Val av värme- och ytbehandling JONAS FALKESTRÖM CARL-JOHAN STRÖMBERG

Transkript

1 Val av värme- och ytbehandling JONAS FALKESTRÖM CARL-JOHAN STRÖMBERG Examensarbete Stockholm, Sverige 2007

2

3

4 Val av värme- och ytbehandling av Jonas Falkeström Examensarbete MMK 2007:64 MME 800 KTH Industriell teknik och management Industriell produktion Maskinkonstruktion SE STOCKHOLM

5

6 Examensarbete MMK 2007:64 MME 800 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Godkänt Examinator Sören Andersson Torsten Kjellberg Uppdragsgivare Atlas Copco Handledare Sören Andersson Per Johansson Kontaktperson Jan I Eriksson Sammanfattning Atlas Copco Tools utvecklar och tillverkar handhållna industriverktyg. För att ge verktygen önskade egenskaper tillämpas olika värme- och ytbehandlingar. Det saknas tydliga rutiner för hur dessa behandlingar väljs och anges på ritningar. Underlag som skickas för produktion utanför Sverige upplevs inte vara tillräckligt tydliga. Ett flertal behandlingar är kända som varumärken och det finns inga tydliga instruktioner för hur dessa anges på ritningar och i CAD-modeller. Syftet med denna rapport är att skapa rekommendationer för tillvägagångssätt vid val av värme- och ytbehandling samt hur dessa behandlingar skall anges och kravsättas på ritningar. Målet är att ritningar och övriga specifikationer skall kunna förstås och tolkas över hela världen och att angivelserna på ritningarna är likartade, förståeliga och praktiska. En förstudie utfördes för att skapa en bild över hur värme- och ytbehandling anges på ritningar. Förstudien inkluderade intervjuer vilka gav underlag för de behov och önskemål som finns för tillvägagångssätt vid val av ytbehandling. Atlas Copco har tillfredställande information och rutiner för kravsättning av värmebehandling. Behovet av vägledning och information kring ytbehandling är störst för svartoxidering, anodisering och Blacknite. Ett konstruktionshjälpmedel i form av en webblösning ska innehålla en ytbehandlingsguide vilken vägleder konstruktören till ritningsangivelsen efter de krav som ställs på den färdiga ytan. Ytbehandling ska anges på den tredje raden i ritningens huvudfält som en textsträng som anger ytbehandling, kravsättningsparametrar och en hänvisning till standarddokument. Standarddokumenten ska vara uppdelade i två delar, ytbehandlingsdirektivet och behandlingsstandarder.

7

8 Master of Science Thesis MMK 2007:64 MME 800 Choice of heat and surface treatment Jonas Falkeström Approved Examiner Sören Andersson Torsten Kjellberg Commissioner Atlas Copco Supervisor Sören Andersson Per Johansson Contact person Jan I Eriksson Abstract Atlas Copco Tools develops and manufactures handheld industrial tools. Heat and surface treatments are used to provide the tools with certain properties. There are no routines for the choice of treatment or for how to specify treatment on drawings. Production documents that are sent for production abroad may not be clear enough. Some treatments are known as trademarks and there are no instructions for how to specify these on drawings and in CAD-models. The purpose of this master thesis work is to create recommendations for the procedure of choosing heat and surface treatment. The aim is also to investigate and propose how to specify treatments so as to facilitate a better understanding of Atlas Copco drawings. A pre-study illustrated how heat and surface treatment is specified on drawings. The pre-study included several interviews which laid ground for requirements and desires concerning the procedure of choosing treatment. Atlas Copco has satisfactory information and routines for the specification of heat treatment. The demand for guidance and information on surface treatment is greatest for black oxidation, anodizing and Blacknite. A web based design tool is to contain a surface treatment guide. By specifying the requirements of the surface the mechanical engineer is led to appropriate treatment and drawing specification. Surface treatment is to be stated on the third line of the head of the drawing as a text string containing treatment, requirements and a reference to standard. Standard documents are to be divided into two parts, the directive for surface treatment and the treatment standards.

9

10 Förord Detta examensarbete är skrivet våren 2007 vid Atlas Copco i Nacka. Författarna har till lika del utfört arbetet och är båda ansvariga för hela innehållet. Projektet är handlett av Jan I Eriksson och Östen Hagström från Atlas Copco Standard Department. Examensarbetet är det avslutade momentet i civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan. Handledare från högskolan är Professor Sören Andersson och Universitetsadjunkt Per Johansson. Ett stort tack till handledare och alla som har varit vänliga och tillmötesgående under projektets gång.

11

12 Innehåll 1. Inledning Förstudie Definition av värme- och ytbehandling Inventering av ytbehandlingar Processbeskrivningar Anodisering Blacknite Colournite ED-Lack Kemisk förnickling Kromatering Svartoxidering Nedox Tufram Inventering av standarder Inventering av ritningsangivelser Intervjuer av konstruktörer Intervju av inköp Intervju av underleverantörer Slutsats av förstudie Tillvägagångssätt vid val av ytbehandling Urvalsmatris Ytbehandlingsguide Standarddokument för ytbehandling Direktiv för ytbehandling Ytbehandlingsstandarder Standard för anodisering Standard för Blacknite Standard för svartoxidering Angivelser på ritningar Koncept för ritningsangivelser Teckenkombination Etikett för ytbehandling Utveckling av befintliga ritningsangivelser Kravmodell Val av Koncept Utvärdering av koncept Rekommendation för ritningsangivelser Ritningsangivelser Förslag på ritningsangivelser för anodisering Förslag på ritningsangivelse för Blacknite Förslag på ritningsangivelse för svartoxidering Resultat och slutsatser Framtid Referenser Figurer Tabeller Bilaga 1 Utdrag från webbaserat konstruktionsverktyg, Design Tool.. 31

