"il. T% '..T.^# >«' *.." a / >4, ^ - * ' '- > ^^O^'SStS-'k'^^ - r. *r; *.^f' i. :», $?; ^ \ ^ **3 * A \L 1

Transkript

1 I "il T% '..T.^# >«' *.." a / >4, ^ - * ' '- > ^^O^'SStS-'k'^^ - r *r; *.^f' i. :», $?; ^ \ ^ **3 1 * A \L 1

2

3

4

5 GYMNASTIKENS ALLMAMA GfBUNDEB AF LING, dels of Fdrfattar en, dels, enligt dess yttersia vilja, efter dess dcd, redigerade och pa trycket utgifna. (FRAGMENT.) Ling. HI. 28

6

7 gimnastie:, MEDDELAD I STOCKHOLMS GYMN. CENTR. INSTITUT, OCH ENLIGT RIKSENS HOGL. STANDERS BESLUT UTGIFVEN AF LING. o, I's.q I "3 o o

8

9 Till SVERGES GYMNASTER. Pctdotriba a Gymnaste diversus ut a Medico coquus. (Galenus de Sanitate tuenda. Lib. II.) rr Ofver trettio ar har jag begrundat och utofvat Gyranastiken. Under denna tid hafva i flera lander dels Gyranaster, dels Lakare, framtratt och skrifvit ofver detta arane. Jag har gatt min egen vag, och derfore icke skrifvit. Att pa ett nytt satt framstalla en ny sak, ar ett betankeligt foretag. Hvad jag har anfort, har jag, raer eller mindre sondradt, ofta upprepat for de Gymnaster jag bildat. Har finnes saledes for dera icke mycket nytt, och likval ar denna bok egentligen skrifven for Gyranaster. Ora jag ratt genomtankt mitt arane, och tydligen fram-.stallt det, kunna dessa uppsatser andock gagna; ty sanningen har det Evigas bild: den foraldras icke. I alia tider och lander hafva stora hjeltar, lakare och filosofer ifrat for kroppsbildningen; men genora Atleternas rahet och ofverdad foil Gyranastiken bade hos Greker och Romare, sedan veklig vallust lockat folket att halre vara askadare an deltagare i ett kainpaspel. Sa skali den panyttfodda nitalskan for gymnastik inora fa manssidrar utdo, ora Lakare och Gymnaster icke vettenskapligen nara den* Bada hafva redan borjat skrifva, flitig skrifva ora gym nastik; men de forsta icke hvarandra. De forre sakna sinne for rorelseformler, och de senare sinne for vettenskaplig forskning. Gyranastikens forfaktare ma utbasuna att tusentals friska blifvit genom gymnastik modigare och starkare an forut, att tusentals sjuka, som f&fangt begagnat lakeraedel, blifvit friska medelst gymnastik; allt detta bevisar iinda icke hvad gymnastik ar eller bor vara; ty dess vedersakare svara med ratta att de sett millioner friska blifva starkare och starkare utan sa kallad gymnastik, och att de sett tusentals sjuka ga friska ur sjuksangen genom blott kemisk inverkning. Det ar ssledes icke pel detta satt gyranastikens nytta och nodvandighet bevisas. Skalen dertill m ste tagas ur mennisko-organismens lagar; forst da kan gyranastikens id6 redigt framtrada. S&dan ai planen i denna bok, och om jag lyckats i utforandet, blir det Gyranasten raindre svart att inse ora och huru hans atgard kan blifva gagnelig for olika individer, icke blott efter deras

10 forhandvarande till^tsnd, utan jemval med afseende & foreg&ende medfddda eller tillfalliga brister Los dem. MStte hvad jag nu yttrat, icke synas formycket om en bok som derma! Att forst upprodja ett fait ar svart, att sedan forbattra det ar lattare, att skota och skorda det ar lattast; likval tanker aldrig den sista odlaren pa den forsta; ty ban beraknar blott sin egen moda. Samma glomska vantar ocksa mig, det vet jag; men jag beder Gud att framtida L'akare och. Uppfostrare matte hvar efter annan utvidga och forbattra dessa mina forsok; ty da torde gymnastiken engang hos nordbon aterfa samma stora betydelse, som den hade i Platos, Hippokrats och Galeni sinne. Stockholm Ling.

11 GYMNASTIKENS ALLMANNA GRUNDER. HUFVUDAMNEN: Forsta Afdelningen. Menniskoorganisraens Lagar. Andra Afdelningen. Pedagogiska Gymnastikens grander. Tredje Afdelningen. Militara Gymnastikens grander, Fjerde Afdelningen. Medikala Gymnastikens grander. Femte Afdelningen. Astetiska Gymnastikens grander. Sjette Afdelningen. Gymnastikens Vehiklar.

12

13 FOESTA afdelningen. MENNISKOORGANISMENS LAGAR. \

14 INNEHALL: 1. Menniskoorganismen som Ett HelL 2. Lif och Materia. 3. De tre grundformerna. 4. Fenomenernas Oandlighet. 5. Helsa; Sjukdom. 6. Den Mekaniska Grimdformen. 7. Den Kemiska Grundformen. 8. Den Dynamiska Grundformen. 9. De tre Grundformernas motsvarighet i Naturen. 10. De tre Grundformerna hos Individen. 11. Fodelse, 1j2. Dod. 13. De tre Grundformernas likstammighet i Organismens yttre foreteelser. 14. De tre Grundformernas sammanverkan inom Organismen. 15. Grundformerna i Psysiskt afseende. 16. Sambandet mellan det Fysiska och Psykiska. 17. Det Animala och Mentala. 18. Den Yttre Mekaniska behandlingens inverkning pa Organismens Inre.

15 FOKSTA AEDELNINGEN. 1. Menniskoorganismen som Ett Hell. -A-tt Ett endast ar Ett, (saledes hvarken mer eller mindre) Sr en sanning, erksnd af alia; men anvclnd af f& 1 ). Da vi har tala om Menniskoorganismen, antaga vi den som Ett for sig besldende Hell; dess biftirhallande till den yttre verlden komma saledes icke bar i fraga, utan s som gagneliga eller menliga inflytanden pa nbmde organism. Skall nu denna betraktas sssom Ett tielt, hvilket, sasom detta Hela sig fdreter, i alia punkter ar begsfvadt med Lif; sa kan man icke eller ftfrbise n gon af dess bestandsdelar, ty detta Hela antoges ds vara mindre an Ett Helt. Ville man ter betrakta nagon af dessa best ndsdelar under diktad mangfald? sa skulle detta Hela antagas fdr mera an Ett Helt. 2. Lif och Materia. Lifvet ar det oandliga, och antager detta oandliga en viss geslall som vdsen, da maste denna gestalt, fdr att vara skild ifran andra vasen, bafva nagon begransning, det vill saga i bafva andlighetens; och detta andliga kalla vi materia. Men materien kan icke gifva sig sjelf ett vasen. Lifvet ar det enda, som bestammer dess tillvaro. All form ar s ledes uttryck af Lif. DerfOre bar sjelfva den sa kallade oorganiska \ naturen ett lif, d. v. s. ett tillvarande, uttryckt icke allenast igenom dess skenbara former, utan afven genom kohesion m. m., och framfor allt genom hvarje arlafandring; emedan, utom denna Lifvets sinnebild, all materia skulle vara likartad. Som nu lifvet icke kan i tid och rum uppenbara sig utan genom materien, och denna icke heller kan sagas ') Har ar uttrycket: Ett taget i sin allmanna betydelse, icke efter begreppet om xnatematiska storheten.

16 444 vara till utan genom Lifvet, s5 msste ockss menniskoorganismen uppenbara sig genom dessa b3da, och afven dess vasen, likasom alia organismens foreleelser, kunna hanfo'ras till vissa grundforraer. 3. De ire grundformerna. Lifvet (det gudomliga) i full frihet, d. v. s. frantdnkt materiens yllre vilkor, uppenbarar sig uti menniskan sasom formft 2 ), fast deltas lagre yttringar forma sig efter organis mens materiela verktyg: syn, hdrsel, kansel o. s. v. Men Lifvet, i fullt samband med materien d. v. s. denna senares hdgsta betydelse eller tillvarande, framter det som vi kalla Lifskraft. Denna, namligen lifskraften, bar trenne bufvudsakliga yttringssatt eller grundformer: den clynamiska, den kemiska, och den mekaniska. 4:o Den dynamiska, hvari Lifvet, lika som uttalande sitt eget sjelfstcindiga vssen, soker IdsgOra sig fr n materien. 2:o och 3:o Den kemiska och den mekaniska, hvari Lifvet i fdrening med materien, under lagre potenser uppenbarar sig; dock tyckes i den kemiska potensen Lifvet mera asksdligt framtradande, och i den mekaniska potensen materien, hvarftire bada kunna anses sasom under egna betinganden staende former. Totalbegreppet af dessa tre grundformer beteknar en fullkomlig organism och alia tre ingripa i hvarje foreteelse, som 2 ) Olika forfattare hafaa ps olika satt bestamt skilnaden mellan Lif och materia. Om vi tanka oss materien (den Oorganiska naturen) sasom en i sig lifagande princip i full passivitet, d. v. s. det negativa Lifvet, hvilket for var sinnliga fattning annu icke framtradt under lifsform, sasom aktif princip eller positift lif; sa torde man i en popular afhandling som denna kunna bruka ordet materia i motsats till ordet lif. For menniskan sasom fdrnuftsvarelse maste hvart och ett natnrvasen till och med hennes eget, vara till blott genom det begrepp, som hon faster dervid. Men begrepp (tanke) ar nagot, som gar utom detta vasen; och sjelfva fdrmagan att med sinnesverktygen fornimma eller uppfatta namda vasen (vare sig ett frammande eller hennes eget), detta allt ar nagot annat an hvad samma vasen ar, sasom skildt ifran allt begrepp eller tanke inom oss. Ar nu begrepp (fornimmande, uppfattning, tanke) annat an vasendet utom begreppet, sa maste begrepp vara nttryck af Lif {det sig sjelf bestammande d. v. s. Gudomen); emedan detta ar det enda, som kan ingripa i allt.

17 445 deri framstsr; men de olika forhdllanden, som dessa grundformer hafva till hvarandra, ulgora jenomenernas olikhel sinsemellan. Vare delta sagdt engang for alia, pa del ingen m tte tro, alt harmed asyftas en sonderdelning af dessa tre grundformer, ensr fraga Sr om organismens ide; ty vi skilja dem endast at? s som former, h(5rande till ett och samma grundbegrepp. 4. Fenomenernas oandlighet. I Srtusenden har man antagit fdrenamde tre grundfor mer, och i Srtusenden torde menniskotanken forgafves strafva, att fs en mera enkel och fullstsndig framstallning af organismen, om Sn de forklaringar, vi har framlagt, aro felaktiga. Forntidens vise gjorde sig ett dylikt begrepp om menniskovarelsens trefald, sasom sjal, ande och kropp 3 ). Men huru kunna sa i oandlighet atskilda, fenomener framsta genom berorda trenne grundformer? Svaret hafva vi redan i det foregsende. Lifvet (det oandliga), s som emana tion af Gudomen, kan icke begransas i verksamhet. Det ar, liksom Den, p& engsng i allt och ofverallt. I sin hdgsta frihel ar det fdrnuft: fdrmaldt med materien, Gudomligheten inkarnerad, maste lifvet, sssom lifskraft, verka pa alia punkter, annars skulle det sjelft vara materia och ssledes organismen totalt eller partielt upphdra. Vidare harom i det Sttonde stycket. Materien, till sin id6 motsatt Lifvets ide, ^se det andra stycket^maste sts i bestandig konflikt med detta, och ssledes afven med sig sjelf i hvarje del, hvarje punkt af organismen; ty det ar endast genom Lifvet, som materien undfar en form, hvilket redan ar anmarkt. Om vi kalla detta fdrhallande polaritet, magnetism o. s. v. torde vara lika nara med naturens ide; nog af, att genom detsamma maste organismen, betraktad som ett enda Hell, alltid [orandra sig till sig sjelf, och, endast 3 ) Detta ofverensstammer afven med de gamle nordboers fdrestallning har om; ty med ande meuades sjalen, forenad med kroppen, och derfore hette dii att andas; afvensom man i vissa landskaper annu siiger: sjalas.

18 446 genom sin begransning till det yttre, vara densamma, fasten skenbarligen, d. a. s som Individ. Lifvets id6: oandlighet, sammanlagd med materiens id6: Jlndlighet, maste i delta hanseende utgora en summa, som ar den hdgsta pa delta klot *). Derfore kallas ocksa menniskan en liten verld. Hennes tanke och fantasi omfatta och upphinna alia sferer; hennes lifsprincip tillegnar sig alia jordens alster, afven sjelfva dess gifter, och hennes mekaniska farm ga och fardighet liknar alia djurs; men under dessa inre och yttre stridiga foreteelser ar hon andock blott etl enda Hell. 5. Helsa; Sjukdom. D5 v r organism icke kan till sig sjelf vara ett fullkomligt Helt, utan genom sina delars rdlla forhallande till delta Hela; sa maste Helsa vara likstammighet (harmoni) e- mellan delarna af denna var organism, och Sjukdom tvartom vara rubbning i dem (disharmoni). Da nu menniskan sssom en afspegling af hela verldslifvet, kan i verksamhet och njutning tillegna sig allt, ss maste hon afven vara underkastad alia kroppsliga lidanden. En fullkomlig organism blir s ledes blott ett ideal; ty all helsa maste vara relatif, om den ej skall upphafva begreppet om dtfdlighet. Och likasom Lifvet (det oandliga), afven under sin inkarnation, har milliontals skepnader, hvarunder det framtrader (s sora vilja, afsky, sorg, fruktan m. m.) sa antager afven amnet, fdrmaldt med Lifvet, msngfaldiga olika skepnader i helsa, sjukdom, svaghet, styrka o. s.' v., fastan sa val det ena som det andra endast aro fdreteelser i de gradvis vexlande grundformerna, och saledes tillhdra organismens enhet till sig sjelf. Haraf skalet, hvarfdre en rdtt beldnkt uppfostran icke kan afse blotta sinnets och fdrst&ndets utveckling (det dynamiska) utan m&ste syfta till organismens Helhel, d. v. s. af- 4 ) Enligt hvad vi forut sagt, kan har, med materiens andlighet, icke fdrstas dess totala tillinteigorande, utan endast dess bestandiga veiling i form d. v. s. desa beroende af allt utom sig i tid och ram, s&som vilkor for formen.

19 447 ven bestamma huru ynglingen bor nsras, badas, hsrdas i luften (det kemiska) for att icke genom veklighet fdrslappas, och tillika anordna bans rorelse, hvila, kroppshallning och tekniska fsrdigheter m. m. (det mekaniska). Endast delta tillhopa Sr en fullstandig uppfostran. Haraf afven skalet hvarfore en sjuk ej allenast fsr sig bestamda de lakemedel och fodoamnen, som aro honom gagneligast (det kemiska), utan afven bans rorelse, bans stallningar under hvilan (det meka niska), och det satt hvarps bans kinkiga lynne m. m. maste behandlas (det dynamiska). Endast detta tillhopa ar en fullkomlig sjukvsrd. Som hufvudamnet for denna bok ar den mekaniska behandlingen af menniskoorganismen, sa bdrja vi med att f(5rst betrakta denna grundform. 6. Den 'mekaniska grundformen. Allt, som lefver, rorer sig; ty Lifvet i forening med materien ar sjelft en fortsatt fdrandring i tid och rum. Men vehikeln ftfr en frivillig rdrelse ar muskelkraften (den meka niska grundformen), fastan dennes fdrmaga att rdra sig ar lifskraften sjelf d. v. s. det dynamiska i forening med det ke miska och mekaniska. Denne senare agenten kan htfjas eller nedstammas, antingen genom kemisk eller dynamisk inverkning. Starka drycker och haftiga sinnesrorelser bevisa bade det ftjrra och det senare; och bada fo'renamde agenter tillhopalaede gora inverkningen annu storre, sasom vid feberyrsel, fallandesot m. m. fdrnimmes. Dei nu den mekaniska grundformen blott ar en, sa m ste afven lagen fdr dess yttringar vara blott en; och ds man med ordet gymnastik vill uttrycka rorelser, som aro enliga j med menniskoorganismen, sa msste gymnastiken, ehuru msngfaldig i sina former, dock alltid vara blott en till organismens ide. SSlunda sammanfalla de olika begreppen af aktif och passif rdrelse till en och samma grund/orm, namligen orga nismens mekaniska agent. ROrelsernas olikhet bestammes af subjektets olika,behof, och de htira s&ledes blott till en och

20 448 samma grundform antingen de i pedagogiskt afseende anvsndas sasom ett [orvaringsmedel (preservatif) eller i medikalt afse ende fo'r att hafva en redan framlradd sjukdomsform. Sa i det ena som det andra fallet syftar gymnastiken att beverka organismens harmoni, och dess yttringar hora alltid till den mekaniska grundformen; fasten (sasom vi forut sagt i det tredje stycket) ingen af de tvsnne andra grundformerna dervid bdr fdrbises. 7. Den kemiska grundformen. Ar den mekaniska grundformen blott en, s8 m ste den kemiska afven vara det; emedan, (som vi fdrut sagt, i det tredje stycket) de begge aro blott etl qvalitaiift utlryck af Lifvet fdrent med materien. Da nu den kemiska grundformen blott Br en, sa kan man lika s5 litet tsnka sig denna flerfaldig, som den mekaniska. Haraf foljer, att allt hvad var organism tillegnar sig af den yltre naturen, st r under en och samma grund form, namligen den kemiska, och att likass litet som den me kaniska grundformen kan sb'nderfalla i frisk- och sjukrflrelse, likasa litet kan den kemiska grundformen till sin inre lelydelse sdnderdelas i lakemedel och fodoamnen (medikament och ali ment). Allt som blifvit tillagadt i det stora kflket, hvilket man kallar apotek, och i det lilla kfiket inom vsrt hus, bibringas, emottages, ftirenas och so'ndras af v r organism medelst samma organer och efter en och samma lag 5 ). En ISngt drifven hunger eller torsi ar Stfoljd af allmsn nedstamning i organismen, af feber, yrsel, raseri och omsider doden. Mai eller dryck, hvarigenom alia dessa sjukdomsformer och deraf fdranledd d(jd kunna hiifvas, maste ssiedes 5 ) Ma den inskrantta sjelfkarleken bele detta yttrande! Det vederlagges derigenom likasa litet, som det pa minsta vis kan nedsatta den sanna medicinen fran hennes vetenskapliga hogsate. Hennes varde som vetenskap utvidgas i sam ma mon, som hennes inre vasen framtrader utan yttre flard. Ett pulver eller piller betyda lika litet i materielt afseende, som en mekanisk mdning eller tryckniug pa en kroppsdel; men id^n af dessa kemiska eller mekaniska formler, rigtigt auvand till organismens ide, utgor bsdas en da och. sanna varde.

21 449 afven vara ett medikament, s5 vida det anv^ndes med afseende a subjektets stamning. Missbruk har forandrat allt: hvad som fdrr var mat ar nu medikament och tvsrtom 6 ). Man invander, att rigtigt anvmnda lakemedel yttra sig i organismen blott genom sin motverkan pa vissa delar af densamma, och saledes mera partielt rigta sin verksamhet p5 den sjukliga delen. Delta Sr sannt. Men enahanda ar ockss fdrhallandet med fddoamnena; ty, savida de icke Sro lihartade, maste de ockss hafva olika beslandsdelar, och fdljakteligen olika yttringssstt, d. v, s. olika verkningssfer i organismen. Yore det icke sa, skulle organismen till sig sjelf icke kunna vara olika i dess stdrre och mindre delar, och saledes afven likartad bsde till sina allmanna och enskilta systemer. Man sager val att starkare och svagare fddoamnen, t. ex. kdtt, och vattensoppa m. m. afgifva samma organiska bestsndsdelar. Yore det sa, borde produkten af tvenne olika krafter (Tddoamnen), lagda till en och samma grundkraft (den orga niska), utgdra en och samma summa, d. v. s. blifva alldeles lika i sin verkan, hvilket ar orimligt. Saledes kunna olika fddoamnen, hvarken i qvantitatift eller qvalitatift hanseende meddela kroppen samma organiska bestandsdelar, hvilket af ven fdrnimmes af den olika verkan, som hvart ett fddoamne har bade for och efter matsmaltningen. Fdrsigtiga lakare gifva sjuklingen stundom endast brddpiller, sockervatten, m. m. Att tro det dessa amnen icke aro hvad man fdrstar med medi kament; emedan de sasom sadane blott kunna verka pa den dynamiska polensen, vore afvenledes origtigt och stridande mot det grundbegrepp af organismens enhet, som fdrut ar framstaldt i det tredje stycket. Afvenledes gdres det inkast att gifterna icke kunna vara fddoamnen. De aro det likamycket, som de hetsigaste kryddor eller som opium, hvars saft ar hvardagsdryck fdr Osterlanningen. BSda skada organismen, nar de missbrukas; si 6 ) Tropikens kryddor aro nu mat for de forfinade klasserna, men medika ment for var bonde. En ringa portion af peppar kurerar honom, men icke de forra. Hvitlok, fordom ett nordiskt fodoamne, sasom anna hos Ryssen, har blifrit inskraakt till ett lakemedel hos oss. Ling. III. 29

22 i50 afven hvarje annat missbrukadt medel af hvad beskaffenhet sora heist. Lagen for y r organism ar den, att affjerma allt, som dermed ej bar eller kan fdrenas. Delta, s^ger man, Sr just fallet med gift; men huru kunde qvicksilfret verka Bnda till tsndernas och andra delars forsttfrelse, om kroppen blott och bart reagerade mot detsamma? Daremot bar man sett menniskor, som sa vant sig vid att ftfrtsra gift, att de omsider icke kunnat dd, utan genom de sto'rsta doser. Berattelserna om l^ngsamma fdrgiftningar t. ex. med aqua tophana o. d. torde bevisa att vid desamma, giflerna assimilera sig med kroppen. Da man mot febrar och andra akommor anyander arsenik, verkar val detta genom reaktion, men alia fddoctmnen, afven de oskyldigaste kunna ssgas reagera pa organismen. Fdrutan konflikt mellan denne och fddosmnet, skulle detta senare hvarken kemiskt uppldsas eller mekaniskt kringfdras i kroppsdelarne, annu mindre dera yttra nagon verkan och ssiedes icke heller nagon aterverkan (reaktion). Formen, under hvilken dessa indigestibla amnen gifvas, bestammer visserligen till stdrsta delen mdjligheten af deras assimilation. S lunda verkar gullkulan blott mekaniskt genom sin tyngd, men guilpulvret kemiskt; emedan det under en mera fdrdelad mekanisk form, kan af sugkarlen upptagas. LikasS jernet, brukadt under samma former. Man har stundom sett menni skor dagligen fo'rtara flintstenar och glasstycken. Ar val detta mera fdrenligt med vsr natur, an metallerna och deras beredningar? Om deremot dessa icke verka annorlunda an som kaustika retmedel, sa ar ju detta allt, hvad som i allmunhet vinnes och asyftas genom starkare kemiska inverkningar. Hvad man i allmanhet kallar medikament verkar fort p ofdrderfvade naturer, s& afven det man kallar aliment; men den sjuke blir icke frisk af det senare och msste ofta fafangt ftfrsoka det fdrra. Det ar merendels blott en qvanlilalif] icke en qvalitalif princip, som ligger till grund ftir detta. Om msttlighet i mat och dryck ar nyttig ftfr den friske, m ste hofsamhet i lakemedlens bruk afven vara ett vilkor fdr den sjukes fdrbattring. Den mekaniska agenten ar afven i detta hanseende lik den kemiska. Okunnigt folk kallar det en stark natur,

23 51 d5 dosen af det kemiska medlet m&ste fdrdubblas, men dels fdrhaller det sig tvartom, dels beror delta af serskilta personers organiska mottaglighet for olika inverkningar. Si Sr det afyen med den mekaniska inverkningen. Den mest genomgripande sjuklighet Sr just den, som yttrar sig sasom torpid svaghet, hvarvid sjuklingen senast anger verkningen af en rdrelse, hvilken hos friskare organismer strax ftfrnimmes, t. ex. genom blodets kastning, lokaltfmhet m. m. Likasom inverk ningen af ett kemiskt medel stundom framstsr i samma Ogonblick, som det meddelas kroppen, sa framtrilder afven den mekaniska inverkningen vid minsta beroring pa en nerf utan n gon synbar orsak eller mekanisk andring i kroppens yttre delar. Dessa likheter mellan den mekaniska och den kemiska grundformen skola fullstsndigare framstallas i det trettonde stycket. 8. Den dynamiska grundformen. D& hvar och en af forensmde tvanne grundformer, un der hvilka de olika fdreteelserna framsta i var organism, ar blott en endcij sa maste afven den dynamiska grundformen, hvarunder lifvet i sin h(5gsta potens framtrader uti organismen, vara blott en enda t fastan den uppenbarar sig pa oandligt olika satt, allt ifran fdrnuft intill den allraobetydligaste verkning eller fornimmelse i den allraminsta punkt af vsr organism. Harigenom blifver ocksi menniskan den fullkomligaste af alia varelser: Guds belate, enligt skriftens uttryck. Men da menniskan ensam kan framsta, s&som det htfgsta, fdrmedelst sin hdgre fullkomlighet; sa kan hon afven bli den lagsta af alia varelser, om hon nedstiger fr n denna gudahojd. Derfdre har ockss endast hon pligter; men icke de dfriga djuren. Som kropp och sjal gdra menniskovasendet till elt hell, si kunna de icke heller serskilt utbildas, utan pa enderas bekostnad. Yilden och filosofen aro i detta fall lika lottade.

