En mycket fransk, internationell mässa!

Transkript

1 En av de många spårvagnsmodeller som visades på utställningen var denna Ecotango från Stadler. Med 70 procent lågt golv är vagntypen framtagen för städer med befintliga spårvägar med meterspår och i övrigt begränsat utrymme: vagnsbredd 2,1 meter, längd 27,8 meter i tredelat utförande. Stadler har utvecklat denna spårvagnsmodell främst inför kommande upphandling i den franska staden St Étienne. Lågt golv i mittpartiet ( mm), men mycket högt över ändboggierna, 850 mm, kännetecknar Tango. Transports Publics, Paris juni 2014: En mycket fransk, internationell mässa! Kollektivtrafikmässan Transports Publics hålls i Paris vartannat år. Mässan marknadsförs som en internationell mötesplats men var denna gång mest en fransk övning. Höga monterhyror och tämligen begränsat intresse för utländska leverantörer kan vara förklaringen. Besökarna fick dock goda möjligheter att stifta bekantskap med fransk kollektivtrafik, teknik och design. Av Thomas Johansson I början av juni hölls i mässområdet vid Porte de Versailles i Paris kollektivtrafikmässan Transports Publics som i förhandsinformationen hade marknadsförts som ett internationellt arrangemang. Mässan hålls vartannat år, och 2012 kändes den verkligen internationell, med många utställare och besökare från andra länder. Denna gång är intrycket att det nog mest var en nationell angelägenhet. Utställningen var också mindre än tidigare år, dock med omkring besökare och utställare. Besökarna saknade flera stora leverantörer från omgivande länder, exempelvis Carrosserie Hess från Schweiz och VDL från Nederländerna. En förklaring kan vara att kvadratmeterpriset för en monter i utställningslokalerna i Paris hör till de högsta i Europa. En annan är att den franska kollektivtrafikmarknaden inte är särskilt öppen för utländska tillverkare. Frånvaron av VDL kan möjligen även förklaras med fiaskot för framtidens buss, Phileas, i den nordfranska staden Douai. Under åtskilliga år har VDL:s dotterföretag APTS förgäves försökt få Phileas automatstyrning godkänd av de franska tillsynsmyndigheterna. I kombination med andra problem med de tekniskt avancerade bussarna avvecklas nu trafiken med Phileas till kommande årsskifte. Ersättande konventionella ledbussar är beställda från Mercedes. Ett dyrt och ganska smärtsamt misslyckande för en rätt liten stad med begränsade ekonomiska resurser. Så särskilt mycket "europeiskt rendezvous" var således inte mässan i Paris. Å andra sidan gavs goda möjligheter att stifta närmare bekantskap med fransk kollektivtrafik. Där finns mycket att lära, både beträffande attraktiva busstrafiksystem och moderna spårvägar. Transports Publics hamnade möjligen även i skuggan av de kommande stora utställningarna IAA i Hannover och Innotrans i Berlin, båda nu i september. Likaså höll internationella lokaltrafikunionen, UITP, en stor och intressant kongress med utställning i Genève i maj 2013, samt hölls en stor nationell kongress i Bordeaux i november Konkurrensen är således svår. Besökarna kunde notera att gummihjulsspårvägssystemet Translohr tycks leva vidare, nu som NewTL. För två år sedan var pessimismen stor hos Lohr Industrie och avveckling av pro 4 Modern Stadstrafik nr 4, 2014