13

14

15 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling 1. Inledning Atlas Copco Tools utvecklar och tillverkar handhållna industriverktyg. Verktygen är luft eller elektriskt drivna. För att erhålla önskad prestanda, kvalitet och image tillämpas olika värme- och ytbehandlingar i syfte att påverka de ingående materialens egenskaper. Det upplevs att ritningar som skickas för produktion utanför Sverige inte är tillräckligt entydiga vilket leder till att krav på värme- och ytbehandling inte tillfredställs. Det finns många behandlingar som är kända som varumärken och Atlas Copco har inga tydliga instruktioner för hur dessa skall anges på ritningar och i CAD-modeller. Syftet med examensarbetet är att ge konstruktörer vid Atlas Copco Tools rekommendationer för tillvägagångssätt vid val av värme- och ytbehandling. För att Atlas Copcos ritningar och CAD-modeller skall kunna tolkas entydigt över hela världen med avseende på värme- och ytbehandling måste tydliga instruktioner beträffande kravsättning och ritningsangivelser utformas. Det måste även finnas rutiner för kontinuerliga uppdateringar av befintlig information om värme- och ytbehandling. Genom en inventering av de värme- och ytbehandlingar som utförs av Atlas Copco och deras underleverantörer skapas en bild över vilka behandlingar som används. Intervjuer av konstruktörer och underleverantörer görs för att utreda hur tydligt krav på värme- och ytbehandling anges och upplevs. Av inköpsavdelningen ges en bild över hur väl kommunikationen fungerar. Intervjuerna syftar även att klargöra vilka krav som är önskvärda och möjliga att ställa. En inventering av ritningar inom Atlas Copco visar hur behandlingar anges och kravsätts. 1

16 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström 2

17 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling 2. Förstudie Atlas Copco Tools tillämpar olika värme- och ytbehandlingar för att påverka de ingående materialens egenskaper. I denna förstudie undersöks vilka behandlingar som används, samt vad som kan förbättras vid val och angivelse av värme- och ytbehandling. Figur 1: Schematisk bild av förstudie 2.1 Definition av värme- och ytbehandling Med värmebehandling avses i denna rapport behandlingar som utförs i syfte att påverka materialets inre struktur och därmed hållfasthetsegenskaper genom process under hög temperatur. Exempel på värmebehandling är sätthärdning, normalisering och utskiljningshärdning. Med ytbehandling avses behandlingar vilka utförs i syfte att påverka ytegenskaper med avseende på utseende, korrosionsbeständighet, nötningsbeständighet etc. Här inkluderas även varma processer, men då med avseende på ytförändrande egenskaper enligt ovan. Exempel på ytbehandling är svartoxidering, anodisering, Blacknite och förnickling. 2.2 Inventering av ytbehandlingar Genomgående för Atlas Copco Tools produkter är att de är gula och svarta. För att uppnå önskad färg tillämpas ett flertal ytbehandlingar. De gula detaljerna lackeras och de svarta detaljerna svartoxideras, lackeras eller Blacknitebehandlas. Aluminiumdetaljer anodiseras och färgas för att erhålla önskad färg. Vid val av ytbehandling är det inte bara färgen som tas hänsyn till. Egenskaper som korrosionsbeständighet, hårdhet och pris är ytterligare aspekter som måste beaktas. Till exempel är svartoxidering en dekorativ process. Korrosionsbeständigheten är dålig och för att undvika korrosion måste detaljen kontinuerligt anoljas. Blacknite-behandlingen ger ett bättre korrosionsskydd och härdar ytan. Det finns en risk för dimensionsförändringar vid snäva toleranser på grund av behandlingstemperaturen (570 C)[1]. Anodisering ger en ökad nötningsbeständighet och ett bra korrosionsskydd men resultatet av infärgningen varierar mellan olika ytbehandlare. 3

18 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Figur 2: Översikt av ytbehandlade områden på vinkelmutterdragare LTV 39 Vid Atlas Copco Tools fabrik i Tierp har svartoxidering ersatts med kallblånering vilken är ett miljövänligt alternativ. Nedan listas de ytbehandlingar som används av Atlas Copco Tools och var de utförs. Process Material Färg Var Anodisering Aluminium Flertal GF-Ytbehandling/Fintlings Blacknite Stål Svart Atlas Copco Tierp/Bodycote Colournite Stål Flertal Bodycote ED-lack Stål Flertal Proton Finish Kemisk förnickling Flertal Ofärgat Bodycote Kromatering Flertal Gul Kallblånering Stål Svart Atlas Copco Tierp Nedox Flertal Ofärgat Bodycote Nitrokarburering Stål Grå Atlas Copco Tierp/Bodycote Svartoxidering Stål Svart Skara Svartoxidering Tufram Aluminium Ofärgat Bodycote Tabell 1: Översikt av vilka värme- och ytbehandlingar Atlas Copco Tools använder 2.3 Processbeskrivningar Anodisering Anodisering är en behandling av aluminium som används för att erhålla dekorativa ytor med bra nötningsbeständighet och elektrisk isolation. Anodisering ger även ett skydd mot korrosion. Genom att elektrolytiskt oxidera ytan i svavelsyra bildas ett skyddande oxidskikt med en tjocklek på 5-25 µm. Oxidskiktet kan infärgas i olika kulörer såsom svart, röd, blå, lila, guld, champagne och grön.[2] Vid anodisering i svavelsyra vid låg temperatur (ca.0 C) erhålles en yta med mycket god slitage och nötningsbeständighet. Samtidigt erhålles ett mycket gott 4

19 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling korrosionsmotstånd och elektriskt isolerande egenskaper. Denna typ av anodisering kallas hårdanodisering.[3] Blacknite Blacknite är en variant av nitrokarburering med efteroxidationsbehandling vilken är lämplig för ståldetaljer med krav på hårdhet, friktion, slitstyrka, utmattningshållfasthet och korrosionsbeständighet. Nitrokarburering är en termokemisk värmebehandlingsprocess i ett medium med hög kväveaktivitet som resulterar i en fasomvandlad ytzon (Fz) och en diffusionszon (Dz). Vid Blacknitebehandling efteroxideras och anoljas detaljen för ett bättre korrosionsskydd och en svart yta.[4] Colournite Colournite är en variant av nitrokarburering med efteroxidation. Under Colournite-processen tillförs och kontrolleras alla gaser separat vilket möjliggör mycket kundanpassade ytbehandlingar. Andledningen till att processen kallas Colournite är för att olika efteroxidationsbehandlingar kan appliceras för att erhålla olika färger som svart, silver, guld etc.[5] ED-Lack Elektrodeposition (ED) är en process som används både för att applicera en primer och en topplack. Principen är att elektriskt laddade färgpartiklar i ett färgbad dras till den motsatt elektriskt laddade detaljen och ger produkten ett lackskikt såväl utvändigt som invändigt. Tjockleken blir µm. Den vanligaste färgen är svart. ED-lacken fungerar endast som ett barriärskydd och är inte UV-beständig.[6] Kemisk förnickling Kemisk förnickling är en ytbehandling som innebär att ett nickelskikt fälls ut autokatalytiskt på detaljen. Eftersom utfällningen sker utan strömtillförsel ger denna behandling extremt jämna skikt vilket gör den lämplig för komplicerade detaljer med snäva toleranser. Kemisk förnickling ger även en hård yta och ett bra korrosionsskydd. Det är ofta möjligt att välja ett billigt konstruktionsmaterial för att sedan förbättra egenskaperna genom kemisk förnickling.[3] Kromatering Kromatering är en kemisk ytbehandling. Den innebär att ett ytskikt av metall reagerar med en kromhaltig lösning så att en tunn, icke-metallisk beläggning erhålls på ytan, så kallat kromateringsskikt. Utseendet förbättras samtidigt genom att skiktet kan färgas blått, gult, grönt eller svart. Kromateringsskiktet har en utmärkt vidhäftningsförmåga för pulverlack och ett bra korrosionsskydd.[3] Svartoxidering Ståldetaljen kokas i ett starkt alkaliskt bad, varvid en svart beläggning bildas. Denna ytbehandling är främst dekorativ och ger endast ett måttligt korrosionsskydd utan att påverka stålets egenskaper. Följs denna behandling upp 5

