DET HÄNDER MED HÄNDER

Transkript

1 Hälsa och samhälle DET HÄNDER MED HÄNDER EN OBSERVATIONSSTUDIE OM VÅRDPERSONALENS HANDHYGIEN PÅ EN INFEKTIONSKÄNSLIG AVDELNING. JOHANNA LÖFBERG LOUISE SEVELIUS Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet Malmö Januari 2006 e-post: postmasterhs.mah.se

2 DET HÄNDER MED HÄNDER EN OBSERVATIONSSTUDIE OM VÅRDPERSONALENS HANDHYGIEN PÅ EN INFEKTIONSKÄNSLIG AVDELNING. JOHANNA LÖFBERG LOUISE SEVELIUS Löfberg, J & Sevelius, L. Det händer med händer. En observationsstudie om vårdpersonalens handhygien på en infektionskänslig avdelning. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2006 Att arbeta inom vården innebär en ständig kontakt med nya människor och föremål. Patienter åker hem och nya läggs in. Det finns hela tiden bakterier i omgivningen som lätt kan överföras till de infektionskänsliga patienterna. För att undvika att ge patienterna stora besvär i form av infektioner är en noggrann handhygien viktig. Syftet med föreliggande studie var att undersöka i vilken utsträckning vårdpersonalen på en infektionskänslig avdelning i södra Sverige efterföljde Handbok för hälso- och sjukvårds riktlinjer gällande handhygien. Datainsamlingen skedde i form av observationer av undersköterskor, sjuksköterskor och läkare på den utvalda avdelningen. Studien hade både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att handhygienen var bristfällig både innan och efter patientkontakt. Bristerna fanns både i användandet av en tillräcklig mängd desinfektionsmedel och i hur personalen arbetade in medlet. Nyckelord: desinfektion, handhygien, infektionskänslig, observationer, omvårdnad, smitta, vårdpersonal 1

3 IT HAPPENS WITH HANDS AN OBSERVATIONAL STUDY OF THE HAND CLEANSING PROCEDURE OF NURSING STAFF IN A WARD SUSCEPTIBLE TO INFECTIONS. JOHANNA LÖFBERG LOUISE SEVELIUS Löfberg, J & Sevelius, L. It happens with hands. An observational study of the hand cleansing procedure of nursing staff in a ward susceptible to infections. Degree project, 10 credit points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2006 People who work in a hospital environment are often subject using a lot of new objects and meet a lot of different people. Patients are admitted and sent home which means that bacteria can flourish and be transferred to patients who are sensitive to bacteria induced diseases. In order to avoid transferring bacteria to patients, a thorough hand cleansing procedure is very important. The aim of this study was to assess how well staff in a sensitive environment adhered to prescribed hand cleansing procedures. The collection of data was made by observing nurses of all grades and doctors in the chosen ward. The analysis in the study was both of a qualitative and quantitative nature. The study showed that the hand cleansing procedures were insufficient both before and after interaction with patients. The deficiencies found were both in the use of disinfectant and the way that staff applied the disinfectant on their hands. Keywords: disinfection, hand hygiene, infection, nursing, nursing staff, observations, susceptible to infection 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 BAKGRUND 4 Historik 4 Vanliga patogena mikroorganismer 5 Smitta och smittspridning 6 Attityder 7 Handdesinfektion 7 Infektionskänslighet 7 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 8 Definitioner 8 METOD 8 Litteraturgenomgång 8 Urval 9 Genomförande 9 Etiska överväganden 9 Analys och databearbetning 9 RESULTAT 10 Total avsaknad av handhygien 11 Otillräcklig handhygien 11 Tillräcklig handhygien 12 Tabell 1 14 Användande av smycken och skötsel av naglar 14 Tabell 2 15 DISKUSSION 15 Metoddiskussion 15 Resultatdiskussion 17 SLUTSATSER 19 Framtida forskning 19 REFERENSER 20 BILAGOR 22 3

5 INLEDNING Alla som arbetar inom vården har en skyldighet att sköta sin hygien, ändå använder många smycken, glömmer handskar och rengör händerna alltför sällan. Författarna har även under den kliniska utbildningen noterat att det slarvas mycket med handhygienen. Med handhygien menas att avlägsna smuts och minska tillfälliga föroreningar (Ericson & Ericson, 2002). I Handbok för hälso- och sjukvård (2005) finns riktlinjer kring handhygien så att kvaliteten och säkerheten i vårdarbetet kan behållas och utvecklas. På anmodan från en vårdavdelning som vårdar mycket infektionskänsliga patienter, samt den egna förståelsen om att handhygien alltid är ett aktuellt ämne, föddes idén att utföra en observationsstudie på tidigare nämnd avdelning. Eftersom händerna är den största indirekta kontaktvägen för att sprida smitta, har studien fokuserats på dem (Ericson & Ericson, 2002). BAKGRUND Sjukhusinfektioner förlänger vårdtiden, fördyrar vården och ökar lidande hos patienter (SoS-rapport 1998:12). Det är omöjligt att helt förebygga infektionerna men med en god handhygien kan antalet minska avsevärt (a a). Enligt SoS-rapport 1998:12 (s 10) är definitionen av sjukhusinfektioner: Med sjukhusinfektion avses varje infektionstillstånd som drabbar patient till följd av sjukhusvistelse eller behandling i öppen vård, oavsett om det sjukdomsalstrande ämnet tillförs i samband med vården eller härrör från patienten själv samt oavsett om infektionstillståndet yppas under eller efter vården. Med sjukhusinfektion avses även infektionstillstånd som personal ådragit sig till följd av arbetet. Av alla patienter som vårdas på sjukhus drabbas mellan fem och 10 % av en sjukhusinfektion (Stordalen, 1997). Tidsintervallet är två till tre dygn efter inläggningen och upp till 30 dagar efter utskrivningen. Sjukhusinfektionerna orsakas oftast av mikroorganismer från patientens egen normalflora (a a). I en nyligen publicerad studie utförd i Norge visade det sig att ca 1300 inneliggande patienter hade någon form av sjukhusinfektion (Aavitsland, 2005). Även flera hundra patienter som blivit utskrivna från sjukhuset hade infektioner de inte ådragit sig innan de blev inlagda (a a). Historik I början av 1800-talet byttes sällan sängkläder på sjukhusen, skyddsutrustning användes ej och operationsinstrumenten var inte ens desinfekterade (Stordalen, 1997). Infektionerna ökade därmed och även dödsantalet bland patienterna. Redan i mitten av 1800-talet skedde stora förändringar då tvålen uppfanns. Den ungerske förlossningsläkaren Ignaz Semmelweis ( ) upptäckte att huden blev ren med hjälp av tvål och varmt vatten. Han påvisade även att om läkarna, efter att de obducerat, tvättade händerna först med tvål och sedan med klorkalkvatten innan de förlöste kvinnor, skulle dödligheten minska drastiskt (Stordalen, 1997). 4

