Svåra vårdnadstvister

Transkript

1 Svåra vårdnadstvister Dokumentation av en FoU-cirkel Ing-Marie Johansson

2 Innehållsförteckning Bakgrund 3 Inbjudan och syftet med FoU-cirkeln 3 Något om svåra vårdnadstvister 3 Relevanta begrepp och teman inom kunskapsområdet 4 Deltagare och arbetssätt 4 Genomförande och innehåll 5 Lästa texter 5 Exempel på lästa texter 5 Intervjuer 14 Intervjuer som en läroprocess Exempel på intervjuer Filmer 22 Utbyte av erfarenheter och kunskaper 22 Vad har varit och framtiden 22 Och till sist 23 Bilaga 1 Bilaga 2 2

3 Bakgrund Hösten 2004 anordnades ett seminarium av FOU-väst med temat svåra vårdnadstvister. En av föreläsarna var Annika Rejmer, som föreläste om handläggning av svåra vårdnadstvister. Föreläsningen baserades på hennes doktorsavhandling i samma ämne. En annan föreläsare var Annika Nettelstad som arbetade med ledning och ansvar för både individ- och familjeomsorgen samt familjerätten inom socialtjänsten i Kungälv. Båda föreläsarna slog fast att de flesta föräldrar som är involverade i svåra vårdnadstvister också har sociala problem. I många fall arbetar således både individ- och familjeomsorgen och familjerätten med samma familjer, familjer där föräldrarna träter och tvistar om vem som ska ha vårdnaden om barnen och där barnen mycket ofta far väldigt illa. I ett välfungerande socialt arbete borde socialtjänsten mobilisera alla resurser som finns för att tillgodose barnens bästa och ett gott och förtroendefullt samarbete mellan individ och familjeomsorgen och familjerätten är en förutsättning för att barnens behov av skydd och omvårdnad tillgodoses på bästa sätt. Detta var upprinnelsen till och utgångspunkten för forskarcirkeln om svåra vårdnadstvister och en inbjudan gick ut till kommunerna i Västra Götalandsregionen. Cirkeln var planerad för deltagare men innan ansökningstiden hade löpt ut hade 17 intresserade personer anmält sig. Av dessa 17 personer, som också påbörjade cirkeln, fullföljde 16 personer hela cirkeln. Med tanke på arbetsbelastning, förändringar och andra påfrestningar inom socialtjänst och skola, är detta en imponerande siffra. Ing-Marie Johansson från socialt arbete vid Göteborgs universitet, med erfarenhet av praktiskt socialt arbete, undervisning och forskning om utsatta barn och familjer, anlitades som cirkelledare. Inbjudan och syftet med FoU-cirkeln Inbjudan riktades alltså till socionomer från GR:s kommuner för att träffas, diskutera och problematisera ämnet svåra vårdnadstvister. Innehållet i cirkeln baserades på deltagarnas egen medverkan genom att de gemensamt skulle läsa valfria artiklar samt genomföra intervjuer med personer som, på olika sätt, hade erfarenheter av vårdnadstvister. Tanken var att deltagarna sedan skulle diskutera och analysera materialet gemensamt. Syftet med cirkeln var, att professionella socialarbetare från olika verksamheter, som i sitt arbete kom i kontakt med barn som befinner sig i svåra vårdnadstvister, skulle få komma samman och gemensamt ta del av kunskaper inom området för att diskutera och analysera detta och på så satt utveckla både samarbetet mellan verksamheter och den egna professionella kompetensen. Tanken var vidare att dessa kunskaper antogs återföras till den egna arbetsplatsen och på detta sätt skulle cirkeldeltagarnas erfarenheter och lärospån komma hela arbetsplatsen till godo. Något om svåra vårdnadstvister I Sverige separerar drygt föräldrapar årligen och dessa par har sammanlagt cirka barn. I samband med att familjerna splittras ska frågor om barnens vårdnad, boende och umgänge lösas. 10% av familjerna klarar inte denna uppgift utan måste vända sig till domstol för att få hjälp. Det innebär att cirka 6000 barn årligen upplever att föräldrarna strider om deras vård, boende och umgänge i tingsrätten. (Rejmer, 2003). Att befinna sig i en vårdnadskonflikt innebär stora påfrestningar både för föräldrar och barn och Rejmer menar att merparten av föräldrarna befinner sig i minst två parallella krisförlopp, dels separationen från partnern och dels vårdnadsstriden som innebär en oro att helt eller delvis förlora vårdnaden om de egna barnen. Rejmers forskningsresultat visar också att merparten av föräldraparen även har sociala och/eller psykiska problem. Detta är något som lagstiftaren inte har ägnat någon uppmärksamhet. Cirkeldeltagarna ansåg att Rejmers studie bekräftade de kunskaper 3

4 och erfarenheter de själva hade i sitt dagliga arbete med föräldrar och barn som befinner sig i en vårdnadstvist. Relevanta begrepp och teman inom kunskapsområdet Diskussioner om barns bästa var ett återkommande tema under cirkelträffarna. Detta begrepp blev mycket diskuterat framför allt vid litteraturpresentationerna men även vid diskussionerna i samband med filmvisningar och intervjupresentationer. Hur påverkas barnen när föräldrarna strider om grundläggande faktorer i deras liv? Ett annat begrepp som ofta diskuterades i förhållande till barns bästa var föräldraskap. Vad är ett tillräckligt gott föräldraskap? När blir en vårdnadstvist en fara för barnens hälsa och utveckling och därmed en uppgift för socialtjänstens individ- och familjeomsorg? Förändring var ytterligare ett begrepp som diskuterades vid flera tillfällen. I socialarbetarens kunskapsbas finns teorier om förändring, som indikerar att förändring nästan alltid är möjlig i människors liv. Detta synsätt är vägledande i socionomens arbete, vilket kan vara en positiv faktor i relationen till brukaren men också en källa till besvikelser. Frågan är om denna syn på förändring är förenlig med lagstiftarens påbud att alltid ta barnets bästa i beaktande vid socialt arbete med barn? Begreppet kris är centralt när det gäller barn i utsatta livssituationer. Barn i familjer där stridigheter och till och med våld hör till vardagen lever snarare i tillstånd av krig än kris. När krig råder är den egna möjligheten att påverka mycket starkt begränsad, vilket kännetecknar många av dessa barns liv. Det ägnades tid på flera träffar att diskutera riskbedömning i vårdnads- och barnavårdsärenden. En text (se litteraturpresentationen nedan) behandlade detta ämne, vilket fördjupade diskussionen. Anknytning är ett mycket centralt begrepp inom barnskydd och barnavård och detta begrepp diskuterades ingående. Deltagare och arbetssätt Det var alltså 17 deltagare, alla kvinnor, från familjerätten, individ och familjeomsorgen samt skolan som samlades 22 september Det var en ganska jämn fördelning av deltagare mellan å ena sidan familjerätten och å andra sidan individ och familjeomsorg samt skolan. Förutsättningarna var alltså goda för ett rikt och jämbördigt utbyte av kunskaper och sammansättningen av deltagare borde också kunna fungera som en bra plattform för fruktbara diskussioner. Cirkeln bestod av åtta träffar under 2005/2006. Två av dessa var heldagsträffar och resten av träffarna innebar halvdagsarbete för deltagarna. Redan i inbjudan till FoU-cirkeln angavs vilket arbetssätt som skulle prägla cirkelträffarna. Deltagarna fick möjlighet att diskutera detta närmare vid framförallt första träffen och därefter utvärderades arbetsprocessen vid ett par tillfällen. Läsning och presentation av vetenskapliga artiklar eller böcker utgjorde en bas vid träffarna och som hjälpmedel för detta delades ett material 1 ut där deltagarna fick tips på hur en presentation kunde disponeras. Även Intervjupresentationerna var planerade som ett återkommande inslag på cirkelträffarna. Förutom dessa inslag fanns inga förslag på innehåll och cirkeldeltagarna uppmuntrades att bidra med egna förslag på aktiviteter. 1 Inspirerad av texten Learning through discussion av William Fawcett Hill, Sage Publication

