Yttrande över betänkandet Forensiska institutet Ny myndighet för kriminalteknik, rättsmedicin och rättspsykiatri (SOU 2006:63)

Transkript

1 Åklagarmyndigheten Sida 1 (7) Överåklagare Lisbeth Johansson ÅM-A 2006/1343 Ert Er beteckning Ju 2006/5624/PO Regeringskansliet Justitiedepartementet Enheten för polisfrågor samt allmän ordning och säkerhet STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Forensiska institutet Ny myndighet för kriminalteknik, rättsmedicin och rättspsykiatri (SOU 2006:63) Åklagarmyndigheten lämnar följande synpunkter på betänkandet om förslag till ny myndighet, Forensiska institutet. Inledning Av regeringens direktiv till utredningen framgår, sammanfattningsvis, att uppdraget består i att kartlägga och beskriva de verksamheter som idag bedrivs inom Rättsmedicinalverket (RMV) och Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Utifrån denna beskrivning skall utredaren överväga föroch nackdelar med att slå ihop verksamheterna till en myndighet. Om utredaren kommer fram till att verksamheterna bör finnas inom en myndighet, skall ett fullständigt förslag till en sådan organisation lämnas. Om utredaren däremot inte finner skäl för en sådan lösning, skall förslag lämnas på hur samordningen mellan RMV och SKL kan vidareutvecklas. Eftersom utredaren kommit fram till att verksamheterna bör slås samman till en ny myndighet, med det föreslagna namnet Forensiska institutet, finns inget alternativt förslag att ta ställning till. Det framgår av bilaga 2 att utredningar liknande denna, eller i vart fall undersökningar av verksamheterna, skett vid flera tidigare tillfällen. En undersökning gjordes 2002 för att se över möjligheterna för RMV och SKL att samordna sina verksamheter med DNA-analyser i syfte att utnyttja resurserna mer effektivt. I det fallet kom myndigheterna fram till att en sådan samordning inte skulle ge de fördelar man tidigare räknat med. Sedan 2002 har omfattningen av verksamheten avseende DNA-analyser vid SKL högst väsentligt förändrats. Det finns anledning att räkna med att den utvecklingen kommer att fortsätta. En omständighet som skulle tala för en sammanläggning av verksamheterna är således om en sådan idag, fyra år senare, skulle kunna medföra ett mer effektivt resursutnyttjande och ge de fördelar som man då inte bedömde skulle bli fallet. För att detta ska bli fallet bör, enligt Åklagarmyndighetens uppfattning, fördelarna med och de förväntade positiva effekterna av en sammanläggning vara så stora att nackdelarna betraktas som mindre och övergående. Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 2565 Västra Hamngatan vx GÖTEBORG

2 Åklagarmyndigheten Sida 2 (7) Åklagarmyndigheten kommer nedan att kommentera förslaget till sammanslagning och redovisa myndighetens syn. Avsnitt 9. En sammanläggning av den rättsbiologiska verksamheten. Som utredaren anför (s 195) har den rättsgenetiska verksamheten vid RMV och biologienhetens verksamhet vid SKL olika inriktningar och överlappar i princip inte varandra. Medan RMV:s verksamhet är inriktad på rättsgenetiska undersökningar, huvudsakligen faderskapsundersökningar, är SKL:s verksamhet inriktad på DNA-analyser i kriminaltekniskt, brottsutredande, syfte. En första skillnad i verksamheterna är således syftet med verksamheten. Omfattningen av undersökningarna är högst betydande. Medan RMV under 2005 handlade drygt 2000 ärenden avseende faderskapsärenden, förälderärenden och släktutredningar handlade SKL drygt ärenden. Skillnaderna har ökat under 2006, då ny DNAlagstiftning möjliggjort DNA-tester i mycket större omfattning. Enligt uppgift genomför SKL närmare DNA-analyser i brottsutredningar under året. Antalet analyser är större än antalet ärenden, men SKL har kapacitet att göra DNA-analyser i cirka ärenden redan i år. Av utredningen framgår att det