20 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström med en inoljning ökar skyddet något.[7] Skikttjockleken vid svartoxidering är ungefär 1µm. Kallblånering är en kall version av svartoxidering där detaljen doppas i ett rumtempererat bad. Kallblånering ger ett sämre korrosionsskydd än traditionell varm svartoxidering enligt Skara Svartoxidering. Förutom dessa två processer finns det ett flertal andra processer vilka även de är kända som svartoxidering.[7] Nedox Processen bygger på en variant av kemisk förnickling med integrerad fluorplast som samtidigt ger detaljens yta ett antal funktionella egenskaper som hög hårdhet, nötningsbeständighet, gott korrosionsmotstånd, snäva toleranser samt en jämn skiktuppbyggnad.[8] Tufram Tufram är en ytbeläggning för aluminium och aluminiumlegeringar. Processen bygger på en kombination av hårdanodisering och fluorplastbeläggning som samtidigt ger detaljens yta ett antal funktionella egenskaper såsom hög hårdhet, god korrosionsbeständighet, snäva toleranser, elektrisk isolation och jämn skiktuppbyggnad.[8] 2.4 Inventering av standarder Atlas Copco har för vissa behandlingar utformat företagsstandarder vilka beskriver hur krav kan ställas på olika behandlingar samt hur dessa skall anges på ritning. Följande standarder finns för ytbehandling: AC-STD 1434 K Metallic coating of articles. Behandlar hur metallbeläggningar anges på ritningar.[11] AC-STD 6768 K Electroplated coatings of zinc on iron and steel. Behandlar hur zinkbeläggningar med efterföljande kromatering kravsätts och anges på ritningar.[12] AC-STD 1240 K Heat treated articles Surface hardening methods. Behandlar hur värmebehandlingar anges på ritningar. [13] AC-STD 6769 K Hot-dip galvanizing on iron and steel. Behandlar hur varmförzinkning kravsätts och anges på ritningar.[14] Dessa standarder beskriver specifikt hur varje behandling skall anges på ritning. Det finns således inte något standardiserat sätt att ange flertalet av de behandlingar som används inom Atlas Copco Tools, se Tabell Inventering av ritningsangivelser I enlighet med Atlas Copco standard 1434 K och 1240 K anges värme- och ytbehandling på tredje raden av ritningens huvudfält.[11,13] För att reda ut vad som anges på ritningar med avseende på ytbehandling har denna information 6

21 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling extraherats från PDM system inom Atlas Copco. Noteras bör att gamla ritningar som endast finns som bildfil inte inkluderats. Värmebehandling anges enligt Atlas Copco Standard 1240 K[13] och variationen är liten för vad som anges på ritningar. För ytbehandling är variationen stor. Nedan följer exempel på ritningsangivelser för svartoxidering och Blacknite. Ritningsangivelse av ytbehandling Svartoxidering Blacknite BL.OX Black Nite Black Oxid Black Nite 10-15μm Black-finish(Svartoxiderad) Blacknite 0,015 Sv.Ox Blacknite FZ 10-20μ Hv1 min 600 Svartoxiderad NITROCARBURIZED 0,015 (Blacknite) Sv oxid Black night 0,015 Black Oxidized (Well done) Nitrocarburized FZ 15μ. Blacknite Tabell 2: Exempel på olika sätt att ange samma ytbehandling 2.6 Intervjuer av konstruktörer Uppgifterna i följande stycke är en sammanställning av intervjuer med konstruktörer från Atlas Copco. Med hjälp av ytbehandling strävar konstruktören efter att ge detaljen speciella egenskaper. Ofta är färgen utgångspunkten vilken ligger till grund för valet av lämplig behandling. Korrosionsbeständighet är en annan egenskap som ofta tillförs med ytbehandling. Övriga egenskaper är nötningsbeständighet, hårdhet och elektrisk ledningsförmåga. Konstruktion och produktion samarbetar vid ett tidigt skede i produktutvecklingen. Det finns även en kontinuerlig kommunikation för att kalibrera produktionen mot ett bra resultat. Då leverantörer i utlandet anlitas brister ibland kommunikationen på grund av att ritningsangivelser inte är internationellt förståeliga. Det finns inga tydliga riktlinjer för hur konstruktören anger ytbehandling på ritningar. Vidare finns inga standarder eller specifikationer för till exempel kravsättning av korrosionsbeständighet eller färgnyans. Istället kopieras ofta angivelser från gamla ritningar vid val av ytbehandling. Ibland skriver konstruktören endast in varumärken på ritningen, till exempel Blacknite. Leverantören förväntas då förstå vad som avses med ritningsangivelsen och komplettera med egna erfarenheter. Inom Atlas Copco finns det information angående processer och kravsättning vid värmebehandling. Det finns en egen värmebehandlingsguide samt en Atlas Copco standard 1240 K[1,13] vilka upplevs tillräckliga beträffande information och kravsättning. 7