24 452 Det Sir tvifvelsutan oratt att i sitt urbegrepp vilja skilja lif och fdrnuft. Enligt hvad vi anmarkt i det tredje stycket, Hr fdrnuft lifvet i sin htjgsta frihet, hvarunder menniskan endast brukar den materiela vehikeln af formler; ty fran begreppet menniska kan begreppet materia icke belt afscjndras; hon vore da blott en ande. Genom dessa formler ar fdrnuftet d. v. s. lifvet i sin hogsta betydelse, sig sjelft ovetande, fastadt vid Smnets bostad, jorden; fastan, fo'rgldmmande sig sjelft som individ, det endast sdker sin frandskap med Alltet (universum). Lifvet, organiskt bestamdt genom materien och fo'rnimmande sig sasom individ, handlar, som sadant, endast dynamiskt, d a. medlande mellan det andliga och det oandliga. Afven i denna skepnad ar lifvets omojlighel alt hvila likas verklig, som da det, i fullkomlig frihet fran materien, framtrader som fdrnuft. Den dummaste kan tanka, om an vackt endast af sina sinnesverktyg; men han ftirnimmer icke sjelf, att han tanker; ty de materiela inverkningarne ofvervaga bans ftfrnuft. Sa blir afven tankspriddhet latt fdrklarlig, nsmligen genom en organisk ojemvigt, och oratt kallas detta iankloshel; ty denne senare uttrycker materiens hdgre valde hos menni skan. Man anmarker att manga stora tankare och skalder varit I lyila eller sjukliga; att man kan mista en arm eller ett ben, I och likval fortgsr det dynamiska, och det kemiska fdrhtfjes. Detta allt ar i vissa hanseenden sannt; men m nne icke dessa tankare och skalder blifvit stdrre, om deras kroppsfdrmdgenheter varit fullkomligare? Den friskaste ar icke i st nd af s5 starka sjalsanstrangningar strax efler msltiden som fore densamma; skulle d5 icke en sjukling afvenledes bero af den kemiska inverkningen? Och har ej den lytta menniskan upphdrt, att saval i kemiskt som mekaniskt afseende vara ett belt? Brist p5 viljans fullkomligare verktyg, saledes p5 hennes tekniska vehiklar, narmar henne ju till en lagre djurklass; ty viljan ar lifvets frihet subjektift framstalld, liksom fdrnuft ar lifvets frihet objektift betraktadt. SSledes utgdra b&da tillhopa menniskovarelsen i sin hdgsta betydelse.

25 De ire grundformernas motsvarighet i naturen. Det torde icke vara oratt, om man anmarker, att dessa tre grundformer hafva sina motsvarigheter icke allenast i menniskoorganismens egna foreteelser, utan afven i den yttre na turen. Bada delarna tyckas kit ftfrklarliga, da namde orga nism, sssom den fullkomligaste, m ste pa en gang vara en afbild af denna senare och tillika sta i det nogaste samband med sig sjelf, se det fjerde stycket. Vi finna saledes till dessa Ire grundformer en motsvarighet i de tre nalurrikena, hvari djurriket kan uttrycka den dynamiska, vaxtriket den kemiska, och metallerna den mekaniska grundformen. Det fdrsta, hvars former aro sferiska, uttrycker sig lika mycket genom sina stora, organiska centralappareljer: hjertat, lefvern, hjernan, som fdrnsmligast genom viljan, och en hdgre dynamik. Det andra, cylindriskt till sina former, likasom magens inelfvor och blodk^rlen, och till sitt lif fjettradt vid rum och tid, fdrenar med sig andra amnen eller forenas med dem och har dymedelst en kemisk karakter. Det tredje, hvars former Sro dels liniara, dels krystalliskt mangvinkliga och hvars lif endast kan yttra sig inom de trangaste beting af kohesion, attraktion o. s. v., har dymedelst det mekaniskas begransning, fiberlinien och lamell-lagret, till sin bild. Afven kunna de tre zonerna jemftiras med menniskoorganismens tre grundformer. Den beta zonen (den kemiska) har den hdgsta vextlighet och fargspel, de vildaste djurarter och menniskor. Den kalla zonen (mekaniska) har minsta farg spel och vextlighet, mesta marker och berg, minsta antal af djur och menniskor. Den tempererade zonen (dynamiska) har jemvigt i vextlighet och befolkning, gladtighet och konstsinne. I anseende till organismen sjelf, kunna dess tre grund former anses hafva en motsvarighet i organismens tre hufvudsystemer, s5 i centralt som periferiskt hanseende. Hjernan ar hufvudpunkten for nerfsystemet, hvilket tyckes representera den dynamiska grundformen. Hjertat och lungorna, hufvud-

26 454 satet fdr cirkulationssystemet, samt lefvern och mjelten tyckas fdrestalla den kemiska grundformen. Armar och ben samt b&lets stora muskelapparat kunna motsvara den mekaniska grundformen. Afvenledes finnes i menniskoorganismen en viss likstammighet mellan de tre grundformerna och de trenne temperamenterna, af hvilka det sangviniska motsvarar den kemiska, det flegmatiska den mekaniska och det koleriska den dynamiska grundformen. Det fjerde eller det melankoliska (nervosa), en olikartad blandning af de foregaende, ar icke ett sjelfstandigt temperament, utan snarare en sjukdomsform, och Sr derfdre, ej utan skal, af nyare fysiologer uteslutet. Om man an ville antaga att dessa fdrenamde temperamenter aro oratt definierade af forntidens larde, och man i stallet ville anse dem efter ett nyare beddmningssatt, sasom harrdrande af encephaliska fdrh llanden till hela organismens dfriga delar; ssl hafva de likval samma motsvarighet till de tre grundfor merna, halst dessa, enligt hvad vi sagt i det tredje stycket, endast aro till sssom nuancerade uttryck af Lifvet i fdrening med materien. Likaledes kunna andra begrepp om menniskoorganismen besta med dessa tre grundformer; ty produkliviieten ar det dynamiska, assimilationen det kemiska, och evolutionen fdrestaller motsvarigheten af det mekaniska. Det fdrsta ar naturens hemliga verkningskraft; det andra dess ofullstandigare framtradande i organiska former och den tredje dessa formers hdgsta utbildning under de serskilta lefnadsperioderna. >i0. De tre grundformerna )ios individert. Som ingen materia finnes i verkligheten till, ty gudomligheten uttryckes endast derigenom, att ingen punkt finnes, hvarest hon icke framstar* eller, sasom skriften sager: den ar allestades narvarande; sa m ste hvarje ting vara ett ting fdr sig sjelft, annars vore ddt icke till. Existens kr derfdre be-

27 455 stammelse af hvad ett ting dr: det vill saga, att det verkligen finnes. Men hvart och ett sa kalladt oorganiskt ting blir afvenledes organiskt just for det, att det Sr nagonting sjelft. Da hvarje organism star i oupph(5r]ig beroring med den yttre verlden, hvars inverkningar i flerfaldiga afseenden stundligen ansls den, och da en och samma organism afvenledes beror af sina egna delars olika fo'rhallanden sins emellan, sh maste den, liksom allt annat i verlden, sta i en stcindig vexling och aldrig kunna tonkas eller elt enda ijgonblick vara lika med sig sjelf; ty lifvet kan icke tonkas annorlunda; da, s^ger jag, forklarar sig begreppet af individ (subjektivitet) fo'rn^mligast genom omtfjligheten af likhet emellan tva vasen, halst de icke kunna hafva nagon beslaende likhet till sig sjelfva. Da nu ingen, hvarken i psykiskt eller fysiskt afseende, kan gifva nagon bestamd egenskap at en organism, hvilken deri fdrut icke haft sitt medfddda typiska anlag, sa Sr individualiteten dymedelst r^ddad och den moraliska principen for hvarje individ salunda orubbelig. Sjalens och kroppens fdrmtfgenheter Sro forut bestsmda genom individens bestammande, och deras utveckling ar tidens verk; men derigenom bibeh lles organismens enhet i iinnu hogre betydelse, och alia de moraliska band, som fongsla sjelfsinnet (egoismen), blifva dymedelst heliga i samma Ogonblick, som menniskan strafvar till en hdgre fullkomlighet. Den bestandiga konflikt, hvaruti hela organismen punktvis msste sta till sig sjelf, ar, s som uttryck af Lif, afven ett uttryck af [rid, och kan icke fornimmas forran sjukdom, d. v. s. en rubbning intraffar i denna forut jemlika verkan och motverkan emellan delarna. Den friske fornimmer icke blodets otalopp, matens smaltning, hjertats, lungornas och tarmarnas rorelser, m. m., och likv^l ar allt detta verkligheter. Det gifves under menniskans tillvaro har i tiden blott tv3 momenter, hvarvid de trenne grundformerna kunna anses likstammigt sammanverka, enligt den typ, hvartill deras produkt syftar; derfore aro ockss dessa de mest betydande for menni-

28 456 skovarelsen; de Sro: existensens lorjan och dess slut, d. v. s. organismens fdrsta intrade i tiden och dess allrasista tradande derur. W. Fodeken. I sitt ftfrsta moment, eller, ordagrannt taladt, i aflelsen, m ste organismens alia tre grundformer, liktidigt verka i sin hdgsta fullhet. De tu Sro da ett, som skriften ssger: den manliga och den qvinliga principen sammantraffa i ett och samma moment och till sin hdgsta potens. Deraf njutningens hdjd; deraf organismens nedstamning efterst. Den, hos bada, liktidiga ofverspsnningen af alia tre grundformerna maste beverka den fdrra, och den senare blifva genom isoleringen, desto mera ingripande. AHt hvad som i delta moment Sr abnormt i de tre grund formerna hos det forenade dubbelvasendet blir orsaken till de Brftliga lyten eller sjukligheter, som hos fostret uppst ; och likasom sjukdomstecknet till formen skiljer sig fran sjukdomen, se sjuttonde stycket, sa vexlar afven arftlig sjukdom sin form fran ursprunget och visar sig de fdrsta aren blott som sjukdomsanlag; men framtrsder omsider efter utvecklingsperioden, i sin urform, likasom andra fullt bestamda Skommor. En venerisk far far friska barn, men smittan framtrsder inom fa ar. En venerisk mor far strax sjuka barn; ty den qvin liga principen (passiva), ar motsatt den manliga (aktiva). Att barnet strax blir sjukligt kommer icke deraf, att modren i sig burit fostret; ty d5 skulle en son eller dotter aldrig fa fadrens, endast modrens lyten. Det ar tvartom mycket ailment att sonen f r modrens, dottren far fadrens lynne och lyten. Naturens mangfald i form fordrar delta, och pa samma satt kroisera ofta arftliga lyten och krampor i samma slagtlinier, och det ar ds begripligt, hvarfdre hvarannan individ af samma att kan hafva fdrstsnds eller kroppslyten, eller den lytta brodren fsr friska barn och den friska brodren lytta, oaktadt begges makar aro lika friska.

29 457 A* JS Dubbelheten af kdnsferenj^gen gor det mdjligt fdr menniskan, den hogsta bland alia r <$ganismer, att frambringa en sig likavarande organism, ty utom denna sexualhopsmaltning skulle individen, s3som ensamt aflande ocb frarnbringande, do, likasom plantan och insekten, och menniskan saledes aldrig kunna ga till silt syfte bar i tiden, och p delta vis" uppfylla jordena; utan fdrsvinna som dessa, sedan bon frambragt sin like. Derfore ar ocksa bermafroditismen ett uttryck af organismens ofullkomlighet, och denna form framtrader mera hos djuren, ju Idgre de st& i naturordningen. Derfdre Sr afven en lycklig Sgtenskaplig fdrening erkand af alia tiders visa, sasom jordlifvets hdgsta ssllhet. Existensens fortvarande maste genom faders- och moderskanslan mista sin egoistiska skepnad, fdrmedelst de mddor och pligter, som dessa ksnslor Slagga. Efter aflelsen (konceptionen) rdjes organismens bestsndiga strid med den nya deri bofastade organism, hvilken stsndigt sdker att besegra den aldre. Dymedelst uppstsr hos modren en bestandig fluktuation emellan alia tre grundformerna och de framtrada antingen som oro, under vako eller sdmn, dysterhet, svartsjuka o, s. v. (dynamiskt) eller som krakningar, atra efter onaturliga fddoamnen m. m. (kemiskt) eller sa som kramp, konvulsioner m. m. (mekaniskt). Alia dessa vexlingar beherrska organismen tills det vigtiga dgonblick intraffar, da lifvet och ddden sta p hvar sin sida om modren. Da verkar i olika momenter Sn den mekaniska kraften i sin hdgsta potens, och de andra tva tyckas hvila, an Ster emellan verkarna ar dynamikens valde hdgst: hopp och dmhet vexla om under dessa dgonblick. Endast i abnorma forlossningar har den kemiska agenten dfvervigt re dan i bdrjan. I naturliga fdrlossningar tyckes det dynamiska och mekaniska skifta, och det kemiska agerar blott neutralt, genom uttdmningar ur lifmodren, och efter fddelsen genom allman stegring af hudutdunstningen. Nar den nya jordvarelsen framtradt i dagen, blir Ster frid och hvila. Det dyna miska Stertar nu sin hdgre magt hos modren; men fostret erfar den kemiska inverkningen genom luften, fdr att ur detta lifvets rike hamta sitt fdrsta verop. Det dynamiska slumrar

30 458 annu hos fostret och dess mekaniska vehiklar fflrsattas smaningom i verksamhet; sa maste del til]g, om en varelse skall fullkomoas till menniska. Den maste da mogna ] ngsamast af alia varelser; likasom eken, det starkaste af trad, vexer ISngsamt emot de svagare. IS. Lefnad och dod. Lefnaden, existensen sasom fortsatt, kan kallas den yttre formens oupphorliga oscillation emellan den manliga och qvinliga principen; men menniskoaldrarne motsvara de tre organismens grundformer. Barndomen &r obestamd bade till ande och form. Den Sr elementernas undulation. YSgen har annu icke stannat; den visar Snnu icke om den skall luta mera St ena eller at andra hallet. I ungdomen tycks den kemiska agenten verksamast; deraf denna bestandiga oro och storm af passioned I mannaaldren r^jes en betydligare jemvigt mellan det kemiska och mekaniska; saledes framtr^der det dynamiska mera fritt; deraf den tilltagsenhet, den verksamhet och det mod, som utmsrker mannen. I alderdomen visar sig synnerligast den mekaniska agenten. Varme, matsmaltning, verksamhet aftaga; minne, mod och gladje fdrsvinna; och en h(5g alderdom gar, som man sbger, ofver till barndom. Samma undulatiorter framsts i organismens systemer. Vi hafva fdrut, i det nionde stycket, omtalat dessa grundformers likstammighet i de tffriga organismens foreteelser, och vi amna, att annu tydligare handlagga detta i det trettonde och fjortonde stycket. Men annu aterst r att orda om fddelsens motsvarighet: dtfden. Liksom tillblifvande ar den htfgsta samlidiga potensering af alia t^e grundformerna i menniskoorganismen, se det elfte stycket, sa kan man saga att dtfdsmomentet ar en motsats derti!l och dessa tre grundformers jemlika nedstamning i ett och samma moment. Man maste antingen fdrutsatta, att menniskan fdrnimmer huru och nar hon dor, eller ocksa att den dynamiska grundfornrten ar lika nedstamd med de dfriga tv. Allt sjelfmedvetande tyckes fdrsvinna i dddsmomentet. S5

31 459 afven vid det vanliga insomnandet. Sdmnen kallades derfdre hos de gamle dodens broder eller afbild. Personer, som med yttersta mod gatt ddden itill motes pa schavotten eller pa stridsfaltet, hafva gifvit lika -litet tecken till f(5rnimmande af delta moment, som enhvar^annan derunder. Ar ddden ett totalt ofvergaende fran det subjektiva, s msste dei lit ofvergaende till objektiviteten, och varelsen kunna fdrnimma sig sasom varelse (individ). Atlej&en och daden sta i detta afseende p5 samma indifferenspunkt? S ledes tyckes att, i ddden, det dynamiska matte vara lika litet hufvudagent som det kemiska och mekaniska. Lifvet och materien Sro liksom Sterfdrsonade i detta sista dgonblick, och fasten deras afsked ofta Hr sm^rtans hflgtid, en motsats till aflelsen; s& blir dock fdljden af detta afsked frid, da tvartom aflelsens fdljd blifver strid. Lifvet tyckes stundom liksom bereda sig till denna skiljsmassa fran materien; ty vanligen fdrhdjes det dynamiska kort fdre ddden, antingen genom religids undergifvenhet, s som hos lungsigtige, eller genom en heroisk st&ndaktighet, sasom hos nervsvage, annars sa ytterst retlige, eller genom en vsldsam yrsel, sasom hos febersjuke. Afven den kroniske sjuklingen kanner sig ma battre kort fdre ddden. Ja, de som hastigt dd af slag, hafva vanligtvis kort fdrut en dynamisk dfverspanning, sasom munterhet, lattrdrlighet, vrede, o. s. v. Ofvergangen till denna dynamiska lyftning ar ofta motsatt den matenela fdrnedring, hvari den ddende under sin lefnad framst tt. Den snalaste varelse utdelar d5 sina fdrut s& ksra, samlade skatter. Gudsfdrnekaren, som under sin lefnad trotsat bade ddd och evighet, blifver oftast, antingen af vek fruktan eller ren omvandelse, dfverfdrd till de mest religidsa betraktelser; och den hatfulle, hvars sinne ingenting kunnat fdrmildra, rocker i detta vigtiga dgonblick en fdrsonande h^nd till sin fiende. PS detta satt besannas uttrycket att ddden clr lifvets seger. Materien sdker val ocksa ofta att arbeta sig opp genom en kiinsla af hunger eller tdrst o. s. v. kort fdre ddden, men det Ur blott en afskedsm51tid, som den begar. Att fullstandigt

32 460 utveckla det vigtiga Smnet om existensens fortfarande efter ddden, htfrer icke hit; likval fordrar sambandet med det f(5reg ende, att nagra ord yttras derom. SSvida man icke antager, att anden, efter detta jordlif aflsggande all kroppslighet, absorberas i Allifvet, gudomlighetens h(5gsta ide; sa torde den satsen kunna gcilla, att sasom den materiela begransningen hdr i liden bestamde individens varande, sa maste Sfven lifvet i en mera fdradlad omslutning kunna tankas individuell fortgaende; ty annars blefve individen genom do'den detsamma som Gud, d. v. s. osndlig, sig sjelf bestammande. Menniskoanden, fortlefvande i en mera utvidgad sfer, kanner deremot icke den begransning, som vidlader kroppsligheten bar nere i tiden och rummet. MahSnda bada dessa begrepp ofverensstamma med var heliga skrift: i fdrra fallet heter det, att den dode far se Gud ansigte mot ansigte; i senare fallet galler begreppet om de d(5das uppstandelse, eller som apostelen sager: en ny ande och en ny kropp fdrvanta vi genom Herrans kraft De tre grundformernas liksldmmighel i organismens yllre [oreleelser. Vi hafva i det fdregaende sdkt visa de tre grundform'ernas motsvarigheter i den yttre naturen och i menniskoorganismens allmanna lagar; vi kasta nu Ogat pa de i densamma serskilta fdreteelser, hvilka val sta under dessa lagar, men andock hafva individualitetens begransning. Betraktad sasom ett enda belt, har menniskoorganismen sin yllre och inre likstammighet fdr hvarje grundform, d. v. s. alia de fenomener, som medelst yttre ting kunna mekaniskt beverkas i menniskoorganismen, hafva uti densamma sin gifna grund, liksom hvad af yttre ting kan kemiskt beverkas i v r organism, har i densamma sin motsvarighet, allt med vilkor af graduerad forandring efter organismens helso eller sjukdomstillstsnd. Samma fdrh511ande rdjes i det dynamiska.

33 464 Men denna likstsmmighet ar icke nog. Organismens enhet fordrar, att afven uti individens minst betydande fdrhallanden, den strangaste likstsmmighet m ste finnas emellan dessa tre grundformer, d. v. s att alia de yttre fenomener, som den kemiska agenten kan beverka, kunna afven likstammigt af den mekaniska eller den dynamiska agenten frambringas, En hvar vet att svettning, krakning, samt hvarje annan affdring, afvensom yrsel, gladtighet, matlust, somn kunna - stadkommas genom kemiska medel; fastan olika hos olika subjekter. Samma fenomener kunna afven, till mindre eller hdgre grad genom dynamiska medel vackas hos personer med retbar natur, t. ex. genom langvarig oro, genom hastig sorg, ge nom stark vrede eller vsldsam fdrskrackelse, genom muntert bordsallskap, en icke underh llande lasning eller samtal, genom mycken tankeanstrangning, genom en glad omgifning o. s. v. Likaledes kan man afven genom mekanisk inverkning uppvacka yrsel, t. ex. om man vrider sig nagra hvarf omkring, med dgonen starkt fastade p en viss punkt, som ar lodratt dfver hufvudet. SS kan man afven uppvacka krakning medelst sjdgang, vsldsam gungning eller ocksa blott med ett finger, salt i gomhvalfvet, verka matthet och svettning genom flfverdrifven kroppslig anstrangning, och efter en overksam slillhet uppvacka liflighet genom en m5ttlig rdrelse, samt befodra sdmn, matlust och dppning. Berdrde mekaniska inverkningar aro fdreteelser, som den okunnigaste kanner, oth likval hafva senare tiders larde fdrbisett dem, af idel uppmarksamhet p5 den kemiska agenten allena. Men det, som man minst bemarkt, ar att rdrelse afvenledes kan kyla; ty man har liksom pa fdrhand uppgjort att rdrelse kan endast varma. Den gdr det visserligen, da frsga ar om sund behdflig varme; men den nedstammer den osunda, af yttre eller inre orsaker, beverkade upphetsningen. Betraktom bonden, i stark solhetta arbetande p5 angen; bans kropp ar vida mindre het an den rike lattingens, som i sitt skuggrika rum stracker sig p5 en kylig rdrsoffa; och hasten, som, efter starkt springande, ledes omkring, afkyles deraf hastigare, an

34 46 om han strax far sta stilla. Han kunde icke blifva svalare under denna omkringledning, om rorelse endast vslrmde; ty rdrelsen, ehuru ringa, skulle da, ora icke faroka, atminstone underhalla samma temperatur i kroppen. En yngling eller hetblodad man. som i ssngen plagas af varme, blir afkyld om han gsr haftigt af och an pa kammargolfvet, oaktadt han cir pakladd och har vida mera betackning an da han 13g i sin h rda och kyliga sang. Dansarn, flytande i svett, g r haftigt fram och ater i danssalen, der samma utdunstning af ljus, svett och starka drycker fortfar, och han blifver anda svalare. Svettning hyler; och delta, jemte forandringen af de olika vinklar i muskier, adror, m. m., som i den ena och den andra rorelsen maste uppsta, gora tillhopa afkylningen mtijlig, oaktadt kroppen r(5res. Men det sakraste beviset ar, att en person, som ar i full svettning, t. ex. i handen, pa ryggen o. s. v., afven kan genom yttre mekanisk inverkning inom fa dgonblick afkylas. Yarme ar ssledes icke en uteslutande ftjljd af rorelse; en jemt ffirdelad varme uppstsr endast om kroppen rorer sig efter sitt behof. Derfdre kan hos en sjukling, som svettas vid hvart steg, denna mattande utdunstning hafvas genom afpassad rdrelse. En hvar vet att kallbad efterst varmer; att man ock kan bringas till svettning om man dricker en mangd kallt vatten, och att man tvartom kan afkylas genom ett lagom varmt bad, afvensom man ofta fryser efter hetsiga drycker; branvin kan t. ex. likasa val kyla som varma, hvarftjre skulle d& rdrelse endast kunna varma, icke kyla? Den sanna likstammighet, som finnes emellan organismens storre sferer, maste afven finnas mellan dess mindre. Men vi bdra erinra, att den i Ofverdrifna hetta, som atfoljer febersjukdomar, kan af ingen irdrelse nedstammas; ty dess vasen ar helt annat an den varme, som genom rorelse eller yttre Ogonblicklig inverkan uppvackes 1 var organism. Yidare harom i nastfoljande stycke.

35 De trenne grmdformernas sammanverkan inom orgcli}ismen. Naturen alltid lika oandlig i mangfald som foljdriktig i sin enhel af medel, tillater icke att nagon af dessa tre grundformer fullkomligen saknas vid nagon enda fdreteelse i menniskoorganismen; ty denna organism upphorde da att vara Elt Hell; men hon befallen att en af dessa grundformer skall hafva (jfvervigt vid hvart fenomen, och att ssledes geoom en bestsndigt afandrad olikhet emellan alia dessa tre hufvudyttringar, en sig, Unda till oandlighet, utvecklande vaxling i fenomenerna skulle uppst. SSlunda verkar det kemiska Smnet dynamiskt genom sin inre betydelse af Lif, och mekaniskt genom sin tyngd och retning; det mekaniska ater verkar kemiskt medeist fdrandring i vstskornas fart och vsrme, samt dynamiskt genom lifsverksamhetens allmsnna eller enskilta stegring i serskilta kroppsdelar; det dynamiska verkar kemiskt och mekaniskt sasom grundorsak och ledare emellan dem bada. Organismens mekaniska och kemiska agenter kunna ss ledes anses som motsatta poler och den dynamiska sssom den linea, hvilken i obestamd vinkel emot dem utgsr fr n deras indifferenspunkt. Omsesidigt tifvervsgande hvarandra narma eller fjerma de sig denna linea; ty hon ar upphsllaren i naturens v3g, eller rattare: hon Sr naturen sjelf d. v. s. lifskraften eller det inkarnerade Lifvet, och de ofriga tv& blott vilkorliga betinganden f(3r det skenbara eller materiela i Lifvet. For att gifva mera asksdlighet St denna sammanstamning af de tre grundformerna, vilja vi fdrestalla oss dem 7 ) under nedanstsende symbol, hvari D betecknar det dynamiska, K det kemiska, M det mekaniska och D A Lifvet i sin hogsta potens, och foljaktligen utgsngspunkten for alia tre hufvudagenterna. Om punkterna K och ^ ^ M tankas i fortfarande jemvigt och D A 7 ) Som menniskoorgamsmens mekaniska grondform ar hufvudamnet for denna bok, ss. forbig&r man hiir allt, hyad nyare forskningar utspanat af dess

36 464 lodrstt, ssledes rstvinklig till dem, betecknar delta en fullkomlig organism; men en dylik Sr ett ideal, hvars verklighet i var tid och verldsdel icke kan finnas, se det femte stycket. OIustighet, krampa, sjukdom d. v. s. organismen mer eller mindre rubbad ur sin jemvigt, kan saledes bildvis fdrestsllas om K eller M punkten mer eller mindre stiger, mer eller mindre sjunker. Fdr att ter hafva ojemvigten fordras ds hufvudsakligen att oka ftjrmagan hos den agent, som minst verkar. De vanligaste och ftfrsta inbcjrdes forsndringarna pa den kemiska och mekaniska skalan hflra Snnu under helsans omrade, sasom inbordes vexelfdrclndringar genom behofliga fodo^mnen och r(3- relser m. m. Graderna dernast tillhdra redan ett abnormt tillstsnd, yttrande sig sasom sjukk^nsla t. ex. af trog matsmaltning, olustighet, illamaende af for liten eller fdr mycken rdrelse o. s. v. Yid stdrre rubbningar i organismen, framsta Snnu stdrre fdrsndringar mellan punkterna K och D ; ~ eller M och D. Ordentliga sjukdomsprocesser: feber, fallandesot m. m. intraffa, och ju stflrre missfdrhsllande emellan fdrensmde punkter, desto farligare och ohjelpligare sjukdomsform antydes deraf. Nar dfvervigten af M eller K skiftevis vexlar, ar detta redan ett godt tecken, bevisande att ingen staende sjukdomsform annu fullkomligen bemagtigat sig organismen. Tankes ater punkten K nara till punkten D, d. v. s. om lifsprocessens kemiska aktion hastigt narmar sig den dynamiska, sa f r den mekaniska dymedelst en motsvarigt vsldsam dfvervigt, s som vid konvulsioner, stelkramp m. m. I ett motsatt fdrhshande fsr den kemiska agenten hastig dfvervigt, s som i blodstdrtning, nervslag m. m. Genom yttre indikationer tyckas stundom alia tre agenterna vara lika overksamma (de tre linierna sdndrade) och organismen dymedelst sta pa sin nolipunkt; likval fortga hemlighetsfullt dessa agenters innersta funktioner, fastan med hdgsta ojemnvigt sinsemellan, och det ar liksom kemiska gruudform, och forsoker med geometriska bilder askadliggora organismens inre och yttre foreteelser, heist det ar omojligt att utfiana ett sprsk, som i alia lander kunde giilla och tillika uttrycka den oandliga msngfald af mekaniska inverkningar, hvilka en sann gymnastik innefattar.

