Anförande av Regionkommitténs ordförande Mercedes Bresso. Konferens. Anordnad av ReK och Malmö kommun. Malmö, den 4 oktober 2011 Inledningssession

Transkript

1 Ordförandens kansli Bryssel den 3 oktober 2011 GSPI Anförande av Regionkommitténs ordförande Mercedes Bresso Konferens "Mot Rio+20 lokala och regionala åtgärder för en grön ekonomi" Anordnad av ReK och Malmö kommun i samarbete med FN:s miljöprogram (UNEP) Malmö, den 4 oktober 2011 Inledningssession DET TALADE ORDET GÄLLER - Rue Belliard/Belliardstraat B-1040 BRUXELLES/BRUSSEL - Tfn gianluca.spinaci@cor.europa.eu SV

2 - 2 - Bäste ordförande för Malmö kommunstyrelse, bäste Ilmar (Reepalu) Bästa kolleger i ENVE-utskottet, Bäste doktor Derek Eaton (företrädare för UNEP), Ärade gäster. Det är ett sant nöje för mig att vara här med er i Malmö. När Ilmar Reepalu bjöd in mig trodde jag att det var han själv som anordnade ett stort evenemang: Malmö+20 Sedan förstod jag att jag hade räknat fel det var för tidigt: Ilmar har bara varit kommunstyrelsens ordförande sedan dvs. två år efter det första världstoppmötet i Rio Det var också ett väl valt ögonblick att börja arbetet med att återuppfinna det "gröna och hållbara" Malmö vi kan uppskatta i dag. I dag, mindre än ett år före det nya toppmötet, utnyttjar Regionkommittén just sådana erfarenheter från gräsrotsnivå i arbetet med sitt yttrande om Rio+20. Mot den bakgrunden vill jag tacka föredragande Ilmar Reepalu och alla medlemmarna i ENVE-utskottet för det arbete de har utfört. Vi räknar nu med stöd från Europeiska kommissionen, det polska, och därefter det danska, ordförandeskapet för att se till att den lokala och regionala dimensionen blir en hörnsten för EU:s ståndpunkt i Rio. Kanske kan vi rätta till en viss brist på uppmärksamhet som vi tyvärr kunde konstatera i det avseendet i kommissionens ursprungliga meddelande För kommittén är det också mycket viktigt att vi har kunnat anordna denna konferens i samarbete med UNEP. Vi räknar med att kunna förstärka vårt samarbete under de kommande månaderna, och även efter Rio+20-konferensen. många av oss minns Rio-toppmötet Personligen deltog jag som företrädare för provinsen Turin. Det var ett fantastiskt tillfälle: det första världstoppmötet för stats- och regeringschefer om miljön, 172 stater deltog, 108 stats- och regeringschefer, och framför allt denna kreativitet som skapades av tusentals deltagare från de regionala och lokala myndigheterna och det civila samhället.

3 - 3 - Förklaringen från toppmötet ledde till ett antal mycket intressanta initiativ, t.ex. den lokala Agenda 21, ett verktyg som gav upphov till en rad internationella konventioner, t.ex. om den biologiska mångfalden och klimatförändringarna. Mitt första budskap är alltså följande: Eftersom den kris som vi nu genomlever är så komplex kan inte Rio 2012 enbart bli ett jubileum. Precis som 1992 måste konferensen innebära en tidpunkt då politiska åtaganden görs och initiativ för förändring inleds. Europa 2012 är inte detsamma som det var Världen och dess kontinenter är inte heller desamma. Detsamma gäller våra städer och regioner, vårt samhälle och vår ekonomi. Det finns alltså utrymme för att utarbeta och genomföra politiska förslag på grundval av de handlingslinjer som kommer att tas fram vid toppmötet i Rio. 1) Grön ekonomi och dess potential att främja hållbar utveckling och bidra i kampen mot fattigdomen. 2) En uppdatering av den institutionella ramen för hållbar utveckling. Grön ekonomi och hållbar utveckling Finanskrisen har lärt oss att problem måste hanteras i tid, innan de blir för svåra. Detta gäller i dag för ekonomin och finanssektorn, som lider av kraftiga globala obalanser och dessutom akuta kriser på mer lokal nivå. Men det gäller också för våra naturresurser, miljön på jorden och i våra städer och regioner. Vi kan inte lösa krisen genom att förenkla problemsammanhangen genom att koncentrera oss på den offentliga skulden och acceptera en mager tillväxt och glömma risken för vattenbrist eller minskad biologisk mångfald. Den gröna ekonomin är alltså inte bara en färgklick i den befintliga politiken. Den är ett avgörande politiskt val: att förändra utvecklingsmodellen radikalt. Det gäller att SKAPA UTVECKLING genom att minska användningen av naturresurser, säkerställa rättvisa för de sju miljarder människor som nu befolkar vår jord, skapa nya möjligheter till kvalificerat arbete. Doktor Derek Eaton kommer säkert att ge oss tydliga riktlinjer för hur vi ska kunna skapa en livskraftig grön ekonomi, tack vare den utmärkta rapport som UNEP har utarbetat. Personligen anser jag att vi framför allt bör försöka överbrygga klyftan mellan den potential som finns i hårdvaran, dvs. den teknik som finns tillgänglig, och mjukvaran som vi installerar, dvs. summan av våra regler och vårt agerande.

