D agm ar W aldner. B e w e g u n g be le bt, die K r a t t be vvähren w i r d, e in e n

Transkript

1 . (ti) S ärtryck ur tidskriftc?i Verd a n d i i gi y. In n e b ä r a m a t ö r k i n e m a t o g r a f i e n en l ö s n in g av s k o l k i n e m a t o g r a f i f r å g a n? 1!' E t t i n lä g g a v D agm ar W aldner.»d ie Z u s a m m e n h ä n g e b e g re ife n, die ktinstli c h e n z u b e s c h n e i d e n u n d di e na ti ir li cli en w i e d e r h e r z u s t e l l e n, d a s is t die e ige ntl ic li e A u f g a b e d e r K i n o r e f o n n u n d d i e s e l b e n i c b t a u f G ia u bens-^ätze fe s tz u l e g e n, s o n d e r n d e n i h r z u s t r ö m e n d e n K r ä f t e n A n h a l t s p u n k t e z u m W e i t e r d e n k e n zu g e b e n, i s t die A ufg a be. D a n n is t e s ke in Zvveifel, d a s z d i e u n b e s t r e i t b a r m ä c h t i g e G e is ti g k e it, die d ie s e B e w e g u n g be le bt, die K r a t t be vvähren w i r d, e in e n b lo s z z a h l e n s t a r k e n F e i n d zu b e s i e g e n! Sc h a ffe u w o l l e n i s t i m m e r s t ä r k e r a ls g e d a n k e n l o s e r R a u b bau.» H. Häfker. Ar 1913 trä d d e am atörkinem atografin första gången så att säga påtagligt inom min erfarenhetssfär, dels i form av några mycket blygsam m a försök, företagna av tvcnne tyska lärare p å deras eget initiativ och med lånade kam ero r i avsikt att experimentera vid undervisningen i resp. skolor, dels vid ett besök hos den sto ra fotografiska firman E rn e m a n n i Dresden, där Dr. Aue ägnade m ånga tim m ars osp a rd m öda åt att göra m ig förtrogen m ed h ithörande ap parater. Synnerligen tilltalade mig en av dessa, en liten, lätthanterlig apparat, betingande ett pris av circa 400 Mk, vilken i sig förenade den dubbla fördelen av att vara lika a n v ä n d b a r i sin egenskap av kam era som projektor. E h uru a m a törkinem atografin redan r g r a i den ledande, alltid påpassliga reform tidskriften»bild und Film» (M.-Gladbach) bragts p å tal, tog det nästan ett års fördjupande studier av reform kinem ato' ) S e d a n o v a n s t å e n d e s k r e v s, i n g å r u n d e r r ä t t e l s e fr å n d e n k i n e m a t o g r a f i s k a s tu d i e k l u b b e n i W i e n» K a s ta lia», a t t m a n in o m d e n s a m m a ä r s y s s e l s a t t m e d a t t o r g a n i s e r a a m a t ö r f i l m n i n g e n till f o l k b i l d n i n g s ä n d a m å l. O

2 grafiska förhållanden, innan jag till fullo insåg, att den av Th. Stein 1913 ånyo i»film und Lichtbild» (sid. 35, 57, 93) p å pekade amatörkinematografin innebar lösningen till den segslitna, av reformivrare ända till leda om diskuterade skolkinematografin, ja att den utgör ett så betydelsefullt medel till allmän frigörelse från»slaveriet under film fabrikanterna», till oberoende för folkbildningsvännerna, att det helt enkelt vore oförsvarligt att icke taga fasta därpå. F ör att rätt kunna förstå innebörden i ett dylikt påstående fordras emellertid en liten rekapitulation av hittills företagna skolkinematografiska åtgärder, av de om otrolig möda och tålam od vittnande försöken i det land, som hittills hunnit längst på om rådet, nämligen Tyskland. Dessa försök ha avsett att realisera den kulturella filmens effektiva systematiska utnyttjande och i,tadigvara?ide plats i skolorna genom en be tryggande organisation i fråga om den regelbundna filmtill gången och -anskaffningen, filmernas signerande, förseende med vederhäftiga, ändam ålsenliga textförklaringar, arkivering, låneförm edling etc. Frågan har för övrigt i dessa dagar vunnit för nyad aktualitet genom en på Volksverein M.