37 465 vore de redan skilda fran punkten A. Delta fenomen kallas skendod. Da menniskoorganismen i sin ide alltid fdrhaller sig till sig sjelf sasom ett enda Helt, Sr del lika origtigt alt uteslatande syfta mera at den ena eller andra af dessa tre grundformer, enlir fr ga om organismen i sin htfgsta betydelse sssom frisk; likasom del vid sjukdomstillfalle vore origtigt, att egenvilligt forbise hmlkendera af namda tre organismens agenter man hulvudsakligasl bdr soka fdrh(5ja, fasten alltid med liansiql till de Ivdnne dfriga. Del vore ssledes orait att for- 1 sdka gymnastiskt behandla en febersjuk, i hvars organism del mekaniska redan Sr i full ofvervigt, genom blodets paskyn-} dade omlopp, andedr^gtsorganernas haftiga rorelse, eller alia j leders valdsamma skakningar. Af det anfflrda skdnjes, att ju valdsammare rubbningen 5r i organismen, desto hastigare och msrkbarare brytes linien KM och antar vinklar eller bagar. Som nu den kemiska a- genten Hr lika oskiljaktig fran den mekaniska och dynamiska, som n gon af dessa senare ifran den forra; sa maste'det vara omdjligt att genom blotla medikarnenter hjelpa en kropp i alia sjukdomstillfdllen, hvarfdre lakare afven ofta alagga patienten rorelse, eller anbefalla honom [orstroelser med lasning o. a. d., ja, esomoftast endast gifva honom s kallade palliativer, asyftande en dynamisk inverkning, se Sttonde stycket. Men i s&dana fall, der han inser den kemiska inverkningens otillracklighet, och finner att patientens sjukdom alltjemt fortfar, der m ste ds det kemiska icke vara den grundform, genom hvilken helsan skall aterbringas, och saledes en af de andra tv, antingen den dynamiska eller mekaniska, vara den, som man bdr begagna. Ty lika sh origtigt som det vore att alligga en frisk att endast ata och dricka, aldrig sdka rdrelse eller fdrstrdelse, lika origtigt m tte det vara att alltid i sjukdomstillfallen uteslutande begagna blott den kemiska agenten, hvars identitet, sssom medikament och aliment, vi redan fdrut omtalat i det sjunde stycket. Fdrfares pa delta satt, s5 gdres denna agent till den enda verkliga potensen i var organism, och de tvs andra densamma underordnade. Olika Sldrar fordra olika Ling. III. 30

38 466 fddosmnen, och hvad magen fcrut tsit, blifver med tiden ofta skadligt; likasa blifva under sjuktillstandet naringsamnena fdr- Sndrade. Man sager ju vid allvarsamma sjuktillfallen, alt patienlens kropp dr for svag. att inga lakemedel mera kunna verka, o. s. v. Del Sr da icke lakemedlel, som direkt verkar, utan organismen sjelf, hvilken tillegnar sig detsamma, sa Jange den ar retbar, det vill saga, sa lange den sasom ett Helt kan verka, och delta Hela yttrar sig icke under en enda grundform, utan under alia tre tillsammantagne, sasom bar fdrut ofta blifvit anmarkt; annars skulle, sedan man en g ng funnit ett lakemedel, som aterbragt en kropp till helsan, denna kropp icke kunna do, sa vida den alltid begagnade delta medel. Det ar just det vexelvalde, bvilket det mekaniska, kemiska och dynamiska tillhopa utofva i var organism, som gflr, alt den aldrig kan vara densamma till sig sjelf, saledes alllid dfldlig d. a. fiirsuirbar; och likasom aflelsen ar de tre radiernes D, M, K liktidiga utgang fran Lifvet i sammanbindningspunkten A; sa ar ddden dessa radiers samtidiga sondring fr3n punkten A. 45, Grundformerna i psykiskt afseende. Vi hafva redan i b(5rjan (andra stycket) anmarkt, att lifvet Sr det Gudomliga, hvilket i allt bestammer tillvarelsen (existensen), och ingen lar da med ratta kunna tillvita oss materialistisk ensidighet, da vi saga att de trenne grundformerna afven bestamma individens psykiska egenheter. Vi hafva tillika fdrsflkt att i fysiskt hanseende, genom symbolen af en vag, SskSdliggOra dessa grundformer; och denna symbol blifver kanske annu mera bestandande, s vida man ratt afser vsr mening i det foljande. Likasom hafstsngens forlangande fran A till K eller fr n A till M. ftfroker verkningen hos K eller M, s hfjjes den kemiska eller mekaniska agenten, ju mera dess utandar fjerma sig frsn Lifspunkten A. Swedes se vi aldrig en mycket stor och starkt frossande individ liflig. Dess dynamiska agent ar

39 467 likasora undangdmd i den materiela massan, och framtrader endast som hogmod, bitterhet, o. s. v. DerfOre hafva ocksa mycket storvexta personer sallan fortplantningsf(irm ga. De gamle valde mycket stora och fdra man till herrskare; men de gjorde det icke, sasom en snillrik fdrfattare 8 ) sagt, i tifvertygelse om dessas psykiska ftirm3ga, utan ps grund af dems fysiska (jfvervigt: en nodvandig egenskap under fordna nafverattstiden. Men likasom det kemiska och mekaniska, d. v. s. organismens materiela uppenbarelser, fdrokes genom sitt fjermande fr n lil'spunkten A, sa m ste tvartom det dyn;imiska ftfrlora uti intensitet genom sitt fjermande ifrsn A. Hdraf den ytterst subtila angifning, som rdjes i den dynamiska grundformen vid minsta sinnesretning, allt efter som subjektet ar svagare, det vill saga: ju mera linien D ar uldragen fran sitt ursprung A; ty genom delta fjermande kan lifvet (A) icke framsta fritt (s3som fflrnuft); emedan det dynamiska m ste standigt oscillera emellan sin egen punkt D och lifspunkten A sarut de b da materiela yttringspunkterna K och M. Lifvet (punkten A), det oandliga, kan icke minskas eller (3kas; men, sasom vi forut namt, kan dess inkarnerade representant lifskraften forandras och yttra stdrre eller mindre in tensitet, d. v. s. linien D (det dynamiska) kan ftirandras i sin langd och sin riglning; elt fenomen haraf ar galenskap, hvilken har antingen en kemisk eller en mekanisk grund; ockss lutar dervid linien D antingen St K eller M linien. Derfdre aro galna bade handfasta *och storatare. Deras vansinne yttrar sig antingen genom tffverdrifven kattja, hdgmod, tratsjuka, o. s. v. (allt kemiska yttringar af blodets ojemna kastningar till det mentala eller animala systemet); eller ockss aro dessa galningar, oaktadt deras stora kroppsliga styrka, stela, dddstrdga och slutna fdr alia intryck. Men om punkten D fjermnt sig s5 l ngt ifr^n A, Lifvets fria tillst nd (fdrnuftet), att det dynamiska sslunda fullt fdrlorat sin intensitet,- sasom organismens uppratthsllare; dj plagar vansinnet yttra 8 ) Jean Paul.

40 468 sig i religidsa, mjaltsjuka eller efverlsrda grubblerier och Sr d mere mildt, d. v. s. mindre inaterielt till sin natur, fast det uppstatt och tilltagit genom den onaturliaa rigtningen frsn A punkten i stallet for att nsrma sig till densamma; ty ju langre denna linia D-A blir emot vagbalken K-M, ju mera maste den minsta vibration i denne senare inverka pa D-A. MS man icke fortyda denna bild! Min mening Sr icke att D linien skall forkortas sa mycket, att den nastan faller in i punkten A; ty da skulle materien eller timligheten fdr en s dan jordvarelse upphora, och han bestsndigt handla mera sssom ande, Sn som menniska. Yare drtta en inledning till att fdrklara den sinnebild af det psykiska, vi nu Smna framstalla. Om vi tanka oss linien K-M dragen i odndligl olika vinklar mot D linien, antingen liggande rat mellan sina utandar, eller ock vinklande sig sjelf vid punkten A; samt osndligt manga bagar, som, dels koncentriska, dels icke koncenlriska, i hanseende till punk ten A (LifvetJ. med rigtning fr^n K mot D eller fran M mot D stundom sksra D linien, stundom icke hinna till densamma, d& skulle vi genom dessa bagirs olika Idngd, deras olilm afstdnd fran punkten A, samt deras olika rigtningar mot den samma, mahsnda kunna fdrestslla oss huru psykiska anlag hos olika individer olika gradueras; ty hsraf uppstar en Oclndlighet: \. i vinklarnas grader, 2. i bagarnes langd och 3. i radiernas langd, hvilken oand'ighet motsvarar, hvad vi fcirut Smnat framstalla, nsmligen den eviga nuanceringen, som Sr dels emellan individer i allmsnhet, dels hos hvarje individ till sig sjelf i olika momenter. Cirkeln, hvilken alltid varit det osndligas symbol, kan val ocksa hiir lampligast brukas sasom sinnebild af det psy kiska (Lifvets, Oandlighelens faktor i tiden). Langden eller korthelen i cirkelns radier visar det fysiskas nsrmande till, eller fjermande fran medelpunkten, saledes Lifvet i sin hfjgre eller mindre frihet, d. a. formftet i sin Iwgre eller ringare formdga. Som hvarje cirkef inneh ller fyra rata vinklar, s5 kunna de grader, som uppsts i de vinklar, som v3gbalken K-M gor mot D linien, visa det fysiska systemets afandringar,

41 469 i likhet med hvad vi fdrut sagt, och delta allt i fdrening med det psykiska systemets afandringar hos olika individer, salunda den fysiska och moraliska existensen, sedda i en och samma symbol. Den till medelpunkten A nsrmaste bagen skulle da fdrest^lla de hogsta anlag eller karakterer, i hvilka det dynamiska ar hogst uttaladt och sa vidare, allt som bagarne utvidgas och deras radier fdrlangas t den kemiska eller mekaniska potensens utandar. Likasom dessa tva grundformer i fysiskt afseende molekulsvis n^rmas eller fjermas i sina linier; s5 maste i psykiskt afseende ett evigt olika nsrmande och fjermande finnas emellan alia tre grundformerna. Na/ bagen Ofvergar Wn M linien, men slutar pa langre eller kortare afstand fran K linien, eller tvartom, eller ocks, likasom sonderfallande, obetydligt berijr alia tre linierna M, K, D, da kallas individen obestamd, utan egen grundkarakter. Delta Sr den vacklande principen: organismens hermafroditism, om man sa m5 yttra sig. Det Sr mahanda icke orimligt, om man sager att sjukdomsformernas graduationer p delta salt skulle kunna SskadliggOras, enligt temperament och (rfriga* fysiska och psy kiska biforhallanden, hvilkas identitet med de tre grundformerna vi fdrut omtalat i nionde och tolfte styckena Samhandet mellan det fysiska och psykiska. I afsigt att mera fdrtydliga den nyss framstallda symbolen, torde det vara lampligt att vidare orda om den psy kiska gradvexlingen i fdrening med den fysiska; ty bada tv, bestammande samma individ, maste utga fr n Lifvets och materiens hemlighetsfulla fdrbund i tiden. Huru dfvervagande det fdrra ar mot den senare, inses latt, da man betraktar en hafvande qvinnas ringa materiela ersattningsmedel genom sdmn och fdda. De dubbla kemiska och mekaniska agenterne inom henne sjelf och fostret, utgdra tillhopa ett fyratal, hvilket hennes egen dynamik msste ensamt motvaga; ty fostrets ar snarare menlig an gagnelig fdr hennes vasen, emedan allt hvad fostret

42 470 lider maste hon lida af, och om det lider ftfrmedelst modrens lidande, sa orsakar delta en dubbel ojemvigt hos henne. Derftfre blir ockss qvinnas lynne dystrare efter hvarje nedkomst, om ock hennes helsotillstand tyckes forbattradt och fasten hennes fantasi stsndigt forsatter henne i det sorgltfsa barnlifvet, hvar gang hon smeker eller skoter sina sma. Men det Sr genom dessa Lifvets egna underbara fdreteelser, som dess Oclndlighet tydligast uppenbarar sig. I menniskolefnadens (existensens) allmsnna fortgang, gifves det tre multiplikatorer af organismens qvoter, motsvarande dess tre grundformer. Dessa heta vilja, d. a. en mera dunkel eller redig sjelfftfrnimmelse (dynam.); ndring: antingen fodosmnen eller luft ni. m. (kem.); och rorelse antingen sjelfstandig eller beroende af organismens inre f(3rhallande (mekan.). De yttra sig hvarje Ogonblick olika, till och med uti en och samma organism och uti den allraminsta punkt deraf. Delta ar icke slump, det ar no'dvandighet; ty likhet kan likasa litet finnas i det minsta, som i det sttirsta. Funnes den, da vore Lifvet (det gudomliga) andligt, icke oandligt, och det vore saledes det samma som materien, hvars ultryck ar begransning. Men viljan (det med materien forenade halffria Lifvet) OfverspHnd till lidelse (passion) eller nedstamd till fullkomlig liknojdhet, blir sjelf materiens slaf och, motarbetande sitt eget upphof (Lifvet), drifver hon det materiela allt lan^re fran hufvudpunkten A (Lifvet i sin frihet, Ftirnuftet). Naringen, drifven till svalgeri eller ocksa nedsatt till svalt, nedstammer den kemiska agenten, och rorehe, drifven fifver den fysiska kraften eller ocksa nedsatt till lattja, fdrsldar den mekaniska. All ofvervigt tillintetgor jemvigten; och endast denne senare ar uttryck af helsa, se fjerde stycket. Lifvet i sin ho'gsta betydelse ar, bdr och m ste vara organismens beherrskare, och viljan ar det i psykiskt afseende, som lifskraften ar i fysiskt, saledes maste de tvenne materiela multiplikatorerna: fdda och rflrelse, narmast bero af den ftirra. Hvad yttre tvsngsforhshanden inverka ps henne, htfr icke hit. Vi tala har om menniskoorganismen sasom ett Enda Helt, icke dess beroende af yttre beting, s5som luft, varme, ljus,

43 / 474 o. s. v. Men emellan vilja och ftfrnuft finnes en medlare, som kallas inbildning; liksom emellan viljan och materien finnes en medlare, som kallas fornimmande (perception). Ett bestandigt vacklande emellan dessa bada utgtir det dubbelvssende, som rdjes i var natur: det mentala och animala, eller rsttare: det rent menskliga och det rent djuriska. Blandningen af dessa b da utgor hvad vi kalla menniska i ordets hvardagliga betydelse. FramtrBdande, sasom en ren fdrnuftsvarelse, aflagger hon denna sfinxbild 9 ). Men da Lifvet forent med materien uttrycker sig under materiel form, sasom ide, m ste de psykiska foreteelserna kunna till n gon del fysiskt angifvas. Manga hafva vidrort delta hemlighetsfulla ^Imne, och, utan afsigt att utgrunda det outgrundliga i var organism, v gar man har yttra nagra ord om den synbarligaste materiela vehikel for det dynamiska: nerverna. Dessa hjernans fortsattningar hafva sina rigtningar bsde fran och till densamma, och nervsystemet torde saledes kunna anses som ett kommunikationsmedel emellan den h(5gre och den blotta djuriska naturen. Var organism, betraktad som ett Helt, maste fdrnimma allt, hvad som kommer inom dess sfer, ss vida vi anse Lifvet for organismens regulator. Men hvad ar detta fornimmande till sitt vasen? Om an vi kunna antaga att den sympatiska nerven, atminstone medelbarligen, (invandigt genom ganglierna och pa kroppsytan genom en utbredning, liknande den af syn-nervens i Ogat), finnes vid hvarenda punkt af var organism; s ar den i alia fall blott en materiel vehikel for Lifvet, tillika med hela det Ofriga nervsystemet; ett allmant fornimmande yttras afven af de lagsta djur, och man namner det hansel; men de hafva icke redig uppfattning af det, som de fdrnimma. Vid sjukdomstillfallen ar menniskan vanligtvis utan redigt medvetande, derfdre kan afven den skickligaste lakare sallan sjelf beddmma sitt tillstsnd, da han Sr sjuk. iigde sjuklingar ett redigt med- 9 ) Graduationerna i de psykiska foreteelserna, torde forlclaras i dessa fa ord: att menniskan s&som fornuft-viisen forst msste fdrnimma ett intryck (kansla), dernast bestamma sitt eget individ efter detta intryck, sedan satta den yttre naturen i bredd med sitt individ, och slutligen fr&ntanka sitt individ och endast afse alltet (univeraum).

44 472 vetande skulle de sjelfva ofta kunna fdrutssga sin dddsdag, och hvarje medffldd eller akommen krampa skulle da rubba vart mod och var verksamhet. Lifvets Herre bar afven i delta fall beredt var timliga sallhet. Men om vi afven antaga att formedelst nerverna framst r i var organism ett redigt farnimmande af fcreteelser, uppkomna inom eller utom densamma, skulle likval hvarje uttryck oupphgrligen repeteras igenom nerven sjelf, sedan den en gang emottagit detla intryck; ty, sasom lifskraftens hdgsta vehikel, ar nervernas verksamhet sttfrst d. v. s. minst begrsnsad af materien. Derfcre finnes ingen del af organismen mera omdjlig for forskaren att i dess finare fordelningar utgrunda, Sn nerver och ganglier. Om de an afsksras p& lefvande djur, aro de i samma Ogonblick icke mera ett lifsorgan och deras qvarlefva eller kemiska bestandsdel kan icke losa Lifvets stora g5ta. 17. Del animala och mentala systemet 10 ). Oaktadt dessa stora hinder for forskningen, ma det har vidare yttras tffver samma Smne, och den fragan framlaggas, om ganglierna i deras egna sammanstallning till de ofriga delarna i var organism, icke Sro ett interpunkteringssystem i den psykiska och fysiska korrespondensen, och om icke, forutan dem, en och samma vilja och hvart och ett fornimmande skulle oupphdrligen upprepa sig sjelft? Skiljaktiga fysiologer hafva kallat ganglierna afledare och isolatorer, men delta rojer mera ett fysiskt an psykiskt syfte. Man anser ockss hjernan sjelf som ett stort ganglion. Delta bestyrker Snnu mera nyss anforda gissning, savida man vill antaga en viss centralpunkt for det dynamiska. Att de ner ver som dlergd till hjernan icke, sssom de ifran ryggmargen, 10 ) Vi hafva har undvikit det vanliga uttrycket vegetatift Lif, och tro att det tillhor djuret, icke menniskan. Liksora vexterna i sig forena metallernas icjce sjelfrorlightt med det vegetativa, sa hafva djuren det vegetativa i forening med det animala (frivillig rorelse och lif), och menniskan har i sig det animala och mentala.

45 473 hafva nagra ganglier, tyckes afven bestyrka denna fdrmodan; ty blott de ulgaende nerverna, sasom kommunikationsmedel ifran det mentala till del animal a, behofva denna interception, fdr att kunna endast och allenast fullborda sin funktion, sdsom ulgaende. StrSngarna p ett klaver maste forses med omlindningar for att hindra deras vibrationers fortsattning. Vi amna derfore icke saga att nerverna sjelfva Sro lika med speinda strsngar; men antyda harmed endast den skenbarliga likheten emellan fortplantningen af ljudet och nervernas kanslighet. Nervernas tillstand maste bero af kemiska och mekaniska inverkningar i de delar, till hvilka dessa nerver g, och, fdrsatta af dem i ett mera materielt fdrh llande, blifva de icke skickliga redskap ftir den hdgre dynamiska agenten; d. v. s. de fct endast den mera fdrkroppsligade lifskraftens uttryck, icke det mentalas (Lifvets). Derfdre msste de fdrdkas i samma mon, som delarne, i hvilka de utbreda sig, hdra till det men tala systemet. Hari ligger skalet hvarfdre, i fdrhallande till nervernas storlek, det finnes flera ganglier i de delar, som tillhtira organismens lagre funktioner; ty allt, hvad som sker i organismens djuriska sfer, skulle annars affektera dess hdgre dynamik. Vore det ter sa; skulle vi fdrnimma hvarje pulsslag, hvarje lungornas, hjerlats, sugkarlens, muskelfibrernas och tarmarnes allraminsta rdrelse, och vi skulle sa bestandigt ofverhopas af dessa orakneliga materiela intryck, att vi icke vore i stcind af en enda redig tanke. Ett abnormt tillstsnd af delta slag ar inbildningssjukan hos hypokondriska personer. De aro i ett bestandigt fdrnimmande af hvad inom dem sker, men deila fornimmande, uppkommet genom en sjuklig overksamhet i ganglierna, sssom interceptionsmedel, maste vara oredigl, emedan allt, afven nerverna sjelfva, bestandigt aflekterade och aldrig hvilande, fdrmedelst gangliernas bristande interceptioner, maste oupphdrligen retas. Ju mera dessa sjuklingar fasta tankarne vid sin sjuklighet, ju mera tilltager den. Delta tyckes afven bevisa sjukdomens grundorsak; ty det ar icke en dynamisk inverkning af sorg eller bekymmer, som verkar p dem, utan

46 474 blott en raissledd, ofta omedveten, anstrangning att begrunda sig sjelf. Delta bemgdande maste, enligt silt vasen, n^ra sjelfva sjukdomen. Nar starka drycker eller n gon passion, eller starkare rorelser salt de tffriga delarne af deras organism i 8fvervigt, d utplanas f(5r en stund denna egoistiska ksnsla af djurisk tillvaro. Afvenledes tyckes stundom hafvande tillstsndet rdja en dylik kansla, men delta Sr mindre underligt; ernedan ett annat vssen bestamt affekterar modrens; och man kunde nsstan kalia hypokondrien ett onaturligt hafvande tillstand. DerfOre Uro personer med denna sjukdom ytterst retbara och for att hjelpa dem, Sr den mekaniska agenten ofta sakrast, om den rigtas at det af organismens systemer, som, enligt sjukdomens yttringssatt, tyckes vara mest i undervigt. Vanligast ssger man att denna sjukdom harror af underlifvets fdrslappning; delta Br ock i ss matto rait, som de djuriska funktioner, pa hvilka desse sjuklingar mest rigta sin inbillning, htira till den lagre delen af vsr organism; men ofta ser man hypokondrister, hvilkas sekretioner m. m. aro normala; saledes maste hos dem interceptionsvehikeln vara bristande och sjukdomens grund bora utletas efter de fflrestallningar, som de gtira sig om sin egen varelse. Om ftfrberdrde andamal kan tilldggas ganglierna, ds blir det ockss mindre outgrundeligt, hvarfdre den ena individen kan alldeles sakna eller ocksa hafva samma anlag, som en annan individ, och huru dessa anlag gradueras icke blott efter individ, utan ocksa efter alder, uppfostran och andra fdrh&llanden. Salunda kunde, sasom en materiel vehikel, muskelfibrernas olikhet utgtira det. som vi kalla olika handlag eller mekanisk utvecklin^sfdrmsga; likasom desse fibrers beroende af Lifvet, gradvis uttryckes genom nerver och ganglier. Det ena kan icke umbsra det andra, om organismen skall utgflra ett Helt. Derfore hafva ocksa sma barn och mycket sjuka eller foraldrade personer f(5ga psykisk eller fysisk fdrmaga. Vi se ofta huru svara sjukdomar utveckla trdga, orkldsa barn till liflighet. Det var dk blott det materiela, som hindrade Lifvets hdgre verkning. Man skulle haraf kunna fdrmoda att

47 475 dumhet mera ar en fysisk an verklig psykisk bristfallighet; ty huru kan Lifvet (del Gudomliga) vara bristfalligt, utan fdrmedelst inkarnalionen? Lattja Hr likaledes det materielas Ofvervigt, och har ofta dumhet till sitt folje. Den kroppsliga overksamhet, hvilken esomoftast rtfjes hos en mera mentalt utvecklad person, Sr en foljd af bans bestllndiga tankesp^nning. Den dynamiska agenten soker oupphtjrligt och onaturligt halla sig nura vid A punkten; K och M Jinierna msste derigenom lida en fdrminskning af Lifskraft. Af samma skal aro ocks^ smavexta personer i allmanhet mera ihardiga, haftiga och rflrliga an de storvexta, sa vida ingen af hul'vudagenterna i de fdrras organism genom serskilta omstandigheter ar undervagande. Vi hafva f(5rut (i det tolfte och trettonde stycket) anmarkt den fysiska msngfalden i menniskonaturen. Denna sammanlagd med det psykiskas orakneliga afandringar, maste frambringa den mest oandliga vexling i existensen och g(5ra menniskan till det helas afbild. Haraf skulle vi mahanda kunna fdrklara huru en sann mekanisk rorelse, eller en med organismen afpassad foda, kan potensera den dynamiska fdrmagan, afvensom ett opassande fodoamne, eller en borda pa rygg eller br(5st gtfr oss modfallda, ja, blott en obehaglig lukt eller en trsng sko, stundom satter var dynamik i menlig stamning. IS. Den ytlre mekaniska behandlingens inverkning pa organismens inre. Innan man g r Idngre i framstallningen af Borelse, torde det vara n(3digt att fdrst stadga begreppet om dess allmanna invorkningslagar. MSngen har gjort och mangen g(5r annu den fr gan, huru det ar mojligt, att en ytlre mekanisk hand ling eller behandling kan verka p5 de inre delarna af var kropp? Svaret ligger redan i begreppet af detta sista ord. Enligt hvad vi sagt i fjerde och femte styckena maste vsr organism, betraktad sssom Ett Helt, sts i den fullkomligaste enhet med sig sjelf; ty forutan denna vore han endast