22 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström 2.7 Intervju av inköp Uppgifterna i följande stycke är en sammanställning av intervjuer med inköpare från Atlas Copco. I stor utsträckning lägger inköp ut produktion av detaljer hos underleverantörer. Underleverantörerna ombesörjer i sin tur ytbehandling vilket ofta sker hos ett ytbehandlingsföretag. Atlas Copco har därmed ofta inte någon direkt kommunikation med ytbehandlaren vilket ställer höga krav på ett tydligt och korrekt ritningsunderlag. De ytbehandlingsföretag som anlitas i störst utsträckning är Bodycote, GFytbehandling, Skara svartoxidering samt Fintligs. En stor del av de detaljer som tillverkas i Atlas Copco Tools fabrik i Tierp är även ytbehandlade där. Resultatet av behandlingen varierar mellan olika ytbehandlare. Exempelvis förekommer det nyansskillnader hos målade, anodiserade och Blacknite-behandlade detaljer. Ritningen utgör idag den huvudsakliga kommunikationen mellan konstruktörer och underleverantörer, men det förekommer dessutom alltid verbal kommunikation. Den som utför ytbehandlingen kommunicerar med inköp som i sin tur har kontakt med konstruktören. För ytbehandling finns inga företagsrutiner för kravställning vilket försvårar kommunikationen med underleverantörer. Då ritningar skickas utomlands finns det problem med förståelsen av angiven ytbehandling. Figur 3: Principskiss över kommunikationsflöde Det upplevs att konstruktörer inte alltid har tillräcklig kunskap om ytbehandlingar. Val av värme- och ytbehandling sker ofta genom att gamla ritningsangivelser kopieras. Det väljs ibland olämpliga behandlingar vilka medför oönskade resultat som dimensionsförändringar, högt pris och otillräckligt korrosionsskydd. 2.8 Intervju av underleverantörer Uppgifterna i följande stycke är en sammanställning av intervjuer med representanter från Bodycote värmebehandling i Älvsjö, Bodycote ytbehandling i Katrineholm och Skara Svartoxidering. 8

23 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Underleverantörer utför ytbehandling enligt ISO standarder eller efter instruktioner som är utformade av leverantören av ytbehandlingsprocessen. Det förekommer även egna processinstruktioner som tagits fram genom erfarenhet. Nedan listas några exempel på standarder och instruktioner som underleverantörer tillämpar. Anodisering ISO 7599 Hårdanodisering ISO Kemisk Förnickling ISO 4527 Svartoxidering ISO Tufram MIL-A Nedox processinstruktioner från leverantör Ytbehandlaren har en intensiv kommunikation med produktionsavdelningen på Atlas Copco för att säkerställa önskvärt resultat. För värmebehandling anser underleverantörerna att Atlas Copco ställer tydliga och rimliga krav med det som angivits på ritningar. Däremot så upplevs det att kommunikationen med konstruktion och inköp inte fungerar lika väl på grund av att projektansvariga på Atlas Copco skiftar ofta. För svartoxidering upplever underleverantörerna att den kravställning som anges på ritningar inte är tillräckligt tydlig. Det finns flera processer vilka går under beteckningen Svartoxidering och resultatet av dessa skiljer sig avsevärt.[7] Atlas Copcos ritningsangivelser vid anodisering är bristfälliga. Bodycote i Katrineholm anser att en tydlig ritningsangivelse för anodisering innehåller skikttjocklek och referens till standard. För att ytterligare förbättra resultatet beträffande färgen används lämpligen likare. 2.9 Slutsats av förstudie För värmebehandling har Atlas Copco utformat instruktioner och information beträffande kravsättning och innebörd av olika behandlingar. Atlas Copco standard 1240 K beskriver hur värmebehandling kravsätts på ritningar. I en intern Lotus Notes databas finns Atlas Copcos värmebehandlingsguide tillgänglig där olika behandlingar beskrivs.[13,1] Dessa verktyg möjliggör en entydig kravsättning och förståelse för värmebehandlingar. Denna typ av kravsättning för ritningsangivelser är dessutom internationellt gångbar. Underleverantörer upplever att kommunikationen gentemot Atlas Copco fungerar bra eftersom Atlas Copco har egen värmebehandling och därmed stor förståelse för olika värmebehandlingsprocesser. Även konstruktion och inköp upplever att kommunikationen kring värmebehandling fungerar tillfredställande. 9

24 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Figur 4: Etikett för kravsättning enligt Atlas Copco standard 1240 K[13] Däremot så finns det på Atlas Copco inga tydliga riktlinjer för kravsättning av ytbehandling vilket leder till en stor variation av hur ytbehandling anges på ritningar. Störst oklarhet råder för hur svartoxidering och Blacknite skall anges på ritningar, se Tabell 2. Många ytbehandlare tillhandahåller behandlingar i form av speciella varumärken vilket försvårar kravsättningen. Processinstruktioner för dessa varumärken beskrivs inte av någon internationell standard vilket resulterar i svårigheter att uppnå samma resultat från olika ytbehandlare. Dessa varumärken är inte internationellt kända vilket gör dem omöjliga att förstå för utländska underleverantörer. Atlas Copco har ingen gemensam information om olika ytbehandlingar. Detta leder till att konstruktörer vid produktutvecklingen har bristfälliga kunskaper om vilka ytbehandlingar som finns, innebörden av dessa och vilka begränsningar de har. Val av ytbehandling baseras ofta på vad som är angivet på tidigare ritningar av liknande detaljer vilket ibland leder till att en olämplig ytbehandling väljs. Ett exempel på en svårtydlig ritningsangivelse är Nitrokarburering 8-12μ, svartoxidering Alt. Blacknite 8-12μ. En nitrokarburerad yta är komplicerad att svartoxidera med ett tillfredställande resultat då krav på renhet hos ytan är stor vid svartoxidering. Svartoxidering och Blacknite ger dessutom detaljen skilda ytegenskaper och skiljer sig även ekonomiskt. Vad som antagligen menas med den angivna ritningsangivelsen är Nitrokarburering FZ 10μm min, Oxidationsbehandlad 1-2μm vilket är ritningsangivelsen för nitrokarburering med efteroxidationsprocess enligt Atlas Copco Standard 1240 K.[13] Det finns inte någon Atlas Copco standard för hur Blacknite skall anges på ritningar. 10