-Gladbach s Lichtblihnen-B ibliolhek1) utkommen bok, avhandlande bl. a. ämnet»der Kino und die Gebildeten» av Herm an H äfker (en av den ideella kinematografiens främste förkämpar), som väckt uppseende även långt utom pedagogiska kretsar. Då vi här hemma dess utom hunnit därhän i uppskattning av filmerna såsom åskådningsmedel, att vederbörande i det nyaste skolbyggnadsprojektet till godosett kraven på en kinematografisk installation, torde anledning nog föreligga att även hos oss upptaga frågan till prövning. Först dock ett p ar ord om herr Häfker. R edan efter läs ningen av hans å ovannäm nda förlag utkom na»kino und Kunst» n:o 2, samt»kino und Erdkunde» n:o 7, känner man sig stå inför ett författarskap, som öppnar en hel värld av beaktansvärda tankar och synpunkter, kanske icke alltid så häpnads väckande eller ens nya för den, som djupare trängt in i ämnet, -1) F ö r d e n, s o m å s t u n d a r e t t k l a r t o c h ö v e r s k å d l i g t b e g r e p p o m d e t t a m o d e r n a u n d e r v i s n i n g s m a t e r i a l s h a n d h a v a n d e i a lla a v s e e n d e n, v a d s o m h i t intills ä g t r u m, de m å l r e f o r m v ä n n e r n a u p p s t ä l l t o c h m e d l e n till d e r a s f ö r v e r k lig a n d e, kan j a g e n d a s t p å d e t v a r m a s t e r e k o m m e n d e r a L i c h tb ii h n e n B i b l i o t h e k s s k r i f t e r å 1 M k :»N :o 1 L i c h tb il d u n d K i n o t e c h n i k», m i t 5 5 A bb. av P. Liesegang. N:o II, VII, VIII s e t e x te n. N :o III. s K i n o u n d G e m e i n d e» av D r. W a r s t a t u n d F r a n z B e r g m a n n. P r i s Mk. 1: 5 0. N :o IV.» K in o u n d B u h n e» a v W i l l y R a t h. N:o V.» R e c h ts q u e lle n d e s öff en tl. K i n e m a t o g r a p h e n r e c h t s» a v D. r A. H e llw ig. P r i s 5 Mk. N :o VI.» K in o u n d S c h u le» a v P r o f. D r. A. S e l l m a n n.

3 m en u p p b u ret av en hänförelse för uppgiften och en ch arm i fram ställningen, som gör varje blad till en källa för ny a liv givande im pulser. V ad han tro llar fram fö r sin n et ä r ett fata m organa, byggt p å idealitet och skönhetsbegrepp. D ock så helt vilande p å de p rak tisk t u tfö rb ara m öjligheternas g ru n d, a tt m an hela tiden h a r känslan av att blott behöva sträc k a ut h anden för a tt gripa den å trå d d a fram tidsbilden. M en besvikelsen är sam tid ig t så m ycket större, a tt handlingens m än äro så ytterst få och resultaten k n ap p ast ge en an in g om, än m in d re m otsvara v ad allt av uppoffring, kam p och intensivt arbete, som döljes d ä r bakom. K riget h ar enligt H äfkers u p p fattn in g för hela reform rörelsen kom m it som en»förlossare».»der K rieg hat auch eine Bresche geschaffen, ihr K in o refo rm er w erdet ih r nu n eindringen u n d den W eg verfolgen?» u tro p a r han och före faller full av hopp, d å han b etecknar sin bok»som den sista u rk u n d en från en kam p, vilken fördes av n å g ra få m o t en m änskligt att döm a ointaglig fästn in g den hela världen om sp än n an d e kinem atografiska affärsorganisationen»schundfilmens stödjepelare». D essa få o rd in n e h ålla i m er än ett av seende själva kärn p u n k ten. I sin egenskap av k o n stn är stå r H. över de b åd a p artier, m ellan vilka strid en h är står, och söker rättvisligen ge var och en, vad honom tillkom m er. Som i fo rtsättn in g en torde fram gå, h a även inom refo rm lägret rik tlin jern a varit lån g t ifrån klara, m an har ej kun n at sam la sig vare sig om ett enhetligt eller ens p relim in ärt m ål. H ar å ena sidan bl. a. den film producerande industrien i reform vännernas ögon bevisat rin g a anpassningsförm åga, vad beträffar skolornas