Uppdrag 2a (REB ): Ämnesbredd i kandidatexamen i biologi. Erling Ögren Lena Lidfors Salla Marttila Mikael Pell Peter Torstensson

Transkript

1 Uppdrag 2a (REB ): Ämnesbredd i kandidatexamen i biologi Erling Ögren Lena Lidfors Salla Marttila Mikael Pell Peter Torstensson 1

2 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning 2. Uppdragets ordalydelse och genomförande 2.1 Ordalydelse 2.2 Genomförande 3. Vad innehåller ämnet biologi? 3.1 Biologi enligt allmänna källor 3.2 Biologi enligt några läroböcker 3.3 Biologi enligt SLU 3.4 Slutsats analys av ämnet biologi 4. Utbildningar i biologi 4.1 Utbildningar i Sverige 4.2 Utbildningar vid några utländska universitet 4.3 Utbildningar vid SLU idag 5. Ämnesbredd i biologi idag 5.1 Ämnesbredd vid några svenska lärosäten 5.2 Ämnesbredd vid SLU idag 6. Gruppens förslag 6.1 Obligatoriska delämnen för ämnesbredd 6.2 Alternativa kursblock 6.3 Konsekvenser av förslag 7. Stödämnen 8. Referenser Bilaga 1: Allmän beskrivning av biologi för SLU Bilaga 2: Kandidatprogram vid andra lärosäten Bilaga 3: Behörighetskrav Bilaga 4: Förkunskapskrav för kandidatarbete 2

3 1. Sammanfattning Biologi har sedan Linnés och Darwins dagar utvecklats enormt, kanske till att bli den mest innehållsrika naturvetenskapen. Svenska lärosäten med program som syftar till kandidatexamen i biologi har påfallande lika syn på vilka delar som ska ingå för att ge tillräcklig ämnesbredd. Program med särskild inriktning (molekylärbiologi, marinbiologi, miljövetenskap) avviker, liksom de yrkesprogram vid SLU som medger sådan examen. Arbetsgruppen har identifierat ett minsta kursinnehåll om 45 hp som säkerställer ämnesbredden i en kandidatexamen i biologi. Paketet innefattar alla livsformer, livsprocesser på alla nivåer, evolution och ekologi. Paketet kan erbjudas sammanhållet för bästa pedagogik och störst samläsning, eller, om flexibilitet och annan samläsning har högre prioritet, som 30 hp bas som tillgodoser yrkesprogrammens specifika behov (olika varianter kommer att krävas) med 15 hp valbar komplettering för studenter intresserade av en biologikandidatexamen. Konsekvenser av förslaget blir störst för programmen för trädgårdsingenjörer (odling) och lantmästare: kurspaketet riskerar att tränga undan programmens egna kurser och förutsätter djupare naturvetenskaplig förkunskap än vad studenter på dessa program oftast har. För övriga program blir graden av undanträngning måttlig och fördelarna stora: ämnesmässig bredd jämförbar med den vid övriga lärosäten, goda möjligheter till samläsning, och synliggörandet av biologiämnet. Kemi föreslås som obligatoriskt stödämne med placering före biologi och statistik föreslås som obligatoriskt stödämne med flexibel placering. 2. Uppdragets ordalydelse och genomförande 2.1 Ordalydelse Uppdraget, ämnesbredd i kandidatexamen i biologi, lyder som följer: SLU ska ha en gemensam planering för utbildningar som leder till generella examina, särskilt på grundnivå där examensmålen ställer krav på både bredd, djup och metodkunskap. Det krävs mer än viss kursvolym (antal hp) inom ett område för att målen för generella examina ska anses uppfyllda. Utbildningsprogram som syftar till kandidatexamen i biologi ska ha en rimlig ämnesmässig bredd för att kunna jämföras med motsvarande examina vid andra högskolor och universitet. En gemensam bas medför ett mer resurseffektivt utbildningsutbud och underlättar för studenter att röra sig mellan utbildningar, både inom SLU och mellan SLU och andra lärosäten. Uppdraget är att utreda vilka gemensamma moment som bör ingå i eventuella utbildningsprogram som syftar till eller möjliggör en generell examen i biologi. Vilka delämnen ska ingå inom ramen för 90 hp? Ambitionen är att minst 30 hp, max 60 hp bör utgöra en gemensam ämnesmässig bas. Frågan om ev. stödämnen bör belysas. Förslag om ytterligare gemensamma kursmål, utöver basnivån, kan ingå. Kostnader och potentiella samordningsvinster för förslagen ska beräknas, initialt och över tid. 3

4 Vår tolkning av textens gemensamma moment är att dessa kan bilda sammanhållen kurs men också vara delar av kurser som i övrigt inte behöver vara gemensamma. 2.2 Genomförande Arbetsgruppen, lärarrepresentanter från de fyra fakulteterna, har fört diskussioner över mejl och under möten: 4 Tre videomöten (totalt 7 h) Ett nationellt nätverksmöte i Biologi på Ultuna den 7 feb (7 h) Två egna möten på Ultuna (totalt 6 h) För att få en helhetsbild av svensk biologiutbildning på kandidatnivå har innehåll och behörighetskrav granskats för flertalet svenska lärosäten, liksom för de SLU-utbildningar som idag medger kandidatexamen i biologi. Jämförelse har också gjorts med några utländska universitet. Dessutom har innehållet i några internationella läroböcker i grundläggande biologi granskats. UKÄ:s utvärdering av biologikandidatutbildningar från 2013 har varit ett vägledande dokument i arbetet. Gruppen har fokuserat på att identifiera en minsta gemensamma nämnare för biologikandidatutbildningar vid SLU. Yrkesprogrammens olika behov och potentiella samordningsvinster har diskuterats, men gruppen har valt att inte estimera kostnader och vinster förenade med de olika alternativen, dels därför att framtidens ersättningssystem för grundutbildning är okänd, och dels därför att tiden för uppdraget varit begränsad. Under arbetets gång har också dialog förts med några av ledamöterna i arbetsgruppen Kandidatprogram inom biologiområdet. 3. Vad innehåller ämnet biologi? 3.1. Biologi enligt allmänna källor Biologi är en mycket bred naturvetenskap som studerar livet, organismerna och deras processer, inklusive struktur, funktion, tillväxt, evolution, utbredning och taxonomi, och behandlar därmed livets alla fysikalisk-kemiska aspekter (Nationalencyklopedin, ). Biologi har traditionellt indelats i botanik och zoologi, vilka i sin tur har indelats i morfologi, anatomi, systematik, fysiologi och, senare, ekologi. På grund av biologins komplexitet har snävare ämnesindelning och andra indelningsgrunder krävts. Utöver ovan nämnda discipliner finns idag bl.a. följande: molekylärbiologi, mikrobiologi, genetik, cellbiologi, histologi, embryologi, neurobiologi, evolutionsbiologi, etologi, limnologi, marinbiologi samt olika deldiscipliner i ekologi. Tendensen till tvärvetenskap har också gjort att biologi integrerats med andra discipliner och skapat nya såsom biokemi, biofysik, paleontologi, paleoekologi, biogeografi, immunologi och humanbiologi. Oftast innefattas dock inte de medicinska och agrikulturella vetenskaperna i biologi (Nationalencyklopedin). Biologer är experter på livets alla former och har viktiga roller inom allt från bioteknik och läkemedelsutveckling till miljö- och naturvård (Naturvetarna.se, ). De ansvarar