6 En samtida fransk bakteriolog och kemist, Louis Pasteur ( ), kom på att bakterier kan vara smittsamma genom att de förökar sig och sedan överförs från en individ till en annan. Även en skotsk kirurg, Joseph Lister ( ), kom fram till att bakterier i luften var orsaken till postoperativa sårinfektioner. Därför införde han redan år 1867 desinfektion av operationsinstrument, antiseptisk sårbehandling samt att desinfektera luften med hjälp av fenolspray. Hans arbete fördes sedan vidare av Ernst von Bergman som utvecklade metoden och steriliserade instrumenten genom kokning. Samtida engelsk sjuksköterska Florence Nightingale ( ) hade målet att höja den hygieniska standarden. Hon visste att det krävdes stränga regler på renlighet för att utveckla en god sjukvård. Med införande av ändrade hygienrutiner höjdes därmed den hygieniska standarden inom sjukvården (a a). Från 1870-talet fram tills idag har det varit en konstant hygienutveckling. År 1870 fick badningen ett nytt syfte d v s att ta bort bakterier. Att vara ren innebar numera att vara fri från mikroorganismer och smuts innebar infektioner. Att avlägsna dålig lukt och att se bättre ut blev senare också viktigt av sociala och psykologiska skäl. Hygien är av stor betydelse för människors välbefinnande för så fort hygienen ignoreras finns det risk för att snabbt sprida smittsamma sjukdomar (a a). Vanliga patogena mikroorganismer De typiska sjukhusinfektionerna orsakas genom att mikroorganismer som överförs har en förmåga att överleva en tid utanför kroppen och kan därför smitta genom indirekt kontaktsmitta (Stordalen, 1997). Det räcker med endast kort eller ytlig kontakt med patienten för att överföra ca bakterier (a a). Gramnegativa stavbakterier orsakar 2/3 delar av infektionerna. Dessa förekommer i tarmkanalen hos människan och är vanliga vid urinvägs- och luftvägsinfektioner men även vid sårinfektioner. Dessa bakterier trivs bäst i fuktig miljö och sprids i de flesta fall genom kontaktsmitta, via orena händer eller föremål. Exempel på dessa bakterier är E.coli, Klebsiella och enterobacter (a a). Klebsiella pneumoniae är den bakterie som vanligen drabbar patienter med nedsatt immunförsvar (Ericson et al, 2002). Den orsakar urinvägsinfektion men även svår pneumoni. Pneumonin kan drabba patienter som är långvarigt sängliggande och har en stor slemansamling eller intoxikerade personer. Enterobacter är tarmbakterier som kan orsaka urinvägsinfektion, sepsis och sårinfektion hos personer med nedsatt immunförsvar (a a). Gula stafylokocker står för 1/4 del av infektionerna. Dessa förekommer i håret, på huden och i yttre delen av näsan. Stafylokockerna har låga krav på sin miljö vad gäller fukt och näring vilket innebär att de kan överleva exempelvis i damm inom sjukhusmiljön. Därför sprids mikroorganismerna via indirekt kontaktsmitta, men även luftburen dammsmitta är vanligt. Stafylokockerna finns då på hudfragment som virvlar runt i luften efter omhändertagande av patient (a a). Staphylococcus aureus trivs bra i hud och slemhinnor men de kan ge infektioner i benvävnad och kommer de ut i blodbanan kan de orsaka sepsis. Hälften av alla friska människor bär S. aureus i näsan som då även återfinns på händerna och kan föras vidare. MRSA är multiresistenta stafylokocker som bildar penicillinas. Det 5

7 innebär att de kan bryta ned betalaktamringen i penicillinmolekylen och göra penicillinet overksamt (a a). Streptokocker trivs i kroppstemperatur och kräver fuktig och näringsrik miljö för att kunna föröka sig. De smittar framförallt genom luftburen droppsmitta men även vid direkt och indirekt kontakt (a a). Smitta och smittspridning För att sprida smitta, alltså överföra mikroorganismer från en smittkälla till mottaglig individ, krävs en eller flera smittvägar (Stordalen, 1997). Det kan ske både genom direkt kontakt och indirekt kontakt med infekterad hud eller slemhinna (Ericson & Ericson, 2002). Det är omöjligt att helt undvika att mikroorganismerna sprids, men genom att vara uppmärksam kan en god prevention uppnås (Stordalen, 1997). Kontaktsmitta innebär att mikroorganismerna sprids via kontakt mellan människor eller föremål (Stordalen, 1997). Vid direkt kontaktsmitta överförs smittan vid kontakt med en infekterad person, alltså vid en beröring mellan smittkälla och mottaglig individ (a a). Vid indirekt kontaktsmitta överförs mikroorganismerna från infektionskällan via ett mellanled till mottaglig individ (Ericson & Ericson, 2002). Det vanligaste mellanledet utgörs av vårdpersonalens händer men även föremål i omgivningen och instrument är vanligt. Händerna är alltså en speciellt viktig källa vid all kontaktsmitta eftersom det i arbetet finns ständig kontakt både mellan kollegor och mellan patienter. Därför är det av högsta prioritet att noga sköta sin handhygien (a a). I en nyligen gjord studie från England rapporteras att vid nästan hälften av alla kontaktillfällen mellan sjuksköterska och patient sprids organismer via sjuksköterskans händer (Teare et al, 2001). Om denna sedan inte desinfekterar händerna sitter organismerna kvar i upp till 150 minuter och kan då spridas vidare (a a). Naglarna ska vara korta, rundade och rena (Ericson & Ericson, 2002). Under långa naglar samlas det stora mängder mikroorganismer och fukt då undersidan är ojämn. Naglarna blir inte ens rena vid grundlig handhygien utan mikroorganismerna följer med överallt. Lösnaglar och nagellack döljer bara smutsen under naglarna och mikroorganismerna fastnar lätt vid ojämnheterna och reporna som bildas (a a). Toles (2002) beskriver hur flera undersökningar jämför bakteriefloran på och kring lösnaglar och naturliga naglar. Alla undersökningar visar på samma resultat med en tydligt ökad risk för patogena mikroorganismer att fastna kring lösnaglarna. Dessa är dessutom betydligt svårare att få rena och tar lättare hål på handskarna. Då lösnaglarna behöver bytas reser de sig upp en bit ovanför den naturliga nageln. Här bildas då en perfekt, mörk och fuktig grogrund för bakterier att tillväxa i (a a). Vad gäller smycken så är armband, armbandsur och ringar ofta utsatta för kontakt med patienter och utrustning som vårdpersonalen arbetar med (Ericson & Ericson, 2002). Ringarna och armbanden blir lätt slitna både på undersidan och ovanpå vilket gör att mikroorganismerna lätt hittar platser att fastna på. När händerna sedan tvättas blir smyckena fuktiga och det är svårt att helt torka torrt under dessa. Fuktigheten i kombination med kroppsvärmen leder till perfekta förhållanden för mikroorganismer att föröka sig (a a). Huden under ringar är betydligt mer koloniserad av bakterier än huden som inte bär någon ring (Boyce et al, 2002). Det visade sig att 40 % av sjuksköterskorna har gramnegativa bakterier under ringarna 6

