkets självförtroende, handlings- och yttrandefrihet. 10

11 3.2 Det politiska samhället Konfrontation har gått före kompromiss eller konsensus på den politiska arenan ända sedan de första student-, arbetar- och tjänstemannaföreningarna bildades under den posttotalitära eran. En tänkbar förklaring till varför det råder ett sådant bristande samförstånd mellan olika politiska förgreningar är alla de motsättningar som präglat landet genom historien. Fram till 1989 och i viss mån än idag har det ungerska folket kännetecknats av splittrade uppfattningar i frågor av olika natur: ideologiskt, religiöst, urbant - ruralt, industri - jordbruk och konflikter kring representation, sekularisering och det ekonomiska systemet har präglat klyftorna i det politiska systemet (Berglund-Dellenbrant, 1994 s ). Liberala, konservativa, socialistiska och väl avvägda mittenpartier har kämpat om makten efter upproret och till de första demokratiska valen hölls 1990 i vad som kommit att kallas det nationella postkommunistiska traumat. Detta är ett av skälen till att det traditionellt inte har rått någon konsensuspolitik mellan partier i det ungerska parlamentet, och redan långt in på 90-talet fanns det fortfarande inget stabilt flerpartisystem och koalitioner var antingen marginaliserade eller obefintliga (ibid.). Ett tecken på att åsikterna gick isär kring frågor på olika plan var när MDF, det Ungerska Demokratiska Forumet, med två mindre stödpartier vann en majoritet av rösterna i det första valet MDF var ett parti i mitten av den politiska skalan som tog hänsyn till breda gruppers intressen samtidigt som det kompromissade vissa olikheter. Väljarstödet räckte för seger den gången, men under nästkommande val 1994 var opinionen besviken på regeringens politik och Socialistpartiet övertog makten, och har tillsammans med FIDESZ en dominerande ställning än idag (Linz-Stepan, 1996 s ) Kommunistpartiet ger vika 1989 var känt som året då kommunistpartiet gav efter för folkviljan, avslutade sin politiska dominans, öppnade upp för ett flerpartisystem med fria val och tillät bland annat flyktingar att fritt lämna landet, vilket påskyndade berlinmurens fall (Internet 1). Det fanns flera skäl till att regimen inte stod emot förändringen utan accepterade fri konkurrens på den politiska arenan. De orsaker som bör nämnas här är att vid denna tidpunkt var kommunistpartiets legitimitet låg och internt var regimen splittrad i två läger: de moderata reformisterna, som var mindre ideologiskt knutna och sökte koalitionsstöd med små, icke-radikala partier och som personligen gynnades av den öppna marknaden eller den "sekundära" ekonomin, och hardline-kommunisterna som avfärdade Gorbatjovs politiska linje och drömde om ett normaliseringstillstånd liknande det som inträffade i Tjeckoslovakien (Linz-Stepan, 1996 s. 304, ). Ungerns placering mellan öst och väst och deras kluvenhet beträffande vilken sida man skulle välja, eller tvingas sympatisera med, spelade förstås också en betydande roll. Den sovjetiska militärnärvaron var så gott som borta mot slutet av 1980-talet, den demokratiska utvecklingen i de västliga grannländerna var på intågande och medias frigörelse (mycket tack vare partireformisten Pozsgay) bidrog allt som allt till att stödet för att fortsätta upprätthålla en diktatur var orealistiskt lågt och både de sittande kommunisterna och oppositionen hade mer att vinna på ett demokratiskt samarbete (ibid.). 11