5 för projekt och utredningar, omvärldsbevakning, utbildning, marknadsföring och försäljning. 3.2 Biologi enligt några läroböcker Översiktliga läroböcker i biologi ger en bild av vad internationella forskare/lärare anser vara centralt i en grundläggande biologiutbildning. Innehållet i tre böcker listas nedan (Tabell 1). Tabell 1. Huvudsakligt innehåll i tre internationella läroböcker i biologi Kapitel 5 Biology (Solomon et al. 2005) Biological Science (Freeman et al. 2013) Campbell Biology (Reece et al. 2013) 1 Livets organisation Livets molekyler Livets kemi 2 Energitransport genom Cellstruktur och Cellen levande system funktion 3 Livets kontinuitet: Geners struktur Genetik genetik och uttryck 4 Livets kontinuitet: evolution Utvecklingsbiologi Evolutionens mekanismer 5 Livets diversitet Evolutionära processer och mönster Evolutionära historian av biologisk diversitet 6 Struktur och livsprocesser i växter Diversifieringen av liv Växters form och funktion 7 Struktur och livsprocesser i djur Hur växter fungerar Djurs form och funktion 8 Livets interaktion: Hur djur fungerar Ekologi ekologi 9 - Ekologi - En fjärde bok (Life: The science of Biology, Sadava et al. 2012) har tre delar: Cellen och arvet, Evolution, Diversitet och ekologi, samt Växter och djur. Läroböckerna anlägger alltså i första hand ett rumsligt perspektiv: man börjar i det lilla och slutar i det stora. Man börjar i (1) biokemi, livets grundläggande kemi, fortsätter i molekylärbiologi, livets molekylära bas, når cellbiologi, studiet av informations-, materiaoch energiflöden i livets minsta självständiga enhet; sedan (2) ett vittfamnande område som spänner från encelliga organismer, via vävnader och organ till växt- och djurriket; och slutligen (3) ekologi. Utöver detta anläggs det långa tidsperspektivet, evolutionen. Den studeras antingen allra först eller efter att genetiken behandlats för att ge bakgrund Biologi enligt SLU Det officiella dokument som beskriver biologi som ämne vid SLU (bilaga 1) indelar biologi på klassiskt vis utifrån ett rumsligt perspektiv från smått till stort, från molekylärbiologi, via cellbiologi, mikrobiologi, mykologi, genetik, zoologi och entomologi, till ekologi. Dessa discipliner återfinns också som namn på institutioner vid SLU.

6 SLU ansluter sig till den allmänna uppfattningen att biologi står nära andra discipliner, som avspeglas i SLU-konstellationer som biokemi, biometri, biomekanik och bioenergi, ämnen som dock administreras som tillhörande kemi, matematik, statistik och teknologi. Biologin vid SLU samverkar också, ofta tematiskt, med tillämpade ämnen, som lantbruksvetenskap, ämnen som i hög grad baseras på biologisk kunskap, något som avspeglas i kursers innehåll om än inte alltid till namnet, och är skälet till dubbelklassning av kurser. Tämligen unikt för SLU är den antropogena aspekten. Människans beroende av och påverkan på de biologiska resurserna färgar synen på biologin och samhällsrelevanta perspektiv får komplettera bilden. 3.4 Slutsats analys av ämnet biologi Biologi har sedan Linnés och Darwins dagar utvecklats enormt, kanske till att bli den mest innehållsrika naturvetenskapen. Att inom ramen för ett kandidatprogram lägga en generell bas i biologi, inkluderande både grön och vit biologi, och med förankring såväl i globala ekosystem som molekylära tillämpningar är en stor utmaning. Den gemensamma basen blir med nödvändighet grund och måste kompletteras med ämnesfördjupning och stödämnen som kemi, fysik, matematik, statistik och geovetenskap, men också, i de flesta fall, med ett mastersprogram. 4. Utbildningar i biologi 4.1 Utbildningar i Sverige Enligt Nationalencyklopedin ( ) fanns år 2006, helårsstuderande i biologi vid svenska högskolor och universitet. I UKÄs utvärdering 2013 av utbildningar som leder till examina i biologi och närliggande huvudområden ingick 42 utbildningar vid 14 lärosäten. Av de 19 kandidatprogrammen som utvärderades erbjöd 13 program kandidatexamen i biologi och 5 i molekylärbiologi. Ytterligare ett kandidatprogram leder till examen i marinbiologi. Förutom universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå, Linköping, Karlstad, Örebro samt Linné- och Mittuniversiteten och SLU, var högskolorna i Halmstad, Skövde, Kristianstad med i UKÄs utvärdering men inte den i Gävle. Behörighetskraven till de olika biologiutbildningarna varierar mellan och inom lärosäten från samhällvetenskaplig gymnasiebakgrund till naturvetenskaplig (vanligast). En gråzon finns där icke-programstudenter kan läsa fristående kurser för uppfyllandet av antagningskraven. Några svenska lärosäten erbjuder biologikandidatexamen med viss inriktning, exempelvis den mot molekylärbiologi vid Lunds universitet, mot marinbiologi vid Stockholms universitet och den mot trädgårdskunskap vid Högskolan i Gävle, utbildningar som därmed frångår kravet på ämnesbredd i generell biologi. Vid nätverksmötet för biologilärare vid svenska högskolor (SLU, ) noterades att uppfinningsrikedomen varit stor att skapa program med biologiinnehåll som knappast uppfyller kraven på ämnesbredd för generell biologikandidatexamen. Vid SLU är det 6

