Att tillgängliggöra skyddade naturoch kulturområden

Transkript

1 Att tillgängliggöra skyddade naturoch kulturområden Del 1: Lagstiftning, planering och samverkan NATURVÅRDSVERKET RIKSANTIKVARIEÄMBETET HANDISAM

2 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Internet: http: Naturvårdsverket Tel: Fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, Stockholm Internet: Riksantikvarieämbetet Tel: Fax: E-post: Postadress: Riksantikvarieämbetet, Box 1114, Visby Internet: ISBN ISSN Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet 2012 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2012 Omslag: bild / illustration

3 Förord Samhället och vårt gemensamma natur- och kulturarv ska vara tillgängligt för alla. Tillgänglighet berör var och en av oss och handlar om att vi alla, barn, ungdomar, vuxna eller gamla, ska ges möjligheten att vara delaktiga. Människor med tillfälliga eller varaktiga funktionsnedsättningar utgör en del av samhället som fortfarande ofta stöter på onödigt många hinder och bristande tillgänglighet. Så behöver det inte och får det inte vara. Våra skyddade natur- och kulturmiljöer utgör pärlor i det svenska landskapet och är en resurs för samhället. Det finns en tydlig politisk ambition att skyddade områden ska vara tillgängliga för friluftslivet och komma allmänheten till del. De senaste åren har många framgångsrika åtgärder gjorts för att förbättra tillgängligheten i våra skyddade natur- och kulturmiljöer även för personer med funktionsnedsättning. Men mycket kvarstår att göra för att ytterligare förbättra tillgängligheten. Ambitionen med denna rapport är att den ska vara stödjande, aktuell och ge en samlad bild av arbetet med tillgänglighet i natur- och kulturlandskapet. Den ska förmedla kunskap om tillgänglighet i en anda där tillgänglighet ses som en ständigt pågående positiv process som ytterst handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Vår ambition är att tillgänglighetsarbetet ska bli en naturlig del av all förvaltning av skyddade natur- och kulturmiljöer. Trots att det inte går att tillgängliggöra alla skyddade områden så att de möter alla människors behov av tillgänglighet så vill vi visa på att det utifrån platsernas förutsättningar alltid går att göra dem mera tillgängliga för fler människor. Det finns alltid en potential för att fler ska kunna ta del av vårt fantastiska natur- och kulturarv. Vår förhoppning är att rapporten ska inspirera till ett fortsatt aktivt och kreativt tillgänglighetsarbete i och utanför skyddade områden. Östersund och Visby 2012 Naturvårdsverket Riksantikvarieämbetet Ingela Hiltula Enhetschef Gfn Enheten för förvaltningsärenden och bidrag Christian Runeby Enhetschef, Förvaltningsavdelningen kulturvårdstöd 3

4 Innehåll FÖRORD 3 1 SAMMANFATTNING 7 2 SUMMARY 9 3 INLEDNING 10 4 POLITISK STYRNING OCH ROLLFÖRDELNING Politisk styrning för ökad tillgänglighet i samhället Statliga myndigheters roll Politisk styrning för ökad tillgänglighet i skyddade natur- och kulturområden Ökad tillgänglighet är en del i arbetet mot diskriminering 14 5 OM TILLGÄNGLIGHET Funktionsnedsättning - en naturlig del av samhället Olika typer av nedsatt funktion Nedsatt rörelseförmåga Nedsatt syn Nedsatt hörsel, dövhet och dövblindhet Nedsatt kognitiv förmåga Besvär i andningsorgan, allergier eller överkänslighet för vissa födoämnen Sjukdomar och andra funktionsstörningar i matsmältningskanalen eller inkontinens Funktionsnedsättning på grund av psykiska sjukdomar Läs- och skrivsvårigheter Andra funktionsnedsättningar Att identifiera och ta bort funktionshinder Arbeta i första hand med generella åtgärder Information, råd och stöd 21 6 TILLGÄNGLIGHET I SKYDDADE NATUR- OCH KULTUROMRÅDEN Varför är det så viktigt att arbeta med tillgänglighet? Vad krävs det för att ett område ska uppfattas som tillgängligt? En basal nivå av tillgänglighet i de flesta skyddade områden Högre grad av tillgänglighet i ett urval skyddade områden 24 4

5 6.5 Information ger besökaren möjlighet att avgöra om området är tillgängligt Arbeta utifrån skälighetsprincipen Arbete med tillgänglighet är en fortlöpande process Vad får tillgängligheten kosta och hur finansieras den? Statliga medel Kostnadseffektivitet Samfinansiering 27 7 LAGSTIFTNING Ansvaret ligger hos förvaltaren eller verksamhetsutövaren Prövning av en åtgärd som berörs av flera bestämmelser Kulturminneslagen (KML) Fornlämningar Byggnadsminnen Miljöbalken (MB) Naturreservat, Kulturreservat, Nationalpark och andra skyddade områden Biotopskyddsområden Strandskyddsområden Natura Samråd enligt MB Checklista MB Plan och bygglagen (PBL) Gäller plan och bygglagen i skyddade områden? Definitioner av några begrepp i PBL Detaljplan och områdesbestämmelser Bygglov och anmälan Krav på byggnadsverk, tomter och allmänna platser Boverkets byggregler ALM 2 Tillgänglighet på allmänna platser HIN 2 Enkelt avhjälpta hinder Checklista PBL Skadeståndslagen 40 8 PLANERING OCH PRIORITERING Samråd med funktionshindersorganisationer Kännedom om området och besökaren Övergripande tillgänglighetsplan för skyddade områden 42 5

6 8.4 Modell för ett stegvist och systematiskt arbetssätt Steg 1 - Prioritera bland länets samtliga skyddade områden Steg 2 - Beskriv hur området ser ut idag Steg 3 - Formulera mål för området Steg 4 - Välj åtgärder och hur de ska utformas Steg 5 - Kartlägg potentiella risker och motsättningar Steg 6 - Testa, följ upp och planera för underhåll Tillgänglighet i skötselplaner Behöver skötselplanen revideras innan åtgärderna vidtas? Vad bör finnas med i skötselplanen? Zonering 50 9 AVVÄGNINGAR Tillgänglighet är ofta en del av syftet med områdesskyddet När strider en åtgärd mot syftet med områdesskyddet? Att göra avvägningar i skyddade områden Lösningar och kompromisser Använd ett kulturhistoriskt förhållningssätt Varsamhetskrav och förbud mot förvanskning Största möjliga kulturmiljönytta Reversibilitet Bevarande och förändring Kombinera tillgänglighet och naturvård Risk för slitage? Fysiska åtgärder och störningar Avvägningar mellan tillgänglighet och upplevelsevärden i naturen Hur kan anläggningar utformas för att bevara upplevelsevärden? Förväntningar och attityder FÖR VIDARE LÄSNING REFERENSLISTA 63 6

