strålskyddsinstitut Huvudenheten för kärnenergi Decommissioning-seminarium i Visby

Transkript

1 Titelblad strålskyddsinstitut Dokumentets nummer Datum ISSN Författare Curt Bergman Avdelning Huvudenheten för kärnenergi Dokumentets titel Decommissioning-seminarium i Visby Sammanfattning Statens strålskyddsinstitut arrangerade ett seminarium med 17 deltagare från Sverige, Finland Danmark och Norge för att diskutera behovet och inriktningen av framtida forskningsinsatser på området nedläggning (decommissioning) av kärntekniska anläggningar. Sex inbjudna föredrag presenterades som inledning till diskussionerna. Under diskussionerna framhölls starkt behovet av forskningsinsatser och vidare pekades på ett antal områden där insatserna bör prioriteras. Nvckelord (valda av författaren) Decommissioning, Nedläggning, kärnenergi Aatal sidor 16

2 STATENS STRÅLSKYDDSINSTITUT AVF (83) 606 Enheten för avfall och ongivningstillsyn Curt Bergman/SJ DECOMMISSIONING-SEMINARIUM I VISBY Curt Bergman Statens strålskyddsinstitut Box S Stockholm Sammanfattning: Statens strålskyddsinstitut arrangerade ett seminarium med 17 st deltagande från Sverige, Finland, Danmark och Norge för att diskutera behovet och inriktningen av framtida forskningsinsatser på området nedläggning (decommissioning) av kärntekniska anläggningar. Sex inbjudna föredrag presenterades som inledning till diskussionerna. Under diskussionerna framhölls starkt behovet av forskningsinsatser och vidare pekades på ett antal områden där insatserna bör prioriteras. Inledning Statens strålskyddsinstitut arrangerade, med stöd av Nordiska Kontaktorganet för Atomenergifrågor (NKA) ett seminarium i Visby med syfte att diskutera behovet av forskningsinsatser på området nedläggning (decommissioning) av kärntekniska anläggningar och att även ge synpunkter på inom vilka delområden som forskningsinsatserna främst bör inriktas. Till seminariet inbjöds 17 deltagare från föratom Sverige även Finland, Danmark och Norge. Den första dagen ägnades åt presentation av inbjudna anföranden som syftade till att ge en bakgrund till den andra dagens diskussioner. Denna sammanfattning av seminariet gör inte anspråk på att vara en fullständig redovisning av allt som framkom under seminariet men skall ge en översiktlig bild av vad som diskuterades och ta fram de punkter som strålskydds institutet anser väsentligast. Programmet för seminariet och en fullständig deltagarförteckning framgår av bil 1 och 2. Inbjudna presentationer Ann2Mar2ret_Ericsson_-_Sam.Tanfattnin2_av_amerikansk studie Keirakta har på SSIs uppdrag gjort en sammanfattning av en omfattande WU^F^-rapport: "TechroJ.ogy CafoLy ano. ContE of Decommission j nrj Reference

3 Nuclear Researen and Test Reactor", NUREG/CR-1756 och även kommenterat dess tillämpbarhet på svenska förhållanden Slutsatsen på den punkten var att enskilda tekniska frågor i de flesta fall är generellt användbara, men beroende på bl a skillnader i hur svenska och amerikanska myndigheter arbetar kan inte de allmänna slutsatserna överföras direkt. Kemaktas rapport var utsänd till deltagarna i förväg och finns tillgänglig vid SSI varför det inte finns anledning att här ytterligare referera denna (Ref 1). Hans Forsströrn_-_SKBF/KBS_studie 2! svenskreaktorstation^ aning av_en För att få ett svenskt underlag för uppskattning av kostnaderna för rivning av svenska kärnkraftverk gjordes 1979 i SKBF/KBS regi en studie vilken resulterade i er. SKBF/KBS Teknisk Rapport 79:22 Teknologi och kostnader för rivning av ett svenskt kärnkraftverk. Rapporten utgick från Oskarshamn II och Barsebäck I och förutsatte vidare att rivningen skulle ske med känd teknik och drivas så långt att hela platsen skulle kunna frisläppas utan restriktioner. Kostnaderna blev ca 10-15% av kostnaderna för att bygga en ny motsvarande anläggning. Även den rapporten var utsänd (i en engelsk version) i förväg (Ref 2). Som avslutning på sin presentation ställde Hans Forsström upp två grupper av intressanta frågeställningar där den ena i första hand var verkens intresseområde och den andra myndighetens. Verkens Väntetid (innan rivning utförs) Rivningsmetodik Dekontaminering Slutförvaring - Myndighetens Transporter (stora kollin) Friklassning - styrd friklassnir. Markdeponering (lokalt) Långlivade nuklider (59Ni) Shankar Menon- Internationell utblick^ Det finns omfattande redovisning av erfarenheter av rivning av forskningsreaktorer och testreaktorer främst i USA men även i Europe. De flesta är dock mycket små forskningsreaktorer. Några konkreta exempel är 1 SRE (Sodium Reactor Experiment, Ref 3) En 20MW t Na-kyld, grafitmodererad reaktor som varit i drift Planeringen av rivningen startades 1974 och själva rivningsarbetet var avslutat Under arbetet provades styckning med plasmaskärning och kapni.ng nv rör mod sprängning.

