Timmerhus i Uppland. Inventering av äldre timmerhus i Uppland , Stockholms län. Rapport 2011: 29 Cecilia Pantzar

Transkript

1 Timmerhus i Uppland Inventering av äldre timmerhus i Uppland , Stockholms län. Rapport 2011: 29 Cecilia Pantzar

2 2

3 Timmerhus i Uppland Inventering av äldre timmerhus i Uppland , Stockholms län. Rapport 2011: 29 Cecilia Pantzar Rapporten finns i PDF-format på adressen Samtliga fotografier är tagna av Cecilia Pantzar, lp lp

4 Omslagsbild: Bildnr Lp Gudsögon med en något skadad mittdel. En ålderdomlig form av glugg. Vidbo Krogsta 2:1 (18). Stockholms läns museum Produktion: Stockholms läns museum Redaktionell bearbetning: Göran Werthwein Nacka 2012

5 Innehåll Bakgrund 7 Syfte 7 Urval och metod 7 Kort orientering om byggnaderna 8 Kort historik om timmerbyggnader 9 Hustyper 9 Daterande drag 11 Sammanfattning av undersökningen 13 Dendrodatering 13 Daterade sedan tidigare 13 Daterade inom projektet 13 Objekt som vore intressanta att datera 13 Iakttagna särdrag för Uppland 14 Slutsatser från resultaten 14 Prioriterade objekt för upprustning 15 Framtiden 16 Referenser 16 BILAGA Bil 1. Objektlista 18 Bil 2. Byggnadsinventering, objekt FIGUR Fig 1. Dubbelkatt 11 Fig 2. Trapetsformad syll 11 Fig 3. Skiss: enkel- respektive dubbelkatt 13 Fig 4. Rundtimmer 15 Fig 5. Facetterat timmer 15

6

7 Bakgrund Stockholms läns museum har genomfört en inventering av äldre timmerhus i Uppland. Arbetet är en fortsättning på den timmerhusinventering som utfördes i Uppsala län av Upplandsmuseet Underlaget till inventeringen är framtaget av fritidsforskaren Rolf Ringström. Ringström har under många år ägnat sig åt att kartlägga och dokumentera regionens timmerhus. Han studerar arkivmaterial sockenvis och åker därefter ut i de aktuella områdena och letar sig fram till de i arkiven iakttagna objekten. Många gånger påträffas nya byggnader under fältarbetets gång, ibland via tips från lokalbefolkningen. Rolf Ringström har varit till stor hjälp under projektarbetet och fungerat som bollplank både inför och under inventeringen. Inventeringen har pågått under och är i huvudsak finansierad av statliga medel för kulturmiljövård, 28:25, från Stockholms länsstyrelse. Den slutliga rapporten inväntade resultaten från en dendrokronologisk analys som blev klar först under våren Syfte Timmerbyggnader är en av Upplands mer outforskade byggnadskategorier. Timmerbyggandet har en lång tradition i Uppland som avtog först en bit in på 1900-talet. Landsbygdens bebyggelse domineras fortfarande av timmerbyggnader, men kunskapen om husens ålder, funktion och regionala särart är begränsad. Ett av undersökningens delmål är att ge en första översiktlig bild av antalet äldre timmerbyggnader i den del av Uppland som ingår i Stockholms län. Arbetet är emellertid ingen heltäckande inventering, då den i första hand bygger på det material som är insamlat av Rolf Ringström. Ett annat viktigt delmål är att belysa vad som är kännetecknande för Upplands timmerhus. En av föresatserna har varit att försöka utröna hur Upplands timmerhustradition förhåller sig till timmerbyggandet i övriga landet. Finns det likheter och/eller skillnader i jämförelse med byggnadsutvecklingen i övriga landet? I projektet avsattes pengar för att göra dendrokronologiska dateringar av utvalda objekt. Urvalet gjordes med syfte att försöka påbörja uppbyggnaden av en kronologi för Upplands timmerbyggnader. Genom att datera byggnader med specifika alternativt allmänna drag var målet att försöka dra slutsatser kring regionens byggnadsutveckling. Vad kännetecknar de äldsta timmerhusen? Hur ser byggnadsutvecklingen ut när det gäller utformning och timmerteknik? Urval och metod Inventeringen är inriktad på byggnader äldre än Det har dock inte varit möjligt att säkerställa åldern på flertalet objekt, vilket innebär att inventeringen troligtvis även innehåller yngre byggnader. Gemensamt för de utvalda objekten är att de uppvisar ålderdomliga drag när det gäller utformning och/eller timmerteknik. 7

8 Gavelbodar, parbodar och loftbodar är exempel på hustyper med lång tradition tillbaka i medeltid. När det gäller timmerteknik baseras urvalet på byggnadstekniska särdrag som bland annat timmerform, knuttyp, bearbetning och dekorativa utsmyckningar. Särdragen utgår från den mer underbyggda timmerhusforskning som bedrivits i andra delar av Sverige och Norden. Merparten av de inventerade objekten är uthus och ekonomibyggnader, endast enstaka hus har fungerat som bostad. Inventeringens material består främst av byggnader påträffade av Rolf Ringström. Hans genomgång är emellertid inte heltäckande, utan fokus ligger på vissa socknar. För att komplettera bilden har länsmuseet gått igenom berörda kommuners kulturmiljöprogram samt bebyggelseinventeringar för några av de socknar som Ringström ännu inte har inventerat. Materialgenomgången gav ett flertal nya intressanta objekt, av vilka några valdes ut för inventering. Övriga objekt som inte rymdes inom ramen för projektet finns uppförda på en lista arkiverad på länsmuseet. Fältarbetet utfördes under hösten 2007 och 2008 samt kompletterades med enstaka objekt under våren Målsättningen att besiktiga samtliga byggnader både in- och utvändigt genomfördes i samtliga fall, undantaget två. Dokumentationen gjordes på blanketter utarbetade med inspiration från den blankett som användes av Upplandsmuseet i motsvarande inventering av Upplands timmerhus 1. Samtliga byggnader fotograferades och mättes upp översiktligt. De bilagda blanketterna är kompletterade med enkla planritningar för respektive byggnad. I bilagan finns en objektlista med inventeringens samtliga objekt. I projektet fanns kronor avsatta för dendrokronologisk provtagning och analys. Summan medgav datering av 4-5 byggnader. Valet av vilka objekt som skulle dateras gjordes i samråd med Rolf Ringström. För att skapa grunden till en kronologi var det relevant att välja olika typer av byggnader, både med specifika särdrag och mer allmänt utförande. Kort orientering om byggnaderna Inventeringen ger en signal om att andelen bevarade timmerhus är större i länets norra delar. Det kan förklaras av att exploateringstrycket är mindre där än i länets centrala och sydliga delar. Eventuellt kan det också vara relaterat till byggnadstraditioner. Norra delen av länet har varit en skogsbygd långt in i modern tid, medan de sydliga delarna ingår i en bygd av jordbruk som tvingades alternativt fick möjlighet att välja alternativa byggnadstekniker i ett tidigare skede. Närområdet kring Stockholm har genomgått en successiv utbyggnad alltsedan industrialiseringen tog fart i mitten på 1800-talet. Med industrialiseringen följde en rationalisering när det gäller både teknik och material. I områden utmed kustbandet är förekomsten av äldre timmerbyggnader något mindre frekvent än i 1 Henriksson