7 1 Sammanfattning Det råder en tydlig politisk styrning mot ett mera tillgängligt samhälle och att länsstyrelser och andra statliga myndigheter och i förlängningen hela det offentliga Sverige har ett särskilt ansvar i detta arbete. Det föreligger ingen skyldighet enligt lag att utföra särskilda tillgänglighetsåtgärder i skyddade områden, om den planerade åtgärden inte omfattas av bestämmelserna i Plan- och bygglagen. Men ur ett natur- och kulturvårdsperspektiv, samt demokratiskt perspektiv, finns det goda skäl att verka för ökad tillgänglighet. När fler människor får tillgång till information om våra skyddade områden och får möjlighet att besöka dem finns det goda chanser att förståelsen, kunskapen och respekten för vårt gemensamma natur- och kulturarv ökar. Många människor har en funktionsnedsättning. Folkhälsoinstitutet anger att ungefär var femte invånare har en bestående funktionsnedsättning. Men arbetet med tillgänglighet till skyddade områden avser inte enbart människor med funktionsnedsättning. En tumregel är att det som är nödvändigt för 10 procent är underlättande för 40 procent och bekvämt för 100 procent. Tillgänglighetsåtgärder kan vara oumbärliga för den enskilda individen samtidigt som de är bekväma för alla i samhället. Tillgänglighet berör alla medborgare med intresse för att besöka och vistas i natur- och kulturlandskapet, och särskilt våra skyddade områden som kan sägas utgöra pärlor i det svenska landskapet. Det finns en stor potential att ytterligare förbättra tillgängligheten till och i skyddade områden för samtliga människor, oavsett funktionsförmåga. Inom friluftslivsområden och skyddade områden, såväl statliga som kommunala, kan tillgängligheten förbättras. Särskilt besöksintressanta områden, tätortsnära områden och nationalparker bör prioriteras. Skyddade områden ska kunna besökas av fler medborgare och arbetet ska bidra till målen inom folkhälso-, frilufts-, funktionshinders-, integrations- och kulturpolitiken samt vara en tillgång för barn och ungdomar. Utgångspunkten är att Sveriges skyddade områden är till för alla och de flesta områdena bör därför uppnå en basal nivå av tillgänglighet, medan flera utpekade områden ska uppnå mer än den basala nivån. Det är däremot knappast rimligt och heller inte möjligt att i nuläget kräva att alla skyddade natur- och kulturmiljöer i sin helhet ska göras tillgängliga för alla besökare, men ett område kan alltid göras tillgängligt för flera besökare. Vad som däremot är rimligt är att alla människor ska få uppleva och få fördjupad kunskap om våra skyddade natur- och kulturområden. Noggrann och långsiktig planering och prioritering är avgörande för ett framgångsrikt arbete. Det är därför av grundläggande betydelse att ha kännedom om området och dess besökare. För att underlätta arbetet presenteras en modell i rapporten för ett systematiskt och stegvist arbetssätt. Modellen beskriver hur man kan gå tillväga när man prioriterar mellan olika skyddade områden, hur man kartlägger ett valt område med avseende på tillgänglighet, hur man formulerar en målbild för området 7

8 och hur man planerar genomförandet av åtgärderna. Modellen tar också upp avvägningar - vad man bör tänka på för att undvika att tillgänglighetsarbetet kolliderar med bevarandet av andra värden och poängterar vikten av uppföljning och underhåll. Tillgänglighet ska i första hand lösas genom att man identifierar vad i en verksamhet eller en miljö som hindrar människor med funktionsnedsättning från att delta. Tillgänglighetsarbetet ska i första hand inriktas på det vi kallar för generellt eller universellt utformade åtgärder, det vill säga åtgärder som fungerar för alla, oavsett funktionsförmåga. Planering, kännedom om området och besökarna ger i sin tur ett underlag för hur medlen i första hand bör prioriteras. De bör läggas på de åtgärder och fokuseras till de platser som kommer flest människor till del, som är efterfrågade, som i hög grad kommer att nyttjas och som är långsiktigt hållbara och därmed mest kostnadseffektiva. I samma anda är det viktigt att se samarbets- och samfinansieringsvinster. Samplanering och samarbete med berörd kommun, markägare och andra intressenter och aktörer är viktig. Det är också förvaltarens uppgift att ta vara på de möjligheter som finns att utnyttja andra finansieringskällor, t.ex. olika typer av kommunala, statliga eller europeiska stöd och bidrag. Tillgänglighet i skyddade områden handlar inte om att skapa en färdig produkt. Arbetet med tillgänglighet bör istället ses som en fortlöpande process. Det viktiga är inte att komma i mål utan att hålla frågan levande, även om det är bra att formulera långsiktiga ambitioner för ett område. Av denna anledning är det avgörande att tillgänglighetsarbetet blir en integrerad del av den ordinarie verksamheten hos myndigheter och organisationer. 8