4 2 AMES (Ames Laboratory Research Reactor, Ref 4) Forskningsreaktor på 5MW tungvattenkyld och tungvattenmodererad. Drift från 65/66 till december En olycka varvid tungvatten läckte ut och absorberades i biologiska skyddet. Reaktorn revs omedelbart och arbetet var avslutat NS OTTO HAHN (Ref 5) Kärnenergidrivet handelsfartyg som var i drift Reaktorn av tryckvattentyp med effekt 38 MW. Arbetet med avvecklingen av reaktorn avslutades I samband med avvecklingen friklassades efter mekanisk och kemisk dekontaminering 370 ton material. En annan intressant detalj var att hela reaktortanken i ett stycke transporterades på en trailer genom tättbebyggt område i Hamburgs utkant. 4 LUCENS (Ref 6) Reaktor 30 MW e effekt startades 1967 och i januari 1969 inträffade en olycka varvid en bränslepatron smalt ner. Reaktorn var belägen i ett underjordiskt bergrum och omedelbart efter olyckan startades ett upprensningsarbete och nedläggning av reaktorn. Bl a användes reaktorgropen som deponerings/lagringsplats för aktiva komponenter där det är övergjutet med betong. P g a vatteninläckning i berget är det nödvändigt att ha dränagevattenpumpar gående. F n diskuterar ägarna möjligheten att göra en ny insats på platsen som skulle innebära ett borttagande av det radioaktiva materialet i sådan utsträckning att en fortsatt dränagevattenpumpning och övervakning inte blir nödvändig. 5 JPDR (Japanese Power Demonstration Reactor, Ref 7) I Japan pågår en stor studie för att demonstrera nedläggning av 90 MW{. demonstrationsanläggning. Arbetet är f n inne i detaljplaneringsskedet. Man detaljstuderar ett stort antal olika steg i processen som computer codes och direkta mätningar för inventarie bestämningar, dekontaminationsteknik, styckningsteknik och avfallshantering. Själva rivningaarbetet kommer inte att påbörjas förrän om några år. 6 Grundremmingen och Lingen För dessa stationer (ca 250 MW vardera och 10 års drifttid) planeras en safe storage period av 25 år och f n pågår arbeten för att få stationen i acceptabelt skick för förvaringen. Det pågår således och har genomförts ett stort antal arbeten med mindre reaktorer som har haft drifttid av storleksordningen 10 år och med effekt mindre än 100 MW. Doserna från nedläggningsarbetena har varit av storleksordningen 0.] till 1 mansv.