9 inlandet. En förklaring till detta kan vara ryssarnas härjningar 1719, då delar av den kustnära bebyggelsen sattes i brand. Kustkommuner som Nacka och Värmdö samt östliga kustområden i Norrtälje och Österåker sägs främst ha timmerbyggnader uppförda efter Det råder dock osäkerhet kring hur utbredd förstörelsen egentligen var. Iakttagelser i dessa områden antyder att vissa delområden blev mer utsatta för skadegörelse än andra 3. En annan bidragande orsak till en mindre andel timmerhus i kustregionen kan vara kopplad till väderrelaterat slitage som inverkar på husens livslängd. Kort historik om timmerbyggnader Nationellt är Dalarna särskilt känt för sina fina timmerhustraditioner, men det finns även områden i Götaland och Norrland med rik timmerhusbebyggelse. Uppland har inte varit lika uppmärksammat för sina timmerhus, men forskningen visar på en lång tradition av timmerbyggande med rötter ner i tidig medeltid 4. Timmerhusbyggandet är av förklarliga skäl kopplat till skogsbygd och tillgång på timmer. När det gäller bebyggelsens utformning förknippas Uppland med gårdar av mellansvensk och götisk typ. Den mellansvenska är relativt strikt ordnad med både inbyggd man- och fägård. Att jämföra med den götiska som kännetecknas av en glest kringbyggd mangård med mer oregelbundet placerad fähusbebyggelse. 5 Äldre kartmaterial från regionen visar dock att det finns stora variationer på de uppländska gårdarnas utformning, ofta med mer fritt placerade byggnader. 6 Gårdsmiljön bestod långt in på 1800-talet av ett flertal olika byggnader med specifika funktioner, ett så kallat månghussystem. Placeringen av de olika husen tog hänsyn till dess funktion och praktiska användning, exempelvis placerades bastu och smedja i en yttre krans på grund av brandrisken. Under 1700-talet gick utvecklingen mot att förena olika funktioner under samma tak, bland annat för att spara in på byggnadsmaterial. Äldre hus flyttades och sammanfördes på ett nytt läge. Byggnader blev nu både längre och högre. Med jordbruksreformerna under talen omformades byar. Särskilt genomslag fick laga skifte i början på 1800-talet, som ledde till omflyttning av många gårdar. Timmer som byggnadsmaterial lämpar sig särskilt väl för nedplockning och återmontering. Timmerhus har således en inneboende tradition av förflyttning som innebär att de ofta inte är belägna på sin ursprungsplats. Rödfärgningen av timmerhus är ett sent tilltag som fick fäste på landsbygden först under 1800-talet. Dess förr innan var timmerhusen omålade och väderbitet gråa. 7 Hustyper Bostadshusets utveckling från medeltiden och framåt brukar beskrivas genom en kronologisk indelning av ett antal hustyper. Kännetecknande är att husen blir allt större med allt fler rum. Indelningen är schematisk och en vägledning, men det står klart att det finns både regionala och lokala variationer som inte låter sig rymmas 2 Hammarlund-Larsson 137: Muntligen Ringström 2009 Rosberg Erixon 1952:288f Bratt & Källman 1988:44 7 KMVprogram för Norrtälje 39:1987 9

10 inom denna kronologi 8. Enkelstugan räknas som en av de äldsta boendeformerna. Den var vanligen utformad med tre rum, en förstuga, en större stuga (kök) och ett mindre rum (kammare). Även parstugan har en lång tradition och var en vanlig boendeform på 1600 och 1700-talen. 9 Parstugan utgår från enkelstugans plan, men har ytterligare en stuga. Sidokammarstugan som består av stuga och kammare med direktingång till stugan är känd sedan 1700-talet, men blev vanlig i början på 1800-talet. 10 Hus med sexdelad plan har varit i bruk sedan 1600-talet och är en mer exklusiv boendeform. 11 Gårdens förvaring var vanligtvis uppdelad på flera byggnader. Fatburer, härbren och loftbodar är alla exempel på förråd som kunde innehålla husgeråd, kläder och matvaror. Förråden placerades inom synhåll för gården, men något avsides, för att undvika den direkta brandfaran vid manbyggnaden. Fatburen är känd sedan 1600-talet och vanligen utförd med kvadratisk plan, i två eller tre våningar med pyramidtak. Som byggnadstyp förekommer fatburen främst i östra Sverige. 12 Härbren kunde vara utformade på många olika sätt, vanligen med ett eller två rum. Stolpboden är en variant som var vanligt förekommande. Dess upphöjda underrede motverkade fukt- och skadedjursangrepp. Många stolpbodar har med tiden blivit nedflyttade till marknivå. 13 Gavelboden, med ingång på gaveln, är en vanlig variant med lång tradition. Loftboden med en övre våning är något senare. Upplands äldsta är från slutet på 1400-talet och början på 1500-talet. 14 Även den fungerade vanligtvis som förråd, men kunde även inrymma sommarbostäder. Ängslador och andra byggnader som användes för höförvaring var vanligen av enklare karaktär, då det inte ställdes så höga krav på täthet i väggar och golv. Sockenmagasin, som var en gemensam förvaringsplats för byns invånare, finns belagda sedan tidigt 1700-tal och var vanligen inrymda i stolpbodar centralt i byar eller nära kyrkan. 15 Kornladan är en medeltida förlaga till parlogar och enkellogar. 16 Parlogen och den något mindre varianten trösklogen är vanligt förekommande på bondgårdar i spannmålsbygder. I områden med sämre jordbruksförutsättningar dominerar enkellogen. 17 Parlogen hade vanligen en ingång centralt på ena långsidan och en motstående parlucka. Mittdelen med logkista och tröskgolv var oftast träbelagt, undantaget i sydsverige där golvet istället bestod av packad lera. Under 1800-talet rationaliserades förvaringen av spannmål och nya byggnader utformades med tröskgolvet på andra våningen. Djurhållningen var en annan viktig del av gårdens försörjning. Fähusen var till en början ofta småskaliga och utformade med ett rum. Slitaget på husen var stort, särskilt avträdet satte spår. Fähusen hade därför ofta två lager golvbrädor. I mitten på 1800-talet kom stora ladugårdar att alltmer ta över småhusens funktioner. Under 8 Andersson och Sjömar Erixon 1947: Erixon 1947: Arnstberg 54: Erixon 1947: Erixon 1947: Sjömar1988:42 15 KMV Norrtälje 43:1987; Arnstberg 1976:68ff 16 Erixon 1947:87 17 Arnstberg 1976:60 10