9 2 Summary Text 9

10 3 Inledning Denna rapport riktar sig till personer som arbetar med områdesskydd och förvaltning av skyddade områden på länsstyrelser och på andra organisationer som förvaltar skyddade områden, t.ex. olika naturvårdsstiftelser, men bör också kunna komma till användning i kommunernas motsvarande verksamheter. Att tillgängliggöra skyddade natur- och kulturområden, del 2: Utformning, mått och funktion riktar sig även till personer som planerar, upphandlar och genomför olika typer av tillgänglighetsåtgärder i skyddade områden. Rapporten är inte bindande för förvaltare av skyddade områden men bör följas vid åtgärder som genomförs på Naturvårdsverkets fastigheter eller som bekostas av statliga medel. I övrigt utgör rapporten en stark rekommendation och representerar Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets generella syn i frågan. Rapporten beskriver hur man kan arbeta med att öka tillgänglighet utomhus i kulturreservat, naturreservat och nationalparker. Tillgänglighet till och i skyddade områden är ett brett begrepp. Det handlar om att besökare generellt ska känna till våra områden, kunna ta sig till dem och röra sig i dem och förstå och uppleva områdenas innehåll och värden. Begreppet inkluderar alla människor oavsett ålder, kön, etnicitet, mm. Den här rapporten fokuserar på ökad tillgänglighet för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Rapporten tar inte upp specifika frågor som rör tillgänglighet inne i byggnader, som exempelvis naturum och befintliga byggnader i kulturreservat. Tillgänglighetsarbetet i byggnader och bebyggda miljöer har tidigare beskrivits i annan litteratur, t.ex. Tillgänglighet och kulturarv (Statens Fastighetsverk 2005), Bygg ikapp (Svensk Byggtjänst/Elisabet Svensson 2012), Enklare utan hinder (Boverket 2005), Varsam tillgänglighet (Svensk Byggtjänst/Elena Siré 2001) och Riv Hindren (Handisam 2012). Detta innebär dock inte att rapporten inte är tillämpbart i miljöer där det finns byggnader och anläggningar, t.ex. många kulturreservat. Tvärtom är de mer principiella delarna av rapportenen giltiga för tillgänglighetsarbetet även i bebyggda miljöer och inomhus. Merparten av innehållet i denna rapport bedöms också kunna användas i natur- och kulturlandskapet utanför skyddade områden, t.ex. i friluftslivsområden, fornlämningsområden och tätortsnära grönområden. Arbete med tillgänglighet i utomhusmiljöer har tidigare också beskrivits i bl.a. Skogsstyrelsens rapport Tillgång till naturen för människor med funktionshinder (2005), Västra Götalands riktlinjer Tillgänglighet till naturreservat för personer med funktionsnedsättning (2009) och Naturvårdsverkets vägledning Friluftsanordningar (2007). Mycket, men långt ifrån all information som presenteras i dessa dokument stämmer överens med innehållet i den här rapporten. Tillgänglighet är ett område där det händer och har hänt mycket de senaste åren, bl.a. med avseende på politisk inriktning, lagstiftning, användning av begrepp, kunskapsnivå och synen i 10

11 samhället. Den här rapporten försöker fånga upp de senaste förändringarna och nya kunskaperna inom området. Denna rapport Att tillgängliggöra skyddade natur- och kulturområden, del 1: lagstiftning, planering och samverkan har tagits fram av Riksantikvarieämbetet (Fabian Mebus) och Naturvårdsverket (Camilla Näsström och Jenny Lindman) i samarbete med Handisam (Mikael Wahldén). 11

12 4 Politisk styrning och rollfördelning Många undrar vad som styr arbetet med funktionshindersfrågor och tillgänglighet. Detta kapitel beskriver den politiska viljan att verka för ökad tillgänglighet i samhället och specifikt i skyddade områden och miljöer så som den formulerats i ett urval av propositioner, skrivelser och förordningar. Den tar också upp statliga myndigheters roll. 4.1 Politisk styrning för ökad tillgänglighet i samhället Det kanske allra viktigaste dokumentet som styr funktionshinderspolitiken (vilket numera är det officiella namnet för det politikområde som tidigare kallats handikappspolitik) är Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 1. Den antogs av FN:s generalförsamling 2006 och har därefter undertecknats och ratificerats av bland annat Sverige och även EU. Ratifikationen innebär att staten Sverige är juridiskt bunden till att genomföra konventionens artiklar. Konventionen är inte lag, men den utgör ett riktmärke för hur regelverket i Sverige kan komma att förändras framöver. Ett exempel på en artikel som redan börjat sätta avtryck är artikel 9 om tillgänglighet. Artikeln har bidragit till att sätta igång en utredning om skärpning av diskrimineringslagen i syfte att åstadkomma ett bättre skydd för personer med funktionsnedsättning. Förslaget handlar om att det ska bli möjligt att utdöma skadestånd för att få en verksamhetsansvarig att vidta skäliga åtgärder för att rätta till otillgänglighet som kan leda till diskriminering och gäller både inom den offentliga och inom den privata sektorn. Vid millennieskiftet beslöt riksdagen enhälligt om en ny handlingsplan för funktionshinderspolitiken: Från patient till medborgare 2. Titeln markerar tydligt att det traditionella vårdperspektivet nu ska ersättas av en politik som handlar om att påskynda utvecklingen mot ett samhälle där alla, oavsett funktionsförmåga, kan delta på jämlika villkor. Planen gällde till och med 2010 och följdes därefter av regeringens strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken Strategin är baserad på Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bygger i stort på den tidigare handlingsplanen, men är mer fokuserad på genomförande och uppföljning av ett antal preciserade delmål inom i stort sett alla samhällsområden. Vidare har ett 20-tal myndigheter pekats ut som särskilt viktiga 1 Proposition 2008/09:28, SÖ 2008:26: FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2 Proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare 3 Promemoria S : En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken

13 inom funktionshinderspolitiken. Dessa så kallade strategiska myndigheter representerar de flesta politikområden och samtliga har av regeringen fått delmål som regelbundet ska avrapporteras. Exempel på strategiska myndigheter är Riksantikvarieämbetet, Kulturrådet och Boverket. 4.2 Statliga myndigheters roll I handlingsplanen Från patient till medborgare gavs statliga myndigheter ett särskilt ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken. Myndigheterna fick också rollen att fungera som föredöme för andra aktörer i samhället. Detta är reglerat i en särskild förordning 4. I denna står bland annat att statliga myndigheter ska verka för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Vidare står det att myndigheterna i arbetet med att förbättra tillgängligheten ska genomföra inventeringar och utarbeta handlingsplaner. Förordningen omfattar samtliga statliga myndigheter, bl.a. länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, och berör självfallet också arbetet med bildande och förvaltning av skyddade områden och miljöer. Länsstyrelserna har även andra viktiga uppgifter i sammanhanget. De ska till exempel utöva tillsyn över kommunernas arbete enligt bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder i Plan- och bygglagen (PBL) Politisk styrning för ökad tillgänglighet i skyddade natur- och kulturområden Inom friluftslivsområden, i kulturmiljöer och skyddade områden, såväl statliga som kommunala, kan tillgängligheten förbättras. Särskilt besöksintressanta områden så som nationalparker samt tätortsnära områden bör prioriteras 6. Det är inget nytt att skyddade natur- och kulturmiljöer på ett eller annat sätt ska tillgängliggöras. Regeringen tog upp det redan 2001 i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik 7, där man skrev att skyddade områden ska vara tillgängliga och att naturen är en tillgång för alla människor. Även inom kulturområdet har tillgänglighet länge varit en viktig fråga. Regeringen betonar att tillgängliggörande av kulturarvet är en angelägen fråga på nationell nivå och ser, inte minst p g a den tekniska utvecklingen, stora möjligheter att öka tillgängligheten till kulturarvet för personer med funktionsnedsättning 8. Regeringen framhåller vidare i sin funktionshinderspolitik att personer 4 Förordning 2001:526 om statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikappolitiken 5 Boverkets föreskrifter och allmänna råd om avhjälpande av enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser (HIN2) BFS 2011:13. 6 Proposition 2009/10:238 Framtidens friluftsliv (kapitel 4.2. Naturen är tillgänglig för alla) 7 Regeringens skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik 8 Proposition 2009/10:3 Tid för kultur 13