8 och de flesta kan bära på dessa i flera månader (a a). Risken för spridning av patogena mikroorganismer ökar vid användande av ringar (Trick et al, 2003). Dessutom ökar även spridningsrisken med antalet ringar (a a). Attityder De allra flesta av sjukvårdspersonalen anser att handtvättning är en viktig del av preventionen av sjukhusinfektioner (Harris et al, 2000). Många av personalen har en attityd till att hellre tvätta händerna efter patientkontakt än innan. Fastän de flesta menar att idealet är att rengöra händerna mellan varje patient anser endast drygt hälften att de tvättar sina händer tillräckligt ofta (a a). Det finns stora skillnader bland de olika yrkesgrupperna (undersköterskor, sjuksköterskor och läkare) både vad gäller handling och attityder (Pittet et al, 1999 samt Stein et al, 2003). Oftast är det läkarna som är sämst på att rengöra sina händer både innan och efter patientkontakt (a a). Attityden till hur viktig handdesinfektion är innan och efter patientkontakt är också betydligt sämre bland läkarna jämfört med sjuksköterskorna (Stein et al, 2003). Handhygienen utförs sämre under morgonpassen än under kvällspassen (Pittet et al, 1999). Enligt Stein et al (2003) är tidsbrist och stress de största orsakerna till varför vårdpersonalen brister i handhygien. Handdesinfektion Desinfektion är en process som syftar till att avlägsna patogena mikroorganismer så att smittspridning förhindras (Stordalen, 1997). Mikroorganismerna avlägsnas tio gånger så effektivt med handdesinfektion än med handtvättning med tvål och vatten (SoS-rapport 1998:12). Handdesinfektion kommer åt djupare liggande bakterier i huden som handtvätten inte kan påverka (Stordalen, 1997). Det är ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel som används då alkohol har en snabb effekt på bakterierna, ett brett verkningsfält och inaktiverar virus. Mikroorganismerna dödas inom sekunder men effekten är inte bestående (a a). Det är viktigt att händerna är torra innan de desinfekteras och att handdesinfektionsmedlet täcker händerna. Minst två ml desinfektionsmedel ska användas och noggrant arbetas in överallt på händerna. För att alkoholen ska kunna påverka mikroorganismerna på huden ska processen pågå tills alkoholen har dunstat och huden åter känns torr (Bilaga 1) (Handbok för hälso- och sjukvård, 2005). En studie av Tvedt et al (2005) visade att vårdpersonalen utförde sin handhygien korrekt (Bilaga 1) endast i 1/5 del av de observerade tillfällena. De flesta av dem använde handdesinfektion som metod vilket också har visat sig vara den mest effektiva metoden eftersom patogena mikroorganismer reduceras i större mängd än vid handtvätt. Dessutom ingår flera steg i handtvätten vilket ökar risken att återfå bakterierna. Handdesinfektionen är mindre tidskrävande och mer lättillgänglig då desinfektionsmedlet kan placeras överallt (a a). Infektionskänslighet Sjukhusmiljön är inte farlig p g a att där finns speciellt patogena bakterier utan det är patienternas nedsatta immunförsvar som gör individen extra mottaglig för dessa mikroorganismer (Fryklund et al, 1979). Bakterierna som lätt kan ge allvarliga infektioner hos sjuka människor har svårt att smitta friska (a a). Risken att få en infektion ökar betydligt vid hög ålder och beroende på vilken grundsjukdom patienten har (Aavitsland, 2005). Dessutom är pågående behandling med exempelvis cytostatika en ökad riskfaktor (a a). Därför är det viktigt att ta reda på i vilken omfattning vårdpersonalen rengör sina händer på en infektionskänslig avdelning. 7

9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet är att undersöka hur vårdpersonalen på en infektionskänslig avdelning efterföljer Handbok för hälso- och sjukvårds riktlinjer (Bilaga 1) gällande handhygien. I vilken utsträckning desinfekterar vårdpersonalen sina händer före och efter patientkontakt? I vilken utsträckning används ringar, armband eller armbandsur? I vilken utsträckning har vårdpersonalen långa naglar, färgat nagellack eller lösnaglar? I vad mån föreligger skillnader i handhygien mellan undersköterskor, sjuksköterskor och läkare? Definitioner I denna studie innefattar vårdpersonal undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Rengöring av händerna mellan patienter räknas både in som ett tillfälle före patientkontakt och efter. Otillräcklig handdesinfektion innebär antingen en för liten mängd handdesinfektionsmedel (mindre än 2 ml) eller att desinfektionsmedlet inte arbetas in noggrant (Bilaga 1). Handtvätt med tvål och vatten i stället för desinfektionsmedel innefattas även i kategorin. Tillräcklig handdesinfektion innebär en tillräcklig mängd handdesinfektionsmedel (mer än 2 ml) och att desinfektionsmedlet arbetas in noggrant (Bilaga 1). Att arbeta in handdesinfektionsmedlet noggrant betyder att desinfektionsmedlet arbetas in överallt på händerna, kring fingertopparna, mellan fingrarna och i tumgreppet. Även underarmarna desinfekteras (Bilaga 1). Att arbeta in handdesinfektionsmedlet icke noggrant betyder att desinfektionsmedlet inte arbetas in överallt på händerna, kring fingertopparna, mellan fingrarna och i tumgreppet. Underarmarna desinfekteras inte (Bilaga 1). METOD För att besvara frågeställningarna som inriktar sig på beteendet kring handhygien genomfördes en observationsstudie med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Observationer är speciellt lämpade för att samla in data om just beteende, men kan även användas till bl a information om attityder, tillstånd och kommunikation (Polit et al, 2001). Litteraturgenomgång En litteratursökning har utförts för att utröna vad tidigare forskning har kommit fram till samt för att få en tydligare inblick i det valda ämnet. Databaserna 8

