Människans behov inte marknadens. Handlingsprogram om avregleringar och EU-fackligt arbete antaget av SEKOs kongress 2006.

Transkript

1 Människans behov inte marknadens Handlingsprogram om avregleringar och EU-fackligt arbete antaget av SEKOs kongress 2006.

2 Människans behov inte marknadens Inledning Avregleringar och kollektivavtal i samma program? Det är väl ändå två helt skilda frågor? Eller kan det vara så att de är två sidor av samma mynt? Vi inom SEKO påstår att släktskapet är nära. De berör i båda fallen starkt våra ideologiska utgångspunkter som sätter människans behov av trygghet, välfärd, och rättvisa i främsta rummet. Vi hävdar att om man menar allvar med att sätta människan främst så blir det en självklar slutsats att såväl arbetsmarknaden som produktionen i form av ex vis tjänster måste verka inom ett tydligt samhälleligt ramverk. Samhället är till för dess medborgare, och måste till skydd för dessa både ställa upp regler, tillhandahålla domare och verkställa sanktioner när regelverket inte efterlevs. För nyliberaler och politiska högerkrafter är tron på fria marknadskrafter och fri konkurrens stark. I teorin finns en perfekt marknad som har förmåga att utan inblandning lösa såväl effektivitets- som fördelningsproblem. Fungerar inte en avreglerad marknad ses det som en tidsfråga innan fördelarna skall uppenbara sig. Naturliga monopol avfärdas med argument som: I en öppen ekonomi kan monopol sällan berättigas. De leder vanligen till högre priser och dålig service och hämmar ofta innovationer (Citat från EUs officiella hemsida). Övertron på marknadens förmåga leder till slutsatsen att statens roll på en avreglerad marknad bör minimeras och att avreglerade verksamheter så lite som möjligt bör störas av folkvalda politiker. Dessa politiker, liksom fackliga organisationer och allmänhet, har ju ibland en ideologisk syn som underkänner marknadens förmåga att tillgodose alla våra mänskliga behov. När det gäller arbetsmarknaden är det i den nyliberala bilden kollektivavtal och fackliga organisationer som främst utgör de störande inslagen, även om det sällan sägs öppet. Även den mest liberaliseringsvänliga marknadsekonom inser dock att verkligheten inte alltid följer teorierna. Marknaden är inte intresserad av något socialt ansvarstagande. Den beter sig som den alltid gjort förser konsumenterna med det konsumenterna är beredda att betala för. För att en marknad ska fungera på ett för medborgare och anställda acceptabelt sätt, krävs ett starkt samhälleligt regelverk i botten, en insikt som i mångt och mycket saknades i den praktiska hanteringen av tidigare genomförda avregleringar, bland annat i Sverige. Även om den tidigare politiska ledningen i Sverige lade ambitionen att gå före andra EU-länder åt sidan, så pågår en intensiv aktivitet bland högerkrafter inom EU för att gå vidare med ytterligare liberaliseringar. EU-kommissionens arbete har länge starkt präglats av genomförandet av en inre marknad där konkurrensen i praktiken upphöjts till mål i stället för medel. Denna variant