7 möjligt att ta kandidatexamen i biologi oavsett programmets inriktning om det föreskrivna kravet avseende omfattning och progression av biologiklassade kurser uppfyllts. För antagning till kandidatarbete i biologi vid SLU krävs att studenten har totalt 120 hp varav minst 60 hp biologiklassade kurser. Flera andra lärosäten har mer detaljerade krav för antagning till kandidatarbete och kursinnehåll i kandidatexamen (bilaga 4). 4.2 Utbildningar vid några utländska universitet För att få en uppfattning om hur utländska universitet organiserar sin grundläggande biologiutbildning har tre granskats. Köpenhamns universitet Kandidatprogrammet i biologi är treårigt där studenterna läser block om 15 ECTS (Tabell 2). Frånsett första blocket består varje block av två parallella kurser. Programmet inleds med obligatoriska kurser (105 ECTS) och avslutas med valbara kurser (60 ECTS) och ett kandidatarbete (15 ECTS). Under de valbara perioderna är det möjligt att läsa andra ämnesområden eller utomlands. Studenterna kan specialisera sig inom Organismer och ekologi eller Molekylärbiologi. Man betonar att utbildningen är experimentell med praktiska studier i både laboratoriet och fält. Tabell 2. Kurser inom kandidatprogrammet i biologi vid Köpenhamns universitet År Block 1 Block 2 Block 3 Block 4 1 Organismernas diversitet Livets träd Populationsbiologi Matematik/Statistik Kemi Allmän ekologi 2 Allmän cellbiologi Allmän molekylärbiologi 3 Valfri kurs Valfri kurs Allmän mikrobiologi Människans fysiologi Valfri kurs Valfri kurs Valfri kurs Biologisk vetenskapsteori Examensarbete Valfri kurs Fältbiologi I, II, III Allmän biokemi 1 Valfri kurs Evolutionsbiologi Examensarbete Valfri kurs Bristols universitet, England Bristols universitet erbjuder följande treåriga kandidatprogram: Biologi, Biokemi med molekylärbiologi och bioteknologi, samt Geologi och biologi. Man framhåller att programmens styrka är att studenten möter hela bredden av biologisk vetenskap, från det molekylära till det ekologiska, varefter studenten gör val under andra och tredje året mot endera djup eller bredd efter eget intresse. Programmet Biologi har följande kursstruktur: Första året: Livets diversitet, livsprocesserna, samt en tredje relevant kursdel. Andra året: Kvantitativa metoder i biologi, molekylär metodik för biologer, evolutionär biologi, vetenskap och framgång, skriva, tala och kommunicera vetenskap, fältkurs eller laboratorieworkshop, sju valbara föreläsningsenheter från ett brett utbud. Tredje året: Fältkursrapport, litteraturgranskning, praktiskt forskningsprojekt, sex valbara föreläsningsenheter från ett brett utbud. 7

8 Indianas universitet Bloomington, USA Universitetet erbjuder en s.k. major i biologi (BA eller BS), med kurser i ekologi, genetik, mikrobiologi, cellbiologi, utvecklingsbiologi, miljöbiologi och molekylärbiologi. Utöver dessa ingår kurser i oorganisk och organisk kemi, samt kurser inom humaniora och de sociala vetenskaperna. Studenter kan ytterligare vidga sina examina med kurser inom ekonomi, miljövetenskap, etologi och psykologi. Efter kandidatexamen läser många studenter vidare på läkar- eller tandläkarutbildning eller mastersprogram. Som centrala delar i biologin listas: genetik, evolution och diversitet, biologiska mekanismer, laborationer och molekylärbiologi. 4.3 Utbildningar vid SLU idag Sju kandidat- eller yrkesprogram vid SLU ger idag möjlighet till kandidatexamen i biologi, ofta tillsammans med annan examen (Tabell 3). Det faktiska biologiinnehållet i examina varierar dock betydligt mellan program. De flesta program har naturvetenskapligt behörighetskrav A11 (Ma D, Fy A, Ke B, Bi B), men lantmästare och trädgårdsingenjörer (odling) har det lägre kravet A14 (Ma B, Nk B, Sh A). Tabell 3. SLU-program som idag medger kandidatexamen i biologi (BI), oftast inom ramen för annan examen (FÖ företagsekonomi, LB lantbruksvetenskap, MV markvetenskap, MX miljövetenskap, TD trädgårdsvetenskap, TN teknologi) Program Fakultet Kandidat Magister, Yrkesexamen Behörighet master Agronom - NJ BI BI, MV Agronom A11 mark/växt 270 hp Biologi och NJ BI, MX - - A11 miljövetenskap Biologibioteknik NJ BI - - A11 Etologi och VH BI - - A11 djurskydd Hortonom LTV BI, TD BI, TD Hortonom A hp Lantmästare NJ BI, FÖ, - Lantmästare A14 + Trädgårdsingenjör - odling TN, LB 120 hp LTV BI, FÖ, TD - Trädgårdsingenjör 120 hp praktik A14 S-fakulteten har för närvarande inget kandidatprogram i biologi men har mastersprogram i biologi som antar egna studenter med kandidatexamen i skogsvetenskap som följt ett grönt stråk, och studenter utifrån med kandidatexamen i biologi. Generella krav för kandidatexamen i biologi är minst 90 hp biologi av totalt 180 hp. Av de 90 hp ska minst 15 hp vara fördjupningskurser (G2F) samt 15 hp vara kandidatarbete. Eftersom varje yrkesprogram har egna obligatoriska kurser finns gränser för vilka möjligheter studenten har att ta en generell examen i ett ämne som biologi men finns möjligheten väljer studenten ofta att ta både generell examen och yrkesexamen. 8