2 Nya gummihjulsspårvagnen Translohr Prime erbjuds som enriktningsfordon, således med endast en förarplats och dörrar på endast ena vagnssidan. Än så länge marknadsförs endast två vagnslängder: 25 respektive 32 meter, modell SP 3 respektive SP 4, vid vagnsbredd 2,22 meter. duktion av trafiksystemet Translohr syntes vara oundvikligt. Sedan intervenerade den franska staten, varvid Alstom Transport och banken BPI France tog över spårvägsproduktionen från Lohr Industrie. Rekonstruerade New Translohr presenterades efter något år. Translohr är enligt regelverket en spårväg. Fordonen rullar på gummihjul men styrs med hjälp av vinkelställda metallhjul med flänsar och en i körbanan nedsänkt styrskena. Fordonen kan inte kopplas loss från styrskenan; därmed en äkta spårväg. Det finns för närvarande sex städer med Translohrsystem, med sammanlagt 57 kilometer banlängd dubbelspår och 94 fordon, med tre eller fyra vagnskorgar, typ STE 3 och STE 4. Mot slutet av året tillkommer ytterligare två nya system. Intressant är att det i Parisområdet (snart) finns flera Translohrbanor. En linje, T5, invigdes i december 2013 och har utgångspunkt i Marché Saint-Denis och löper genom de norra förstäderna till kommunen Sarcelles. Den trafikeras med 16 fordon av typ STE 3 i format 25,00 x 2,22 meter. Den andra linjen, T6, invigs under slutet av 2014 och går i de södra förstäderna, sträckan Châtillon Viroflay. Den ska trafikeras av fordon av typ STE 6 i format 46 x 2,22 meter. De hittills levererade fordonen av typ STE 3 och STE 4 har drivning i de båda ändmodulerna, där vardera en 240 kwasynkronmotor är monterad. Under leverans finns således nu längre fordon med fem och sex vagnskorgar, STE 5 och STE 6, där även hjulen i mittmodulerna eller snarare i ledportalerna i mitten av fordonen får drivning. Detta blir i form av navmotorer à 70 kw av egen konstruktion hos NewTL. Det finns i Frankrike ett stort intresse för attraktiva busstrafiklösningar enligt principen BHNS/BRT. Som ett argument brukar anges de lägre investeringsnivåerna för busstrafiksystem, jämfört med spårtra I Parisområdet finns (snart) flera Translohrbanor. En linje, T5, 6,6 km, invigdes i juli 2013 och har utgångspunkt i Marché Saint-Denis och löper genom de norra förstäderna till kommunen Sarcelles. Den trafikeras med 16 fordon av typ STE 3 i blygsamma formatet 25,00 x 2,22 meter. Första Translohrsystemet i Frankrike invigdes 2006 i staden Clermont-Ferrand, 15,7 km, hemvist för däckskoncernen Michelin. Kanske inte så konstigt att det blev en spårväg på gummihjul. Michelin är regionens största arbetsgivare. Modern Stadstrafik nr 4,

3 fiksystem. Därför svarar nu spårtrafikbranschen med allehanda mer prisvärda alternativ. NewTL visade i Paris exempelvis Translohr Prime. Denna byggs som enriktningsfordon, således med endast en förarplats och dörrar på endast ena vagnssidan. Hittills erbjuds två vagnslängder: 25 respektive 32 meter, SP 3 respektive SP 4, vid vagnsbredd 2,22 meter. Tanken är att SP 3 ska klara trafiken med endast en drivmotor (ett drivet hjulpar). Tomvikter för respektive modell är 22,3 och 28,5 ton, och passagerarkapacitet 134 och 177 vid 4 passagerare per kvadratmeter. Argument för Translohr Prime i jämförelse med konventionell spårväg är bättre förmåga att klara branta backar (upp till 13 procents lutning) och att klara skarpare kurvor (ned till 10,5 meters radie). I jämförelse med busstrafiksystem framhålls den blygsamma vagnsbredden (endast 2,22 meter) som gör att en dubbelspårig Translohrbana kan byggas inom 5,18 meters bredd, utökat till 6,70 meter i kurvor på 10,5 meters radie. Motsvarande värden för en bussbana är, enligt data från NewTL, sju meters bredd på raksträcka och 12 meters bredd i kurva med 11 meters radie. För Translohr Prime tillkommer naturligtvis behovet av vändslingor på minst 21 meters diameter. Inom samma segment, således mer prisvärda spårtrafiklösningar, marknadsför exempelvis CAF:s franska representation och anläggningsföretaget Vinci samarbetsprojektet Nextram. Spårvagnar i kompakt utförande, byggda som enriktningsvagnar, komplett erbjudande med fordon och infrastruktur i ett paket är några av förklaringarna till att Nextram ska kunna erbjuda nya spårvägar till obetydligt högre kilometerkostnad än jämförbara busstrafiklösningar. Eurovia ETF visade liknande koncept. Tydligt är att spårvägsintresset håller i sig, men riskerar att mattas på grund av för höga investeringskostnader. Därför söks nu på många håll mer kostnadseffektiva lösningar, utan att göra avkall på attraktivitet. Scania Citywide med motorer enligt Euro 6-norm visades som tolvmeters normalbuss, modell Urbaine, som låggolvsbuss. Den finns också som 18-meters ledbuss. Volvo Bussars hybridbuss 7900 som ledvagn ställdes ut. Volvo anger att bränslebesparing upp till 39 procent kan vara möjlig med dessa bussar. Många bussar Som vanligt, tvingas man konstatera, dominerade bussarna inte ett enda spårfordon i fullskala var utställt, däremot flera modeller. Euro 6 är den nu aktuella avgasnormen för nya bussar. De flesta tillverkare hade redan presenterat sina nya modeller, så i Paris noterades inga premiärer i detta avseende. Däremot var det gott om hybridbussar, som alltjämt tycks vara den stora hajpen. Besökaren kunde notera att både Scania och Volvo ställde ut. Kortfattat presenterade Volvo sitt hybridbussprogram och Scania visade Citywide-familjen. Volvo Bussar har ju under senare år satsat hårt på hybridtekniken inom stadsbussegmentet. I marknadsföringen har företaget dock inte alltid varit glasklar avseende värden för bränslebesparing respektive energiförbrukningsminskning. Om av Volvo angivna värden hade varit med sanningen överensstämmande, så hade företaget de facto varit på väg att utveckla en perpetuum mobile (evighetsmaskin)! Volvo Bussar kan nu notera sammanlagt levererade eller beställda hybridbussar, varvid den största flottan finns i Storbritannien med 590 fordon. MAN och Solaris var också på plats i relativt begränsad omfattning; känslan av pliktnärvaro infann sig. Som vanligt på utställningar av denna typ var även inslaget av elektriska bussar stort. Således visades några batteribussar, dock främst som mini- och midibussar. Trådbussar fick man dock leta förgäves efter. Fullstora batteribussar, ledbussar och dubbelledbussar med batteridrift är ännu så länge ytterst få och saknades helt på mässan i Paris. Exempelvis visade Bredamenarinibus, som är dotterbolag till den italienska koncernen Finmeccanica, den elektriska minibussen Zeus, 5,9 meter lång, med plats för 6 Modern Stadstrafik nr 4, 2014