3 av europeisk smitta har också en stark förankring inom delar av den svenska högeralliansen. Vilka effekter det får i ren konkret politik, återstår att se. Utvecklingen gör det mycket angeläget att stärka det fackliga samarbetet och därmed öka tyngden i den direkta fackliga påverkan på EU-besluten, men också att påverka den svenska inriktningen och agerandet i EU-samarbetet. Vi måste göra det vi alltid har gjort, men med en ökad tyngd på större arenor, inte minst den europeiska. Att värva medlemmar, att tillsammans stå starka mot arbetsgivarna, att bedriva facklig-politiskt arbete och att vara en stark opinionsbildare är viktigare än någonsin. Den europeiska fackliga rörelsen, i vilken SEKO ska ta en aktiv del, måste vara en stark motkraft och formulera alternativ till högerns marknadsideologi. Det handlar om att sätta människans behov före marknadens. Kollektivavtalet måste försvaras EU-fackligt arbete allt viktigare Fackföreningsrörelsen ställs i dag inför allt större krav för att kunna lösa sina uppgifter och utöva ett reellt inflytande över viktiga beslut för medlemmarna. Beslut som facket måste kunna påverka fattas i allt större utsträckning utanför den nationella arenan. Förutsättningarna för det fackliga arbetet förändras således ständigt och i rask takt i en dynamisk värld. De traditionella påverkansmöjligheterna räcker inte till för att nå de fackliga målsättningarna. Ett ökat samarbete mellan fackliga organisationer inom och utanför våra gränser är i själva verket en förutsättning för att nå framgång i det framtida fackliga arbetet. Denna omvärldsbild gäller i hög grad också för SEKO, som idag måste agera med ett bredare perspektiv och axla en större roll än någonsin tidigare. Det blir alltmer nödvändigt att satsa på internationellt fackligt arbete, inte minst inom ramen för det europafackliga samarbetet. Det kan ske genom samarbete inom fackliga federationer på europeisk och internationell nivå, men också genom direkta samarbetsformer mellan fackliga organisationer från olika länder. Ett exempel på viktiga inslag i arbetet inom EU är den så kallade sociala dialogen. Den innebär samarbete mellan arbetsgivar- och arbetstagarföreträdare inom olika branschområden, med deltagande av företrädare för EU-kommissionen. SEKO vill vidareutveckla det arbete som sker inom ramen för den sociala dialogen. Arbetet för att på olika vägar påverka EUs institutioner i deras beslutsfattande utgör ett naturligt inslag i framtidens fackliga arbete. Att det fackliga arbetet innehåller inslag av internationella och europafackliga kontakter kommer att bli allt vanligare i framtiden, och inte alls endast på central förbundsnivå. Det är därför angeläget att förbundet tar ansvar för att de förtroendevalda inom hela organisationen ges en ökad kunskap om EUfackligt arbete, vilken roll det spelar, dess förutsättningar, hur olika kontaktnät är uppbyggda, och i övrigt den kompetenshöjning rörande internationellt arbete som kommer att bli nödvändig framöver. Det råder idag ett tryck på fackliga organisationer i Europa. Inte minst ifrågasätts ofta arbetsrättsliga regelverk. Fackföreningsrörelsen måste i framtiden i större utsträckning driva olika gemensamma frågor tillsammans. Samarbete ger en grund för att åstadkomma bra lösningar när det gäller rättvisa löner och

4 anställningsvillkor, ökad jämställdhet och andra fackliga kärnfrågor. Det är för SEKO en självklar ståndpunkt att inga europeiska fackliga organisationer skall medverka till att företag från EU-länder erbjuder anställda sämre arbetsvillkor än enligt gällande kollektivavtal i det land där arbetet utförs. Att slå vakt om kollektivavtalen innebär inte bara trygga bra villkor för löntagarna inom områden där kollektivavtal finns, utan också om att få oorganiserade arbetsgivare att teckna kollektivavtal. Oseriösa arbetsgivare som inte tecknar kollektivavtal och därigenom försöker pressa ned löner och anställningsvillkor utövar en osund påverkan på hela arbetsmarknaden. Människors otrygghet ökar och många tvingas ta arbeten som det inte går att försörja sig på. Individuella anställningskontrakt är vanligare i de flesta andra EU-länder än i Sverige, men de förekommer även här. De underminerar de fackliga organisationernas möjligheter att driva frågor om löner och anställningsvillkor på ett solidariskt sätt. De leder ofta till en lägre anslutningsgrad till de fackliga organisationerna och en försvagning av det fackliga arbetet i sin helhet på arbetsplatserna. SEKOs grundläggande synsätt är att konkurrens mellan länder ska ske genom bättre produkter och tjänster med ökad kunskap och kompetens som grund, och inte genom försämring av anställningsvillkor. Kampen för svenska kollektivavtal på svenska arbetsplatser handlar om att ingen ska diskrimineras, och att inte heller en osund konkurrens om jobben kan accepteras. Både i Sverige och i EU-länder med en annorlunda arbetsmarknadsmodell är det ett givet krav att arbete som utförs i ett land ska ersättas på de nivåer för löner och anställningsvillkor som gäller i det landet. Det måste säkerställas att oavsett vilken arbetsmarknadsmodell som tillämpas i ett land så ska denna grundprincip gälla. Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetsmarknadens parter äger frågan om löner och anställningsvillkor, och har kollektivavtalet som grundbult i systemet. Det kan aldrig accepteras att frångå grundprincipen om arbetslandets regler på grund av att ett land tillämpar kollektivavtalsmodellen på arbetsmarknaden. Tyngdpunkt på mänskliga värden social dimension SEKO vill understryka att social dumping inom EU och kraven om att bevaka och förbättra löner och anställningsvillkor inte kan ses isolerat. Det har också en stark koppling till den allmänna välfärdsutvecklingen bland EUs medlemsländer. Ett ökat fokus måste enligt förbundet i framtiden läggas på att minska de sociala orättvisorna och skillnaderna i välfärdsnivå mellan länderna. Om välfärdsnivån för EU-medborgarna skall kunna utvecklas positivt framöver så måste den fortsatta satsningen på den inre marknaden i större utsträckning än hittills innefatta en väl utvecklad social dimension. Den sociala dimensionen måste därför ges en betydligt starkare ställning inom EU-samarbetet. Fortfarande tenderar i praktiken ett snävt ekonomiskt tänkande utifrån den inre marknadens perspektiv att dominera. Enligt SEKOs uppfattning måste en förskjutning av tyngdpunkten i EUs utveckling åstadkommas, så att mänskliga värden och miljöfrågor ges en ökad betydelse i förhållande till ofta kortsiktiga vinstperspektiv. Människor måste kunna verka i en trygg, säker och riskfri miljö oavsett var inom EU man arbetar.