5 r Curt Ber^man_-_Nedläg_g_nirg_en 5 I USA pågår en detaljplanering av en fullständig nedläggning av Shippingpcrtreaktorn utanför Pittsburgh. Reaktorn ägs av Department of Energy som har använt den för utveckling av och testning av olika typer av reaktorhärdar för PWR reaktorer lämpade för användning i U-båtar. Reaktorn har en effekt av 72 MW och togs ur drift Planeringen för nedläggningen startades Inventariet är uppskattat till 5.1CT 5 Bq huvudsakligen 60c o och 55p e> Efter en förberedande studie där olika alternativ övervägdes har man beslutat att göra en omedelbar nedläggning. Det är främst två skäl till detta val av alternativ: 1) Det var det billigaste alternativet 2) Markägaren (ett elproducerande företag). Ägaren ville ha marken tillgänglig så snart som möjligt. Den uppskattade kostnaden för genomförandet är 7 3 MUSDollar, kollektivdosen till allmänheten ca 0.26 mansv och till de anställda ca 13 mansv. Allt radioaktivt avfall skall transporteras till Hanford för markdepcnering. Principen har varit att i så liten utsträckning som möjligt stycka de enskilda komponenterna. Denna princip har även visat sig möjlig att tillämpa på reaktortanken som således kommer att transporteras som ett stycke, transportvikt 770 ton, på pråm via panamakanalen till Hanfordanläggningen. En utförligare rapport från ett studiebesök i USA för att diskutera erfarenheterna från planeringen av arbetet finns tillgänglig på SSI (Ref 8). Under perioden 1959 till 1968 testades två olika processer för upparbetning av använt bränsle vid Kjeller i Norge. Det var dels den norsk-holländka ND-anläggningen och dels den svenska SILEX-anläggninqen. Totalt processades 1300 kg metalliskt uran med en utbränning av MWd/t. Efter avslutad drift rengjordes anläggningarna bl a med invändig dekontamination med HNO3. Det" är nu ett boslut om en fullständig rivning av de båda anläggningarna som också har påbörjats. Arbetet skall utföras i eqen regi och i den takt som personella resurser tillåter. Eftersom huvuddelen av anläggningarna är rör med klena dimensioner som är invändigt kontaminerade har man i samarbete med en firma i Oslo tagit fram ett hydrualiskt verktyg som klipper av rören samtidigt som rörändarna försluts för att därigenom undvika kontaminationer. Verktyget har visat sig fungera bra. Ett speciellt problem har de alfaaktiva restlösninyarna från processerna varit. Kjeller har emellertid nu fått klart med att dessa ska]1 behandlas vid Hurochemics anläggning i Mol. För transporten har Kjeller fått tillgång till en fransk specialbehållart; KOIV, nppfy 1! <\ r i nt.rrn-it.i/.-ri>; 1 1,' reqior för transporten. T : n T f r -;; - i?.? ' < - '" : " : : 1 :... i,...,,, : t }, t < ) ).

6 Stig Kärker, Lennart Devell - Nedläggning av Rl reaktorn Drottnin2_Kristinasv^ Stockholm: Den första forskningsreaktorn i Sverige, Rl reakton, startades 1954 och användes fram till Därefter har den legat i malpåse fram till 1981 då rivningsarbetet påbörjades efter en mer än årslång planering. Aktivitetsinventariet i reaktortanken var ca 1 TBq, huvudsakligen 6C>Co och ca 400 GBq i grafitreflektorn och 3 GBq i betongstrålskyddet. De huvudsakliga radionukliderna var 60c o, ' 34 Cs, 152 ' 154 Eu och 14 C. På grund av att man inte tillräckligt väl kände förhistorien kring vissa grafitdetaljer gjordes en feluppskattning av inventariet i grafiten (uppskattades ca 60 gånger för lågt). En ytterligare detalj som försvårade arbetet var att man i förväg inte kände till hur armeringen av det biologiska skyddet såg ut, det var en betydligt tätare och grövre armering än man väntat sig. Trots detta gick rivningen av betongstrålskyddet mycket smidigt tack vare den utrustning, mini-max,som användes. Stråldoserna från arbetet framgår av nedanstående tabell Stråldoser vid rivning av Rl Arbetsuppgift Tanklyft Tankdelning Grafitdemontering Demonterad utrustning i betongstrålskydd Betongrivning Mätningar Transporter Kollektivdos (mmansv) Totalt 140 mmmxtsss=: = s = = = = = = = = = =: Dosbelastande verksamhet Den största individuella stråldosen var 28 msv. Inga fall av internkon^amination registrerades. Med tillstånd från SSI fick Studsvik deponera betongavfall med mindre än 5 kbq/kg på den egna byggtippen i Studsvik. Efter godkännande i varje enskilt fall och efter noggranna mätningar fick vissa mängder metallskrot försäljas till skrothandeln. Övrigt rivningsavfall transporterades i Berglöfslådor till Studsvik för lagring. Vissa mängder, det gäller framför allt betongavfall, förväntas Studsvik få tillstånd för att markdeponera. Allt avfall som transporterades till Studsvik var föremål för aktivitetsbestärnning (gammaspektroskopisk mätning).