verkliga behov, m ål, m edel och arbetssätt, och utom i vissa u n dantagsfall tro tt sig k u n n a un d v ara p ed ag o g ern as p rak tisk m etodiska m edverkan, så har å an d ra sidan refo rm rö relsen i dess allra första begynnelse b eg ått m issgrepp, låt vara i bästa välm ening och av oförstånd. V ad som d ock allra m est fö r sv årar sam arb etet m ellan de b å d a lä g re n h a r varit en del p e r soners oläm pliga och oresonliga u p p träd a n d e m ot allt vad b io g rafer heter, sam t sist, men icke m inst, den rin g a förståelse för den lika berättig ad e som sunda affärssynpunkten, att allt arbete, således även det b io g rafreform atoriska, m åste byggas p å den ekonom iska självuppehållelsens grundval, icke p å s. k. allm än nyttiga v älgörenhetsprinciper, vilka p å g ru n d av sitt gratissystem o fta visat b etänkliga tendenser till att u rarta för att icke säga skada i sin egenskap av o fru k tb ar, föga an sv arsk än n an d e dilettantism. D etta ord i d etta sam m anhan g låter m åh än d a para-

4 doxalt, men m otväges av det faktum, att inom den vanliga foto grafien am atörernas insats varit lika betydelsefull som oum bärlig i den m ån den m otsvarat de av H ä fk e r an g iv n a oeftergivliga kraven. H an säger:»e rst w enn w ir m it ihr (dem L aientum ) alle V orzuge echten F ach m an n tu m s u n d p lich th after Berufsbetätigung vereinigen: G rund lich k eit, saubere u n d gew issenhafte geistige A rbeit, unerbittliches Z uendeden k en, u n erb ittlicb e Selbstiiberw achung, freiwillige E in o rd n u n g u n d vor allem das Bewusstsein strengster V erantw ortlichkeit d an n erst w ird L aien arb eit fruchtb a r und zu einer M acht». V ar och en inser nog också, att i sam m a ögonblick, som m an h ä r skulle söka»fuska i yrket» så underskreve m an den egna d ödsdom en, redan p å g ru n d av den ren t yrkestekniskt sett hö g a stå n d p u n k t, som affärskinem atografin intager. U trym m esskäl h in d ra m ig att län g re d rö ja vid H äfk ers arbeten, vilka som sagt b ö ra läsas av alla, som vilja b ild a sig en egen m ening om h ithörande frågor. V ilka svårigheter h a r m an haft och har m an än n u delvis att bekäm pa, n ä r det gäller skolfilm en? D e form er för skolkinem atografi, vilka ja g u nder m in stu d ie resa lärd e känna, voro av 5 slag: I. Av biografägarne själva an o rd n ad e s. k. skolföreställningar. II. Av skolm yndigheterna i vissa v älren o m m erad e bio g rafer an o rd n a d e dylika föreställningar, d ä rib la n d även så d an a av delvis u n d erh ållan d e beskaffenhet, tillkom na m era för h ö ja n d et av sm a ken i allm änhet. III. F ö reställn in g ar i form av en stak a lektioner, dels inom skolan, dels inom offentlig institution enl. vissa p rinciper. IV. B iophonskolor enligt förslag av W illiam Block. (E lem en te einer verbesserten E rziehungs- und U n terrich tsm eth o d e, H am b u rg. V erlag F ritz K ahl.) V. P opulärvetenskapliga film illustrerade föredrag. V ad de i p unkt I b erö rd a angår, så k u n n a de utan vidare av fä rd a s.1) R ö ran d e tillkom sten av de i p u n k t II o m n äm n d a, vilka p raktiserats i en del större och m in d re städ er och orter, vore därom m ycket att förm äla. D et räck er dock, att i d etta sam m anhang n å g ra av de d ärvid g jo rd a erfaren h etern a belysas. P ro g ram m en till d essa föreställning ar hade m ed otrolig m ö d a sam m anletats så att säga från världens alla kanter. F ö r att kunna d isp o n era över c:a ett tiotal m eter av visst erforderligt slag, avsedda a tt inpassas i en 1,000 m eters film, rep resen teran d e ') Se m ajh äftet 1915 av S ocial T id sk rift.