10 CINAHL, Pubmed, Medline och ELIN användes med följande sökord: hygiene, healthcare, hospitals, handwashing, hands, contamination, infection, patient samt kombinationer av dessa. De begränsningar som gjordes var att artiklarna skulle vara tillgängliga i fulltext på Malmö högskola. Dessutom har artiklar erhållits från en sjuksköterska och klinisk lärare på infektionskliniken, UMAS. Urval Observationerna utfördes på en infektionskänslig avdelning vid ett universitetssjukhus i södra Sverige. Samtliga vårdpersonal, som vårdade patienter i fyra salar med tre sängar, observerades. Inklusionskriterierna var samtlig personal på ovannämnd avdelning d v s 13 undersköterskor, 14 sjuksköterskor och fem läkare. Genomförande En genomgång av punkterna i checklistan gjordes för att observationerna skulle utföras lika av båda observatörerna. Vikten av varje punkt samt hur anteckningar skulle föras, diskuterades tills samstämmighet rådde. Observationerna utfördes både under dag- och kvällspass, eftersom arbetsrutinerna varierar under dygnet. För att kunna följa läkarna observerades även ronden på förmiddagspassen. Tiden för observationerna var en vecka, sammanlagt 70 (2 x 35) timmar. Observationerna var strukturerade vilket karakteriserades av att ett visst, begränsat, beteende studerades (Hartman, 2004). Utifrån Handbok för hälso- och sjukvård (2005) skrevs kortfattade delar ner, som utgjorde en checklista (Bilaga 2) (Polit et al, 2001). Fria anteckningar, eller så kallade fältanteckningar, fördes även för att memorera data. I observationerna var forskarna icke deltagande vilket innebar att de helt och hållet antog ett utanförperspektiv. För att inte väcka för stor uppmärksamhet och smälta in i miljön, klädde sig observatörerna i sjukhusets arbetskläder. Observationerna skedde vid slumpmässiga tillfällen och forskarna flyttade runt på förutbestämda platser (multipel positionering) utanför de salar som innefattades av studien (a a). Deltagarna följdes alltså inte efter utan observatörerna utgick från korridoren och iakttog därifrån handdesinfektionstillfällena. Fältanteckningarna skrevs sedermera av författarna ut i sju sidor löpande text med 12 p, enkelt radavstånd. Det insamlade, kvalitativa materialet som utgjordes av fältanteckningarna analyserades med innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991) samt Finnbogadóttir (2003). Det kvantitativa materialet räknades ut i antal och procent och redovisas i en tabell samt under varje kategori. Etiska överväganden Tillstånd för studiens genomförande inhämtades både av berörd vårdchef samt av lokala etikprövningsrådet vid Hälsa och samhälle, Malmö Högskola. Berörd personal erhöll både muntlig information, från avdelningschef och vice avdelningschef, och skriftlig information från författarna (Bilaga 3). Konfidentialitet och frivillighet beaktades, samt hade deltagarna när som helst möjlighet att avbryta sin medverkan. Konfidentialitet kunde garanteras genom att inga personuppgifter användes och att allt material kommer att förstöras efter godkänd studie. Samtycke från deltagarna inhämtades via en samtyckesblankett för att kunna utföra observationerna till studien (Bilaga 4). Analys och databearbetning Det material som samlades in delades upp i två delar för att ge resultatet mer djup. Utifrån fältanteckningarna analyserades den ena delen kvalitativt med innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991) samt Finnbogadóttir (2003). Den andra delen 9

11 sammanställdes kvantitativt utifrån checklistan (Bilaga 2) och redovisades i antal och procentform. Steg 1 Författarna skrev rent fältanteckningarna från observationstillfällena till en mer berättande form. Detta för att få en tydligare uppfattning om de observerade situationerna. Steg 2 Naiv läsning av materialet gjordes av båda författarna på var sitt håll. Noteringar eller minnesanteckningar så kallade memos skrevs i marginalen av texten. Steg 3 Innan vidare bearbetning av materialet tog författarna del av varandras noteringar. Diskussionen ägde rum tills samstämmighet rådde. Steg 4 Utifrån minnesanteckningarna grupperades likartade delar av innehållet under kategorier. Steg 5 Kategorierna granskades för att upptäcka eventuella missbedömningar. Steg 6 Innehållet i texten avseende de framtagna kategorierna, sammanställdes, bearbetades och skrevs ner. Steg 7 Ur texten valdes citat ut till varje kategori för att styrka trovärdigheten. Steg 8 Justeringar av kategorierna gjordes. Delar av texten korrigerades och omstrukturerades. Steg 9 Materialet lästes igenom av handledaren för att bekräfta att varje enskild kategori fanns i texten. RESULTAT Studiedeltagarna blev 11 undersköterskor, 12 sjuksköterskor och fem läkare. Bortfallet bestod av en undersköterska och två sjuksköterskor som inte arbetade under de observerade tillfällena. Under de 70 timmar som studien pågick observerades 159 möjliga tillfällen för handdesinfektion. Analysen av det bearbetade materialet resulterade i tre kategorier; Total avsaknad av handhygien Otillräcklig handhygien Tillräcklig handhygien. 10

12 Total avsaknad av handhygien Det visade sig att 86,6 % av vårdpersonalen inte desinfekterade sina händer innan patientkontakt. Läkarna desinfekterade inte sina händer vid 83,3 % av de observerade tillfällena, sjuksköterskorna vid 90 % samt undersköterskorna vid 83,3 % av tillfällena innan patientkontakt (Tabell 1). En undersköterska skulle hjälpa en patient från toaletten. Hon gick rakt in på toaletten utan att desinfektera sina händer innan. En sjuksköterska gick in till en patient för att ge medicin. Hon desinfekterade inte sina händer innan hon hjälpte patienten att sätta sig vid sängkanten. Sammanlagt uteblev desinfektion vid 37,5 % av tillfällena efter patientkontakt. Läkarna desinfekterade inte sina händer efter patientkontakt vid 52,6 % av de observerade tillfällena. Sjuksköterskorna och undersköterskorna desinfekterade inte sina händer efter patientkontakt vid 33,3 % av tillfällena (Tabell 1). En läkare gick in till en patient för att berätta om dennes situation. Fast det var ett samtal blev det även lite kroppskontakt med patienten. Läkaren gick vidare till nästa patient utan att ha desinfekterat sina händer. En undersköterska var inne hos en patient som behövde hjälp med att ändra ställning. Det gick fort och sjuksköterskan brydde sig inte om att desinfektera sina händer efteråt. Flera av vårdpersonalen desinfekterade inte sina händer vare sig innan eller efter medicintekniska åtgärder såsom att ge injektion, blodprovtagning, omläggning av central- och perifer venkateter och såromläggningar. I de flesta av tillfällena användes inte heller några handskar. Det var främst sjuksköterskor som observerades eftersom de oftast utförde medicintekniska åtgärder, men även några undersköterskor ingick i observationstillfällena. En sjuksköterska desinfekterade inte händerna innan, och använde inte handskar vid kapillärprov. Tog därefter på sig handske för att ge suppositorier. Efteråt desinfekterades inte händerna. En sjuksköterska desinfekterade inte händerna innan hon injicerade insulin i en patient. Hon använde inte handskar vid injektionen och desinfekterade inte händerna efteråt. En sjuksköterska desinfekterade inte sina händer innan, och använde inte handskar vid venprovtagning. Hon desinfekterade inte händerna efteråt och fortsatte därefter att dela ut läkemedel. En undersköterska desinfekterade inte händerna innan hon mätte temperaturen på en patient. Tog sedan på sig handskar men desinfekterade inte händerna. Därefter tog hon ett kapillärprov på en annan patient. Händerna rengjordes inte med något desinfektionsmedel efteråt. Otillräcklig handhygien Samtliga läkare (100 %) desinfekterade inte sina händer noggrant innan de gick in till patienterna och de använde inte heller en tillräcklig mängd (2-3 ml) desinfek- 11