5 Genomförande och innehåll Varje träff inleddes med en genomgång av vad som bestämdes vid föregående träff och cirkelledaren skrev minnesanteckningar efter varje träff. Ett återkommande inslag var, som tidigare nämnts, presentation av lästa texter följt av diskussion i gruppen. Vid valet av texter hade cirkeldeltagarna en litteraturlista till sin hjälp (se bil.1). De fanns självklart också möjlighet att välja egna texter inom det givna kunskapsområdet. Lästa texter Gruppen valde att gemensamt läsa sammanfattningen av Annika Rejmers doktorsavhandling (Rejmer 2003) 2 vid första cirkelträffen efter introduktionen. Då deltagarna kom från olika kommuner i Västra Götaland och dessutom hade skilda arbetsuppgifter var det viktigt att läsa en gemensam text för att förstå likheter och skillnader i värderingar, kunskapssyn och arbetssätt. Vid nästa tillfälle redovisades och diskuterades tre olika artiklar eller bok-kapitel 3. Två av dessa fanns med på den föreslagna litteraturlistan emedan den tredje gruppen valde att studera tre JO-utlåtanden som behandlade gränsdragningen mellan individ- och familjeomsorgens samt familjerättens praxis och lagstiftning vad gäller konflikter i vård, boende och umgänge. Artiklarna som presenterades handlade om samarbetssamtal, boende och umgängen samt familjestruktur och familjeliv utanför västvärlden. Även akademiska uppsatser diskuterades och en sådan var en C-uppsats från Lunds universitet 4. Hur barnens nätverk gestaltar sig är viktigt i socialt arbete med barn och familjer och en cirkeldeltagare valde att fördjupa sig i detta ämne 5. Hon hade dessutom egen erfarenhet av nätverksarbete med barn och familjer, vilket mynnade ut i en mycket intressant diskussion. Cirkeldeltagarna har överlag visat stort intresse för juridiska frågor och texter i förhållande till vårdnadstvister. JO-uttalanden är exempel på sådana texter men också betänkanden har presenterats och diskuterats. Ett sådant är betänkandet från 2002 års vårdnadskommitté. Slutligen presenterades ett kapitel ur boken Haverier i social barnavård skrivet av Gunvor Andersson 6. Författaren beskriver i detta kapitel ingående hur ett barn upprepade gånger byter vårdare och hur detta påverkar barnet. Denna text föranledde en intressant diskussion om begreppet anknytning. Exempel på lästa texter 2 Rejmer, Annika (2003) Vårdnadstvister en rättsociologisk studie av tingsrättens funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa. 3 Hydén, M & Hydén L-C (2002) Samtal om den nya familjen och det eviga föräldraskapet. Natur och Kultur. Stockholm Allwood, C M & Franzén, E (red) (2000) Tvärkulturella möten. Natur och kultur. Stockholm JO-uttalande Dnr , JO-uttalande Dnr samt JOuttalande Dnr Eriksson, & Sellgren,M (2005) Vill vuxna veta vad barnen tycker? En undersökning om hur barnets åsikt kommer fram och påverkar familjerättens bedömning och tingsrättens dom i vårdnads, boende- och umgängestvister. C-uppsats, Lunds universitet 5 Klefbeck, J & Ogden, T (2001) Barn och nätverk. Stockholm. Liber 6 Andersson, G & Aronsson, K(red) (2002) Haverier i social barnavård. Stockholm. Förlagshuset Gothia 5

6 Nedan presenteras tre exempel på texter som har presenterats muntligt och skriftligt av cirkeldeltagarna. Exempel:1 Kulturella skillnader i barnuppfostran och utvecklingsideal; Kjerstin Almqvist och Anders Broberg (2000 en grundbok för socialarbetare) Jämför individualistiskt/västeuropeisk barnuppfostran med kollektivistisk/mellanöstlig barnuppfostran. Barnuppfostran har ett evolutionärt ändamål, lika för alla, med målet att främja artens fortlevnad, alltså: 1/ skaffa sig en partner och fortplanta sig 2/ ordna med sin försörjning 3/ ta hand om sin avkomma. Hur man löser uppgiften beror på den kulturella sedvänjan. Det är viktigt att inte upphöja den egna kulturens barnuppfostran till det högsta goda och att inte använda sina egna ideal när man bedömer andra kulturers barnuppfostran. För att förstå kulturella skillnader i barnuppfostran och utvecklingsideal t ex när det gäller våra invandrargrupper behöver vi växla mellan olika perspektiv: 1/ skillnaden i religion och social organisation mellan hemland och mottagarlands kultur 2/ vad innebär det att bli uppryckt ut ett välbekant socialt sammanhang 3/ tidsaspekten: samhälleliga/kulturella förändringsprocessen i de två samhällena Individualistisk kontra kollektivistisk identitetsutveckling I ett urbaniserat samhälle: Viktiga egenskaper för att kunna klara sig är t ex - att kunna arbeta och leva självständigt - att kunna fatta egna beslut - att ta egna initiativ Vi uppmuntrar våra småbarn tidigt att tex äta själva, klä på sig själva, sova i egen säng, barnets egna viljeyttringar uppmuntras och respekteras, barn får välja själva samtidigt tränas och belönas självbehärskning och disciplin. Detta leder till: - tidig differentiering -upplevelsen av klara gränser mellan själv och andra - instrumentellt oberoende kan själv - känslomässigt oberoende förmåga att vara ensam, hävda sig själv, klara sig utan mycket beröm och uppmuntran från andra - självkontroll att lära sig att lägga band på känslor, att inte styras av impulser Självtillit är grunden för individuell självständighet men det finns en baksida ensamhet Den vanliga kärnfamiljen består av mamma, pappa och två barn. Föräldrarna är relativt ensamma i ansvaret för barnen och barnet blir beroende av dessa personer Mor-barnrelationen ses som av unik betydelse för barnets hälsa och separationer är mer laddade hos oss. Kärnfamiljen är en sårbar institution. 6