14 med funktionsnedsättning utgör en särskilt viktig målgrupp inom målområdet Ökad fysisk aktivitet. Regeringen förtydligar detta ytterligare i sin proposition Hållbart skydd av naturområden 9 och skriver här uttryckligen att tillgängligheten i skyddade områden ska förbättras. Med tillgänglighet för besökare avses att de skyddade områdena ska vara platser där människor oavsett funktionsnedsättning ges möjlighet att vistas, röra på sig och koppla av. Skyddade områden ska kunna besökas av fler medborgare. Arbetet ska bidra till målen inom folkhälsopolitiken, funktionshinderspolitiken och integrationspolitiken samt vara en tillgång för barn och ungdomar. 4.4 Ökad tillgänglighet är en del i arbetet mot diskriminering Tillgänglighetsarbetet bör inte ses som en isolerad företeelse. Tillgänglighet är en del av ett mer omfattande antidiskrimineringsarbete som strävar efter att ge alla medborgare lika rättigheter och möjligheter. Ett sådant arbete bedrivs redan på bl.a. länsstyrelser runt om i landet enligt diskrimineringslagstiftningen 10. Den som arbetar med tillgänglighetsfrågor bör utöver funktionsförmåga även ha övriga diskrimineringsgrunder i åtanke: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och ålder. Denna rapport tar inte i särskild ordning upp frågor som rör dessa övriga diskrimineringsgrunder. Förhoppningsvis leder dock arbetet med tillgänglighet även till positiva effekter inom andra områden, t.ex. integration och jämställdhet. Tillgänglighetsåtgärder i skyddade områden och miljöer kan t.ex. underlätta utomhusvistelsen för den som är född i ett annat land och är ovan att vistas i det svenska kulturoch naturlandskapet och det kan också berika barns upplevelse. Med avseende på barnperspektivet är det särskilt viktigt att tänka på att man vid planering och genomförande av tillgänglighetsåtgärder tar särskild hänsyn till behov och önskemål hos barn med funktionsnedsättning. 9 Proposition 2008/09:214 Hållbart skydd av naturområden (kapitel Naturen ska vara tillgänglig för alla) 10 Diskrimineringslag (2008:567) 14

15 5 Om tillgänglighet Detta kapitel ger grundläggande information om tillgänglighet och olika typer av funktionsnedsättningar. Kapitlet redogör för hur man bör arbeta med att ta bort hinder och vilka generella principer man bör ha i åtanke när man vill förbättra tillgängligheten. Det beskriver också vart man kan vända sig om man är i behov av ytterligare information, råd och stöd. 5.1 Funktionsnedsättning - en naturlig del av samhället Många människor har antingen en egen funktionsnedsättning eller känner någon som har det. Och om man inte redan har en funktionsnedsättning så får man i allmänhet en eller flera när man blir äldre. Det är svårt att exakt ange hur många människor med funktionsnedsättning det finns i Sverige och siffran varierar beroende på hur man gör avgränsningen. Folkhälsoinstitutet anger att ca var femte invånare har en bestående funktionsnedsättning. Lågt räknat har ungefär 1,5 miljoner svenskar en bestående funktionsnedsättning 11. Knappt 10 procent av Sveriges befolkning använder dessutom särskilda hjälpmedel kopplade till sin funktionsnedsättning 12. Ett antal typer av funktionsnedsättningar är relativt vanliga i det svenska samhället. Siffror för de vanligaste typerna av funktionsnedsättningar anges nedan i kapitel 5.2. Andelen av befolkningen med funktionsnedsättning antas öka då antalet äldre blir fler och fler. Människor med tillfälliga eller varaktiga funktionsnedsättningar är en naturlig del av samhället och kommer så att förbli. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är således en fråga som angår var och en av oss. 5.2 Olika typer av nedsatt funktion Nedan beskriver vi hur kraven på tillgänglighet relateras till olika funktionsnedsättningar. Detta kapitel är baserat på Handisams bok Riv Hindren och på Hjälpmedelsinstitutets skrift Hjälpmedelsverksamheten från 2006 när det gäller antalet personer med olika typer av funktionsnedsättningar Nedsatt rörelseförmåga Antalet personer med nedsatt rörelseförmåga i Sverige som är 16 år och äldre uppgår till ca Med nedsatt rörelse menas här att inte kunna springa en kortare sträcka, stiga på en buss obehindrat eller ta en kortare promenad i någorlunda rask 11 Departementsserien 2008:78: De funktionsnedsattas ekonomiska förhållanden 12 Hjälpmedelsinstitutet: Hjälpmedelverksamheten