11 samma tak inrymdes alltifrån stall till loge, fähus och vagnslider. Timmerstommen levde vidare i vissa delar som stall och fähus medan längorna i övrigt utformades med brädklädd stolpstomme. 18 Utöver redan nämnda aktivitetshus förekommer en rad andra funktioner som inrymdes i olika bodar exempelvis smedja, linbastu, mjölkbod, brännvinsbod och iskällare. Daterande drag Den äldre timmerkonsten, med rötter i medeltiden, visar prov på en mångfald av tekniska varianter. Lokala skillnader är mer regel än undantag. Det medför svårigheter i bedömningen av timmerhusens utveckling. Runt, ovalt och fasetthugget timmer, sneda hak, hög och kraftig beta samt långa halsningar signalerar emellertid hög ålder. Byggnadstekniskt sker en förenkling av både teknik och utförande under talen. Utvecklingen kan se olika ut i olika områden men det finns en allmän tendens av rationalisering i timmerbyggandet. Timmerform och knutar uppvisar med tiden en större samstämmighet när det gäller hak, beta och bearbetning. Utvecklingen går generellt mot rektangulärt timmer med raka hak och rektangulära knutskallar. På vissa håll sker övergången redan på 1600-talet och på andra inte förrän in på 1800-talet. Från 1850 kom slutligen släta knuthörn att dominera timmerhusbyggandet. 19 Fig 1. Dubbelkatt med sneda över- och underhak. Allemoraboden (15). Bild Lp När det gäller att åldersbestämma en timmerbyggnad genom byggnadsteknik finns som redan antytts otaliga fallgropar. Regionala skillnader är en viktig aspekt. Olikheter i utförandet inom en timmerbyggnad hör också till vanligheten och kan bero på en hel rad olika saker. Timmer är ett material som lämpar sig väl för återanvändning, kraven på slutresultatet kan variera inom en byggnad och resultera i olika angreppssätt, tekniken varierar dessutom mellan timmermän 20. Nedan följer en genomgång av generella tekniska särdrag som används vid datering av timmerbyggnader. Det kan dock inte nog understrykas att det finns otaliga undantag. Underrede (saknas ofta helt, då skadade underreden ofta avlägsnades utan att bli ersatta) - ridande stolpe (ur bruk på 1700-talet 21 ) - intappad stolpe (känd fr 1650, vanlig på talet) 18 Arnstberg 1976: 65f 19 Arnstberg 1976: Arnstberg 1976:93f 21 Erixon 1947:577 Fig 2. Trapetsformad syll är också ett tecken på hög ålder. Stora Säby 1:4 (1). Bild Lp

12 Timmerform - runt, ovalt och facetterat (facetterat timmer i Uppland fram till 1600, in på 1700-talet i södra Sverige) 22 - rektangulärt (planbilat virke blir mer allmänt under 1600-talet) 23 Knut - rännknut (äldsta kända knuten, förekommer in i nutid 24 ) - dubbelkatt, över och underhak med mittbeta (belagd fr 1200-tal, försvinner omkring I Uppland finns denna knuttyp i Allemoraboden som är dendrodaterad till 1490-talet) 25 ) - enkelkatt, över och underhak med beta på en sida(kallas av Erixon för Leksandsknut, alltmer vanlig under 1600-talets andra hälft) - dubbelhaksknut, över- och underhak utan beta (belagd fr senmedeltid, förk in i 1900-tal) 26 - slätknut dominerar efter 1850 Beta (ju större ju äldre) - bred och hög beta (finns ex på små betor redan från 1500-talet) - betan minskar i storlek under 1600-talet Halsning (ju längre ju äldre) - diskret under (fram till ca 1550) - kraftiga både under och över (både rännknut och dubbelkatt 1500-tal) - halsningen avtar i längd och mister sin dekorativa funktion under talet (finns dock kraftiga exempel i Uppland från 1600-talet) Hak - sneda hak (belagda under talen, avtar under 1700-talet) - raka hak (känt från 1500-talet och framåt, ökar under 1600-talet, men tillhör främst talen) 27 Golv - klovor lagda på syllstockar (synliga utv) - sågade brädgolv (intro på 1700-talet, bilade trägolv avtar gradvis fram till ca 1850) 28 Allmänna företeelser av äldre karaktär - lägre dörrar, och kvadratiska, fyra till fem stockvarv - gåtstock med svärd - golvklovor synliga i exteriören - dekor 22 Arnstberg 1976: Arnstberg 1976: Arnstberg 1976:96 25 Arnstberg 1976:104ff 26 Arnstberg 1976: Arnstberg 1976:104f 28 Arnstberg 1976:90 12

13 Fig 3. Skiss av enkel- respektive dubbelkatt. Enkelkatten har sidoställd beta och Sammanfattning av undersökningen Dendrodatering Givna ekonomiska förutsättningar styrde antalet möjliga provtagningar. De fem objekt som nu blivit daterade är förhoppningsvis bara startskottet på en kronologi som är tänkt att kompletteras i framtiden. Det långsiktiga målet är att bygga på baskunskapen om timmerhusens utveckling i Uppland. Resultaten från provtagningar genomförda 2009 redovisas nedan. Där uppges även objekt som var dendrodaterade sedan tidigare. Tyvärr var en av dessa dateringar högst osäker och sannolikt missvisande. Daterade sedan tidigare Objekt 8. Kista 1:2 och 1:3, brännvinsbod på Väddö hembygdsgård resp (Obs den daterade syllen är definitivt utbytt och därmed inte samtida med bodens väggar. Objekt 11. Sättra 1:5, matbod - har ej fått ta del av resultaten, men enligt ägaren 1550-tal. Objekt 15. Allemora boden har ej fått ta del av resultaten, men enligt ägaren 1400-talets andra hälft. Daterade inom projektet Objekt 3. Häverö ka, loftbod Objekt 5. Snåret, loftbod flyttad från Björndal i Riala till Riala hembygdsgård bottenvåning, 1825 loftvåning. Objekt 13. Ekeby 2:6, loftbod/visthusbod Objekt 14. Hembygdsgården Erikskulle, Söderbykarls hembygdsförening, bod flyttad från Vik Objekt 24. Fångbod från Kimsta, nu på Skånela hembygdsgård Objekt som vore intressanta att datera Objekt 1. Stora Säby 1:4 för att utreda om boden är samtida med huvudbyggnaden från 1600-talet. 13

14 Objekt 9. Senneby 2:15 intressant loftbod med synliga golvbrädor, enkelkatt, små rekt gluggar, gudsögon, dekorativ kantlist. Objekt 18. Vidbo Krogsta 2:1 sammanhållen miljö, välbevarad enhetlig loftbod med synliga golvbrädor, små rekt gluggar med skjutbara luckor och gudsögon, se bild på framsidan. Objekt 30. Kårstaby 35 enkelkatt, gudsöga, välbevarad helhet. Iakttagna särdrag för Uppland Antalet daterade timmerbyggnader i Uppland är ännu knapphändigt, vilket fortfarande gör det svårt att se tendenser när det gäller teknik och ålder. Bland de inventerade objekten framgår dock att Uppland har en mångfald när det gäller varianter på stockformer. Den ovala formen finns runt om i Uppland, men har inte påträffats i någon större utsträckning i övriga landet. 29 Raka hak finns belagda relativt tidigt i Uppland, exempel finns redan från 1500-talet. Långa halsningar som generellt är ett äldre drag finns i Uppland. Det förekommer dock även byggnader av hög ålder med korta halsningar, exempelvis Sprötslinge, i Upplandsdelen av Uppsala län. 30 I Uppland finns ett förhållandevis stort antal byggnader med facetterat timmer. Beståndet utmärker sig något i jämförelse med övriga landet. Bruket av den facetterade timmerformen avtar i Uppland i och med införandet av planbilat timmer omkring I södra Sverige förekommer facetterat timmer betydligt längre, ända in på 1700-talet. 31 Typiskt för Uppland är också de återkommande dekorativa inslagen. Dekoren kan återfinnas på exempelvis ändstockar, fasadtimmer och takfot. Kännetecknande för den östsvenska dekoren är böljande former som i Ekeby. Den östsvenska timmerdekoren har en rik variation både när det gäller former och teknik. 32 Enligt Rolf Ringström uppvisar de uppländska timmerhusen många likheter med Norge. Förekomsten av ovalt och ovalfacetterat timmer är ett exempel. Rännknuten uppträder och försvinner vid ungefär samma tid i Norge och Uppland, sent 900- tal till omkring Den ålderdomliga knuttypen dubbelkatt med sneda hak uppträder i slutet på 1200-talet i både Norge och Uppland. 33 I Uppland påträffades en sådan knut vid en arkeologisk undersökning i Uppsala, vid Studentholmen. 34 Slutsatser från resultaten Urvalet för datering var tänkt att försöka ringa in åldern för vissa daterande särdrag i Uppland. Sammantaget visar dateringarna att många särdrag som brukar bedömas som äldre än 1600 finns kvar i bruk senare, i flera fall in på 1700-talet Ringström muntligen Rimgström muntligen Arnstberg 1976: Ringström, muntligen Berg Ringström muntligen 2010