25 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Figur 5: Exempel på svårtydlig ritningsangivelse I stor utsträckning utförs ytbehandling i ett dekorativt syfte men även för att tillföra detaljen ytegenskaper som korrosionsmotstånd och nötningsbeständighet. Idag finns det ingen möjlighet att på ritningen kravsätta till exempel nyansen hos en detalj som skall anodiseras. Detta leder till att detaljer som levereras från olika underleverantörer får olika nyanser vilket i sin tur leder till en dålig enhets- och kvalitetskänsla för produktserien. Det är även tidskrävande och därför kostsamt att påverka tillverkningsprocessen i efterhand. Därför är det önskvärt att på liknande sätt som för värmebehandling införa en standard som beskriver hur ytbehandling ska kravsättas med avseende på exempelvis kulör, korrosionsbeständighet och dimensionsförändring. Atlas Copco har inga direktiv för ytbehandling. Det finns ingen företagsstandard som beskriver produktsortimentets ytegenskaper. Exempelvis placeras svartoxiderade detaljer intill Blacknite-behandlade detaljer trots att dessa behandlingar tillför ytan olika egenskaper. Detta ger produkten där detaljerna ingår skilda egenskaper i korrosionsmotstånd och nyans. Avsaknaden av direktiv bidrar till en försämrad kvalitet och image för produktsortimentet. Att endast ange svartoxidering på ritningen är ingen tydlig kravsättning då svartoxidering kan utföras enligt flera processer vilka ger olika ytegenskaper. I Atlas Copcos fabrik i Tierp så utförs kallblånering på detaljer där ritningsangivelsen säger svartoxidering. Införandet av nya behandlingar är en komplicerad process. Det är tidskrävande och kostsamt att kalibrera nya processer till önskvärt resultat och det finns inga rutiner för hur kunskap om nya behandlingar skall delges konstruktionsavdelningarna. Information om tidigare erfarenheter av olika ytbehandlingar finns inte dokumenterad. Detaljer som är svartoxiderade eller Blacknite-behandlade oljas in som en del av behandlingen. Oljan fungerar som korrosionsskydd och ger detaljen en svart nyans. Vid montering och paketering så tvättas ibland oljan bort av olika anledningar. För att säkerställa en hög kvalitet av dessa behandlingar behövs riktlinjer för hur oljade detaljer skall hanteras och paketeras. 11

26 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström 3. Tillvägagångssätt vid val av ytbehandling Konstruktörer efterfrågar en guide där de blir ledsagade till val av behandling och korrekt ritningsangivelse efter de egenskaper de vill tillföra den färdiga ytan. En utvärdering av vilken behandling som är lämplig utförs efter vilka egenskaper som den slutgiltiga ytan ska tillföras. Därefter används ytbehandlingsguiden där en kortare beskrivning finns om hur vald ytbehandling anges på ritningen. Har konstruktören högre eller mer specifika krav på ytan ska det finnas mer ingående information om behandlingen. Här finns även angivet skillnader mellan olika varianter av behandlingen i vad de tillför ytan samt hur dessa varianter skall anges på ritningen. Figur 6 illustrerar ett generellt tillvägagångssätt vid val av ytbehandling. Figur 6: Rekommenderat tillvägagångssätt vid val av ytbehandling En ytbehandlingsguide ska vara utformad i syfte att vägleda och underlätta vid val av ytbehandling. Konstruktörer har ofta ett tidspressat schema och informationen måste därför vara lättillgänglig och användarvänlig. I vissa fall är ytbehandlingen enbart i dekorativt syfte och då är endast information om hur behandlingen anges på ritning väsentlig. Då speciella egenskaper söks med ytbehandling behövs mer ingående information. En ytbehandlingsguide måste därför vara funktionell i båda dessa avseenden. 3.1 Urvalsmatris Det smidigaste sättet för konstruktören att ange ytbehandling vore att endast beskriva med ord vilka egenskaper ytan ska ha direkt på ritningen. Detta är tyvärr inget realistiskt alternativ. Med hjälp av en urvalsmatris kan arbetet kring val av ytbehandling underlättas för konstruktören. Den färdiga ytans egenskaper förs in i en urvalsmatris vilken i sin tur rekommenderar lämpliga ytbehandlingar efter önskemålen. På detta sätt behöver inte konstruktören vara expert på ytbehandling för att välja en passande ytbehandling. 12

27 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Figur 7: Urvalsmatris I Urvalsmatrisen, se Figur 7 finns varje behandling listad. Konstruktören får information om vilka egenskaper varje behandling har och för vilka material den lämpar sig. Till urvalsmatrisen finns även en filtreringsfunktion där rekommenderade behandlingar filtreras fram efter olika egenskapsbaserade parametrar som anges av konstruktören. När lämpliga behandlingar är framfiltrerade är information om behandlingarnas egenskaper mer överskådliga och jämförbara. 3.2 Ytbehandlingsguide Ytbehandlingsguidens syfte är att vara ett stöd i konstruktionsarbetet. När konstruktören har valt behandling ger guiden information om hur behandlingen skall anges på ritningen. Ytbehandlingsguiden tillhandahåller även ytterligare information om vilka möjligheter och begränsningar behandlingen erbjuder och även vad som bör tas hänsyn till vid konstruktion. En stor fördel med en ytbehandlingsguide är att den kan beskriva ett antal standardbehandlingar med tillhörande ritningsangivelser. Dessa behandlingar tas fram i samarbete med ytbehandlaren vilket medför bättre utnyttjande av ytbehandlingsanläggningar och mindre variation i utseende. Konstruktören får färre valmöjligheter och därmed lättare att välja behandling. 13

28 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Figur 8: Ytbehandlingsguide Vid konstruktionsarbetet är det önskvärt att kunna filtrera fram behandlingar utifrån de egenskaper som ska tillföras ytan. Ett lämpligt format för ytbehandlingsguiden är en webblösning. Där ska det finnas en möjlighet att länka sig från urvalsmatrisen till ytbehandlingsguiden vilken innehåller länkar till aktuella standarddokument. En webblösning ger bättre sökbarhet och överblick än en skriftlig guide eller de Lotus Notes databaser som används inom Atlas Copco. En webblösning erbjuder dessutom möjligheter att dela erfarenheter och tips om olika ytbehandlingar. På detta sätt bevaras och sprids kompetensen inom företaget. Det finns även möjlighet att skapa direktiv och riktlinjer beträffande kravsättning av ytbehandling för Atlas Copcos produkter. Att säkerställa att information om vilka behandlingar som används stannar inom företaget är även det en fördel som möjliggörs. 14