5 Väl etablerade fackliga rättigheter och ett fungerande fackligt inflytande utgör också en mycket viktig del i kraven om den sociala dimensionen. SEKOs inställning delas av många, och vår bestämda uppfattning är att sådana ambitioner definitivt inte förverkligas genom ytterligare nyliberala marknadsexperiment. SEKO kräver att svenska kollektivavtal ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. SEKO tar avstånd från social dumping i Sverige och i hela EU. SEKO anser att EU måste lägga större tyngd vid den sociala dimensionen. Samhällsservicetjänster inom EU Verksamheten i ett antal branscher där SEKOs medlemmar arbetar bedrivs idag på helt eller delvis liberaliserade marknader, delvis utanför Sveriges gränser. Det gäller inom transporter, övrig kommunikation och energiförsörjning. Vi använder uttrycken infrastruktur- och samhällsservicetjänster, eller för enkelhetens skull bara samhällsservice. Det är mycket vida begrepp, men vi syftar i första hand på de närmast berörda SEKO-områdena. Redan idag och än mer i framtiden kommer de regelverk som styr dessa olika verksamheter att starkt påverkas av beslut utanför den svenska beslutsapparaten, inte minst beslut inom EU. SEKO anser att debatten om statens roll och ansvar för att tillgodose så kallade samhällsnyttiga tjänster behöver utvecklas mer, både i Sverige och inom EU. Förbundet måste i framtiden mycket aktivt delta i det europafackliga arbetet Vi måste så långt vi förmår försöka påverka EUs beslut för att säkerställa bra förutsättningar för en väl fungerande samhällsservice i Sverige. Detta är och kommer att vara en framtida facklig uppgift av mycket stor betydelse för en stor del av SEKOs medlemmar. SEKOs uppfattning är att infrastruktur- och samhällsserviceområdet har en mycket central roll inom samhällets näringspolitik, och att behovet av samhällsinflytande över denna sektor därför gör sig starkt gällande. De samhälleliga målsättningarna måste få sitt genomslag genom olika typer av målstyrning för medborgarnas bästa. Ett viktigt inslag i denna bild bör också enligt förbundet vara en ägarstyrning, som utifrån dagens situation behöver utvecklas på ett tydligt och kraftfullt sätt. Staten bör uppträda som ägare till viktiga nyckelföretag inom samhällsservicebranscher, och genom dessa företag vidareutveckla instrumenten för ägarstyrning. Det blir idag allt vanligare att gränsöverskridande arbetsgivare etablerar sig inom SEKOs branschområden. Därigenom uppkommer ibland intressekonflikter ifråga om vilket lands avtal som ska gälla. Oavsett om det är löntagare från våra branscher som letar sig ut över gränserna eller om arbetskraft från andra länder kommer hit så måste ett tydligt regelverk etableras som klargör vilka regler som ska tillämpas. Förbundet motsätter sig starkt den så kallade ursprungslandsprincipen, d v s att avtal träffade i arbetstagarnas hemland skall gälla oavsett i vilket EU-land arbetet utförs. Det är förbundets mycket bestämda