7 I Mellanöstern Många vuxna är beredda att hjälpa barnen, mata, klä på, detta ses som en kärlekshandling som det är barnets självklara rätt att få. Många vuxna utvecklar nära relationer till barnet, mamma lämnar över ansvar till andra utan att det väcker skuldkänslor, barnet upplever ofta en stark trygghet. Förväntningar om autonomi och individualitet som vi riktar mot barn i ettårsåldern, riktas inte mot barn i asiatiska kulturer förrän de är tidigast 4-5 år. För pojkar innebär detta att bilden av den goda modern som aldrig säger nej utan alltid ställer upp, internaliseras. Detta påverkar hur den vuxne mamman kommer att se på sin hustru som fru och mamma. Tills barnen är 6-7 år blir de grundligt bortskämda och får göra som de vill för ingen orkar med att göra ett barn ledset och föräldrarna tror att de alltid kan bota dåligt uppförande när barnen blir äldre. Våra förväntningar på att barn ska klara mycket själva kan ses om ett tecken på att barn i Sverige inte är älskade. När barnen blir lite äldre ställer man krav på dem, man värderar barnets förmåga att ta del i familjesystemet, t ex att de ska hjälpa till hemma, på så sätt visar man att man älskar dem. Man betonar att samhörighet är viktigare än självständighet. Barnets förmåga att foga och anpassa sig till familjen belönas. Den utvidgade familjen står för vård och omsorg och man har få kontakter med representanter för samhället. Det är familjens värderingar som gäller. Kärnfamiljen däremot avlastas en del ansvar genom samhällets insatser. Barnet har många kontakter som inte tillhör familjen genom dagis, skola mm. På så sätt integreras samhällets värderingar direkt i barnets uppfostran. Barnet uppmuntras att häva sin egen vilja och att vara en aktiv samhällsmedborgare, självständighet och frigörelse är viktigt. Familjetyper I en egalitär/jämställd familj: consensus, att vara överens i stort och smått är viktigt, man argumenterar, förklarar, tjatar, rättvisa betonas. I en hierarkisk/patriarkalisk familj: ansvar och respekt betonas, individen är i första hand familjemedlem i andra hand enskild individ. I en hierarkisk familjestruktur kan det vara ok att lösa konflikter och genomdriva sin vilja genom hot, bestraffning och ibland också våld. Ansvar ger rättighet att bruka våld. Att etablera sig i en ny kultur: Det är en sorgeprocess att lämna sitt land/sin kultur. Relationerna i familjen påverkas. Olika strategier vid invandring till en ny kultur: 1/ Assimilation: att överge den egna kulturen för att bli accepterad av majoriteten och isolering från den egna etniska gruppen. 2/ Integration: man behåller viss kulturell integritet t ex när det gäller normer och värderingar samtidigt som man inlemmas i majoritetssamhället. Detta är den uttalade politiska målsättningen i Sverige. Men det kan vara psykiskt krävande eftersom man måste leva med ambivalens och tveksamhet. I många familjer kan det innebära att man delar livet i två kulturella zoner. 3/ Separation: man slår vakt om hemlandets kulturella värderingar. Man utvecklar mer ortodoxa värderingar än de man hade i hemlandet. Man eftersträvar så lite kontakt med 7

8 majoritetssamhället som möjligt. Barnens skall skyddas från majoritetssamhället. Föräldrarna är ofta trygga i sin föräldraroll. 4/ Marginalisering: familjen isolerar sig och söker inte kontakt med sitt nya land men har inte heller kontakt med andra från sitt hemland. Man har sett att detta hänt tex flyktingungdomar utan föräldrar som vuxit upp i exil. Avslutning Kapitlet avslutas med en diskussion mellan de två polerna värme och kontroll i barnuppfostran: Vårt sätt att uppfostra barn har förskjutits från kontroll till värme, från att vara auktoritär till att bli tillåtande. Mammarollen har traditionellt förknippats med lyhördhet och värme men nu har även pappan denna roll. Den traditionella papparollen, att vara auktoritär och gränssättande, har försvunnit och den delen av barnuppfostran som handlar om att sätta gränser och ställa krav har kommit på undantag. Sanningen är ju att all barnuppfostran kräver både värme och kontroll och utmaningen för alla föräldrar, vare sig man levt i Sverige i generationer eller bara en kortare tid är att utveckla en barnuppfostran som förbereder barnen för att bli ansvarskännande föräldrar i ett framtida samhälle som ingen av oss levt i. Författare Lisbeth Larsson och Kerstin Wedin Exempel:2 Vill vuxna veta vad barnen tycker? En undersökning om hur barnets åsikt kommer fram och påverkar familjerättens bedömning och tingsrättens dom i vårdnads, boende- och umgängestvister. Författad av Linge Eriksson och Maria Sellgren, C-uppsats, Lunds universitet Författarna tar upp diskussionen kring barns bästa och barns vilja utifrån barnkonventionens 3:e artikel och skriver att den uppfattas som synonym till idén om barnets rätt. Innebörden av begreppen barns rätt ska tolkas så att hänsyn ska tas till barns intressen vid alla beslut och insatser som rör dem. Principen om barnets bästa är väl förankrad i svensk rätt. Domstolen skall besluta efter vad som är bäst för barnet vilket anges i bestämmelser i 6 kap FB. Sedan den 1 oktober 1998 finns dessutom en inledande allmänt hållen bestämmelse, en portalparagraf, om barnets bästa (6 kap. 2:a FB och det anses numera självklart att principen om barnets bästa ska vara standard vid beslutsfattande som rör barn. Barnets bästa, författarna skriver, begreppet är relativt och betyder olika saker för olika människor beroende på hur barnets behov uppfattas av dem. Begreppets innebörd förändras över tid i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället förändras. Den fråga som uppstår är Hur skall barnets bästa tillämpas i det konkreta fallet? Om föräldrarna kan komma överens vid beslut som rör förhållanden mellan barn och föräldrar anses barnets bästa bli tillgodosett. Om detta inte är möjligt skall domstolen fatta beslut som överensstämmer med barnets bästa. Att använda barnets bästa som beslutsprincip förutsätter att alla alternativ är kända. 8