15 En utgångspunkt har exempelvis varit att hus med golvtiljor, som är synliga ut i fasaden, bör vara äldre än Analysen av Skånela fångbod gav en datering omkring 1760, vilket visar att synliga golvtiljor är ett drag som lever kvar långt in på 1700-talet. Samma bod hade även små dörröppningar och små rektangulära gluggar, vilket är ytterligare tecken som brukar indikera en ålder före Dateringen av boden i Häverö till sent 1500-tal, bekräftade i stor utsträckning den datering som redan uppskattats utifrån okulär besiktning. Knuten i form av sned dubbelkatt, med mittbeta och sneda hak både uppe och nere, är en något sen variant på en ålderdomlig knuttyp. Timmerformen vittnade dock om att det sannolikt rörde sig om en övergångsfas. Stockarna har en svagt sexkantig form och är väl bearbetade med bandkniv, både i ytan och genom rundade mjuka övergångar i över- och underkant. Golvklovorna var även här synliga i fasaden och i ena väggen fanns en liten rektangulär glugg med skjutbar lucka. Erikskulle, en bod med facetterat timmer, var yngre än väntat och daterades till 1590-talet. Här var det timmertypen och gåtkonstruktionen som vittnade om hög ålder. Facetterat timmer anses generellt vara på väg att fasas ut till förmån för planbilat rektangulärt timmer i slutet på 1500-talet. Gåt och timmeranslutning var av skiftesverkstyp, timret löper in i gåten, vilket har tolkats vara en äldre variant. En förklaring till att denna lever kvar längre i Uppland kan vara det utbredda bruket av skiftesverk i regionen. Det facetterade timret hade bredare knutskallar än brukligt för denna timmerform, vilket skulle kunna var ett tecken på att det rör sig om en något senare variant. Fig 4. Rundtimmer med kraftig halsning nedtill och dubbelkatt med sneda över och underhak. Knuthörn på Sättra 1:5 (11). Bild Lp Parboden i Ekeby hade en ålderdomlig dekorativ takfot. I kombination med små dörröppningar, inslag av lutande betor och svagt trapetsformad syll indikerade den okulära besiktningen en högre ålder än den givna dendrokronologiska dateringen, som hamnade på 1770-talet. Prioriterade objekt för upprustning Objekt 11. Sättra 1:5 oerhört dåligt skick och en mycket intressant miljö och byggnad. Objekt 14. Hembygdsgården Erikskulle, unik bod med facetterat timmer i behov av reparation. Fig 5. Facetterat timmer med tydlig mittås. Knuthörn på Erikskulle (14). Bild Lp

16 Framtiden Inventeringen av Upplands timmerhus är ett angeläget projekt som bör få en kontinuerlig fortsättning. För att kunna värna en ofta hotad byggnadskategori krävs mer kunskap om beståndet. Skyddet för dessa byggnader är i nuläget närmast obefintligt. Genom att bygga upp kunskapen om regionens timmerhus ökar möjligheten till att säkerställa ett bevarande på lång sikt. Det är ett arbete som bör prioriteras, eftersom de knuttimrade husen tillhör en byggnadstradition som har präglat landskapet sedan vikingatiden. 35 För att bringa större klarhet i den uppländska timmerhustraditionen krävs ett större antal dendrokronologiska dateringar, en mer heltäckande inventering samt en satsning på att hjälpa timmerhusägare att ta hand om sina klenoder. Ett sätt att få en överblick i landskapet vore exempelvis att uppmuntra hembygdsföreningar att inventera sina socknar. Något som tycks fungera med framgång i Hälsingland. Där har man även genomfört ett med statliga medel finansierat dateringsprojekt som omfattar ett 30-tal timmerbyggnader. 36 Referenser Andersson, G. & Sjömar, P Bostad och Byggnadsteknik i timrade hus. Timmerhuskultur en tusenårig byggnadstradition. Leksand. Arnstberg, K-O Datering av knuttimrade hus i Sverige. Nordiska museet. Stockholm. Berg, A Norske tømmerhus frå mellomalderen. Oslo. Bratt, P Mälaröarna kulturhistoriska miljöer. Ekerö kommun. Gällivare. Bratt, P. & Källman, R Kulturminnesvårdsprogram för Sigtuna kommun. Stockholm. Bratt, Carlsson och Eklund mfl Upplands Väsby kulturhistoriska miljöer. Uddevalla. Bratt, P & Källman, R Kulturminnesvårdsprogram för Danderyds kommun. Stockholm. Bratt, P. & Källman, R Kulturminnesvårdsprogram för Sollentuna kommun. Stockholm. 35 Rosberg Hovanta

17 Dyhlén-Täckman, I Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun. Stockholm. Erixon, S Svensk Byggnadskultur. Stockholm. Erixon, S, Byggnadskultur. Oslo. Hammarlund-Larsson, C Nacka kommun Kulturhistoriska miljöer. Stockholm. Henriksson, M Uppsala läns äldsta timmerbyggnader. Upplandsmuseet. Hovanta, E Medeltida timmerhus i Hälsingland. Gammal Hälsingekultur. Helsinglands fornminnessällskap nr 3-4. Gävle. Malmlöf, M Kulturmiljöer i Solna. Morger, K Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun. Del 1. Stockholm. Morger, K Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun. Del 2. Stockholm. Rosberg, K Vikingatidens byggande i Mälardalen. Ramverk och knuttimring. AUN 38. Uppsala Universitet. Sundström, L. & Boogh, E Byggnadsminnesdokumentation Stora Säby. Stockholms läns museum. Åhlenius, N Uppländsk knuttimring. Uppländsk bygd. Arkivmaterial Bebyggelseinventeringar, Stockholms läns museum. Nordiska Museet. 17