13 tionsmedel. Vid hälften av de observerade tillfällena desinfekterade inte sjuksköterskorna sina händer noga. Desinfektionen gjordes oftast med tillräcklig mängd desinfektionsmedel men arbetades inte in noggrant. Vid 75 % av observationstillfällena desinfekterade undersköterskorna inte sina händer noggrant. Samtliga observerade tillfällen hos undersköterskorna var mellan två patienter. Ingen av undersköterskorna använde en tillräcklig mängd handdesinfektionsmedel (Tabell 1). En undersköterska gick från en patient till en annan och desinfekterade sina händer emellan, detta gjordes fort och inte noggrant. En läkare gick in till en patient och desinfekterade sina händer innan patientkontakt. Desinfektionen var dock otillräcklig, ingen tid lades till att arbeta in medlet ordentligt. Efter patientkontakt desinfekterade inte läkarna sina händer noggrant vid 88,9 % av de observerade tillfällena. De tog för lite handdesinfektionsmedel vid 66,7 % av tillfällena. Desinfektionsmedlet arbetades in fort och de desinfekterade inte upp på armarna. Vid 46,4 % av de observerade tillfällena desinfekterade inte sjuksköterskorna sina händer noggrant. Vid 21,4 % av tillfällena utförde de desinfektionen med en otillräcklig mängd desinfektionsmedel. Vid 66,7 % av gångerna desinfekterade inte undersköterskorna sina händer noggrant. Undersköterskorna desinfekterade sina händer med otillräcklig mängd desinfektionsmedel vid 44,4 % av observationstillfällena (Tabell 1). En sjuksköterska desinfekterade sina händer efter att ha gett suppositorier till en patient. Desinfektionen gjordes med rikligt med medel men inte noggrant och under kort tid. En undersköterska hjälpte en patient upp från sängen. Efteråt desinfekterades händerna med bara 1-2 ml sprit. Vid några av de observerade tillfällena tvättade vårdpersonalen sina händer med tvål och vatten i stället för med desinfektionsmedel. Bland dem var det en sjuksköterska som tvättade sig med tvål och vatten innan patientkontakt. Händerna tvättades vid det tillfället noggrant. Efter patientkontakt tvättade läkarna sina händer med tvål och vatten vid två (10,5 %) observerade tillfällen och sjuksköterskor vid tre (7,1 %). Ingen av undersköterskorna använde tvål och vatten (Tabell 1). En sjuksköterska desinfekterade inte händerna innan, och använde inga handskar då hon gav patienten en injektion. Händerna tvättades med tvål och vatten efteråt. På ronden var två läkare inne hos en patient. Ingen av dessa desinfekterade händerna innan de gick in. Den ena undersökte patienten och den andra tog i hand med patienten och klappade om henne. Båda tvättade sig med tvål och vatten efteråt. Tillräcklig handhygien Läkarna desinfekterade inte sina händer noggrant vid något av de observerade tillfällena innan de gick in till patienterna. Inte någon av dem använde tillräcklig mängd desinfektionsmedel innan patientkontakt. Bland sjuksköterskorna utfördes noggrann handdesinfektion vid 50 % av de observerade tillfällena innan patient- 12

14 kontakt. Hälften av gångerna användes 2-3 ml handdesinfektionsmedel. Undersköterskorna skötte sin handdesinfektion noggrant vid 25 % av de observerade tillfällena. Tillräcklig mängd handdesinfektionsmedel användes av undersköterskorna vid 25 % av observationstillfällena innan patientkontakt (Tabell 1). En sjuksköterska desinfekterade händerna noggrant med rikligt med desinfektionsmedel innan beröring av patient. En undersköterska desinfekterade sina händer mellan patienter. Tog då rikligt med desinfektionsmedel och tvättade noggrant. Läkarna desinfekterade sina händer, med tillräcklig mängd desinfektionsmedel samt noga inarbetat, vid 11,1 % av de observerade tillfällena efter patientkontakt. Sjuksköterskorna desinfekterade sina händer noggrant vid 53,6 % av observationstillfällena. Tillräcklig mängd desinfektionsmedel användes vid 78,6 % av tillfällena. Undersköterskorna utförde noggrann handdesinfektion efter patientkontakt vid 33,3 % av de observerade tillfällena. Drygt hälften, eller 55,6 %, av de observerade tillfällena utgjordes av handdesinfektion med en tillräcklig mängd desinfektionsmedel (Tabell 1). En undersköterska gick in för att hjälpa en patient att lägga sig och fixa med kläder och säng. Efteråt desinfekterade hon sina händer noga med 3 ml handsprit. En sjuksköterska hjälpte en patient upp ur sängen. Desinfektionen av händerna efteråt gjordes med riktligt med medel som gnuggades in noggrant. 13