9 5. Ämnesbredd i biologi idag 5.1 Ämnesbredd vid några svenska lärosäten Information om obligatoriska kurser i biologi har sammanställts för sju av de tolv lärosäten som erbjuder kandidatexamen i biologi. Summan av obligatoriska kurser spänner från 60 till 80 hp. Resultatet visar på stor samstämmighet i fråga om innehåll och omfattning av kurser (Tabell 4). Möjligen skulle detta kunna tolkas som speglingar av historiska förhållanden snarare än övervägda val att tillgodose ämnesbredd och aktualitet. Men när Uppsala universitet skulle Bologna-anpassas och omfattande utredningar gjordes man vände på varje sten innan det nya kandidatprogrammet i biologi sjösattes blev innehållet ändå i stort sett identiskt med det gamla. Tabell 4. Obligatoriska delämnen vid sju svenska lärosäten med kandidatexamen i biologi Obligatoriska delämnen Omfattning (hp) Cellbiologi 7,5-15 Mikrobiologi 5-7,5 Fysiologi (växter och djur) Genetik 5-7,5 Evolution, fylogeni och systematik Ekologi Artkunskap (botanik och zoologi) Ingen uppdelning har gjorts i de klassiska delämnena systematisk och morfologisk botanik och zoologi, eftersom de flesta lärosätena idag har integrerat dessa med evolution. 2 Flera lärosäten kombinerar ekologi med andra delämnen: Ekologi och populationsgenetik 15 hp (UU), Ekologi och vetenskapsmetodik 15 hp (9+6) (Linné U), Ekologi och evolution 15 hp (GU). 3 Artkunskap är obligatoriskt enbart vid UU, LU, SU och GU men inte vid de tre övriga som ingår i sammanställningen 5.2 Ämnesbredd vid SLU i dag Delämnen som anses obligatoriska för kandidatprogram i biologi vid andra lärosäten (Tabell 4) återfinns också i motsvarande SLU-program, men inget enskilt program täcker in samtliga. Agronom (mark/växt)-, hortonom-, bioteknik-, miljövetenskap- samt etologi- och djurskyddsprogrammen ligger bäst till i fråga om innehåll och omfattning av kurser, men, beroende på program, saknas, i fysiologin, djur och/eller växter, och i systematiken, växter, djur och/eller andra livsformer. Kandidatprogrammen för trädgårdsingenjörer (odling) och lantmästare har mindre grundläggande biologi än något av ovanstående program. Dubbelklassning av kurser vid SLU gör det svårt att fastställa den faktiska omfattningen av biologi i kurser. Å andra sidan, för yrkesprogrammen är det ofta ändamålsenligt att kombinera ämnen för erhållandet av det breda hållbarhetsperspektivet som inkluderar ekonomiska, tekniska och sociala faktorer utöver de rent biologiska. En annan komplikation i analysen är att delämnen ofta göms undan i större konstellationer, t.ex. att cellbiologin ingår i fysiologin. 9

10 6. Utredningsgruppens förslag 6.1. Obligatoriska delämnen för ämnesbredd Gruppen är överens om vilka delämnen i biologi som bör ingå i en biologikandidatexamen för erhållandet av tillräcklig ämnesbredd och som kan tjäna som gemensam bas för SLUprogram syftande till sådan examen. Vårt förslag återfinns i rutan nedan, som i fråga om obligatoriets ämnesinnehåll nära ansluter till vad som gäller vid flertalet svenska lärosäten (Tabell 4) med undantag för artkunskap som bör anpassas till programmets specifika behov. I fråga om obligatoriets omfattning ligger vårt förslag om 45 hp under den lägsta gränsen vid andra lärosäten, men vi bedömer att förslaget att sammanföra närliggande ämnen i kursblock är en tidseffektiv lösning, som också medger andra fördelar (presenteras nedan). Organismvärlden 15 hp Evolution Genetik Fylogeni och systematik Livsprocesser 15 hp Cell- och molekylärbiologi Mikrobiologi Växtfysiologi Djurfysiologi Ekologi 15 hp Populations-, samhälls- och systemekologi Ekosystemtjänster och naturresursnyttjande Miljö- och klimatförändringar Indelningen av obligatoriet i tre block, organismvärlden, livsprocesser och ekologi, är logisk ur flera synvinklar. Kunskapsutvecklingen, inte minst inom molekylärgenetik, har i princip sammanfört fyra förstnämnda delämnen: evolution, genetik, fylogeni och systematik. Mycket förenar också livsprocesser hos celler, mikrober, växter och djur vilket motiverar ett sammanförande. Ekologins betydelse för SLUs profil motiverar att ämnet ges status som eget block. Av ekologins olika nivåer, populations-, samhälls- och ekosystemnivån, torde den sistnämnda vara särskilt central då bärkraften i primärproduktion och kretslopp utgör själva basen i all uthållig användning av biologiska resurser. Med tanke på SLUs profil bör också ekologins tillämpningar ingå (se rutan). Att molekylärgenetik idag har hemvist i de flesta av ovanstående delämnen ska också uppmärksammas. Sammanförandet av angränsande delämnen ger också praktiska och pedagogiska fördelar: effektivare användning av kurstid och andra resurser, fler möjligheter till samarbete över institutionsgränserna, och, inte minst, förmedlandet av en enhetligare bild av biologiämnet till studenter. 10