48 476 delvis lefvande, och utgjorde saledes icke en utan flera mindre oraanismer. Da en kemisk inverkning kan ga ifran del inre till del yilre af var kropp; ty det naringsamne, som genom matstrupen nedsvaljes, afsatter i jemlik fordelning till kroppens yttersta punkter de Smnen, hvilka den samma behofver tillegna sig; sa maste Sfvenledes en mekanisk in verkning kunna ga fran det yttre till det inre. Utom delta samband, hum kunde val cirkulation, nutrition o. s. v. vara mtjjliga? En merkurialsalva, som brukas ulvandigt, verkar likval inv^ndigt; ja, Snda till vissa delars ftirstoring, om den missbrukas. Forkylning Sr en yttre menlig inverkan af luften, som vanligast angriper hudens karl samt slemhinnan; men snart tifverflyttas den till br(3st, mage, o. s. v. Delta allt ssger man Sr blott kemiskt och genom dess agent Sro dylika fareteelser mojliga, icke genom den mekaniska. Kan da den minsta kemiska foreteelse i var organism uppsta utan i fcjrening med den mekaniska agenten? Ett motsatt begrepp skulle gtfra minst tva organismer af en enda och saledes upphafva dess begrepp om ett enda Belt. Yi forbise sugkarlens mekaniska funktioner i var kropp, och fraga huru en vext kan ftjda sig genom sina rtftters och blads berdring med den yttre, sa kallade oorganiska, naturen, och ifran dessa fora de undfangna nsringssmnena till hvarje punkt af sin organism? Sker ej delta likasa val genom mekanisk, som genom kemisk beverkning; eller aro dess karl annat an me kaniska befordrare af cirkulationen? Skulle da menniskoorganismen, den fullkomligaste af alia, vara urstand alt genom yttre mekanisk inverkning emottaga en inre forsndring? Huru kan da en menniska d(5 af ett starkt slag for brtist, tinning, mellan skullrorna eller af en ofverstark lyftning? Ett kallt stortbad eller varm strsldusch verkar mera mekaniskt genom sin tyngd, an kemiskt genom sin temperatur, och det fcjrnimmes likval inom hela organismen. Mahanda det foljande kan tydligare fdrklara den meka niska agentens yttringar. Allt, som finnes i v r organism, antingen som en del af densamma, eller sasom ett frammande amne, m&ste till ett vissl moment hafva en viss rumfyllnad

49 477 (volum); och hvarje fdrsndring af rum hos en del fdrutsatter en motsvarande rumforandring hos den narmaste delen, o. s. v. i de fjermare, allt efter den fdrsta rumforsndringens betydlighet i anseende till volum eller Smne. Salunda maste den obelydligaste vinkel, som antingen genom kroppens egen stallning oiler genom yttre inverkning sattes pa en nerv, ader, muskel, sena o. s. v. beverka en ftirandring i dessa narmaste delar och vidare i aftagande forlsattmng, tills forsta verkningen ifrsn dess forsta grad blifvit fortsatt till dess yttersta grad; likasom dallringar i lulten, vattnet m. m. f slutligen fdrtyna. Har nu fdn^namde vinkel bdrjats vid de stdrsta delarna af nerv, Sder, muskel m. m., s5 blir afven, efter vinkelns storlek, fdrandringen i allmanhet desto sldrre, hvilket tydligen erfares vid hvarje stdt eller yttre vsid, som rigtas at elastiska delar; ty de andra, hvilka icke aro elastiska och saledes, vid yttre angrepp, icke bilda nagon inatgaende vinkel, emottaga angreppets fdrsta moment och brytas saledes; emedaft de reagera liktidigt emot delta yttre angrepp. Erfarenheten visar att olika slojder och handteringar olika inverka pa deras idkare, sa val i det yttre som inre af deras vasen. Afven lar den oss att den minsta tryckning pa en ' nerv retar den; en starkare smartar den; en annu starkare beddfvar den och den allrastarkaste tillintetgdr den. Om det icke vore sa, skulle aldrig en stflt, lyftning m. m, kunna i ett enda dgonblick ddda, utan blott fdrstdra den narmast atkomliga delen. Vidare sager erfarenheten, att man sofver battre, afven som sjuk, om man lagger sig i en viss, efter kroppen och badden passande stallning. Bvad bevisar detta, om icke den mekaniska inverkningen p kroppens inre? Personer, hvilka besvaras af nagot inre lidande, sdka alltid en viss stallning mot bord, stol o. a. s., fdr att genom dessa yttre vinklar, lindra den inre smartan. Denna deras sjelfgjorda stallning cir ockss en saker ledare fdr gymnasten, i sjuktillfallen. Afven i qvantitatift hanseende, ar den mekaniska inverk ningen lika med den kemiska. Om, fdr att bringa jemvigten Ster i en sjuklig organism, det blott berodde pa ett yttre tings Ofverstyrka, att hafva denna ojemvigt, och detta yttre tings

50 478 kraft icke behtffde, till den allraobetydligaste ringhet, gradueras efter den sjukes tillstsnd, da skulle icke eller det kemiska behofva qvantitatift gradueras; emedan det i allt motsvarar det mekaniska, se femtonde stycket. Att ett fdrtidigt, dfverdri/vet arbete hindrar vexten bade bos menniskor och djur, Sr allmant bekant; men haraf faljer icke den slutsats, att en rigtig gymnastisk behandling hejdar vexten bos ynglingar. M nga, till och med lakare, som erkclnna gymnastikens nytta, tro delta, och formoda att kroppen, i siallet for att vsxa i Isngd, f^r ersattning i delarnes proportionela utvidgande och styrka. Det sista 8r sannt; icke det forsta. Det Sr blott ett fortidigt och fdr hardt arbete, som hindrar organismens utveckling eller atminstone ftirdrojer den. Men det finnas m nga smavexta personer, fast deras kroppar knappt rtfra sig till eget behof, langt mindre (jfver detsamma. Att en kropp genom en afpassad rorelse far mera muskelmassa och fasthet, bevisar icke att den blifvit hejdad i sitt tilltagande i langden. Da det kemiska och mekaniska genom denna afpassade rdrelse komma i behflrig jemvigt till hvarandra, maste kroppens tillvext derigenom lika befordras p5 alia punkter och i alia rigtningar, enligt sin individuela bestammelse. Detta visar sig ocksa pa skelettet tydligast; ty de motsvariga benen till hflger och till venster, i ett normalt skelett, Sro alltid lika till langd, fast olika i fasthet och tjocklek; emedan benpipan i den arm eller det ben, som varit mest Ofvadt, fdrnamligast dragit nutritionen till sig.

51 ANDRA AFDELNINGEN. GRUNDERNA FOR PEDAGOGISK GYMNASTIK.

52 INNEHALL: 1. Gymnastikens Elementer. 2. Begreppet af pedagogisk Gymnastik. 3. Rorelsernas sfer. 4. Morelser utan machinevu 5. Enkla rorelser. 6. Sammansatta rorelser. 7. Balansering. 8. Gang. 9. Sprang, 10. Simning. 11. Rorelser med machineri. 12. Hdfningar. 13. Antringar. 14. Slingringar. 15. Spanning ar. 16. Balanseringar pa smala ytor 9 och med tyngder. 17. Voltigering pa trahast. 18. Voltigering pa lefvande hast. 19. Gymnastiska lekar.

53 ANDKA AFDELNINGEN. 4. Gymnaslikens elementer. Med gymnaslikens iheori fdrstss har ISran om kroppsrorelser } i enlighet med de lagar, menniskoorganismen framler. Yi hafva i ftfrsta afdelningen visat, alt dessa Jagar endast syfta till fullkomlig liksldmmighet mellan organismens delar, och att helsa ar uttrycket af denna harmoni uti organismen; men genom menniskans forhsllande saval till sig sjelf, som till "den yttre verlden, och Snnu vidare, genom menniskonaturens nuvarande fdrfall, msste gymnaslikens elementer utgrena sig i fyra olika hufvudrigtningar: en subjektift aklif, en objektift aklif, en subjekli/t passif, och en objektift pnssif. Alia fyra dessa olika ftirhallanden hafva sin basis i de tre grundformerna, emedan dessa Bro organismens potenser. I ftfrsta fallet tanka vi oss menniskan handlande fdrmedelst sin egen kraft, for att underh lla och utveckla densamma; i andra fallet ar hennes handling en strid med en annan yttre krajt, hvilken sdker tillbaka inverka pj henne; i tredje fallet ar hennes or ganism i en viss rubbning, uti hvilken hon mindre kan handla sjelf, an lata sig behandlas, d. v. s. emottaga mekanisk inverkning af yttre medel; i det fjerde eller sista fallet uttrycker menniskan blott sitt \nre vdsen, i forhsllande till ett annat. Harigenom uppstfi fyra hufvuddelar af gymnastik, hvilka kallas: 4. Pedagogisk gymnastik, fdrmedelst hvilken menniskan lar sig att satta sin kropp under sin egen vilja. 2. Militdrgymnastik, hvari menniskan sdker, fdrmedelst ett yttre ting d. v. s. vapen, eller ock medelst sin egen kroppsliga kraft, under sin vilja, satta en annan -yttre vilja. 3. Medikalgymnastik, hvarigenom menniskan antingen medelst sig sjelf, i passande stallning, eller. medelst andras Ling. Ill. 31

54 482 bitrsde och inverkande rtfreiser, sflker lindra eller ofvervima de hdanden, som uppst tt i hennes kropp, genom dess abnorma forhallanden.- 4. Asletisk gymnastik, hvarigenora menniskan sdker att kroppsligt # askadliggtfra sitt inre vdsen: tankar och kanslor 1 ). Gymnastikens totalbegrepp star i fulikomligt samband med hvad, i btirjan af forsta afdelningen, blifvit sagdt om enheten; derftfre aro gymnastikens fyra hufvuddelar afven sinsemellan likstammiga; ty de rtirelser, som tillhora hvar och en af dessa delar, maste vara etl med organismen. Den pe* dagogiska gymnastiken utvecklar det medfodda anlaget till enhet mellan delarna. I den militdra sokes enhet mellan kroppen och vapnet, i fdrhsllande till motstandarens yttringar. Genom den medikala sdker man alersi'dlla den s enhet* mellan delarna, som, genom deras abnorma forhallanden blifvit ftfrlorad; och genom den asleliska uttrycker subjektet den enhet, som ar emellan dess andeliga och kropipsliga vasen. S ledes hafva alia fyra hufvuddelarna afven ett inbdrdes samband; och den gymnast, som forbiser enheten i och emellan dem, har ingen lag utan blott godtycket, eller modet, till ledare fdr sina handlingar. Sedan allt begrepp om fysisk uppfostran fdrsvunnit i var verldsdel, har man gifvit konstgymnastiken: lindanseri, konstridning, eqailibristeri m. m., ett storre vsrde an densamma, som s dan, i verkligheten fdrtjenar 2 ). Likval har man denna ') Det tyckes vid forsta anblicken, som skulle den astetiska gymnastiken icke vara objektiffc passif utan objektift aktif; men ds man jemfor densamma med militargymnastik (den objektift aktiva), si har man redan i den astetiska gymnastiken afgjort, att densamma endast genom passivitet uttalar sig. Nar man fflrst medelst tecken hotar sin fiende; och sedan mordar honom med ett vapen, s& ar den forsta tempo objektift passif; ty den nttrycker blott individets inre vdsen, i forh&llande till ett annat yttre vdsen; men den andra tempo, hvari det hatade foremalet krossas, ar rent af objektift aktif och tillhor saledes den militara gymnastiken. Detta skonjes tydligare af mimiken, och allratydligast af ett sannt konstverk: en bildstod, en historiemslning, o. s. v.; ty denna objektiviserar en menniskas eller en mytisk figurs inre vasen, likasaval nar den ar i fall hvila, som nar den ar i full strid. 2 ) De indiska jonglorerna bora harvid mindre strangt bedommas; ty de syfta mera till likstammig och msngsidig utbildning an de Europeiske, hvilkat konst nr ytterst ensidig.

55 483 att tacka, for det senare generationer icke ansett kroppsrflrelser sasom belt och h&llet omojliga i var tid; men den ensidiga utveckling, som konstgymnastiken bar och m ste hafva, p grund af sitt enda syfte, att forvana askadaren f Sr alldeles slridande mot de vilkor, vi fdrut anlagit fdr menniskoorganismens harmonidsa utveckling. I var verldsdel och i v r tid kan denna slags gymnastik anses hafva samma upphof och verkan ps samhallena, som fordom atletismen hade hos sydlanningarne; hvarfdre -Hippokrates, som sjelf dagligen begagnade och fdr sina patienter fdreskref gymnastik, sade om Atleterna, att de sjelfve icke visste om de hade en sjal. 2. Begreppet om pedagogisk gymnastik Redan ar i fdrsta afdelningen visadt, att endast organismens enhel till sig sjelf kan anses som uttrycket af dess verkliga tillvarande. Vi hafva afven i fdreg ende stycke sagt att gymnastikens theori ar laran om kroppsrdrelser i enlighet med menniskoorganismens lagar; saledes msste enhet i densamma vara fdrnamsta syftet och medlet fdr namde rdrelser; ty all uppfostran, som verkar strid, antingen mot den yttre eller inre naturen, strider ock mot allmsnna verldsordningen, s&ledes bade mot delarna och mot det hela. Skall nu en harmonisk utveckling i delarne vinnas, msste man bortlagga den fdrdom, som vsr tids s& kallade belefvenhet bjuder, att endast dfva hdger hand. Origtigheten deraf inses latteligen af den, som fdrstar, hvad en rigtig harmonisk utveckling vill saga; och msngen har vid olyckstillfallen blifvit tvungen att, p5 gamla dar, lara med venster, hvad ban redan bordt kunna s&som ung 3 ). Hvarje bemddande att utveckla menskliga fdrmdgenheter, kroppens eller sjalens, ar en uppfostran; ssledes hvarje gym nastik afvenledes en laroanslallj och msste den, som s5dan, vara till alia delar bestumd och allsidig, d. v. s. icke uteslu- 3 ) Djuren, som icvc hindras af den 8& kallade belefvenheten, hafva lika styrka och Bkicklighet 8& i b&da frambenen som i blda bakbenen.

56 484 tande rigtas St n gon viss del af kroppen; ty vanligtvis vill enhvar hdlst gflra, det ban kan bast g(5ra, emedan delta Sr honom lattast; men pa delta sail blefve all gymnastik ensidig, och hvarje rdrelse endast beroende af elevens godtycke, eller ock, sssom annu oftare sker, ett Smne for gymnastiklararens skryt och den okunniges beundran 4 ). Hvar och en konstnar, liksom den, hvilken bar ett yrke, som fordrar stdrre teknisk fardighet, behdfver standig dfning deri, om han icke skall fdrlora sin eng ng vunna kroppsliga sakerhet; och denna dfning ar saledes afven en gymnastisk uppfostran, fastan ensidigt rigtad till ett visst fdremal, da den pedagogiska gymnastiken deremot maste vara allsidig, ssledes icke syfta till en uteslutande konstfardighet. Yi hafva i ftiregaende stycket sagt, att den pedagogiska gymnastikens syfte ar att lara menniskan satta sin kropp un der sin vilja. I sextonde stycket af fdrsta afdelningen ar yttradt, att viljan ar en, antingen mera dunkel eller redig sjelffdrnimmelse. Den senare utgdrer den sanna viljan; sale des kan har icke vara fraga om en vilja, som stracker sig ulofver mojligheiens grans; ty den ar ett ofdrnuft, och blifver i en hdgre grad: vildhet eller galenskap. Muskelsferen och tyngdlagarna bestamma rdrelsernas gransor. En fdrnuftsvarelse bdr icke stracka sin vilja dfver sin verkliga fdrmaga, d sjelfva djuren genom blotta instinkten hejda sina fdretag efter deras kropps lagar. Vi hafva saledes engang fdr alia bestamt, att hvarje rdrelse msste bero af menniskoorganismen; och hvad som g r utom denna, ar ett narrspel, lika onyltigt som vadligt. Da nu ingen menniskokropp finnes, som icke behdfver rdrelse, och hvarje kroppsdel, i mon af dess omfang, natur och betydenhet i organismen, fordrar sin lott i delta fdrvaringsmedel fdr helsan, sa blir den obetydligaste dfning lika 4 ) Manga foraldrar vanta, att deras barn skola lara sig utmarkta konster ' genom gymnastik; men de bedraga sig, om de tro att den ratte Gymnasten bildar jonglorer. MS de betrakta sina fornt klenvexta eller klumpvexta alsklingar, och verkningen, af en ratt gymnastisk behandling, skola de finna i de unga kropparnes harmoniska utbildning. Om hvardagligt umgange med barnen hindrar foraldrar och syskon att se den gradvis tilltagande liflighet och sjslskraft, som de forre medelst gymnastik erhalla, skola dock andra, som mera sallan se dem, erkaana dessa framsteg.

57 485 vigtig som den mest konstiga; ja, den blir det destd mera, som den senare utg&r af den forra. Yngre och aldre kunna g ; yngre och aldre behofva likval gs, savida de icke skola vantrifvas; och hvad ar g ng annat an en jemn afvsgning och Sndring af balens tyngd p5 neclre extreraiteterna? Denna afvagning eller balancering blir da nadvandig att underhalla. Huru kan delta ske, med fullkomlig fdrdel for kroppen, om icke raedelst en forenklad Ofning, som bibringar jemvigt i forenamde kroppsdelar? SSlunda se vi huru man,*) fdr att uppna medlet af en sann gymnastisk utbildning och af dess underh&llande, maste trada tillbaka till sjelfva urtypen for hvarje rorelse, d v s. Sterga till denna rtirelses a lira enklaste tempo. Det smaaktiga, som mangen tyckes finna i en fullkomligen fdrenklad rtjrelse, fdrsvinner salunda for den, som fflrstsr att rorelse ar antingen enkel eller sammansalt. Att endast fa begripa denna skilnad ar en naturlig fdljd af nutidens brist pa fysisk utbildning; och den slapphet, som deraf foljer, vsilar att man, alven i intellektuel utbildning, allmanneligen soker Ofverhoppa de fdrsta, enklaste begrepp i en vetenskap. Annorlunda var det med forntidens larde, de voro man bade till kropp och sjal. Lagern prydde icke deras *) Utg:s anm. har slutar den del af texten, som trycktes 1834, saledes fore forfattarens frsnfalle Delta afbrott skedde till folje af allerhogsta befallniog (samtidigt med exercis-reglementets forandrande) att under davarande tronfoljarens ofverinseende ofdrtsfvadt utarbeta sarskilta reglementen i liniegymnaslik och bajonettfaktning, utfardade 1836 samt soldatundervisningen (1838) i samma amnen. Sasom slutanmarkniugen upplyser, anfortroddes fortsattningen af forsta upplagan fran sid. 84 at tvenne tillgifna larjungar. En mangd luckor i texten och sinsemellan afvikande duppletter af vissa stycken m. m. hindrade dem dock att atergifva mera an sjelfva planens helhet, med fullkomligt uteslutande af den egenteliga rorelselaran, som skulle utg&ra en sarskild afhandling. En noggrann undersskning af sjelfva de vidlyftiga handskrifterna har afven ofvertygat utg. af L:s samlade arbeten om fruktlosheten af forsoket att ater integrera de talrika, spridda anteckningarne pa deras vederborande rum, utan att astadkomma upprepningar ps manga stallen. Med undantag af tvenne nteslutna rader i tredje afdelningens forsta stycke atergifves derfor denna upplaga i fullkomlig Hkhet med den forsta; och anforas derfor atskilliga af de strodda anteckningarne icke tillsammans med texten, utan sarskilt efterat for $ig sjelfva, under tittel af Anmarkningar, ordnade ungefar i samma foljd, som hufvudtexten. Samma forfarande iagttages med ofriga hittills outgifna uppsatser, som befinnas bland forfattarens efterlemnade, aldre papper, om gymnastik, faktning, exercis, m. m. Slutligen anfores bans»soldatundervisning». Anm.: Nedan forekommande namnteckningar L. och G. betyda de namnda tvanne utgifvarnes anmarkningar, sasom i forsta upplagan.

58 486 hjessa,-medan fjunet Snnu salt qvar p5 deras haka. Emellan det fysiska och psykiska r der en likstammighet, som vi icke fdrut anfdrt, den nemligen, att for dessa bada formtfgenheter ar det enklaste alltid det svdrasle, och att, vid badas utveckling, man likval alltid m ste borja med det enklaste. Delta ar den en gang bestsmda lag, for allt organiskt, i dess utvecklings process, ifran den ringaste planta till den djupttankande filosofen. All sammangyttring ar strid mot natur och mot fornuft. Den larde, som forsoker att sjelfstandigt tanka sig in i ett vetenskapligt amne, maste underkasta sig delta beroende, och den starkasle snabblopare skall lange arbeta p5 att lara en enkel balansering, ehuru latt den tyckes vara. Yi finne haraf att, i pedagogisk gymnastik, ingen rorelse kan vara for enkel Hvad varde bar val elt alfabet, en cirkel, qvadrat, eller triangel o. s. v. blott och bart s som figurer? Likval kan filosofen, astronomen m. fl. a. icke umbara dessa figurer. SSsom vehikel for vetenskapen fa de ju en verklig betydelse? S5 ar det afven med hvarje gymnastikrorelse, om den gores rigtigt; men franiankt organismens ide, ar hvarje rdrelse utan allt varde. Endast med hanseende till denna far den betydelse; och dess ovarde ligger da allenast i dess origtighet, antingen i fysiskt afseende, s som omojlig, eller i moraliskt afseende, sasom utan samband med det sanna pedagogiska, d. v. s. liksldmmiyhet i organismen; ty den kropp, som icke har frid inom sig sjelf, ar afven i strid med sitt andliga vasen. Fdrsldade drinkares och veklingars retbarhet, afvensom starka, tygellosa slagskampars okynne bevisa delta. 2. Allmdnna reglor for kroppsutbildning. SSsom slulfoljder (korolarier) af det som redan blifvit framstaldt, torde foljande satser kunna antagas, som allmanna grunder fdr kroppslig utbildning: 4. Gymnastikens syfte ar att rigtigt utbilda menniskokroppen, medelst rigtigt bestamda rorelser.

59 Rigligt bestamda rorelser kallas de, som hafva sin inre grund i beskaffenheten af den kropp, hvilken fdrmedelst de samma skall utbildas. 3. Rigtigt ulbildad sages kroppen vara, ndr alia dess delar tiro i sa fullkomlig likstammighel sins emellan, som mdjligt ar, efter hvarje persons enskilta anlag. 4. Menniskokroppen kan i sin utbildning icke hinna Jangre, an hvad de anlag medgifva, som inom den samma aro nedlagde. 5. Genom bristande ofning kunna de hos menniskan medfodda anlag doljas, men icke tillinlelgdras. 6. Genom origlig t andamalsvidrig ofning kunna dessa medfodda anlag annu mera hindras att framtrada. En origtig Ofning blir ssledes mera till men an till gagn } for likstammigheten i kroppens utbildning. 7. All ensidig utbildning gor rorelserna sv3rare b de att lara och bibehalla, en mdngsidig utbildning fdrenklar och lattar dem. 8. Stelhet, eller ordrlighet i en viss kroppsdel, ar hos msnga personer vanligast en ensidig o/verkrajt, hvilken alltid Stfdljes af motsvarande sva^het i andra kroppsdelar. 9. Medelst jeml fordelad anstrangning kan ofverstyrkan i en kroppsdel nedstammas och svagare delars kraft forhojas. \ 0. Det ar icke vissa kroppsdelars storre eller mindre yta, som bestammer personlig styrka eller svaghet; det ar forhallandet emellan alia kroppens delar, som bestammer delta. Saledes komma har icke heller i fraga de arfda sjukdoms-. anlag, sjelfvallade brackligheter o. s. v., hvilka vidlada vissa personer. 11. All verklig och jorhdjd kraft ar en liktidig samling (Concentration) i delarnes verkningsfdrmaga (aktion och reaktion). Denna maste saledes yttra sig i ett och samma moment, om kraften skall n sin hdgsta potens. 12. Helsa och kraft, i sin fullhet, aro saledes entydiga; b&da bero af likstammigheten mellan kroppens alia delar. 13. D& man bdrjar sin gymnastik i de allra enklaste urformer, kan man, steg fdr steg, g& till de allra svsraste

60 488 rtirelser, utan minsta fara; ty eleven kanner sin kraft och vet hvad han go'r och kan go'ra. 3. Rorelsernas sfer. Hvar och en' af menniskoviljan beroende och med organismen enlig rdrelseform ar en tanke, kroppsligt utford; och Jikasom hvarje tanke m ste hafva en fornuftssanning, hvar- 'ifrsn den ena slutfoljden ledes efter den andra; Sci m ste afven hvarje sann kroppsrtfrelse hafva en bestanid utg&ngspunkt, hvarifran den skall beraknas, vissa punkter, hvarigenom den gar, och en viss slutpunkt, der den skall upphdra. Fdr att kunna bestamma den f(jrsta (utghngspunkten) fordras att eleven intager en bestamd stallning, hvilken vi kalla atgangsstallning. Men som hvarje aktivt rigtig kroppsrtjrelse raaste ligga inom kroppens muskelsfer, sa blir derjemte, for att bestamma de punkter, hvarigenom rorelsen skall ga, fdr att hinna den ratta slutpunkten, det ofta nddvandigt att dertill begagna yttre handrackning eller stdd. Den rdrelse, som eleven, allenast fdrmedelst sig sjelf, verkstaller, utan stod eller hjelp af machineri, kallas fristdende rorelse. Sjelfva stddet ater utgdres antingen af lararen allena, eller af machineriet allena, eller ocksa genom handrackning af en eller flera personer, ss val med, som utan bitrade af lararen eller af machineriet; och den eller de, som gifva stdd, maste alltid sjefva iakttaga en ssdan stallning, som svarar emot de rdrelser, eleven skall gtira. Detta sker: 4. Medelst dfre eller nedre lemmarnes fixering pa viss punkt af eleven. 2. Genom ledvinklarnes fdrandring i samma mon, som elevens vinklar fdrmedelst rdrelsen afandras. 3. Derigenom att stdden standigt behalla sin egen kropp uti fullkomlig jemnvigt, medelst en mot deras kroppsytas vinklar svarande has. lakttages allt detta, ar stddet sakert, men i motsatt fall blir elevens rdrelse obestamd och fdljderna deraf icke sallan vsdliga.