18 Bilaga Bilaga 1. Objektlista Nedan följer en förteckning av de byggnader som ingår i inventeringen, (objektnr) Botkyrka Botkyrka sn Sturehov herrgård Magasin (40) Ekerö Färentuna sn Parloge på Färingsö hembygdsgård (34) Färentuna sn Gavelbod på Färingsö hembygdsgård (35) Färentuna sn Trippelbod på Färingsö hembygdsgård (36) Norrtälje Edsbro sn Åsby 6:12 Loftbod (2) Husby sjuhundra sn - Sättra 1:5 Matbod (11) Husby sjuhundra sn Torslunda 2:2 Parbod (12) Häverö sn Häverö kyrka Tiondebod (3) Riala sn Allemoraboden Sädesbod (15) Riala sn Dämsboda 1:4 Härbre (4) Riala sn Snåret Riala hembygdsförening Loftstuga (5) Riala sn Ekeby 2:1 Bod(6) Söderbykarl sn Ekeby 2:6 Saltbod (13) Söderbykarl sn Erikskulle, Sädesbod på Söderbykarls hembygdsf (14) Söderbykarl sn Stabby 2:8 Bod (7) Söderbykarl sn - Senneby 2:15 Parbod (9) Söderbykarl sn Stensta säteri Fatabur (10) Väddö sn Kista 1:2 och 1:3 Brännvinsbod på Väddö hemb och fornmf (8) Salem Salem sn Ängstugan? Parloge med mittdel ( 37) Salem sn Nedre Söderby Loftbod på Salem hemslöjdsförening(38) Salem sn Ängslada (39) Sigtuna Haga sn Haga kyrka Tiondebod (25) Husby-Ärlinghundra sn Spannmålsbod på Husby-Ärlinghundra hembygdsgård (20) Husby-Ärlinghundra sn Älgesta 6:1 Parloge (16) Norrsunda sn - på område för Arlanda golfklubb Parbod (17) Norrsunda sn Oppgården Åshusby Bodlänga (23) Skånela sn Fångbod på Skånela hembygdsgård (24) Vidbo sn- Krogsta 2:1 Spannmålsbod ( 18) Vidbo sn Örby 7:1 Spannmålsbod (19) 18

19 Sollentuna Sollentuna sn Ytterbygård Uthusbod (27) Bög sn Bögs gård Trippelbod (26) Stockholm Bromma sn Stora Ängby slott (Stiftelsen hemvärnsgården Stora Ängby) Fatabur (33) Upplands Väsby Ed sn - Runby Övra 1:12-13 (Lövstavägen ) Parloge (31) Ed sn - Runby Övra 1:12-13 Bod (32) Vallentuna Vallentuna sn Kragstaby 5 (Oppgården) Slöjdbod (28) Vallentuna sn Kårstaby 35 Matbod (30) Vallentuna sn Gällsta 4:8 Parbod (29) Österåker Österåker sn Stora Säby 1:4 Bodlänga av lofttyp (1) Byggnadsminne 1978 Uppsala län Invid gränsen till Haga sn, Sigtuna kn - Källbo ängar Parloge (21) Invid gränsen till Haga sn, i Vassunda sn, Sigtuna kn Örby 1:26 Parbod (22) 19

20 1 Bilaga 2. Byggnadsinventering, objekt Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: Bodlänga av lofttyp nuv: förråd? Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Magnus och Gunnar Sjöström? Fastighet: Stora Säby 1:4 Flyttad:? Socken/kommun: Österåker/Österåker Gårdsmiljö: Stora Säby herrgård Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 14 Antal stockar i gavel: 24 Lägsta syllen i: B1-D1 Höjd långvägg/gavel: 3,13x4,80 m Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: Nej Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Punktvisa stenar Takkonstruktion (nuvarande): Åstak med enkupigt tegel på undertak av liggande brädor, dubbla gavelskivor av trä, utskjutande loft vars bärande tassar når ut i liv med takets ytterkant Takkonstruktion (äldre): Dörr: D1-4, lika, varv tre tröskel, öppningar A4-9, 140x100cm, enkeldörrar av fyra stående skavda brädor med handhuggen spont, smidda äldre beslag Dörr, gåtkonstruktion: D1-4, samtliga fyra öppningar har gåtar med svärd samt tapp uppe och nere, gåthöjd 140 cm, 18x12 cm med spetsiga svärd, ca 4 cm långa, D5, Sekundär dubbelport, B 2-12, 210x180cm Fönster: Tre g 4x 80 cm, mellan varv C9-10, öppnar sig inåt nästan osynliga exteriört, en öppning varv 8-9,5, 44x98 cm, utgår från en äldre mindre glugg, Sekundär öppning i D 84x13cm Interiör: Avdelad med timmerväggar i fyra rum med ursprungliga ingångar i A, en sekundär på gavel B, golvklovor mellan A och C Längd/bredd: 17x5,5m Stighöjd: 2m/10varv ger 20 cm Timmerteknik: Knuttyp: Dubbelkatt, med över och underhak, knutskalle 16 cm bred Timmerform: Rektangulär, trapetsformad kraftig syll (43 hög, 28 bred nere och 14 cm uppe), zickzackskarvar mot C Bearbetning: Planbilat, skyrhuggning invändigt, plugghål i D7 troligtvis för byggnadsställning Såthöjd cm: 1-2 Halsning: längd: cm Knutskallens form: X Betans form: Svagt sneda sidor, 8-9 cm bred, 3-4 cm hög, ibland större Hakets form: Raka Dekor: Mjuk rundad övergång där mellanväggarnas yttre knutar möter det utkragande loftet Inskriptioner: Nej Kulturhi skydd Byggnadsminne Övrigt: Miljö: Uppförd i mitten på 1600-talet, hb ombyggd på 1760-talet till nuvarande rokokostil. Två flyglar, en fd bagar- och bryggstuga och en loftbod. Herrgården bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick och är därtill synnerligen märkliga (Bm-förklaringen 1978). Planen är hämtad från byggnadsminnesdok (Sundström &Boogh 2001). Ytterväggar 10 varv, utkragande loftdel tre varv hög. Golvklovor synliga utvändigt i fasad A och C, Loftboden ingår som flygel i en gårdsmiljö med en motstående flygel inredd till bostad. Skydd: Byggnadsminne sedan , bmdok från , fönster i väst saknar numera båge. Datering: 20

21 Bild Bild Lp

22 2 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Loftbod nuv: Utställning Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Edsbro hembförening Fastighet: Åsby 6:12 Flyttad: Från Valla,gåva från Gusta Nilsson 1939 Socken/kommun: Edsbro/Norrtälje Gårdsmiljö: Björksättragården, också ditflyttad 1948 Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 1-9 / 9-11 Antal stockar i gavel: 17 Lägsta syllen i: A & C Höjd långvägg/gavel: 2,5/4m Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: A9-C9* Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Stenar i hörn och mitt Takkonstruktion (nuvarande): Åstak med klena sidoåsar, rekt takås, nytt undertak av stående ramsågade brädor, enkupigt tegel, gavelskivor och nock av svartmålade brädor Takkonstruktion Mångåstak (äldre): Dörr: A Enkel, stående brädor (32,26,20,17cm), kraftig låskloss, öppn varv 3-6, 155x92cm Dörr, gåtkonstruktion: A gåtar utan svärd, men timmer med not på ena sidan och avsågat på andra sidan, tapp upp och ner Fönster: Nej Interiör: Öppet i nock. Golvklovor mellan A-C, mittdelen utbytta mot ramsågade plank. Inhak för äldre anslutningar antyder att flera varv är sekundärt placerade Längd/bredd: 5,3 / 3,65 m 2m=8,5 varv ger 23,5 cm Timmerteknik: Knuttyp: Dolda bakom knutlådor, sannolikt dubbelkatt, över- och underhak Timmerform: Rektangulär, en invändigt rund i C, sek behuggning inv på samtliga i A Bearbetning: Planbilat, ofta sekundärt behuggen invändigt - lite ruffig yta, skyrhuggning förek frekvent Såthöjd cm: 3-4 Halsning: Under tydlig cm, över sekundär längd: cm Knutskallens form: Betans form: Svagt sned, 6 cm hög ca 9 cm bred Hakets form: Sneda Dekor: Inskriptioner: Romersk märkning på C och D1-10, D-röste märkt m streck Kulturhi skydd Övrigt: Vägg C-D är inkäldda med locklistpanel. Utkragning i A skjuter ut 62 cm. Flera varv är utbytta A8, B11, C9-10. * Invändigt syns spår efter två äldre lägen för mellanbjälklag: Ett mellan A8-C8, spår finns i A. Ett mellan B15-D15, i form av inhak i timret. Sekundärt eller ursprungligt? Datering: 22