29 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling 4. Standarddokument för ytbehandling För att framtida ritningsangivelser skall vara uniforma måste ett standardiserat tillvägagångssätt vid ritningsangivelser införas. En standard utformas som beskriver hur ritningsangivelsen skall se ut samt hur krav skall ställas. Med hjälp av standarddokument skapas förutsättningar för bättre resultat och kvalitet av ytbehandlade detaljer. Möjligheten att sätta en företagsprägel på tankesätt och tillvägagångssätt vid arbete med ytbehandling ger många fördelar. Standarddokument för ytbehandling uppdelas lämpligen i två delar, en del som behandlar ett generellt direktiv för ytbehandling och en kompletterande del för varje behandling. Figur 9: Utformning av standarddokument för ytbehandling 4.1 Direktiv för ytbehandling För att tydliggöra vilka krav som ska ställas för respektive behandling måste det finnas ett direktiv för ytbehandling. Denna del ska gälla för samtliga ytbehandlingar. Ytbehandlingsdirektivet skapar riktlinjer för ytbehandlade detaljer i produktsortimentet. Det ska finnas en gemensam målsättning för ytegenskaper hos samtliga produkter. Exempelvis kan direktiv utformas för vilka klimatklasser olika delar av produkterna ska uthärda. Nedan följer förslag på direktiv för ytbehandling av Atlas Copco Tools produkter. Ytbehandling ska ha en sådan kvalitet att produkterna ger ett gott helhetsintryck i upp till sex månaders inomhuslagring före leverans till slutkund. Varken synlig korrosion eller annan synlig förändring av ytor ska förekomma före leverans till slutkund. Endast mindre förändringar av utseende och korrosionsskydd på produkter i sortimentet accepteras under första driftåret. Kravet på ytbehandling av komponenter är beroende av placering på verktyget. Skaldetaljer har högsta krav på utseende och kulör. Verktygen ska vara gula och svarta. Samtliga verktyg ska ha svart matt front. Greppytan ska vara svart och motorhuset gult. 15

30 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Direktivet skapar underlag för hur ytbehandlingar ska testas för att uppfylla förväntade krav. Även underlag för utseende och ytfinish tas fram efter ytbehandlingsdirektivet. Tabell 3: Förslag till kravnivåer i ytbehandlingsdirektiv I ytbehandlingsdirektivet definieras kravnivåer, se Tabell 3, för vilka olika delar av produkterna ingår. Samma kravnivåer ska finnas i respektive behandlingsstandard där en specifik beskrivning finns för hur kravnivån skall uppnås. På detta sätt kan kravsättningen för produktsortimentet likriktas. Ytbehandlingsdirektivet behandlar hur ytbehandling ska kravsättas och anges på ritningar. Samtliga ritningsangivelser för ytbehandling ska vara uppbyggda enligt slutsatserna i Rekommendation för ritningsangivelser. 4.2 Ytbehandlingsstandarder Ytbehandlingsstandarder säkerställer att kraven på ytan tillfredställs oberoende av vilket ytbehandlingsföretag som anlitas. Här ska finnas beskrivningar av vilka testmetoder som skall tillämpas för att ytan skall leva upp till kravnivåerna i ytbehandlingsdirektivet. Det ska även finnas instruktioner för hur testerna ska genomföras. För varje behandling där krav på ytfinish finns ska likare tas fram för att säkerställa önskat utseende. Likarreferenser och tillhörande information ska finnas listad i standarderna. Även eventuella hanteringsrutiner och dess instruktioner ska finnas dokumenterade i ytbehandlingsstandarderna. Enligt slutsatserna i punkt är anodisering, Blacknite och svartoxidering de vanligast förekommande ytbehandlingarna på Atlas Copco Tools. För dessa behandlingar finns det behov av vägledning då kunskapen om vilka krav som kan ställas och hur dessa skall formuleras på ritningar är bristfällig. 16

31 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Standard för anodisering Följande stycke beskriver parametrar som påverkar resultatet av ytbehandlingen. Dessa används som grund vid utformning av behandlingsstandard. Resultatet vid anodisering är i stor grad beroende av legeringsämnena och värmebehandlingstillståndet hos grundmaterialet. Ren aluminium är lättare att anodisera och ger ett kvalitativt bättre oxidskikt än sina legeringar. Skillnaden i utseende och egenskaper kan därför vara betydande på typ av legering. Det är därför av stor vikt att det framgår tydligt vilken legering som används.[7] För att erhålla önskad glans och färg har även ytans struktur stor inverkan på resultatet. Med hjälp av olika förbehandlingar, exempelvis slipning, blästring, polering och trumling kan resultatet av behandlingen påverkas.[7] Vidare beträffande utseendet måste konstruktören komma överens med ytbehandlaren om vilka avvikelser som är acceptabla. Detta görs genom att likare tas fram med en övre respektive en undre toleransgräns för nyansen. Dessa likare skickas med vid beställningen av ytbehandlingen.[10] Korrosions- och nötningsbeständighet beror på ytskiktets tjocklek. Vanliga tjocklekar på ytskiktet är 5-25μm.[7] De kravnivåer som beskrivs i ytbehandlingsdirektivet är beroende av skikttjockleken. ISO 7599 [10] beskriver generella specifikationer för anodisering av aluminium. Denna standard borde i någon form tillämpas för att uppnå ett jämnare resultat samt att göra ritningsangivelserna mer internationellt gångbara Standard för Blacknite Följande stycke beskriver parametrar som påverkar resultatet av ytbehandlingen. Dessa används som grund vid utformning av behandlingsstandard. Observera att Blacknite är en variant av nitrokarburering med efteroxidation vilken beskrivs av Atlas Copco Standard 1240 K.[13] Det tunna skiktet som bildas vid Blacknite behandling kallas föreningszonen (Fz). Skiktet tillåter ingen efterbehandling så dimensionsförändringar måste kompenseras före behandlingen. Måttförändringen som uppstår är cirka en tredjedel av föreningszonens tjocklek. Efteroxidationen ger ett 1-2μm tjockt skikt.[1] Nitrokarburering härdar ytan på detaljen vilket måste tas i beaktande. Om konstruktören önskar en viss hårdhet bör detta anges på ritningen, antingen med en tolerans eller med en minimum nivå för att uppnå önskat resultat. Alla stålsorter kan nitrokarbureras, men resultatet med avseende på hårdhet och djup varierar med legeringshalten i materialet. Hårdheten och skikttjockleken hos föreningszonen varierar med stålsort och dess legeringshalt enligt tabellen nedan. 17