9 Barnets vilja, författarna skriver att praxis utvisar att barns vilja, önskningar och uppfattningar mer sällan klarläggs. Om det görs är det svårt att uttala sig om vilken betydelse den kunskapen har för de beslut som fattas. Barn kan inte själva kräva sin rätt till vårdnad eller umgänge med en förälder som inte vill vara vårdnadshavare eller umgås med barnet. Barns uppfattningar, önskningar och vilja kan också vara svåra att tolka. I en studie som gjordes 2004 framkom att det inte var helt ovanligt att barns åsikter diskvalificerades därför att barnet inte sades förstå konsekvenserna av sina önskemål. Att denna barnets rätt också sträcker sig till att barnet skall ha vetskap om vad det skall uttala sig om verkar fortfarande vara en relativt ny tanke för oss vuxna skriver författarna. Utöver detta förefaller dessutom tanken om barns behov av att diskutera konsekvenserna av olika beslut också som ny, i ett vuxenperspektiv. Författarna menar att i detta hänseende kräver vi vuxna mer av barnen än av oss själva när det gäller att fatta beslut. För att en person skall kunna fatta ett rationellt beslut brukar det anses att det krävs att samtliga tillgängliga beslutsalternativ samt konsekvenserna av dessa är kända för personen ifråga. Detta bör även ett barn ha tillgång till anser författarna. För att barns rätt och barns bästa skall kunna uppnås i mål och ärenden som berör dem, är det viktigt att barn ges konkreta möjligheter att själva komma till tals. Enl. artikel 12 i FN:s barnkonvention skall det barn som är i stånd att bilda egna åsikter tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Rätten att höras är obestridlig. Även små barn har rätt att bli hörda. Det krav som ställs är att barnet är i stånd att bilda egna åsikter. Barnet behöver inte ha uppnått en sådan ålder eller mognad att det kan kommunicera på vuxnas vis. Författarna tar även upp begreppet barn-perspektivet och hänvisar bl a till Kjörholt som säger att många barnperspektiv är vuxenkonstruktioner där forskningsmetoderna och de egna kulturella och personliga förutsättningarna är utslagsgivande för vilket barnperspektiv man väljer. Det är alltså inte möjligt att ta en annans perspektiv förutsättningslöst, utan det sker utifrån vissa uppfattningar, som man bär med sig vare sig man är medveten om det eller inte. Begreppet barnperspektiv associerar Tiller(1991) först och främst till hur världen ser ut för barn. Det är vad barnen ser, hör, upplever och känner, som deras verklighet. Det gäller att gå in i barnens värld och försöka se den med barns ögon. Författare Carina Samuelsson och Erna Lagerfors Exempel 3: Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté- sammanfattningen En av uppgifterna har varit att utvärdera 1998 års vårdnadsreform. De har bland annat undersökt hur de nya reglerna om vårdnad mm tillämpas av domstolar och socialnämnder och hur socialnämnderna har klarat sina nya uppgifter. De har också undersökt vilka följder de nya reglerna om gemensam vårdnad och boende har fått, särskilt då hur reglerna tillämpas när det förekommit övergrepp eller misstankar om detta. I deras uppdrag har också ingått att överväga om gällande regler om bestämmanderätten inom ramen för gemensam vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. De har också utvärderat 1996 års reform om barns rätt att komma till tals. De har även gjort en allmän översyn av verkställighetsreglerna i 21 kap FB samt även utrett vissa andra frågor om vårdnad, boende och umgänge. 9

10 Barnets bästa Redan idag gäller att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Men det är viktigt att göra klart att det är barnets intressen som skall stå i centrum och inget annat. De föreslår att detta tydliggörs genom att 6 kap. 2 a första stycket FB får följande lydelse: avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende, umgänge och annan kontakt än umgänge skall ske enbart utifrån vad som är bäst för barnet. Vårdnad De anser att det i de flesta fall är bäst för barnet om föräldrarna har gemensam vårdnad. I dagens läge anses gemensam vårdnad vara utesluten om samarbetssvårigheterna mellan föräldrarna är så svåra att de över huvud taget inte kan samarbeta i frågor som rör barnet. De anser för deras del att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa i alla fall där det föreligger reella samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. De föreslår därför att domstolen skall kunna besluta om gemensam vårdnad endast om det kan antas att föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. När det gäller våld eller övergrepp inom familjen, vilket naturligtvis regelmässigt leder till samarbetssvårigheter, är deras grundläggande inställning att våld och övergrepp i hemmet alltid innebär en mycket allvarlig risk för barnets fysiska och psykiska hälsa. Det gäller inte bara om övergreppet har riktats mot barnet utan även mot ett syskon eller den andre föräldern. De föreslår därför att gemensam vårdnad inte skall komma ifråga om en förälder utsätter en familjemedlem för våld eller annan kränkande behandlig. Avsteg från denna princip bör göras endast om utredningen i målet visar att det inte finns risk för att barnet far illa. Skulle en förälder avsiktligt ha dödat den andre föräldern anser de att denne i princip alltid skall skiljas från vårdnaden. För att familjevåld skall komma i ljuset föreslår de också att det så till vida skall ske en automatisk prövning av vårdnadsfrågan, att om socialnämnden får reda på omständigheter som tyder på att ett barn far illa skall den alltid skyndsamt göra en utredning och på grundval av denna utredning och omständigheterna i övrigt ta ställning till om ytterligare åtgärder behövs, tex en domstolsprövning av vårdnaden. När det gäller bestämmanderätten, alltså vårdnadens innehåll, har de först frågat sig om man närmare behöver reglera vad som ingår däri. Men det är ingen ordning som de vill förespråka eftersom gemensam vårdnad ytterst bygger på och bör bygga på att föräldrarna gemensamt och i samförstånd skall organisera utövandet av vårdnaden och samarbeta till barnets bästa. De förslår därför inte någon ändring i reglerna om bestämmanderätten vid gemensam vårdnad. Boende De anser att en grundförutsättning för att växelvis boende över huvud taget skall kunna övervägas är att föräldrarna kan samarbeta på ett flexibelt sätt och utan krav på millimeterrättvisa. De anser vidare att föräldrarna måste bo relativt nära varandra så att barnet inte behöver byta förskola, kamrater mm. Umgänge Om våld eller kränkande behandlig mot en familjemedlem förekommit måste domstolen göra en riskbedömning och bland annat överväga vilka konsekvenser som den kränkande behandlingen kan få för barnet. 10

11 Vid umgängessabotage eller umgängesvägran är det inte ett rättvisetänkande eller bestraffningstänkande som skall aktualiseras utan det avgörande skall vara vilka konsekvenser och vilken betydelse som handlandet ifråga får för barnet. Om det behövs för barnets trygghet eller för att barnet behöver stöd kan domstolen ställa upp vissa villkor för umgänget, tex kontaktperson. De föreslår att detta istället skall kallas för umgängesstöd. De föreslår att en domstol inte skall kunna besluta om umgängesstöd innan socialnämnden fått yttra sig. Om socialnämnden inte anser sig kunna bidra med ett umgängesstöd kan denna umgängesform inte heller bli aktuell. Domstolen får då överväga andra alternativ. De föreslår att det införs en möjlighet för domstolen att besluta om indirekt umgänge, tex genom telefon, brev eller sms. Om en närstående idag vill få till stånd ett umgänge med ett barn så kan enbart socialnämnden föra talan om ett sådant umgänge. Det har i vissa sammanhang framförts önskemål om att närstående själva ska kunna föra talan om umgänge. Om en närstående tillerkänns talerätt om umgänge införs i så fall en ny processmöjlighet. Enligt deras mening bör inte barnet utsättas för fler processer. De förslår därför att dagens reglering om att endast socialnämnden är behörig att föra talan om barnets umgänge med annan än förälder behålls. Risken att barnet far illa Om det förekommer uppgifter om övergrepp eller annan kränkande behandling måste domstolen och socialnämnden alltid bedöma och bemöta påståendena: Om det förkommit några övergrepp och vilken risk för att barnet kan komma att fara illa. Enligt deras uppfattning måste domstolen och socialnämnden i varje enskilt fall göra en riskbedömning av barnets situation. Barnets rätt att komma till tals och påverka Idag talas om att domstolen skall beakta barnets vilja. Men även om barnet inte har en sådan bestämd uppfattning kan barnet ha synpunkter på hur dess tillvaro bör vara. Det är enligt deras uppfattning inte förenligt med barnets bästa att bortse från sådana mera allmänt uttryckta funderingar från barnets sida. De föreslår därför att lagtexten ändras så att det är barnets inställning som domstolen skall beakta. De föreslår också att även mindre barn skall få komma till tals och ges möjlighet att påverka sin situation. De föreslår därför som huvudprincip att barnet alltid skall ges möjlighet att komma till tals och att dess inställning beaktas. Barn har många gånger en klar uppfattning om hur de vill ha sin framtida tillvaro. De föreslår därför att samtal med barnet skall ske någon eller några gånger då föräldrarna genomgår samarbetssamtal. Endast om det är olämpligt med barnsamtal bör sådana inte hållas. De föreslår att samtal med barn skall ske innan avtal skrivs. Sker inte barnsamtal då skall föräldrarna frågas om barnets inställning. De föreslår att handläggaren skall ha ett samtal med barnet innan snabbupplysning lämnas till domstolen. Samförståndslösningar För att underlätta för föräldrar att uppnå samförståndslösningar i frågor som rör barnet anser de att socialtjänsten måste vara aktiv. Efter avslutade samarbetssamtal skall föräldrarna och 11