11 6.2 Alternativa kursblock Vårt förslag innebär alltså ett obligatorium om 45 hp fördelat på tre lika stora block, organismvärlden, livsprocesser och ekologi. Vi föreslår två alternativa lösningar för realiserandet av detta över programgränserna. Alternativ 1 (45 hp): Hela obligatoriet om 45 hp läses sammanhållet, det mest naturliga alternativet som ger god kontinuitet i studierna. Alternativ 2 ( hp): Ett kurspaket bestående av ett basblock om 30 hp innehållande organismvärlden och merparten av livsprocesser (cell-, molekylär- och mikrobiologi, men antingen växt- eller djurfysiologi, den del som är viktigast för programmet i fråga), samt, för de studenter som väljer att ta en biologikandidatexamen, ett kompletterande valbart block om 15 hp innehållande ekologi samt den fysiologidel som saknas i basblocket. Alternativ 2 ( hp) har i stort sett samma innehåll som alternativ 1 (45 hp) men tillåter större flexibilitet i schemaläggningen; en fördel när det ska jämkas mot yrkesprogrammens specifika behov. Att skilja ut växt- eller djurfysiologi i ett första skede enligt alternativ 2 kan vara attraktivt för yrkesprogram som inriktar sig mot antingen växter eller djur, men för en biologikandidatexamen måste bägge ingå liksom ekologi. Alternativ 2 medger sådan komplettering i efterhand för intresserade studenter, men är pedagogiskt mindre attraktivt än ett sammanhållet block då kontinuiteten bryts. 6.3 Konsekvenser av förslag Förslagets bägge alternativ ger ämnesbredd för biologikandidatexamen jämförbar med den vid andra lärosäten. Förslaget erbjuder också stora möjligheter till samläsning över programgränser. Därtill undviker man den otydlighet som dubbelklassning av kurser innebär. Vår granskning av dagens SLU-program som medger kandidatexamen i biologi visar att i princip alla brister i ämnesbredd (se 5.2). En oundviklig konsekvens av vårt förslag blir därför en kostnad i form i högskolepoäng (tid) från programmens övriga kurser. En skattning utifrån dagens ramscheman visar att det för bioteknologiprogrammet handlar om ca 20 hp, för agronom(mark/växt)programmet ca 10 hp, för hortonomprogrammet ca 15 hp, och för etologi- och djurskyddsprogrammen drygt 20 hp. För trädgårdsingenjör(odling)- och lantmästarprogrammen innebär förslaget ännu större kostnader. Hur stora är svårt att avgöra eftersom majoriteten av biologikurser på dessa program är dubbelklassade som gör det svårt att extrahera informationen. Vårt alternativ 2 ( hp) kan vara en attraktiv kompromiss i vissa fall. Basblocket om 30 hp bör tillgodose yrkesprogrammens specifika behov till ingen eller liten kostnad, även om det inte tillgodoser ämnesbredden för en biologikandidatexamen. Studenter intresserade av en sådan examen kan i efterhand komplettera med det valbara tilläggsblocket. En komplikation är att de tre program vid Alnarp som idag erbjuder en kandidatexamen i biologi har olika behörighetskrav. För hortonomprogrammet gäller områdesbehörighet A11, medan kravet för trädgårdsingenjörs- och lantmästarprogrammen är det lägre A14. Detta skapar problem för implementeringen av vårt förslag över hela linjen eftersom förslaget enligt båda alternativen förutsätter god naturvetenskaplig förförståelse 11

12 motsvarande den högre områdesbehörigheten A11. En del studenter på programmen med det lägre naturvetenskapliga ingångskravet kan tänkas ha den högre behörigheten. Vid Uppsala och Lunds universitet har man en alternativ ingång till sitt kandidatprogram i biologi, nämligen områdesbehörighet A3 (3), men dessa studenter läser en första termin inom programmet med kompletteringar i kemi, fysik och matematik. Utifrån dagens kursutbud och med de konsekvenser som vårt förslag medför, är det tveksamt om kandidatexamen i biologi ska erbjudas inom programmen för trädgårdsingenjörer (odling) och lantmästare. En alternativ möjlighet kan vara att erbjuda biologiexamen med viss inriktning. Vid bl.a. Stockholms och Lunds universitet kan man idag välja mellan kandidatexamen i biologi eller molekylärbiologi. Ett annat exempel är programmet i biologi med inriktning mot trädgårdskunskap vid Högskolan i Gävle, ett program som dock ännu inte utvärderats av UKÄ. Samläsning i biologi kan komma i konflikt med yrkesprogrammets egen samläsning: Yrkesexamensprogram som leder till samma examen ska planeras för minst 60 hp samläsning, varav minst 30 hp i början av respektive utbildning. Ett gemensamt block i biologi om 45 hp måste alltså jämkas mot detta samläsningskrav. Ytterligare en faktor som påverkar möjligheten till fysisk samläsning är årstidsbunden undervisning i t.ex. botanik och växtskyddsbiologi, samt behovet av stödämnen (nedan). 7. Stödämnen Alla källor som beskriver biologiämnet betonar dess nära koppling till annan naturvetenskap och kanske främst kemin. Kemiska kunskaper krävs för förståelse av biologiska fenomen, som kopplingen mellan oorganisk markkemi, mikrobers livsprocesser och ekosystemets kretslopp. Förutom kemi är statistik ett nödvändigt verktyg för att analysera data och bygga modeller som förenklar komplexa biologiska fenomen. Flertalet större lärosäten förutom Lund och Umeå har kemi som obligatoriskt stödämne. I Lund krävs kemi som stödämne för vissa biologikurser och i Umeå finns kemi som tillval. Flera lärosäten har statistik (6-15 hp) som obligatoriskt stödämne (LU, LiU, SU och UU) och ett lärosäte (LiU) har geovetenskap (15 hp). Gruppen anser att - kemi ska vara obligatoriskt, omfatta minst 7,5 hp, och föregå blocket Livsprocesser som förutsätter goda kunskaper i kemi. - statistik ska vara obligatoriskt, omfatta minst 5 hp, och utöver detta tillämpas i flera kurser för att säkerställa färdigheten. - markvetenskap är motiverat som obligatoriskt stödämne (om inte huvudämne) i vissa program. Gruppens förslag om obligatorium i kemi och statistik följer i stort sett vad som idag gäller inom programmen. För trädgårdsingenjörer (odling) och lantmästare är kemin anpassad efter programmens lägre naturvetenskapliga behörighetskrav och andelen statistik mindre. 12

13 8. Referenser Reece, J.B., Urry, L.A., Cain, M.L Campbell Biology, 10 th Edition. Benjamin Cummings sidor. ISBN: Freeman, S., Quillin, K., Allison, L.A Biological Science. Pearson Education sidor. ISBN: Sadava, D.E., Hillis, D.M., Heller, H.C., Berenbaum, M., Life: The Science of Biology. 10 th Edition. ISBN-10: ISBN-13: Solomon, Berg, Martin, Biology, 7th Rev. Edition. Thomson Learning. ISBN: Hemsidor: Nationalencyklopedin ( ) Naturvetarna.se ( ) Univerity of Bristol, ( ) Indiana University Bloomington, ( ) 13