inte kan uteslutas att marknaden för privata aktörer att göra faderskapsundersökningar kommer att öka (s 197). Verksamheterna skiljer sig således åt dels när det gäller syftet med undersökningarna och dels när det gäller omfattningen. Uppdragsgivarna är heller inte desamma. Medan SKL:s uppdrag i allt väsentligt, över 98 %, kommer från polisen kommer RMV:s uppdrag främst från kommuner och domstol. SKL:s verksamhet är helt inriktad på ett brottsutredande syfte medan den rättsgenetiska avdelningen i princip inte har några sådana uppgifter överhuvudtaget. Trots vissa skillnader, är det ändå i princip samma typ av verksamhet. Det skulle visserligen krävas en intern kompetensutveckling av personalen för att denna skulle kunna göra varandras arbetsuppgifter fullt ut. Redan idag finns samarbetsavtal mellan RMV och SKL, bl a när det gäller back-up på instrument. De båda enheterna använder dock inte samma ärendehanteringssystem. Båda enheterna arbetar med DNA-analyser om än utifrån olika perspektiv. Åklagarmyndigheten ser inte några oöverstigliga hinder mot att dessa två verksamheter slås samman, om inte andra argument gör sig gällande, exempelvis det lämpliga i att hantera faderskapsärenden inom samma verksamhet som analyserar av spår och jämförelsetester från brottsplatser och misstänkta personer. Avsnitt 10. En sammanläggning av verksamheten med droganalyser. Som utredaren anfört går båda verksamheterna, dvs den rättskemiska verksamheten vid RMV och droganalysenheten vid SKL, huvudsakligen ut på

3 Åklagarmyndigheten Sida 3 (7) att analysera olika typer av droger. Trots detta finns inte någon egentlig överlappning mellan RMV och SKL när det gäller de rättskemiska undersökningarna och droganalyserna. Medan RMV:s verksamhet är inriktad på analyser av prover tagna från människokroppen, exempelvis blodprover och urinprover, är SKL:s verksamhet inriktad på att analysera beslag av preparat i olika konsistenser, såsom pulver, vätskor, tabletter och växtmaterial. SKL hanterar därmed material i stora mängder, i gram eller kilo, medan RMV hanterar prover från människokroppen, spårmängder. Båda verksamheterna har dock huvudsakligen ett brottsutredande syfte. Av den statistik som utredningen redovisar framgår att drygt av RMV:s ärenden (av totalt ärenden 2005) är trafikärenden och drygt ärenden är eget narkotikabruk. En stor del av ärendena, drygt , kommer från Kriminalvården. Merparten av de ärenden RMV analyserar i brottmål torde således vara rattfylleriärenden och ringa narkotikabrott, ärenden som är polisledda förundersökningar, vilket är ärenden av enkel beskaffenhet. Synpunkter på samordning och närmare samarbete vad gäller brottsutredningen gör sig därför inte så starkt gällande utifrån ett åklagarperspektiv när det gäller dessa ärenden. Åklagarmyndigheten vill emellertid påpeka att kontakterna med RMV i de enskilda ärendena fungerar bra. Det förekommer emellertid också att RMV analyserar rättsmedicinska ärenden och ärenden rörande våldsbrott, och då är troligen åklagare förundersökningsledare, som vid misstänkta mordfall, och behovet av kontakter och samordning med andra delar av den brottsutredande verksamheten ökar. Som inledningsvis angivits är de båda verksamheterna olika. SKL handskas med stora mängder narkotika medan RMV analyserar eventuell förekomst av narkotika/droger i prover från människokroppen. Denna skillnad i verksamheten gör att kontaminationsrisken är beaktansvärd och vikten av att särskilja verksamheten sådan att de båda laboratorierna inte kan använda sig av samma instrument, utrustning eller personal. Verksamheten torde heller inte kunna bedrivas i delade lokaler. Av dessa skäl har man heller inte något back-up avtal för sin utrustning. Det framgår därutöver av utredningen att för att personalen skulle kunna arbeta inom