12 barnet alltid erbjudas uppföljningssamtal om det inte är olämpligt eller obehövligt. Socialtjänsten skall alltid följa upp tidsbegränsade avtal. Domstolars och socialnämnders beslutsunderlag Enligt deras uppfattning bör snabbupplysningarna vara så fylliga som möjligt eftersom ett interimistiskt beslut i många fall har stor inverkan på kommande slutliga beslut. De föreslår att innan snabbupplysningar ges till domstolen skall alltid ett samtal med föräldrarna ske, samt med barnet om det ej är olämpligt. Vid vårdnadsutredningar har handläggarens slutsatser och rekommendationer stor betydelse, men idag är inte handläggaren skyldig att lämna sådana. De föreslår därför att utredaren skall lämna förslag till beslut, om det ej är olämpligt eller obehövligt. De föreslår också att det införs en sekretessbrytande regel för inhämtande av uppgifter från annan socialnämnd i dessa fall. Domstolsprocessen De föreslår att domstolarna som huvudregel skall ta upp frågan om samförståndslösningar och aktivt verka för att föräldrarna når en sådan. Idag kan medlare bara beslutas om i verkställighetsprocessen. De föreslår att domstolen skall få uppdra åt en medlare att försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. De föreslår vidare att en domstol skall kunna förordna om interimistiska prövoperioder, vilket innebär att föräldrar och barn får möjlighet att under en bestämd tidsperiod testa en viss lösning för att se om den också i praktiken kan tillgodose barnets bästa. Under denna tid får målet i övrigt vila. De anser att det är angeläget att möjligheten att meddela interimistiska beslut begränsas. Inte sällan fattas de på ett magert beslutsunderlag men får ändå ofta en styrande inverkan på det slutliga beslutet. De föreslår att domstolen får meddela interimistiskt beslut i en fråga bara om det finns skäl som talar för det. De föreslår att det skall införas krav på prövningstillstånd vid överklagande från TR till HR. För att säkerställa kvaliteten på domstolens avgörande föreslår de också åtgärder i syfte att stärka domarnas kompetens. De föreslår att domstolen, för de fall där en förälder eller barnet har skyddade personuppgifter, skall lämna uppdraget att utse någon att verkställa utredning till socialnämnd som särskilt utsetts av regeringen. Verkställighet och överflyttning I praktiken handlar det ofta idag om att pröva samma saker i skilda processformer. De anser därför att verkställighetsprocessen i princip enbart bör ta sikte på omständigheter och förhållanden som är av tillfällig natur och som har inträffat efter den dom som ligger till grund för ansökan om verkställighet. De föreslår att verkställighetsprocessen renodlas. Invändningar som skulle kunna ge anledning att ändra det grundläggande avgörandet får prövas genom att talan väcks om ändring i detta avgörande och inte inom ramen för verkställighetsprocessen. Om en part inte väcker talan om ändring i det grundläggande 12

13 avgörandet, trots att det finns skäl för det, finns risk att barnet far illa. De föreslår därför att socialnämnden skall beredas tillfälle att inom viss tid väcka talan. Enligt deras mening talar också starka skäl för att verkställighetsprocessen så långt som möjligt integreras i vårdnadsprocessen. De föreslår därför att frågan om verkställighet av ett interimistiskt beslut skall prövas av domstolen inom ramen för det pågående målet om vårdnad, boende eller umgänge. De föreslår att handläggningen av verkställighet flyttas från förvaltningsdomstol till allmän domstol. Ett skäl till detta är att säkerställa att de domare som arbetar med mål om vårdnad, boende och umgänge även får kunskap om de problem som kan uppstå på verkställighetsstadiet, detta för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att det grundläggande avgörandet skall bli praktiskt hanterbart. Enligt deras uppfattning bör förutsättningarna för domstolen att förordna om vite eller hämtning inte ändras. Frågor att diskutera: När det förekommit våld, bekräftat eller obekräftat, hur arbetar ni då i de ärenden? Hur gör ni riskbedömning? (se sidan 1) Finns det risk att en förälder iscensätter konflikt för att denne ska kunna få ensam vårdnad eller boendet bara hos sig? (se avsnitt om boende och avsnitt om vårdnad) Hur blir det om socialnämnden kan väcka talan? (se avsnitt om verkställighet) Författare: Jessica Persson och Mariann Ellen Ellensdotter 13

14 Intervjuer Ett syfte med forskarcirkeln var att deltagarna skulle få möjlighet att intervjua föräldrar, barn, kollegor eller andra professionella som har erfarenhet av svåra vårdnadstvister. Deltagarnas egna frågor och nyfikenhet skulle vara vägledande i intervjuarbetet. Redan vid andra cirkelträffen redogjorde cirkelledaren i föreläsningsform om forskningsintervjuns grunder och deltagarna fick dessutom föreläsningsunderlaget i skriftlig form (se bil.2). De fick också litteraturstöd i form av två olika texter 7. Deltagarna fick sedan i gruppform diskutera och reflektera över val av intervjuperson, syfte med intervjun samt intervjufrågor. De rekommenderades också, om möjligt, spela in intervjun på band. Samtliga cirkeldeltagare har mycket stora erfarenheter av olika former av samtal, vilket är en stor fördel även vid genomförandet av forskningsintervjuer. Tyvärr var intervjuerna inte så enkla att få till stånd beroende på bl.a. tidsbrist hos både intervjuaren och intervjupersonen, ängslan över tekniska problem samt kanske framförallt alltför omfattande och ambitiösa krav från cirkelledaren. Trots dessa hinder genomförde fyra personer var sin intervju. En av deltagarna valde att intervjua en kontaktperson 8 för att få ytterligare kunskaper om kontaktpersonernas arbetssituation och upplevelser av svåra vårdnadstvister. Intresset för olika arbetsmetoder och alternativa sätt att arbeta med barn och familjer i svåra situationer delades av samtliga cirkeldeltagare. Ett arbetssätt som rönte stor nyfikenhet var nätverksarbete och en av deltagarna valde att intervjua en kollega som arbetade med nätverksmöten som metod vid olika former av tvister. Nätverksmöten som metod skulle enligt denna intervjuperson kunna vara lämpligt vid vårdnadstvister där parterna fortfarande kunde kommunicera hjälpligt. Naturligtvis fanns ett stort intresse bland cirkeldeltagarna att intervjua både föräldrar och barn som hade varit involverade i vårdnadstvister eller andra situationer där socialtjänsten varit inkopplad. Två av cirkeldeltagarna valde att intervjua barn i svåra situationer. Intervjun med det ena barnet handlade om hur denna intervjuperson som vuxen ung kvinna såg på den vårdnadstvist hon var indragen i som barn och hur hon såg på socialtjänstens roll och agerande. Den andra intervjun behandlade också en flicka som, vid intervjutillfället, hade föräldrarnas skilsmässa några år bakom sig. Intervjuaren var intresserad av att ta reda på hur flickan känslomässigt uppfattade föräldrarnas skilsmässa och hur hon såg på denna uppslitande tid idag. Intervjuer som en läroprocess Intervjuer av brukare och kollegor är ett utmärkt sätt att få viktiga kunskaper om sådant som inte är så lätt att läsa sig till. Människors egna erfarenheter av att arbeta med eller utsättas för olika metoder och förhållningssätt i socialt arbete låter sig inte enkelt beskrivas i en text. Nedan finns exempel på intervjuer som har gett intervjuaren nya kunskaper och ahaupplevelser. Som läsare går dock upplevelsen att vara närvarande och medagerande förlorad och dessa kunskaper kan man endast få genom att själv planera och genomföra en intervju. 7 Patel, R & Davidsson, B. Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund. Studentlitteratur Trost,J (2005) Kvalitativa intervjuer. Studentlitteratur, Lund 8 Kontaktpersonen kan på olika sätt bistå vid umgänget mellan förälder och barn i situationer där fara eller oro för barnet kan misstänkas eller där andra omständigheter försvårar umgänget dem emellan. 14