7 En sammanställning av avfallsmängderna t o m 2 kvartalet 1983 framgår av nedanstående tabell Avfall från Rl t o m 2a kvartalet 1983 Betong < 5 kbq/kg Betong > 5 kbq/kg Metall < 5 kbq/kg Metall > 5 kbq/kg Metall friklassat Grafit Brännbart kontaminerat avfall Vätskeforraigt avfall 8G ton ton ton ton ton ton ton m3 För den slutliga friklassningen av lokalderna har Studsvik tagit fram ett program som även innehåller en QA del vad avser mätningarna. Praktiskt går det till så att lokalerna klassas i två klasser beroende på om där finns risk för kontamination eller ej. Där det finns risk för kontamination indelas rummet i kvadratmeterstora rutor som mäts individuellt med direktvisande instrument (PCM 5) och där även strykprov tas. I de övriga lokalerna görs en mindre omfattande strykprovstagning och mätning. Arbetet med friklassningen förväntas vara klart under innevarande år. Korta anföranden Franz Marcus_-_EGs_p_r^g_ra^n_p_å_området_ EG har haft ett program som löpt från 1979 till 1983 och förbereder nu ett program för 1984 till Detta skall presenteras vid ett symposium under våren Det finns 7 områden enligt nedan som är intressanta: 1 Integritet på lång sikt (förutsättningar för en eventuell senareläggning av själva rivningen) 2 Dekontaminering 3 Rivningsteknik 4 Avfall (bl a epoxibeläggning av kontaminerade ytor och smältning av metall innehållande radioaktivt material) 5 Transport (stora transportbehållare) 6 Mängder och nukljdur (n;i i \.c.kn i k och ro-.i i ol oqi.sktf konsekvenser)

8 7 Kraftverkens utformning (reduktion av mängden Co i systemen) Dessutom tillkommer Principer för planering och drift för att underlätta nedläggning och Demonstration av ny teknik under verkliga förhållanden. Sören Norrby_ -_SKIs_SYn_på_nedlä22 n.i n 21 SKI har kommit in sent på området och har inte skaffat sig en genomtänkt policy på området ännu. Intressante, områden är dekontaminering som ett led i att kunna friklassa avfall. Avfallskategoriseringen är ett av inspektionens huvudintresse och det finns nu ett bättre underlag för dessa frågor sedan vi vet mer om de slutlager som blir aktuella. Sep_p_o Väisänen i _Heikki_Raumolin_-_Finlands_s^n_ å_nedlä22qi22i Finska myndigheten har ännu inte på allvar börjat analysera frågan. Krav finns dock på kraftverken att de i samband med drifttillstånd skall redovisa preliminära planer för rivningen. Planerna skall revideras vart 5e år. Det finns ett stort intresse för friklassningsproblematiken, dekontamineringsfrågorna och deponering. TVO har låtit VTT utföra en studie och IVO har delvis gjort egna arbeten på planer för nedläggning. ShankarMenon - Shankar Menon informerade att mycket preliminära planer finns rörande nedläggning (decommissioning) av Ägesta reaktorn. Stig Pettersson och Shankar Menon har fått ägarnas uppdrag att göra en första mycket översiktliga studie av frågan. Något ställningstagande i sakfrågan har ägarna ännu inte tagit. Allmän diskussion Efter första dagens anföranden och mycket korta diskussioner kopplade direkt till de gjorda presentationerna ägnades dagen åt en allsidig allmän diskussion av hela problemområdet. I stället för att göra ett rent kronologiskt referat av diskussionen har jag valt att själv välja ut ett antal delområden och kortfattat sammanfatta relevanta synpunkter under dessa rubriker. Jag har inte annat än i undantagsfall namngett den eller de som framfört en synpunkt inte därföi att det finns önskemål om anonymitetsskydd eller liknenden utan av rena bekvämlighetsskäl.

9 Ingen framförde synpunkter som kunde tolkas så att entombment, dvs permanent förslutning (efter borttagande av vissa komponenter) utan avsikt att senare riva anläggningen fullständigt var en acceptabel lösning. Detta innebär att alternativen är "decon" (fullständig rivning snarast efter avställning av anläggningen), och "safe-store" (övervakad förvaring av anläggningen i år följd av en fullständig rivning). Av gjorda studier, t ex Shippingportreaktor, framgår att det kollektivdosmässigt blir dyrare att riva genast, men ekonomiskt billigare. Det framkom även en mängd ytterligare faktorer att beakta i valet av tidpunkt t ex Krav från allmänheten att anläggningen snarast skall rivas. Osäkerheten om huruvida ett beslut om rivning vid en tidpunkt, storleksordningen 50 år framåt i tiden (safe store), kan anses helt realistiskt (yttre faktorer kan påverka kommande beslutsfattare att använda avsatta resurser på annat sätt). Det kommer att finnas bättre tekniker i framtiden. Hjälpsystem, vatten, ventilation, el m m kan vara svåra att få att fungera efter en längre tids avstängning. Vad kan_lämnas_kyar efter_riynin2? Det finns inte några bra kriterier för hur långt en rivning av en kärnteknisk anläggning skall drivas. Sett från strikt strålskyddssynpunkt borde vissa mängder svagt kontaminerad utrustning och material kunna lämnas kvar om det kan visas att stråldoserna från detta är tillräckligt låga och alternativen kcstnadsmässigt är mycket ofördelaktiga. Vilka andra faktorer är styrande? Det torde finnas ett krav från vissa grupper bland allmänheten att driva arbetet mycket långt. Det finns underjordskonstruktioner t ex tunnlar där det är svårt att se primära strålskyddsorsaker att kräva att dessa skall återfyllas, men det kanske finns andra skäl. Det är även viktigt att myndigheterna ställer upp riktlinjer/ kriterier för efter vilka principer ett område kan frisläppas efter en rivning och hur omfattande myndighetskontrollen skall göras. Det pågår internationellt, ett omfattande arbete på att utprova nya metoder som kan användas i samband med rivning av kärntekniska anläggningar. Som situationen är i Sverige i dag finns ck't inqcn an 1 r-in i \" \ att på \>rr.ö front gå in och delta i det kost:.; o mr; a arbetet a t I: uu".'':kl..i nya metodor, däromot är det nr'^h^iru! i <M,.tt f<"l in rlr-n ini.c-n-if \';\,' I ],\ M'fv.'t-k- "

10 lingen för att ha som bakgrundskunskap för svenska utredningar och för att när det blir aktuellt att göra er. nedläggning i Sverige kunna välja tillräckligt bra metoder och tekniker. Detta är en fråga främst för kraftindustrin. Dekontaminationsteknik Utvecklingen på dekontamineringsomradet har snabbt gått framåt de senaste åren. Det är nu möjligt att uppnå sådana dekontaminationsfaktorer att en stor del av det ytkontaminerade avfallet från en rivning torde kunna fås så rent att det kan omhändertas på ett mycket billigare sätt än utan dekontaminering. Därmed har kraftindustrins intresse för dekontaminering ökat starkt. Dekontaminering innebär dock bara att radioaktivt material flyttas från en plats till en annan och dekontamineringsavfallet kräver stor omsorg och kunskap för att kunna hanteras, konditioneras och slutförvaras på ett tillfredsställande sätt. Hela detta område kräver stora forskningsinsatser. Det finns självfallet fortfarande kvar ett behov av och intresse för dekontaminering för att minska riskerna för personexponering, både från externbestrålning och via internkontamination. Transporter På transportområdet finns det väl utvecklade och mycket allmänt accepterade transportregler. Dessa är emellertid utvecklade från den situationen att transporterna gällde små (dimensionsmässigt) strålkällor som efter lämplig förpackning skulle kunna transporteras med allmänna kommunikationsmedel. Rivningsavfallet är emellertid av en helt ny typ och fanns inte med när transportreglerna skrevs. Detta har lett till att formella svårigheter uppstår vid tillämpningen av reglerna, liksom också praktiska. Det finns således ett stort behov av att göra en genomgång av rivningsavfallet mot bakgrund av de krav som transporten ställer och där också analysera vilka förändringar i transportkrav som kan vara motiverade. I Finland avser kraftindustrin och även myndigheterna att en stor del av deponeringen av lagaktivt rivningsavfall skall ske på den egna stationens område, Detta innebär att transporten inte bedöms vara lika problematisk där som i t ex Sverige. Klassificering_av_avfall Den av AKA-utredningen införda kategorin härdkomponenter och den fortsatta användningen av detta begrepp kan medföra vissa problem. Det är emellertid svårt att hitta ett nytt begrepp som på ott mer väldef in i.erat sätt skiljer ut do komponenter frän reakt orhuirdon r-;om särskilt- med tanke p'a slutförvar kriivnr siirbehnnd Linq.