14 Bilaga 1: Allmän beskrivning av biologi för SLU (REB ) Biologi Ämnet biologi (biology) utgör vetenskapen om alla livsformer på jorden, deras strukturer, funktioner, samspel och släktskap. Inom ämnet studeras levande organismers organisation och funktioner, reproduktionsförmåga, arvsmassa, tillväxt och utveckling samt hur de sprids, interagerar och samverkar med sin miljö. Biologin spänner över ett stort område av specialiserade forskningsdiscipliner som inom sig rymmer såväl grundläggande som mer tillämpade forskningsområden. Vid SLU är den antropogena aspekten inom biologin central; människans beroende av och påverkan på de biologiska naturresurserna i vid mening genomsyrar en stor del av de biologiska ämnena. Detta medför att biologi studeras inte bara i sig, utan också ofta i ett tvärvetenskapligt sammanhang med samhällsrelevans, för att uthålligt förvalta de biologiska naturresurserna. SLU utbildar och forskar inom flera biologiska underdiscipliner och definierar sina områden enligt nedan. Molekylärbiologi Molekylärbiologi (molecular biology) beskriver cellens molekylära struktur och funktion och omfattar processer i celler. Vid SLU studeras särskilt processer som fotosyntes, enzymkatalys, kemotaxis, bakteriell adhesion, cellulosanedbrytning, antibiotikasyntes och celldifferentiering på en molekylär nivå. Strukturbiologisk, molekylärbiologisk och biokemisk metodik liksom bioinformatik är centrala verktyg för arbetet. Cellbiologi Cellbiologi (cell biology) handlar om cellens struktur, funktion och reglering samt interaktioner mellan celler i vävnader och organ. Till området hör också de förändringar som cellen genomgår när den delas och differentieras under organismens utveckling, men även studiet av sjukliga förändringar. Vid SLU studeras särskilt signalering, metabolism, försvar och adhesion. Mikrobiologi Mikrobiologi (microbiology) omfattar vetenskapen om mikroorganismer, som utgörs av självständiga, oftast encelliga organismer. Hit räknas en divers grupp av bakterier, arkéer, jäst- svampar, mikrosvampar, protozoer, encelliga alger och virus. Vid SLU studeras särskilt miljöfaktorers påverkan på mikrobiella samhällens struktur i komplexa ekosystem såsom mark, vatten och i biogasprocessen, samt mikroorganismers positiva egenskaper i livsmedel och foder- medel. Vid SLU bedrivs också forskning om mikroorganismer som patogener på växter och djur och de används som modeller för att förstå viktiga biologiska processer. Dessutom bedrivs forskning runt formulering och riskvärdering av mikroorganismer som ska användas t ex som bekämpningsmedel. Vidare bedrivs forskning runt bakteriers förmåga att orsaka sjukdom samt vaccinutveckling och antibiotikaforskning. Mykologi Mykologi (mycology) behandlar svampar och deras systematik, genetik, anatomi, fysiologi och ekologi. Vid SLU studeras särskilt samband och interaktioner mellan svampar och högre växter (t.ex. inom växtpatologi, mykorrhiza). 14

15 Genetik Genetik (genetics), omfattar studiet av arvsmassans uppbyggnad, funktion och evolution, genernas biologiska funktion, samt biologisk variation. Molekylärgenetik behandlar arvsmassans organisation och funktion på molekylär nivå. Hit hör studiet av genexpression, inklusive den snabbt växande epigenetiken. Växtgenetik studerar ärftlighetslära och innefattar kvantitativ genetik och populationsgenetik. Växtförädling handlar om att med kunskap om genetisk variation och den genetiska bakgrunden till olika biologiska egenskaper, utveckla nya/bättre grödor. Husdjursgenetik omfattar kunskaper inom populationsgenetik och kvantitativ genetik med avseende på husdjuren, för att kunna utveckla och bevara husdjurens genresurser. Botanik (växtbiologi) Botanik (botany) handlar om växters former, funktioner, responser, produkter och släktskap. Systematik är läran om släktskap mellan arter och högre enheter (taxa), taxonomi handlar om vad som kännetecknar arter (artavgränsning) och hur taxa ska namnges. Morfologisk botanik och växtanatomi behandlar växternas form, uppbyggnad och struktur. Dendrologi är läran om vedartade växter. Växtfysiologi omfattar växternas olika funktioner och processer som fotosyntes, näringsupptagning, vattenhushållning, tillväxt, utveckling, blomning, växthormoners funktion och signalering, perception, interaktion samt växtrytmer. Vid SLU bedrivs omfattande studier särskilt av växter som är av ekonomisk/ kulturell betydelse. Växtproduktion handlar om mänskliga åtgärder som påverkar den biologiska produktionen i olika miljöer och situationer (jordbruk, skogsbruk, trädgårdsbruk). Människan utnyttjar förutsättningarna för odling av nyttoväxter genom att inverka på samspelet mellan nyttoväxt, mark, näringsämne, skadegörare, ogräs. Zoologi (djurbiologi) Zoologi (zoology) handlar om djurens former, funktioner, responser, produkter och släktskap. Systematik är läran om släktskap mellan arter och högre enheter, taxonomi handlar om vad som kännetecknar arter (artavgränsning) och hur taxa ska namnges. Morfologi handlar om djurens yttre byggnad, anatomi avser deras inre byggnad. Histologi är läran om vävnader. Fysiologi omfattar djurens grundläggande livsprocesser och funktioner såsom näringsupptagning, ämnesomsättning, värmereglering, reproduktion, tillväxt, utveckling, hormoners funktion och signalering och perception. Djurens fysiologiska reaktioner på yttre störningar studeras inom immunologi, farmakologi och toxikologi. Etologi studerar artspecifika beteenden och hur dessa påverkas av yttre och inre faktorer. Vid SLU bedrivs omfattande studier särskilt av djur som används i människans tjänst. Djurhållning handlar om mänskliga åtgärder som ofta påverkar djuren biologiskt. Människans inverkan har särskilt betydelse för produktions- och prestationsförmåga hos enskilda djur och djurpopulationer. Entomologi Entomologi (entomology) omfattar läran om insekter och spindeldjur. Det omfattar bl.a. systematik, genetik, anatomi, fysiologi och ekologi. Vid SLU studeras särskilt samspelen mellan insekter och högre växter och djur (t.ex. inom växtskadedjurslära, djurpatologi, pollinering). Med samma kunskapsbas kan metoder för artbevarande (naturvård) och biologisk kontroll (växtskydd) utvecklas. Ekologi Ekologi (ecology) beskriver de levande organismernas samspel med varandra och omvärlden. Ekologin kan indelas i kemisk ekologi, populationsekologi, samhällsekologi, 15