6 uppfattning att det är regler och kollektivavtal i det land där arbetet utförs som skall tillämpas. SEKO kommer att fortsätta att utveckla arbetet för att hävda medlemmarnas villkor i samband med genomförande av liberaliseringsåtgärder inom EU. Den bästa grunden för framgång i detta arbete är starka kollektivavtal och ett väl utvecklat fackligt samarbete, såväl nationellt som på EU-nivå. Samhällsservicesektorns utveckling i Sverige Bakgrund Sverige har genom i huvudsak statens insatser byggt upp en stabil grund för infrastruktur och samhällsservicetjänster såsom transporter, övriga kommunikationer och energiförsörjning. Sektorn har uppfyllt internationellt sett höga kvalitetskrav när det gäller standard, fördelning, tillgänglighet och pris. Statens avgörande roll var naturlig, eftersom ingen annan hade resurser att bygga upp de nödvändiga strukturerna. I botten låg också en tydlig politisk värdering innebärande att samhället skall och måste ta ett övergripande ansvar för att de grundläggande behoven hos medborgarna tillgodoses på ett bra sätt. Inom bland annat energi-, post-, tele- och järnvägsbranscherna fanns under lång tid ett starkt statligt ansvarstagande samt formella och faktiska monopol i olika utformning. Det ansågs självklart att staten skulle äga verksamhet med tydliga samhällsintressen. Viktiga argument för statliga monopol och system för statlig styrning inom infrastrukturbranscherna var bland annat att värna om stordriftsfördelar, att upprätthålla en långsiktighet i investeringar och att garantera en rättvis fördelning av tillgången på tjänster. SEKO och liberaliseringen i Sverige Med början vid mitten av 1980-talet skedde en attitydförändring bland beslutande svenska politiker när det gäller synen på hur olika former av samhällsservice borde tillgodoses. En viktig grund för kommande liberaliseringsåtgärder, inte minst hur och när dessa genomfördes, låg enligt SEKO på ett värderingsmässigt plan. Andra viktiga faktorer som påverkat de aktuella branschernas förutsättningar och utveckling är den tekniska utvecklingen och internationaliseringen, bland annat uttryckt i undertecknandet av EES-avtalet 1992 och genom EU-medlemskapet Sverige har under 1990-talet, även före EU-inträdet 1995, legat före flertalet övriga EU-länder när det gäller genomförandet av liberaliseringsåtgärder inom samhällsservicesektorn. Den tidigare starka politiska styrningen ersattes efterhand av en målstyrning som i huvudsak endast utformades som vinstkrav för helt eller delvis statliga aktiebolag på liberaliserade marknader. Åtgärderna syftade till att genom ökad konkurrens driva fram effektivare verksamheter, lägre priser samt en ökad tillgänglighet och service för konsumenterna. SEKO har hela tiden hävdat, och gör så fortfarande, att på flertalet områden infriades inte intentioner och utfästelser från de beslutsfattande politikerna. SEKO har under en längre period haft en i viktiga avseenden kritisk inställ-