varandras verksamhetsområden skulle intern kompetensutveckling krävas. De båda myndigheterna använder inte samma datorsystem. Även utredningen konstaterar att det finns befogade invändningar mot ett allt för nära samarbete. Sammanfattningsvis innebär detta att varken instrument, personal eller lokaler kan delas. Åklagarmyndigheten kan mot den bakgrunden inte se några påtagliga fördelar med en sammanslagning av verksamheten. De fördelar som utredningen anser förenar verksamheterna syftar på personalens liknande utbildning och kompetens vilket skulle kunna innebära ett flexiblare personalutnyttjande, under förutsättning av intern kompetensutveckling. Andra omständigheter som utredningen anger som fördelar med en sammanslagning är bättre utvecklingsmöjligheter och tryggare anställning för personalen, gemensamma inköp av utrustning,

4 Åklagarmyndigheten Sida 4 (7) gemensamma serviceavtal och andra omständigheter hänförliga till administrativa fördelar Åklagarmyndigheten, som har svårt att se att några samordningsvinster står att finna, har också svårt att se att det finns någon realistisk möjlighet att slå ihop dessa två verksamheter, den rättskemiska verksamheten vid RMV och den droganalysverksamheten vid SKL. Nackdelarna med en sammanläggning framstår som väsentligt större än eventuella fördelar. 13. En ny forensisk myndighet inrättas, Forensiska Institutet. Utredningen föreslår att verksamheterna vid RMV, förutom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, och verksamheten vid SKL ska slås samman till en ny oberoende myndighet och att denna alltså ska vara helt frikopplad från polisen. Utredningen, som konstaterar att ingen som är insatt i verksamheten på allvar ifrågasätter SKL:s opartiskhet och objektivitet, säger också att det för närvarande inte i praktiken är något problem att SKL är knutet till polisen. Åklagarmyndigheten tolkar det så att utredningen ändå anser att värdet av att den forensiska verksamheten är fristående från polisen, är så stort att detta är något som i sig talar för att en ny myndighet bör bildas. Från Åklagarmyndighetens horisont anser vi att trovärdigheten för såväl RMV som SKL är mycket hög. SKL har tillhört polisorganisationen i över 40 år. Flera utredningar har sett över organisationen. Under början av 80-talet föreslog RRK-utredningen att den rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet skulle samordnas under en ledning och att en ny myndighet skulle bildas med RPS som chefsmyndighet. Förslaget genomfördes inte och 1991 inrättades RMV som fristående myndighet. Åklagarmyndigheten vill peka på de fördelar som ett organisatoriskt samband mellan polisen och SKL innebär. Det är polisen som alltid är förundersökningsledare vid enklare förundersökningar och i övrigt åklagaren. Det är således polis eller åklagare som är beställare i förhållande till SKL. Av praktiska skäl går alla beställningar via polisen, oftast de kriminaltekniska rotlarna. Det finns dock inget hinder mot att åklagare tar direktkontakt med SKL och diskuterar ärendet och fortsatta undersökningar. Detta är också något som Åklagarmyndigheten uppmuntrar, särskilt i mer omfattande utredningar. En förutsättning för en framgångsrik kriminalteknisk verksamhet är gott samarbete och goda kontakter mellan alla inblandade i brottsutredningen, inte minst för att säkra informationsflödet. Polisen är också SKL:s huvudsakliga beställare. Övriga beställare kan räknas i någon eller ett par procent av hela SKL:s verksamhet och är därmed närmast försumbar. En brottsplatsundersökning börjar på brottsplatsen och slutar i domstolen, förenklat uttryckt. Det är av stort värde att de som arbetar på SKL med analyser av spår, spårsökning på insänt material och sakkunnigutlåtanden,