16 takt. Det betyder t.ex att man kan ha mycket svårt att ta sig över en stätta som finns i många skyddade natur- och kulturområden. Av dessa människor har knappt så grava nedsättningar att personen behöver hjälp eller hjälpmedel för att förflytta sig. I Sverige beräknas det finnas ca rullstolsanvändare och ca personer som använder rullator. Tillgänglighet för människor med nedsatt rörelseförmåga innebär främst att det ska vara möjligt att förflytta sig självständigt och säkert. Detta förutsätter att underlaget är jämt och fast och att man kan ta sig fram utan att behöva passera branta lutningar, trappor eller trånga passager. Man ska inte tvingas till långa omvägar. Räcken att hålla i behövs för personer med nedsatt gångförmåga framför allt vid ramper och trappor där dessa inte går att ersätta med andra anordningar. Tillgänglighet innebär också att utrymmen är tillräckligt rymliga för att man ska kunna manövrera med rullstol eller rollator. Det ska till exempel finnas tillräckligt stora toaletter/dass (se rapport xxxx, del 2, kapitel 7.2) och rymliga parkeringsplatser (se rapport xxxx del 2, kapitel 7.1). Anordningar ska utformas och placeras så att den är användbar, till exempel ska höjden på montrar och skyltar vara lämplig för dem som använder rullstol eller är kortvuxna (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.4). De som använder rullstol ska tillsammans med andra besökare också kunna sitta vid bord och arbetsbänkar. Det måste man ta hänsyn till vid utformning av sittmöjligheter. Det innebär bl.a. att borden måste ha rätt höjd och att det vid en och samma bord måste finnas utrymme för vanliga sittplatser och för rullstolar (se rapport xxxx, del 2, kapitel 7.3, 7.4) Nedsatt syn Antalet personer med synnedsättning i Sverige som är 16 år och äldre är ca Dessa personer kan inte läsa vanlig text i en dagstidning även om de har glasögon till hjälp. Ca av dessa människor har grav synskada, dvs. har ledsyn eller mindre. Tillgänglighet för personer med nedsatt syn innebär att man ska kunna orientera och förflytta sig utan att utsättas för onödiga säkerhetsrisker. Ledstråk som kan följas av den som använder teknikkäpp, vit käpp, samt kontrastmarkeringar är exempel på medel som kan användas för att uppnå detta. Ett rep, en trälist eller en stenrand kan fungera som ett sådant ledstråk i naturen (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.4 ). Information av olika slag måste presenteras på ett tillgängligt sätt (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.2, 5.4). Layouten ska ge bästa möjliga läsbarhet och informationen ska finnas i alternativa format. Webbplatser ska vara uppbyggda enligt antagna normer så att de är tillgängliga och kan läsas av med en så kallad skärmläsare (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.1). Visuell förmedling bör kompletteras med förmedling som kan uppfattas med andra sinnen. 16

17 5.2.3 Nedsatt hörsel, dövhet och dövblindhet Nästan en miljon människor från 16 år och äldre har så nedsatt hörsel att de har svårighet att höra ett samtal mellan flera personer. Av dessa har ca så gravt nedsatt hörsel att de inte kan höra vad som sägs i samtal i telefon. Personer som föds döva eller med mycket svårt nedsatt hörselförmåga kallas barndomsdöva och får svenskt teckenspråk som förstaspråk (modersmål). I skolan lär de sig skriven svenska, men detta är ett andra språk för dem. Tillgänglighet för personer med nedsatt hörsel, döva eller dövblinda innebär att det ska vara möjligt att kommunicera med andra människor och ta del av information. Visuell information och information på teckenspråk är ofta en förutsättning för god tillgänglighet för människor med nedsatt hörsel eller dövhet. För personer som är dövblinda är taktilt teckenspråk en förutsättning för kommunikation. För att kunna uppnå god tillgänglighet i skyddade miljöer för dövblinda personer krävs det ofta någon form av ledsagning eller personlig service på plats Nedsatt kognitiv förmåga Med kognition menas förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga, numerisk förmåga, språklig förmåga med mera. Personer med nedsatt kognitiv förmåga är en heterogen grupp och det finns inga tillförlitliga uppgifter om antalet personer som berörs. Tillgänglighet kan betyda mycket skilda saker för olika individer. För många människor med nedsatt kognitiv förmåga innebär tillgänglighet i den fysiska miljön att det är möjligt att orientera sig och använda miljön utan att utsättas för onödiga säkerhetsrisker. Anordningar ska utformas så att deras funktion är lätt att förstå och använda. Information av olika slag ska kunna fås i en förenklad form som är tydlig, konkret, kortfattad och entydig, till exempel översatt till lättläst svenska. Informationsskyltar ska vara lättbegripliga, vilket kan åstadkommas genom användning av symboler eller pictogram (se I skyddade områden är tydliga kartor, tydligt markerade stigar och avståndsvisare särskilt viktiga för människor med nedsatt kognitiv förmåga (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.4) Besvär i andningsorgan, allergier eller överkänslighet för vissa födoämnen För människor med besvär i andningsorganen och allergier innebär tillgänglighet att det ska vara möjligt att vistas i en miljö utan att drabbas av allergiska reaktioner eller besvär i andningsvägarna. I Sverige är ca 20 % av befolkningen, dvs. ca 1,9 miljoner människor, pollenallergiker 13. Ca personer har astma av olika besvärsgrad. I normalfall bör ett besök i skyddade natur- och kulturområden inte vara förbundet med några generella hinder för dessa människor. Människor med pollenallergi brukar själva veta när och var det är lämpligt just för dem att vistas ute i natur- och kulturlandskapet. Om man misstänker att det kan finnas ovanligt