5 ett enhetligt tema, såsom exempelvis Polarlandschaften, Das Meer eller D er Rhein, von der Quelle bis zur Miindung etc., fick man bekväm a sig till att köpa hela den ofta till flera 100 meter uppgående filmen, som innehöll de begärliga bitarna, till ett pris av väl överstigande, men sällan understigande en Mk pr mt. K vali teten varierade i störande grad. Denna sam m ansättning av filmer, försedda med olika firmors stämpel, fick ej kopieras och blev således både dyr och oersättlig. I en sådan serie hade läraren råkat få med några meter ur en film, till vilken vederbörande firma icke haft försäljningsrätt, vilken godtrogenhet inbragte honom mycket obehag. Att man sade sig vara nödsakad i och för kontrollen av rubrikerna anlita experter eller tillbringa m ånga tim m ar under flitigt forskande i biblioteken, bidrog just inte till arbetets snabba expedition. Och att icke förty i Polartrakterna svenskt folkliv vid Leksand figurerade under beteckningen»seder och bruk i ett norskt fiskläge», av firman benäm nt»g eirangerfjord», var en upptäckt, som varken beredde läraren eller mig någon vidare glädje! N är sådant kan förekomma vid av i övrigt synnerligen sam vetsgranna lärare anordnade skolföreställningar, så förstår man, att skolmyndigheterna ännu mindre kunna visa de under punkt I näm nda föreställningarna något djupare intresse. I själva verket anses dessa värda att hälsas med tillfredställelse endast så till vida, som polisförordningarna inskränka barnens besök till enbart dylika och sålunda undandraga barnen Schundfilmens verkningar. Till de av skolmyndigheterna anordnade föreställningarna sammanfördes barnen från vissa klasser och olika skolor eller skolvis, ty där det lät sig göra, hade varje skoldistrikt sin inom detta belägna speciella biograf. För bar nen representerade program m et en repetition av ett väl förberett ämne. Men av skolan ansågs en dvlik förevisning o o innebära en långt gående koncession, visserligen av ofarligt slag, då de med föredrag, skioptikonbilder och ofta även med efter äm net lämpad god musik interfolierade föreställningarna av alla betraktades som ett efterlängtat nöje. Att föreställningar av denna art icke får bli regel ligger i sakens natur och behöver här ej närm are ut vecklas. E ndast om kinematografin och de kinematografiska förevisningarne inom den egna lokalen nära anslutas till under visningen utan att göra anspråk på annat än att tjäna som åskådningsm edel inom speciella äm nen, endast då kommer kine matografin att fylla det goda ändam ål, vartill den tyckes vara liksom skapad. Man betonade så mycket eftertryckligare den tjänande roll filmen borde intaga, som vissa ivrare icke bara

6 vilja upphöja filmen, utan även fonografen till härskare inom undervisningen. Det är detta som åsyftas med»biophonskolan», ett försök, som dock av den omdömesgilla skolvärlden allm änt betecknades»als eine M echanisierung und Industrialisierung des Unterrichts, die man als einen elementaren Verstosz gegen alle Erkenntnisse und Fortschritte m oderner Individualpädagogik ansehen darf». (Dr Warstat.) Man kan därför icke nog varna för alla överdrifter, de skada endast själva saken och bringa den i misskredit. Vad punkterna III och V beträffar, så går det, tack vare U rania, Lichtbilderei M. G ladbacb, Die Deutsche Ges. f. Verbreitung von Volksbildung m. fl.1) samt