7 ning till hur politiken inom infrastruktur- och samhällsserviceområdet drivits, och hur olika verksamheter kommit att utvecklas. Förbundet har hävdat, och gör så även idag, att många av de problem som funnits har kunnat relateras till ogenomtänkta liberaliseringsåtgärder. En grundorsak till problem inom infrastruktur- och samhällsserviceområdet har enligt förbundet varit den alltför ensidiga och kortsiktiga lönsamhetsjakten. Denna inriktning av politiken har enligt SEKO fått påtagligt negativa effekter både för medborgarna och den berörda personalen. Den fackliga kärnfrågan har varit att stora medlemsgrupper i SEKO kommit att utsättas för en alltför pressad arbetssituation. En minskad bemanning har varit en av huvudorsakerna till den försämring av arbetssituation och arbetsmiljö på många arbetsplatser som SEKO kunnat konstatera. Att också anställningsvillkoren utsatts för en märkbar press nedåt inom vissa branscher under liberaliseringsperioden hänger bland annat samman med återkommande upphandlingar av olika verksamheter. Den andra kärnfrågan, innebärande att kvalitet, service och långsiktigt agerande i företagen försummats är något som drabbat stora grupper av samhällsmedborgare. Exempel på hur bristande långsiktigt underhåll skapat stora problem i samhället finns inom järnvägen, energiförsörjningen, teleområdet, m fl branscher. SEKO konstaterar att ett faktamässigt stöd finns i viktiga avseenden för förbundets synsätt i dessa frågor. Ett konstaterande som är väl belagt är att prisökningarna varit långt snabbare i dessa branscher än den allmänna inflationsutvecklingen. En annan viktig aspekt där utredningsunderlag framtagits som stödjer förbundets kritik är den negativa utvecklingen hos företagen när det gäller långsiktighet och insatser för ett kvalitativt hållbart underhåll av infrastrukturen. Eftersom flera faktorer samtidigt påverkat utvecklingen under liberaliseringsperioden är det dock inte alltid lätt att belägga orsakssamband. När det gäller konsekvenser för SEKOs medlemmar finns inget samlat faktaunderlag. Förbundet har dock utifrån sina omfattande fackliga erfarenheter knappast kunnat undgå att konstatera hur stora medlemsgrupper inom de berörda områdena kommit att drabbas negativt i form av en negativ påverkan på framförallt arbetssituation och arbetsmiljö men i vissa fall även anställningsvillkor. När försämrad service och kvalitetsproblem inom olika verksamheter inom samhällsservicen har visat sig så har detta väckt starkt negativa reaktioner hos allmänheten. Sådana reaktioner drabbar ofta också SEKO-medlemmar i fronten, som möter medborgarna i det dagliga arbetet. Förbundet har låtit genomföra undersökningar vid olika tidpunkter beträffande allmänhetens inställning till genomförda liberaliseringsåtgärder och har då kunnat konstatera att förbundets synsätt varit väl förankrat hos en stor del av de svenska medborgarna. Mot bakgrund av SEKOs kritiska inställning till politiken och utvecklingen inom det berörda samhällsserviceområdet, så noterar vi med tillfredsställelse att en tidigare ganska utbredd övertro på de positiva effekterna av avregleringsåtgärder bland politiker, företagsledningar, debattörer m fl nu tycks ha nyanserats. Politiska krav på ytterligare sådana förändringar finns dock kvar även idag men i huvudsak begränsat till delar av högeralliansen. SEKO uppfattar således ur vår synvinkel ett politiskt tillfrisknande från ett tidigare alltför utbrett förenklat synsätt när det gäller liberaliseringar inom

8 samhällsserviceområdet. Vi uppfattar en märkbar nyansering av uppfattningen att fri konkurrens automatiskt fungerar bra inom alla områden oavsett branschförhållanden. Inom vissa delar av högeralliansen tycks dock något närmande till ett mera verklighetsbaserat synsätt inte vara på dagordningen. Vi bör därför ha en beredskap för att den nytillträdda regeringen såväl kan återuppta tidigare avregleringsprojekt som ge sig i kast med nya. SEKOs krav på de politiska beslutsfattarna Samhället måste ta ansvar för infrastruktur och samhällsservice som en oumbärlig del i en väl fungerande långsiktig svensk tillväxtpolitik. Alla invånare i Sverige ska ha tillgång till en effektiv och väl fungerande infrastruktur och samhällsservice. Genom en tydlig målstyrning måste ramar för samhällsservice och infrastruktur sättas upp som garanterar en långsiktigt hållbar verksamhet som uppfyller höga service- och kvalitetskrav. Mätbara samhällsmål måste sättas upp för olika typer av samhällsservice. Sådan verksamhet måste vara föremål för återkommande oberoende utvärdering. Samhället måste ta ansvar för en ökad satsning på forskning och utveckling inom infrastrukturområdet genom ökat samarbete mellan högskolan, samhällsägda infrastrukturföretag och industri. Staten måste äga viktiga nyckelföretag som bedriver samhällsservice, och genom dessa utöva en tydlig ägarstyrning, som innebär att behovet av samhällsnyttig verksamhet överordnas avkastningskraven. Staten som ägare skall agera föredöme i synen på de anställda, inte minst deras fysiska och psykosociala arbetsmiljö. Detta förutsätter ett väl utvecklat fackligt inflytande. Statligt ägda företag skall på marknader där inte priskonkurrensen fungerar agera aktivt prisåterhållande. Finansieringen av företagsekonomiskt olönsam verksamhet som åläggs statliga företag måste säkras. Samhällsservice i privat regi som inte uppfyller uppställda målsättningar måste bli föremål för aktiva statliga åtgärder för att säkra kvalitet och service. Privatiserad samhällsservice som trots aktiva statliga åtgärder inte fungerar måste återföras till samhället Upphandling med kvalité en nyckelfråga SEKO motsätter sig att olika former av tjänsteproduktion på ett slentrianmässigt sätt blir föremål för upphandling. En analys måste enligt förbundet genomföras utifrån en helhetssyn på verksamheten innan upphandling görs till instrument för att leverera tjänster inom ett område. I många fall har vi haft anledning att ifrågasätta när olika delverksamheter inom en viss tjänsteproduktion upphandlats utan att effektiviteten och ekonomin i verksamheten i sin helhet tagits i beaktande på ett seriöst sätt. Upphandling är dock idag ett i samhället sedan länge etablerat inslag i sättet