18 mycket allergiframkallande växter i ett område kan det dock vara en god idé att informera om detta. De flesta pollen som är allergiframkallande sprids via vinden, och vindpollinerande växter måste ha särskilt mycket pollen för att lyckas föröka sig. De allergiframkallande växterna som släpper ifrån sig pollen och finns i Sverige idag är al, alm, björk, bok, ek, sälj, pilar, viden, hassel, ambrosia, grodblad och kämpar, gråbo, gräs, syror och skäppor. Sporer som kommer från ormbunkar, mossor, alger och svampar kan också framkalla allergier och astma. Två vanliga sporer som ger besvär är Cladosporium och Alternaria. Cladosporium växer på bland annat döda växtdelar och jord och sprids mest under juli-augusti. Alternaria finns i jord och skogsvegetation och sprids mest under sensommaren då det är varmt och fuktigt (Astma och allergiförbundet). Pollenprognoser finns på Naturhistoriska riksmuseets hemsida Sjukdomar och andra funktionsstörningar i matsmältningskanalen eller inkontinens Det finns ca människor med urininkontinens. För människor med urininkontinens och liknande typer av funktionsnedsättningar handlar tillgänglighet om att det finns tillgång till lämpligt utformade toaletter/dass. Man kan underlätta vistelsen i skyddade natur- och kulturområden för dessa personer genom att placera ut toaletter eller dass på flera olika platser, t.ex. längs en vandringsled och genom att ge tydlig information om var dessa är placerade samt hur långt avståndet är mellan dem. Att besökaren i förväg kan få reda på var dessa faciliteter finns, exempelvis på webben eller på tryckta broschyrer, underlättar också planeringen själva besöket Funktionsnedsättning på grund av psykiska sjukdomar I sina folkhälsorapporter uppskattar Socialstyrelsen att mellan 20 och 40 % av svenskarna upplever någon form av psykisk ohälsa. I % av fallen krävs behandling. Det finns många olika psykiska sjukdomar, till exempel schizofreni, bipolär sjukdom, depression, olika ångesttillstånd, tvångssyndrom, ätstörningar samt beroendeproblematik. Till följd av sjukdomen eller medfödda neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD, Autism, Aspergers och Tourettes syndrom får en del människor en funktionsnedsättning. Psykisk sjukdom kan även i vissa fall leda till nedsatt kognitiv förmåga. Psykiska eller kognitiva funktionsnedsättningar gör att man kan ha svårt att utföra vardagliga aktiviteter. Det kan till exempel handla om svårigheter att planera sin tid och att hantera stress eller sociala relationer. För människor med funktionsnedsättning på grund av psykiska sjukdomar kan förutsättningarna för tillgänglighet variera mycket från individ till individ. Eftersom en lugn och harmonisk miljö är särskilt viktig för denna grupp är skyddade områden generellt lämpliga och attraktiva miljöer att vistas i. Det kan därför vara bra att informera besökarna om att ett område eller en plats är särskilt lugnt och 18

19 fritt från störande intryck som t.ex. buller. Om man däremot vet att ett skyddat område under vissa tider på året kan vara mindre lugn, t.ex. vid högt besökstryck eller stora ansamlingar av högljudda fåglar, bör man även informera om detta Läs- och skrivsvårigheter Mellan och personer i Sverige antas ha grava läs- och skrivsvårigheter och betydligt fler har problem av lindrigare art. För människor med funktionsnedsättning på grund av läs- och skrivsvårigheter är det ofta utformningen av informationen som innebär svårigheter. Layouten ska ge bästa möjliga läsbarhet, texten ska vara skriven på lätt svenska och dess struktur, t.ex. användningen av rubriker och uppdelning på stycken, ska underlätta för läsaren (se rapport xxxx, del 2, kapitel 5.2.1). Det är också en fördel om information går att få i alternativa format, t.ex. genom att ringa upp ett telefonnummer och få informationen uppläst. Utvecklingen inom det digitala informationsområdet (t.ex. smartphones) går fort vilket öppnar för stora möjligheter för tillgänglig information i olika former. Människor med lässvårigheter och med nedsatt syn får stor hjälp om elektronisk information, t.ex. information om skyddade områden och miljöer på hemsidor, går att få uppläst med hjälp av en så kallad skärmläsare eller går att få i punktskrift Andra funktionsnedsättningar Det finns personer med andra funktionsnedsättningar som kan leda till andra krav på utformning av anläggningar och information än vad som ovan beskrivits. När man arbetar med särskilda tillgänglighetsåtgärder i skyddade natur- och kulturmiljöer är det viktigt att tänka igenom om åtgärderna kan genomföras och utformas på ett sätt som underlättar även för dessa personer. Exempel är personer med nedsatt röst- och talfunktion som kan ha svårt att kommunicera, personer som är extra känsliga för skador, till exempel orsakade av benskörhet eller blödarsjuka, personer som är extra utsatta för skador, till exempel på grund av epilepsi och personer som är extra känsliga för kyla och värme. För människor som har funktionsnedsättning på grund av elöverkänslighet är en förutsättning att nivån av elektriska och magnetiska fält är låg. Anordningar bör därför inte placeras i anslutning till större kraftledningar, transformatorstationer eller liknande. Även mobilmaster och elstängsel kan vara ett hinder för elöverkänsliga. Om man vet att det förekommer höga nivåer av elektriska och magnetiska fält i ett skyddat område bör man informera om detta. Det är även viktigt att det finns möjlighet att ta del av information i format som inte orsakar svårigheter. Det förutsätter att informationen finns i tryckt form och inte enbart i elektronisk form, vilket också en viktig aspekt för den del av befolkningen som inte använder dator. 19

20 5.3 Att identifiera och ta bort funktionshinder Tillgänglighet ska i första hand lösas genom att man identifierar vad i en verksamhet eller en miljö som hindrar människor med funktionsnedsättning från att delta. Sådana barriärer för att delta kallas funktionshinder. Man ska alltså fokusera på dessa funktionshinder eller barriärer som hindrar människor från att delta och inte på eventuella nedsättningar i människors funktionsförmåga. Att ta bort några trädrötter över en stig eller lägga på jämnt och hårt packat grus kan plötsligt öppna möjligheter för besökare att ta sig fram med barnvagn, rullator eller rullstol. Skylttexter på tydlig och lättläst svenska underlättar för människor med läs- och skrivsvårigheter, med kognitiv funktionsnedsättning och med nedsatt syn. Dessutom har det visat sig att dessa texter uppskattas av de allra flesta läsare och bör också fungera bättre för barn och nya svenskar. Centrum för lättläst brukar hänvisa till en studie som visar att var fjärde vuxen svensk har svårt att ta till sig innehållet i en vanlig tidningsartikel och att 25 % av den vuxna befolkningen i Sverige inte läser på den nivå som förväntas när man lämnar grundskolan Arbeta i första hand med generella åtgärder Tillgänglighetsarbetet ska i första hand inriktas på det vi kallar för generella eller universella åtgärder, det vill säga åtgärder som fungerar för alla, oavsett funktionsförmåga. Särlösningar eller speciella anpassningar däremot avser åtgärder som specifikt har gjorts för en begränsad del av befolkningen. En generell åtgärd i en natur- och kulturmiljö kan vara att från början utforma information så att den kan förstås av de flesta istället för att i efterhand komplettera komplicerade texter med lättlästa varianter i större typsnitt. Det vi vanligen benämner tillgänglighetsåtgärd, och som ofta är helt avgörande för att en viss del av befolkningen ska kunna delta, visar sig ofta underlätta för betydligt fler. I en spansk studie har man kommit fram till att det som är nödvändigt för 10 procent underlättar för 40 procent och är bekvämt för 100 procent 15, vilket kan vara en bra tumregel att komma ihåg. Åtgärder som kanske var tänkta för människor med nedsatt rörelseförmåga kan underlätta för den som kommer med barnvagn. Tydlig och enkel information hjälper inte enbart människor med lässvårigheter eller nedsatt kognitiv förmåga utan även den som t.ex. är nyanländ från ett annat land och har svårt med det svenska språket. Generella åtgärder blir i allmänhet dessutom, billigare och långsiktigt mer hållbara än så kallade särlösningar vanliga frågor om lättläst