bl. a. de som rena affärs företag skötta»neue Photographische Gesellschaft, Berlin-Steglitz» och»ges. f. Wissenschaftliche Films und Diapositive», Berlin N 24 för att näm na de bäst ansedda, att regelbundet tillgodose det ännu relativa fåtal filmmeter, som härför erfordras. Att den preussiska regeringen för några m ånader sedan var allvarligt betänkt på att antaga den rörliga bilden som obligatoriskt undervisningsmedel, bevisar ju också, att man icke mera ansåg varken film- eller apparatfrågan lägga hinder i vägen. Att därav intet vart, får skrivas på krigets konto, ty privat har jag erhållit under rättelse om att en centralförm edling är färdig att träda i funktion, så fort lugnare tider inträda, en centralförm edling, som även tagit sikte på 'amatörkinem atografin som medverkande faktor. Film er av allm än natur kunna ju film fabrikerna leverera, men d et grundliga arbetet i sm ått ha de svårt att åstadkom m a, då de i sådant fall skulle behöva hundratals operatörer, ja förfoga över ett oerhört antal över hela jorden spridda och på ett helt annat sätt än nu organiserade filialer. Deras intresse sträcker sig för övrigt icke utöver det antal»veckor», som filmen beräknats löpa. Att sedan å bestämd tid tillrättaskaffa densamma är förenat med stor m öda och extra kostnader, om det ens går alls. Man vet nämligen oftast redan efter några m ånader icke mera var filmen ham nat på sin färd runt jorden. G enom fors kandet av vissa m indre om råden och sam landet av goda filmer från hemmet och bygden, det så att säga intim are avlyssnandet av naturens hem ligheter för huvudsakligast pedagogiska ändam ål, det är och kan icke vara filmfabrikanternas sak. Då mig veterligt endast några få firmor existera, som för skol- och samlar' ) Se vidare D a g m a r W a ld n e r,»filmen F ö ri som kulturfaktor» H a e g g s trö m s

7 än d a m a l lagt upp ett lager, synes därav k la rt fram gå vilken betydelse det skulle få, om det i varje län funnes någon, som tillvaratoge och under k o nstnärlig eller vetenskaplig och p e d a gogisk m edverkan system atiskt sam m anställde d et k ara k täristisk a i län d sk ap, arkitektur, djur- och växtvärld m. m. till en fo to grafi- och film sa m lin g 1) och d ärm ed försåge i första h a n d en centralförm edlingsanstalt och genom denna skolorna, a n d ra in stitu tio n er och enskilda, som vore in tresserad e av saken. A tt här n ärm are ingå p å detaljer skulle föra alldeles för långt, allra helst projekt till idéens förverkligand e red an föreligger u tarb etat. N åg ra få synpunkter bö ra dock h är beröras, så m ycket m er som m an icke p å grund av äm nets relativ a nyhet kan begära, a tt vem som helst inser, att det h är gäller fröet till en fosterländsk g ärn in g av dju p t in g rip a n d e n atu r i såväl ideellt som ekonom iskt avseende och icke m inst för de u n d e r visande själva. Den fotografiska kam eran är ju red a n nu för m ån g a lärare en k ä r ledsagare på v an d rin g ar och forskningsfärder. V arför skulle ej film kam eran även k u n n a bli en så d an? D en fö ren ar i sig m ö jligheterna b åd e till anskaffandet av film er och ljusbilder, d å ju enstaka ställen av film upptagningen k u n n a kopieras och fö rvandlas till ljusbilder, varvid särskilt bö r ihågkom m as fö r m ånen att b lan d de m ånga m om enten k unn a välja d et m est