3 Gällande rätt m.m. 4 Rättschefens bedömning 3 (5)

Transkript

1

2 2 (5) Framställan avsåg ett mål gällande två turkiska medborgare och Förbundsrepubliken Tyskland angående skyldigheten för turkiska långtradarchaufförer att inneha visering för att tillhandahålla tjänster i form av internationell godsbefordran på väg. Sedan chaufförerna nekats visering för att resa in i Tyskland överklagade de beslutet och åberopade att de i egenskap av långtradarchaufförer som tillhandahöll tjänster i form av internationell godsbefordran på väg, hade rätt att resa in i Tyskland utan visering för detta syfte. De hänvisade till standstill-klausulen i artikel 41.1 i ovan nämnt tilläggsprotokoll. Enligt denna borde de ha behandlats på samma sätt som skulle ha skett när tilläggsprotokollet, avseende Förbundsrepubliken Tyskland, trädde i kraft den 1 januari Vid denna tidpunkt fanns ännu ingen skyldighet att inneha visering för deras verksamhet utan denna infördes först den 1 juli Den hänskjutande domstolen ville ha svar på huruvida införandet, genom nationell lagstiftning eller gemenskaprätt, av en skyldighet att inneha visering omfattas av begreppet nya begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel EG-domstolen konstaterade med stöd av bl.a. tidigare rättspraxis att standstillklausulen utgör ett generellt hinder mot att en medlemsstat antar nya bestämmelser som syftar eller leder till att en turkisk medborgare underkastats mer restriktiva villkor vad gäller dennes rätt att utöva dessa ekonomiska friheter i en medlemsstat än vad som gällde när tilläggsprotokollet trädde i kraft avseende den berörda medlemsstaten. Domstolen nämner även att tysk utlänningslag förskriver viseringsskyldighet för bl.a. turkiska medborgare sedan den 1 juli Sammanfattningsvis konstaterar domstolen att artikel 41.1 i tilläggsprotokollet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder mot att det efter ikraftträdandet av detta protokoll införs en skyldighet för sådana turkiska medborgare som klagandena att inneha visering för att få resa in i en medlemsstat, i syfte att där tillhandahålla tjänster för ett i Turkiet etablerat bolags räkning, eftersom det vid ikraftträdandet inte fanns något krav på sådan visering. Domstolen fastställde således att Tyskland genom att införa viseringskrav för turkiska medborgare inom tjänstesektorn brutit mot bestämmelsen att inte sinsemellan införa nya begränsningar av etableringsrätten och den fria handeln med tjänster enligt tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet. 2.2 Frågeställning Genom domen i Soysal-målet uppmärksammas EU:s medlemsstaters skyldighet att säkerställa att inga sådana begränsningar som avses i det aktuella tilläggsprotokollets standstill-klausul införs i förhållande till turkiska medborgare vars syfte är att tillhandahålla tjänster i EU. Ur svenskt utlänningsrättsligt perspektiv är det av intresse att göra en bedömning av hur den svenska rättstillämpningen förhåller sig till standstill-klausulen. Det är även av intresse att analysera inom vilka utlänningsrättsliga områden domen kan ha framtida följder.

3 3 (5) 3 Gällande rätt m.m. Associeringsavtalets tilläggsprotokoll slår fast att de fördragsslutande parterna inte sinsemellan får införa nya begränsningar av etableringsrätten och den fria handeln med tjänster. I och med att Sverige blev medlem i EG (sedermera EU) den 1 januari 1995 är Sverige förbundet att inte införa några försämringar eller begränsningar för turkiska medborgare vars avsikt är att etablera sig i Sverige och att tillhandahålla/handla med tjänster. Beträffande relevant tidpunkt efter vilken begränsningar eller försämringar inte får införas, se nedan. Bestämmelsen i den nu aktuella standstill-klausulen har direkt effekt i förhållande till det svenska regelverket. Detta framgår av p. 45 i Soysal-domen. 4 Rättschefens bedömning 4.1 Relevant tidpunkt Avtalet om upprättandet av en associering mellan EEG och Turkiet undertecknades Det aktuella tilläggsprotokollet trädde i kraft I och med att Sverige anslöt sig till EG är Sverige bundet av villkoren i avtalet, vilket emellertid inte innebär att vi är bundna av dem retroaktivt. Av bl.a. av p. 48 i Soysal-domen framgår att artikel 41.1 i tilläggsprotokollet utgör hinder mot att en medlemsstat i sin lagstiftning inför krav, som inte fanns vid den tidpunkt då tilläggsprotokollet trädde i kraft med avseende på denna medlemsstat. För Sveriges del sammanföll denna tidpunkt med tidpunkten då Sverige blev medlem i EG, dvs. den 1 januari För Sveriges del är det är följaktligen eventuella begränsningar och inskränkningar som införts därefter som kan strida emot standstill-klausulen i tilläggsprotokollet. Begränsningarna och inskränkningarna ska därtill kunna knytas till etableringsrätten och den fria handeln med tjänster, enligt nedanstående. Det råder med hänsyn till vad som nu konstaterats inget tvivel om att den tidpunkt som man ska utgå ifrån vid en analys av de svenska förhållandena i relation till tilläggsprotokollet är den 1 januari Etableringsrätten och den fria handeln med tjänster I Soysal-domen uttalar EG-domstolen sig förvisso enbart över frågan om huruvida det tyska införandet av viseringsplikt innebär en sådan försämring eller begränsning som avses i det aktuella tilläggsprotokollet. Det kan emellertid konstateras att standstill-klausulen är så formulerad att den inte enbart omfattar frågan om viseringsplikt. Att frågan däremot är knuten till nya begränsningar av etableringsrätten och den fria handeln med tjänster får emellertid anses stå klart. Flertalet sakområden inom utlänningsrätten faller därmed utanför ramarna för tolkningen i Soysal-målet (asylärenden, familjeanknytningsärenden, m.m.). Vilka slags verksamheter som kan anses falla inom ramen för begreppen etableringsrätt och fri handel med tjänster är följaktligen av betydelse vid bedömningen av om standstill-klausulen är tillämplig eller inte. EG-domstolen har i mål 186/87 (Cowan) fastslagit bl.a. att friheten att tillhandahålla tjänster även inbegriper frihet för mottagare av tjänster att bege sig till en annan medlemsstat för att där mottaga en tjänst utan att hindras av restriktioner. Domstolen har