4 Solaris Urbino för trafik i Norge passagerare i utförande för staden Toulouse. Samma busstyp finns också i trafik i Paris. Bredamenarinibus presenterade också Vivacity Euro 6, en åtta meter lång buss, samt e-vivacity som är en elektrisk version. Kanske mer som kuriosa ställdes New Routemaster ut. Det är Londons nya dubbeldäckare med hybriddrift. Den erbjuder 62 sittplatser, plats för 25 stående och är 11,2 meter lång och 2,55 meter bred. Den har en fyrcylindrig Cumminsdiesel och hybriddriftutrustning från Siemens, med litiumjonbatteri. Styrservo och tryckluftkompressor drivs elektriskt, vilket är en förutsättning för att bussen ska kunna framföras vissa sträckor i helelektrisk drift. Den tillverkas av Wrightbus i Nordirland. 600 exemplar har beställts av vilka nu 100 har levererats. Borgmästaren i London, Boris Johnson, har spelat en central roll i återinförande av den bakre plattformen, så New Routemaster fick omedelbart smeknamnet Borismaster! Den förenar innovationer såsom seriehybriddrift, två trappor till övervåningen, men även andra detaljer som ingår i de klassiska Routemasterbussarna från 1960-talet, med rundade former, och i synnerhet den bakre, öppna plattformen. Mer än en besökare trodde nog att det var en spårvagn som var utställd hos Van Hool. Men det var istället busstypen Exquicity som kunde beskådas, denna gång ur en leverans till Luxemburg. Exquicity har vi skrivit mycket om i samband med presentationen av Malmöexpressen, och om det förnämliga busstrafiksystemet Mettis i den franska staden Metz. Men smakar det så kostar det: omkring hållbar projektering helhetsåtagande inom infrastruktur CoWi är ett ledande teknikkonsultföretag som bland annat erbjuder tjänster och helhetslösningar inom infrastruktur. Vår kompetens och långa erfarenhet inom trafikanalys/simulering, trafikbuller, väg-, spårvägs- och järnvägsutformning, beläggningsprojektering samt kvalificerad projekt- och byggledning gör oss till den självklara samarbetspartnern. kontakta oss så berättar vi mer. Modern Stadstrafik nr 4,