9 att bedriva olika verksamheter. Tjänsteupphandling förekommer i större eller mindre utsträckning inom samtliga branschområden där SEKO har medlemmar. Det är av mycket stor betydelse för förbundets medlemmar att upphandlingssystemet fungerar på ett tillfredsställande sätt rent generellt och att också de fackliga intressen som alltid blir aktuella i samband med upphandling kan tillgodoses. Enligt SEKO läggs vid många upphandlingar alltför stor tyngdpunkt vid lägsta pris, medan service och kvalitet kommer i kläm. Trycket att via pressade personalkostnader vinna en upphandling är en realitet. Detta riskerar givetvis att inverka negativt på bemanningen i verksamheten. Det har också i vissa fall inneburit problem att kunna försvara medlemmarnas löneutveckling, arbetstider och övriga anställningsvillkor. En orealistiskt låg bemanning p g a fokusering vid lägsta pris är helt oacceptabel. Korta upphandlingstider ger inte incitament för långsiktiga investeringar, och har också uppenbart bidragit till ett minskat genomförande av sådana. En negativ utveckling av nödvändiga investeringar för att långsiktigt slå vakt om säkerhet och kvalité är givetvis inte acceptabel. En viss positiv förändring har dock skett när det gäller de alltför korta upphandlingstiderna de senaste åren. Insynen i och inflytandet över upphandlingsprocessen är oftast otillräcklig för de anställda inom företag som berörs av en upphandling. Det finns idag inte ett tillräckligt starkt lagstiftningsmässigt stöd för ett sådant inflytande. Exempel finns dock numera på upphandlingar där personalen getts möjlighet att påverka processen på ett bra sätt. En avgörande brist i den svenska upphandlingslagen är att den inte ställer krav om att miljö- och sociala hänsyn skall ingå bland kriterierna vid en upphandling. Det finns idag inget hinder i EU-lagstiftningen för att införa en skarpare reglering av dessa frågor i Sverige. Det finns också enligt SEKOs uppfattning ett mycket stort behov av att säkerställa en hög kompetens hos ansvariga befattningshavare vid upphandling. Stora brister har många gånger uppenbarats i detta avseende, bland annat när det gäller kunskaper om förutsättningarna att ställa sociala och miljömässiga krav. SEKOs krav när det gäller upphandling: Upphandling av delar inom ett samhällsserviceområde bör inte ske utan att först en jämförande analys med ett sammanhållet system genomförts. Anbud måste alltid bygga på i branschen gällande kollektivavtal. Upphandlingslagen måste innefatta krav om att miljö- och sociala hänsyn skall ingå bland kriterierna vid upphandling. I kraven på en leverantör i Sverige ingår ett systematiskt arbetsmiljöarbete där den psykosociala arbetsmiljön ingår som en viktig del. Frågor om ansvarsfördelning rörande arbetsmiljöfrågor måste också tydligt klargöras. Hög nivå på service och kvalité av producerade tjänster måste vara ledstjärnan i upphandlingssystemet. Långa anbudstider är nödvändiga för verksamheter som bygger på långsiktiga investeringar.

10 Lagen om anställningsskydd (LAS 6B) måste förändras så att kraven i samband med verksamhetsövergång blir lättare att uppfylla. Sverige måste snarast ratificera ILO-konvention 94, som behandlar arbetsklausuler i offentliga kontrakt.

11 Box 1105, Stockholm Besöksadress Barnhusgatan 6 Telefon Fax seko@seko.se