Trefaldighet var det bästa nöje dom hade på sommarn ve Björsta. Det kom folk från Gimo och alla håll och dom samla s

Transkript

1 1 Meddelare: Anders Petter Andersson, f.d. lantarbetare, f i Björsta, Hargs socken. Son till en frälsebonde under bruket. A. har bott i Rättartorpet sedan Gift samma år med Augusta från Västeräng, f Änkling sedan Min far var frälsebonde vid Björsta. Där var 4 skattebönder och 2 frälsebönder. Vi var brukets bönder. Hela Björstabyn var 2 mantal, det blir 4 skattehemman. 4 hemman var på 1/4 mantal och 2 på ½. Ett sånt där hemman kunde dom köpa för för 80 år sen. Tre köpte dom (bruket), men det fjärde, det ville inte bonden sälja, so det är fritt, det är ett skattehemman. Min far böt hemman och flyttade till Svidnö (Svinnö). Det vart så trassligt på Björsta. Jag var kvar i Björsta till jag var 20 år. Allt där har jag så klart i minnet. När jag ligger och drömmer på nätterna har jag det där i huve, och jag tycker jag ä i Björsta. Svidnö är det inte samma med- Där var jag bara en 5-6 år. Och sen flyttade jag hit, då vart jag nygift. Jag var bara en liten snorgreve, då jag hörde att torpet här hette Rättartorpet. Alla torp hade namn. Jag hade en bror som tog emot hemmanet efter far- Ja, far levde då, han levde en 5- år till. Dom bodde i lag, och far min hjälpte bror min. Rättartorpet är dagsverkstorp, åkrarna var som arrende åt bruket. Nu är det sådd skog där. 4 ½ tunnland var det till torpet. 2 dagar i veckan gjorde jag arbeten vid herrgårn, det var som arrende. Om jag gick extra dagar, fler än dem två, hade jag 1 kr om dan. 4 hl korn och 5 hl råg fick jag ta ut i månan. Det var som förmån. Mest hade vi 2 kor, 3 me på slute. Då arrende ra jag lite mer jord. Så hade vi får och höna. Men räven tog hönsen när dom gick fritt. Så jag gjorde en hönsgård sen. Så kom han inte in. Röda ändan på lagårn hade jag som foderhus. Stallet är borta det, det låg mitt emot lagårn. Jag körde för kontoret, med häst, både vinter och sommar. Dom skicka bud på mig, det var olika jag skulle köra. När det var torra somrar höll inte brunnen vatten, då när vi hade kor och så. Då fick vi bära vatten från? Man var opp 2-3 om nätterna och slog hö, fram till 6-7. Sen ut på ängarna igen, när höet var torrt. Men man var ung och stark på den tiden. Gallra rovor och rensa i åkern ville dom ha små eller yngre till. Det var ju billigare det. Det var så att brukets dagsverkare, arbetare och smeder, dom hade förmåner. Tillsammans var dom väl en hushåll. Då fick varje hushåll 5 liter bönor och 5 liter linfrö. Och dom där linfröna såddes på en åker, den var 1 ½ ar, den låg bakom herrgårn liter säckar med linfrö sådde jag där på