23 Bild Lp

24 3 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: Tioendebod/likbodFörråd Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Häverö Fastighet: Häverö kyrka Flyttad:? Socken/kommun: Häverö/Norrtälje Gårdsmiljö: Kyrkogård/prästgård Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 9 Antal stockar i gavel: 16 Lägsta syllen i: A1-C1 Höjd långvägg/gavel: 2,65/ ca 4,2 Bottenbjälklag mellan: A-C* Mellan/vindsbjälklag mellan: B9-D9 Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Kallmur av tuktad sten, större stenar i hörn Takkonstruktion (nuvarande): Åstak och sparrverk av rundtimmer, undertak av ligga breda okantade ramsågade brädor, björknäver, enkupigt tegel, gavelskivor av trä, hängrännor och stuprör Takkonstruktion (äldre): Dörr: A Enkel, st brädor m yttre ligg pärslspont, 165x85cm. C Enkel, st smala brädor, 147x98cm, varv 3-7, kraftig låskloss, inv beslag för inåtg dörr, utv återanv låsbesl Dörr, gåtkonstruktion: A sekundära gåtar av brädor, öppning förstorad. C Gåtar med svärd (4 cm ), 16 resp 19cm breda och x13 cm djupa, Fönster: A Glugg varv 6-7, 10x12cm Interiör: Golvklovor från A-C, på syll varv 1. Inhak 5,5 cm djupa, i A5 och A6. Längd/bredd: 5,35 / 4,85 m 2m=7 varv ger 28,5 cm Timmerteknik: Knuttyp: Inklädda med knutlådor, dubbelkatt, över- och underhak Timmerform: Rektangulär, men svagt sluttande interiört i D och A, rund såt Bearbetning: Bilat, därefter skavt även in i såten. Tydlig skavning på C, vid dörr Såthöjd cm: 1-3 Halsning: Över och under längd: cm cm Knutskallens form: Betans form: Sneda sidor, 10 cm bred och 9 cm hög, inhak 3 cm Hakets form: Sneda, 10 cm djupa, 15 cm höga Dekor: Nej Inskriptioner: Märkning med streck i hörn, A-5-9 mot D, C mot vägg D, Kulturhi skydd Övrigt: Loftstuga med utkragning och ursprunglig ingång på vägg C. Samtliga fasader inklädda med ramsågad lockpanel av varierad bredd. Utkragning skjuter ut 52 cm. *Bottenbjälklaget är av klassisk typ, belägen innanför fasaden på enskilda stenar. Alltså inte som på många andra ställen samma som nedre varvet i fasaden Datering: Dendrokronologisk analys inom projektet gav dateringen

25 Bild Lp Bild Lp Bild Lp

26 4 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: loftbod nuv: förråd/bostad Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Per-Erik Persson 1990, tidigare Östanå Fidekomiss Fastighet: Dämsboda 1:4 Flyttad: Renoverad och inbyggd 1992 Socken/kommun: Riala/Norrtälje Gårdsmiljö: Frälsegård, Mälby säteri Konstruktion: Antal stockar i långvägg Antal stockar i gavel:? Lägsta syllen i:? Höjd långvägg/gavel:? /loft:? Bottenbjälklag mellan:? Mellan/vindsbjälklag mellan:? Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: På berg och gjuten klack Takkonstruktion Åstak (nuvarande): Takkonstruktion (äldre): Dörr: D1 Sekundärt dörrblad, ursprunglig öppning, D2 6,5 varv högt. D2 Inåtgående dörr av fyra stående brädor inv, utåtgående ny dörr, dörrhål 135 x 90 cm, äldre lås Dörr, gåtkonstruktion: D1 saknar gåtar, men har timmer med inhak för gåtsvärd. D2 En gåt med svärd, 4 cm långt, tapp upp och ner, anslutande timmer med inhak, Fönster: Nej Interiör: Centrerad mellanvägg A-C, del mot B är inredd till bostad, vägg D och C har sekundärt bearbetad timmeryta, utfört av förra hyresgästen som också tog upp glugg i D, Längd/bredd: 6,6 x 3,7 m Stighöjd: 9,5 varv på 2 m - 21 cm Timmerteknik: Knuttyp: Över- och underhak med beta, svårläst, enbart synlig inifrån Timmerform: Rektangulär Bearbetning: Planbilat, spår av skyrhuggning på mellanvägg mot D Såthöjd cm: 2,5- Halsning: Ibland, i bostadens garderob längd: 3 Knutskallens form: Betans form: Svårläst, endast synlig inifrån Hakets form: Svagt sneda till raka Dekor: Nej Inskriptioner: Flyymärken på mellanvägg mot vägg D Kulturhi skydd Loftbod omnämnd i kmv-program, s197 - ingår i utpekad närmiljö, värdefull enl PBL 3:12. Övrigt: Loftbod med svalgång i övervåning. Troligen ett härbre. Intressant djurhus bakom huset, riktning A-B. Datering: 26

27 Bild Lp

28 5 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: loftstuga nuv: museum/förråd Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Riala hembygdsförening Fastighet: Snåret Flyttad: Ja, Björndal Riala på 1940-talet (HF bildades 1934) Socken/kommun: Riala/Norrtälje Gårdsmiljö: tidigare på 1700-talsgård Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 17 Antal stockar i gavel: 20 Lägsta syllen i: B och D Höjd långvägg/gavel: 3,6/5,2 Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: A9-C9 Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Flyttad kallmurad sten Takkonstruktion (nuvarande): Enkupigt tegel, på läkt och papp, på äldre täckning av stående brädor lagda med lock, åstak. Svarta vindskivor och fotränna av trä, Takkonstruktion Se ovan (äldre): Dörr: D1: Ursprunglig öppning varv A2-6, nu A2-8, 1,45 x 0,9 m, stående brädor klädda utv med liggande panel. Öv : Öppning 1,4x0,9m, 7 varv, Dörr, gåtkonstruktion: D1. Gåt saknas men anslutande timmer är avfasat för anslutning in i gåt, urspr 5 varv hög. Öv: Gåt med svärd på en sida, ev andra gåt dold bakom foder. Fönster: F1 o F2 Sek, en luft, utåtg enkel m 9 rutor, 62x65cm. F3 Urspr öppn, en luft, enkel m 4 rutor, C 5-7, 33x35 cm, avsmaln smyg, F4 Rekt glugg i uk av F2, 15x22 cm. * Loftfönster, se övrigt Interiör: Bakugn utmed vägg B, förskjuten mot C. Välbevarade timmerytor, nytt golv i bv och äldre i öv, ev husbock i hörn BC. Längd/bredd: 4,60x 4,58m Stighöjd: 2m är 9,5 varv Timmerteknik: Knuttyp: Enkelkatt, över- och underhak Timmerform: Rektangulär Bearbetning: Planbilat, spår efter skyrhuggning Såthöjd cm: Halsning: I bv cm, på loft cm längd: Knutskallens form: X Betans form: Rak enkelbeta, 7 cm hög och 8 cm bred, Hakets form: Raka, 12 cm höga Dekor: Nej Inskriptioner: Ritade flyttmärken från 1940-talet? Kulturhi skydd Loftbod omnämnd i kmv-program, s197, ingår i utpekad närmiljö, värdefull miljö enl PBL 3:12. Övrigt: I vägg C7 - ett kvadratiskt ej genomgående inhak. Huggna drag, 2 cm djupa. * Loft: F5, B och F6, D, 3 v höga, en luft, utåtg enkel m blyspröjs, 4 rutor. Datering: Dendrokronologisk analys inom projektet gav dateringen 1811 för bottenvåningen och 1825 för loftdelen. 28

