Tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete

Transkript

1 Tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete Delrapport med utgångspunkt från meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt

2 Sidan 2 (24)

3 I regleringsbrevet för 2005 gav regeringen IAF i uppgift att senast den 9 augusti 2005 följa upp tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från de föreskrifter som utfärdades under Denna rapport utgör ett delunderlag till IAF:s redovisning till regeringen. Rapporten har utarbetats inom IAF av Rolf Hermond, Rikard Jeneskog, Mona Karlsson, Mariam Lashkariani, Urban Nilsson och Ulrika Rydberg. Ansvarig chef är Bo Lundgren. Sidan 3 (24)

4 Sidan 4 (24)

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Syfte och mål Avgränsningar Metod Bakgrund Föreskriftens tillkomst Förändringar i föreskriften Granskningen Inledning Utbildning, yrkesvana och kompetens Medicinska hinder Geografiskt begränsat sökområde Resor till och från arbetet Arbetsinkomsten Löfte om annat arbete Övriga skäl Vill inte byta yrkesinriktning Postgång Glömska Förhindrade Diverse Bostad på arbetsorten, delpension och arbetskonflikt Skäl saknas Slutsatser Bilagor: Sökandens skäl Arbetslöshetskassans bedömning Sidan 5 (24)

6 Sidan 6 (24)

7 Sammanfattning Målet med rapporten är att följa upp tillämpningen av lämpligt arbete enligt föreskriften IAFFS 2004:3 om lämpligt arbete. Utgångspunkten har varit de meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning som lämnats av arbetsförmedlingen efter det att sökanden avvisat anvisning till lämpligt arbete. Granskningen har sedan omfattat arbetslöshetskassans bedömning utifrån de skäl sökanden framfört och hur föreskriften om lämpligt arbete tillämpats. IAF kan utifrån det granskade urvalet konstatera att arbetslöshetskassorna i de flesta fall är strikta i sin bedömning och tillämpar reglerna om lämpligt arbete i enlighet med föreskriften. Det finns dock områden där tillämpningen varierar. Det gäller t ex tillämpningen av löfte om annat arbete enligt 16 i föreskriften om lämpligt arbete. Någon arbetslöshetskassa godkänner skäl från sökanden som andra arbetslöshetskassor inte godkänner. Även inom andra områden förekommer brister i utredningsskyldigheten genom att sökandens uppgifter godtas av arbetslöshetskassan utan att kontroll sker. När det gäller arbetslöshetskassans beslutsmotivering vid sanktion för ersättningstagaren noteras att en stor del av besluten enbart innehåller standardmotiveringar, ibland endast citat ur lagtexten. Om arbetslöshetskassan i sin beslutsmotivering på ett mer konkret sätt bemötte sökandens skäl skulle detta bidra till att för den sökande förtydliga vilka krav regelverket ställer. Slutligen finns osäkerhet kring vem som har bevisbördan när brev inte kommer fram med hänvisning till att postgången inte fungerar. De flesta arbetslöshetskassor anser att bevisbördan åvilar den sökande medan någon arbetslöshetskassa verkar anse att bevisbördan åvilar arbetsförmedlingen. Sidan 7 (24)

8 1 Inledning 1.1 Syfte och mål Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 ska Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen senast den 9 augusti 2005 följa upp tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från de föreskrifter som utfärdades under Syftet med denna rapport är att utifrån meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt 1 göra en uppföljning av regelverket i enlighet med regleringsbrevet. Det är arbetsförmedlingen som i ett första led tillämpar reglerna om lämpligt arbete i samband med att anvisning till arbete sker. Om en person inte söker anvisat lämpligt arbete eller avvisar erbjudet lämpligt arbete ska ett meddelande om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning skickas till arbetslöshetskassan. Det är sedan arbetslöshetskassan som utreder och fattar beslut i ärendet. Målet med rapporten är att analysera tillämpningen av lämpligt arbete generellt utifrån de meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning som lämnats av arbetsförmedlingen. Följande frågor ska försöka besvaras: Följer arbetslöshetskassornas bedömning i ärenden om ifrågasatt ersättningsrätt föreskriften om lämpligt arbete? Skiljer sig bedömningen åt mellan olika arbetslöshetskassor? 1.2 Avgränsningar Föreskriften IAFFS 2004:3 om lämpligt arbete trädde i kraft den 1 september Granskningen kommer därför att omfatta de meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som arbetsförmedlingen skrev under oktober och november På grund av handläggningstid och övriga rutiner hos arbetslöshetskassorna tar det i regel mellan en och fyra månader innan meddelandena med beslut redovisas till IAF. Endast de ärenden där beslut 1 Arbetsmarknadsstyrelsen bytte beteckning från Meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning till Underrättelse till arbetslöshetskassan Sidan 8 (24)