61 Rorelser utan machineri. Lika enkel, som den pedagogiska gymnastiken ar, i syfte och anvandande, bdr afven dess, utofning vara. Den utfores medelst rorelser xtian machineri, och rorelser med machineri, hvilka likval bsde till begrepp och till form aro identiska, och endast skilja sig t i grader af styrka samt i olika vehiklar och localftjrhsllanden. Rorelser titan machineri indelas i enkla och sammansatta. De forra aro vanligtvis alldeles fristsende och utfdras af eleven sjelf, utan allt bitrade; vid de sednare deremot gifvas de fasta punkterna for rtfrelsen af de stod, som eleverna lemna hvarandra. De allmannaste fordelarna af denna slags Gymnastik aro: 1. Alt r(3relseformerna aro sa enkla att hvar och en kan fatta dem och kroppsligt fdrnimma deras syfte. 2. Att dessa rtfrelser kunna ske pa hvad stalle som heist ute eller inne, s val pa (ippna faltet eller vagen, som i skolrummet eller gymnastiksalen. 3. Att ett stflrre antal elevei kunna pa en och samma gang verkstalla dem, och salede^ mycken tid derigenom insparas. 4. Att till dem icke erfor-j dras minsta apparelj och s&ledes afven dylika omkostnader besparas. 5. Att, genom dem, eleverna vanjas vid bestamd" het och uppmarksamhet, emedan hvarje tempo m ste liktidigt utfdras af flera. 6. Att de stod, som den ena afdelningem skall lemna till den andra, vacka sinnet till hjelpsamhet och' uppmarksamhet mot andra. 7. Att de, som gdra stod, afven dymedelst f& afvexlande rdrelse, och saledes bade de rtfrelsetagande och sttiden pa en gang fa bestamda kroppsofningar. 8. Att mera finkansla af rorelsen bibringas de rtirelsetagande genom lefvande stod, an genom dtfda machineriet. 5. Enkla rorelser. En rorelse kallas enkel, ds skenbarligen blott en viss kroppsdel utfdr den, men som hvarje rorelse m ste hafva en

62 490 utg ngspunkt, s5 msste afven andra kroppsdelar, sssom antagonister, deltaga i rdrelsen, oberaknadt de muskel-delar, hvilka, som ssdana, deltaga i hufvudagentens rorelseform. 6. Sammansatla rorelser. Dessa kunna ock ss tillstallas att blott en kroppsdel dervid agerar, och de ofriga aro passiva; eller ock deltaga, s - som vanligt, flere kroppsdelar, deri; eller ocks alia kroppens delar, sasom vid Sprang och sv ra balanceringar. (Till samraansatta rorelser hora de allm^nnast i lifvet fflrekommande &c.). 7. Balancering, Balancering Sr en liktidig sammanstamning i alia krop pens delar till en och samma stallning. Ofre eller nedre lemmarna eller ock satet, vid ridning samt i slutet af ett sprsng uppa hi^st, aro harvid kroppens stddjepunkter, och yttra dessa stfldjepunkter sig antingen genom en stdrre bas, d5 bada f(5tterna eller armarna bilda den, eller igenom en mindre, da blott den ena foten eller armen utgdr en hafstang emot krop pens Ofvertyngd. Allmannast ftfrsiggar balancering vid g5ng och staende, ds dessa fdrrattas med bestamdhet. Det ges ock, som man vet, olika sttid, hvarps den balancerande menniskokroppen kan uppbaras, sasom breda och fasta, sakra fotfasten (golf, plint) eller smala och osakra s som klot, lina, spets m. fl. Andra stddjepunkter hartill an extremiteterna An nas egenteligen icke fdr en ren gymnastikrdrelse; ty att taga hufvudet till stddjepunkt, s som barn och konstmakare gdra, Ur en rdrelse utan sakerhet hvarken till syfte eller begransning, och dess verkan kan derfdre afven blifva v^dlig. Halsens muskier dfvas bestamdare i alia olika planer medelst rdrelser utan machineri. Att i vsrdad, uppratt stallning ba-

63 494 lancera tyngder p5 hufvudet ar nyttigt, s5 vida dessa lampas efter subjectets krafter. 8. Gang. Alia gymnaster gtfra denna sammansatta rorelse till fdrsta dfningen i deras lectioner, liksom till den ftirsta i deras mer eller mindre systematiska uppstallningar af rdrelseformerna. De rdja derigenom sin brist pa naturligt rdrelsesystem, Bevis p5 denna onaturlighet i rorelsesystemerna finnes deri, att manga Sr behdfvas att lara denna rorelse sakert, samt att samma rdrelse ensam tillhdr menniskan. Den behdfver ssiedes fdrberedas genom alia graduationer af dfriga med andra djurs mera beslagtade rdrelser. Om vi ratt uttryckt oss i det fdregsende, torde det vara begripligt, att man icke bdr p nsgot satt devancera naturen. VSr tids fel dr att vilja i otid gdra \ allt, haraf blir intet gjordt. Man vill att barnet skall bdrja ' fdr tidigt med sjalsanstrangningar; ss afven me^ kroppens. BSda aro lika menliga. ''Lat barnet krypa, tills det kan gs' sager ett ordspr^k, och delta galler i fysiskt som i psykiskt afseende. Fdrst i sjunde eller attonde aret bdr barnet ] hafva offentelig gymnastikbildning. Latt anstranger det sig, mer an nyttigt ar, genom Uiflan med aldre. Fdr tidigt bdr barnet ej arbeta med lemmarna, fdr att kunna bara sin egen kroppstyngd. Delta ar i fdrstone fdr mycket. Fdrst nar kattungen och ekorren ar halfvuxne, bdrja de klifva i trad. Barnet bdr afven upparbeta ryggen och dervid anliggande delar. Den rdrelse, vi kalla Gang, ar, da den med fullt behag och slyrka utfdres, den svsraste af alia. Knappt ser man en enda Equilibrist utfdra den ratt: Han antingen trafvar eller har krdkta knan, bdjda skullror o. s. v., som betager honom ledighet i g ng, och visar stdrre styrka ps ett stalle, an pa ett annat. Liksom barnet behdfver m ngfaldiga rdrelser, fdrran det kan g utan att falla, s behdfver den mera utvecklade kroppen msngfalldiga fdrberedande rdrelser, som delvis utveckla densammo, innan den cdlmanncl jemnvigt kan framtrada,

64 492 som utgcr en saker och naturenlig g5ng. D denna rflrelse tillhor menniskan allena, Sir den tillika sa uttrycksfull, att man bland flera obekanta personer latt igenkanner en bekant p5 bans g ng *). 9. Sprang. Sprang 8r ett tillintetgorande af kroppens tyngd och en ogonblicklig fdrflyttning sa i htijd som langd, ulan nagot faste f(jr fotterna, (hvarom vidare ses i Regl. for fristaende Gymnastik, Sthlm. 1836, sid. 96 folj.). '10. Simning. (Af Forfattarens anteckning synes, det han, i fraga ora denna sammansatta rorelse, ansett Pranklins siralara hittils vara den basta. L.)** 41. Rorelser med macliinei*i. (I foregaende och efterfoljande ar antydt om detta L.) 12. Hafningar. Alia rorelser pa staende fot forhalla sig till bafningarna, och dessa^aterigen till antringarna, likasom dessa fdrhalla sig till spranget. Hafning, bade i lodrat och i vinkelrat stallning, ar en kraftanstrangning, som yttrar sig i extremiteterna, och den fifriga delen af kroppen ar passiv. *) Anm. Lagarna for gangen, hvilka hafva ett lika intresse for den hogre militaren, Gymnasten, Lakaren, Physiologen och Physikern, finnas naturtrognast med ron och forsok utredda af broderna Weber i deras masterliga arbete: Mechanik dea menschlichen Gehwerkzeuges, Leipzig 1836, hvilket nogast af alia visat den specifika skilnaden emellan Gang och Sprang. L. **) Forfattarens Simmlara skiljer sig dock frsn alia foregangares, men sssom tillhorande den speciella rorelselaran har den der sin egentliga plats. G.)

65 Aniringar. Antring ar b da extremiteternas fdrening att kommendera kroppen i en viss hojd och i olika momenter. A 4. Slirigringar Spanningar Balanceringar pa smnla ytor, och med tyngder. 47. Voltigering pa trahdst. Vid de fdrberedande voltige-ofningarna, som ske p tra hdst, m ste hvarje rorelse vara beraknad, efter de fordringar, hvarps voltigen, 5 lefvande hast, grundar sig. B da hafva de, liksom alia andra rorelser, en viss utgangs- och slatpunkt. 48. Voltigering pa lefvande Heist. Voltigering skiljer sig ifran Ridt, dymedelst att: a) YoltigOren aldrig med nsgon kroppsdel anligger p5 hasten, utan oftast likasom svafvar ofver densamma.

66 494 h) Aldrig begagnar n got sltfd af stigb(5gel eller betse], utan blott dgonblickligen hafver sig p3 bommen eller i sadeln. c) Att rorelserna gemenligen aro vagrsta, och endast vid upp- eller afsittning lodr^ta. d) Att stallningarna pa m ngfaldiga satt afvexla, och icke inskrankas till en viss kroppsstallning. Derigenom utbildas icke allenast modet mera ihallande, utan afvenledes alia olika kroppsdelar. e) Att voltigorens ben alltid aro slutna, da ban ej sitter i sadel, eller i likhet med ryttare. f) Att alia slutmomenter ske med bdjda knan Gymnastiska lehar. Att utesluta sinnesforstrtfelser ifran gymnastiska kretsen, och endast inbjuda det trumpna arbetet och det strangt beraknade lardomsnitet, detta ar att dtfda gymnastikens ande. Men da gymnasten skall lata gladjens element genomglo'dga allt, hum skall han kunna bibehalla ordningens? Allt sannt lif ar likstammighet. Frid och gladje kunna ej hafva en annan, an denna, till fader; ty friden ar Guds son har p& jorden d. a. Fdrsonaren i sitt inkarnerade tillstand. Gladjen ar den Guda-gnista, som i allt btir intranga, men det ar den rena, oskyldiga gladjen. Engeln, som med det dragna svardet stalldes vid Paradiset, jagar endast de fallne fr n dess port. Likasa litet som sjalens och kroppens samverkning kan, har i tiden, Stskiljas, hos en fdrnuftsvarelse, lika sh litet kan denna varelse framskrida i sann sjals eller kropps bildning, utan denna gladje. Men ds den sanna gladjen en dast tillhdr kropp och sjal sammanverkande (ty djurens gladje ar blott kroppslig), och tankta uiom strid med hvarandra, ss msste denna gladje hafva ett alvarligt syfte till sitt m l. Detta finnes ockss i alia menniskors adlare fdretaganden, emedan den rena gladjen endast i dem kan finnas. Den sanne konstnaren, vetenskapsmannen o. a. bevisa detta.

67 495 S5 afven vid gymnastiken. Oskyldig gladje bb'r genomglijdga allt; men denna kan icke skiljas ifran ett sannt sj T fte, som afser kroppens verkliga fordelar, och dessa ligga, liksom gladjen, i den harmoniska utbildningen, icke i det ensidiga, egoistiska anslaget af ett visst kroppslig-gjordt akord; ty sann gladje Sr, likasom sann vinst, alltid en fredsmakling emellan det andeliga och kroppsliga. Pa delta sstt sammansmslta afven personer med personer, folkstammar med folkstammar, ja, slutligen hela menniskoslagtet med det hogsta Urvasendet. Grekland, sjelft, politiskt sondradt i mangfuldiga stater och deras olika fordringar, utgjorde ett enda belt vid sina folkfester, i deras syflen, fast segraren ans gs som ett politiskt individ, forestallande sin nation. Sjelfva kampen vid de vanligaste gymnastikofningar, t. ex. p5 lina eller stang, bdr ock anses som lek, annars Ofverdrifves den. Som i lek mera frihet r&der, och flera olika forhallanden emellan de handlande individerne, sii galla icke deri den strangaste gymnastikens lagar, med vilkor af ftjrsigtighet, fridsamhet, foglighet.

68

69 TBEDJE AFDELNINGEN. GRUNDERNA FOR MILITAR-GYMNASTIK. Ling. III. 32

70 INNEHALL: 1. Om Vapenforing i allmanhct. 2. Allmdnna grunder for enskild vapenfdring. 3. Vapenforing ens allmdnna vilkor. A* Om an/all och fotsvar. 5. Om Betdckning. 6. Om Enhet i grunderna for vapenforing.

71 9 TKEDJE AFDELNINGES. 4. Vapenforing i allmanhet. Strid Hr Icisen i hela naturen, ty existensen sjelf Sr blott en fortsatt konflikt emellan lif och materia. Allt har sin fiende, som stfker inverka och lillintetgora det. Sjelfva den s5 kallade oorganiska naturen ar i sthndig strid. Bade kold och vhrme arbeta, hvar pa silt satt, pa de fasta fjallarne, hvilka ahjemt msste bdja sina stolta hufvuden for ofverkraften. Sandreflar bortskoljas eller uppvrakas af hafvet, och de stora revolutioner, som fdrorsakas, antingen langst ner i jorden, genom vulkaniska utbrott, eller upptffver jorden, genom kometernas nsrmande och fjermande; allt nr en strid, och det maste sa vara, ty funnes icke denna strid, sa kunde icke heller Gudomligheten uppenbara sig i tiden, och den kunde icke vara sig sjelf besiammande och evig, om allt skulle kunna fortfara att njuta samma orubbliga hvila, som dess Upphofsmans. Men da striden tillfallit menniskan, sasom ett arf, sedan hon blifvit bofast pa jorden; s5 m3ste menniskans strid uppenbara sig hell annorlunda, an de dfriga naturens fejder. Redan i hennes vbsen ligger icke blott det frd till strid, som tillhdr hvarje organisation, utan, sssom hvarje annat djur; har ock hon sina bestamda fiender ibland djuren, hvilka hon maste bekampa; men s5 har hon afven i delta fall en stflrre sfer an de, ty hon st r i strid med hela naturen, i anseende till sin existens, och i bestiindig strid till sig sjelf^ i anseende till sina pligter. Betraffande Militara Gymnastiken, kunde man saga, att den upphafver kroppens jemnvigt, och ssledes ar stridande mot Gymnastikens allmanna syfte, och jag medgifver att, sssom handvapen numera fdras, ar denna anmarkning ratt. Men sisom Nordbon tvehandes ftirde sina tunga vapen, och s&som

72 500 Sydbon ftjrde sin skold i ena handen och svard eller lans i den andra, eller ock som badas bagskyttar, genom begge armarnes lika anstrangniog utvecklade sina kroppar till likstammighet; sa maste afven vi handla i samma syfte, fastsn i annan vapenrustning. Fciktning till hb'ger och venster maste saledes brukas; den ftirekommer svar, men Sr latt. Endast genom den bibehalles harmoni i kroppsdelarne, och endast genom denna ett fullt fortroende till vapnet. Afven har galler derfore hvad vi sa ofta sagt om organismens Enhet; men denna bdr icke allenast afse subjektets fdrhallande till sig sjelf, utan afven till dess motstandare, samt till dennes och eget vapen. Saledes indelas subjektets kropp i aktiv och passlv halfva, savida blott en af dess ban der ftjrer vapnet, men som dessa tillhopa utgtfra ett enda organiskt helt, maste de ocksa i hvarje rorelse agera liktidigt och harmoniskt. Afvenledes vapnet bestar af tvanne hufvuddelar, den anfallande och den forsvarande delen, den ftfrra strackande sig ifran midten af klingan till dess anda, den sednare ifran midten till fastet. Sa ar afven angrepp och fdrsvar ett, i deras gemensamma syften ^ ty i arlig mannastrid angriper fienden endast for att radda sitt eget lif, likasom man med sitt fdrsvar asyftar detsamma. Militar-Gymnastiken har, i pedagogiskt hanseende, den stora egenskap, att tvinga eleven till manlig sjalsnarvaro; ty uti densamma maste beslut och handling vara i det allra noggrannaste fdrenade i samma momenter. Den hejd och det lugn, som rigtiga vapenofningar slutligen gifva, tillika med den hogsta radighet och raskhet i handling, verkar lika ftfrdelaktigt pa den haflige ynglingen, som ps den langsamme. Att har icke ar fragan om vanlig exercis, hvilken godtycket i vissa lander arligen ftfrandrar, och okunnighet om menniskoorganismens fordringar, i andra lander, lika godtyckligt efterapar; det inses latteligen. Annu mindre kan den militara ^ IJlott lonnmordaren, angriper utan behof att forsvara sig; emedan ban sjelf icke rigtar sitt vapen emot angripare. Forst nar hiimden viickt sitt offer till sjelfforsvar, uppstar kraft mot kraft (angrepp mot angrepp).

73 501 Gymnastiken syfta till att gora ofredliga slagsksmpar. Duellisten fb'rtjenar alltid samma forakt i vara tider, som forntidens tankare hyste for Athleterne. Spaniorens tjurfaktning, Engelsmannens boxning och Nordbons icke langesedan forsvunna sed, att spsnna balte, kunna icke hanfdras till en sann militar-gymnastik; de Sro forlustelser och hamdupptraden, lika grymma i sitt syfte, som ovardiga en mera bildad tids lder. En vildsvinsjagt i S(5dern ; en bjornjagt i Norden Sro af belt annan natur. Der star menniskans mod och rsdighet i en standig prdfning, icke blott mot vildjuret, utan afven i anseende till lokala och materiella svarigheter. > Vapen begagnas, antingen i allmdn eller i enskild sir id. Den ena (JfvergSr vanligtvis till den andra, och saledes ar ncjdvandigt, att enhvar kan anvanda vapnet till sin fo'rdel, bade vid det ena och andra tillallet. Vid ett handvapens fdrande, m ste stallningen alltid vara sadan, att det skyddar kroppen; och vapnet sjelft maste vara sadant, till sin form, att kroppen, genom sin egen kraft, obehindradt kan fdra det, bsde till angrepp och ftjrsvar. De hufvudsakligaste handvapnen aro trenne: Iro Vdrja. 2:o Sabel (Hugg- och Stickvarja) 3:o Gemr med Bajonelt eller Gevar och Bajonett sarskildt 2 ). Som dessa tre vapen hufvudsakligast verka inom den grans, som den vapenftirandes muskelkraft bar, sa maste lagarna, hvarefter dessa vapen foras, vara i allmanhet desamma, s f(5r det ena vapnet, som for det andra, det vill saga: att 2 ) AnmarJcning: Lans (Pik), Hillebard och snarj-spjut kallas val handvapen; men de aro ett mellanting af eld- och hand-gevar, ty de agera utom den muskelsfer, som den stridandes kropp har, hvarfore de afven fordra langre ofning, hvilken redan Mn barndomen forvarfvaa hos de nationer, der dessa vapen aro inhemska. Afvenledes fordra de ett annat satt att rida och en annan equipering an hos oss ar ofligt; och ehuru de aro gagneliga i en stor arm6e, hvars numerar icke lider vid att uppsatta sarskildta Regementen for sarskildta vapen, torde de likval med var ringa Militar-styrka, och den korta tid, som hos oss ar till vapenofningar bestamd, kunna, for niirvarande, umbaras, tills var Nation fatt en mera sjelfstandig fytirt Om man forbiser det granna, och soker blott det noggranna i handterandet af detta vapen for ryttaren, torde det vara mindre behofligt for enskildt strid, och pikens nytta hufvudsakligen kunna paraknas mot anfall i massa.

74 502 grundstallningcn och grundrorelserna fs icke strida emot hvarandra. Hvar och en vapenftirande bor stfka f(5rekorama sin fiende, d. v. s. antingen gora silt angrepp sd fort, att icke bans fiende kan afvarja det, eller ocksa gijra siit forsvar (parad) sa fort, att fiendens stdt eller hugg icke hinner att skada honom. Derfore m ste den vapenfdrandes rorelser alltid ske med mojligaste hogsta haslighet. Likval ar hastigheten i rdrelserna icke nog, fdr att vinna syftet, att fdrekomma fienden; ty hvarje rdrelse msste afven vara rigtig. En rdrelse med vapen Sr endast rigtig, nsr den fullt tjenar till kroppens fdrsvar. Haraf fdljer, att en rdrelse med vapnet icke bdr svafva utom den utstrackning, som kroppens styrka bar. D nu kroppens muskelkraft Sr stdrst, s5 lange dess rdrelser icke ga utom bans egen yta, ss blifver hastig heten i rdrelserna befordrad derigenom, att de begransas af kroppens yta. Om en rdrelse skall blifva bestamd, m ste man tanka sig en viss punkt, hvarifrdn den utgar, och en viss punkt, hvarlill den skall ga, samt de punkter hvarigenom den skall ga. Haraf uppkomma trenne hufvudrigtningar. Den fdrsta Br den stallning, som en stridande maste, till sin sakerhet, intaga, bade med sin kropp och silt vapen, och den kallas Gard. Den andra ar det stalle pa fiendens kropp, der bans vapen skall inverka, och den tredje den rigtning, som bans kropp och vapen bdr taga, fdr att ratt och fdrst atkomma detta stalle. Ett anfall kan icke utforas pa hvad stalle och afstdnd som heist ifrdn fienden, utan maste ske, antingen under narmande till eller fjermande fr5n honom, antingen i samma linia eller i en sidordrelse emot honom. Det forra kallas marche eller passade framat eller tillbaka, det sednare kallas volter eller vandningar. Genom marchen kan afstandet andras, emellan motstsndarne, ss mycket och sa litet, som erfordras. Passaden deremot iir en mera forcerad rumfdrandring. Allt detta galler lika fdr varja, sabel och bajonett; men

75 503 som dessa vapen Sro till tyngd och till form olika hvarandra, ss m ste de afven genom muskelkraften olika begagnas. S5- lunda fdres Varjan blott med en hand (hoger eller venster) och St en bestamd punkt af fiendens b l. Sabeln fdres afvenledes med en hand (hcger eller venster), men at flere punkter ps utsidan af fiendens bal. Gev^ret med bajonett, vida tyngre och langre an varja eller sabel, msste ftiras med Iva hander, och, likt vbrjan, angripa medellinien; men, tillika medelst kolfven stundom likasom sabelhugget, rigtas emot utsidan af densamma. Af denna anledning, fordras t. ex. i Bajonettfaktning ej en ss stark bortvridning af kroppens bortersta sida, som ar nddvandig vid varjans forande, icke heller s5 msnga olika rorelser med blind-anfall (finter). Varjans direkta angrepp ske vanligtvis med utfall; ty hennes egen latthet fordrar s dant, om hon skall intranga i fiendens kropp. Vid sabeln brukas dessa utfall mera sallan, emedan namnde vapen ar tyngre, och vid Bajonettvapnet aro utfallen oanvandbara af foljande skal: 1:o FO'r att lara rigliga utfall 3 ) fordras vida langre tid, an till hela Bajonettfaktningen. 2:o Ar afven den mer dfvade blottstalld for brackskador, ledbrott m. m., om han ps olandig mark, skulle gdra ett o- rigtigt utfall. 3:o Ar kroppen icke skyddad af vapnet, och det Ssyftade narmandet till fienden vinnes icke, s5 vida ej utfallet gdres riktigt. (Se nedanstsende not). 4:o Kroppen kan icke, i ett utfall, motvaga gevarets 3 ) Med rigtigt utfall forst 8 har icke det ualongerande», som andra landers faktare payrka; utan jag menar ett narmande till fienden, salunda, gjordt mera genom kroppstyngdens ofverflyttande p^ den emot iienden narmaste foten, sa att pa hvad yta som heist, miu kropp ager full kraft och jemnvjgtj fullt skydd sf mitt vapen och med latthet kan aterga till Gardstalluingen. Allt detta kan endast ske genom en parallel stiillning emellan bada benen, rat vinkel i framit knaet och halfriit vinkel i kroppens och bada benens lutning emot planet, hvaa om vidare i min Theori for varjan, * Som var Svenska Varj- och Sabelfaktning blifvit, redan for trettio 8r sedan, till sina hnfvudgrunder forandrad och olika med hvad, som annn galler hos andra Nationer; sa m^ste afven grunden for Svenska Bajonettfaktningen vara olika med de annu brukliga bajonett-rorelserna i andra lander.