32 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Material Hårdhet (HV) Djup hos Fz Olegerade kolstål Ca μm Låglegerade stålsorter Ca μm Höglegerade stålsorter Upp till ca 1100 HV 5-10 μm Tabell 4: Hårdhet och Fz-djup hos olika material vid normala behandlingstider[8]. För att den Blacknite-behandlade detaljen skall få en djup svart färg är det nödvändigt att den oljas in med lämplig olja.[8] Standard för svartoxidering Följande stycke beskriver parametrar som påverkar resultatet av ytbehandlingen. Dessa används som grund vid utformning av behandlingsstandard. Den yta detaljen har innan svartoxidering avgör hur resultatet blir. Det är därför viktigt att konstruktören har en uppfattning om vilket resultat som vill uppnås och därefter anpassa detaljens yta efter detta. För att svartoxideringen skall ge den svärta och yta som önskas är det bra att komma överens med ytbehandlaren om ett provexemplar.[7] För att förbättra den svartoxiderade ytans korrosionsskydd och utseende doppas de svartoxiderade detaljerna i en speciell olja vilken tillför ett visst rostskydd.[7] Det är viktigt att oljan inte torkas bort från detaljen under monteringen och hanteringen av produkten. Detaljerna och de färdiga produkterna ska även lagras och fraktas i speciella så kallade VCI-förpackningar som tillför skydd mot korrosion. Härdade stål och stål legerade med kisel och eller mangan fodrar normalt något lägre behandlingstemperatur. Det är därför viktigt att ange legering samt eventuell härdning för att uppnå önskat resultat. Det går även att med oxidationsbehandling färga rostfria stål samt kopparlegeringar. Då är det helt andra processer som är aktuella varför det även här är av stor vikt att konstruktören tydligt beskriver vilken legering detaljen är tillverkad av.[7] Det finns flera processer som går under benämningen svartoxidering. Därför måste en behandlingsstandard för svartoxidering beskriva kravsättningen av varje svartoxideringsprocess. 18

33 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling 5. Angivelser på ritningar Ritningen bär den huvudsakliga kommunikationen mellan konstruktion och produktion. För att säkerställa ett tillfredställande resultat är det därför mycket viktigt att det som anges på ritningar är entydigt. 5.1 Koncept för ritningsangivelser Teckenkombination Atlas Copco standard 6751 K beskriver hur målade och infärgade ytor kravsätts på ritningar. Med hjälp av olika siffer- och teckenkombinationer beskrivs kraven på behandlingen i en speciell ruta placerad ovanför ritningshuvudet, se Figur 10. Egenskaper som kravsätts är färg och nyans, glans, grundfärg, klimatbeständighet, skikttjocklek samt hänvisning till standard där kravställningarna beskrivs. För klimatbeständighet finns det olika klimatklasser definierade i standarden.[15] Figur 10: Ritningsangivelse för målning enligt Atlas Copco standard 6751 K Ett liknande system för kravsättning av ytbehandling kan utformas för att kvalitetssäkra behandlingar. Särskilda krav måste formuleras för att tillse ytbehandling. Exempelvis så är exakt färgnyans svår att uppnå vid ytbehandling. Därför är det lämpligt att ta fram likare för färgnyanser för ytbehandlaren att arbeta efter Ett förslag på hur ytbehandling, i detta fall anodisering, anges med hjälp av teckenkombination illustreras i Figur 11. Figur 11: Förslag på ritningsangivelse i form av teckenkombination Etikett för ytbehandling Vid värmebehandling anges krav på ritning på en speciell etikett enligt Atlas Copco standard 1240 K, se Figur 4. På denna etikett finns möjlighet att ställa krav på härddjup, ythårdhet, kärnhårdhet och efterbehandling.[13] 19

34 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Att ange ytbehandling med en liknande etikett som finns för värmebehandling förtydligar kommunikationen på ritningen. Även här måste krav formuleras för att etiketten skall kunna tillgodose olika ytbehandlingars egenskaper. Antalet parametrar att kravsätta på etiketten väljs av konstruktören efter vad som är väsentligt för detaljens ändamål. Figur 12: Förslag på ritningsangivelse i form av en ytbehandlingsetikett Utveckling av befintliga ritningsangivelser Ett alternativ som kräver mindre omställning är att utveckla den befintliga metoden för att ange ytbehandling i ritningens huvudfält. Riktlinjer skapas för hur varje behandling skall anges. Ett förslag är att ange krav på ritningar på liknande sätt som för zinkbeläggningar enligt Atlas Copco standard 6768 K, se Figur 13.[12] Figur 13: Ritningsangivelse för el-förzinkning enligt Atlas Copco standard 6768 K Ritningsangivelsen hänvisar till en standard för processen för att säkerställa ett visst resultat. För de behandlingar där tillfredställande ISO standarder finns tillämpas delar av dessa. Där behov finns skapas företagsstandarder att referera till vid ritningsangivelsen. 20

35 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Figur 14: Förslag på utveckling av befintliga ritningsangivelser I Figur 14 illustreras ett förslag på hur anodisering anges på ritningar enligt en utveckling av befintliga angivelser. Ritningsangivelsen innebär att en hylsa skall anodiseras svart med kraven abc enligt Atlas Copco standard #### K(fiktiv standardreferens) Kravmodell Kravmodellen innebär att ytbehandling anges på ritningar enbart som krav på ytan. Konstruktören ställer krav på egenskaper som detaljen skall ha och ytbehandlaren väljer därefter en lämplig process som tillfredsställer krav. På en etikett speciellt utformad för ytbehandling, se Figur 15, anger konstruktören egenskaper hos ytan som är centrala för detaljens ändamål. Dessa egenskaper listas efter betydelsen för funktion och utseende. På samma sätt som för värmebehandling och målning måste en företagsstandard utarbetas där anvisningar för kravsättning och information om behandlingar finns tillgänglig. Figur 15: Förslag på ritningsangivelse enligt kravmodell 5.2 Val av Koncept Det måste vara enkelt för konstruktören att formulera ytbehandlingsangivelsen på ritningen. Blir förfarandet tidskrävande och invecklat är risken stor att kvaliteten på vad som anges på ritningen blir därefter. Ritningsangivelserna bör även vara så tydliga som möjligt för att underlätta kommunikationen mellan konstruktörer och ytbehandlare. Det är dock en balansgång med hur tydlig kravsättningen bör vara. En mycket specificerad ritningsangivelse kan resultera i en onödigt kostsam ytbehandling och ett mindre specificerat krav kan ge ett varierande resultat. 21