16 ekosystemekologi, evolutionär ekologi och beteendeekologi, varav huvudsakligen de fyra förstnämnda är representerade vid SLU. Populationsekologi beskriver sambanden inom en population av samma art eller mellan olika arter. Samhällsekologi (som ibland räknas in i populationsekologin) handlar om sambanden mellan olika arter och vilka processer som bestämmer artsamhällens dynamik och struktur (t.ex. biologisk mångfald). Ekosystemekologi behandlar sambanden mellan organismer och den abiotiska miljön, där flöden av energi och ämnen är central. En annan indelning av ekologin baseras på vilken typ av ekosystem som studeras. Vid SLU är särskilt skogens, åker- markens och sötvattnets ekologi i fokus. Växtskyddsbiologi är särskilt inriktad mot att, via kunskaper om ekologiska samband, utveckla uthålliga och naturvänliga metoder för att kontrollera skadegörare. Vetenskaplig grund och gränsdragning Biologi är ett väletablerat vetenskapligt ämne med väl utvecklad teori- och metodbas och stor internationell utbredning. Den vetenskapliga utvecklingen sker huvudsakligen inom delar av biologiämnet som ansluter till ovan angivna underdiscipliner. Det finns nära kopplingar mellan biologi och andra ämnen. Biologi angränsar till flera natur- vetenskapliga discipliner och tillämpningar inom bland annat biokemi, biometri, biomekanik och bioenergi. Dessa räknas dock som kemi, matematik, matematisk statistik och teknologi. Biologi samverkar med delar av vissa andra, ofta tematiska, ämnen som finns vid SLU. Dessa ämnen baseras i hög grad på biologisk kunskap med tillämpningar inom specifika områden. Det innebär att kurser kan vara klassade i två ämnen. Utbildning SLU erbjuder omfattande utbildning i biologi på olika nivåer vid alla SLU:s huvudorter. Det finns många möjligheter att bedriva forskarutbildning vid SLU inom det biologiska området. Forskarutbildningsämnena benämns vanligen med begrepp som ansluter till ovan angivna underdiscipliner och tillämpningsområden. Övergången till forskarutbildning underlättas av att SLU:s biologiutbildning genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt som ger studenterna möjlighet att utveckla sitt kritiska tänkande. 16

17 Bilaga 2: Kandidatprogram vid andra lärosäten Lund Start Hösttermin Termin 1 Cellbiologi 15 hp MOBA01 Genetik och mikrobiologi 15 hp BIOA01 Termin 2 Zoologi 12 hp BIOB02 Botanik 12 hp BIOB01 Faunistik 3 hp BIOB04 Floristik 3 hp BIOB03 Termin 3 Ekologi 15 hp BIOC02 Zoofysiologi 7,5 hp BIOB09 Statistik 7,5 hp MASB11 eller Projekt/praktik 7,5 hp BIOF01 Termin 4 Valbart stödämne 30 hp, t ex kemi, miljövetenskap, naturgeografi eller statistik Termin 5-6 Valfria kurser 30 hp (grundkurser i naturvetenskap eller annat ämne eller kurser på avancerad nivå i biologi) Valfri kurs i biologi 15 hp Kandidatexamensarbete i biologi 15 hp Start Vårtermin Termin 1 Cellbiologi 15 hp MOBA01 Ekologi 15 hp BIOC02 Termin 2 Valbart stödämne 30 hp, t.ex. kemi, miljövetenskap, naturgeografi eller statistik Genetik och mikrobiologi 15 hp BIOA01 Termin 3 Zoologi 12 hp BIOB02 Botanik 12 hp BIOB01 Faunistik 3 hp BIOB04 Floristik 3 hp BIOB03 Termin 4 Valbart stödämne 30 hp, t ex kemi, miljövetenskap, naturgeografi eller statistik Zoofysiologi 7,5 hp BIOB09 Statistik 7,5 hp MASB11 eller Projekt/praktik 7,5 hp BIOF01 Termin 5-6 Valfri kurs i biologi 15 hp Valfria kurser 30 hp (grundkurser i naturvetenskap eller annat ämne eller kurser på avancerad nivå i biologi Kandidatexamensarbete i biologi 15 hp 17

18 Uppsala År 1 och 2 Hp Område Organismernas evolution och mångfald 10 B Biologens kompetenser och det vetenskapliga arbetssättet 5 B Genetik och genteknik 10 B Mikrobiologi med infektionsbiologi 5 B Grundläggande kemi 10 K Kemiska principer II 5 K T Organisk kemi I 10 K T Biokemi I 5 K B Cellbiologi 15 B Fysiologi 15 B Kvantitativ biologi 5 B Matematik och statistik för biologer 10 M Ekologi och populationsgenetik 15 B År 3 Valbara kurser För dem som skall inrikta sig mot ekologi, systematik eller naturvård finns en sommarkurs som är tillträdeskrav för en del kurser på ovan nämnda inriktningar. Kursen heter Floristik och faunistik 10 hp, och kan läsas mellan år 1 och 2 eller mellan år 2 och 3. Det tredje året består av fördjupningskurser, samt ett självständigt arbete. Stockholm År 1 Obligatoriska kurser: Organismernas mångfald och fylogeni, GN, 20 hp (BL2003)* Floristik och faunistik, GN, 10 hp (BL2001)* Grundläggande kemi - Oorganisk, Fysikalisk, Organisk och Biokemi GN 30 hp (KZ2001) År 2 Obligatoriska kurser: Mikrobiologi, GN, 6 hp (BL3003)* Biologisk statistik, GN, 3 hp (BL3006)* Molekylär cellbiologi, GN, 13,5 hp (BL3001)* Genetik I, GN, 7,5 hp (BL3002)* Fysiologi, GN, 15 hp (BL3005)* Ekologi I, GN, 15 hp (BL2007)* År 3 Valbara kurser: Självständigt arbete i biologi minst 15 hp (BL6003)* Kurser om minst 15 hp från en lista på valbara kurser.* 18

19 Göteborg Start Hösttermin Göteborgs universitet Termin 1 BIO900 Cellbiologi, baskurs 15 hp (september-oktober) BIO905 Molekylär genetik 15 hp (november-januari) Termin 2 BIO910 Organismvärldens form och funktion 15 hp (januari-mars) BIO915 Ekologi och evolution 15 hp (mars-juni) Termin 3 BIO920 Biodiversitet och systematik, baskurs 15 hp (september-oktober) BIO145 Floristik och faunistik, baskurs 7,5 hp Vetenskapsteori/Biostatistik Termin 4 Stödämnen: Grundläggande kemi, geovetenskap eller GIS och biostatistik Termin 5-6 Fördjupningskurser inom fälten: Ekologi och naturvård Evolutionär biologi Fysiologi och cellbiologi Molekylär biovetenskap Examensarbete 19