76 504 framstrackning och tyngd; s ledes maste den sednare fo'rminska kraften i den ftirra. 5:o Fdrminskas kraften och hastigheten, vid upresningen, ftirmedelst den langa hafstangen. (I ofrigt se Bajonett Fakt-Regi. 1 Afdeln. Stockholm Andra Upl. sid 45 & 46.) Om Bajonettfaktaren trciflpar en mera betydande upphojning, under sin frsmre fot, ar ett ulfall mindre farligt. Men samma approche vinnes, om det framre knset starkare bojes och kroppen framlutas. Hvad angar vapnets skyddande galler i all vapendfning: 4:o Alt angrepp, sa val som forsvar, b(5ra ske med den del af vapnet, som bast uppfyller dessa syften. 2:o Att den vapenfdrande sjelf alltid skonar sitt eget vapen, men sdker skada fienden. Saledes maste t. ex. Bajonett-faktningens alia rdrelser goras pa det satt, att gevarets vigtigaste delar, kolf, las och pipa, blifva oskadade, om an bajonetten skulle uppoffras dervid. Yare detta nog om handvapnens begagnande i allmanhet. 2. Allmanna Grunder for enskild Vapenforing. En rdrelse kan i allmanhet betraktas s som rigtig eller origtig. Halft rigtig eller halft origtig kan ingen rdrelse vara; ty antingen uppfyller den fullkomligen andam let, hvarfdre den sker, och da ar den rigtig, eller fdrfelar den sitt andamal, och ar da origtig. Att kroppen ar rigtigt organiserad fdrutsattes naturligtvis, sasom fdrsta vilkoret, fdr att dess rdrelse skall kunna vara rigtig. Kraften och hastigheten, hvarmed den yttras eller utfdres, visar slutligen dess rigtighet; hvartill ater andra vilkoret ar, att kroppen, medelst gymnasliskt bestamda rdrelser, till alia sina delar, blifvit harmoniskt utbildad. Inom den lefvande organismen ar mekanisk kraft alia delars progressiva och dfverensstammande strafvande, i lika tid och rum, till en viss punkt. I rata linien yttrar sig denna kraft, sssom hdgst. Dernast ar den kraft stdrst, som utgsr

77 505 ifran rat vinkel. Full kraft kan, under samma tid, blott hafva en enda direktion. Gifvas ater tvsnne direktioner at en kraft, sa fdrsvagas badas verkan, och infaller emellan badas direktion, allt i mon af dessa krafters inbdrdes relation. Justesse vid rdrelse Sr kraft och hastighet i lika och samtidiga ftfrhallande till hvarandra, uttryckta med gemensamt namn. Vid all vapenforing kan kraft, hastighet och rigtighet icke Stskiljas; ensr grundelementerna dertill utgdras af anatomi och mekanik. Den forras lagar asyfta har sjelfbestand, den sednare kraft och uth llning. Menniskokroppen Sr salunda en machin, som ror sig efter bestamda mekaniska lagar. Att den kan sta uppratt, och ej faller, beror ock, till en del, deraf, att dess vinklar tjena hvarandra till stdd. Rdrelse ater Sr en fdrandring af kroppens stallning i sina vinklar, och utgar ifrsn en viss punkt, der rorelsen begynner, samt yttrar sig endast genom ledgangarnas vinkelandringar. Obdjliga kroppsdelar maste derfdre fdlja ledgangarnas rigtning. Vid vapendfning yttrar sig afven hvarje rdrelse i tid och rum. Tid vinnes genom linierdrelser, rum genom marcher och utfall. 3. Vapenforingens allmanna vilkor. All besstamd rdrelse maste begransas af fyra vilkor: 4:0 Rum. 2:o Tid. 3:o Riglning. 4:o Kraft. Och dessa fyra vilkor maste kunna, sig emellan, vara identiska, fdr att kunna, i totalbegreppet af rdrelsen, gdras till en enda ide. Att dessa fyra verkligen iiro identiska, finna vi af fdljande analogi. a) Det rum, en kropp skall genomldpa, ar alltid i fdrhsllande till den tid, som dertill Stg&r, eller omvandt: Tiden fdr rdrelsen ar alltid i fdrh&llande till rummet. SSledes stsr Tid och Rum i analogi. b) Tiden, fdr en kropps rdrelse, ar afven i fdrhsllande

78 506 till kraften, som setter den i rtfrelse; ssledes Sir kraft och tid analogi, och foljaktligen afven kraften med rummet. c) ROrelsens rigtning (linien) maste vara i analog! med rummet, d. v. s. i rat linia, derest kortaste tiden skall vinnas, ssledes Hr linien analogisk med rum, tid och kraft. 4. Om anjall och forsvar. Man har lange ftirestalit sig att anfall och forsvar voro motsatta, icke blott i utforandet, utan afven i begreppet. I sednare fallet Sro de det alls icke; ty ingen annan an lonnmtfrdaren Cbanditen) angriper sin nssta, nsr ingen fara Hr for eget lif, fo'r sin stams eller sitt lands skydd. Uti bans begrepp ligger ssledes icke syftet att ftfrekomma nagon af dessas fara. Angrepp och farsvar blifva ssiunda identiska (ett betydande). Uti det mekaniska utforandet hafva de afven samma egenskap, ty hvarje anfall, som jcke sa gores, att det i sig innefattar fdrsvar, blottstaller den anfallande sjelf for ett vdrre angrepp af motstandaren; och hvarje fdrsvar, som icko i sig innefattar angrepp, blottstaller den parerande for fiendens anfall. Saledes maste allt angrepp goras sa, att fienden icke kan annat, an gora forsvarsrorelser, och allt fdr svar maste ske sa, att fienden icke kan rusa fram och begagna rorelsen i diagonalen, som kallas parad (forsvarsrorelse). D nu angrepp och forsvar Sro entydiga, finnes s ledes i deras utforande en viss likstammighet. Skilnaden emellan dem ligger endast uti det, vid all mekanisk rorelse nodvbndiga beting, nemligen i tid och rum, hvarfdrutan ingen rorelse kan ske eller beskrifvas. Den skilnad, som i detta afseende ar, emellan anfall och forsvar, bestar deruti, att, i afseende till rummet, det forra alltid yttrar sig i rdta linien d. v. s. kortaste viigen till fienden, och det sednare i diago nalen d. v. s. i anfallstaflans vsgrata tvarlinie; i anseende lill tiden ter har det forra bestiindigt tempo fore det sednare, emedan intet forsvar kan utforas, forr an angreppsattet ar bestamdt, eller Stminstone synbart.

79 Om betdckning. Med betackning fdrstss det skydd, sora vapnet gifver faktaren, ss val i angrepp som i fdrsvar. Uti angreppet vinnes betackning endast da rorelserna utforas i rata linien, s5- som den kortasle vagen till fienden. Alia faktskolor yrka betackning, den de stika vinna genom vinkelstotar och genom antagande af flera anfallspunkter, De afvika s ledes frsn den enhetslag, som utgor grunden till hvarje sann och ratt genomtankt vapenlara, hvars anvandande utvecklar sig an mera uti tid och rum sssom vilkor for alia rtfrelseformers berakning. Genom vinkelangrepp, ds nemligen vapnet bringas i annan rigtning, an den arm, som fdrer detsamma; uppldses kraften i tvanne direktioner, nemligen vapnets och armens. P5 detta satt fdrloras icke allenast betackning, utan afven kraft och hastighet. Vidare yttrar sig betackningen genom den stdrre bredd, som klingans fdrsvarsdel har mot anfallsdelen. SSledes maste den anfallande, som icke innehar rata linien, blifva allt mer och mer satt ur densamma, ju narmare, han kommer till anfallstaflan. D& nu hartill lagges den vinkel, som handleden bildar emot armen, ss maste den, som begagnar namde vinkel, tillika med klingans htjgsta bredd och fastuts skdld, gifva sa fa anfallspunkter ps sin kropp, att den, vid minsta rtirelse i diagonalen, ar skyddad-under parad, och i stdt (emot anfallet) aga annu stdrre skydd medelst den rata linien. Huru detta ar mdjligt fdrsts vi latt, da man blott antar, att tvenne stridande, fdr att alltid vara nara till hands med sina vapen och fdr att standigt hafva kanning af det lage, fienden gifver sin klinga, bade vid anfall och fdrsvar, berdra hvarandras vapen, och alltid sdka kortaste vagen mellan sig och motst5ndaren, under angreppet, d. v. s. sdka medelpunkten af anfallstaflan genom rdla linien, sdsom under anfallet utgorande den enda sanna belackningen. Med anfallstaflan fdrsta vi den delen af fiendens kropp, som lattast kan angripas, och saledes, framfdr andra kroppens delar, maste fdrsvaras. Ju mindre anfallstafla, ju mindre punkter behdfva d& fdrsvaras.

80 508 Men dessa punkter bora icke beraknas efter den utstrsckning, som i ett enda plan faller pa fiendens kropp, utan afven efter de afstandspunkter, som aro i anseende till fien dens anfallsdelar. Det ar saledes icke nog, att kroppen sa v^ndes till fienden, att ban mot honom visar den mtfjligast minsta yta, utan denna yta maste afven utgb'ras af de punk ter, som ligga narmast till utgangspunkten far alia vapnets rorelser. Da nu vapnet fdres endast inom den rstta anfallstaflans omrade, sa kan fienden, i sitt angrepp, endast sdka att atkomma de punkter, som ligga utom detsamma. Ut gangspunkten, for alia forsvars- och anfallsro'relser, Sr i midten af axelleden till den arm som forer vapnet; och som denna punkt s5 ganska foga kan htfjas eller ssnkas, sa maste alia rdrelser blifva begrsnsade, inom de punkter, som ligga kring och i samma plan med denna del, d. v. s. anfallstaflan for stickva'pnet strscka sig ifran framdelen af Ofre refbenet till det nedre. Som halsen ligger langre ifran denna linie, kan den icke med samma fdrdel angripas, ty den, som angriper den bestsmda anfallstaflan, vinner da, genom olikheten mellan planen i hals och brost, ungefar 6 turn i narmande till fien dens kropp, eller ungefar sa mycket, som nyckelbenets langd. Att angripa ansigtet ar ater lika felaktigt, oaktadt det tyckes vara narmare an halsen. Vid den hojning, som da maste goras, med hand och spets; blifver rdrelsen vagformig, emedan den alltid har samma utgangspunkt, som vid den ratta liniestrackningen. Samma fdrhallande ar afven vid varjspetsens sankning emot underlifvet eller benen. Betackningen btfr saledes ses under en triangels form, hvars bas alltid faller pa fiendens anfallstafla, och svarar mot dess utstrackning; den motstaende vinkeln ar bada klingornas skarningspunkt. Den ena af de omfattande sidorna, i namde triangel, utgo'res af armen tillsammans med den del af vapnet, som ligger emellan handen och klingornas skarningspunkt, den andra af dessa sidor utgtfres af den del af fiendens vapen, som, ifran denna skar ningspunkt, tankes utdragen traffa min anfallstafla. Om fien dens angrepp afbdjas, eller han icke iakttager koncentricitet

81 509 i sin rtfrelse; faller den imaginsra baslinfen utom min kropp. Jag ar saledes i samma mon skyddad, som jag fdrstorar denna bas, dock sa, att jag sjelf alltid inskrsnker mig inom gransen af min muskelsfer och ej viker ur linien. Att klingans bredd samt handledens vinkel dkar betackningen ar fdrut redan anmarkt. Tvenne faktande hafva s ledes hvar sin triangel att afse, och stika ssledes enhvar att fa sin bas svarande mot sin egen anfallstaflas utstrsckning, men att derunder fa basen i sin fiendes anfallstafla sa ftjrminskad, som mojligt. FiJr att vara skyddad m ste saledes alltid den vinkel, som bildas af den imaginsra baslinien och fiendens klingas spets, falla utom anfallstaflan, det vill saga, att basen maste motsvara anfallstaflans utstrackning i alia planer. 6. Om Enhel vgruriderna for Vapenforing. Likasom, i den pedagogiska gymnastiken, en fullkomlig enhet (harmoni) m ste finnas, eller sdkas, mellan alia kroppens delar, ^sa m ste afven, i militsr-gymnastiken, en sann harmoni vara icke allenast mellan dessa, utan afven mellan dem och vapnet samt motstandaren. Haraf uppstar: a) likstammighet mellan vapnets delar; b) likstammighet mellan kroppens delar; c) likstammighet mellan kroppen och vapnet. Yapnet ar ett enda helt, men bestar, enligt hvad forut blifvit anfordt, i anseende till fiendens anfallstafla, af tvenne hufvuddelar: anfallsdelen och ftfrsvarsdelen. Den fdrra g r vanligen fran halfva klingan till spetsen, den sednare fran midten af klingan till fastets knapp. Dessa bada sta dock i fullkomlig likstammighet till hvarandra i rdrelsen, pa det satt att vapnets anfallsdel alltid rigtas i rat linie mot fienden, det vill saga, kortaste vagen emellan de bada stridande, men fdrsvarsdelen fdres till anfallstaflans yta, d. v. s. i tvarlinien (diagonalen) till anfallslinien (rata linien) mot fienden. I anfallet fores vapnet ssledes, raknadt ifr&n utgangspunkten, i axelleden af den arm, som ftfrer detsamma, i rat linie till

82 540 midten af anfallstaflan, eller till stfltpunkten fiendens anfallstafla; men i fdrsvaret fdres fdrsvarsdelen af vapnet i diagonalen (tvcirlinien), och anfallsdelen bibehalles i raia linien. Pa delta satt kan vapnet anses vara elt till sig sjelft, om spetsen i angreppet alltid rigtas mot den narmaste punkten p5 fiendens anfallstafla, och handen alltid fdrer fastet s, att fienden icke kan vinna den fdr honom narmaste punkten pa den andres anfallstafla, emedan han ntidvbndigt maste ligga p5 endera sidan af dennes vapen. > Som blott en enda rat linie kan finnas mellan dessa b5da punkter, sa m3ste den, som gdr sitt angrepp, i rsta linien, tvinga motstandaren ur densamma, d. v. s. att denna maste gdra en vinkelrdrelse mot rata linien, antingen hdgrc eller lagre, antingen till hdger eller till venster, om densamma. emedan tvenne rata linier icke kunna tankas pa samma gang liggande emellan tvenne de samma punklerna, ty klinga kan icke tranga in genom klinga eller faste, och maste saledes vara p& endera sidan, Ofver eller under motstandarens klinga. Da nu betackningen, enligt fjerde stycket, utgdres af den imaginara basliniens ratta motsvarighet till anfallstaflan, s5 ms- Ste enheten emellan vapnets anfalls- och fdrsvarsdel, alltid iakttagas; likasom enheten mellan vapnet och kroppen samt mel lan de begge stridande. Foljden af denna enhet, mellan alia kroppens delar och vapnet, ar enhet mellan hvarje rdrelse serskildt; d. v. s. att det ena tempo befordrar det andra. Enheten mellan de stri dande Ster afser icke allenast det fdr hvar och en erforderliga afstsndet till motstandaren, utan ock dfverensstammelse i afseende till tempo och begagnandet af de afvikelser, som, & ena eller andra sidan, gtiras mot enheten i anfalls eller ftirsvarsrtfrelserna.

83 FJERDE AFDELNINGEN. GRUNDERNA FOE MEDIKAL GYMNASTIK.

84 INNEHALL: 1. Forhdllandet emellan ahtif och passiv r or else. 2. Den passiva rorelsens fore trade i sjuktillfallen. 3. Sjuhdomstecknen. 4. SjuMom och sjuhtechen, 5. Nervsystemets sjukdomar, 6. Blodsystemets sjukdomar. 7. Sekretionssystemets sjukdomar. 8. Muskelsystemets sjukdomar. 9. Hud- och feber-sjukdomar. 10. Skelettets sjukdomar. 11. Sjukrorelsernas qvantitet 12. Sjukrorelsernas qvalitet

85 FJEKDE AFDELNINGEN. I. Forhdllandet mellan akliv och passiv rorelse. M ngen, jag vet det, har belett det uttrycket passiv rb'relse, emedan all rdrelse maste vara aktif. Den Ur det visserligen i anseende till organismens inre, allm^nna varande, men icke i anseende till individet sjelft eller till gyranasten; annars skulle det fo'rra ensamt, utan den sednares psverkning, kunna bestamma alia sina delars afandring, bade i yttre stallningar och inre muskelaktioner. Skiljnaden emellan aktiv och passiv gymnastik torde kunna jemfdras med olikheten mellan rdrelserna (af viljans organer) af armar, ben, hals och rygg, sasom viljans verktyg och rorelserna i lungor, hjerta, tarmar, m. m. s&- som vitalitetens verktyg; men likasom dessa sinsemellan hafva ett oafbrutet samband, sa finnes afven en inre fdrening i verkningarne af aktiv och passiv rdrelse. Huru verkar gnidning (frottering *) pa en rheumatisk akomma, huru akning pa en ailment ftfrsvagad konvalescent? Aro desse patienters rdrelse icke rent passiva, i anseende till den yttre vehikeln? Sjukgymnastikens rb'relser kunna, i enlighet med hvad vi nyss anfdrt, indelas i 3:ne slag: a) belt passiva: b) halft passiva och c) aktift-passiva. Vid fdrra slaget Sr subjektet alldeles i hvila, belt eller halft liggande (vid strykningar, rullningar, malningar m. m.), belt eller halft sittande (vid brdstlyftning, flygning m. m.). Vid andra slaget ar subjektet vanligen st ende, sittande eller liggande, men g8r sjelf en vinkel i arm, ben, rygg eller hals (sidvridning, knabtfjning). I tredje fallet ^r stallningen 1 ) Galenus, Greklands siste store Lakare, foreskrifver friktioner, sasom sjukgymnastik. Han indelar dem i fyra olika grader af styrka; men olyckligtvis aro formeri^a af forntidens medikal-gymnastik en hemlighet for oss; och detta kan till en del ursagta och forklara den liknojdhet, som sednare arhundradens store lakare haft, att Sterupplifva den samma, och att de atnojt sig med att endast omtala den, sasom ett fenomen i lakare-konsten och dess historia. Ling. Ill. 33

86 544 p5 kna eller med delade ben, eller framstupa, eller ps knset liggande, sittande eller staende, hvarvid subjektet gtir starkare motstand, dubbla eller tredubbla vinklar. 2. Om den passiva rorelsens foretrade framfdr den aktivcij i sjuktillfdllen. Yi hafva sagt, i sjette stycket, att endast en mekanisk grundform gifves fdr v3r organism, att saledes den ro'relse, som gymnastiken kan bibringa, ar blott en till organismens id6, men betraktad fran den yttre vehikel, som effectuerar rtfrelsen, kan den antingen ske af var kropp sjelf, eller af en annan pa den samma verkande kropp. Den fdrra rdrelsen kallas da aktiv, den andra passiv, men effecten, af dem Mda, blir motsatt (Se sjette stycket); ty den aktiva rdrelsens qvot blir mera passiv ocb den passiva rflrelsens qvot blir mera aktiv rdrelse. Det maste sa vara; ty annars skulle organismen antingen rent af skakas fdr valdsamt eller ocksa allsintet. Den utbredning, som den aktiva rdrelsen bar, kan bli fdr stor, om den ej inskrsnkes af passiv motverkan; sa ock den pas siva rdrelsen. Denna skulle blifva fdr ringa, om den icke, genom lifskraftens vackande, utbredde sig i delarna af orga nismen, medelst blodets omlopp, nerverna, m. m. Sasom frisk bar individet rdrt sig aktivt, fran dag till dag, fr n ar till r. Da detta Snda icke fdrmatt bevara kroppen fran ett abnormt tillstand, antingen den kommit deri ge nom lange eller hastigt samlade ocb fdr halsan menliga intryck; s& bar den aktiva rdrelsen upphdrt att Sga fdrdelar fdr denna kropp. Har vidtager den passiva rdrelsen, antingen belt ocb bsllet eller till en viss del, ifall abnormiteten ar lokal, ocb icke allmant ingriper i systemet. Om den aktiva rdrelsen brukas efter en fdrsvagande akomma, feber, diarrhe o. s. v.; skulle mattbeten dkas allt mer, ocb recidiv uppst. Derfdre se vi af erfarenbeten, att nagra dagars hvila oftast botat smarre Skommor, utan vidare atgard, om magen tillika skonas fr3n sin vanliga aktivitet.

87 515 Anstrangning kan vacka kramp, kasta blodet at brb'st, hufvud, o. s. v., fdrorsaka nervskakning, andtappa, onaturlig svettning, kyla, m. m. Och som sjukdomstillstandet ar raotsatsen till halsotillstandet, s5 maste den passiva rflrelsen vidtaga, da den aktiva icke magtat hafva eller fdrekomma abnormiteten; likasom i kemiskt afseende, sjukmat maste begagnas, icke hvarje slags fodoamnen i allmiinhet. Eller huru skulle man kunna bestamt rigta inverkningen antingen at andedragtens eller matsmaltningens eller blodomloppets organer, om jag lat den sjuke spanna de delar, han i en aktiv rorelse m ste begagna, det ar alia viljans organer? Dessa inverka ju pa de vegetativa; men ps hvad satt? Jo, endast sa lange till de sednares ftfrdel, som dessa kunna gdra behdrig reaktion. Sedan blir inverkningen menlig for dem. Att med hufvudet gdra en stark rdrelse, d. a. satta halsen eller ryggen i stark vinkel, da blodet ar at hufvudet, vore att befordra det onda; att gdra ett sprang, en lyftning under andtappa o. s. v. vore lika menligt. Vid abnormiteter ar den naturliga verksamheten antingen nedstamd eller dfverspand; den kan endast passivt alerbringas, till sitt urtillstand; ty den bar aktift kommit derifran. Da helsa ar likstammighet i delarne, s& maste delar, som aro i disharmoni, genom yttre inpuls 5terbringas i harmoni; ty, genom sin egen verksamhet, hafva de upp den asyftade barmonien, allt mer och mer, likasom, under s5 kallade friska tillstsndet, grundabnormiteten i kroppen ofdrmarkt befordrar dennes fdrfall, just emedan barmonien alldrig efterstrafvas. Att den passiva gymnastiken afven ar fdrmonligare till diagnostiken inses latt; ty genom den aktiva uppsts endast eller merandels de abnorma verkningar, som patienten redan erfarit; likval bdra desse undersdkningar vanligen vara till en liten del aktiva, fdr att tvinga kroppen att angifva satet fdr sjukamnet. Gang Ster anses visserligen i den pedagogiska Gymna stiken vara den fdrsta och naturligaste af alia de rdrelser, deri

88 516 innefattas, men i medikal-gymnastiken ar den en tvetydig hjelpare. Lakare saga val i allmanhet: ))Tag rorelse; ga, ak eller rid!)) Men huru Sndldst olika ar icke dessa tre rorelsers inverkning? Den fdrsta fullt aktiv, den andra fullt passiv, den tredje aktift passiv. Gang ar en Sndring, omflyttning (locomotion), tillhtirig den fullstandiga, lefvande organismen. Den uppst&r genom kroppstyngdens O'fverflyttande framat ifran ena foten till den andra, och dess hastighet afandras saledes efter den mer eller mindre till rat vinkel narmande stallning mot planet; ju fortare man vill ga, ju mera maste kroppen luta framat, och saledes vinkeln spetsas. Gang, sasom ensamt sjukmedel, ar sallan nyttig, am ej patienten fdrt ett stillasittande och fran friskar fuften utestangdt lefnadssatt. Bland sjuklingar a Gymncfstiska Institutet hafva msnga varit, som pa lakares inradan, gatt ett par svenska mil om dagen, och alia hafva blifvit samre deraf, i synnerhet i lungorna. Delta liknar den kur Herodicus ftireskref sina patienter, da de skulle ga fran Athen, genom Megara till Elevsis, vid pass sju svenska mil, utan hvila och mat. Hippokrates, hans larjunge, fdrebradde honom derfdre, att han dodat sina {ross-patienler, ge nom Wr mycken gang. Om gang, sasom sjukrdrelse i allmanhet, vore s anvandbar till halsans atervinnande, som man tyckes tro; skulle val fa blifva angripne af de sjukdomar, mot hvilka man anbefaller den. Ty den rdrelse, som enhvar gjort, allt sedan han slutade krypa, horde val vara ett forvaringsmedel mot en dkomma, om denna rdrelse sedan skulle kunna vara botemedel for densamma? Det ar just derfdre, att vi alltid och snart sagdt uteslutande gdra denna rdrelse, som den ar mindre gagnelig; ty den fdrdker disharmonien emellan organerna allt mer och mer, genom ensidigt styrkande af kroppens nedandelar. Att ga nalurligt ar nyttigt fdr en frisk kropp; men denna nalurliga gang frambringar en helt olika vinkel mot planet, an den, som var belefvade gang tillster. Bondens lufsande gang ar naturlig och halsosam, just derfdre att kroppen gdr den efter sitt eget behof, icke efter yttre omstandigheters lagar. Nar man gar alldeles rak, med

89 517 l5nga och hastiga steg; arbetar kroppen sjelf emot den jemnvigt i omloppet, som den, genom gangen, naturligen sdker befordra. 3. Sjukdomslecken. Allt p5 jorden maste farandras. Delta iir en nodvandighetslag, som S ena sidan uttrycker det osndeliga i verldsstyrelsens vssende, och andra sidan belecknar det Sndliga uti allt jordiskt. Saledes m&ste Sfven alia menniskans njutningar och lidanden afvexlas, genom tidsskiften. Haraf beror ock ntidvandigheten af sjukdomens foriindring, hvilken uppenbarar sig, dels i ombytliga sjukdomslecken, dels i fdrsnderligheten af den allm^nna, medikala behandlingen, da den skall bringas till subordination under naturens eviga Grundlagar. Sasom orsaker till denna foranderlighet kunna foljande angifvas: I) jordens inre vulkaniska ftirandringar, hvilka alltid medfora klimatets fdriindring, sasom en yttre foljd; 2) jordens politiska fdrsndring, medfdrande till yttre foljd lefnadsssttets fdr^ndring, icke allenast hos menniskan, utan afven hos djuren, saval de hustama som de vilda, hvilka sednare allt mera undantrangas af mennisko-racen. Dessa begge orsaker tillhopa utgb'ra en enda, betingande och motsvarande sjukdoms-ftirandringen i det hela, tankt sasom dess naturfdljd. Utan sadana skal vore den blott en vidskepelsens skrackbild eller okunnighetens skald. Som nu det ena klimatets folk utbyter icke allenast se der och fodoiimnen, med det andra, utan afven till och med klimat, Stminstone i secundart afseende; sa msste sjukdomsbehandlingen, som i det ena klimatet giiller, ett halft artusende sednare vara anvandbart i ett annat land, fasten delta skenbarligen Sr skildt ifran det fo'rra, bad i luftstreck och folklynne. Jag vill fdrklara mig tydligare. Greklands himmel, mild men ren och afvexlande, har pa afstand likhet med Europas nordiska klimater, sedan dessa undergatt en s& betydlig minskning i vintrarnes kold. Emellan sddra verldens brsnnande kryddor och Nordens tarfliga vexter ligger Greklands vegeta-

90 518 lion, som en mellanlank; hvad, som i landets fodosmnen och afkastning saknas motsvarigt, har, genom verldshandeln, blifvit ersatt, och till stdrre delen verkat ett nbrmande af det nordiska temperamentet till Orientens, dock sa, att vi fstt dess negativa, icke dess positiva valfards-tillst&nd; derfore behofva vi, mer an n gonsin, Grekens fordna helsomedel, Gymnastik och bad. Allt, som var organism i ofrigt framter, Sr en foljd af dess inneboende krafter, hvilka vi, med ett kollektift uttryck, kallat grundformer; och denna foljd har saledes, i dessa, sin orsak. Men fdljden m ste, till sitt vbsen, vara annat, an orsaken sjelf; saledes maste ocksa Sjukdomens form eller foljd vara annat Sn Sjukdomen sjelf i sitt upphof. En Sjukdom, siiger man, kan vara hunledd genom ytlre inverkning pa organismen, eller ocksa genom organismens egen inre disharmoni, vare sig medfodd eller icke. Detta satt att betrakta sjukdomen Sr ett pathologiskt begrundande, som visserligen tillkommer en sann lakare; men icke kan man alltid anse den ytlre orsaken sasom verkligt ledande till sjukbehandlingen; ty det kan endast sjelfva organismens tillstand vara, och dess rubbning dr sjukorsak; dess sjuklecken dr foljd. Skulle den yttre inverkningen ensamt antagas, som sjukorsak; sa borde man afven antaga att hvarje organism eller atminstone en och samma organism skulle lika och alltid erfara en och samma yttre inverkning, tankt i samma grad. Detta motstrider sa val erfarenheten, som begreppet om det oandliga af organismens vexelfo'rhsllanden till sig sjelf, och organismernas till hvarandra. Ftfljderna af en svar fdrkylning, en stark stot blifva saledes olika, efter den sjukes olika kroppsfdrhallanden, fdre dessa angrepp. Da vi antaga att de tre grundformerna liktidigt framtrada, i alia menniskoorganismens fdreteelser, och att dennas olika fdrhshande, till sig sjelf, beror af de trenne grundformernas olika fdrhallanden till hvarandra; ss maste fenomenerna, som uppkomma, genom detta deras vexelvalde, vara alldeles