15 Exempel 1: Intervju med kontaktperson Att göra en foorskningsintervju men en person som varit inblandad i en vårdnadstvist och att på så sätt kunna få kunskaper och dra erfarenheter som går att använda i mitt nuvarande arbete. BAKGRUND Beslut om kontaktperson fattas av tingsrätten i de fall där ett skyddsbehov finns för barnet när det skall träffa den förälder som det inte bor tillsammans med (sk umgängeförälder) Kontaktpersonen kontrakteras av Familjerättsbyrån där en familjerättssekreterare håller i handledning av kontaktpersonen och introduktion och kontakt med föräldrar och barn. Rutiner för arbetet med kontaktpersonsärenden se bilaga l VAL AV RESPONDENT Efter att ha rådgjort med handläggaren i kontaktpersonärendena kontaktade jag respondenten som i fortsättningen benämns Maria. Maria är 32 år och arbetar som lärare i årskurs l - 7 vid en friskola. Maria är för tillfället föräldraledig. Hon är sammanboende med barnets far som även han är lärare. Sedan många är tillbaka har Maria arbetar ideellt vid BRIS och tagit emot samtal från barn på deras hjälptelefon. Hon har alltid haft ett stort socialt intresse och yrkesvalet stod mellan socionom och lärare. När hon på lärarhögskolan fick se lapp om att familjerättsbyrån behövde kontaktpersoner blev hon genast intresserad. Tillsammans med en studiekamrat gick Maria på ett informationsmöte som gjorde att hon vill försöka att arbeta som kontaktperson Maria har nu arbetat som kontaktperson sedan 2002 med två "ärenden". Det första ärendet rörde ett litet barn (l l månader gammalt vid starten). Detta uppdrag pågick i ett par år och under vissa perioder kunde det bli upp till 40 timmar i månaden. Nästa uppdrag gällde en flicka i l O årsåldern och pågick under ca ett år. Båda ärenden slutade med huvudförhandling i tingsrätten och Maria var inkallad som vittne i båda fallen. INTERVJUNS GENOMFÖRANDE Intervju genomfördes på Familjerättsbyrån. Maria hade informerats att denna intervju ingick i en pågående utbildning samt att vid redovisningen skulle uppgifter avpersonifieras. Intervju spelades in på band och varade i ca en timme. VAD VILLE JAG VETA? Jag ville få insikt i hur det är att arbeta som kontaktperson. Vilken roll har man i familjen, vilket förhållningssätt skall man inta, vad är roligt/problematisk och idéer om förbättringar? Innan intervju bestämda jag mig att i första hand hålla mig till sex frågeområden. 1 demografiska frågor; ålder utbildning familj m m 2 erfarenheter ; varför kontaktperson, hur lång erfarenhet 3 kunskapsfrågor, hur bär du dig åt i arbetet,, vilka erfarenheter har du dragit, vilket stöd skulle behöver du 4 känslor; vad har varit positivt/negativt 5. åsikter; idéer om hur handläggningen av kontaktpersonärenden kan förbättras 15

16 6 några råd till andra om arbetar som kontaktperson? VAD FICK JAG VETA? Frågeområdena l och 2 redovisas under val av respondent Frågeområde 3; Det är viktigt att i sitt förhållningssätt gentemot föräldrarna var neutral och opartiskt. Det är svårt i början att inte säga för mycket och inte känslomässigt ta till sig föräldrarnas upplevelser Samtidigt är dock nödvändigt att bygga upp ett förtroende hos föräldrarna och därför är det viktigt att de får möjlighet att på något sätt berätta sin historia. Som kontaktperson är nödvändigt att förstå att föräldrarna ofta försöker få kontaktpersonen på "sin sida" och att det kan finns hög grad av medveten eller omedveten manipulation i kontakten med kontaktpersonen. Det gäller att kunna sätt gränser mot föräldrar och gång på gång klargöra det uppdrag som man har som kontaktperson. Samtidigt är svårt att klart definiera sin roll som kontaktperson; samtidigt som du skall flyta in i familjen skall du kunna gå en delvis professionell roll. Som kontaktperson lär man sig ta emot kritik och aggressioner men inte låta det sjunka in utan låta det rinna av sig. Efter varje uppdragstillfälle är det viktigt att kunna få handledning och stöd hos tjänstemannen som håller i dessa ärenden. Eftersom umgängestillfällena oftast äger rum på helger är det svårt att få råd och handledning i den akuta situationen varför man som kontaktperson måste kunna ta egna beslut i en given situation. Frågeområde 4; Det positiva överväger eftersom arbetat medfört en personlig utveckling. Känslan av att blivit tuffare, tydligare och övat upp förmågan att sätt gränser gentemot människor har även påverkat yrkeslivet. Det har känts meningsfullt att kunna hjälpa till att bygga upp en kontakt mellan barn och föräldrar. Den uppskattning och tacksamhet som umgängesföräldern visat betyder mer än det ifrågasättande och misstro som den andra föräldern har uttryckt. Det har varit en ny och tung erfarenhet att inse att det finns barn som har det mycket svårt i sina liv när de lever i ett konstant spänningsfält och slits i sin lojalitet och kärlek till båda sina föräldrar. Frågeområde 5; Behovet att handledning är stort och ibland känns det som mer tid skulle behövas. De möten som ordnas med kontaktpersonerna i Göteborg skulle kunna vara fler och det skulle vara bra att bygga närverk. Det finns ibland ett akut behov att få någon att rådgöra med under de tider som Familjerättsbyrån är stängd. Frågeområde 6 Råd: - Ta inte åt dig personligen den skuld som föräldrarna vill lägga på dig - Behåll lugnet bli inte provocerad av anklagelser och ifrågasättande - Var tydlig i ditt uppdrag såväl inför dig själv som inför föräldrarna 16