29 Bild Lp Bild Lp

30 6 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Bod m källare nuv: Förråd Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Siv Yttergård, sedan tidigt 1970-tal Fastighet: Ekeby 2:1 Flyttad: Ev Socken/kommun: Riala /Norrtälje Gårdsmiljö: Fråga Stina Larsson Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 8 Antal stockar i gavel: 15 Lägsta syllen i: A och C Höjd långvägg/gavel: 1,54/2,54m Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Ej synlig Takkonstruktion (nuvarande): Rostig skivplåt, jämna tvärfalsar, enstaka hål och lösa tvärfalsar, näver på undertak av 40 cm breda ramsågade stående plank Takkonstruktion (äldre): Dörr: D1 Tre stående brädor (33,32,31 x142 cm), skavda inv, något koniska, dymlade med två tvärslår. Källardörr i C: Stående spont, (21,25,27 cm), 1800-talsbeslag Dörr, gåtkonstruktion: D1: Öppning 6 varv hög, A3-A8, 1,34x0,93m, gåtar med tapp upp och ner, inga svärd, 14x14cm Fönster: G1 varv C5, igenspikad. G2 i D5, 18x42 cm Interiör: Golvbrädor cm breda, från A-C Längd/bredd: 2,8 x 3,5 m Stighöjd: 2m är 10 varv - 20 cm Timmerteknik: Knuttyp: Enkelkatt, över- och underhak Timmerform: Rektangulär Bearbetning: Planbilat, spår efter skyrhuggning inv, exteriör väderbiten, särskilt C och syll i B, skalle i varv 8 avslutas med avfasning för avrinning Såthöjd cm: 3-4 Halsning: Svårt att se, int fylld med föremål längd cm Knutskallens form: X Betans form: Rak, enkelbeta, 10,5 cm bred ca 4-5 cm hög Hakets form: Raka Dekor: Nej Inskriptioner: Flyttmärkning med korta och långa streck. Korta int på A1-9 och långa på röste, långa på D int, Kulturhi skydd Byn är omnämnd i kmv-program s197, utpekad som närmiljö, värdefull miljö enl PBL 3:12. Övrigt: Miljö: Ekeby är Riala sn enda by, 3 gårdar eller fler, typisk för en by i övergångsbygd anpassad till topografin (Kmv-program 1990:197). Entresidan A är påbyggd med ett skjul, Hörn AD saknar knut och gåten ansluter vägg D med stötfog. Datering: 30

31 Bild Lp Bild Lp Planritning redovisar den timmerbyggda delen av huset 31

32 7 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Loge? nuv: Förråd Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Tony Jansson Fastighet: Stabby 2:8 Flyttad: Nej Socken/kommun: Söderbykarl/Norrtälje Gårdsmiljö: Boningshus och ladugård omby 1921 Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 14 Antal stockar i gavel: 23 Lägsta syllen i: A och C Höjd långvägg/gavel: 2,8/4,40m Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: A9-C10 Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Hörnstenar Takkonstruktion (nuvarande): Trapetsorrugerad svart plåt på stickspån, glest liggande ramsågade brädor, åstak av rundtimmer Takkonstruktion (äldre): Dörr: Pardörr, svart, liggande panel på stående ramsågade brädor (14 cm breda), 8 varv hög- A2-A9, 184x170cm Dörr, gåtkonstruktion: Spår i tröskel A1 efter inhak för gåt nere, l 16, br 5 och djup 6 cm Fönster: F1 och F2, en luft, enkelbåge, sex rutor, vita, 3 varv - A5-8, 92x55cm. Loftlucka i B, gåtar m svärd, 6 varv, 95x99 cm. F3 igensatt öppn i C 107x81 cm, glugg i D - gavel 21x22cm Interiör: Timrad mellanvägg, rekt sek förstorad öppning, golvbrädor av klovar, max 32 cm breda, loftgolv delvis nytt Längd/bredd: 7,05 x 4,86 m Stighöjd: 2m är 9,5 varv ger 21 cm Timmerteknik: Knuttyp: Dubbelkatt, - över och underhak Timmerform: Rektangulär, några rundade invändigt, trapetsformad syll Bearbetning: Planbilat, lite ojämnt invändigt, spår efter skyrhuggning Såthöjd cm: 3-5 Halsning: Ibland inv cm längd: cm Knutskallens form: X Betans form: Dubbel svagt sned, 5 cm hög, 9 cm bred Hakets form: Sneda Dekor: Nej Inskriptioner: Flyttmärken streck, på mellanvägg mot A Kulturhi skydd Ingår i Bebinv 1968 Övrigt: Vägg C har återkommande borrhål, både 4 cm och 2 cm i diameter. Ovala ej genomgående borrhål i B. I vägg C finns en tappad skarv varv 2-4 samt en lagning med stående timmer nära hörn CB. Samma hörn har påtagliga rötskador. Vägg D är dold då den ansluter mot en nyare byggnad. Datering: 32

33 Bild Lp Bild Lp

34 8 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Brännvinsbod nuv: Museum Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Väddö hemb o fornminnesf sedan 1947 Fastighet: Kista 1:2 o 1:3 Flyttad: Nej Socken/kommun: Väddö/Norrtälje Gårdsmiljö: Ett hemman i bruk tom 1947 Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 9 Antal stockar i gavel: 15 Lägsta syllen i: Höjd långvägg/gavel: 1,84/2,84m Bottenbjälklag mellan: A1-C1 Mellan/vindsbjälklag mellan: A12-C12 Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Hörnstenar Takkonstruktion Enkup tegel, åstak av rundtimmer, stående lockpanel, hängskivor trä (nuvarande): Takkonstruktion (äldre): Dörr: Skavda stående brädor (33,29,27 cm x 134 cm h), öppning 6 varv hög, A3-8, 124x83 cm, A2-tröskel Dörr, gåtkonstruktion: Lösgåt på båda sidor Fönster: En luft enkel, två rutor, 32x58 cm i C Interiör: Golvbrädor av klovor, cm breda, 6 cm höga Längd/bredd: 2,72 x 2,39 m Stighöjd:9 varv är 184 cm Timmerteknik: Knuttyp: Enkelkatt, över- och underhak, knutlådor över AD och BD Timmerform: Rektangulär Bearbetning: Planbilat, lite ojämn yta Såthöjd cm: 3-6 Halsning: Under längd: 8 cm cm Knutskallens form: X Betans form: Enkelbeta, rak, 10 cm bred, 2,5 cm hög Hakets form: Raka, 4,5 6 cm höga Dekor: Nej Inskriptioner: Ritad märkning, Kulturhi skydd Omnämnd som exempel på månghussystemet i kmv-program del 1, 1986:39. Övrigt: Borrhål, 3 cm i diameter. Gårdsmiljö med ett äldre boningshus från 1700-talet som flyttades inom gården i samband med att man byggde ett nytt Utgjorde ursprungligen två gårdar, blev en gård ca 1850, donerades till hembygdsföreningen när den sista i släkten gick bort I gårdsmiljön ingår förutom de två boningshusen, en äldre visthusbod, ett bränneri/källare, ett stall, en 1800-tals lada i sten och timmer. Datering: En dendrokronologisk analys utfördes av föreningen på brännvinsboden och stallet. Prov togs från bodens syll som gav dateringen 1799, en datering som tyvärr är missvisande då det tydligt framgår att syllträna där proven togs är sekundära, syll A och C. 34