karaktäristiska. M en d en n a tanke får icke uppfattas, som om m eningen vöre att lägga beslag även p å lärarnes fristunder. V ad den fram åtsträvande lä ra re n u tan tvivel gör frivilligt, såvida han helt up p g år i sitt kall, få r naturligtvis icke begäras av honom å äm betets vägnar. Nej, m eningen är, att en sådan verksam het skulle vara helt och hållet officiell och ingå som m erit vid tjänsteb eräkning. E n ä två h ärfö r särskilt kvalificerade perso n er för v arje län skulle att börja m ed kanske räcka. D et skulle dess utom icke behöva vara fråga om en fast eller långvarig v erk sam het, 1 ä 2 å r p å sin höjd. M an skulle k u n n a tä n k a sig, att, liksom m an k o m m e n d erar officerare till topografiska kurser m. m., m an även kunde fö ro rd n a lä ra re till fotografi- och film upptagningar inom vissa om råden, för n ågon tid b efria dem från skoltjänsten, förse dem m ed n ö d v än d ig a respengar, a p p a ra te r och m aterial m. m. och så låta dem gö ra en p å förh an d väl plan lag d färd för att p å ) V a d fo to g r a f ie r en l y s a n d e i n s a t s. a v d e n n a a r t be tr ä ffa r, liar j u T u r i s t f ö r e n i n g e n g j o r t

8 plåt och film fästa allt, som kunde anses läm pligt. Som d en n a form m åh än d a förefaller en och an n a n alltfö r k ateg o risk ^ det ä r alls ické fråga om att uppställa n å g ra d o g m er så finnas ju även an d ra m öjligheter att o rd n a saken, t. ex. gen o m an sö k an om stip en d ier eller an n at m era. V ilken form som till sist kan befinnas läm pligast och för vederböran d e förm ånligast, skulle vinsten i varje fall bestå uti en värdefull rikssam ling av films och fo to grafier, vilken ägde ett v arak tig t värde, även orn ensk ild h eter fö r ändrades, vilket ju ligger i sakens natu r, liksom att sam lingen efter h a n d m åste kom pletteras. V ad som på d etta sätt tillfördes centralanstalten skulle u n d e r ställas en jury, system atiskt utgallras och ord n as sam t även te k niskt ytterligare bearbetas. F otografierna an tin g en förstoras eller användas till ljusbilder, film erna sam m anställas verkningsfullt och såväl det ena som det an d ra m ångfaldigas i behövligt an tal exem plar, förses m ed texter, föredrag etc. H u r skulle nu allt detta k unna förverkligas? B ra vore, om en livskraftig förening toge saken om hand. M en b ättre än d å om ett bolag (fristående eller i sam b an d m ed befintliga institutioner) m ed stadgar, som uteslöte varje slag avenskild spekulation, gjorde början. T y att ett dylikt företag enligt de rö n som gjorts i utlandet kom m er att b ära sig, om d et från början väl och i m insta detalj system atiskt organiseras och k o m m er i sakkunniga händer, det är t. o. m. u n d er nu ra d a n d e tider höjt över varje tvivel. S ederm era, d å rik tlin jern a för v erk sam heten h unnit b ära frukt, kunde m an ju tän k a sig, a tt staten cllcr kom m unerna eller bägge i förening övertoge det hela. V äl signelsen av en sådan åtg ärd skulle v åra skolor först och främ st snart i rikaste m ått få erfara. M en icke endast undervisning san staltern a och lä rju n g arn a, utan även de undervisande själva, forskare, p ennans m än och kvinnor, industrien m. fl., skulle sk ö rd a största vinst av en sådan verksam het. S to c k h o lm, S v e n sk a T r y c k e ria k tie b o la g e t 1915-