9 från arbetslöshetskassan redovisats till IAF fram till den 19 april 2005 kommer att ingå i granskningen. När meddelandet registreras i AIS ska en orsak anges. Handläggaren kunde hösten 2004 välja mellan fyra nedanstående orsaker till meddelandet: 1. Sökanden avvisar anvisning till lämpligt arbete 2. Sökanden avvisar anvisning till lämpligt arbetsmarknadspolitiskt program 3. Sökanden medverkar inte till upprättande av en handlingsplan 4. Annan orsak I denna rapport kommer endast granskning av meddelanden med orsak 1, d v s avvisat anvisning till lämpligt arbete, att ske. Det beror på att det är i dessa ärenden reglerna om lämpligt arbete tillämpas av arbetsförmedling och arbetslöshetskassor. Meddelanden från arbetsförmedlingen som resulterat i beslut om tillerkänd ersättningsrätt eller medfört någon sanktion granskas. Detta innebär att meddelanden som avser ej ersättningssökande eller återkallats av arbetsförmedlingen inte ingår i projektet. 1.3 Metod Granskningen har skett i två steg. Först har sökandens motiv för att avvisa arbetet kartlagts för att få en nyanserad inblick över varför anvisade arbeten inte söks eller varför sökanden tackar nej till erbjudande om anställning. Därefter har granskats vilken bedömning arbetslöshetskassan gjort utifrån framförda skäl och hur föreskriften om lämpligt arbete har tillämpats. Arbetslöshetskassans beslut har granskats så som det redovisats till IAF. Arbetslöshetskassans beslut är dock inte alltid slutgiltigt. Beslutet kan komma att ändras genom omprövning av arbetslöshetskassan eller till följd av ett domstolsavgörande. När arbetsförmedlingen anvisar till arbete skall man göra en bedömning om arbetet är lämpligt. Denna bedömning dokumenteras dock sällan av arbetsförmedlingen. Enbart det faktum att ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skrivs bör uppfattas som om det enligt arbetsförmedlingen varit fråga om ett lämpligt arbete som den sökande antingen tackat nej till eller inte sökt efter Sidan 9 (24)

10 anvisning. Av detta följer att någon närmare granskning av arbetsförmedlingens bedömning inte har skett. 2 Bakgrund 2.1 Föreskriftens tillkomst Ett av de allmänna villkoren för rätt att uppbära arbetslöshetsersättning är att den sökande är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan enligt 9 punkt 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Enligt 11 ALF anges att ett erbjudet arbete skall anses som lämpligt, om 1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden, 2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag. 3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och 4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Enligt andra stycket 11 anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete. Även reglerna i 9a ALF om att den sökande får begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod är centrala i detta sammanhang. Ovanstående möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om vad som är lämpligt arbete infördes den 1 augusti Föreskriftsrätten infördes som ett led för ökad rättssäkerhet i tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade den 26 januari 2001 Sidan 10 (24)

11 föreskrifter AMSFS 2001:10 om lämpligt arbete enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Föreskriften trädde i kraft den 5 februari Under 2004 gav regeringen IAF i uppdrag att göra en översyn av reglerna rörande lämpligt arbete. Översynen skulle betona arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och syfta till att tillämpningen skulle bli striktare och mer enhetlig. Vidare skulle översynen inriktas på att precisera vilka hänsyn till sökandens personliga förhållanden som skulle ligga till grund för bedömningen av lämpligt arbete med hänsyn tagen till de krav på yrkesmässig och geografisk rörlighet som ställs upp i regelverket. Översynen resulterade i en ny föreskrift, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrift om tillämpningen av 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete, IAFFS 2004:3. I fortsättningen när endast paragrafhänvisning sker i rapporten avses ovan nämnda föreskrift. AMSFS 2001:10 upphörde den 31 augusti 2004 och IAFFS 2004:3 trädde i kraft den 1 september Förändringar i föreskriften En ny 1 har införts vilken anger till vilka föreskriften riktar sig. I de allmänna bestämmelserna 2-5 har ändringar skett som förtydligar försäkringens roll som en omställningsförsäkring. Bland annat anges i 5 uttryckligen att det är arbetsförmedlingen som ytterst gör bedömningen av vilka arbeten den sökande skall söka och avgör i vilka arbetsmarknadspolitiska program den sökande skall delta. Enligt 6 anges att om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt föreskrifterna och som är kända vid arbetslöshetens inträde eller i nära anslutning därtill, skall han eller hon även under de 100 första ersättningsdagarna vidta åtgärder för att undanröja sådana hinder. När det gäller utbildning, yrkesvana, kompetens och medicinska hinder i 7-9 har endast redaktionella ändringar skett i förhållande till den tidigare föreskriften. Sidan 11 (24)

12 I 10 har begreppet lokal bundenhet ändrats till geografiskt begränsat sökområde. Vidare har en ny definition av geografiskt begränsat sökområde införts. Med geografiskt begränsat sökområde menas att den sökande endast kan ta arbete inom ett från bostaden begränsat område innebärande högst tolv timmars daglig frånvaro. I 11 förtydligas vad som menas med att en sökande under en skälig övergångsperiod på grund av familjeskäl kan begränsa sitt sökområde geografiskt. Som familjeskäl anges att a) ett barn eller någon annan medlem som ingår i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas. b) den andre makens eller makans eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att denne inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort. c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete. Det förtydligas även att med skälig övergångsperiod avses den tid som krävs för den sökande att kunna finna lösningar som gör att beroende och stödbehov kan tillgodoses på annat sätt. Ett arbete skall därefter anses vara lämpligt om den sökande kan besöka den gemensamma bostaden varje vecka. Reglerna att medge den sökande att enbart söka inom geografiskt begränsat sökområde under en avvecklingsperiod för sökande med bisyssla, kommunala uppdrag och jordbruksverksamhet har upphört. Reglerna om resor till och från arbetet, bostad på arbetsorten, arbetsinkomsten, löfte om annat arbete, delpension och arbetskonflikt i finns kvar och har endast ändrats redaktionellt för att förtydliga rättsläget. Sidan 12 (24)

13 3 Granskningen 3.1 Inledning Under oktober och november månad 2004 skrevs totalt meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt. Av dessa handlade 259 stycken om att sökanden avvisat anvisning till lämpligt arbete. Av de 259 ärendena har IAF granskat 174 ärenden där arbetslöshetskassans beslut inneburit en sanktion eller ett tillerkännande av ersättning. Tabell 1. Antal beslut fördelat på kön Beslut Totalt Män Kvinnor Andel Män Andel Kvinnor Tillerkänd % 47% Sanktion % 50% Totalt % 49% Det händer att den sökande uppger flera olika skäl till varför ett arbete inte sökts. Detta innebär att antal skäl kan vara fler än antal granskade ärenden. En översikt över sökandens skäl och vilket beslut som blev följden respektive arbetslöshetskassans bedömning redovisas som bilaga till rapporten. Rapportens disposition följer föreskriften om lämpligt arbete vid redovisning av sökandens skäl och beslut från arbetslöshetskassan. 3.2 Utbildning, yrkesvana och kompetens Enligt 7 anges att ett erbjudet eller anvisat arbete som inte svarar mot den sökandes utbildning eller yrkeserfarenhet inte är olämpligt enbart av det skälet. Den sökandes erfarenheter skall dock beaktas så att onödig yrkesväxling undviks. Enligt 8 anges att om en arbetsgivare anser att den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och vill anställa honom eller henne skall arbetet anses vara lämpligt även om den sökande gör en annan bedömning av sina kunskaper och färdigheter. IAF har funnit 27 ärenden där sökanden uppgett att de inte hade tillräcklig utbildning eller kompetens för anvisat arbete. Arbetslöshetskassan hänvisade i regel till 8 i föreskriften om att det är arbetsgivaren som avgör Sidan 13 (24)

14 om den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och att det är arbetsgivaren som bestämmer om den sökande ska anställas eller inte. Arbetslöshetskassan ansåg att arbetet var lämpligt och beslutade om nedsatt arbetslöshetsersättning. I de ärenden där arbetslöshetskassorna tillerkände ersättning framkom det i samband med utredningen andra omständigheter som påverkat beslutet. Arbetslöshetskassorna fann t ex att kommunikationer mellan bostad och arbetsplats saknades eller att sökanden hade haft rätt att begränsa sitt sökområde under de 100 första ersättningsdagarna. Endast i ett ärende var beslutet tveksamt. Arbetslöshetskassan godtog i det fallet sökandens uppgifter om att sökanden väntade svar från en annan arbetsgivare samt att sökanden varit i kontakt med arbetsgivaren och inte fått arbetet på grund av att sökanden saknade de kvalifikationer företaget krävde. Av utredningen framgick inte om arbetslöshetskassan i detta ärende kontrollerat sökandens uppgift om otillräckliga kvalifikationer med arbetsgivaren eller om förutsättningarna för löfte om annat arbete enligt 16 föreskriften var uppfyllda. 3.3 Medicinska hinder I 9 anges att om den sökande åberopar medicinska hinder som skäl för att inte söka eller ta ett arbete skall dessa, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det anvisade eller erbjudna arbetet. Om det medicinska hindret inte kan styrkas skall arbetet anses vara lämpligt. IAF har funnit 19 ärenden där medicinska hinder anges som skäl för att inte söka anvisat arbete. I några ärenden hade ytterligare skäl för att inte söka det anvisade arbetet angetts, bland annat att den sökande inte hade erfarenhet eller kvalifikationer för arbetet. I ett ärende ansåg sig den sökande vara överkvalificerad för det anvisade arbetet. I merparten av ärendena där den sökande åberopat medicinska skäl godtog arbetslöshetskassorna inte dessa med hänvisning till att den sökande inte kunnat styrka sitt påstående genom läkarutlåtande eller att Sidan 14 (24)

15 läkarutlåtandet inte styrkte att det anvisade arbetet var olämpligt. I några ärenden tillerkände arbetslöshetskassorna den sökande ersättning. En sökande hade sökt arbetet trots de angivna medicinska skälen. I övriga ärenden kunde den sökande styrka att det anvisade arbetet var olämpligt med ett läkarutlåtande. 3.4 Geografiskt begränsat sökområde Enligt 9a ALF får en sökande under de 100 första ersättningsdagarna begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. För att en sökande ska kunna begränsa sitt sökområde krävs enligt AMS instruktion att det finns jobb att söka inom yrket eller närområdet. Ytterligare bestämmelser finns angivna i föreskriften om lämpligt arbete där det bland annat definieras vad som menas med geografiskt begränsat sökområde. Med geografiskt begränsat sökområde menas enligt 10 att den sökande endast kan ta arbete inom ett från bostaden begränsat område innebärande högst tolv timmars daglig frånvaro. Enligt 11 får en sökande under en skälig övergångsperiod på grund av familjeskäl begränsa sitt sökområde geografiskt. Med familjeskäl avses följande: a) ett barn eller någon annan medlem som ingår i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver att den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas. b) den andre makens eller makans eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att denne inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort. c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete. Med skälig övergångsperiod avses den tid som krävs för den sökande att kunna finna lösningar som gör att beroende och stödbehov kan tillgodoses på annat sätt. Ett arbete skall därefter anses vara lämpligt om den Sidan 15 (24)