91 549 olika, icke allenast till organisraen sjelf, sasom Ett Helt, utan afven i anseende till dessa tre grundformers inbdrdes skenbara framtradande. Blandas dessa foreteelser s, att stundom den ena, stundom den andra grundformen tyckes skiftesvis, eller liktidigt, fasten pa olika punkter, framtrada; da Sr organismen annu icke uti full ojemnvigt, och detta ar mera ett sjukanlag, an en sjukdom. Men nsr den grundformen, hvilken sjukdomen, s som oi^sak, tillhtfr, blifver undervigtig; d& framst r sjuktecknet, sssom fdljd. Man skulle kunna tro, att sjukorsaken kunde hcinfdras till den OfvervSgande grundformen; men dess Ofvervigt Hr, sssom vi redan sagt, blott en fdljd, och blir ssledes endast ett sjuktecken; den tmdervigliga grundformen ar den felande; och i felet ligger sjukorsaken. Harigenom tyckas de fordna begreppen, om en hela kroppen genomgripande kraft och kraft- Itishet (Stheni och Astheni), blifva mindre sakra. Om vi antaga att organismens fortgaende beror af de tre grundformernas samverkan till Ett enda Helt, eller af konflikten mellan lif och materia, eller den mellan olika krafter fortsatta striden, hvilket allt till sin ide ar detsamma ; sa maste likval organismens helsotillstand bero af dess delars likstammighet, och en sjuklig Ofverkraft, hos den ena delen, antyder en sjuklig svaghet hos den andra; ty sa lange verkan och motverkan aro i normalt ftfrhshande; fortgar organismen, som ett harmoniskt Helt. Det ar ssledes svagheten, hos den undervagande delen, som, till en viss grad, gtfr mojlig Ofverstyrkan hos en annan, hvilken icke, ifran sitt forsta moment, kunnat tilltaga, om den andra delen slrax kunnat motverka den. Enar sa ej skett, framtrader ojemnvigt d. v. s. sjukdom. SS ledes ar det icke styrkan i aderhinnorna, som gdr att blodet stockas t en viss del; ej heller ar det sagdt att det ar en motsvarande svaghet i de narmast anliggande delarne, som secundart fdrorsakar detta, utan sjukdomen sjelf, framtradande s som egoistisk, och sa medelst partiel lifsprocess, i ett organ, motsvaras af en anorganisk tendens i ett annat. Sjukdomen, sssom orsak, tillhfjr vanligast en enda grundform, och visar sitt tecken afvenledes genom en enda grund-

92 520 form,' fast denna icke Sr densamma, som den forra; denna sjukdomsform kalla vi Enlecknad. Men om sjukorsaken tillhtlr en enda grundfornj, och dess tecken rdja sig i de tvenne andra, eller ocksa i alia tre grundformerna, ds kalla vi den Flerlecknad. Sjukorsaken kan val ocksa tillhdra mera an en grundform, dock tillhdrer i de fiesta fall dess upphof en enda, och det Sr da pa denna, som uppmarksamheten fdrst bdr Vcindas. Oftast Sro likval sjukdoms-fallen sa beskaffade, att det Sr nddigt, att fdrst undanrddja den sekundara sjukorsaken, fdr att sedan desto Idltare kunna hafva den primara; likasom man, i samma Sndamal, ofta Sr tvungen att vacka andra sjuktecken, an de, som redan framtradt, fdr att derigenom nedstamma de fdr handen varande. Yid flertecknade sjukdomar torde det i allmanhet vara sakrast att sist tillgripa den mekaniska inverkningen, och begagna den kemiska, under det sjuklingen ar svagast. Skalet hartill ligger icke deruti, att den kemiska agenten, vid dessa fall, ar uteslutande verksam, utan deruti, att den mekaniska agenten, under hvilan lemnad hell och hallel till blott sina inre animala funklionei' jar mera intensitel, an da kroppen rdr sig bade med de animala och de mentala mekaniska organerna, sasom under frisktillstandet. Namde agent kommer dymedelst i jemnvigt med den kemiska, hvilken, genom det ringa matt af frammande amnen, som den sjuke fdrtar, nedstammes till mdjligaste minsta qvantitativa inverkning, och saledes svarar mot den till hdgsta passivitet inskrankta me kaniska inpulsen. Detta rdjes annu mera sa val hos friska, som hos sjuka uti somnens valgdrande fdljder. Fysiologer hafva pastatt, att sdmn intraffar genom blodets strdmmande till hjernan, och man skulle tro att det vore sa, emedan man blir tung i hufvudet, nar man behdfver sdmn, den mentala kraften liksom domnar. Harvid ar dock att anmarka: Om blodets strdm mande till hjernan gjorde sdmn, skulle 4) alltid den sdmnige fa hufvudvark, hvilket snarare intraffar, nar man sofver fdr mycket; likasom da man ater och dricker fdr mycket. Annars plar en 15ng sdmn tvartom styrka och latta nerfsvaga och

93 521 alia sjuka cller tillfrisknande personer. 2) Afvenledes skulle (jfre och nedre extremiteterna vara kalla pa den sofvande, hvilket ar just en motsats; ty den, som fryser om dessa, nsr han sitter eller star, blir vanligen varm om dem, nsr han kommer i sdmn. 3) Skulle somnen, utom hvilken intet lefvande kan lefva, denna sdmn ma rhcka under dygn, m5- nader eller en hel arstid sasom ett ersattningsmedel fdr uttdmda krafter, vara en ensidig funktion af blodet, da kunde den icke vara styrkande; ty all ensidighet i funktionerna tfr sjuklighet, sasom vi fdrut yttrat. Lethargi ar ensidighet i blodets lopp, derfdre Hr den en sjukdom. Enligt var tanka ar det endast en fullkomlig aktivitet i det animala, och en molsvarig passivitet i den mentala mekaniska agenten, som gtir den kemiska och den dynamiska GfvervSgande, och dymedelst uppstar somn. N^r alia viljans organer hvila, maste &fven det animala systemets muskier komma i helt annat fdrhallande, an da de forra rdras; ty, som vi fdrut sagt, verkar det yttre pa det inre. Saledes Sr ryggradens muskelaktion vid stsende, sittande, gang m. m., tillrscklig, att verka pa nerf och ader m. m. 7 emedan dessas storsta stammar ligga narmast ryggraden. Annars skulle rorelse och stillast ende verka lika pa var organism, hvilket vore en motssgelse. Vi se att aktif ro'relse sto'rer sdmn; hvarfdre ocksa Lethargi ofta kan botas genom mekanisk behandling. Den passiva rflrelsen deremot, vaggning, akning o. s. v., sdfver af samma skal, som ftirut ar anfdrdt. Att drdmmar kunna uppkomma genom blodets ojemna ftjrdelning, medgifves gerna; derfdre plar ocksa den sdmn icke styrka, som njutes under drdmmar, och derfdre Stfdljes en stark feber af yrsel; ty att yra ar att drdmma vakande. 4. Sjukdom och Sjuktecken. Sjukdomstecknet m ste blanda, emedan all sjukdom inverkar p5 den dynamiska grundformen, hvilkens vexelvalde msste fdrhdjas, i mon som sjukdomen tilltager: och dymedelst rtfjer sig Lifvets strid med materien annu bestamdare. Indi-

94 522 videts yttre former (den kemiska och mekaniska) framtrada, den ena i sin undervigt, i allt mindre och mindre vinklar och radier emot det dynamiska, och den andra deremot i sin Cfvervigt i allt storre och storre vinklar och radier. D5 nu den undervigtiga polen (K eller M i vsr anfdrda symbol) nsrmar sig till D linien, tyckes sjukdomen hafva sitt ursprung i det undervigtiga K eller M. Men detta Sr oftast skenbart, icke verkligu Lifskraften (det dynamiska), sokande st^ndigt att motverka materiens totala fo'rening med sig, likasom utskjuter at den sida, der det sig nmrmande K eller M ligger; derigenom blifver det dynamiska sjelft ftirsvagadt; men den sig nsrmande undervigtiga linien (K eller M) vinner i sin intensitet gonom detta dynamikens meddelande, och utom hvilket den annars skulle, sasom en ensam kraft, upphafvas, d. a. sdndras fran punkten A och organismen dyniedelst upphdra att handla sasom ett fullstandigt Helt. Ett dylikt sjukdomsfdrhallande kallar man nervslag, och ar, sasom sadant, mera partielt. Om ater, i motsats hartill, K eller M linien skulle fdrtrsnga D linien, och skilja densamma fran sitt ur sprung, ss kallas ett sadant fdrhallande blodslag, och ar ofta mera universelt och dymedelst dddande, i fall dess orsak ej varit yttre vald och saledes mera partiel. Som de tre grundformerna icke allenast yllra sig i organismens inre ekonomi till dess sjelfbevarande, utan afven bdra svara till de yllre medel, som pa organismen anvandas och af densamma emottagas, sa maste dessa medel svara till organismens bestand, och vara enlige (analoga) med dess inre grundformer; heist intet fenomen kan uppsta, utan genom dessa tre grundformers vexelverkan. Men likasom lifvet (det gudomliga) ar det enda verkliga, sa ar den dynamiska grundformen typen fdr de tvenne andra; ty om den icke vore det, skulle materien dfvervaldiga lifvet, vid minsta ojemnvigt i or ganismen, och allt skulle, fdrutan lifvets motverkan, fdrvirras eller fdrintas. Ja, detta valde hos det dynamiska framtrdder annu tydligare hos hafvande qvinnor; men tydligast i den meddfddda antipathi, som vissa individer i all sin lefnad hafva fdr vissa djur eller ting, hvilken ofta i hdgsta grad yttrar sig

95 523 genom det ena eller andra sinnesverktyget; dock allramest framtrsder ftirenamnde dynamik uti sexualforhallandet; ty i delta bar det sin hdgsta verkliga lag. De fiesta misstag i kurer hafva sin grund i den ftirvexling, man gjort, af sjukdomen sjelf och dess tecken eller vilkorliga angifning; oeh da sa m nga larde man misstagit sig hari, torde afven de meningar, som har yttras, ^ga ratt till billigt ofverseende, i hvad dem gtires behof deraf. Vi vsga derftfre saga alt, en^r den dtjnamiska grundformen ar den htigsta agenten, da framstsr sjukdomen under mekanisk form. Yerkar det mekaniska starkast, tager sjukdomen det kemiskas skepnad; och ar det kemiska hufvud-agenten, da visar sig sjukdomen i dynamisk potens. Saledes g6r skriimset, gladje ; vrede (dynam.) antingen en ofverkraft i musklerna, eller ocksa betar det all krafi (mekan.). Sammaledes gdr rorelse att valmaende, matsmallning, somn uppsta. En fdrstrackning, en stdt (mek. retmedel) verkar afven mekanisk hsfning af delarne med dess hufvudverkan: inflammationen med hetta och rodnad, tillhdr dock mera organismens kemiska an meka niska yttringssatt. Och kemisk inverkning af spirituo'sa Hmnen, af retmedel o. s. v. har alltid ett dynamiskt kannetecken af liflighet eller matthet, styrka eller slapphet, o. s. v. Delta framstar sa i sjukdoms, som i helsotillstandet; dock mest i det fdrra, emedan all sjuklighet ar ojemnvigt, och ofvervigten hos det mest framtrsdande fenomenet maste oka undervigten hos de andra eller ocksa i motsats, dessa sa starkt motverka, i fdrenad dubbelhet, att intet resultat blir af den potenserade kraften; dylika fall antyda en hdgre rubbning i organismen. Som det icke finnes n gon absolut sjukdomsform, utan blott individuelt-relatif, s kan det icke heller gifvas nagot absolut lakemedel emot nagon sjukdom. Gymnasten kan sa ledes icke behandla en organism efter nyck eller mod. Han m&ste akta sig for att blindt tro pa n gon viss rdrelse. All rdrelse dfverdrifven verkar motsatt till dess ide. Sjukdomar anlaga lynnet af klimat och lefnadssatt; ty de aro barn

96 524 af dessa. Norrland bar fatt frossa, som aldrig fdrut var der kand. Milda vintrar hafva troligen ditfort frossan. Yi hafva i foregaende stycke indelat sjukdomar i Eniecknade och Flerlecknade. Vi hafva afven i delta stycke sagt att sjuktecknet vanligast framtrader under en annan grundform, tin den, hvilken sjukorsaken tillhar. Harifran undantagas alia af yttre vald vallade mekaniska, eller af kaustika, kemiska medel beverkade fdrhndringar i organismen. I sadana fall framtrader alltid sjukorsak och sjuktecken i samma grundform; ty dessa gifter sta i ho'gsta strid till var natur, likasom ett yttre vald i mekaniskt hanseende. Bada Sro ftirstorande. De fdrras strid med den kemiska agenten i var organism och de sednares med den mekaniska blir saledes desto synbarare. De kunna icke dtiljas under en annan grundform, och igenkannas derfdre ss latt. Ocksa Sr den mekaniska behandlingen lika litet den vhsenteliga i fragan om en forgiftning, som den kemiska vid en slot. Krakning eller uttdmning, vsckt genom kemiska motmedel eller Antidoter, iir vid den fdrra lika oundghnglig, som, vid den senare, de mekaniska hjelpmedlen, hvaribland manipulationer Sro de enklaste och straldusch rn. fl., hvilka verka pa ett sammansatt (kemiskt mekaniskt) satt. Vi hafva fdrut sagt att sjukorsaken icke far beraknas ifran de yttre fientliga fdrhallanden, hvari organismen kan tankas, utan dess vasen bestammes endast efter det salt, hvarpa den, i sjelfva organismens yttre eller in re delar, framtrader; saledes ar icke en stdt att anse som mehanish orsak i organismens rubbning: ty delta leder, som vi fdrut sagt, blott till ett fjermare pathologiskt begrundande. Det ar den af det yttre angreppet uppkomna blodstockning, m. m. som betecknar sjukdomen, som orsak. Skulle man dfverskrida denna inskrankning vid sjukbestammelsen, da finnes ingen grans fdr sjukformerna; emedan hvarje orsak ar sjelf fdljd af en annan fdregaende orsak, och denna ater fdljd af en annan orsak, och sa vidare tillbaka. I v5r organism kan ingen fdreteelse uppsta, utan genom de trenne grundformernas vexelverkan; och alia likartade fenomeners olikhet gradvis sinsemellan uppstar genom den olikhet,

97 525 som gradvis fiones emellan de orsaker, som beverka fenomenet. En Rheumaiisk akomma ar kemisk ojemnvigt (i blodkarlen o. s. v.), men den yttrar sig mekaniskt; Ogat far kramp; armen domnar eller fdrlamas o. s. v., men i tillfrisknandet framtr^der den kemiska urformen sjelf: (Jgat rinner, armen svulnar. En lamhet, som uppstatt genom forkylning, anses vanligen som ett mekaniskt fel; men det Sr kemiskt, enligt hvad vi forut sagt, och den hafves mekaniskt, genom gnidning, borstning, strsckning, dusch, o. s. v. 2 ). Fdrstoppning, harledd af mekanisk undervigt, den peristaltiska rorelsens fdrminskning, kramp eller dylikt, hafves genom ett Laxativ. Fdrstoppning, harledd af kemisk orsak, brist eller dfverfldd pa galla, slemsamling m. m., hafves genom den mekaniska vehikeln Hufvudvark, fdrorsakad genom blodets kastning 5t hulvudet, kan vara b dp kemisk och mekanisk, och kan ofta nog genom me kanisk inverkning hafvas, ja, ofta blott med att binda ett klade hardt om pannan. Men nar sjukorsaken stigit till sadan hdjd, att den dfvervaldigar organismen, da intraffar samma fall, som vi nyss fdrut sagt om v ldsamma slag och starka gifter, det namligen, att sjuktecknet framtrader i samma grundform, till hvilken den, s som sjukorsak, hdrer; salunda har en stark rdtfeber alia sjuktecken i den kemiska grundformen, till hvilken den sssom sjukorsak ocksa hdrer. Giktanfallet, i sin hdjd, har fdrstopp ning, krakning m. fl. kemiska tecken; men, i en mindre grad, yttrar den sig mekaniskt genom styfhet, kramp o. s. v. 5. Nervsyslemets Sjukdomar. DS det ar vigligt, att, i rattan tid, fdrekomma organismens dfvervaldigande, ss msste det vara af ndden, att strax inse p& hvilkendera af organismens grundformer, man, redan 2 ) Att afven kemiska medel i dylika fall kuana vara hjelprika nekas har med icke. Vi hafve endast velat angifva en allmiinlig regel, att vidare profva och utforska, niir den eua, eller andra, af de stora agenterna, fdretriidesvis och forst bor anvaudas.

98 526 i sjukdomens fo'rsta stadier, btfr inverka. Vi vilja derfdre till Gymnasters ledning gora nagra framstallningar i delta Smne. Som vi fdrut anmarkt, i ett foregaende stycke, gifves det, i var organism, trenne systemer, som motsvara dess trenne grundformer, n^mligen cirkulations systemet, som forestaller den kemiska grundformen; nervsystemet, som afbildar den dynamiska och muskelsystemet, som nhrmar sig till den mekaniska grundformen, och da hvar af dessa systemer hafva sin hufvudpunkt i en viss del af organismen, fasten alia, likval i sin inre betydelse, tillhopa utgflra dennes Enhet; sa maste dessa trenne systemer, i sitt yttringssstt, hafva en viss likstammighet sinsemellan, savsl i helso- som i sjuktillstandet. SSledes, likasom blodets lopp, i fdrhallande till hjertats aktion, i dess sjukdomar antingen ar f(5r starkt eller fdr ringa, och musklernas verksamhet, i underlifvet, antingen kan vara fdr slappt eftergifvande eller krampagtigt hopdragande, hvilket likaledes uttrycker en excentrisk (periferisk) eller concentrisk ofderdrift; s kan afven verksamheten i nervsystemet, med hanseende till dess hufvudorgan, hjernan, vara antingen ftir mycket concentrisk eller excentrisk. Om lakare benamt dessa tvs olikheter Stheni och Astheni kan har vara lika mycket; dock torde den anmarkningen bdra gtjras, att, enligt hvad vi redan sagt, (Jfverstyrkan i den ena delen icke ar positif utan blott relatif; ty den skulle icke uppsta om den del, hvilken reaktionen tilihtfr, kunde uppfylla sitt andamal, och, det ar s ledes dennes svaghet, som gijr den andras Ofverstyrka. Yi erfara detta vid ett slag, eller en lange uthsllen rdrelse, d5 kramp angriper en viss muskel. Sadant intraffar icke, sa lange denna muskels antagonist eller coagent har behoflig styrka. Yi vilja har genomga de hufvudsakligaste sjukdomsformer, som yttra sig i fdrenamnde trenne systemer af var organism, och vi bdrja med nervkrampor. Af hvad vi sagt, om en onaturlig concentricitet eller excentricitet i nervsystemet, torde enhvar fdrsta, hvarfdre en nervsvag och en nervretlig person m ste behandlas olika. Den forra ar i ett dfverdrifvet excentriskt den andra i ett dfverdrifvet concentriskt tillst nd. PS

99 527 den fdrra m ste alia manipulationer p5 extremiteterna bdrjas vid deras ytandar pa nervutbredningarne, och pa samma vis fortscittas upp t 7 dfver brostet, mellan refbenen anda bak emot ryggmergen och uppat nacken. Den sednare deremot far afledande rdrelser /ran axel till fingerspetsar, fr n land till t3spetsar, fr n brtist till Ijumske, fran hals till mage, fran hufvud till kors, fran rygg till magens framdel o. s. v. Dessa manipulationer skola naturligtvis fdrenas med sadana stallningar, som den sjukes inre lidande bestammer: med lyftning under armarna eller lindrig pumpning af brostkorgen, eller jemnt anliggande tryckning ofver underlifvets sidor o. s. v 0 hvartill Gymnasten bdr bafva trenne medbjelpare. De vanligaste akommor, som hos dylika sjuklingar intraffa, Sro brosttryckning eller svindel under manipulationerne; hvarf(5re Gymnasten b(5r med de lindrigaste diagnostiska (unders(5knings) rdrelser, och i afandrade stallningar varsamt bemoda sig att utrdna, hvilka delar vid rdrelsen fdrorsaka namnde lidanden, fdr att derefter inskranka omradet fdr manipulationen. Vi vilje uplysa detta med ett enda exempel; Frdken 32 r gammal, som, under en nervfeber, tillika fatt en svar brdstsvulst, och derfdre lange maste ligga i en och samma stallning, hade, genom detta dubbla lidande, blifvit sa nervsvag, att hon, annu tva ar derefter, icke t^ite den allra minsta berdring pa n&gon enda punkt af hufvud, hals, brdst, rygg, mage, skullror, arm eller lar, utan att qvafvas deraf. Efter en lang undersdkning befanns andtligen, att hon, ifran armbage till fingerspetsarna och ifr n kna till taspetsarna, kunde, utan qvafning, berdras; och sedan vi, en half manads tid, sdkt att med rdrelser, ps det hdgsta, dka retbarheten i dessa delar, fdrminskades densamma i de fdrstnamde ss, att vi kunde behandla dem likasom pa andra nervsjuka. Vi hade s lunda genom en fdrberedande behandling salt denna sjukling i-stand till ytterligare mekanisk inverkning, enligt de allmannare grunderna fdr densamma. Vi finna, af den fdreslagna symbolen, att nervsjukdom mera hdrer till linien D, emedan nervsystemets centralorgan (hjernan) fdrestaller den dynamiska grundformen, fastan mate-

100 528 rielt, emedan lifvet, i sin inkarnation, icke kan frsnthnkas materien. Linierna K och M, det materiellas representanter, d. a. den kemiska och den mekaniska grundformen, blifva saledes de, hvilka hufvudsakligast maste ssttas i motverkan till linien D. Alia de medel, hvarigenom denna sista, medelst de tvenne forra, kan atkommas, bora harvid begagnas. Saledes bdr man, alltefter olika sjukftfrhallanden, till aterstallande af organismens rubbade jemnvigt, gora punkt-skakningar ps hjessa, tinningar, eller rygg och mage liktidigt, eller ssrskildt; sammaledes langstrykningar, spetsrorelser eller hackningar p armar och ben samt slagrorelser pa handlove och pa fotsalor; for att kunna verka concentriskt eller excentriskt. Det Sr en ksnd sak att en nervsjuk, mest af alia, b(5r aktas fdr sinnesretningar. Ju mera D linien utdrages fran sitt ursprung A, desto mera fdrminskas dennas intensiva kraft. Sinneslugn ar sjalsstyrka eller en fdrkortning af D, d. v. s. en sammantrsngning till A. till fdrnuftet, eller lifvet i sin frihet. Vi hafva redan yttrat oss om hypokondriens sjukorsak, och hanvisa dertill, jemte de biforhallanden, hvilka, sa val i delta stycke, som i de efterfoljande forekomma. Hvad fallandesot betraffar hafva vi korteligen yttrat oss derom och fa har tillagga, att enar densamma harrcir afmask eller valdsam kdnsutveckling, sjelfkrankning o. s. v. 3 ), da kan Gymnastiken med fardel anvhndas, dock sa till forstaendes, att den begagnas mellan anfall, icke under desamma, emedan sjukorsaken sjelf ar mekanisk och yttre vaid skulle oka den samma. Man bdr sdka att, medelst den mekaniska agenten, foroka kraften hos den kemiska och gifva den ett totalingrepp i alia organismens delar; ty da maste sjukorsaken, sasom sjelf mekanisk, upphora. Hufvudsakligen bdr inverkningen rigtas at alia de yttre karlen, at kors och mage. Starkare och starkare halft-aktiva rorelser begagnas sedan, i v grat och i upp- och nedvund stallning. Slutligen bor muskelkraften jemnt utvecklas och 3 ) Harror ater denna sjukdom af en desorganisation i hjernan, d& aro alia mekaniska atgarder fafanga.

101 529 backenets delar hufvudsakligen sa behandlas, alt blodet ledes fran konsdelarna. Skulle anfallen komma tatt pa hvarann, goras manipulationerna Snnu lindrigare, under mellanskofven. Yid sjukdomar, hvilka alltjemt fortfara, raed hb'gst obetydliga mellanskof, kan en inverkning, genom samma grundform, som sjuktecknet tillhdrer, s^llan utrstta n got, om sjukdomen g tt ss langt att den fatt sitt tecken i samma grundform, som den har sin orsak, hvarom vi fo'rut talat, och der upphdr vanligen den yttre mekaniska agentens fdrmaga, samt i de fiesta fall afven den kemiska, hvarfdre lakare ds (jfverlsta sjuklingen till sin egen naturs verksamhet. Att konvulsioner, genom gymnastik, kunna hafvas, har samma grund, som det foregaende; men harvid btfr iakttagas, att afledande rdrelser m ste Bnnu oftare anvsndas pa armar och ben, och det dfven under anfallen, alldeles motsatt till det satt, vi har ofvan uppgifvit, till en epileptisk persons behandling. Utom detta bdra manipulationerna hufvudsakligen rigtas at underlifvet. Den frossa, som, till sin orsak, ar gastrisk och beslagtad med andra nerv-akommor, kan val, med rdrelser ^ magen ocb ryggraden, samt dymedelst ps ryggmergen, vid dess allra forsta utbrott, fdrekommas; men nar den hunnit framtrada, som full feber och med bestamd typ, h(jr hon under den kemiska agenten. 6. Blodsystemels Sjukdomar. Efterfoljande utkast, till behandlingen af blodsystemets sjukdomar, lemnas under vilkor, att den, som vill verkstalla densamma, matte rigtigtj lindrigt och langsamt dermed g5 till vaga; ty endast ssmedelst ar det mojligt, att komma i atnjutande af rdrelsernas helsoverkningar. Som nu Hemorhoidal-krampor aro bland de mest gangse akommor, torde det vara lampligast att framstalla den mekaniska behandlingen af namde sjukdomsform, ftfr att dymedelst gifva ett allmanligt och kort begrepp, om behandlingen af blodsystemets abnormi- Ling. III. 34

102 530 teter. Vid Hemorhoidal-sjukdoms olika art-forandringar torde ocksa mekaniska medel vara palitligast, hslst denna sjukdom, antingen arftlig eller icke, vanligen uppkommer eller fo'rokas genom hetsig foda och dryck, dfverdrifven konsnjutning, ensidig eller ringa kroppsrijrelse o. s. v. Det fdrsta, som, vid Hemorhoidernas behandling, bdr iakttagas, Sr, att afleda blodet till armar och ben och fora det till kapillsr-karlen. Detta btfrjas fdrst med lindriga bojningar och cirkelrorelser i ledg ngarna och fortsattes vidare genom starkare langstrykningar at rygg och mage. Omsider rigtas manipulationerna mera St korset och backenet. Nar det ftirra, genom fortsatta lindrigare rorelser, ar bragt i ett tillstand af omhet; lattas vanligen brdst och hufvud fullkomligen, och denna dmhet bdr genom den fdrsigtigaste behandling underhallas minst en, hdgst tvenne veckor, under hvilken tid man later sjuklingen gdra halftaktiva armhafningar samt aktiva larrdrelser i framstupa stallning pa kns samt derjemte, med passivare vinkel-rdrelser i korset och at sidorna. Fdrst flera dagar derefter anstallas frambdjningar med strykningar och sedan med tryckningar pa ryggen samt liggande horizontela rdrelser, och slutligen hastiga vandningar upp och ned. Om hufvudvsrk eller svindel fdre gymnastikens begagnande eller under densamma akommit, bdr, vid alia rdrelser, en hand laggas pa patientens hjessa, men utan den minsta tryckning. Gymnasten sjelf bdr da, genom lindriga manipulationer pa nackens och halsens pulsadror och sedan pa dess blodsdror och slutligen pa dem bada, sdka leda blodet nedst, och, sssom slutrdrelse, fdr hvarje g ng, gdra en hals-cirkelrdrelse, under lindrig tryckning pa hjessan samt latta manipulationer dfver dgonbagarna och darrtryckning p5 tinningarnas pulssdror. Om magen, i sina funktioner, fortfar att vara oordentlig, oaktadt fdrenamnde rdrelser; bdr man sdka inverka pa den samma, dels genom halfl aktiva spbnnrdrelser, dels genom helt aktiva vinklingar St sittbenen, och derest detta icke ar nog, gdras, i vsgratt liggande stallning, pressrdrelser, hvilka direkt inverka ps mellangardets medelpunkt, och pa tarmarna.