17 - Våga ringa och kräva handledning och be om hjälp om det behövs. EGNA REFLEKTIONER De barn som har en kontaktperson när det skall träffa umgängesföräldern lever i en verklighet där det antingen det finns en risk i form av övergrepp/bortförande eller konflikterna mellan föräldrarna är mycket stora. Under dessa förhållande skall kontaktpersonen vara till en garant för att barnet inte skall utsättas för någon fara. En förutsättning för att barnet skall kunna känna sig trygg med kontaktpersonen är att boföräldem känner förtroende för kontaktpersonen. För att uppnå detta måste kontaktpersonens uppdrag vara mycket tydligt. Det fodras även att kontaktperson kan sätta gränser och motstå skuldbeläggning, manipulation och aggressivitet. Kontaktpersonen kommer nära barnet och föräldrarna eftersom det kan bli lång tid som de tillbringar tillsammans. Det ställs stora krav på kontaktperson att trots detta behålla ett professionellt förhållningssätt i förhållandet till föräldern men även till barnet. Det finns annars en fara att kontaktperson småningom blir huvudpersonen för barnet och inte umgängesföräldern. Behovet av handledning och stöd är för mycket stort. Samtidigt är ett uppdrag som kontaktperson en möjlighet att få nya erfarenheter, växa som person och känna att man verkligen gör en insats för ett specifikt barn. Vårdnadstvister intervju Författare Kerstin Wedin Exempel 2: Utdrag ur intervju med en ung kvinna som har varit utsatt för en vårdnadstvist som barn. Då är det här en intervju i en utbildning som jag går. Och den intervjun handlar om vårdnadstvister. -Hm. Vi har då fått i uppdrag att intervjua en person som har haft någonting i samröre med vårdnadstvister. Och jag var mest intresserad av att intervjua ett barn som nu är vuxen för att få en berättelse..., barnets berättelse av den här vårdnadstvisten. Så därför var Karin så snäll att hon tog kontakt med dig, så att jag kunde få träffa dig. -Karin är snäll. Ja, hon är väldigt väldigt snäll. Ja, och vad jag tänker fråga dig om då framförallt det e..., det e..., nu ska vi se vad det är (bläddrar i papper). Jo, det är, jag är intresserad av att få din berättelse för det första. Och sedan är jag intresserad av hur den här tvisten har påverkat dig på olika sätt, och sedan vilka konsekvenser det har fått i ditt liv och lite vilka känslor du har när du tänker tillbaka, vad det har gett dig för känslor och lite grand hur du tänker på ditt eget föräldraskap i framtiden utifrån detta. Och någonstans också om du har minnen från själva utredningen. Men jag vill ändå börja med att du berättar bakåt din minnesbild av vårdnadstvisten du har varit med om. -Alltså du menar om.. Hur du kommer ihåg det. Den sekvensen av ditt liv. -Jaaa, alltså vi fick ju inte reda på något jag och min syster vi var så små så... Hur liten var du? 17

18 -Ja, sju år var jag när de berättade att de skulle skilja sig i alla fall. Sen så ville mamma ju ha ensam vårdnad om oss två, och det vill inte vi jag och X. Utan vi såg ju ingen anledning till varför vi bara skulle bo hos mamma liksom, vi ville ju bo hos pappa också. Äähh och sen så vet vi inte så mycket mer om det då. Det är ju sånt man har hört senare, att folk skulle vittna, min bästa kompis mamma till exempel vi går ju väldigt mycket där och umgås väldigt mycket med min pappas familj. Hon var som ett vittne på pappas sida. Och så berättade hon att hon skulle vittna, men att mamma då hade dragit tillbaka det här ansökan eller vad man skulle säga i sista stund liksom. Men Jaah jag kommer ihåg. Karin då, kommer jag ihåg, att pappa sa att jag skulle prata med henne. Och jaa, det gjorde ju inget. Vi fattade ingenting då jag och X. jag kommer ihåg att vi satt i ett rum och så ritade hon upp sådana här cirklar började med mindre och sedan större och större så, och så skulle man skriva upp sådana som betydde mycket för en i den innersta och så gradera utåt liksom. Men det fattade ju inte jag då varför jag skulle göra det liksom. Det var ju bara så. Jag kom inte ihåg vad jag skrev, men jag kom ihåg att jag skrev varken mamma eller pappa innerst. Jag tror att jag skrev den kille jag var kär i längst in. Äh, mm och så jag kommer inte ihåg vad jag gjorde men min syster fick göra så här med plastdockor, bilda sin familj. Jag kommer inte heller ihåg vilket resultatet var, men jag vet att hon skulle göra det i alla fall. Satt ni i samma rum då du och din syster? -Neej Ni berättade för varandra? Vad ni hade fått göra? -Jaaa, vi var inte i samma rum då, sen så var det nog mer att vi pratade mest. Alltså det är ju så svårt att komma ihåg. Både jag och min syster (nu går jag händelserna lite i förväg) har inte tänkt så mycket på det här. Vi har skjutit det åt sidan för det var så himla jobbigt för att mamma är lite stark och har talets gåva. Hmm -Och hon fick oss å vilja bo mindre hos pappa. Hon förklarade på något konstigt sätt att det är bättre om ni bor hos mig mycket och bor hos pappa varannan helg och ni får hälsa på så mycket ni vill och så här. Men att ni bor hos mig mest då. Och jag och syrran tänkte javisst det kan man göra för att det skulle vara bäst på något sätt. Och så var det samtidigt roligare att komma till pappa också när han hade flyttat. Ja det var... Men, det funkade ju inte. Det funkade ju inte så när mamma säger att du får åka till pappa när du vill eller såna saker utan då var det liksom tomma hot sen. Vill du åka? Så att... Själva, själva vårdnadstvisten under den utredningen eller så det var inte det som var jobbigt, utan det var bakslaget efter, om man säger när mamma inte fick som hon ville. Hm -Det var då... Det blev så i vårdnadstvisten att din pappa fick som han ville eller... -Ja, mamma...alltså det var ju inte fifty fifty men alltså mamma ville ju ha helt ensam vårdnad. Men hon la ju ner allting till slut för att.. det hade, hon insåg väl att det aldrig skulle funka eller något sånt. Och då blev det ju att vi bodde mest hos mamma, så hon fick väl lite som hon ville och pappa fick liksom en del av det då. Hmm -Det var ju nästan egentligen efter det där som det började när vi... Vad var det som blev jobbigt då? -Men att jag kunde ju inte alls åka till pappa när jag ville, utan då var det så att om du åker till pappa nu så får du inte åka med till våran resa liksom. Och gör du det nu... Aha -Sådana grejer Hm, hm var det efter domen, efter att vårdnadstvisten var löst så att säga som det jobbigaste för er del började? -Ja, alltså vi visste ju ingenting, vi visste ju inte att det pågick en vårdnadstvist, utan att vi fick veta väldigt lite. Vi fick inte veta någonting.. 18