16 sökande kan besöka den gemensamma bostaden varje vecka. Vid granskningen har totalt sju ärenden funnits där sökanden uppgett att de inte sökt anvisat arbete med hänsyn till geografiskt begränsat sökområde pga. familjeskäl. I ett ärende godtog arbetslöshetskassan att sökanden inte kunde ha två timmars resväg om dagen pga personliga skäl i familjen och tillerkände ersättning. I resterande ärenden fann arbetslöshetskassorna vid utredningen att de uppgivna skälen inte var godtagbara. 3.5 Resor till och från arbetet I 12 stadgas att om den sökande kan resa mellan arbetsplatsen och bostaden på ett godtagbart sätt, det vill säga inom en rimlig tid och till en skälig kostnad, skall arbetet anses vara lämpligt. Om det saknas allmänna kommunikationsmedel till och från arbetet, men den sökande har tillgång till annat färdsätt, skall arbetet anses vara lämpligt. Om arbetstidens förläggning kan anpassas till restider som gör det möjligt att ta sig till och från arbetet på ett godtagbart sätt skall arbetet anses vara lämpligt. I 13 anges att om den sökande inte kan resa mellan bostaden och arbetsplatsen på ett godtagbart sätt, men det finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende på arbetsorten, skall anvisat eller erbjudet arbete anses vara lämpligt. Vid granskningen har totalt 25 ärenden hittats där sökanden uppger att de inte sökt anvisat arbete med hänvisning till att de inte kan resa mellan arbetsplatsen och bostaden på ett godtagbart sätt. I drygt en tredjedel av ärendena blev beslutet tillerkänd ersättning. I regel motiverades beslutet med att kommunikationerna mellan bostad och arbete inte fungerade på ett tillfredsställande sätt. I ett ärende tillerkändes ersättningen med motiveringen att sökanden hade rätt att begränsa sig till arbeten som innebar att frånvaron från hemmet inte översteg 12 timmar under de 100 första ersättningsdagarna. I ett annat ärende var det fråga om en deltidsanställning som anvisats. Arbetslöshetskassan tillerkände ersättningen med motiveringen att rese- Sidan 16 (24)

17 kostnaderna framstod som oskäliga i förhållanden till erbjuden lön i deltidsarbetet. Av ovanstående framgår att endast ett ärende handlade om att sökanden enligt 9a ALF under de första 100 ersättningsdagarna hade rätt att begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet och därför tillerkändes ersättning. 3.6 Arbetsinkomsten Enligt 15 skall arbetet anses vara lämpligt om inkomsten i det anvisade eller erbjudna arbetet inte understiger 90 procent av den fastställda dagpenningen. Uppkommer ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning skall det beaktas vid beräkning av inkomsten. Hänsyn skall då tas till eventuella skattelättnader. Vid granskningen hittades sju ärenden där sökanden uppgivit låg inkomst som orsak till att arbetet inte söktes. I samtliga ärenden utom ett fattade arbetslöshetskassorna beslut om sanktion. I ärendet där ersättningen tillerkändes hade sökanden bland annat uppgivit låg lön, för långt att pendla samt dubbla hyror som orsak till att erbjudet arbete avvisats. Arbetslöshetskassan tillerkände ersättningen med motivering att resor mellan arbete och bostad inte fungerat på ett tillfredsställande sätt samt omständigheterna i övrigt. IAF kan konstatera att arbetslöshetskassan i ett ärende där meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skickats för att sökanden tackat nej till erbjudet lämpligt arbete ansett att sökanden inte varit aktivt arbetssökande överhuvudtaget och stängt av sökanden från rätt till ersättning enligt 9 ALF istället för att sätta ned ersättningen. Sökandens motivering till att tacka nej till arbetet var att det inte fanns några kommunikationer som passade och att det inte var lönsamt att ta arbetet pga resorna. Av beslutet framgår inte om ytterligare utredning skett som gör att beslut enligt 9 kan fattas eller om fel sanktion tillämpats. Sidan 17 (24)