5 Åklagarmyndigheten Sida 5 (7) har en nära dialog med utredare och kriminaltekniker hos polisen och med åklagare. Polisen och SKL har samma, gemensamma, datasystem. Detta underlättar kontakterna och leveranserna av utlåtanden och yttranden. SKL kan leverera sina analyser, sakkunnigutlåtanden och andra svar på ett säkert och tillförlitligt men effektivt och resurssparande sätt på samma interna datornät. Inom en snar framtid finns anledning att förvänta sig utlåtanden med elektronisk signatur. Sådana dokument måste kunna skickas inom elektroniska system som har samma säkerhetssystem. SKL och polisen har vidare tillgång till samma register. Till viss del sker kriminaltekniska undersökningar på polisens lokala tekniska rotlar. Omfattningen av detta arbete varierar och är mest utbyggt i de tre storstäderna där en lång rad undersökningar sker lokalt. Det finns anledning att förvänta sig att fler brottsplatsundersökningar med spårsäkring i framtiden kommer att ske av lokala poliser. Många fler undersökningar kommer att ske lokalt. Redan idag sker bl a fingeravtrycksundersökningar, spårsökning efter DNA-spår och vapenundersökningar på vissa tekniska rotlar. SKL fyller en viktig funktion inom polisen som samordnande funktion för utbildning och andra kompetensutvecklande åtgärder för kriminaltekniker inom polisorganisationen. SKL kan ansvara för att nya rön och erfarenheter implementeras i hela den kriminaltekniska organisationen inom samma myndighet. SKL har exempelvis svarat för utbildning inom polisen rörande den nya tekniken med sk topsning, DNA-prov, som nu sker. Något konkurrensförhållande råder inte. Andra uppgifter, som att verka för enhetliga utlåtandeskalor, enhetliga kriminaltekniska protokoll mm har SKL också verkat och verkar för. Samma sekretessregler gäller och det uppstår inga konflikter i informationsutbytet. Åklagarmyndigheten kan se klara fördelar med att hela den forensiska processen, dit även kriminalteknikernas arbete som fingeravtrycksundersökningar hör, hålls samman. Åklagarmyndigheten tycker det är högst väsentligt att all kriminalteknik, hela den forensiska processen, håller samma, höga, kvalitet och nivå. Arbetet måste kvalitetssäkras. En gemensam standard måste finnas. Det finns anledning att fråga sig om det med en ny myndighet där SKL är skiljt från polisen skulle bli olika graderingar av kriminaltekniska undersökningar och om de kriminaltekniska undersökningarna gjorda vid en teknisk rotel skulle ha en lägre trovärdighet och i så fall lägre bevisvärde. Om så skulle bli fallet, måste undersökningarna göras om. En annan fördel med att SKL tillhör polisorganisationen är att polisen kan göra prioriteringar även för de kriminaltekniska undersökningarna, exempelvis vid mycket grova brott eller vid den mängdbrottssatsning som nu sker. Eftersom SKL tillhör polisorganisationen, kan SKL aktivt delta i polisens satsning på mängdbrott, PNU. Eftersom forensisk verksamhet eller kriminalteknik i grunden är en polisiär uppgift, som brottsplatsundersökning och tillvaratagande av spår, framstår det som mer naturligt att SKL tillhör polisorganisationen än att laboratoriet inte gör det. Det torde i en framtid snarast handla om att man från försvararhåll kommer att inrikta

6 Åklagarmyndigheten Sida 6 (7) ifrågasättandet på spårsäkring och hantering av bevismaterial snarare än själva analysarbetet eller de forensiska undersökningarna vid laboratorium, såsom utredningen säger (s 239). Åklagarmyndighetens menar att det ur ett brottsutredningsperspektiv är till fördel för den kriminaltekniska och forensiska verksamheten om SKL tillhör polisorganisationen. Åklagarmyndigheten vill understryka att hög rättssäkerhet och objektivitet måste gälla i alla undersökningar, oavsett om de utförs på RMV, SKL eller på de tekniska rotlarna i landet. SKL är ett ackrediterat laboratorium med kvalitetssäkrade