21 Om det visar sig vara svårt eller omöjligt att komma tillrätta med otillgänglighet genom generella åtgärder får man skapa särlösningar. För många människor har särskilda lösningar och personliga hjälpmedel gjort det möjligt att, i större eller mindre utsträckning, delta i samhällslivet. 5.5 Information, råd och stöd Det finns idag ett omfattande stöd i form av litteratur, checklistor, filmer och kurser för den som känner osäkerhet inför hur man ska arbeta med tillgänglighet (se För vidare läsning kapitel 10 och referenslista kapitel 11). Dessutom finns så kallade tillgänglighetskonsulter och även Branschorganisationen Svensk Tillgänglighet 16. Kontaktuppgifter till dessa hittar man bland annat via Handisams hemsida. Vid åtgärder som kräver fysisk planering kan det ibland vara lämpligt att anlita professionell hjälp t.ex. av arkitekter med dokumenterade kunskaper om tillgänglighet. Det går också bra att kontakta lokala eller regionala funktionshindersorganisationer för att få information och tips. Antingen väljer man att kontakta något av de olika specialförbund som finns som till exempel SRF (Synskadades Riksförbund), DHR (Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder) eller FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning). Ett annat alternativ är att kontakta någon av de paraplyorganisationer som finns, till exempel Handikappförbunden (tidigare HSO) eller Lika Unika. Oavsett om man tar stöd från en tillgänglighetskonsult eller funktionshindersorganisationer bör man vara beredd att betala för insatsen, precis som för vilken annan experttjänst som helst. Det är viktigt att komma ihåg att LOU (lagen om offentlig upphandling) gäller här för myndigheter på samma sätt som i andra sammanhang

22 6 Tillgänglighet i skyddade natur- och kulturområden I detta kapitel tar vi upp ett antal grundläggande frågor som ofta ställs när man vill arbeta med tillgänglighet i skyddade områden och miljöer. Varför ska vi arbeta med tillgänglighet och vilka effekter kan det få? Finns det en basnivå för tillgänglighet som bör uppfyllas i samtliga områden? Ska alla skyddade natur- och kulturområden vara tillgängliga? Kan man tillgängliggöra ett område för alla eller enbart för särskilda grupper? Kan man bli klar med sitt tillgänglighetsarbete i ett visst område eller på en viss plats? Och vad får tillgängligheten kosta? 6.1 Varför är det så viktigt att arbeta med tillgänglighet? Av kapitel 4 framgår att det finns en tydlig politisk styrning mot ett mera tillgängligt samhälle och att länsstyrelser och andra statliga myndigheter och i förlängningen hela det offentliga Sverige har ett särskilt ansvar i detta arbete. Även ur ett natur- och kulturvårdsperspektiv finns det goda skäl att verka för ökad tillgänglighet. När flera människor får tillgång till information om våra skyddade natur- och kulturmiljöer och får möjlighet att besöka dem finns det goda chanser att förståelsen och respekten för vårt natur- och kulturarv ökar. Detta kan i sin tur förväntas leda till en ökad acceptans för myndigheternas arbete med natur- och kulturvård, stärka det ideella engagemanget och bidra till att frivilliga insatser ökar hos markägare, entreprenörer, etc. Ökad tillgänglighet bör därmed i förlängningen stärka hela natur- och kulturvårdssektorn och kan fungera opinionsbildande. Som nämnts i kapitel 4.4. kan ett framgångsrikt tillgänglighetsarbete också vara positivt i andra avseenden, t.ex. i ett integrations- och barnperspektiv. Ett aktivt tillgänglighetsarbete som leder till att flera vistas i naturen eller i kulturmiljöer kan förväntas leda till bättre folkhälsa och bidra till att uppfylla flera av de mål som arbetas fram inom ramen för regeringens politik för framtidens friluftsliv. I detta sammanhang har kommunerna i sitt arbete med tätortsnära natur- och kulturområden särskilt stora möjligheter att verka för en sådan på alla sätt positiv utveckling. Arbetet med tillgänglighet till skyddade områden och miljöer avser inte enbart människor med funktionsnedsättning. Tillgänglighet berör alla medborgare med intresse för att besöka och vistas i natur- och kulturlandskapet, och särskilt våra skyddade områden som kan sägas utgöra pärlor i det svenska landskapet. Det finns en stor potential att ytterligare förbättra tillgängligheten till och i skyddade natur- och kulturområden för samtliga människor, oavsett funktionsförmåga. Detta gäller inte minst bristen på information. En stor fördel att arbeta ur ett funktionshindersperspektiv är att åtgärder som görs för personer med funktionsnedsättning i regel ökar tillgängligheten även för alla övriga människor (se kap 5.4). 22