5 Bredamenarinibus visade bland annat den elektriska minibussen Zeus, 5,9 meter lång, med plats för passagerare i utförande för staden Toulouse. Samma busstyp finns också i trafik i Paris. En New Routemaster hade hittat vägen till Paris. Det är Londons nya dubbeldäckare med hybriddrift. Den erbjuder 62 sittplatser, plats för 25 stående och är 11,2 meter lång och 2,55 meter bred. Den har en fyrcylindrig Cumminsdiesel och hybriddriftutrustning från Siemens, med litiumjonbatteri. Mer än en besökare misstänkte att det var en spårvagn som var utställd hos Van Hool. Men det var istället busstypen Exquicity som kunde beskådas, denna gång ur en leverans till Luxemburg. Iveco Bus visade nya Urbanway i versionen Full hybrid (seriehybrid med batterier), som tolvmeters normalbuss och som ledad 18-meterversion. Bussmodellerna har en 6,7 liters dieselmotor Tector 7 på 210 kw, en elmotor på 200 kw, en generator på likaledes 200 kw, jämte litiumjon-nanofosfat-batterier som lagrar återvunnen bromsenergi. Det finns i Frankrike ett stort intresse för attraktiva busstrafiklösningar enligt principen BHNS/BRT. Bussarna formges för att likna moderna spårvagnar. Lumibus kallar Iveco och Heuliez det lilla extra fönster som ses mellan framhjulet och dörren mitt på första vagnsdelen. Till höger: Heuliez Bus visade bland annat en hybridbuss ur en serie som för närvarande levereras till RATP i Paris. Också dessa hybridbussar kan levereras med systemet Arrive and Go. Till skillnad mot Ivecos bussar är Heuliez 2,55 meter breda euro för en 24-meters dubbelledbuss med hybriddrift. Van Hool noterar sammanlagt 66 sålda dubbelledade Exquicity, 27 till Metz, 15 till Malmö, 14 till Martinique, fem till Luxemburg, tre till Barcelona och två till Bergen. Samtliga har diesel-hybriddrift, utom Malmö och Bergen som har gas-hybriddrift. Iveco Bus, som tillsammans med bland andra Heuliez Bus och brandbilstillverkaren Magirus, ingår i CNH-koncernen med säte i Storbritannien men med närvaro i omkring 190 länder, visade en helt ny serie av stadsbussfamiljen Urbanway, för säkerhets skull tydligt märkta Ursprung i Frankrike garanteras eftersom de produceras i staden Annonay. Irisbus, som under ett femtontal år dominerat den franska bussmarknaden, bildades 1999 genom att stadsbussaktiviteterna hos Iveco och Renault VI lades samman. Sedan 2003 ägdes bolaget dock helt av Iveco, så därför var det möjligen naturligt att Iveco-namnet skulle marknadsföras tydligare, vilket således är fallet sedan 2013; namnet Irisbus är därmed avvecklat. De första versionerna av bussen Urbanway, med Euro 6-motor, presenterades på utställningen i Bordeaux i november. I Paris visades versionen Full hybrid (seriehybrid med batterier), dels som tolvsmeters normalbuss, dels som ledad 18-meterversion. Båda bussmodellerna har en 6,7 liters dieselmotor Tector 7 på 210 kw, en elmotor på 200 kw, en generator på likaledes Modern Stadstrafik nr 4, 2014

6 kw, jämte litium-jon-nano-fosfat-batterier som lagrar återvunnen bromsenergi. Därmed ska det vara möjligt att stanna vid hållplats och åter köra iväg därifrån helt med elektrisk drift, med avstängd dieselmotor. Dieselmotorn stängs automatiskt av vid hastighet under 19 km/h, under förutsättning att tillräckligt med energi finns i batteriet och att energibehovet inte överstiger ett visst värde. Omkring 60 meter ska vara möjligt att köra helt elektriskt. Iveco kallar systemet Arrive & Go och därmed även beteckningen Full Hybrid. Iveco använder drivsystem från amerikanska företaget BAE Systems för dessa hybridbussar. Lite uppseendeväckande är att Urbanway är 2,50 meter bred (enligt tillgängliga specifikationer), istället för normala 2,55 meter. Intill visades en dieseldriven tolvmeters version av bussmodellen Citelis, i avancerat BRT-utförande, på franska BHNS. Koncerndottern Heuliez Bus visade bland annat en hybridbuss ur en serie som för närvarande levereras till RATP i Paris. Också dessa hybridbussar kan levereras med systemet Arrive and Go. Till skillnad mot Ivecos bussar är Heuliez 2,55 meter breda. Heuliez Bus erbjuder något som kallas Lumibus, som innebär att fönsteröppningar kan erbjudas också på vissa platser under fönsterlinan, så att busskarossens gitterstruktur framträder. En något uppseendeväckande gimmick. Det var omöjligt att missa den stiliga ledbussen Mercedes Citaro i djupblå metallic-lack som ställdes ut för att poängteras att det nu har tillverkats över exemplar av denna bussmodell. Det inkluderar alla versioner, således både Citaro K (standard) och G (ledbuss). Denna led-citaro hade försetts med en speciell front, anpassad till den franska smakriktningen avseende BRT/BHNS-system. Det kan tilläggas att de ledbussar som ska ersätta de misslyckade Phileas-bussarna i Douai kommer att vara just av modell Citaro. Också Sprinter har nu kommit upp i ansenliga produktionsvolymer: exemplar. Intill visades Setra en linjebuss av modell UL Setra Business, som kan levereras i tre längder, 12,20 m, 12,70 m och 13,38 m. På spårtrafiksidan visade Alstom Transport och Bombardier Transportation vardera ett ny elektriskt motorvagnståg (EMU) för fullstora järnvägar, dock något utanför temat för Modern Stadstrafik. En stor mängd leverantörer av kringutrustning inom kollektivtrafiken, tjänsteföretag, trafikoperatörer samt spårtrafikleverantörer var således även på plats. Dessutom hölls en mängd föredrag och seminarier under de tre utställningsdagarna. TH TH Main Partner: Den stiliga ledbussen Mercedes Citaro G i djupblå metallic-lack ställdes ut för att poängtera att det nu har tillverkats över exemplar av denna bussmodell. Fronten har formgivits för att motsvara fransk smak avseende bussar i BHNS/BRT-system. 9