18 3.7 Löfte om annat arbete Enligt 16 anges att godtagbara skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet arbete därför att det finns ett löfte om ett annat arbete är - att det finns en skriftlig handling som styrker ett löfte om en anställning hos en annan arbetsgivare vid tiden för anvisningen eller erbjudandet, och - att den anställningen skall tillträdas inom 14 dagar, och - att det arbetet bedöms vara lämpligare än det erbjudna arbetet. Totalt förekom detta skäl i 15 ärenden ur det granskade materialet. I regel hade sökanden uppgett att han/hon inte sökt anvisat arbete för att andra jobb sökts och väntade på svar från dem eller att sökanden arbetade deltid hos nuvarande arbetsgivare och blivit lovat heltidsarbete i framtiden. Det förekom även att sökanden inte sökt anvisat arbete för att de väntat på att få börja ett återkommande säsongsarbete. Arbetslöshetskassorna utredde i de flesta fall skälen, konstaterade att de anvisade arbetena var lämpliga och att sökanden inte haft godtagbara skäl att låta bli att söka dem. IAF kan dock konstatera att inte alla arbetslöshetskassor hänvisar till 16 i sina motiveringar utan rent allmänt nämner att skälen inte är godtagbara när sanktionsbeslut tillämpas. Det kan då vara svårt för den sökande att förstå varför arbetslöshetsersättningen sätts ner. I fem av ovanstående ärenden blev beslutet att ersättningen tillerkändes. Det rörde sig bland annat om ärenden där den sökande befann sig inom de 100 första ersättningsdagarna och därmed hade rätt att begränsa sig geografiskt eller yrkesmässigt. Tre av de tillerkända ärendena tillhörde en och samma arbetslöshetskassa. Beslutet blev tillerkänd ersättning efter bristande utredning och felaktig tillämpning av lagstiftningen. Bland annat lämnade sökanden uppgifter om att kontakt skett med det sökande företaget men resultatet blev negativt eftersom sökanden inte hade de kvalifikationer företaget krävde. Arbetslöshetskassan godtog sökandens uppgifter utan att kontroll skett med det aktuella företagets representanter. Vidare tillerkändes ersättningen i ett ärende med hänvisning till att sökanden hade en anställning när arbetslöshetskassan fick Sidan 18 (24)

19 meddelandet om ifrågasatt ersättningsrätt istället för att utreda tidpunkten för när sökanden inte sökte anvisat arbete. 3.8 Övriga skäl I en stor del av ärendena har förekommit skäl som inte direkt har kunnat hänföras till föreskriften om lämpligt arbete. Det rör sig t ex om sökanden som inte sökt anvisat arbete för att de inte vill byta yrkesinriktning, sökande som uppgett att de inte fått anvisningen, glömt bort anvisningen eller varit förhindrade Vill inte byta yrkesinriktning IAF har funnit 24 ärenden där den sökande inte ville byta yrkesinriktning eller inte var intresserad av det anvisade arbetet överhuvudtaget. Sökanden har bl a uppgett att de skulle starta eget företag eller sökt mer lämpliga arbeten hos andra arbetsgivare. Inte i något ärende godtog arbetslöshetskassorna dessa skäl. I två av ärendena tillerkändes ersättningen med hänsyn till andra orsaker. Av ovanstående ärenden kunde cirka tio stycken rent hypotetiskt begränsa sig till att endast söka inom sitt yrkesområde enligt 9a ALF eftersom de ännu inte förbrukat 100 ersättningsdagar i sin ersättningsperiod. Ingen av dessa hade fått någon anvisning utanför sitt yrkesområde, varför arbetslöshetskassorna i sina beslut inte behövt ta ställning till sökandens yrkesbegränsning Postgång I 17 ärenden hänvisade sökanden till postgången. Sökanden har dels uppgett att anvisningen inte kommit fram till sökanden från arbetsförmedlingen dels att sökanden skickat ansökan till arbetsgivaren men ansökan inte har nått arbetsgivaren. De flesta arbetslöshetskassor godkände inte sökandens uppgifter om att anvisningen inte hade nått sökanden och beslöt om nedsatt ersättning. I fyra ärenden beslöt dock arbetslöshetskassan annorlunda. I ett ärende uppgav sökanden att anvisningen måste ha kommit bort av misstag och sökanden uppgav att anvisningen aldrig kommit fram. Arbetslöshetskassan tillerkände ersättningen med motiveringen att det inte kunde bevisas att sökanden fått anvisningen. I ett annat ärende uppgav sökanden att anvisningen inte kommit fram och att hela Sidan 19 (24)