2 2 åkern för hand. Mest sådde dom med en hand, men jag sådde alltid med båda händerna. Men det fick inte blåsa då. Man fick på pälsen många gånger alla ville ha sitt linland på bästa jorden, och en del kom och ville bestämma var deras skulle ligga. För att skilja de olika linlanden åt gjorde man felar med en hacka. Och så satte man namnen på en sticka som stacks ner i landet. Potatisland hade inte var och en på Bruket utan all potatisen växte i en stor åker för alla. 15 ar, 10 ar och 5 ar, det var olika eftersom det var tjänsteman. Dom fick själva bestämma vilken dag dom skulle ta opp potatisen. När den var opptagen, kördes den hem till förmånstagarnas källare. Befallningsman skötte om de där. Augusta var från Västeräng, hon var född där. Hon var född Hon skulle just ha fyllt 81 när hon dog. (Bröllopet) Det var te å försöka på allt sätt te få en kostym. Den var svart, skräddare Sundell sydde den. Han har barnbarn här som hyr. Hon hade svart klänning, Augusta. Det var en syster som hjälpte henne sy den. Vi körde te prästgårn om kvällen, vi låna häst från mitt föräldrahem. Han var komminister då, prosten, han som vigde oss. Vittnen hade vi nog inte. Det gick bra ändå. Vi gifte oss i februari. Då skulle man va stor karl. Men stort kalas riktigt hade man inte råd med. Vi hade lite mat och go saker om det var i hennes hem eller mitt hem kan jag inte säga. Dom som var bjudna, det var dom som hade gett lysningspresenter och så släktingar. Lysningspresenter, det var vad dom kunde ha råd med. Dom slog sig ihop några stycken om ett dussin bordsknivar eller några teskedar. När man hade äti, sen raka man unnan de där å man dansa. En del var inte sp förliga ve dansen, dom va oviga, men dom dansa ändå och det var trevligt. Sen var vi hemma på båda hållen till i november, då flytta vi hem (till Rättartorpet). Hon var stormjölkerska på bruket. Hon gick opp kl. 4, så te lagårn å mjölka. Sen hem å få lite mat i sig, så ut igen å arbeta i jorden, sen mjölka på kvällen igen. Vi hade en pojke då redan, han kom lite tidigt. Honom tog mina föräldrar hand om. Jo, nog var han döpt, men om han döptes i Marka (där komministern bodde) eller framme ve bruket (i kyrkan) de minns jag inte. Nä, nog ska väl barna döpas Man ska väl inte ändra på allting. Dom hade mycke skråheter och fantasier förr, folk. Dom sa om barna att dom vås bätter sen vart döft. Det hände nog då med förr att somliga döpte sina barn i kyrkan.

3 3 Smederna hade lite mer betalt än dom andra arbetarna. Dom hade 14 dagars semester i juli då dom skulle sköta om sina kor och bärga sin slåtter. Annars arbeta dom både vinter och sommar, smederna, det vet jag. Jag körde fram kol åt dem och jag körde ner timmer för dammbordet. Dom andra arbetarna på bruket hade inte nåt ledigt, det var bara smederna, Vattne kom ända från Bennebol, så det var sjöar och åar hela vägen, å så var det dammar som dom kunde reglera. Så vatten fanns det jämt, så hamrarna kunde gå. Vid Nerhammaren var det vattenhammare före ånghammarn som kom sedan. Vatthamrarna la s ner när ånghammaren kom. Det fanns tre kvarnar här. Vid Kvarntorpet hade bruket en vattkvarn, nära Björsta stod en väderkvarn och vid bruksgatan en vattkvarn. Ovanpå kvarnen i bruksgatan bodde skomakare Edin och hade sin verkstad där med. Väderkvarnen vid Björsta ägde skattebönderna, 4 stycken. Den 12:te i var månad fick vi gå fram och ta ut på magasine, strömming och sill- Men dom skrev opp de förstås, så vi kom i skuld. Ett sädesmagasin till utseendet likt den vida järnboden nere vid vattnet stod förr nära nuvarande kontoret. Magasinet revs i samband med att bostad byggdes åt förvaltare Hedberg. Det är förvaltarbostaden som i något ombyggt skick tjänar som brukskontor. I A.P.P:s barndomshem i Björsta bryggdes öl och svagdricka. Till svagdrickat användes korn, till ölet råg. Kornet lades i ett stort kar med vatten och fick ligga tills det blev mjukt. När kornet började fröa, hälldes vattnet av och kornmassan lades att torka på lavar i kölnan, där massa breddes ut i ett c:a 10 cm högt lager. När den torkat, maldes allt på kvarn. Därefter lades den torkade massan ånyo i vatten, enruskor med svarta eller gröna bär lades till det övriga, och sedan gick man och smakade på drycken tills man tyckt smaken var den rätta. Då ströks riset av, jäst lades i och allt fick jäsa. Så var drickat färdigt. Ölet fabricerades på liknande sätt, säger A.P.P. Det är fylligt, mörkt och ohjälpli gott. Under julen gick man ner i källaren där ölet förvarades och hämtades upp öl i en stor trästånka med lock som rymde flera kannor. Det gick åt mycket öl under julen. Svagdrickat dracks till vardags och fick vila sig under julhelgen. Då jag frågar om man hade i humle då man bryggde, säger A.P.P att visst, humle skulle också vara med. Han minns att man hade mycket huvudbry att skaffa humle. Det var inte alla som själva hade humle utan de måste låna från annat håll. Trefaldighet var det bästa nöje dom hade på sommarn ve Björsta. Det kom folk från Gimo och alla håll och dom samla s