23 6.2 Vad krävs det för att ett område ska uppfattas som tillgängligt? Vad som avgör för den enskilde att ett område eller en plats är tillgängligt kan vi inte avgöra i förväg. För vissa besökare är det helt avgörande att det finns toaletter/dass, andra behöver stigar med ett visst markunderlag medan det för andra besökare krävs en exakt adress till det skyddade området för att kunna bli lämnad och hämtad med färdtjänst. Det är som sagt svårt att exakt definiera vad som krävs för att ett område ska uppfattas som tillgängligt men en viktig utgångpunkt är att inte begränsa sig till enbart de fysiska tillgänglighetsåtgärderna ute i det skyddade området utan att tänka tillgänglighet hela vägen. Tillgänglighet inkluderar möjligheten att: känna till att området finns i förväg få detaljerad information om området och vilken service som finns på plats hitta ut till området, även med bl.a. färdtjänst ta sig ut till området hitta/orientera sig inom området och att ta sig runt i området och uppleva området kunna ta del av den information som finns på området ta sig från området 6.3 En basal nivå av tillgänglighet i de flesta skyddade områden Utgångspunkten är att Sveriges skyddade natur- och kulturområden är till för alla och de flesta miljöerna bör därför uppnå en grundläggande nivå av tillgänglighet. Självklart finns det områden där det inte är rimligt att dessa grundläggande krav på tillgänglighet är uppfyllda. Det kan t.ex. röra sig om platser som ligger mycket avlägsna eller är mycket svårtillgängliga (t.ex. vissa våtmarksområden), extremt känsliga områden, områden som bedöms vara helt ointressanta som besöksobjekt för de allra flesta eller områden med besöksförbud. Det är upp till Länsstyrelsen (eller kommunen) att göra en rimlighetsbedömning om ett område inte behöver uppfylla de kriterier som nedan föreslås för att uppnå den grundläggande nivån. Grundläggande tillgänglighet i skyddade natur- och kulturmiljöer innebär att: Information om området, och hur man tar sig dit, finns tillgänglig på Internet och/eller i tryckt form. I informationen lyfter man fram vad som är lättillgängligt i ett område. T.ex. kan det finnas utsiktsplatser som kan nås via befintliga stigar som är jämna och saknar större nivåskillnader. 23

24 Det finns skylt med grundläggande information vid området 17. Om hela eller delar av området är tillgängligt för personer med nedsatt rörelseförmåga och om det i övrigt är rimligt utifrån de lokala förutsättningarna bör minst en parkeringsplats vara ämnad för människor med nedsatt rörelseförmåga. Detta gäller framförallt välbesökta områden och områden med utrymme för större parkeringsplatser. De yttre gränserna är markerade. Vid nybyggnation eller renovering av anläggningar och anordningar beaktas tillgänglighetsaspekter. Att göra rätt från början och att passa på när andra åtgärder ändå ska utföras brukar vara ekonomiskt fördelaktigt och dessutom ger det ofta de bästa och mest hållbara lösningarna. För fastigheter som ägs av Naturvårdsverket gäller dessutom särskilda regler enligt Naturvårdsverkets rapport Högre grad av tillgänglighet i ett urval skyddade områden Utöver områden med grundläggande nivå av tillgänglighet bör varje län även ha områden som man satsat mer på, dvs. en mycket högre nivå av tillgänglighet. Vilka områden det kan vara begränsas ofta av naturen och de lokala förutsättningarna på plats, t.ex. topografi och vattenförhållandena eller att särskilda tillgänglighetsåtgärder måste harmoniera med skyddets syfte. Alla områden har alltså inte potential eller är inte lämpliga för att uppnå en högre grad av tillgänglighet, något som därav inte heller krävs. I dagsläget är det upp till länsstyrelserna, kommunerna och andra områdesskyddsförvaltare att bestämma i vilka och i hur många områden och miljöer man vill göra särskilda satsningar för att öka tillgängligheten. Målet är att alla medborgare ska ha möjlighet att besöka och uppleva åtminstone ett representativt urval av skyddade områden och miljöer i sitt län. I detta sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till den geografiska spridningen i länet. Det är lämpligt att göra urvalet i samråd med regionala funktionshindersorganisationer. 17 För miniminivå för vad som ska presenteras se Naturvårdsverkets handbok l att skylta skyddad natur s Genomförande av investeringar på Naturvårdsverkets fastigheter, komplettering av vägledning för förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter, rapport 5790" 24

25 6.5 Information ger besökaren möjlighet att avgöra om området är tillgängligt Ett område kan kanske aldrig göras tillgängligt för alla människor, men tillgänglighet kan alltid förbättras, vilket ger möjlighet för fler besökare. För vissa människor med funktionsnedsättning kan det vara förbundet med stora ansträngningar att ta sig ut i natur- och kulturlandskapet. Dessa människor vill sällan ta risken att komma ut till ett område bara för att upptäcka att toaletten/dasset som man är beroende av är låst, att underlaget på stigen man tänker gå är av fel sort eller att grinden eller trappan man måste passera för att komma in i området är oövervinneligt. Genom att tillhandahålla tillräcklig och aktuell information inför ett besök blir det möjligt för den enskilde besökaren att avgöra om området är tillgängligt just för den. Det är därför inte alls nödvändigt att beskriva för vem eller vilka grupper man har tillgängliggjort ett område, utan med informationens hjälp ger man besökaren möjlighet att själv avgöra om han eller hon kan ta sig till och fram inom området och ta del av platsens upplevelsevärden. Förhandsinformationen kan vara helt avgörande för om besöket blir av eller inte. Informationen måste därför göras tillgänglig innan besöket (via Internet, turistbyråer, mm.) men också när man kommit fram till området (områdets entré, skyltar, parkering eller liknande). Det är också viktigt att tänka på hur informationen presenteras. Mer om hur man kan öka tillgängligheten i informationssammanhang beskrivs i rapport xxxx, del 2, kapitel 5.1, 5.2, Arbeta utifrån skälighetsprincipen När man planerar nya tillgänglighetsåtgärder kan det visa sig praktiskt omöjligt (oskäligt med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt (PBL 9 p.5)) att utforma en anläggning så att den i sin helhet går att använda t.ex. av människor med nedsatt rörelseförmåga. Man kan exempelvis vilja uppföra ett fågeltorn med flera plattformer där den högsta endast går att nå via trappor. Eller så kan man i ett längre system av spänger och stigar, där stora delar är tillgängliga för människor med nedsatt rörelseförmåga, välja att ha delar med brantare partier som gör dem svår- eller otillgängliga för människor som t.ex. använder rullstol. I dessa situationer kan det vara behjälpligt att arbeta utifrån en skälighetsprincip. Tillgänglighetsåtgärder bör i största möjliga mån utföras så att de fungerar för de flesta besökare och det är det vi ska sträva mot. Men tillgänglighetsarbetet ska också vara pragmatiskt. Ibland kan det med avseende på rådande omständigheter vara skäligt att genomföra tillgänglighetsåtgärder i en del av området, men att inte fullt ut genomföra dem i en annan del. Ett exempel: I ett reservat med ett fint vattendrag och spår av tidigare mänsklig verksamhet i form av rester av vattenkvarnar och fördämningar kan man välja att anlägga till- 25