11 10 Även begreppet rivningsavfall är mycket dåligt definierat. Det är en flytande övergång mellan driftavfall och rivningsavfall. Ingen ifrågasätter idag klassificeringen av utbytta enstaka systemdetaljer, som uppstår under revisionsarbetet, som ett driftavfall. Få skulle ifrågasätta benämningen driftavfall på utbytta mindre system, men betydligt fler skulle börja diskutera om t ex en utbytt ånggenerator är att anse som driftavfall; borde det inte betecknas rivningsavfall. Inom gruppen rivningsavfall (efter en förbättrad definition) finns det behov av att klassificera avfallet utifrån Ursprung (t ex konstruktionsmaterial, primära system m m) Hantering (aktivitetsnivåer, kontamination, inducerad aktivitet m m) Konditionering (behövs konditionering och i så fall vilken) Transportering (transportbehållare udda avfall) Deponering (SFR, markdeponering SFL) f liisi^s sn_ing_ - t_yrd_ r ik_l as sn i.nej Mycket stora mängder "avfall" som uppstår vid rivningen av en kärnteknisk anläggning är inaktivt (i den betydelsen att det inte har något ökat aktivitetsinnehåll jämfört med när det fördes till anläggningen, dvs det är inte kontaminerat eller fått inducerad aktivitet) eller innehåller mycket små mängder radioaktivt material, ^issa mängder av detta avfall saknar helt skrotvärde, t ex använd betong, medan vissa metaller representerar stora skrotvärden. Avfallet representerar emellertid också ett negativt värde därigenom att det måste omhändertas och deponeras på ett acceptabelt sätt. Vissa av dessa alternativ t ex SFR är mycket dyra alternativ, men måste användas när aktiviteten (totalaktivitet, specifik aktivitet) överskrider vissa värden. Andra, betydligt billigare alternativ kan vara Vanlig soptippsdeponering Deponering på särskild soptipp Utfyllnadsmaterial i samband med rivningen För metallskrot kan alternativen att hårt styra användningen till t ex tillverkning av järnvägsräls. På detta område finns ett stort intresse från kraftindustrins sida till insatser som syftar till att ge kriterier för olika hanteringsvägar. Ett alternativ till visst "friklassat" avfall är markdeponering. Det är nödvändigt att närmare analysera de problem som uppstår vid markdeponering (enligt olika modeller) av rivningsavfall.

12 11 Många frågor när aet gäller markdeponering kommer att vara för icke-radioaktivt material och därmed en fråga för länsstyrelsens naturvårdsenhet eller naturvårdsverket. Inventarium Det finns olika modeller för beräkning av aktiviteten (inventariet) i olika system både vad gäller inducerad aktivitet och kontamination (främst crud). Hur bra modellerna beskriver verkligheten är emellertid ganska dålig känt och det finns därför anledning att undersöka möjligheterna till verifikation. Även själva modellerna kan behöva förfinas. Lång_livade_ radionuklider Vilken risk representerar t ex den långlivade radionukliden 59Ni i nedläggningsavfall. Den kommer alltid att finnas utblandad med inaktivt nickel som ju i sig själv är ett genotoxiskt ämne. Finns det andra radionuklider där det finns skäl att inte bara titta på själva radionukliden utan samtidigt också analysera det inaktiva grundämnet. En annan fråga av stort intresse inte bara för rivningsavfall är i vilken kemisk/fysikalisk form kominer de olika radionukliderna ut från ett förvar. Aterföring av_information Vid verken förekommer arbeten, händelser m m som är av betydelse för ett kommande rivningsarbete. Det är väsentligt att sådan information blir ordentligt dokumenterad och att dokumentationen blir systematiserad och bevarad så att den är tillgänglig när den behövs. Vidare förekommer arbeten där själva arbetsmomentet som sådant kan vara användbart för ett rivningsarbete. Även sådan information måste finnas dokumenterad på ett användbart sätt. De omfattande utländska arbetena som förekommer på området nedläggning av kärntekniska anläggningar måste följas på lagom nivå. Det är svårt att säga exakt hur, men deltagande i internationella symposier och arbetsgrupper är ett minimikrav. Utöver detta måste någon fundera igenom hur annan information skall tillgodogöras och minst lika viktigt, vilken information, (bl a inom vilka delområden) och hur informationen skall spridas. I vilken utsträckning måste aktivitetsinnehållet i rivningsavfallet dokumenteras? Måste allt avfall mätas och i så fall med avseende på vilka radionuklider. Vissa radionuklider torde inte kunna mätas direkt; vilka indirekta aktivitetsbestämningar kan i så fall accepteras. Är det nödvändigt att mäta allt avfall eller räcker det med stickprovsnuitningar.

13 12 Det finns således ett flertal frågor inom detta område, där den ena delen är en tekrisk fråga (mätgränser, mätteknik m m) och den andra är en myndighetsfråga (omfattningen av mätningar, acceptans av indirekta mätmetoder m m). Ät2ärder_under_drift Finns det åtgärder som kan göras redan under drifttiden för att underlätta en nedläggning. Dokumentation av alla systemförändringar som görs är en viktig förutsättning för rivning. Uppföljning av sådana saker som aktivitetsuppbyggnad i olika system är en annan intressant parameter, Det var dock ingen som trodde på aktiva åtgärder av typ ändrad vattenkemi, konstruktionsförändringar m m vars enda orsak skulle vara att underlätta en framtida rivning. Det är andra faktorer som styr, men däremot kan det vara av intresse att samtidigt analysera konsekvenserna ur rivningssynpunkt för att låta detta vara en faktor i beslutsprocessen för den aktuella åtgärden. Rivning efter_olvcka I Finland finns krav att kraftverket skall kunna rivas även efter en olycka. Det finns dock inte något sagt om vilken typ av olycka. Frågeställningen bör utvecklas. Arbetsmiljö Ingen speciell diskussion fördes rörande arbetsmiljöfrågor. I princip är ju dessa de samma som under drift, men vissa förenklade omständigheter finns bl a följande Den starkaste strålkällan, bränslet är bortförd Det finns inte samma tidspress som under ett driftskede Systemen skall inte användas efteråt, vilket innebär att helt förstörande arbetsmetoder kan användas. Även om arbetsmiljöfrågorna inte diskuterades i nåimnvärd utsträckning är det inte ett utslag av att de är ointressanta utan snarast att det är för tidigt att ta upp dem till ingående diskussion nu. För närvarande är rivning av kärntekniska anläggningar inne i en sådan fas att det primärt är ett antal tekniska och principiella frågor som är föremål för studier. Allmänhetens intresse för dessa torde vara begränsad. Det är emellertid viktigt att på lämpligt sätt sprida information om att myndigheter och kraftindustrin arbetar med frågan och att försöka hitta samarbetsformer för framtida behov redan innan

14 13 det blir aktuellt att börja rivningar och kanske få in allmänheten i beslutsprocessen. Ingen visste egentligen hur intresserad allmänheten är (i t ex Shippingport har den varit mycket lite intresserad) eller vilka delfrågor som är av intresse. Alla var överens om att det finns mycket att göra på detta område. Ingen ville emellertid direkt säga. hur i detalj en fortsatt insats skulle se ut. Det enda som nämndes konkret var att vissa frågor med internationell anknytning borde initieras snarast med tanke på den långa processtid som gäller för internationella arbeten. För övrigt ansåg mötet att SSI borde analysera resultatet av sammankomsten och därefter försöka att via ett antal förprojekt göra en uppföljning av synpunkterna som presenterats. Någon form av rådgivande grupp kanske till numeräret något mindre än Visbygruppen, borde kunna knytas till SSI för att hjälpa till med den samlade bedömningen av kommande projekt. En sådan grupp kan också stå till NKAs förfogande med tanke på NKAs engagemang i denna fråga.