15 Tabell 1. Vårdpersonalens handhygienrutiner på en infektionskänslig avdelning. Läkare n = 5 (100 %) Sjuksköterskor n = 12 (100 %) Undersköterskor n = 11 (100 %) Desinfektion (tillräcklig och otillräcklig) innan patientkontakt Ej desinfektion innan patientkontakt Desinfektion (tillräcklig och otillräcklig) efter patientkontakt Ej desinfektion efter patientkontakt Tvätt med tvål och vatten innan patientkontakt Tvätt med tvål och vatten efter patientkontakt Noggrann desinfektion innan patientkontakt Icke noggrann desinfektion innan patientkontakt Noggrann desinfektion efter patientkontakt Icke noggrann desinfektion efter patientkontakt Tillräcklig mängd desinfektionsmedel innan patientkontakt Otillräcklig mängd desinfektionsmedel innan patientkontakt Tillräcklig mängd desinfektionsmedel efter patientkontakt Otillräcklig mängd desinfektionsmedel efter patientkontakt 16,7 % 10,0 % 16,7 % 83,3 % 90,0 % 83,3 % 47,4 % 66,7 % 66,7 % 52,6 % 33,3 % 33,3 % 0 % 2,5 % 0 % 10,5 % 7,1 % 0 % 0 % 50,0 % 25,0 % 100 % 50,0 % 75,0 % 11,1 % 53,6 % 33,3 % 88,9 % 46,4 % 66,7 % 0 % 50,0 % 25,0 % 100 % 50,0 % 75,0 % 33,3 % 78,6 % 55,6 % 66,7 % 21,4 % 44,4 % n = antal individer Användande av smycken och skötsel av naglar Sextio procent (tre) av läkarna använde ringar och 40,0 % (två) använde armbandsur. Ingen av läkarna använde armband, hade långa naglar, färgat nagellack eller lösnaglar. Av sjuksköterskorna var det 8,3 % som använde ringar. Ingen sjuksköterska använde armband eller armbandsur. Långa naglar hade 16,7 % av sjuksköterskorna men inte någon av dem använde färgat nagellack eller lösnaglar. Bland undersköterskorna var det 27,3 % som hade ringar på sina händer. Armbandsur användes av 18,2 % och ingen hade på sig armband. Av undersköterskor- 14

16 na hade 18,2 % långa naglar. De använde inte färgat nagellack eller lösnaglar (Tabell 2). Tabell 2. Vårdpersonalens användande av smycken och skötsel av naglar på en infektionskänslig avdelning. Läkare n = 5 (100 %) Sjuksköterskor n = 12 (100 %) Undersköterskor n = 11 (100 %) Ringar 60,0 % 8,3 % 27,3 % Armband 0 % 0 % 0 % Armbandsur 40,0 % 0 % 18,2 % Långa naglar 0 % 16,7 % 18,2 % Färgat nagellack 0 % 0 % 0 % Lösnaglar 0 % 0 % 0 % n = antal individer DISKUSSION Personalen på den infektionskänsliga avdelning där observationerna utfördes på hade själva önskat och kommit med förslag om en studie kring hygien. Ämnet lät intressant och lockande då en empirisk studie skulle göras. Eftersom de flesta mikroorganismer sprids via händerna så gjordes från allra första början begränsningar till handhygien då ämnet hygien hade blivit alldeles för stort (Ericson & Ericson, 2002 samt Teare et al, 2001). Urvalet blev självklart då studien skulle göras med samtlig personal på avdelningen. Metoddiskussion Observationer valdes som datainsamlingsmetod då det skulle vara den bästa metoden för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt gällande beteendet kring handhygien (Polit et al, 2001). Författarna använde sig själva som mätinstrument för att uppleva situationen och få ett verkligt resultat. Dessutom har författarna viss förförståelse om handhygien då de går sin utbildning till sjuksköterskor. Att strukturerade observationer valdes var främst för att författarna skulle vara säkra på att titta på samma saker. När det är två observatörer finns det annars en risk att observationerna ger olika resultat. Eftersom författarna använde sig själva som mätinstrument var det mycket viktigt att, innan observationerna gjordes, vara medvetna om att eventuellt missa händelser. Därför var det bra att följa den struktur i checklistan som ramade in det väsentliga i frågeställningarna. Checklistan var utgångspunkten, men fokus lades även på fältanteckningar som sedan visade sig vara värdefulla för resultatet, då dessa kunde beskriva de verkliga situationerna mer fritt. Mer djupgående fältanteckningar hade stärkt studien ytterligare. Den snäva tidsramen för uppsatsskrivandet har lett till vissa begränsningar genom hela arbetet. Om mer tid funnits hade observationerna kunnat planeras och utföras mer noggrant. Observationerna kunde också ha pågått under en längre tid eftersom mer material hade gett en starkare studie. Uppföljning med intervjuer av de olika yrkeskategorierna hade vidare gett studien ett mervärde då vårdpersonalens 15

17 attityder till handtvätt kan vara av betydelse i förhållande till hur de utför handtvätten (Harris et al, 2000 samt Stein et al, 2003). Författarna hade tänkt mäta den tid som deltagarna använde till handdesinfektion vid varje observationstillfälle. Detta skrevs ned som en punkt i checklistan. När observationerna påbörjades upptäcktes att tiden var väldigt svår att mäta och fokus lades mer på hur noggranna deltagarna var vid handdesinfektion samt mängden desinfektionsmedel som användes. Den korrekta mängden desinfektionsmedel (2-3 ml) innebar två tryck på flaskans pump. Då det under observationernas gång upptäcktes att två tryck inte alltid var tillräckligt för att få ut rätt mängd, observerades i stället om desinfektionsmedlet fyllde deltagarnas kupade hand till bredden samt att det stänkte då det arbetades in. För att få en större spridning på vårdpersonal och arbetsbelastning planerades att observera både på morgonpass och kvällspass och eventuellt ett nattpass. Observationerna började under ett kvällspass, men få arbetsuppgifter utfördes kring patienterna denna kväll, därför bestämdes snabbt att utesluta kvällspassen då observationerna skulle utföras endast under en veckas tid. Detta för att inte riskera att ha alldeles för få observationstillfällen när veckan var slut. Tidigare forskning har påvisat att handhygien är sämre skött på morgonpassen än på kvällspassen således kan designen av studien med att utföra observationerna mestadels på morgonpassen ha påverkat resultatet (Pittet et al, 1999). Läkarna observerades framförallt under ronden då de gick runt till patienterna. Det var svårt att se allting de gjorde eftersom de ofta drog för draperiet för att avskärma patienten. Ofta blev det inte heller mycket kontakt med patienterna utan bara att de rörde vid dem under korta stunder. I observationsmetoden finns det alltid en risk att deltagarna känner sig iakttagna och därmed ändrar sitt beteende. Fangen (2005) menar att medvetenheten om att vara under observation påverkar känslan av frihet och naturlighet. Observatörer som naturligt smälter in i samspelet påverkar oftast deltagarna mindre än de som sitter utanför och noterar (a a). Icke deltagande observationerna valdes ändå för att få en bättre överblick och för att hinna observera så många tillfällen som möjligt. Även om observatörerna lättare smälter in i gruppen vid deltagande observationer blir deltagarna ständigt påminda om att desinfektera händerna om observatören hela tiden finns i närheten. Med förhoppning att deltagarna skulle glömma bort observatörerna höll de sig i bakgrunden. Eftersom observatörerna mestadels utgick från korridoren utanför salarna såg vårdpersonalen dem varje gång de gick ut från patienten. Ett par gånger resulterade det i att vårdpersonalen gick förbi handfatet, men efter att ha sett att de var observerade, gick de tillbaka och desinfekterade sina händer. Möjligen utfördes även handdesinfektionen mer noggrant. I efterhand hade det varit en god idé om de icke deltagande observationerna kunnat kombineras med deltagande observationer. Detta skulle ha kunnat leda till en djupare inblick i vårdarbetet och samtidigt i vårdpersonalens handhygien. Initialt var det planerat att deltagarna inte skulle informeras om att handhygienen skulle undersökas. Samtyckesblankett skulle endast skrivas på av avdelningschef och vice avdelningschef. Detta för att undvika medvetenhet om studien, vilket kan leda till förändrat beteende bland personalen (Fangen, 2005). Förslaget blev inte godkänt av etikprövningsrådet och samtycke fick inhämtas av samtliga deltagare. 16