35 Bild Lp Bild Lp

36 9 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Parbod nuv: Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Tea Alshammar sedan 1987 Fastighet: Senneby 2:15 Flyttad: Nej Socken/kommun: Söderbykarl/Norrtälje Gårdsmiljö: Lada, bostad från 1920 ersatt 2008 Konstruktion: Antal stockar i långvägg /loft: 16 Antal stockar i gavel: 23 Lägsta syllen i: A&C Höjd långvägg/gavel: 3,0/4,1 Bottenbjälklag mellan: B1-D1 Mellan/vindsbjälklag mellan: Nej Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Syll mestadels under mark, stora sättningar Takkonstruktion (nuvarande): Enkup tegel, på näver, på obarkade klovor, stak, ryggåsen borta, sidoåsar synliga i gavel D18-19 Takkonstruktion (äldre): Dörr: D1-öppning 125x85 cm, A4 -A9, varv 3 är tröskel, liggande panel med profilerad kant. D2- öppning 120x83cm, A4 -A9, stående ramsågade brädor (32,29,25cm), Dörr, gåtkonstruktion: Samtliga gåtar stumma mot timmer, men tappar upp och ner, D1 gåt 10x14cm, D2 gåt 11x14 cm Fönster: Lucka i B6-8, 36x42cm, infasad karm exteriört med stl 46x53cm, överdel av glugg i D18, glugg av gudsöga i D8-9, Interiör: Mellanvägg, loft i ena delen mot B, golvbrädor, delvis skadade på grund av syllskador Längd/bredd: 6,92 x 3,82 m Stighöjd: 7 varv är 1,35 m Timmerteknik: Knuttyp: Enkelkatt, med över-och underhak, skalle cm bred Timmerform: Rektangulärt timmer och trapetsformad syll (28 cm hög, 16 bred nere och 13 uppe) Bearbetning: Planbilat med vågiga spår Såthöjd cm: 2-4 Halsning: Ja längd cm Knutskallens form: X Betans form: Enkel m raka sidor Hakets form: Raka, ca 7 höga Dekor: Kantprofilering på den utkragande delens underkant i A, samt droppnäsa i hörn B9-10, mittknut i A Inskriptioner: Flyttmärken av streck inv Kulturhi skydd Övrigt: Byggnaden är mycket förfallen, syll saknas på grund av röta utmed stora delar av A, delar av B och hela C. Golvbrädor var tidigare synliga i fasad A och syns ännu delvis i C. Datering: 36

37 Bild Lp Bild Lp Bild Lp

38 10 Inventering av äldre timmerbyggnader i Uppland, Stockholms län Administrativa uppgifter: Datum: Funktion: urspr: Fatabur nuv: - Inventerare: Cecilia Pantzar Ägare: Berit och Magnus Söderström Fastighet: Stensta säteri Flyttad: Socken/kommun: Söderbykarl / Norrtälje Gårdsmiljö: Stensta säteri, hb uppförd 1720-talet Konstruktion: Antal stockar i långvägg Antal stockar i gavel: 14 Lägsta syllen i: B &D Höjd långvägg/gavel: 3,25/3,25 /loft: 14 Bottenbjälklag mellan: A-C* Mellan/vindsbjälklag mellan: A11-C11 Byggnadsdel Beskrivning (höjdxbredd) Grund: Direkt på berg i fasad A, övriga sidor på högt fogat murverk med tuktade stenar, öppning i muren på B som leder in i källare med glugg i D. Murbredd 125 cm, höjd ca 186 cm Takkonstruktion (nuvarande): Valmat korrugerat plåttak, äldre täckning av stickspån på undertak av liggande brädor. Bilat sparrverk med dubbla hanband Takkonstruktion (äldre): I mellanväggens översta varv finns återkommande inhak med 205 cm mellanrum, 16 cm djupa, 8 x 4 cm Dörr: D1, pardörr med liggande faspanel, tjärad, öppn A2-9,5, sekundärt förstorad. D2, enkel av stående brädor invändigt skavda, 38, 37,5, 29 cm breda (utsidan ej tillgänglig), öppn B3-8 Dörr, gåtkonstruktion: D1, sekundärt förstorad, gåtar saknas, karm av brädor. D2, gåtar med tapp upp och ner, svärd in i timmer, timmernot skarpt vinklad, gåthöjd 144 cm, Fönster: G med skjutlucka i D, varv 8-9, 23x36cm, glugg i källare D 54x 81 cm Interiör: Interiören avdelad centralt med mellanvägg från B-D, 12 varv hög, endast delen mot A tillgänglig, sågade golvbrädor, inhak för sädesfack i A, B, mellanvägg och D, varv 2-7. Öppen vind Längd/bredd: 8x8,07m, källare 6,94x6,66m Stighöjd: 2m är 9 varv ger ca 22cm Timmerteknik: Knuttyp: Enkelkatt? Över- och underhak Timmerform: Rektangulär Bearbetning: Planbilat, välhugget, små korta huggspår Såthöjd cm: 2-7 Halsning: under längd: 11 cm cm Knutskallens form: Betans form: Hakets form: Dekor: Inskriptioner: Kulturhi skydd 38 Endast synlig inifrån, tycks vara sned, 2,5 cm hög, 14 cm bred, ev enkel Svagt sneda, ca 10 cm höga Omnämnd i kmv-program s 136, värdefull miljö enl PBL 3:12, byminne överväges. Ingår i bebinv Övrigt: I KMV-programmet beskrivs Stensta säteri som ett representativt ex på en sätesgård med belägg ner i medeltid. Fataburen framhålles särskilt bland ekonomibuggnaderna, eftersom den utgör en bland få i länet ( 1990:136). Magnus Söderström är den sjätte generationen på gården. Bottenbjälklaget är beläget innanför varv 1, på samma nivå som varv 1, golvbjälklaget löper ovan bottenbjälklaget mellan B och D, når ej ut i fasaderna. Liten tillbyggnad på B med pulpettak, slät stående brädpanel, dörr i B leder dit. Fasaderna i övrigt inklädda med locklistpanel, återkommande rötskador nedtill, särskilt allvarliga utmed fasad B, Datering: