Skötselförslag till Råbäcks kalkbruk på Kinnekulle. Marika Malm

Transkript

1 Skötselförslag till Råbäcks kalkbruk på Kinnekulle Marika Malm Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen i Kulturvård, Landskapsvårdens hantverk 15 hp Institutionen för kulturvård Göteborgs universitet 2013

2 2

3 Skötselförslag till Råbäcks kalkbruk på Kinnekulle Marika Malm Handledare: Evalena Öman Kandidatuppsats, 15 hp Landskapsvårdens hantverk Lå 2012/13 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för kulturvård 3

4 4

5 UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Conservation Box 77 SE Mariestad, Sweden Tel Program in Conservation,Landscape Management Major Graduating thesis, 2013 By: Marika Malm Mentor: Evalena Öman Management proposal for Råbäck lime mortar on Kinnekulle ABSTRACT A lack of maintenance causes our land to close up around us as the former open areas is overgrown with vegetation. Remains of our history is left unattended to be broken down by roots that loosens earth and stones. One of these remains are Råbäcks lime mortar. During the end of the 80's beginning of the 90's there was a big clearing done of vegetation in the area. Butt lack of resources however soon caused a closure of that project. The need of restoration is a growing question due to the rationalisation of forestry and farming. Monotone areas create a harsh environment for the plants and species who thrived in the mosaic landscape from less then hundred years ago. Overgrowth is currently the main cause of damage in areas where maintenance has expired. Roots from trees and bushes blowing up cairns, historic industrial sites, terrace edges and visible traces and relics that remain after man's way of life and activity through time. To restore these forgotten places and preserve them for the future is of big importance for our knowledge and interpetation of history. To maintain and restore a location however there needs to be clear definitions of vision, purpose, and method specified in a management plan. This works aim is to establish a foundation for the construction of a maintenance plan for Råbäcks lime mortar through a proposal for mangement. Since Råbäcks lime mortar is a big area to take care of and continued maintenance is critical to its continued existence, is the mangenent proposal based on a prioritation of 3 smaller management areas. Which then are categorized in order of prioritization. Title in original language: Skötselförslag till Råbäcks kalkbruk på Kinnekulle Language of text: Swedish Number of pages: 56 Keywords: Management proposal, restauration, lime mortar 5

6 6

7 Förord Intresset för skötselplaner har för min del väckts så sakteligen under mina tre år vid programmet Landskapsvårdens hantverk på Göteborg universitet. Själva tanken att involvera det i mitt examensarbete kom inte förrän jag fick det som förslag från Bo Magnusson att göra ett skötselförslag för Råbäcks kalkbruk. Genom möte mellan natur och kultur skapas unika platser värda att bevara för framtiden. Genom att tolka och bevara dessa inslag ökar vår förståelse av historien. Fornminnen av olika slag finns runt om i landet men riskerar att försvinna om inget görs för att bevara dem. Effektivisering av brukandet av skog och mark prioriterar bort dessa element och lämnar dem utan skötsel för igenväxning. Råbäcks kalkbruk är en bortglömd plats vad gäller skötsel. Att öppna upp och sätta in skötsel i området bevarar inte bara dess kulturella värden utan öppnar även möjligheter för biologiska värden att ta plats i kalkbruket. Därigenom känns det givande att få denna möjlighet att ta del av det arbetet. Jag vill ge ett stort tack till alla som stöttat och hjälpt mig under arbetets gång. Tack ni informanter som tagit er tid med mig och gett mig råd och hjälp att uppnå mitt resultat. Jag vill även tacka min familj vars stöttning har hållit mig motiverad inte bara under examensarbetet utan under alla mina tre år vid Göteborgs universitet. Speciellt tack vill jag rikta till Bo Magnusson som hjälpt och stöttat mig hela vägen med uppsatsen. Mariestad, maj 2013 Marika Malm 7

8 8

9 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Problemformulering och frågeställning Syfte Tidigare forskning Avgränsningar Förförståelse Vad är ett kalkbruk? Kalkbrott Kalksten Kalkugnar Lagstiftning kring kalkbrott som fornlämning Historisk överblick av Råbäcks kalkbruk Restaurering Metod Litteratur Fältinventering Metoddiskussion Resultat Fältinventering Skötselområden Skötselområde Skötselområde Skötselområde Diskussion Sammanfattning...30 Förteckningar...31 Illustrationsförteckning...31 Käll- och litteraturförteckning...31 Otryckta källor...33 Bilagor...35 Bilaga Förslag på skötselplan för Råbäcks kalkbruk i Götene kommun...36 Innehållsförteckning Syftet med skötseln Beskrivning av området Administrativa uppgifter Topografi och läge Markhistorisk beskrivning och nuvarande markanvändning Vegetation, flora och fauna Bevarande värden Kulturhistoriska bevarandevärden

10 2.5.2 Biologiska bevarandevärden Geologiska bevarandevärden Friluftsliv Bebyggelse och anläggningar Vård av mark och vegetation Övergripande mål med skötseln Generella riktlinjer för och åtgärder i skötseln Restaureringsplan Beskrivning av skötselområden...43 Skötselområde Skötselområde Skötselområde 3 del A och B Friluftsliv och information Övergripande mål för området Information och anläggningar Uppföljning Uppföljning av skötselåtgärder Uppföljning av bevarandemål Sammanfattning och prioritering av skötselåtgärder...49 Bilaga Fornminneslagen 2 Kapitlet kap. Fornminnen...51 Bilaga BILAGOR BILAGA 1 Förslag på skötselplan BILAGA 2 Fornminneslagen kap 2 BILAGA 3 Kinnekulles geologi 10

11 1. Inledning 1.1 Bakgrund Projekt som behandlar framröjning av fornlämningar blir allt vanligare då brist på skötsel har lett till igenväxning av tidigare öppna områden. Ett exempel på ett sådant område är Råbäcks kalkbruk vilket idag ligger som ett bevakningsobjekt i FMIS. Under slutet av 80början på 90-talet gjordes där en stor röjning av den vegetation som tagit över området sedan nedläggningen. Brist på resurser orsakade dock att inget fortsatt underhåll blev aktuellt (Informant 2). Igenväxning av vårt landskap och kulturminnen har väckt frågan om restaureringar och hur de borde gå till. För att restaurering av ett område ska kunna påbörjas krävs dock tydliga definitioner på målbild, syfte och metod. Den vanligaste metoden är att använda en skötselplan, vars stora användning inom såväl kultur- som naturmiljövård gör det lätt för yrkesmän att orientera sig och snabbt få en tydlig bild av området. Restaureringar kan göras av många anledningar men det grundläggande syftet utgår från att förhindra förfall, tydliggöra utseende eller återge dess ursprungliga funktion genom att bevara och tolka minnesmärkets formmässiga och historiska värden (Danielsson 2006). Definitionen av en restaurering utgår från att den alltid ska föregås och följas av ett arkeologiskt och historiskt stadium av minnesmärket. Restaurerings åtgärder kan exempelvis bestå av att en viss sorts träd gallras bort till förmån av en annan trädsort, att marken svedjas för att föryngra ljunghed eller återskapa betesmark (Johansson 1991). Restaurering görs vanligen på miljön omkring ett fornlämning snarare än fornlämningen i sig, vilket även är tanken med den kommande restaureringen i Råbäcks kalkbruk (Johansson 1991). Att restaurera själva fornlämningar är en för många känslig fråga och diskussionerna om huruvida det borde göras och hur det borde göras kan leda till långdragna debatter. För att arbetet kan ta sin början måste därför ett tydlig mål tas fram för att få ett lyckad resultat. Det är även viktigt för att kunna uppnå en långsiktig skötsel efter avslutad restaurering. 1.2 Problemformulering och frågeställning En restaurering är en långdragen och kostsam process. Det man generellt vill uppnå med en restaurering är ett långsiktigt bevarande av en viss typ av miljö. Vid restaurering av landskapsavsnitt fodras därav tydliga mål för vad man vill uppnå och i vilket syfte restaureringen görs. Skötselplaner är ett av de främsta verktygen inte bara vid restaurering utan närhelst insatser ska göras i alla typer av miljöer med höga bevarandevärden. För att kunna bevara och utveckla områden för framtiden behövs en strukturerad skötselplan vilket ger en sammanhållen skötsel som strävar mot definierade bevarandemål. För att uppfylla syftet utgår arbetet från följande frågeställning: Hur ska Råbäcks kalkbruk restaureras och utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt? 12

12 1.3 Syfte Syftet är att genom en undersökning av Råbäcks kalkbruk ta fram ett förslag på hur en restaureringsprocess bäst kan utföras och tillgängliggöra kalkbruket. Uppsatsens målsättning är att ta fram ett hållbart skötselförslag vilket kan ligga till grund för en restaurering av Råbäcks kalkbruk. Resultatet kommer således leda till ett förslag på skötselplan. 1.4 Tidigare forskning Stenbrott av olika slag har förekommit i århundraden och skapat stora sår i landskapet. Därför är det inte alltid eftersträvansvärt att läka dessa sår och låta dem försvinna. Spår eller fornminnen registreras in och har även ett lagstadgat skydd enligt fornminneslagen (Fornminneslagen 2 kapitlet, Bilaga 2). Skötselplaner är ett väl använt verktyg när det gäller skötsel och utveckling av skyddsvärda miljöer. Kinnekulles säregna geologi, biologi och långa historia har gjort att många studier och arbeten har gjorts över området, vilka resulterat i en mängd litteratur inom en bredd av genrer. Kinnekulles många skyddsvärda och unika miljöer har även bidragit till att flertalet naturreservat har bildats (Beckman, 2007). Skötselplanerna till dessa är en värdefull referenslitteratur, till skötselförslaget genom detta arbete, ur vilka man kan hämta inspiration vad gäller rubriker och upplägg till skötselförslaget för Råbäcks kalkbruk. Genomgången av skötselplaner för närliggande områden ger möjligheten att anpassa skötselförslaget och se till så att dess struktur och upplägg fungerar något sånär sammanhängande med övriga skötselplaner berörande Kinnekulle (exempelvis skötselplanen för Råbäcks naturreservat i Götene kommun, 2007). Råbäcks kalkbruk var i drift till långt in på 1900-talet och därigenom finns även mycket information kvar om området och dess industriella historia (Kinnekulle hembygdsförening, info baserad på Broschyr från 1986). 1.5 Avgränsningar Under arbetet har jag valt att använda och utgå från den befintliga fornlämningsgränsen (är dock inte klassad som fornlämning utan bevakningsobjekt) som omger kalkbruket (se karta 1). Emellertid med en avgränsning vilken utesluter de två rörfyrhögarna (restprodukt efter kalkbränning) som ligger väster om själva kalkbrottet. Det ger mig ett fast område med tydlig och klar avgränsning. Trolmens bruk vilket ligger invid Råbäcks kalkbruks södra gräns inkluderas inte heller i arbetet men tas hänsyn till vid planering av skötsel och åtgärder. Vad gäller vegetation och fauna koncentreras skötseln främst på busk- och trädskikt. Vidare har en beskrivning och arealindelning av Natura 2000-habitat inte tagits upp i skötselförslaget. 13

13 Vad gäller besöksanläggningar begränsas det till att endast röra sig om förslag av plats och övergripande utformning, någon närmare beskrivning av hur de bör konstrueras/anläggas kommer därför inte beröras. 14

14 2. Förförståelse 2.1 Vad är ett kalkbruk? Kalkbrott Kinnekulles geologi och berglagrens struktur (se Bilaga 3) har inte format bara områdets flora och fauna utan även hur människan har nyttjat berget och dess resurser. Orstensbanken på upp till två meter är lättast åtkomlig där den går i dagen och granskar man placeringen av de gamla kalkbrotten på Kinnekulle kan man följa dem i ett sammanhängande band runt om Kinnekulle med ett längre avbrott på bergets norra sida där jordlagret är tjockare (Beckman, 2007). Linnés reseskildring av kalkstensbrytning från Kinnekulle 1746 berättar om hur man röjde av jordlagret för att komma ner till kalkstenen och hur det övre grövre lagret togs bort innan den verkliga brytningen kunde påbörjas. Stenbrotten voro anlagda omkring Västerplana kyrka, dels på marken, dels på ängarna, där stenbrytaren först avröjde den kvartersdjupa rödmyllan,... Sedan denna jorden var avröjd, följde stenbrytaren snedden och tvärsnedden i berget: avröjde den övra flisan som merendels var röd och odugelig: de följande varv bruktes till slipning. Av de små styckena gjorde fyrkantiga golvstenar till aln i kvadrat och såldes för 20 öre S;mt stycket. De större hugges till gravar, gravstenar, milpålar etc. (Kinnekulle hembygdsförening, info baserad på Broschyr från 1986). Genom att använda sig av mälerna i berget kunde man med kilar och spätt bryta stora horisontella skivor vilka togs till de invidliggande kalkugnarna, vilka anlades så nära berget som möjligt för att minska transportarbetet. Figur 1. På håll ses röken från Råbäcks kalkbruk. Källa Ola Göransson. Årtal okänt. Efter bränning kördes kalken ner med häst till stenhuggerierna där mängden användbar sten mättes in och ersättning betalades ut. Under brytningen blir det mycket överbliven sten som inte är användbar och som därför inte betalades för, rödfyr, vrak- och skrotsten. För att lägga så lite energi på denna som möjligt placerade man denna intill själva brottet för att få den ur vägen Kalksten Kinnekulle har liksom andra platåberg en unik geologisk struktur. 15

15 Urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och trapp/diabas är de lager räknat nerifrån som bildar Kinnekulles grundstomme (Beckman, 2007). Se bilaga 3. Råbäcks kalkbruk ligger på alunskifferlagret men innehåller mycket kalk i form av orsten. Orsten är en koncentrerad anhopning av en mörk bituminös kalksten, som innehåller en så kallad lagerstätte, vilka bildar linser eller bankar från ca en centimeter upp till närmare en meter. Genom Råbäcks kalkbruk går ett sammanhängande lager av denna orsten vilken är nästan en meter tjock (Magnusson, 1992). Orsten kan kännas igen genom att den utvecklar en stark fotogenliknande lukt om man slår på den då den har en hög halt av organiska ämnen. Den innehåller ofta även fossiler i form av trilobiter. Även alunskiffer innehåller en hög halt organiskt material och användes därför som bränsle vid kalkbränningen. Under bränningen får alunskiffern en rödaktig ton då svavelkislet i den omvandlas till järnoxid. Restprodukten blir rödfyr och finns kvar i brottet som stora resthögar. Den geologiska strukturen kan urskiljas i den vertikala bergvägg som ligger längs med kalkbrukets östra gräns Kalkugnar Kalk har framställts genom bränning av kalk under lång tid i speciella kalkugnar. De första kalkugnarna var så kallade kalkmilor, avlånga gropar i marken. Senare kom de att bli större och murade för effektivisering (Lämningar av kalkframställning. 1994). Den kallmurade varianten som har använts i Råbäcks kalkbruk är cirka fyra à fem meter i diameter. På en bädd av tändved varvas kalksten och skiffer om vartannat tills det blev dags för tändning. Efter två veckors bränning är det dags att ta ut kalken och det överblivna slängdes på resthögen i anslutning till Figur 2. Genomskärning av kallmurad kalkugn. kalkbruket. Länsstyrelsen i Jämtlandsl än. Årtal okänt För att vidare göra kalk till ett bindemedel, vilket har varit ett av de främsta användningsområdena, måste denna först släckas. Detta görs genom att tillsätta vatten till bränd kalk vilken då reagerar genom att sönderfalla och bilda kalciumhydroxid (Ca(OH)2). Den starka reaktionen avger energi vilket utsöndras som värme. Kalkstenen sönderfaller till ett torrt pulver eller pasta (Eriksson, 2012). 2.2 Lagstiftning kring kalkbrott som fornlämning Då Råbäcks kalkbruk är en registrerad fast fornlämning hos Riksantikvarieämbetet med ett fornlämningsnummer faller den under kulturminneslagens 2 kapitel vad gäller skydd och lagstiftning. Skötseln av fornlämningar är allas gemensamma ansvar och därför anges inget krav på detta i kulturminneslagens 2 kapitel, däremot finns en del förbud angivna. 16

16 Det är bland annat förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Enligt 7 är det dock tillåtet för Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen att vidta åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fast fornlämning. Åtgärderna får då avse exempelvis flyttning, iordningställande och inhägnad av fornlämningen eller röjning (se Bilaga 2). 2.3 Historisk överblick av Råbäcks kalkbruk Brytningen av kalksten har på Kinnekulle en tusen årig historia. När bygden kristnades och kyrkan började bygga sina hus och kyrkor i sten växte en stor stenhuggeriverksamhet fram på Kinnekulle. Kalken brändes i så kallade kalkmilor, små avlånga gropar ofta i anslutning till bebyggelse eller kalkbrott. En praktisk förutsättning för brytning och bränning av kalk var tillgång på vatten för släckningen och goda hamnar för transport. Senare gjordes Uformiga kalkugnar på fyra à fem meter i diameter och kallmurade sidor för att effektivisera bränningen (Lämningar av kalkframställning. 1994). Från Råbäcks kalkbruk fraktades den brända kalken från 1884 längs en räls ner till Råbäcks hamn för bearbetning i Råbäcks mekaniska stenhuggeri och vidaretransport. Två vagnar gick längs detta spår och när den ena var fylld åkte den ner till hamnen och dess vikt drog upp den andra tomma vagnen till brottet redo att börja lastas. Figur 3. Råbäcks stenhuggeri 1895, i bakgrunden kan en av banvagnarna ses på rälsen mellan Råbäcks hamn och Kalkbruket. Leader skaraborg. Årtal Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, vilket idag är en viktig del av kalkbruket som besöksmål, grundades av Carl Klingspor 1888 och Stenhuggeriets främsta produkt var byggnadsmaterial av röd och grå kalksten. Men det tillverkades även trappor, golv, fönsterbänkar, friser, portaler, gravstenar, bränd kalk m.m. Kring sekelskiftet arbetade här man, varav ca 25 i brottet. Så sent som i mitten av 1960-talet arbetade fortfarande omkring 10 stenhuggare i verkstäderna. Därefter sjönk efterfrågan och verksamheten lades ner helt Stenhuggeriet byggnadsminne förklarades 1984 och är idag ett museum som visar upp stenhantverkets teknik, miljö och historia (Kinnekulle hembygdsförening, info baserad på Broschyr från 1986). 17

17 Idag kan man följa banvallen efter denna räls från Råbäcks hamn upp till kalkbruket. Stiftelsen Råbäcks mekaniska stenhuggeri sköter idag om och bedriver sin verksamhet nere i Råbäcks hamn där man anordnar visningar av hantverk samt guidningar både nere i stenhuggeriet men även upp till kalkbruket. 2.4 Restaurering Igenväxning är idag den främsta skadeorsaken på områden där hävd eller bruk upphört. Rötter från träd och buskar spränger upp rösen, byggnadslämningar, industrilämningar, terrasskanter och andra synliga spår och fornlämningar som finns kvar efter människans levnadssätt och brukande genom tiden. Att återställa dessa bortglömda platser och bevara dem för framtiden är en stor fråga (Johansson 1991). Vilka områden eller objekt som ska återställas är en följdfråga vilken ofta besvaras med vilka resurser som finns tillgängliga. Vad finns pengar till, vilka åtgärder ger det resultat man vill åstadkomma och vad kostar dessa? Vid ett utvalt objekt är det inte alltid självklart att det är just restaurering som är det bästa alternativet ibland kan det vara mer lämpligt att rekonstruera. Figur 4. Överblick över Råbäcks kalkbruk från norr. Årtal Foto: Bo Magnusson. 18

18 Figur 5. Överblick över Råbäcks kalkbruk från norr. Årtal Foto: Marika Malm Rekonstruktion riktar sig mot att återskapa någonting som helt eller delvis försvunnit eller förstörts av någon orsak. Det kan exempelvis vara att återuppbygga/återskapa någonting i pedagogiskt, upplevelse eller säkerhetsmässigt syfte. Att rekonstruera kan gå rakt emot de riktlinjer som satts ut inom kulturmiljövården om autenticitet och trovärdighet. Det kan även om försiktighet inte tas förstöra delar av fornlämning om ursprungliga delar ingår i rekonstruktionen. Försiktighet ska därför tas vid rekonstruktion och grundläggande riktlinjer är att de inte ska skada befintliga fornlämningar, bör helst inte ske på historiskt värdefulla marker och ska föregås av experters överväganden (Danielsson 2006). Rekonstruktion kan som tidigare nämnt vara fördelaktigt på hårt åtgångna lämningar eller i pedagogiskt syfte. Restaurering kan göras i många olika syften och med olika mål men generellt betyder restaurering att sätta i stånd, tillbakaföra eller återuppbygga. Beroende på vad man vill åstadkomma med restaureringen och på vilket objekt restaureringen ska göras finns olika metoder och tillvägagångssätt. Kunskap om platsens historia, ursprungliga funktion och utseende är förutsättningar för att uppnå ett autentiskt resultat. I det stora hela krävs även god kunskap om geologi och ekologi då restaureringar ofta är inriktade på miljön som omger lämningar av olika slag (Danielsson 2006). Exempel på vanliga restaureringsåtgärder i ett tidigt stadium är bland annat röjning, slåtter eller bränning. Som tidigare nämnt är dagens största hot mot naturtyper igenväxning, främst på grund av upphörd hävd. På många platser finns dock en del hävdgynnade arter kvar. Dessa minskar dock kontinuerligt allt eftersom igenväxningen fortskrider. Det vanligen i form av att trädoch buskskikt tar över ett område, vilket minskar artvariationen och skuggar ut markvegetationen. 19

19 Igenväxning påskyndas genom det moderna skogsbruket då övergivna eller oanvända marker ofta planteras med träd (vanligen barr). Äldre tiders skogar vilka tidigare varit relativt öppna genom skogsbete och vedtäkt är numera mycket tätare och kan inte längre hysa arter som kräver viss grads öppenhet (Danielsson 2006). Ytterligare ett problem är att det tidigare mosaikartade landskapet har ersatts av ett homogent odlingslandskap med isolerade öar av öppna marker omges av ett hav av åker, skog eller exploaterade miljöer. Möjligheten för arter att spridas har därigenom minskat starkt. Tidigare spridningsvägar har även de försvunnit i stor grad, som exempelvis djur- och hötransporter mellan marker. Åtgärder som friställning av träd, röjning av sly och återinförande av slåtter i områden, även om det är i grunden för att friställa exempelvis en fornlämning, ger även stora biologiska fördelar. Störst nytta görs biologiskt sätt när man öppnar upp marker i områden där ängar eller andra öppna områden finns i närheten eller i anslutning till området (Johansson 1991). Även om hävdgynnade arter inte finns eller är väldigt få i dagsläget ger det en spridningsmöjlighet för kringliggande områdens arter. 20

20 3 Metod 3.1 Litteratur Grunden till skötselförslaget för Råbäcks kalkbruk bygger delvis på litterära studier. Detta för att bygga upp en förståelse för platsens historia och utveckling. Specifika studier har gjorts av Råbäcks kalkbruks och stenhuggeris uppkomst och historia. En tolkning har gjorts av skötselplaner framförallt för naturreservat på Kinnekulle men även en för Limhamn, ett större kalkbrott i Malmö. Tanken med dem är att de ska kunna fungera som referensmaterial och skapa en bild av hur en skötselplan är uppbyggd i Götene kommun då skötselförslaget är tänkt att efterlikna en skötselplan till sin uppbyggnad. Skötselplanen från Limhamn är tänkt att fungera som komplement och ge en bild av hur andra kalkbruk kan se ut, utvecklas och skötas. 3.3 Fältinventering En viktig del under arbetet har varit fältbesöken. Det är enbart genom dessa jag har kunnat skaffa sig en överblick av vilken typ av skötsel och åtgärder som bör sättas in i området för att på ett så effektivt sätt som möjligt gynna dess utveckling. En grundlig okulär undersökning har gjorts över kalkbruket vid flertalet tillfällen. Anteckningar har under dessa förts på plats för att sedan bearbetas skriftligt och inkluderas i framarbetad skötselplan. Under platsbesöken har fotodokumentation utförts. Skyltar, leder och andra viktiga element har markerats ut på karta (Bilaga 4). Figur 6. Använd kalkugn i Råbäcks kalkbruk. Årtal Foto: Marika Malm 21

21 3.4 Metoddiskussion Metoden i sin helhet har bestått av fältbesök och litteraturstudier. Kanske hade det varit lämpligt i ett mer litterärt inriktat arbete men i och under arbetet att göra ett skötselförslag är den information som behövs en sammanfattande beskrivning av det utvalda områdets historia. För mycket information så väl som för lite information kan dra ner dess funktionalitet och tydlighet snarare än lyfta den. Ett tungt skötselförslag med mycket informativ text är inte användbart vid själva skötseln och därför har stor vikt legat på att göra urval på den framtagna informationen. Den centrala frågan är det här relevant för skötseln och förståelsen av området? är det som legat i fokus inte bara vid valet av litteratur utan även för alla informativa delar i detta arbetet som helhet. En praktisk skötselplan, vilket arbetet har riktats att ge ett förslag på, ska vara tydlig och enkel att förstå och följa, men ändå skapa förståelse för helheten och de långsiktiga målen. Litteratur fyllts på vart efter frågor dykt upp och det kännetecknar nog metodiken med hela arbetet. Dyker frågor eller osäkerheter upp letar men upp litteratur som besvarar det eller besöker Råbäcks kalkbruk för att få en klarare bild över just det elementet. Till en början var målet att strukturera upp metoden till att spendera första dagarna till efterforskning genom litteratur och fältbesök då grundlig dokumentation skulle ske genom fotografering och anteckningar. Detta upplägg föll dock snabbt, omdirigeringar gjordes till ett mer spontant arbetssätt vilket underlättade det kommande arbetet med att ta fram ett skötselförslag. 22

22 4 Resultat Karta 1. Översiktlig karta över fornlämningen "Råbäcks kalkbruk". Länsstyrelsen, källa Eva Björkman vid kulturmiljöenheten. Årtal okänt. 4.1 Fältinventering Kalkbruket karaktäriseras av de kalkugnar som i två distinkta rader bildar kullar genom hela det i botten plana området. Med tiden täckta av jord är det få som visar bitar av sina kallmurade sidor. Några enstaka kalkugnar är urgrävda, förmodligen då de var ny använda när industrin lades ner, och deras U-formade kanter urskiljer sig från de i övrigt runda formerna. Mellan raderna av ugnar finns en led i nord-sydlig riktning vilken sammanfaller med kinnekulleleden och biosfärleden. Kinnekulleleden som går parallellt med biosfärleden kommer in i kalkbruket från väster tar sedan av norrut mellan raderna kalkugnar och fortsätter vidare ut ur kalkbruket. Bergväggen reser sig över kalkugnarna och bildar kalkbrukets östra gräns. Nedanför denna vägg finns stående grundvatten vilket står mellan väggen och närmaste raden kalkugnar. De av skräp och nedfallet material igentäckta dikena tillåter minimalt flöde av vatten ut från området och vass hotar att ta över det stillastående vattenpartiet. I vattnet går även att hitta vattensalamander. 23

23 Slyn och ungträden som täcker området består främst ett buskigt skikt lövträd (se figur 8) bestående av framförallt salix, sälg och björk med varierande inslag av al, ask och asp. Markvegetationen definieras av högt torrt fjolårsgräs. Figur 7. Sly och ungträd täcker kalkugnarna i Råbäcks kalkbruk. Foto: Marika Malm. Årtal Den senaste insatsen som gjordes skedde på slutet av 80-talet då en komplett röjning av hela fornlämnings området gjordes. Kort därefter minskade dock de tillgängliga resurserna och Kalkbruket var ett av de många objekt där skötseln lades ner. För att få ut någonting av fältbesöken i kalkbruket behöver de grundas i litteraturstudier av platsen och dess historia. Platsens historia kan ha en avgörande roll för vilka skötselåtgärder man bör sätt in i området eller om de behöver göras på särskilt vis. Ett exempel på detta är att det kan vara lämpligt att anlägga en brännplats i området då virket från röjningar så småningom kommer bli relativt liten. Kalkugnarna har använts till detta syfte och därför anses inte att anlägga en brännplats främmande om det görs på lämplig plats i förhållande till stig och vandringsled. 4.2 Skötselområden Skötselförslaget, vilket ligger som bilaga 1, utgår ifrån en indelning av Råbäcks kalkbruk i olika skötselområden. Anledningen till detta är för att göra området överskådligt och möjliggöra fortlöpande skötsel efter att det idag pågående restaureringsprojektet avslutats. Prioriteringen är angiven i 1 3 med 1 som högsta prioritet. Förslaget anger att ingen skötsel bör sättas in på områden där osäkerhet finns om fortsatt underhåll kommer vara 24

24 möjligt. Mer ingående är de enskilda skötselförslagen inriktade på att vara enkla och kräva minimalt med arbete samtidigt som målet att hålla området öppet för besökare och skydda de fornlämningar som finns där uppnås. Karta 2. Översiktskarta över skötselområden. Markeringar: Grön Parkering Blå Utsiktspunkt Röd Placering för skyltar Brun Kalkugn med trappa och övergång Orange Foderplats Svart Geologistig Skötselområde 1 Delområdet ligger i den nordöstliga delen av kalkbruket. Skötselområdet börjar i öster fem meter från översta kanten på bergväggen, vilken skapats genom brytningen av kalk i orstenslagret. I norr avslutas väggen med en brant sluttning vilken även den omfattas i skötselområde 1. Den västliga avgränsningen går två meter väster om kinnekulleleden som löper genom kalkbruket fram tills dess att leden gör en skarp sväng åt väster. Delområdet löper även längs med kinnekulleleden ända ner till Råbäcks hamn omfattande banvallen på vilken kinnekulle-/biosfärleden är belagd. Diket söder om kinnekulleleden hör även den till skötselområde 1. Cirka tio meter söder om den skarpa kröken i kalkbrottet går den södra gränsen till skötselområde 1 och löper därifrån rakt öster ut mot klippväggen (se Bilaga 4). Ett stycke upp från botten av bergväggen finns en avsatts vilken löper längs med hela branten. Hela denna avsats är bevuxen med bestånd av såväl sly som ungträd bestående av främst björk, asp och ask. Även den övre kanten på branten är relativt tätbevuxen men med 25

25 ett större inslag av ask. Direkt nedanför branten finns en ansamling av vatten med spegelyta kantat av vass. Genom hela skötselområdet finns en rad av kalkugnar gående i nordsydlig riktning. På och runt kalkugnarna växer träd- och buskskikt bestående framförallt av björk, al och salix. Skötseln är inriktad på att få bort träd- och buskvegetation från kalkugnar och bergväggen. Bergväggen har en tät rad av träd och sly på sin övre kant dit betesdjuren i den intilliggande beteshagen inte har tillgång. Kanten som löper en bit upp från botten av väggen är även den täckt av träd och sly vilket hindrar framkomsten för de som vill ta sig närmare för att titta på bergets geologi. Kalkugnarna är över hela området täckta av sly vilken luckrar upp de kallmurade sidorna och sliter på ugnarnas struktur. Får man bort all denna busk- och träd vegetation skulle det i sig räcka för att bevara ugnarna. Markskötsel är inte nödvändig för det ändamålet och har därför prioriterats bort. Runt kalkugnarna och mellan dem och bergväggen finns även en hel del vass. Om man genom röjning får bort all sly och vass kommer kalkugnarna fram och syns tydligt för besökare. Önskvärt vore att även slå markvegetationen men då detta inte är nödvändigt för vården eller synligheten av kalkugnarna har det uteslutits ur det framtagna skötselförslaget Skötselområde 2 Direkt söder om skötselområde 1 ligger skötselområde 2. I området ingår den södra halvan av bergväggen och till denna räknas till och med fem meter från den översta kanten. Den västra gränsen utgörs av den stig som löper i nord-sydlig riktning genom kalkbruket från kinnekulleleden. Medan bilvägen söder om kalkbruket utgör den södra gränsen. Områdets utseende och vegetation är i stora drag desamma som för skötselområde 1. Mellan raden av kalkugnar och bergväggen finns stående vatten med spegel kantat av vass. På och runt kalkungarna växer det busk- och trädskikt främst i form av sly bestående av framför allt björk, al och salix. Skötseln är lik den för skötselområde 1 och målet är detsamma, att få bort vass, träd- och buskskikt. Anledningen till att inte skötselområde 1 och 2 är sammanslagna är för att tydligare klargöra deras stora prioriteringsskillnader. Skötselområde 1 är det skötselområde där flest människor rör sig i och med kinnekulle-/biosfärleden. Öppnas Skötselområde 1 upp och underhålls tillgodoser det alla de upplevelsevärden besökare söker efter när de kommer till Råbäcks kalkbruk. De ser kalkugnar, använda och oanvända, kan titta på bergväggens geologi och få en uppfattning om hur det en gång sett ut i området. Skötselområde 2 har samma grundvärden som skötselområde 1 men folk tar sig inte igenom det i samma omfattning som skötselområde 1, därför får det en lägre prioriteringsgrad och placeras som ett eget skötselområde Skötselområde 3 Det sista och största området är indelat i två områden, A och B. Att de inte är två separate skötselområden beror på att deras skötsel och åtgärder som behöver göras i dessa är näst intill identiska. Prioritering av skötsel i dessa områden är dessutom inte nämnvärt stor mer än att delområde A går före B. Istället för att skriva samma skötsel två gånger placerades de i samma skötselområde och en underindelning gjordes, det vill säga del A och B. Gränsen för skötselområde 3 följer två meter väster om kinnekulleleden vidare längs den stig som löper ut från kinnekulleledens skarpa krök västerut. Området ingriper det band av 26

26 kalkugnar som finns här och det är runt dessa avgränsningen för skötselområde 3 löper. Uppdelningen i del A och B av skötselområdet avgränsas av den västligt gående kinnekulleleden. Leden ingår dock inte i skötselområdet och till leden räknas två meter på var sida om denna. Delområdet omfattar ett band av kalkugnar vilka till stor del är överväxta av sly och ungträd bestående av framförallt björk och salix men det finns även inslag av ask, al, asp och enstaka ungskott av gran och tall. Skötseln av skötselområde 3 riktar sig mer mot att rensa ur buskskiktet och lämna enstaka solitära träd, främst med grovlekar över 15 cm i diameter. Förslag finns även upptaget om att placera ut en foderplats åt hjort i västra utkanten av delområde B. Detta för att det i omgivningen finns mycket hjort och tydliga spår finns på att de betar uppe på bergäggens kant samt i de nordligaste delarna av kalkbruket. Att placera ut en foderplats kan därför locka hjortarna att vandra genom hela området på väg till fodret och genom det spendera mer tid nere i kalkbruket och i viss mån hjälpa till att hålla efter sly. 27

27 5 Diskussion Motivationen till att skötselförslaget framtaget genom detta arbete efterliknar strukturen av en skötselplan stödjer sig på grunduppgiften att göra ett förslag på skötselplan för Råbäcks kalkbruk. Att använda sig av någon annan metod kanske skulle tyckas enklare men då skötselplaner är ett redskap som används flitigt kändes det naturligt att göra en enkel version av skötselförslag skapat genom detta arbete. Restaureringsplanen och de angiva skötselåtgärderna i skötselförslaget riktas främst mot ett långsiktigt öppethållande av Råbäcks kalkbruk. Det framtagna förslaget är inte komplett som skötselplan men kan komma att fungera som ett förslag, vilket kan ligga till grund för den kommande slutgiltiga skötselplanen som kommer upprättas. Utvecklingen av det här arbetet skulle således kunna användas som underlag till den slutgiltiga skötselplan som fastslås för Råbäcks kalkbruk. Genom att rikta åtgärder på att vara relativt små och dela in Råbäcks kalkbruk i mindre områden kan man ge olika nivåer i skötselplanen efter vilka resurser som finns efter restaureringens och det pågående projektet Att gå i kalken avslutas. Risken med större projekt är att det efterkommande underhållet glöms bort i viss mån eller blir för dyrt i längden vilket leder till att projektet så småningom läggs ner. För att undvika denna problematik i största mån har skötselåtgärder hållits enkla och en prioritering har gjorts av de olika områdena. I denna prioritering är tanken att insatser ska sättas in i det område som har högst prioritering meden resterande områden successivt kan kompletteras in om resurser finns för detta längre fram. Att inkludera områden som inte beräknas arbetas på kan ifrågasättas. Då arbetet är tänkt att fungera som en grund för kommande skötselplan är det dock inte onödigt. Det är en bild av vad som skulle vilja uppnås och hur stort område som det skulle vara eftersträvansvärt att sätta in skötsel på. Verkligheten är tyvärr den att man lätt vill för mycket med för små medel. Därför har skötselplanen i detta arbete lyft fram att man ska börja litet och arbeta sig uppåt i den mån möjligt finns att fortsätta underhållet. Skötselförslaget ser ut som den gör för att strukturmässigt efterlikna skötselplaner från resterande Kinnekulle. Dessa är baserade på en skötselplanmall från Västra Götalands länsstyrelse. Genom att jämföra skötselplaner från olika naturreservat på Kinnekulle (skötselplan för Råbäcks naturreservat 2007, skötselplan för Gröne skogs naturreservat 2007 och skötselplan för Hällekis naturreservat 2007) samt en skötselplan från ett kalkbrott i Malmö (Skötselplan Limhamns kalkbrott 2010) har grundupplägget efterliknats dessa skötselplaner för att få en sammanhållning mellan skötselområden inom samma kommun. Att kalkbrottet i Malmö har använts beror på att Råbäcks kalkbruk och Limhamns kalkbrott liknar varandra i en grad vad gäller deras industriella historia. Storlek och utvecklingsfas efter nedläggningen är dock vitt skilda men tankegångar för utveckling kan i viss mån jämföras och därför har Limhamns kalkbrotts skötselplan använts. Genom att få en sammanhållning av skötselförslaget med kringliggande skötselområden gör man den fortsatta skötseln simplare för de som utför arbetet. Detta arbetet har dock inte utgått från Götene kommuns skötselplanmall och flera skillnader förekommer. Det för att anpassa skötselplanen i högre grad till Råbäcks kalkbruks förutsättningar. En av de främsta skillnaderna är förekomsten av en restaureringsplan. Rum för utfyllnad finns under flera rubriker bland annat Vegetation, flora och fauna, 28

28 Biologiska bevarandevärden och Beskrivning av skötselområden. Fördjupningar hade dock kunnat göras under de flesta rubriker. Trots att mycket slitage har skett på kalkugnarna genom igenväxningen av platsen har ingen skötsel riktats mot dessa i detta arbete. Restaureringen har istället riktats mot vegetation och miljö runt omkring dessa. Detta för att på ett enkelt sätt skydda fornlämningen från ytterliggare förfall orsakat av framförallt rötter som luckrar upp marken. 29

29 6 Sammanfattning Igenväxning är ett stort problem vad gäller natur- och kulturområden. Genom att sammanställa en skötselplan skapar man ett verktyg för utveckling och fortlöpande skötsel av skyddsvärda områden. Skötselförslagen framtagna genom det här arbetet ger förhoppningsvis en grund från vilken man kan gå vidare och utveckla en skötselplan för Råbäcks kalkbruk. Skötselförslaget utgår från en indelning i skötselområden av fornlämningsområdet Råbäcks kalkbruk. Indelningen i sig grundas på att göra området hanterbart och säkerställa en långsiktig skötsel. Skötselområdena är indelade enligt en prioriteringsordning vilken rekommenderar att skötsel av skötselområde 1 kommer i första hand och endast när fortlöpande underhåll är säkerställt där bör restaurering och underhållsskötsel av skötselområde 2 påbörjas. 30

30 Förteckningar Illustrationsförteckning Figur 1. Bild där rök från Råbäcks kalkbruk ses i bakgrunden, Källa okänd. Tillåtelse att använda given av Ola Göransson, Hållbart avstamp. Figur 2. Länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län & skogsstyrelsen (årtal okänt). Kalkugnar. Faktablad Tillgänglig på internet: keyword=kulturl%c3%a4mningar+och+skogsbruk Information hämtad: den 21 Maj 2013, 09:39 Figur 3. Bild från Råbäcks stenhuggeri 1895 Tillgänglig på internet: Information hämtad den 10 April 2013, 12:23 Karta 1. Karta över fornlämningen Råbäcks kalkbruk. Länsstyrelsen. Tillåtelse att använda given av Eva Björkman på Kulturmiljöenheten. Karta 2. Översiktlig karta över Kinnekulle. Hämtad på Internet: %C3%B6vde&from=1&pageCount=20&level=1&sm=6&center= : &type=m ap&zl=5&bounds= : , : Information hämtad: den 22 Maj 2013, 13:46 Bilaga 4. Översiktskarta över skötselområden, bearbetad. Hämtad på internet: %C3%B6vde&from=1&pageCount=20&level=1&sm=6&center= : &type=sa t&zl=8&bounds= : , : &rlm=1 Information hämtad: den 23 Maj 2013, 21:06 Bilaga 5. Karta kalkbruket och Råbäcks hamn Hämtad på internet: %C3%B6vde&from=1&pageCount=20&level=1&sm=6&center= : &type=m ap&zl=7&bounds= : , : &rlm=1 Information hämtad: den 23 Maj 2013, 20:58 Käll- och litteraturförteckning Internet: 31

31 Skötselplan för naturreservatet Limhamns kalkbrott (2010) Tillgänglig på internet: amns+kalkbrott_skotselplan+2010.pdf Information hämtad: den 11 Februari 2013, 09: 34 Skötselplan för naturreservatet Gröne skog i Götene kommun (2007) Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 11 Februari 2013, 09:46 Skötselplan för Råbäcks naturreservat i Götene kommun (2007) Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 11 Februari 2013, 09:51 Kinnekulle hembygdsförening, Stenhuggeriet i Råbäck, kalkindustrin samt stenundustrin Information baserad på Broschyr Byggnadsminnen i Skaraborgs av Länsstyrelsen/Länsmuseet i Skaraborgs län år Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 28 februari 2013, 10;32 Natura 2000-beteckning Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 22 Februari 2013, 9:22 Medelvärde för årsnederbörd samt temperatur under Februari och Juli månad Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 22 Februari 2013, 9:29 Grundläggande information om fornlämning, samt socken Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 28 Februari 2013, 13:32 Skötselplan för naturreservatet Hellekis (2007) Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 12 Mars 2013, 09:56 Fornminneslagen, 2 kapitlet Tillgänglig på internet: Information hämtad: den 21 Mars 2013, 12:39 Kinnekulles geologi, länsstyrelsen Tillgänglig på internet:: Information hämtad: den 24 Maj 2013, 14:17 Böcker: Bergquist, Harry (red.) (1953). Kinnekulle: Berget som föddes ur havet. Stockholm: Sv. bokförl. (Norstedt) Eriksson, Jonny (2012). Erfarenheter av bränning och släckning av Kinnekullekalksten. Mariestad: Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet 32

32 Beckman, Mimmi (2007). Vägvisare till Kinnekulle: en skrift om människan, naturen och landskapet. [Göteborg]: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Magnusson, Bo, Olin, Kajsa & Olvmo, Mats (red.) (1992). Kinnekulle: bland drumliner och fossil. Järna: Cradle Publ. Lämningar av kalkframställning. (1994). RMS LVS Projektplan_ver C. (2012). pdf Slyröjning: Johansson, Olof & Hedin, Pekka (1991). Restaurering av ängs- och hagmarker. Solna: Statens naturvårdsverk Dahlgren, Torbjörn, Wistrand, Sven & Wiström, Magnus (2004). Nordiska träd och träslag. 4., rev. uppl. Stockholm: Stift. ARKUS Mossberg, Bo & Stenberg, Lennart (2006). Svensk fältflora. Stockholm: Wahlström & Widstrand Kühne, Jochen (1991). Redskap och maskiner: sammanställning och beskrivning av redskap och maskiner för kulturminnesvård och naturvård. Stockholm: Riksantikvarieämbetet Schibbye, Bengt & Saxgård, Tomas (2007). Friluftsanordningar: en vägledning för planering och förvaltning. Stockholm: Naturvårdsverket Tillgänglig på Internet: Länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län & skogsstyrelsen (årtal okänt). Kalkugnar. Faktablad Tillgänglig på internet: keyword=kulturl%c3%a4mningar+och+skogsbruk Information hämtad: den 21 Maj 2013, 09:39 Danielsson, Robert, Jönsson, Karna, Löfvendahl, Runo & Snædal, Thorgunn (2006). Handbok i fornminnesvård. 1. [uppl.] Stockholm: Riksantikvarieämbetet Otryckta källor Informant 1: Birgitta Gärdefors, f.d kommunekolog Informant 2: Claes Ström, länsstyrelsen, kulturmiljöenheten. 33

33 Informant 3: Bo Magnusson, universitetslektor, Göteborgs Universitet 34

34 Bilagor BILAGA 1 Förslag på skötselplan. BILAGA 2 Fornminneslagen Kap 2. BILAGA 3 Kinnekulles geologi. BILAGA 4 Översiktskarta över skötselområden. 35

35 Bilaga 1 Förslag på skötselplan för Råbäcks kalkbruk i Götene kommun Råbäcks kalkbruk. Foto: Bo Magnusson. Årtal 1992.

36 Innehållsförteckning Förslag på skötselplan för Råbäcks kalkbruk i Götene kommun Innehållsförteckning 1. Syftet med skötseln 2. Beskrivning av området 2.1 Administrativa uppgifter 2.2 Topografi och läge 2.3 Markhistorisk beskrivning och nuvarande markanvändning 2.4 Vegetation, flora och fauna 2.5 Bevarande värden Kulturhistoriska bevarandevärden Biologiska bevarandevärden Geologiska bevarandevärden 2.6 Friluftsliv 2.7 Bebyggelse och anläggningar 3. Vård av mark och vegetation 3.1 Övergripande mål med skötseln 3.2 Generella riktlinjer för och åtgärder i skötseln 3.3 Restaureringsplan 3.3 Beskrivning av skötselområden Skötselområde 1 Skötselområde 2 Skötselområde 3 del A och B 4. Friluftsliv och information 4.1 Övergripande mål för området 4.2 Information och anläggningar 5. Uppföljning 5.1 Uppföljning av skötselåtgärder 5.2 Uppföljning av bevarandemål 6. Sammanfattning och prioritering av skötselåtgärder

37 1. Syftet med skötseln Syftet med skötseln av kalkbruket är att: Långsiktigt bevara och åskådliggöra kalkbrukets geologiska värden. Bevara lämningar och spår efter den industriella verksamhet som förekommit. Tillgängliggöra området (dock ej handikappanpassning). Utveckla upplevelsekvalitéerna och pedagogiska värden för besökare. Bidra till att uppnå de nationella miljömålen som myllrande våtmarker, god bebyggd miljö och ett rikt väx- och djurliv. Syftet skall tryggas genom att: Kalkugnar och brant hålls fria från sly och övrig busk- och trädvegetation genom återkommande röjningar. Information, leder och andra anordningar iordningställs på ett funktionellt sätt och hålls i ett gott skick. 2. Beskrivning av området 2.1 Administrativa uppgifter Områdesnamn: Råbäcks kalkbruk Natura 2000-beteckning: SE Län: Västra Götaland Kommun: Götene Socken/Församling: Medelplana Naturgeografisk region: 22a Vänerslätterna Lägesbeskrivning: Ca 1km sydväst om Råbäcks hamn Koordinater: / (SWEREF 99 TM) Karta: Vegetationszon: Boreonemorala zonen Markägare: Erik Hemberg Råbäcks egendom Förvaltare: Markägare Areal: Ca 5 ha

38 2.2 Topografi och läge Råbäcks kalkbruk är beläget på västra sidan av Kinnekulle ca 1 kilometer sydöst om Råbäcks hamn mellan Trolmens ägor och Sofielund (se bilaga 5). Den östra gränsen består av den branta bergvägg som bildats under brytning av orsten. Nedanför branten finns ett relativt utjämnat område med 65 registrerade kalkugnar vilka kan ses som rundade och U-formade kullar som ligger i två rader parallellt med klippväggen. Den södra gränsen utgörs av den väg som löper mellan Trolmens hamn och Bergsbo. Kalkbruket i helhet omfattar brant samt nedanförliggande område med kalkugnar och slagghögar. Dock är de två slagghögarna som ligger direkt väster om kalkugnarna undantagna ur denna skötselplan. Höjdskillnaden i området varierar mellan meter över havet där 100 motsvarar den högsta höjden på brantens övre kant och det resterande mer plana området med kalkugnar varierar i höjd med en lägsta höjd på 90 meter över havet. Klimatet präglas av närheten till Vänerbäckenet vilket ger relativt varma somrar med låg nederbörd. Enligt statistik från SMHI ligger den uppmätta årsnederbörden på mm (medelvärde ) och medeltemperaturen i juli som är årets varmaste månad 16º C (korrigerat värde). Medeltemperaturen under årets kallaste månad februari är -2º C (från år 2004 och framåt enligt SMHI:s klimatdatabas). 2.3 Markhistorisk beskrivning och nuvarande markanvändning Brytningen av kalksten har på Kinnekulle en 1000-årig historia. När bygden kristnades och kyrkan började bygga sina hus och kyrkor i sten växte en stor stenhuggeriverksamhet fram på Kinnekulle. Kalken brändes i så kallade kalkmilor, små avlånga gropar ofta i anslutning till bebyggelse eller kalkbrott. En praktisk förutsättning för brytning och bränning av kalk var tillgång på vatten för släckningen och goda hamnar för transport. Senare gjordes U-formiga kalkugnar på 4 à 5 meter i diameter och kallmurade sidor för att effektivisera bränningen (Lämningar av kalkframställning. 1994). Från Råbäcks kalkbruk fraktades den brända kalken längs en räls ner till Råbäcks hamn för att sedan skeppas därifrån. Två vagnar gick längs detta spår och när den ena var fylld åkte den ner till hamnen och dess vikt drog upp den andra tomma vagnen till brottet redo att börja lastas. Råbäcks stenhuggeri vilka nyttjat sten från Råbäcks kalkbruk i sin verksamhet och som idag är sammanlänkad med kalkbruket som besöksmål var aktiva ända fram till 1970 då den sista verksamheten lades ner (Kinnekulle hembygdsförening, info baserad på broschyr från 1986). Idag kan man följa banvallen efter denna räls från Råbäcks hamn upp till kalkbruket. Stiftelsen Råbäcks mekaniska stenhuggeri förvaltar idag stenhuggeriet i Råbäcks hamn. Föreningen stenhuggeriets vänner bedriver en verksamhet i stenhuggeriet med bland annat visningar av hantverk och guidningar både nere i stenhuggeriet men även upp till kalkbruket. 2.4 Vegetation, flora och fauna