20 Linköping Start Hösttermin Linköpings universitet Kursiverat = valbart Termin 1 Evolution 6 hp NBIA26 Allmän Kemi 9 hp NKEA32 Zoomorfologi 6 hp NBIA27 Organisk Kemi 3 hp NKEA07 Biokemi 1 6 hp NKEA08 Termin 2 Genetik 6 hp NBIA24 Cellbiologi 6 hp NBIA25 Mikrobiologi 6 hp NBIA23 Botanik 1 6 hp NBIB14 Vetenskaplig metod, analys och statistik 6 hp NBIB44 Introduktionskurs för universitetsstudier 2 hp TGTU35 Termin 3 Botanik 2 6hp NBIB40 Professionella verktyg 6 hp TGTU62 Ekologi 6 hp NBIB41 Fysiologiska principer 6 hp NBIB29 Matematik 6 hp NMAA04 Termin 4 Statistik, teori och tillämpning i biologi 6 hp NDAB01 Evolution 6 hp NBIB34 Miljövård 6 hp NBIB35 Molekylärgenetik 6 hp NBIC45 Djurhållning och förvaltning 6 hp NBIB29 Biokemi 2 6 hp TFKE36 Praktik 6 hp TPTE06 Termin 5-6 Valbara kurser 20

21 Linnéuniversitetet Start Hösttermin Linné universitet Kursiverat = valbart Termin 1 Ekologi och vetenskaplig metodik 15 hp Botanik 7,5 hp Zoologi 7,5 hp Termin 2 Evolution och genetik 7,5 hp Zoologi II 7,5 hp Beteendeekologi 15 hp Termin 3 Cellbiologi 7,5 hp Allmän kemi 7,5 hp Organisk kemi 7,5 hp Biokemi 7,5 hp Termin 4 Biokemi II 7,5 hp Mikrobiologi 7,5 hp Växtfysiologi 7,5 hp Cellbiologi II 7,5 hp GIS 7,5 hp Miljömätning 7,5 hp Termin 5 och 6 Valbara kurser Umeå universitet År 1 Naturens mångfald. 15 hp Klimatförändringar, orsak och verkan 15 hp Geovetenskap.15 hp Ekologi och systematik 15 hp År 2 Hösttermin: Ekologisk fältmetodik och inventering.7,5 hp Genetik och evolution. 22,5 hp Vårtermin: Kemins grunder alt. Miljö och samhäll 15 hp Fysiologi och cellbiologi 15 hp År 3 Valfria kurser på kandidatnivå inom biologi alt. geovetenskap/naturgeografi. Examensarbete 21

22 Bilaga 3: Behörighetskrav SLU A11 eller A14 Andra lärosäten Stockholm, Uppsala, Göteborg Grundläggande behörighet samt Biologi B, Fysik B, Kemi B, Matematik D eller Biologi 2, Fysik 2, Kemi 2, Matematik 4 - Områdesbehörighet 13 eller A13 Linköping Grundläggande behörighet samt Biologi B, Fysik A, Kemi B, Matematik D. Dispens ges för Kemi B för sökande med Kemi A Områdesbehörighet 14. ELLER Biologi 2, Fysik 1a/1b1+1b2, Kemi 2, Matematik 3b/3c) Dispens ges för Kemi 2 för sökande med Kemi 1 Områdesbehörighet A12. Linnéuniversitetet Grundläggande behörighet samt Biologi B, Fysik A, Kemi B, Matematik D eller Biologi 2, Fysik 1a/1b1 + 1b2, Kemi 2, Matematik 3c. Lund Grundläggande behörighet samt Biologi B, Fysik A, Kemi B, Matematik D eller Biologi 2, Fysik 1a/1b1 + 1b2, Kemi 2, Matematik 4 (områdesbehörighet 11/A11). Umeå Grundläggande behörighet samt Biologi B, Fysik A, Kemi A, Matematik D. Eller: Biologi 2, Fysik 1a/1b1+1b2, Kemi 1, Matematik 3c (områdesbehörighet 14/A11 med ett eller flera undantag). Lund, Uppsala ingång för samhällsvetare Grundläggande behörighet samt Matematik C, Naturkunskap B/Biologi A+Kemi A+Fysik A eller Matematik 3b/3c, Naturkunskap 2. (områdesbehörighet 3/A3). Studenter med ingång samhällsvetare läser under 1:a terminen kurser med naturvetenskaplig inriktning. På Uppsala universitet Biovetenskap 30 hp, på Lunds Jorden, livet och miljön, Miljöns grunder, Kemiska begrepp och sammanhang samt Matematik och modeller samtliga på 7,5 hp. För övrigt finns inga skillnader för krav avseende obligatoriska biologikurser eller poäng (i Lund kan de välja läsa humanfysiologi istället för fysiologi). Den enda skillnaden är att den förberedande terminen kostar i tid och därmed möjlighet att hinna läsa valbara kurser. 22

23 Bilaga 4: Förkunskapskrav för kandidatarbete Flera av universiteten saknar specificerade krav: Uppsala Basblock, 80 hp. Göteborg Baskurs, 60 hp alt. molekylärbiologi I och II, baskurs, 60 hp. För båda gäller fördjupningskurs i biologi, 15hp, inom relevant ämnesområde. Umeå Biologi 75 hp, varav 15 hp ekologi. Stockholm Cell- och molekylärbiologi 15 hp, Organismernas mångfald och fylogeni 15 hp, Fysiologi 15 hp samt Ekologi och artkunskap 15 hp eller motsvarande. Dessutom krävs 15 hp fördjupning inom för arbetet relevant ämnesområde. Lund Cellbiologi 15 hp, Genetik och mikrobiologi 15 hp, Humanfysiologi 15 hp/ Zoofysiologi 7,5 hp, Ekologi 15 hp, Organismbiologi 30 hp, samt relevanta biologiska kurser om minst 15 hp. (organismbiologi 30hp omfattar en flera kurser typ botanisk morfologi, artkunskap etc. 23