12 3.2.2 Ett demokratiskt flerpartisystem växer fram Det pluralistiska och institutionella politiska samhället i Ungern var längre framskridet än i något annat öststatsland vid decenniumskiftet Under den mogna posttotalitära perioden hade en mångfald av intressegrupper och fackföreningar vuxit fram varav många gick ihop till partier med en politisk agenda, samtidigt som äldre, konservativa partier återgick till politisk aktivitet efter en lång period av passivitet tack vare 1988 års reformlag om organisationsfrihet (Berglund-Dellenbrant, 1994 s ). Detta medverkade till att övergången från totalitärt styre med begränsade marknadskrafter till ett demokratiskt flerpartisystem med fria val och en öppen marknadsekonomi gick relativt snabbt så fort fria val började hållas. (Linz-Stepan, 1996 s ). Att folkviljan för att få bort kommunistiska förtryckare var stark och de statliga institutionerna och incitamenten för att tysta ner eller stå emot protesterna var svaga var otvivelaktigt avgörande för övergången till parlamentsval mot slutet av 1980-talet. (Hankiss, 2005 s ) Det politiska livet idag Elemér Hankiss beskriver i European Jounal of Social Theory Ungerns nuvarande politiska situation som stabil och icke-ifrågasatt, men alltför passiv och ogästvänlig för att delar av civilbefolkningen ska känna sig uppmuntrad till att delta i beslutsprocesser. Han menar att dagens politiker påminner i sitt handlande och sina normer om hur auktoritära oligarkier uppträdde under kommunismens dagar, och att motsatta partier väljer att tolka lagar och bestämmelser efter eget tycke, till en grad där medborgarna förlorar sin uppfattning kring vilka regler som gäller och vilka möjlig- och rättigheter de har gentemot officiella institutioner, vilket även hämmar deras vilja och energi att påverka (Hankiss, 2005 s ). Större delen av nyhetsbevakningen vad gäller politiska beslutsfattanden sker mellan etablerade elitaktörer och debatter med civilsamhället förs sällan på mer än en retorisk nivå. Därför är det en vanlig uppfattning bland medborgarna att politiken sker bakom lyckta dörrar, utan möjlighet för gemene man att yttra sig eller göra sig hörd (Hankiss, 2005 s ). Förutsägbarheten i både det politiska och sociala livet är låg och människor i landet verkar fortfarande tro på nollsummespelet, dvs. att de endast kan vinna något på någon annans bekostnad, vilket också reflekteras i deras skeptiska tro på det politiska samhället; att officiella intressen motarbetar eller kolliderar med privata intressen verkar vara en vedertagen sanning bland folket. En mycket viktig faktor, känslan av ägandeskap, nationell stolthet och gemenskap saknas i Ungern. Hankiss menar att detta ligger till grund för ett fruktbart politiskt samhälle och människors engagemang, delaktighet och ansvar i beslutsprocesser, men i och med dess avsaknad vore det orealistiskt att tro att människor kan känna sig som medverkande, patriotiska och solidariska samhällsmedborgare. 12

13 Dessa brister bottnar i invånarnas upplevelser; hur de har lämnas utanför beslutsfattandet, att ett fåtal ur befolkningen har tjänat en förmögenhet på bekostnad av majoriteten och hur folk inte kan garanteras en trygg och säker anställning med delaktighet på sina arbetsplatser, samt det faktum att privatiseringar är ett relativt nytt post-stalinistiskt fenomen och så även äganderätten (Hankiss, 2005 s , 496) Ett ineffektivt men stabilt politiskt system Stabiliteten i det politiska systemet är oväntat hög. Detta kan ha både positiva och negativa förklaringar. Positivt om det faktiskt representerar folkets tro på den fungerande demokratin, negativt om det är en avbild av den maktlösa massans instämmande eller passivitet ifrån de grupper som diskrimineras eller missgynnas av statliga institutioner. Parlamentets och medias möjligheter att ställa styrande partier mot väggen och avkräva dem ansvar, vilket är en av deras kanske viktigaste uppgifter i en demokrati, är också svaga. Regeringen har hittills klarat sig utmärkt undan kritik bara genom att bordlägga känsliga frågor, skaka av sig anklagelser och omge sig med en "tom politisk jargong" (Hankiss, 2005 s ). Likaså saknas det en transparens av beslutsfattande myndigheter på både nationell och lokal nivå. Den nya politiska klassen kännetecknas enligt Hankiss som ignoranta och arroganta elitmedborgare som kontinuerligt blundat för allmänhetens kritik och begränsar den beslutande makten till sig själva. Att detta beteende får lov att fortgå hämmar naturligtvis uppkomsten av sociala nätverk och statsgranskande organ samtidigt som det motverkar en demokratisk utveckling av den politiska kulturen i samhället (ibid.). Den ungerske nobelpristagaren Imre Kertész uttrycker, i Dagens Nyheters nätupplaga den 7 november 2007, sina farhågor vad gäller den ungerska demokratin. Han menar att det har uppstått en nostalgi för diktaturen som bekvämt tog på sig allt ansvar. Det är viktigt att ledande politiker tar markant avstånd från fascismen och antisemitismen i tider av bristande identitet hos medborgarna. (Internet 2) Trots att både det pluralistiska flerpartisystemet och den kapitalistiska marknadsekonomin etablerades och konsoliderades oerhört snabbt finns det mycket övrigt att önska av den politiska effektiviteten i dagens Ungern, menar Hankiss. Man har misslyckats med att upprätthålla en hållbar konsensuspolitik och att förhindra stora delar av medelklassens nedsjunkande i fattigdom, som en konsekvens av den instabila ekonomiska situation som följde på marknadsövergången samt en rad oförenliga beslut där man försökte kombinera neoliberala och välfärdsstatliga finansreformer (Hankiss, 2005 s.495). 13