18 Resultatdiskussion Samtliga av vårdpersonalen var dåliga på att utöva handdesinfektion innan patientkontakt. Det kan bero på att deras attityd kan vara att hellre desinfektera händerna efter patientkontakt än innan (Harris et al, 2000). I motsats till Pittet et al (1999) där läkarna var den yrkesgrupp som var sämst på att desinfektera sina händer var det sjuksköterskorna som i högre utsträckning undanlät att använda handdesinfektion före patientkontakt jämfört med de två andra yrkesgrupperna. Det är möjligt att vårdpersonalens bristande handdesinfektion innan patientkontakt kan bero på bristfällig kunskap om handhygien. Liksom tidigare studie av Pittet et al (1999) kom fram till visade det sig att läkarna var den yrkesgrupp som vid minst antal tillfällen desinfekterade sina händer efter patientkontakt. Möjligtvis har läkarna, som även studien av Stein et al (2003) visar på, en mer nonchalant attityd till handdesinfektion och anser sig inte utföra ett lika smutsigt arbete som undersköterskor och sjuksköterskor. Det är dock svårt att dra några stora slutsatser av detta eftersom antalet observerade läkare var väldigt litet jämfört med sjuksköterskorna och undersköterskorna. De tillfällen som handdesinfektionen uteblev helt var förvånande ofta i samband med genomförandet av medicintekniska åtgärder. Detta räknades vid observationerna in under patientkontaktkategorin men eftersom det hände vid flera tillfällen att vårdpersonalen inte använde handskar eller desinfekterade sina händer varken innan, efter eller mellan patienter var det viktigt att redovisa det separat i resultatet. Det var framför allt sjuksköterskor som observerades men även några undersköterskor som utförde medicintekniska åtgärder. Det är möjligt att personalen gick ut i sköljrummet och efter att ha slängt de medicintekniska instrumenten desinfekterade sina händer. Endast den personal som desinfekterade sina händer inne på salarna räknades in i observationsmaterialet, vilket då påverkade resultatet. Om personalen hade följts efter in i sköljrummet hade de definitivt desinfekterat sina händer och då hade resultatet påverkats åt andra hållet. Bland de få läkare som desinfekterade sina händer innan patientkontakt var det ingen som gjorde det tillräckligt. Även efter patientkontakt var läkarna de som vid minst tillfällen desinfekterade sina händer noggrant. Det kan ha berott på att de använde rockar med långa ärmar. Dessutom hade de flesta läkarna långa tröjärmar även under rockarna vilket gjorde att de inte kunde desinfektera upp på armarna. Då läkarna oftast bara hade kontakt med patienterna korta stunder är det möjligt att de inte räknade detta som ett tillfälle med patientkontakt och därmed risk för smittspridning. Det räcker dock med kortvarig och ytlig kontakt för att föra över patogena mikroorganismer (Stordalen, 1997). Även om sjuksköterskorna var den grupp som desinfekterade sina händer vid minst antal tillfällen innan patientkontakt var det de som i störst utsträckning desinfekterade sina händer noggrant och med en tillräcklig mängd desinfektionsmedel. Sjuksköterskorna var de som, vid flest observerade tillfällen, även efter patientkontakt utförde tillräcklig handdesinfektion. Noggrannheten var snarlik både innan och efter patientkontakt. Däremot skiljde det sig i mängden desinfektionsmedel som användes. Efter patientkontakt användes vid betydligt fler tillfällen en tillräcklig mängd desinfektionsmedel jämfört med innan. Ändå var handhygienen bristfällig också hos sjuksköterskorna. En orsak kan vara att sjuksköterskeutbildningen lägger ett alldeles för litet fokus kring handhygien. Under utbildningen borde vikten av en god handhygien betonas vid upprepade tillfällen. Möjligheten 17