15 STATENS STRALSKYDDSINSTITUT AVF183) 606 Bil 1 Huvudenheten f<jr kärnenergi L Moberg/BT t983-to-t0 "Oecommissionina-seminariet" Tisdagen den 18 oktober Inledning Ragnar Boge Sammanfattning av en amerikansk studie (NUREG/CR-1756) Ann-Margret Ericsson SKBF/KBS Studie om nedläggning av en svensk reaktorstation Hans Forsström Internationell utblick Shankar Menon Shippingport Curt Bergman Rivning av pilotanläggning för upparbetning vid Kjeller Kåre öfjord Erfarenheter från rivningen av forskningsreaktorn R1 Lennart Devell och Stig Kärker Onsdagen den 19 oktober Diskussion bl a om innehåll och betydelse av följande punkter När i tiden efter avslutad reaktordrift skall rivningen av en anläggning påbörjas? I vilken ordning skall olika åtgärder vidtas inklusive åtgärder före själva rivningen? Vilka faktorer styr valet av tidpunkt och ordningen för olika åtgärder? Dekontaminering som ett steg i rivningen av en anläggning Rivningsmetoder (översiktligt) Avfallskategorisering (nuklidinnehåll, aktivitetskoncentration inducerad aktivitet/kontamination, totalaktivitet) Avfallsmängder

16 2 (2) Avfallshantering på platsen Friklassning av visst avfall Del optimeringar Dos- och kostnadsaspekter När och hur skall rivningen avslutas? Dokumentation Behovet av forskningsinsatser Hur går vi vidare? Sammanfattnino Avbrott kommer att ske för kaffe, lunch och middag

17 STATENS S7PALSKYDDSINSTITUT Huvudenheten för kärnenergi L Mbb're/BT AVF(83) Bil 2 Deltagarlista vid "decomissioning - seminariet" i Visby den 18 och 19 oktober 1983 Lennart Deveil Poul Emmersen Ann-Margret Ericsson Hans Forsström Stig Kärker Bengt Lönnerberg Bertil Mandahl Franz Marcus Shankar Menon Heikki Raumolin Seppo Väisänen Kåre öfjord Curt Bergman Ragnar 3oge Thorony Godas Lars Malmqvist Leif Moberg Studsvik Energiteknik AB NYKÖPING Tilsynet med nukleare aniaeg Postboks 217 Dk-4000 ROSKILDE Danmark Kernacta Konsult AB Luntmakaregatan STOCKHOLM SKBF AB Box STOCKHOLM Studsvik Energiteknik AB NYKÖPING ASEA-ATOM Tekniska avdelningen 3ox C4 VÄSTERAS OKG AB Box STOCKHOLM NKA c/o FjJrsdgsaniaeg Ris0 Postboks 49 Dk-4000 Danmark ROSKILDE Studsvik Energiteknik AB NYKÖPING Industrins Kraft AB (TVO) Fredriksgatan B SF HELSINGFORS Strålsäkerhets ins ti tutet Box 268 SF HLESINGFORS 10 Statens atomtilsyn Cort Adelers gate 16 OSLO 16 Norge Statens strålskyddsinstitut Box STOCKHOLM

18 HITTII.IS UTGIVNA ÄRBETSDOKUMEM 1984 Rapport- Titel.. numer (undertitel) Författare 02 DecMBissioning-seninariuB i Visby 1983 Curt Bergman

19 551 a Referensli sta Ref 1 A-M ERICSSON Decommissioning, a summary of the NUREG/CR-1756, (AVF(83) 603) Ref 2 B MÅNDAHL, K-E SANDSTEDT, N NORMAN and H FQRSSTWM Technology and Costs for Dismantling a Swedish Nuclear Power Plant, SK3F/KBS TR Ref 3 W D KI TT INGER, 3 F UREDA, and C C CONNORS Lessons Learned in Decommissioning the Sodium Reactor Experiment, Seattle, October Ref 4 B W LINK and F VOIGT, Decommissioning of Ames Laboratory Research Reactor, 1982 International Decommissioning Symposium, Seattle, October Ref 5 H K J LETTNIN and H JVIECENS, Decommissioning Symposium, Seattle, October Ref 6 J P BUCLIN Decommissioning of LUCENS, 1982 International Decommissioning Symposium, Seattle, October Ref 7 M OSA.NAI; JDPR Deconmissioning Program, 1982 INternational Decommissioning Symposium, Seattle, October Ref 3 C BERGMAN Reserapport: Shippingport Station Decommissioning Project, AVF(83) 604 Ref 9 K 0FJGRD Decommissioning av pilotanlegg for upparbeidning av brensel oå Kjeller, AVF(33) 605. Komplettering av deltagarlista Sören Norrby Statens kärnkraftinspektion Box STOCKHOLM