14 3.2.5 Misstro mot politiker En händelse som har skakat den ungerska befolkningen och förtroendet inför myndigheterna på sistone var när premiärminister Ferenc Gyurcsány, ledare för det ungerska Socialistpartiet, under hösten 2006 tillkännagav att hans parti öppet hade ljugit om sina löften och påstådda bedrifter för att vinna 2006 års val och att de under de senaste fyra åren vid makten i stort sett inte hade åstadkommit någonting. Uttalandet hade skett i en vad som påstods vara konfidentiell intervju till ledamöterna för Socialistpartiet i den ungerska församlingen, vari premiärministern erkände bl.a. följande citat (nedan följder den censurerade versionen, då många svordomar ska ha förekommit i dess originalform): There is not much choice. There is not, because we screwed up. Not a little, a lot. No European country has done something as boneheaded as we have. Evidently, we lied throughout the last year-and-a-half, two years. It was totally clear that what we are saying is not true. You cannot quote any significant government measure we can be proud of, other than at the end we managed to bring the government back from the brink. Nothing. If we have to give account to the country about what we did for four years, then what do we say? (Internet 1) I ett öppet brev till utrikesminister Carl Bildt den 24 oktober 2006, riktar ungerska riksförbundet i Stockholm stark kritik mot premiärminister Gyurcsánys lögnaktiga uppförande och ber om hjälp från Sverige för att motverka denna brist på demokratiskt omdöme. Från riksförbundets sida uttrycker man djup oro över polisbrutalitet och maktmissbruk. (Internet 3) 14

15 3.3 Det ekonomiska samhället Orsaken till den kommunistiska planekonomins fall kan, enligt Saxonberg (1997) sammanfattas i sex punkter; det ekonomiska systemets ineffektivitet, moderniseringsprocessen, misslyckade ekonomiska strategier, ökande militära utgifter, ny teknologi och världsekonomi samt oförmögenheten att förändra ekonomin (Saxonberg, 1997 s.14). I Ungerns fall inleddes de ekonomiska reformerna redan 1968 under ledning av János Kádár, som en följd av ett av dennes löften efter Ungernupproret tolv år tidigare: att snabbt höja levnadsstandarden för landets alla medborgare (Internet 1). Kádár inledde den så kallade Nya Ekonomiska Mekanismen (NEM) som kom att innebära ett uppsving för välfärden, individuell anställningsfrihet och en decentralisering av statens makt över arbetarlöner och bostadsmarknad. Detta experiment markerade tydligt att den sekundära ekonomin prioriterades och den ortodoxa marxist-leninistiska ideologin hamnade i skymundan. Många lån gjordes och statliga omkostnader lades ner i nya socioekonomiska projekt som skulle öka jämställdheten och äganderätten, både för nomenklaturan (de privilegierade övre skikten i Kommunistpartiet), och för övriga medborgare (Berglund-Dellenbrant, 1994, s ) Övergång till marknadsekonomi 1982 stiftades nya regler som säkrade invånarnas rättigheter till privat kapital i den nya ekonomin, och därmed, anser Linz och Stepan, att övergången från ett posttotalitärt system med planekonomi till en friare marknadsekonomi började redan fem år tidigare än den politiska transitionen (Linz-Stepan, 1996, s ). Tyvärr kunde landets posttotalitära system med bakgrund av den plötsliga konsumtionshetsen som reformerna möjliggjorde inte följa upp den positiva utvecklingen och statskassan försattes i massiv skuld och ekonomin drevs i stigande inflation under 80-talet. Detta hade också föregåtts av den internationella lågkonjunkturen under 1970-talet som bland annat orsakade drastiska höjningar av priset på livsmedel (Berglund-Dellenbrant, 1994 s ). Kádár var en pragmatisk ledare som insåg att det var nödvändigt att mobilisera hela befolkningen och den politiska sfären (även oppositionen) för att åstadkomma hyggliga levnadsförhållanden på en så bred front som möjligt och samtidigt förhindra uppkomsten av oroligheter och kritik. Hans berömda uttalande "alla som inte är emot oss är med oss" kan stå som symbol för detta ledarskap (Internet 1). 15