20 hemmet letats igenom. Sökanden hade aldrig tidigare missat någon anvisning och skulle aldrig säga nej till att söka ett arbete som anvisats. Arbetslöshetskassan godtog att sökanden ej fått brevet från arbetsförmedlingen och bedömningen blev därför att den sökande stod till arbetsmarknadens förfogande på sätt som anges i lagen Glömska I en del av de granskade ärendena uppgavs att sökanden hade glömt att söka anvisat arbete eller slarvat bort anvisningen. Arbetslöshetskassorna fattade i samtliga ärenden beslut om nedsatt ersättning Förhindrade I ett fåtal ärenden uppgav de arbetssökande att de varit förhindrade att ta arbete vid tidpunkten för arbetserbjudandet. I två av ärendena fattade arbetslöshetskassan beslut om tillerkänd ersättning. Det ena beslutet motiverades med att det var fråga om ett akut läkarbesök som kunde styrkas. I det andra ärendet hade sökanden erbjudits fyra dagars vikariat. Sökanden hade antagit erbjudandet med undantag av en lördag då andra aktiviteter var inbokade. Eftersom sökanden var känd timvikarie och inte brukade tacka nej fann arbetslöshetskassan efter kontakt med arbetsgivaren ingen orsak att sätta ned ersättningen Diverse Förutom ovanstående har det förekommit en mängd skäl till att anvisade arbeten inte sökts. Sökanden har bl a uppgett att arbetsgivaren till det anvisade arbetet varit olämplig eller att den sökande endast önskat heltidsarbete. Andra orsaker som uppgetts har varit att den sökande inte vill ta en timanställning eller var rädd för att bli rånad på arbetsplatsen. Vidare har uppgetts att den sökande inte mådde bra av att arbeta som uthyrd till olika företag genom ett bemanningsföretag, att den sökande endast blev erbjuden en korttidsanställning eller att ansökan var inskickad till arbetsgivaren men att ansökan kom fram för sent. De flesta av de angivna skälen godtogs inte av arbetslöshetskassorna. I ett ärende tillerkändes dock ersättningen för att utredningen visade att det var problem med en oseriös arbetsgivare. I ett annat ärende tillerkändes ersättningen i och med att det saknades angiven sista ansökningsdag i anvisningen. Sidan 20 (24)

21 3.9 Bostad på arbetsorten, delpension och arbetskonflikt Vid granskningen har endast ett fåtal ärenden handlat om att den sökande uppgett att vederbörande inte vill flytta från bostadsorten och att 14 om bostad på arbetsorten kan bli tillämplig. Detta medför att någon granskning inte har skett av dessa ärenden. Vidare har det inte funnits några ärenden som handlat om 17 delpension eller 18 arbetskonflikt Skäl saknas I ett mindre antal ärenden har det inte av handlingarna gått att utläsa vilka skäl den sökande har till att inte söka anvisat arbete. Det har i regel handlat om ärenden där arbetsförmedlingen inte fått kontakt med den sökande när meddelandet om ifrågasatt ersättningsrätt skrevs. Den sökande har inte heller lämnat några skäl vid arbetslöshetskassans kommunicering och av beslutsmotiveringen framgår endast att ett anvisat arbete inte sökts eller att avvisning av erbjudet arbete skett. I samtliga ärenden har meddelandet om ifrågasatt ersättningsrätt lett till att sanktion beslutats, antingen genom nedsatt ersättningsrätt eller genom en bedömning om att sökanden inte står till arbetsmarknadens förfogande. 4 Slutsatser Granskningen har omfattat ett relativt litet antal ärenden vilket gör att det är svårt att generalisera slutsatserna. Vid granskningen har IAF dock kunnat observera vissa tendenser. IAF kan utifrån de inledande frågeställningarna och det begränsade granskade urvalet konstatera att arbetslöshetskassorna i huvudsak tillämpar föreskriften om lämpligt arbete på ett enhetligt sätt. Det finns dock vissa brister i en del utredningar, bl a godtas sökandens invändningar utan att kontroll av uppgifterna sker. När det gäller motivering av beslut kan rent allmänt nämnas att en stor del av besluten enbart innehåller standardmotiveringar, ibland endast lagtext, vilket innebär att sökandens uppgifter/invändningar inte bemöts. När det gäller tillämpning av bestämmelserna om utbildning, yrkesvana och kompetens har de allra flesta arbetslöshetskassornas bedömning följt föreskriften om Sidan 21 (24)