19 ska även finnas att praktiskt öva hur en korrekt handdesinfektion utförs. Finns kunskaperna i bakhuvudet redan från början kanske desinfektionerna automatiskt utförs korrekt då studenten kommer ut i arbetslivet. Undersköterskorna utförde en noggrann handdesinfektion vid fler tillfällen, både innan och efter patientkontakt, än läkarna men vid färre tillfällen än sjuksköterskorna. Även vid användandet av en tillräcklig mängd desinfektionsmedel innan och efter patientkontakt var undersköterskorna bättre än läkarna men fortfarande sämre än sjuksköterskorna. Bristande information och utbildning kring handhygien kan även i undersköterskornas fall vara orsaken till att desinfektionerna inte utförs på ett korrekt sätt. All vårdpersonal var betydligt bättre på att desinfektera sina händer med en tillräcklig mängd desinfektionsmedel efter patientkontakt jämfört med innan. Det är möjligt att de ansåg sig rena på händerna när de kom in till patienterna och fann därför ingen tillgång med desinfektion av händerna. Däremot efter kontakt med patienterna kände de sig orena och ville skydda sig med desinfektion av händerna. Detta beteende leder tankarna till fortlöpande informationsbehov till personalen om handhygien. Även om handdesinfektionsmedlet i många fall togs i en tillräcklig mängd efter patientkontakt arbetades det inte alltid in noggrant. Också detta kan bero på bristande information om hur desinfektionsmedlet ska arbetas in. Dessutom kan stressiga arbetsförhållanden påverka hur noggrant personalen desinfekterade sina händer (Stein et al, 2003). Handtvätt med tvål och vatten var nästan obefintlig hos samtliga personalgrupper. En orsak kan vara att det tar längre tid att först sätta på vattnet, arbeta in tvål för att skölja av det igen och sedan torka händerna jämfört med att bara trycka två gånger på desinfektionspumpen och arbeta in desinfektionsmedlet (Tvedt et al, 2005). Det kan även vara så att personalen tidigare fått information om att det är mer effektivt att använda desinfektionsmedel än att tvätta händerna med tvål och vatten (a a). Den dagen då observationerna började och ingen visste vad observatörerna gjorde på avdelningen, var det flera som använde klocka och armband. Efterhand förstod personalen att observationer gjordes angående deras handhygien. Redan dagen efter upptäcktes att flera tagit av sig sina smycken och använde inte dessa under fortsatta observationer. Detta räknades därför in i resultatet som att de inte använde smycken och klockor och påverkade slutresultatet. Läkarna var de som i större utsträckning använde smycken jämfört med övrig vårdpersonal. Ringar var det smycke som flest vårdpersonal hade på sig. Enligt Boyce et al (2002) är huden under ringar mer koloniserad av bakterier jämfört med hud som inte bär någon ring. Det var framförallt förlovningsringar som användes vilken orsaken kan vara att personalen inte ville vara respektlös mot sin partner genom att inte bära den på fingret. Ett fåtal av personalen hade mer än en ring på fingrarna vilket enligt Trick et al (2003) ökar spridningen av patogena mikroorganismer. Det fanns inga väggklockor i patientsalarna vilket kan ha lett till att vårdpersonalen av bekvämlighetsskäl i stället bar egna armbandsur runt handlederna. Detta skulle lätt kunna lösas genom att lägga klockan i fickan så bakterierna inte fastnar och sprids vidare. 18

20 Vad gäller naglar så hade ett fåtal av sjuksköterskorna och undersköterskorna långa naglar. Några få hade också något långa naglar och även om risken för bakteriespridning inte är lika stor som hos dem som hade alldeles för långa naglar, så är risken ändå ökad (Ericson & Ericson, 2002). Vart gränsen egentligen går för vilka naglar som räknas till långa kan diskuteras, men så fort de växer utanför fingertoppen så bildas där ett mellanrum in till nageln där bakterierna samlas (a a). Ingen av vårdpersonalen hade lösnaglar vilket kan ses positivt då det enligt Toles (2002) fastnar betydligt fler patogena mikroorganismer kring lösnaglar jämfört med naturliga naglar. SLUTSATSER Syftet med föreliggande studie var att undersöka i vilken utsträckning vårdpersonalen, på en infektionskänslig avdelning, efterföljde Handbok för hälso- och sjukvårds riktlinjer gällande handhygien. Handhygienen var bristfällig och efterföljde inte riktigt handbokens riktlinjer. Bristerna fanns både innan och efter patientkontakt men var störst innan. Författarnas uppfattning var att personalen inte verkade veta om att händerna även skulle desinfekteras innan patientkontakt. Användandet av smycken förekom i samtliga yrkesgrupper. Information och kontinuerlig undervisning om noggrann handhygien samt förhållningsregler om användandet av smycken behöver ses över. På en avdelning där patienterna är mycket infektionskänsliga kan detta anses speciellt viktigt. Läkarna var de som i störst utsträckning brast i handhygienen men med tanke på att ingen mer avancerad statistik än antal och procent har blivit utförd samt att grupperna är väldigt små och ojämna går det inte att dra några stora slutsatser om resultatet eller om jämförelsen mellan yrkesgruppernas handhygien. Medvetenhet finns om att studien inte kan användas för att generalisera eftersom den är utförd endast på en avdelning, på ett sjukhus. Undersökningen visar ändå att på den avdelning där studien genomförts och med den använda metoden, kan det konstateras att handhygienen hade uppenbara brister. Framtida forskning Eftersom materialet till studien blev relativt litet kan den ses som en pilotstudie. Det krävs därför vidare forskning för att kunna stärka resultatet och få djupare inblick i ämnet handhygien. Fler studiedeltagare skulle ge större trovärdighet. Vidare intervjustudie skulle belysa vårdpersonalens attityder till hur viktig handhygienen är i samband med patientkontakt samt upplevelsen av i vilken omfattning de själva anser sig utföra handdesinfektion. Intressant skulle sedermera vara att jämföra attityderna och upplevelserna med hur desinfektionerna egentligen utfördes. Detta för att upptäcka om det finns något samband mellan attityder och handlande. Intressant hade även varit att göra observationsstudier på andra infektionskänsliga avdelningar på samma och andra sjukhus för att studera eventuella skillnader och likheter i handhygienen. 19

21 REFERENSER Aavitsland P (2005) Ren rutine. Tidsskr Nor Laegeforen. Jan 20;125(2):145. Boyce J M et al (2002) Guidelines for hand hygiene in health-care settings: Recommendations of the healthcare infection control practices advisory committee and the HICPAC/SHEA/APIC/IDSA hand hygiene task force. Infection Control And Hospital Epidemiologi, Vol. 23 No 12. Burnard P (1991) A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today, 11, Ericson E (1995) Hygien och hälsa i vårdarbete. Stockholm: Liber AB. Ericson E & Ericson T (2002) Klinisk mikrobiologi. Stockholm: Liber AB. Fangen K (2005) Deltagande observation. Stockholm: Liber AB. Finnbogadóttir H (2003) Expectant first-time fathers experiences of pregnancy Midwifery, 19: Fryklund B et al (1979) Att förebygga sjukhusinfektioner. Stockholm: Nordstedts tryckeri AB. Handbok för hälso- och sjukvård (2005) Basala hygienrutiner och personlig hygien. Handhygienen i vården. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet, s 4-5. Harris A D et al (2000) A survey on handwashing practices and opinions of healthcare workers. Journal of hospital infection, Aug;45(4): Hartman J (2004) Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. Pittet D et al (1999) Compliance with handwashing in a teaching hospital. Infection Control Program. Ann Intern Med. Jan 19;130(2): Polit D F et al (2001) Essentials of nursing research: methods, appraisal and utilization. Philadelphia: Lippincott. SoS-rapport 1998:12 Att förebygga infektioner I vården II. Ett kunskapunderlag. Stockholm: Nordstedts tryckeri AB. Stein A D et al (2003) A survey of doctors and nurses knowledge, attitudes and compliance with infection control guidelines in Birmingham teaching hospitals. Journal of hospital infection, 54: Stordalen J (1997) Hygien i vårdarbete. Lund: Studentlitteratur. Teare L et al (2001) Hand hygiene. BMJ. Aug 25;323(7310):