19 Nej, men hur blev ni tillexempel förberedda när ni skulle gå till Karin, och å å å vad berättade era föräldrar -mamma gillade ju inte alls det för det var nog mest att hon skulle.. ja, jag vet inte vad. Men mamma gillade inte Karin, hon tyckte inte om henne kommer jag ihåg och pappa tyckte det var jätte bra, han ville ju inte förlora oss. Han sa liksom att.. hon är.. en dam, ni ska.. ni får prata med henne. Han fick väl mer henne att framstå som någon psyko...alltså psykolog eller nåt, nån vi skulle prata med som Hm..vi skulle berätta för -Så mer, inte att det skulle vara nån utredning eller vad man skulle säga, eller undersökning eller vad det nu är. Det är ju inte så bra det heller för då blir man ju påverkad av det, då kanske man börjar tänka liksom ja nu måste jag säga det, men så var det inte. Hur pass väl förstod ni när ni var så små att era föräldrar inte passade ihop eller att de inte hade det bra. - vi tänkte,...vi pratade faktiskt rätt mycket om det här igår på telefon, vi har aldrig pratat om det jag och min syster. Aldrig. Förrän nu eller? -Hm. Allstå vi har väldigt bra kontakt så, men vi har aldrig tatt upp det liksom. Det har varit så jobbigt med en massa andra saker. Ja, efter vårdnadstvisten. Men..ääh När mamma och pappa sa. Jag kommer ihåg tillfället när de sa att de skulle skilja sig och det var liksom bara....jaha...det är säkert något undermedvetet så, men när man hade sett, jag kommer ihåg att jag hade sett mamma slå till pappa med en xx i ansiktet liksom. Då tänker man ändå liksom att, ja de bråkar de ska inte vara tillsammans liksom. Och nu kan jag inte förstå överhuvudtaget hur mamma och pappa kan ha varit ihop liksom Och jag vet inte om vi hade det så bra när vi var små för att...det var när vi var bebisar för att vi kommer inte ihåg..några minnen från våran barndom med våra föräldrar. Saker vi har gjort..alltså innan skilsmässan. Är det så att eran barndom började med skilsmässan? -Ja, det är väldigt mörkt innan det. Jag kan inte komma på grejer som vi har gjort tillsammans med familjen, eller någonting liksom. Hon sa, syrran, att jag kommer inte ihåg någonting, inte ett skit kommer jag ihåg innan skilsmässan. Hur gammal var din syster vid skilsmässan. -hon är ett år yngre än mig. Så hon var sex när det började. Hur gamla var ni när den slutade. Vårdnadstvisten. -Det kommer inte jag ihåg. Alltså vi fick inte reda på varken när den började eller slutade egentligen. Men... Hur märker ni som barn att det var en tvist då? Kommer du ihåg någonting - Jag tror alltså, vi fick inte veta någonting. Mamma och pappa dom har ju alltid. Alltså de bråkade ju nästan aldrig när vi var med. Dom kan ju inte prata med varandra, de kan ju inte kommunicera eller prata direkt till varandra. Det går.. det går bara inte. Mammas nya då, han får prata med pappa, eller pappas nya fru, då. Alltså jag tror aldrig vi fattade att det var någon rättssak överhuvudtaget. Men förstod ni, för jag tänker, barn de tycker väl att det är självklart att man ska få vara med mamma och med pappa och det ska inte vara bestämt när och hur och så. Utan det är väl ens själv.. förstod ni att det inte var riktigt så i ert fall at ni kunde vara med...med -Ja, det förstod vi för att vi ville ju det. Hur blev det för er då, att ni bara tog emot det eller... var det någon...bråkade ni eller... -Allstå vi frågade, vi bråkade aldrig man litar ju så mycket på sina föräldrar att de ska veta vadsom är bäst liksom. Säger mamma till mig att det är nog bäst om du bor varannan helg hos pappa för då kan vi göra det och det och det här och så, att det blir nog bäst så. Då köper man det liksom. Och pappa ville då inte slita och dra liksom. Men han ena passade sig in i 19

20 alltihopa liksom. Visst, han frågade vill du bo varannan vecka liksom så. Vill du det? Men han. Jag har aldrig liksom känt för det förrän senare. Men det var inte så, det var väldigt tyst om alltihopa. Vi är säkert påverkade på något sätt, men inte så att vi kan komma ihåg det liksom. Ni fick inte, om jag tolkar dig rätt, så mycket guidning av era föräldrar. De guidade er inte riktigt så att ni fick stå frågande. -Vi har ju fått fråga jättemycket saker efter det här då. Och då säger de att det har ni inte med att göra. Det är inte eran sak. Framförallt mamma, då. Pappa har ju alltid försökt att svara på våra frågor. Ville vi. Till exempel sommarloven, vi fick inte vara med och påverka hur vi ville bo. Utan hade vi planerat in tre veckor var och pappa sa att det går bra. Javisst det går jättebra, och så kommer mamma med någon dum sak alltså. Nej de ska vara mer hos mig. Författare Annika Nettelstad Exempel 3: Intervju med socialsekretare om nätverksmöten. Uppdrag: Göra en forskningsintervju med en socialsekreterare som har erfarenhet av att göra vårdnads-, boende- och umgängesutredningar. Syftet med intervjun är att ta reda på om nätverksmöte kan vara ett sätt att arbeta på i svåra vårdnads-, boende- och ungängestvister. Avsikten var att parallellt med min intervju skulle en kollega intervjua en socialsekreterare med stor erfarenhet av nätverksarbete. Den senare intervjun kunde dock inte genomföras. Bakgrund: Det finns föräldrar som låter sina barns uppväxttid präglas av svåra vårdnads-, boende- och umgängestvister. Tvistigheterna fortsätter även efter domstolsbeslut även om de långt ifrån alltid leder till nya domstolsprocesser. Min hypotes är att en utredning, som till största del genomförs under ett nätverksmöte på ett bättre sätt än traditionellt utredningsarbete gynnar föräldrarnas fortsatta samarbete och därmed barnen. Tillvägagångssätt: Intervjupersonen, ip, valdes utifrån mångårig erfarenhet av att arbeta med svåra vårdnads, boende- och umgängestvister. Jag har också valt ip utifrån min kännedom om hennes nyfikenhet på nya arbetsmetoder dock utan egen erfarenhet av nätverksmöten. Intervjun ägde rum på ips:s arbetsplats, gjordes utifrån en frågeguide och togs upp på band. Ip fick löfte om anonymitet. Ip informeras om att intervjun görs inom ramen för en studiecirkel i FOU:s regi. Kortfattad sammanfattning av intervjun, som ägde rum : Ip ser snabbt nätverksmötet som en del av en utredning dvs som ett komplement till traditionellt utredande och inte som ersättning för traditionellt utredande. Ip reagerar på begreppet svåra vårdnadstvister och ser nätverksmötet som mer aktuellt i de tvister som inte känns helt körda från början. Ip ser att nätverksmötet skulle kunna vara användbart i de fall många ringer och frågar, många vill lämna sina åsikter, lägga sig i, både vill ha och vill ge information, frågar varför socialtjänsten inget gör osv. Det skulle kunna bli ett sätt att vända allt detta engagemang som ofta upplevs som jobbigt till en tillgång. En möjlighet att använda nätverksmötet finns i en utrednings inledningsskede. Föräldrarna med sina respektive nätverk och andra som bryr sig om barnet får samma information samtidigt och får 20