4 4 ve källan ve masugnen, bondpigor och pojkar. Dom löva kring källan och gjorde fint. Och dansa d jorde dom, det var en stor plan omkring. Jag spela där ve källan en 4-5 år. Dansa blev inte mycke för mig då. Man tog sig en dryck me skopan då och då, skopan var av näver och hängde där ve källan. Det var många från bruket också som kom dit och spela, så vi tura s om. Man kunde väl få nå slantar, öre kunde dom lägga, en och annan kunde ge en 5-öring med, för det jag gjorde spel. Sen frampå natten gick dom till nån loge och dansa, dom böt om att upplåta loge åt dom. Dom krusa mig värre för jag skulle spela. När det var slut på morron kunde de va 3-4 kronor dom hade lagt. Dom visste runt ikring att jag gjorde spel. Dom tinga mig till bröllop för å spela och vid juldanserna likadant. Dom hade juldanser byavis, Björsta började vanligen Annandag jul. Eller också hade dom sin juldans på Trettondagen. Det kunde va lite olika. Marka bruka ha sin juldans på nyårsafton. Då kom vi från alla håll, från byarna ikring. Bonden som hade lova oss å få dansa där, han lät opp salen åt oss. Det var likadant på alla ställen. Och husfar och husmor satt på en bänk i salen och såg på dansen, och dom kunde dansa med, joodå. Sen drog dom sig tillbaka, men dom kunde va me ett par timmar. En bonde, Per Eriksson hette han, var fin fiolist, så vi spela tillsammans många gånger. Men han var inte tingad, som jag var, så han gick hem sen. Två kvällar höll de på och jag spela bägge kvällarna. Då hade jag 8 kr, 4 kronor kvällen. Och där i spelmansgärden var dom skyldiga hålla mat och husrum. Jag fick ligga på en vindskammare vanligtvis. Första kvällen höll dom på till 3-tiden, andra sluta dom vid tiden. Dom flickor som hade djur å sköta, jungfrurna, dom gick hem emellan. Då kunde dom ha en fjärdingsväg eller en halvmil å gå fram och tillbaka. Men många som var med hade släkt i byn och blev bjudna att ligga över. Flickorna hade snipar (snibbar) av ylle och så ylleschal kappor hade dom inte. Dom kunde ha kofta under schalen också. Sniparna köpte dom i handelsboden. Pojkarna hade fårskinnspälsar och långstövlar. Dom kunde svänga som Håkan i bondpolskan. Under pälsen hade dom kostymer av bottentyg, och så mössor av brunt eller svart skinn, vita kunde dom också ha. Dom som inte hade råd med skinnmössor, som bonddrängarna, som hade kr om året bara i kontanter, dom hade billigare mössor. En sån mössa kunde väl kosta 1 krona. På sommaren var de mjölkdanser. Dom tiggde mjölk, jungfrurna, av sina husmödrar, ja dom kunde väl betala nåt öre också. Så sparade dom ihop mjölken och så tingade dom spelman till lördagskvällen. Dom spred ut att det skulle bli dans där och

5 5 på nån lova. Och frampå kvällen när dom hade dansat ett slag, bjöd dom på varm mjölk då i stället för kaffe. Det var rysli gott det med varm mjölk- Mest var det bonddöttrar på danserna. dom som hade 2-3 döttrar gjorde inte med nån jungfru. Drängarna som tjäna hos en bonde, utom kontanta lönen skulle dom ha om året av bonden en kostym, ett par tre stövlar och halvsulor, 2-3 skjortor, och strumpor var de fäll eller ull, några markar. Den där ullen, sen måste dom leja för kardning och spinning och få det stickat. Men det gick bra det vanliga, det fanns gummor ute i byn som passade till det där. Lärftsbyxor gick också in på lön. Dom kunde va blå eller ljusa. Det var te slåningen man fick dom där. Man var så gla när man fick ett par lärftsbyxor. Somliga bonddrängar dom skötte sig så väl, så när dom var oppe i 20-åren kunde dom ha 2-3 kostymer hängandes. På midsommar var det dans i vagnshuset ve Hargs herrgård. Då fick man palta me bena, när man skulle dit, det fanns inte cykel då. När jag var fram, skulle jag spela ett par lekar, dom visste ju att jag kunde spela. Det var inte några förfriskningar eller så gratis, men det brukade vara en gumma där med ett stånd som sålde karamellstrutar och sockerdricka. Pengarna som folk betalade för sockerdrickan gick till syföreningen. Jag har alltid haft magdeburgerspel. Det jag har nu har min son köpt åt mig i Tvärnö. Jag har köpt spel förr av Bengt Dahlgren. Ja, han hade musikhandel.