4 4 (5) därutöver, i samma mål, fastslagit att bl.a. turister ska anses som mottagare av tjänster. I Cowan-målet hänvisar domstolen även till de förenade målen 286/82 och 26/82 Luisi och Carbone av vilka framgår att turister, personer som får medicinsk behandling och personer som gör studie- och affärsresor ska anses som mottagare av tjänster. Med beaktande av dessa domstolens slutsatser skulle resultatet av Soysal-domen kunna anses bli att inga försämringar får införas för turkiska medborgare som besöker eller har för avsikt att besöka någon av EU:s medlemsstater i egenskap av turister, studenter eller för att erhålla medicinsk behandling. Frågan är då om ovan nämnda extensiva tolkning av begreppen etableringsrätt och fri handel med tjänster är tillämplig i förhållande till omständigheterna i Soysal-målet. Mot detta talar att syftet med associeringsavtalet mellan EG/EU och Turkiet är begränsat till handels- och affärsscenarion. Med hänsyn till detta måste de två begreppen rimligtvis tolkas i ett sammanhang där etableringsrätten färgar tolkningen av fri handel med tjänster. Om avsikten med standstill-klausulen hade varit att inga försämringar eller begränsningar får införas i en vidare mening t.ex. beträffande turkiska turister och deras möjligheter till vistelse i EG/EU borde formuleringen ha begränsats till enbart handel med tjänster. 4.3 Avslutande noteringar Vid tidpunkten för det svenska inträdet i EG rådde redan svensk viseringsplikt för turkiska medborgare. Viseringsplikten utgör följaktligen inte i sig själv en försämring eller begränsning i förhållande till den aktuella tidpunkten. Införandet av VIS kommer att medföra vissa förändringar på viseringsområdet, bl.a. krav på personlig inställelse på svensk beskickning och tagande av biometri. Det kommer emellertid att räcka med att den som ansöker om en svensk visering inställer sig vid endast ett tillfälle på en svensk beskickning i utlandet. Vid detta enda tillfälle ska biometri tas och beviljad visering lämnas ut. Tagande av biometri kommer att leda till ökad rättssäkerhet men kommer inte att försämra någons möjligheter att erhålla en visering, under förutsättning att personen ifråga är berättigad till en sådan. Personlig inställelse vid svensk beskickning vid ett tillfälle och tagande av biometri bedöms följaktligen inte innebära någon faktisk försämring eller begränsning för den enskilde. Även den förestående möjligheten att överklaga beslut i viseringsfrågor medför ökad rättssäkerhet. Ett överklagande kommer att leda till att ett enskilt beslut antingen ändras till den sökandes fördel, eller att ett ursprungligen negativt beslut fastställs. Det kommer emellertid aldrig att kunna leda till en försämring för den enskilde, på sådant sätt att ett ursprungligen positivt beslut ändras till ett negativt. Inte heller har införandet av NIPU (tvåpartsprocess, migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstol m.m.) inneburit några försämringar eller begränsningar för turkiska medborgare med avsikten att etablera sig eller ägna sig åt fri handel med tjänster i Sverige. Införandet av nya arbetskraftsinvandringsregler år 2008 har snarast medfört att det svenska regelverket har blivit mer gynnsamt för den enskilde. Vad beträffar företagares rätt till etablering eller ägnande åt fri handel har några försämringar eller begränsningar sedan den 1 januari 1995 inte kunnat identifieras.

5 5 (5) Det kan konstateras att den slutliga tolkningen och effekterna av Soysal-domen ligger på europeisk nivå. EU-kommissionen har uttalat att man under lång tid, kanske år, skulle kunna analysera de indirekta konsekvenserna av Soysal-domen. 1 Detta säger något om omfattningen och den komplexitet en djuplodande och heltäckande analys av effekterna av domen skulle innebära. Det är emellertid uppenbart att effekterna av Soysal-domen måste beaktas vid varje framtida ändring av det svenska regelverket i de delar det rör konstellationen turkiska medborgare och etableringsrätten samt den fria handeln med tjänster. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av, verksjurist. Rättschef 1 Rapport från Viseringsgruppens möte i Bryssel den 11 maj 2009 (Migrationsverket)