16 3.3.2 Större klyftor De ekonomiska reformerna fortsatte på 70- och 80-talen med en förskjutning av det politiska beslutsfattandet från centrala till regionala organ och andra aktörer, en minskning av de statliga bidragen och upplösandet av flera omfattande statsmonopol till konkurrerande, mindre enheter. Efter den nya ekonomiska mekanismen och efterlöpande finansiella reformers genomförande hade den ungerska ekonomin förflyttats från en centralplanerad till en pluralistisk marknad. Fackföreningarna, massmedia och parlamentet hade fått större handlingsutrymme, industrin blivit mer flexibel och styrd av efterfrågan och den breda massan introducerad till konsumtionssamhället (Berglund-Dellenbrant, 1994 s ). Dock var klyftorna mellan förmögna och fattiga grupper efter finanskrisen djupare än någonsin tidigare, trots Kádárs prognoser om socioekonomisk jämlikhet. Tjänstemän ur den politiska eliten och lyckosamma entreprenörer hade gynnats av den sekundära ekonomin, medan den stora mångfalden hade sjunkit ner i fattigdom, speciellt de äldre och den outbildade arbetsklassen, som inte var eftertraktade i tjänstesamhället stod konsumentmarknaden inför sin kataklysm, vilket berodde på medborgarnas köpvanor som orsakats av en rädsla inför ökande inflation och arbetslöshet (Berglund-Dellenbrant, 1994 s ). Även om det stod klart mot slutet av det förra århundradet att reformerna och övergången till marknadsekonomi fört fler misslyckanden än triumfer med sig har Ungerns ekonomi stadigt förbättrats på senare tid, om än inte till en västerländsk standard. Utländskt ägandeskap och investeringar är utbredda i landet och står för nästan en tredjedel av alla internationella investeringar i Centraleuropa. (Internet 1) Dagens ekonomiska situation Tack vare goda arbetsvillkor, handel och en stark lagstiftning för äganderätt står den privata sektorn för drygt 80 procent av bruttonationalprodukten. Ungern har uttryckt sin önskan om att, efter att relativt nyligen erhållit medlemskap i EU, få ingå i Eurozonen, men måste då drastiskt minska myndigheternas höga utgifter och privatisera fler företag som fortfarande styrs uteslutande av staten (Internet 1). Utländskt förtroende för den ungerska ekonomin har dessvärre minskat vilket kan bero på att landets framtidsplaner inte lägger tillräcklig tyngd vid åtstramning av regeringens utgifter men kan också ha att göra med att man saknar riktigt konkurrenskraftiga industrier eller internationellt gångbara professioner, samt att Ryssland inte längre är en lika betydelsefull handelspartner (Hankiss, 2005 s.488). Inflationen är däremot låg, och har bland annat avhjälpts av samarbete med bankorganisationen IMF. 16

17 3.3.4 En framgångsrik marknadsövergång har sitt pris Idag står ekonomiska reformer inom sjukvård, skatter och lokala beslutsorgan på agendan (Internet 1). Det har de emellertid gjort under mycket lång tid, menar Elemér Hankiss, då dessa frågor har skjutits upp ett nästan obegränsat antal gånger då partiregeringens intressen har kommit i första rummet. Politiskt menar han att marknadsövergången under 80- och 90- talen var förvånansvärt framgångsrik trots den mycket svåra situationen och ett flertal oresonliga beslut. Men bristen på ett socialt ansvarstagande, accepterandet att miljontals människor behöver leva i fattigdom för några få människors välstånds skull och tendensen att lägga skulden på den västerländska välfärdsmodellen som ursäkt för sin egen passivitet och likgiltighet, är uselt ifrån regimens sida. De har misslyckats med att reducera korruptionen och genom en rad ogenomtänkta beslut i sin uttalade strävan att etablera en "social marknadsekonomi" har man försatt landet i en ohållbar ekonomisk situation (Hankiss, 2005 s ). Trots Ungerns investeringsvänliga ekonomiska klimat och, på senare år, genomgående lönehöjningar, har regeringens utgifter skjutit i höjden och en ekonomisk talesman vid Vita Huset förutspådde följande om landets framtida finansiella situation 2006: "Hungary is an accident waiting to happen." (Internet 1). 17