processer. Även om SKL skulle vara fristående från polisorganisationen skulle polisen sannolikt även i framtiden vara den största för att inte säga enda uppdragsgivaren. Det finns inte anledning att tro, att den kompetens och det oberoende som måste finnas hos personalen på ett kriminaltekniskt laboratorium är beroende av organisationstillhörighet. Beträffande finansieringen av en ny myndighet menar utredningen att det finns faktorer som talar för såväl anslags- som avgiftsfinansiering av den forensiska verksamheten. Utredningen menar dock att skälen för anslagsfinansiering bör tillmätas större tyngd, i vart fall till dess att man utvärderat den nya ordningen för rättsintyg. Åklagarmyndighetens uppfattning är att en avgiftsfinansiering, som i sig är främmande inom polisorganisationen vid kriminaltekniskt arbete, skulle riskera att bidra till en återhållsamhet när det gäller tekniska undersökningar och analyser. Eftersom den tekniska bevisningen blir allt viktigare i brottsutredningarna är det viktigt att verksamheten i en eventuell ny myndighet bedrivs med anslagsfinansiering. Detta är ytterligare ett skäl som talar för att SKL organisatoriskt bör tillhöra polisen. Andra faktorer som bör tillmätas betydelse när frågan om förändring av en organisation ska avgöras är såväl de berörda parternas egen uppfattning som eventuella svårigheter av teknisk art och förväntade nedgångar i produktionen. Uppfattningen om fördelarna med en sammanslagning tycks vara något olika hos RMV och SKL. Medan RMV pekar på möjligheten till förbättrat samarbete inom den forensiska verksamheten talar SKL om risken för försämrat samarbete med polisen. Ett utvecklat samarbete såväl mellan RMV och SKL, som mellan RMV och SKL respektive övriga brottsutredande myndigheter, polis och åklagare, är självklart mycket viktigt. Åklagarmyndigheten vill framhålla att myndigheten anser att det föreligger ett mycket gott samarbete med såväl RMV som SKL och att kontakterna fungerar smidigt. Samarbetet kan säkerligen utvecklas ännu mer. Som exempel kan särskilda grupper sammansättas vid större brottsutredningar där åklagare, poliser, företrädare för RMV och SKL ingår

7 Åklagarmyndigheten Sida 7 (7) och där det finns en brottsplatskoordinator. De kontakter som åklagare har med RMV är främst med den rättskemiska verksamheten och med den rättsmedicinska. Vi har inte berört den rättsmedicinska verksamheten i detta remissvar eftersom verksamheten är speciell och artskild från de övriga verksamheterna. Vi vill ändå understryka den vikt som läggs vid rättsläkarnas arbete i brottsutredningssammanhang och att det givetvis är angeläget med nära kontakter mellan rättsläkare och åklagare i en brottsutredning. Vid en sammanläggning påverkas verksamheterna naturligtvis och även om detta är övergående bör de negativa effekterna inte negligeras. Om två, var för sig väl fungerande verksamheter, ska slås samman måste krävas att argumenten för en sammanläggning är så övertygande att de negativa effekterna är såväl snabbt övergående som närmast försumbara. Åklagarmyndighetens inställning till förslaget. Som framgått ovan delar inte Åklagarmyndigheten utredningens uppfattning om att det inte finns några nackdelar med en samlad myndighet (s 185). Åklagarmyndigheten anser heller inte att det är givet att fördelarna blir så framträdande och de skäl som anges för en ny forensisk myndighet är inte så övertygande att de talar för en sammanläggning (s ). Åklagarmyndigheten avstyrker därför förslaget att lägga samman verksamheterna vid RMV och SKL till en ny myndighet utanför polisorganisationen. Detta remissvar har beslutats av vice riksåklagaren Guntra Åhlund efter föredragning av överåklagaren Lisbeth Johansson. I beredningen har även chefsåklagaren Torsten Angervåg deltagit. Guntra Åhlund Lisbeth Johansson