4 - 4 - Låt mig ge ett exempel av de många som finns. I dag använder vi i stor utsträckning skattereformer. För att vara långsiktigt hållbara kan dessa reformer inte bara korrigera våra nuvarande obalanser i de offentliga räkenskaperna. De måste också innehålla en UTVECKLINGSIDÉ som sträcker sig fram på medellång sikt. Jag anser att man kan förena skattereformer med hållbar utveckling om man gör beskattningen mer selektiv på både produktions- och konsumtionssidan mot bakgrund av miljöskydd och effektivt utnyttjande av naturresurserna. Till denna skattemässiga hävstång kan vi lägga de offentliga myndigheternas och näringslivets "gröna upphandling". Men det räcker inte att ta större hänsyn till externa miljöfaktorer i prissättningen. För att behålla den sociala rättvisan måste vi också utbilda folk om olika konsumtionsmodeller, investera i åtgärder som främjar konsumtionsmönster som är miljömässigt hållbara, inbegripet de mest missgynnade befolkningsskikten. Hållbar utveckling är kopplad till kampen mot fattigdomen och den sociala sammanhållningen. Inte bara vad avser de stora skillnaderna i utvecklingen mellan kontinenter, utan också i de områden av våra städer där vi måste riva "miljöhindren". Ekonomin, också den gröna ekonomin, fungerar bara om man utöver att skapa nytt välstånd också kan säkerställa en rättvis fördelning, skapa hållbar efterfrågan på miljövänliga produkter och tjänster som är tillgängliga till överkomliga priser och överbrygga klyftan i fråga om livskvalitet, hälsotillstånd och möjligheter för alla medborgare att få arbete, utan undantag. Om en del av denna dagordning alltså kräver överenskommelser på global nivå, lagstiftning på kontinental nivå och åtgärder från de nationella myndigheternas sida, så är det i slutändan våra regionala och lokala myndigheter som måste starta de hundratals och tusentals motorerna för grön tillväxt. Vi måste göra våra medborgare delaktiga. Vi måste samla de ekonomiska aktörerna. Tänk bara på inflyttningen till städerna. Redan i dag bor mer än 50 % av världens befolkning i stadsområden och står för mer än 80 % av energiförbrukningen och 75 % av koldioxidutsläppen. Den nya dagordningen från Rio måste absolut ta itu med utmaningen att göra stadsutvecklingen mer hållbar. Det är därför som Regionkommittén kommer att anordna ett toppmöte på temat Städerna och deras strukturer på 2000-talet" som kommer att hållas i Köpenhamn den mars 2012 under det danska ordförandeskapet. Genom att satsa på temat hållbar utveckling i städerna föregriper kommittén faktiskt ett prioriterat tema som kommer att återfinnas i förslagen till strukturfondsförordning för perioden , som kommissionen kommer att anta i morgon.

5 - 5 - EU kommer, delvis genom vår påverkan, att lägga fram intressanta förslag om såväl instrument för programplanering och finansiering av sammanhållningspolitiken som den politiska dagordningen i allmänhet för flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa, och jag vill ta tillfället i akt att lyckönska vår föredragande Michel Lebrun. Nu krävs enhetlighet, både inom unionen, för att beslut snabbt ska fattas om dessa förslag, och på global nivå, där EU bör främja sin modell för territoriella partnerskap med städer och regioner vid Rio+20-toppmötet. Därmed kommer jag till den andra punkten, som jag kommer att behandla helt kort: den nya institutionella strukturen och styrningen på området hållbar utveckling. Att lyckas stärka de institutionella mekanismerna och styrningen kommer att utgöra ett avgörande prov när det gäller att testa hur stor den politiska viljan är i Rio. Vi måste i synnerhet göra följande: 1) Omvandla FN:s miljöprogram (UNEP) till ett verkligt FN-organ, i stil med de ekonomiska organen, en sorts Världsmiljöorganisation. 2) tillerkänna de regionala och lokala myndigheterna en särskild roll som styresorgan. Det är helt otillräckligt att de betraktas som icke-statliga aktörer och jämställs med "huvudgrupperna" ("major groups"), t.ex. jordbrukare, ungdomar eller kvinnor. Detta fullständiga erkännande för ett flernivåstyre bör kompletteras med att FN:s kommission för hållbar utveckling omvandlas till ett råd för hållbar utveckling, som skulle kunna innehålla en kammare för regionala och lokala myndigheter. För att uppnå detta resultat är Regionkommittén redo att inom EU:s delegation dela med sig av sina erfarenheter av institutionsuppbyggnad. Vår politiska församling har ju faktiskt på mindre än 20 år ökat sin kompetens enormt, också inom områden som hållbar utveckling och miljöskydd: samråd i förhand, konsekvensanalyser i efterhand, utarbetande av politiska initiativ, arbete i nätverk för att samla erfarenheter osv. dessa förslag ska inte ses som klagomål, utan som ett moget uttryck för städernas och regionerna vilja att bidra att sätta igång en process för hållbar utveckling grundad på lokal miljödemokrati, kommunernas deltagande och integrerad regional planering. Precis på det sätt som ni gör i era städer och regioner, och som våra lokalt folkvalda kolleger gör på andra kontinenter. Jag tackar er, och hoppas att debatten kommer att bli fruktbar. CdR 9011/2011 IT/TÖ-Sv/SK/lhp