18 4. Slutdiskussion Med en initialt mycket lyckad förvandling från en posttotalitär planekonomi till en demokratisk marknadsekonomi fast med flera socioekonomiska problem såsom segregation, ansvarslöshet ifrån politikerna, utbredd arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor och fattigdom väger dagens Ungern sina nackdelar mot sina fördelar. Alla regeringsval som hållits har haft en rättvis karaktär men individens rätt att influera politiken är för övrigt högst begränsad. Det bör också nämnas att det ungerska folket sällan har varit delaktiga i politiska beslutsprocesser och utsikterna om att få mer att säga till om i framtiden är pessimistiska bland befolkningen, vilket också gör att individers ansvarstagande och ansvarsutkrävande blir lidande. Medborgarnas fri- och rättigheter, t.ex. yttrandefrihet och organisationsfrihet är garanterade av lagen men det styrande partiet har traditionellt alltid haft en oinskränkt maktposition och en del av detta arv lever vidare i samhället. Låga skatter och ett investeringsanpassat klimat upprätthålls med hjälp av dåliga sociala försäkringar och arbetsförhållanden. Mycket hade uppenbarligen kunnat vara bättre men det är lika förvånansvärt att mycket är så bra som det är med tanke på landets turbulenta och oroliga historia, inte bara under andra världskriget och kalla kriget utan också i fredstider. Ungerns transition från ett moget posttotalitärt samhälle till en demokrati var snabb och effektiv, men under de senaste två decennierna har den politiska situationen snarare förvärrats, inte bara av dålig ekonomi och en obefintlig konsensuspolitik utan också av en ovisshet, både på elit- och massnivå, vart landet ligger, vart man ämnar styra det i framtiden och vem som ska stå vid rodret. Med andra ord, tyder mycket på att de styrande har bristande framförhållning och avsaknad av en vision om hållbar utveckling. Regeringen, partierna och befolkningen verkar inte vara eniga om vad det är man strävar efter idag och i framtiden; ett utökat välfärdssamhälle med sociala försäkringar och större individuella rättigheter, ett allt mer liberaliserat konsumtionssamhälle med lägre skatter fast med osäkra framtidsutsikter eller en tillbakagång till ett strikt centrerat socialistiskt system med endast kvasiprivat ägandeskap. Man måste också reda ut vilka åtgärder man ämnar vidta för att uppfylla några former av framtidsplaner, då det för närvarande råder en närmast konflikträdd attityd till handlingskraftiga politiska beslut. Sammanfattningsvis kan man konstatera att efter en snabb uppgång på både den politiska, civila och ekonomiska arenan har landets tillstånd drabbats av en finansiell tillbakagång som nu är mer eller mindre stabiliserad. Det civila samhället har ett gott stöd i lagstiftningen fast har det ännu svårt att på allvar göra sig hört av den politiska maktsfären, och detta har lett till en hopplöshet inför medborgarens förmåga att påverka de beslut som görs, en egenskap som är vital ur demokratisynpunkt då det är individens intressen som ska representeras av makthavande. I det politiska samhället saknas en allmänt vedertagen framtidstro. Den politiska stabiliteten och valens karaktär är goda, fast man kan ana att det under ytan råder viss misstro och motsättningar mellan partier och organisationer samt en ovilja att provocera varandra: ingen part i samhället vill åter uppleva en 1956 års revolution vilket kanske kan förklara den passivitet som har genomsyrat beslutsfattandet under 2000-talet. 18

19 Internationellt kapital och investeringar ifrån transnationella företag har länge varit en bidragande faktor till Ungerns ekonomi men på senare år har detta intresse avtagit. En logisk förklaring på det skulle kunna vara avsaknaden av professioner och industrier som är tillräckligt konkurrenskraftiga för att sätta landet på kartan och att andra stater i detta avseende visat sig mer lockande. Trots detta är Ungern, efter vårt omdöme och med Linz och Stepans teoretiska ramverk, värt att kallas för en konsoliderad demokrati. 19

20 5. Referenser Berglund, Sten Dellenbrant, Jan Åke, The New Democracies in Eastern Europe. University Press, Cambridge: Edward Elgar Publishing Company Esaiasson, Peter Gilljam, Mikael m fl., Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Vällingby: Norstedts Juridik AB Hankiss, Elemér, The Democratic Puzzle. Has Hungary Solved It? I European Journal of Social Theory 8 (4): Linde, Jonas Ekman, Joakim, Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier. Lund: Studentlitteratur. Linz, Juan J. & Alfred Stepan, Problems of Democratic Transition and Consolidation: Southern Europe, South America, and Post-Communist Europe. Baltimore & London: The Johns Hopkins University Press. Miszlivetz, Ferenc, Illusions and Realities. The Metamorphosis of Civil Society in a New European Space. Savaria University Press. Saxonberg, Steven, The Fall. Chechoslovakia, East Germany, Hungary and Poland in a Comparative Perspective. Enköping: De Pe s LayOut & Kopieringsservice Schöpflin, George, Politics in Eastern Europe. Oxford: Blackwell Publishers. Internetkällor: Internet 1: Wikipedia Internet 2: Internet 3: 20