36 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Det är även viktigt att ritningsangivelsen är placerad på ett lämpligt ställe på ritningen så att ytbehandlaren utan problem blir informerad om vilka krav som är ställda på behandlingen. Det är inte önskvärt att binda processinformationen till ritningen genom ytbehandlingsangivelsen. Ifall någonting behöver ändras så är det lättare att göra dessa förändringar i en standard istället för att behöva korrigera ritningarna i efterhand. Dessutom så måste ritningsangivelserna vara på engelska för att inte vara begränsade internationellt Utvärdering av koncept För konstruktören är det enklast att ange ytbehandling enligt kravmodellkonceptet eftersom ingen speciell kunskap om själva behandlingen behövs. Dessvärre förflyttas problemet istället till inköpsarbetet där det krävs stor kännedom om vilken ytbehandlare som skall anlitas. Kravmodellen kan även leda till att oseriösa underleverantörer väljer dyrare behandlingar än vad som är nödvändigt. Teckenkombination kräver mer arbete och kunskap av konstruktören men istället kan tid sparas i kommunikationen med underleverantören. Att utveckla de befintliga ritningsangivelserna kräver en liten omställning i konstruktionsarbetet. Nackdelen med detta är att det eventuellt inte sker någon förändring i konstruktörernas arbetssätt. En del av problemet är att konstruktörer ofta tittar på gamla ritningar då de väljer ytbehandling och en organisering av befintliga angivelser skulle inte nödvändigtvis behöva ändra detta beteende. Förslaget med en etikett för ytbehandling anger kraven tydligt och lättillgängligt för ytbehandlaren. Det går snabbt för ytbehandlaren att få information om kraven på behandlingen och etiketten är väl synlig på ritningen. Till skillnad mot teckenkombinationen kan kraven enkelt och snabbt tydas utan att en tillhörande beskrivning behöver konsulteras. Detta medför ett bättre resultat och högre kvalitet på ytbehandlingen. Den lämpligaste placeringen av ritningsangivelsen för ytbehandling är på den tredje raden i ritningens huvudfält på samma sätt som de befintliga angivelserna. I detta fält finns det plats att hänvisa till en standard. Även teckenkombination är möjlig att placera på detta vis. Kravmodellen och etiketten tar mycket plats på ritningen och blir större ju fler krav som ställs på behandlingen. I kombination med värmebehandlingsetiketten blir platsbristen än mer påtaglig. För att inte binda onödigt mycket information till själva ritningarna utformas standarder där den huvudsakliga kravsättningen på behandlingen finns. Genom att hänvisa till standarder förbättras de befintliga ritningsangivelserna betydligt. Även kravmodellen är okänslig mot att information binds till ritningen. För teckenkombination och etikett är ritningarna känsliga för ändrade behandlingskravsättningar. 22

37 Jonas Falkeström Val av värme- och ytbehandling Ritningsangivelserna måste vara på engelska för att ritningarna inte ska begränsas internationellt. Speciella varumärken måste undvikas för att inte ritningarna ska bli begränsade till ett ytbehandlingsföretag. Kravmodellen är fördelaktig vid dessa avseenden då kraven ställs på engelska och inga varumärken anges. Varumärken kan även inkluderas som godkända behandlingar i standards vilket gör teckenkombination och utveckling av befintliga ritningsangivelser obegränsade internationellt Rekommendation för ritningsangivelser Genom att kombinera koncepten teckenkombination och utveckling av befintliga ritningsangivelser formas ett bra sätt att ange ytbehandling på ritningar. De befintliga ritningsangivelserna är enkla att formulera och genom att komplettera dessa med en teckenkombination som hänvisning till ett specifikt krav i en standard fås många fördelar. På ett liknande sätt kravsätts el-förzinkning enligt Atlas Copco standard 6768 K[12], se Figur 13. Några fördelar med dessa ritningsangivelser är: Liten omställning i konstruktionsarbetet Standardiserat tillvägagångssätt Välformulerade krav Mindre variation i ritningsangivelser Inga varumärken Okänsligt mot förändringar i processen I en tillhörande standard beskrivs kravsättningen för behandlingarna. Det finns även möjlighet att inkludera speciella varumärken för ytbehandling som godkända behandlingar. I Figur 16 nedan illustreras hur ritningsangivelse för ytbehandling bör se ut i praktiken. Figur 16: Rekommendation för ritningsangivelse av ytbehandling 5.3 Ritningsangivelser Förslag på ritningsangivelser för anodisering Den korrekta beteckningen för behandlingen är anodisering, på engelska anodizing, som också är den internationellt vedertagna beteckningen. Nedan följer exempel på hur anodisering kan anges på ritningen i framtiden: Anodized black, AC-STD Anodisering Anodized black sample_05 AA10, AC-STD Anodisering 23

38 Val av värme- och ytbehandling Jonas Falkeström Anodized black AA5, ISO 7599 Anodized A2 sample_05, AC-STD Anodisering Det övre exemplet säger att detaljen skall anodiseras svart i enlighet med de krav som ställs i Atlas Copco standard för anodisering. Det kan t.ex. stå i standarden att om ingen skikttjocklek angetts skall den vara ca 5μm. Exempel nummer två beskriver att utseendet skall vara i enlighet med överenskommen likare Sample_05 och att skikttjockleken skall vara AA10 enligt Atlas Copco standard för anodisering. Beteckningen AA10 är tagen ur ISOstandarden 7599[10] vilken tillämpas i AC-standarden. Det tredje förslaget är en direkt tillämpning av ISO-standarden 7599.[10] Detta är ingen långsiktig lösning eftersom Atlas Copco inte har kontroll över eventuella ändringar i standarden. Det sista exemplet bygger på införandet av ett ytbehandlingsdirektiv med gemensamma kravnivåer för samtliga ytbehandlingar. I detta fall kravnivå A2 enligt Tabell 3. Sample_05 är en referens till en likare Förslag på ritningsangivelse för Blacknite Det är inte önskvärt att skriva ner varumärket Blacknite på ritningen då detta inte förstås internationellt. Istället ska den egentliga behandlingen skrivas vilken i detta fall är nitrokarburering med efteroxidation. Atlas Copco standard 1240K beskriver hur nitrokarburering skall anges på ritning. Standarden föreslår också hur efteroxidationsbehandlingen skall anges. Denna standard är därför möjlig att tillämpa vid angivelse av Blacknite på ritning. Standarden bör dock uppdateras så att varumärket Blacknite nämns som en godkänd behandling. Nedan följer förslag på hur Blacknite skall anges enligt Atlas Copco standard 1240 K.[13] nitrocarburized FZ 10μm min, oxidized 1-2μm, AC-STD 1240 K nitrocarburized FZ 10μm min HV1 550 min, oxidized 1-2 μm, AC-STD 1240 K Vidare finns en internationell standard ISO 15787[16] vilken beskriver hur nitrokarburering skall anges på ritning. Skillnaden mellan denna och ovanstående standard vad gäller nitrokarburering är att föreningszonen (Fz) kallas Compound layer thickness (CLT). Vidare föreslår standarden inte hur eventuell efteroxidation skall anges, varför den inte är direkt tillämpbar för angivelse av Blacknite. För att ritningsangivelsen bättre ska förstås i utlandet är det lämpligt att använda benämningarna av nitrokarburering enligt ISO 15787[16] och komplettera detta med sättet att ange efteroxidationsbehandling enligt Atlas Copco standard 1240 K.[13] Det kan också vara fördelaktigt att byta ut benämningen oxidized i 24