103 534 I tffrigt bdr anmarkas, alt, vid denna sjukdom, liksom vid alia andra, svarare tillfallen, gymnasten bdr veta, att i rattan tid, och pa en enda gang, fdrsndra hela sjukbehandlingen, sa val i anseende till ena delen af organismen, som till den andra. Denna fdrandring maste noga sta i ftirhallande, till de rorelser, man fdrut gjort, och till patientens forhanden varande tillstsnd. Det l ter sig ganska latt fdrklara, att en kropp, som, genom en langvarig sjuklighet, blifvit onaturligt retbar, serdeles i vissa delar, och som, genom kemisk eller mekanisk behandling, fatt mera verkningsfdrmaga (d. v. s. mera naturlig retbarhet, i sina dfriga delar), genom denna totalfdrsndring, maste komma i ett slags inre upprorstillstand, och den bdr saledes behandlas p ett satt, som stillar delta uppror. Att denna fdrandring icke bdr sta i strid med den fdrsta behandlingen hafve vi fdrut sagt: den liknar blott den hvila, man stundom lemnar en feberpatient, fdr att se om sjukdomen icke derunder fdrsndrar sig. De manipulationer, som harvid bdra begagnas, maste mera rigtas at nervsystemet i allmanhet. Skulle gymnasten finna afven denna behandling mindre svarande fdr sitt syfte, att nedstsmma blod- och muskelsystemet; bdr han lata den sjuke afhalla sig ifran all rdrelse, hvar tredje eller fjerde dag, och han bdr da hafva ljumma karbad, hdgst tre till fem minuter langa. Ett par veckor derefter, bdrjas behandlingen ter, med samma tilltagande styrka, som fdrst namdes, hvarp ater fdlja n gra frivilliga mellanskof, oaktadt de fdr den sjuke icke tyckas behdfliga. Det m& fdr ofrigt anmarkas, att dessa patienters behandling, s val under aftagandet som vid tilltagandet, bdr beraknas efter deras olika puls. Afven erinras, att, derest den dppna gyllensdren intraffar, de starkaste rdrelserna msste installas och de mindre v ldsamma gdras lindrigare, s5 lange fdrenamnde uttdmning varar. Detsamma galler afven om behandlingen under regleringen. Om Hemorhoidalisk blodhoslning eller blodpinkning visat sig, bdr den sjuke icke f gdra n gra hel- eller half-aktiva hafningar, i det fdrra fallet, och i det sednare icke fdr starka

104 532 korsbtfjningar eller ISrrdrelser. Hemorhoidala blodhostningen behandlas med langstrykningar nedom falska refbenen, under latt och afvexlande lyftning eller pumpning under armarne och s dane b lvridningar t som lindrigt verka p mellangardet. Hemorhoidal-blodpinkningen behandlas med lindriga manipulationer i grenet, strykningar utat ljumskarne, nedat ISren samt s gningar ofver landerna, nara njurarnes liige. Smaningom (jkes delta till halft-aktiva grenrdrelser, fo'rst med ett lar i sender, och sedan med bada. Personer, som aro angripna af s. k. slemmiga Hemorhoider, bora, till en bdrjan, behandlas likstammigt de fcrrige; men deras rdrelser m ste mycket langre vara passiva, emedan sjuklingarne hlirunder hafva serskildt anlag ftir vaderstockningar och deraf foljande kramphosta. Vanligtvis hafva de ock starka retningar i luftstrupen, hvarfdre tata tumstrykningar pa halsen, samt ifr n axeln utfdr armen, b(jra, jemte starka sagningar p5 nacken, omvexla med Ofriga rorelser i maggropen och mellan refbenen. Alia de stallningar, som kunna verka at mellangardet, Sro hdgst nddvandiga och, derest Sndtarmen iir mycket fdrslappad, eller kramp och taggar infinna sig i shtel, bdra grenrorelser anv^ndas samt retrdrelser ifran korset till smtet. Pakomma slemflytningar ur kdnsdelen, bora de behandlas, p5 satt vi fo'rut yttrat om blodpinkning. Det hinder afven att personer, med starka slemmiga Hemorhoider, blifva mjaltsjuka samt att de med hammad vanlig gyllensder blifva galna. De fdrras behandling blir en mellandel af hvad vi fdrut sagt om slemmiga Hemorhoider samt hvad vi anfdrt om nervretliga sjuklingar; de andra bdra hafva starka, htfgst inverkande rdrelser; hvad med dem skall ske, bdr ske fort. Deras sjukdomstecken ar redan bestamdt, och det behdfs ingen diagnostisk behandling. Alia rdrelser, som kunna verka 5t hjernan bdra anvandas i vagrat stallning, och patienten bdr, sa fort ske kan, hallas upp- och nedvand ett eller annat dgonblick i sender. Mangen har fdrundrat sig dfver detta sista medlet; ty alia tro, att blodet m ste strdmma till hjernan, nar benen komma upp t. Detta ar likval oratt. Om blodet endast skulle verka efter sin tyngd, kunde ju blod aldrig komma St huf-

105 533 vudet, d5 det hslles upp under stsende eller sittande stallning; och efter samma lag, skulle afven blodet stocka sig till hufvudet, ndr man ligger, hvilket vi hafva vederlagt. Ar sjuklingen radd och haller andan o. s. v., under det han stjelpes upp och ned, d& pressas blodet 3t hjernan. Ar han fullkomligen passiv, och later gymnasten och dess medhjelpare ensamt befordra omstjalpningen, da tvjsrtom kyles bans hufvud. Man Kr icke beddmma denna passiva rdrelses verkan efter den, som uppstar vid en aktiv nedbojning, da bukmusklerna, andedrsgtens betydligaste yttre organer, samt mellangardet, refben, m. m. pressas tillsammans i belt andra vinklar, och dymedelst hind'ra den friare blodrorelsen, hvarigenom denna, sasom standigt motsvarande andedrsgtens rythm, afvenledes blir rubbad, och maste ensidigt tvingas St halsens och hufvudets karl *). Som starka Hemorhoider omsider ofvergs till tvinsot, lungsot o. a. d, s5 fa vi, i forening harmed, yttra nagra ord om denna sjukdom i allmdnhef. Sasom vanlig broslfeber, akommen genom forkylning, slemstockning m. m., ar det kemiska i undervigt och det mekaniska OfvervSgande, genom hosta, krakning m. m., och den bdr saledes kemiskt behandlas, for att icke vtfcka kramp genom mekanisk inverkning, enligt hvad vi fdrut sagt. Men om sjukdomen fortgar och lungorna fo'rete spar till btfrjande anfratningar (t. ex. tuberkler), svarighet att andas och att hosta intraffar, da ar det meka niska i undervigt; och det kemiska ofverlagset. Blodkarlen fyllas, inflammation och varbildning fortsattas. Har bor den mekaniska agenten g(5ras verksam, for att, genom de angransande delarnas styrka, befordra lungornas kraft. Lindriga strykningar p5 armar, sidor och rygg, punktdarrningar under brdstet, pumpningar och latta magrorelser aro har anvandbarast. Mellangardet, nerver och karl under refbenen, hvilka redan fdrslappats, bora styrkas, fdr att kunna befordra var-afsondringen och upphostningen. Om ingen eller fa af namnde delar kunna bringas ur sin ftfrslappning och andetappan, samt *) Detta allt inberaknadt, blir hufvudsaken harvid kroppens lefvande efterverkan, i sin motsats emot medlet. L.

106 534 nattsvetten tilltaga, d kan den mekaniska, agenten icke mera reagera; den Sr blott en coagent. Det kemiska kan val annu brukas, men blott som ett palliatif; det hejdar ej den nsra forutstaende upplosningen. Att lungsoten Sfven btfr behandlas med mekaniska medel hafva lakare redan lange insett, och derfdre tillstyrkt ridning, akning, instrumentblasning och sj(5resor, hvarvid passiva rdrelsen, lika val som luften, verkar. *) Ocksa ar lungsot sallsynt vid hafskuster. Att lindrig dfning p5 blssinstrumenter och vociferation ar hdgst nyttig, fdr svaga lungor, ar visst, men aro de inflammerade, kan det ej hjelpa. Ridning ar sv r att sa tillstalla, att den ej ger fdr stark eller fdr svag, fdr langvarig eller fdr kort rdrelse at lungorna, utom det alt sjuklingen, fdr att halla jemnvigten med hasten, bestandigt tvingas att halla sig i samma stiillning, som en frisk ryttare, och hastens rdrelser afven qualitatift kunna blifva menliga. Om motsvariga rdrelser gsfvos p& vippmasten, kunna de: 1) gdras till yttersta grad lindriga, och punktvis okas till den hdgsta grad; ) rigtas at hvad punkt, man behagar, af lungans eller mellangardets omrade, medelst stallningens olika planvinklar, och 3) blifva alldeles passiva, emedan sjuklingen, af medhjelpare, helt och ballet kan uppbaras under skakningen. 7. Sekretions-syslemets sjukdomar. Hit rakne vi 4) Lefverns dkommor, hvilka ofta yttra sig genom magens sekretioner, nervretlighet o. s. v., De kunna afven i allmanhet hjelpas medelst rdrelser, hvilka fdrst bdra rigtas at tarmkanalen, pa satt, som vi, i fdregaende stycke, beskrifvit Hemorhoidal-patienters behandling, i anseende till detta organ. Sedan maste, framfdr allt, blodomloppet jemt fdrdelas; hvarefter starkare och starkare retrdrelser gdras p hdgra sidan, hvilken patienten, i liggande stallning, och med *) En Engelsk Jakare (Ramadge) har i detta andamal inventerat en egen inandningsapparat till lungornas och hela brostkorgens vidgande, medelst omvexlande inandning och ntanduing af varma vattenangor. L.

107 535 deladt gren, framvinklar, under det att medhjelparne dels trycka korsets venstra sida uppat, hsllande sjuklingens kn^n ordrlige, dels smaningom, allt mer och mer, strscka bans hb'gra axel tillbaka. Gradvis tilltagande grenrflrelser b(5ra gdras med etl ben och rakt kna, hvilka rorelser alltid repeteras dubbelt oftare med hdgra benet, an med det venstra. Allt efter som anletets furg blir lifligare, btira rdrelserna fordelas at hela blodsystemet, fast de sallan bora vara mera an halft aktiva. Hvad vi, uti fdregaende stycke, sagt om bypokondristers bebandling galler afven bar, till viss del, sa vida sjuklingen, bvilket vanligast bander, ar besvarad af vader, angslan o. s. v. 2) Njiirarnas och bldsans sjukdomar sts afven under den mekaniska behandlingen; och sjelfva operatdren ar, som sadan, blott en bevapnad gymnast. Rdrelserna kunna visserligen likasa litet sdndermala en redan bildad slen, som medikamenter kunna atersatta en bit inpa ett anfratet organ; men rdrelser kunna fdrekomma grus-samlingar, likasom ett kemiskt medel kan fdrekomma anfratningen. Som grus-stockning ar en dfvervigt i den kemiska agenten, hvilken icke kunde finnas, ss vida den mekaniska agt nog styrka, att genom sekretionens vagar affjerma dessa sjukamnen; sa maste (enligt hvad vi tillfdrene yttrat) den mekaniska agentens rdrelseformer kunna tillitas vid dessa akommor, fastan blott s som forekommandej enligt hvad nyss blifvit sagdt. Detta sker fdrnamligast genom graduerade retrdrelser at ljumskarne och grenet, framatlutande korsvinklingar, hvilka rigtas snedt t den sidan, der njurvarken fdrnimmes samt starka grenrdrelser, fdrenade med magvinklingar. Berdrde sjukdomar aro vanligen nara beslagtade med kommor i underlifvet och med hemorhoider o. s. v. Derfdre bdra de rdrelser, som vi, for dessa, i foregaende stycket, anfdrt, begagnas i forening med det speciella behandlingssatt, vi har omtalat; dock allt i forhallande till sjuklingens krafter och tillstsnd, samt med den allvarliga erinran, att kuren alltid bor slutas med fullkomligt aktif gymnastik, hvilken hufvudsakligen riglas 5t ryggrad, kors, backen och ben. Sprang, hvilka

108 536 sallan aro anv^ndbara fb'r en patient, 2ro for dessa sjuklingar nyttiga, afvensom de lindrigaste lyftningar i allmanhet; dock b(5ra suspensoirer nyttjas under dylika anstrangningar. Om hinder vid vattnels kastande uppstatt, antingen genom kramp, striktur o. s. v., bor sjuklingen behandlas efter hvad vi forst sagdt om stenpatienter i allmanhet; och dessa rorelser omvexla med lindriga strykningar och punktskakningar ps och omkring rcirknolen (Bulbus) samt med sakta ringformig rullning Ofver testiklarne derefter LandrOrelser, i st5- ende stallning, hvilka borjas med utbojda knan, som smaningom ratas under det att en medhjelpare, sakta eftergifvande, trycker ps sjuklingens axlar. Sittande och sedan staende hoftmalningar Sro har nodvandiga, likasom de afven bdra anvandas mot sten- och grus-samlingar i gallblssan. OfOrmaga att h lla urinen, sockersjuka, m. m. behandlas efter samma grundsats med iakttagande af sjuklingens individualitet, om ej dessa krampor akommit genom venerisk smitta o s. v. Gallblasans sjukdomar behandlas i allmanhet lika med magens Skommor, dock med mera lokal-inverkning, sa i stallning, som i manipulationer. Vi Onskade att kunna har yttra nagot om mjaltens sjukligheter; men da detta organs hufvudsyfte annu icke blifvit till fullkomlig visshet utredt, kan man icke uppgora bestamda rorelser fdr detsamma, och f r saledes tills vidare antaga, att dess behandling bor nsgorlunda svara mot den ; som vi bestamdt for lefverns Skommor. Till sekretions-organerne hora afven spott- och slemkortlar och de secernerande eller slemhinnorne. 8. Muskelsyslemels Sjukdomar. De betydligaste felagtigheter, som fdrekomma, i detta sy stem, kunna indelas i yttre och inre sjukdomsformer, likval s& till forstaendes, att b da slagen tillhora organismen, s som Ett Helt, och saledes bdra, efter dess ide, betraktas och be handlas. Till dessa inre kommor rakna vi afven vissa orga-

109 537 niska fel i hjerta, lungor, tarmar, inellangarde o. s. v., hvilka forsndra dessa delars volum och rorelse-fdrmsga samt de krampor, hvilka icke hafva sin form i nerfverna eller vbtskorna, utan allmclnnast yttra sig genom hudens och musklernas sjuktillstand. Vi hafva, i forra stycket, talat om Lungornas farligaste sjukdom och skola nu yttra n got om hjertats lidanden. Dessa 8ro vanligen svara att urskilja; men genom rigtiga diagnostiska rtfrelser kunna de, med nsstan full sakerhet, bestsmmas, afven d5 de icke genom gymnastiken kunna botas. Nar sjuklingen stalles vid en stolpe, hans venstra hand upplyftes och understddes samt brostet i sned, n got framlutande stallning och gymnasten med ena handen ftfrsigtigt trycker flfver de sista refbenen och med andra handens utkant b3gformigt trycker, an emellan brost-refbenen, an emellan sjette och sjunde ryggkotan, under del att medhjelparne dels f(5rsigtigt befordra denna tryckning, dels langsamt oka den sjukes sidoframlutning, da framkallas vanligtvis tecknet af sjukdomen. Kanner patienten dervid en svar vark i hjertat, da betyder detta ett aderwdck. Fdrnimmer han mera ytlig hetta derofver, da ar akomman rheumalisk; roner han en bedofning derunder; och att hjertat likasom vill stanna, da ar detta en iarsot (atrofi). Fo'rnimmer han deremot en kollring, da iir det vaderslockning *); formarkes en stark rorlighet, sa betecknar detta kramp i hjertat. Fdr- Okas hjertats slag harvid, da ar vanligen hjertats volum onaturlig. Vissa sjuklingar tycka ocksa att deras hjerta ar s5 stort och hafvet, att det icke far rum nog. Detta sjuktillfalle kan bade vara verkligt och afven sekundart: i forra fallet har hjertat en f(5r stor volum, och i det sednare aro blott dess vaggar fdrsvaga. Sattet att behandla alia dessa Skommor m ste ske med noggrannaste hand och Oga. Ingen ssdan sjukling bdr hafva v^ldsamma rdrelser. I allmanhet galler fdr hans behandling foljande hufvudsyften, 1) Ftirminskning af angransande delars *) Utg.'s anm. Jfr. den slutanmdrhning, som utgifvarne af detta arbetes forsta upplaga bifogadt.

110 538 retning pa hjertat: 2) Fdrminskning af blodets valdsamma g ng till hjertat: 3) Fdrminskning af det Ofverdrifna nutritions-anlaget i hjertat. Det forsla befordras genom ryggradens naturliga uppb^rande och halloing, sasom villkoret for brostkorgens behofliga utvidgande. Det andra. genom blodets ledning och fullkomliga utspridande till alia kroppens delar och i synnerhet till backen, armar och ben. Det tredje derigenom, att man at mindre farliga delar (t. ex. armar, ben och kors) leder nutritionen, fdr att dymedelst g(3ra en minskning deraf pa det sjuka stallet. Att de sjuklingar, hvilkas lidande mera uttrycker en svaghet i hjertat, afvenledes bora -sa behandlas, finnes latt, da man besjnnar hvad fdljderna af for stark nsring blifva for ett svagt cirkulations-organ af den vigt, som hjertat Ur, och forensmnde tre syften kunna i allmsnhet genom mekanisk atgard vinnas derom har en mangarig erfarenhet redan bevisat. Gang och ridning aro otjenliga medel for dessa sjuka: de bbra endast aka eller lata ro sig, for att njuta frisk luft, hvilken Sr dem hdgst nddviindig. Gang och ridning inverka for mycket ensidigt uthallande kring kroppens axel, medelst behofvet af den jemna ballanceringen och derigenom vallas for starkt blod-tillopp i de delar, som narmast ligga intill det ifragavarande organet. Lungorna aro afven dervid i for stor verksamhet: deras kraft forhdjes; och da andedr^gt och blodomlopp ciro tvenne vigtskalar till hvarandra, m ste nddvandigt hjertats bade mekaniska vehiklar och saledes afven dess kemiska yttringar forhdjas medelst ofvannsmnde rdrelse. Derfore hinder sallan att den sjuke kanner sitt hjerta stanna om natten, sa vida han icke genom rdrelse eller for starka fodoamnen nyss beverkat det. Fria luften, hvars spbnstighet ge nom dagsljuset ar forhdjd, samt ensidig rdrelse af g3ng, lyftning m. m. satta muskelkraft, andedragt och blod i annat fdrhallande, an de hafva i sangvarmen, mdrkret och kammarluften. Man kan val med en haftig rdrelse Stergifva hjertat sin verksamhet; men dymedelst fordkes dess retbarhet och nutritionens dfverdrift. Den svsra smarta, som kannes, nar

111 539 hjertat ater skall sstta sig i gang, skulle val vmcka den sjuke, om ban i sofvande tillstand hade delta anfall. Gymnasten bar med yttersta fdrsigtighet behandla dessa sjuka, och i synnerhet befordra blodets jemna lopp, antingen forande detsamma till eller ocksa fran silt hufvudorgan. Del ftfrra sker genom manipulationer emot hjertat, langs efter storre och mindre atkomliga blodkarl, genom hsrda atlindningar pa arm och ben; det sednare tviirtom genom blodets jemna fordelning till kroppens periferi, sa att alia kapillar-karl, sasom motsats till den sttirre cirkulationens hufvudorgan, fa f(5r(5kad mottaglighet. [ (Jfrigt brukas allmanneligen samma rdrelser, som vi tillstyrkt vid Lungsjukdomen; men gymnasten bdr, vid hvarje rdrelse, rhtta sig efter den tidslangd, under hvilken den sjuke vanligen tyckt hjertat stanna, och da han beraknat denna tid efter normala pulsslag, sa har han deraf en skala for manipulationens styrka och rythm. Detsamma galler afven vid hjeriklappning; ty den Sr oftast ett uttryck af hjertats ofverdrifna rorelse-formaga (bultnings-kraft), foljd af dess abnorma fibervolum. Brack Ur ett vald, som icke kan hjelpas utan blott jorekommas, innan det blifvit fullbordadt, eller ock hindras att uppnd sitl hogsta [orstdringsmoment. Vid Ljumskbrack maste bukmusklernas senutbredningar och dessas medverkare styrkas, serdeles kring bukringen, pa det att dessa musklers kraft ma hindra bukringens vidare uttcinjande. Under dessa manipula tioner bdr brackbandet aftagas. Man rigtar i dfrigt rdrelserna hufvudsakligast at bukens regioner, och det i synnerhet om sjuklingen har fdrstoppningar, diarrhe, vader eller kramphosta, hvilka akommor nddvandigt maste hafvas, innan bukringens medverkare kunna fa nagon fortfarande styrka. NavelbrSck, pungbr&ck m. m. behandlas efter samma grundsats och med afseende p5 de olika organerna. Att alia dessa Akommor be handlas genom samma grundform, till hvilken de som sjukorsak hdra, dfverensstammer med hvad vi sagt om yttre och inre vald eller fdrstdrelser. Skorbjugg hdrer till den kemiska grundformens dfverkraft, och hafves saledes genom den mekaniska agentens potensering.

112 540 Denna sjukdom kan harrtfra af bade for liten och for mycken rorelse. I forra fallet ledes sjuklingen fran halfaktiva rtfrelser, Ofver hufvud rigtade St alia brganismens delar, till starkare och starkare helt-aktiva rorelser. 1 sednare fallet b(5rjas bans kur raed allmsnna passiva inverkningar, forst pa mage, arraar och ben, sedermera de (Jfrige kroppens delar. En halft-aktif behandling forsdkes slutligen; men alltid med omkastning, hvar tredje dag, till den fullt passiva. Flelt-aktiva rtfrelser bora sent och med hcjgsta forsigtighet anvsndas; i synnerhet undvikas alia ro'relser i staende stallning, eller valdsamma h'afningar. Vi hafva forut talat om stimn, och sagdt att Letbargie (sdmnsjuka) sukrast hafves genom rorelse; har fa vi namna att afven sdmnfosbeten hafves med rdrelse, antingen den harrtfr af Ofverdadig lefnad och stillasittande, af sinnesaffekter eller af starka opiat-medel. I alia fall ar den kemiska grundformen i ofvervigt och den mekaniska maste potenseras. 9. Had- och Feber-sjukdomar. Frdtsar och Shorf kunna icke mekaniskt behandlas; ty de hdra till forsto'rande sjukdomar, hvarom vi forut talat. Skabb ar en hudsjukdom och en ofvervigt i den inre kemiska agenten, den kan derfore genom rorelser hafvas d. v. s. medelst den mekaniska agentens fortfkning. Att sa ar, bevises icke allenast deraf, att dessa sjukdomar vanligtvis uppkomma af saltfoda, forandring af vatten, bristande ro'relse, o. s. v., utan afven genom den verkan, som svaflet har pa dem, likasom pa hemorhoidal-patienter, fastan detta medels yttring m&ste forandras efter sjukdomens yttringsform; men framforallt bestyrkes det genom den erfarenheten, att sjuttio attio skabbsjuke, pa ett och samma stalle, blifvit. inom en u'd af sex veckor, genom gymnastisk behandling, botade. Denna behand ling b(5r i allmanhet btfrja med aktiva, forberedande rorelser och smaningom dfverga till fullt aktiv gymnastik; hvarunder bad aro ntfdvandiga, samt tata ombyten af linne, halsdukar,

113 544 strumpor o. a. s. p5 del all kroppens uldunstningar ma aflagsnas. Alia btira hafva finare eller grdfre linnehandskar, for att icke genom machineriet nedsmitta andra mindre angripna eller alldeles friska personer. Skabb-patienten maste noga aktas fdr ftjrkylningar. Om sjukdomen redan kastat sig at de inre organerna, bar den samedelst Sndrat sin natur, och tillbdr da en annan grundform, bvarfdre den antingen maste invertes kemiskt behandlas, eller ocksa genom utvertes skabb-j^mpning aterledas till sin forsta grundform. Hvad Venerisk Skabb och anfrstning vidkommer, hdra dessa icke till den mekaniska bebandlingen; ty venerisk sjukdom Sr ett forstorande gift, en kemisk (jfver- och under-vigtighet och hdrer saledes i likhet med allt yttre och inre v ld till den grundform, hvari dess tecken yttrar sig. Raformar, Rosen och andra hudsjukdomar kunna afven gymnastiskt behandlas med fr n sjukstdllet afledande manipulationer, s5 vida dessa akommor icke hafva febersymptomer; ty ds Irada de utom den mekaniska behandlingens omfang. Vatlensol raknas val icke till hudsjukdomar i allmsnhet; men da den yttrar sig i hudens cellvafnad, tro vi oss, icke utan skal, kunna inftira den hdr. Nar vatten angriper benen, Hr det latt att afhalla sjukdomen ifran de hdgre, farligare kroppsdelarna. Manipulationerna gdras latt och ringformigt med flata handen, ifr3n kna, anda till tsspetsar. CirkelrD'relser ske ps fotleden, under forsigtig utstrackning af densamma. PS vadorna gdras omsider skarpare och spetsiga langstrykningar utfdre, och till slutet anvandas halfstarka hackningar, rundt omkring hela benet, samt slagretningar under fotsalan. Emellan alia dessa rdrelser bdr man ds och ds inblanda lindriga 15rhdft- och grenrdrelser, fdr att hindra sjukdomen fran namnde stallen. Skulle den deremot redan fdrut hafva angripit under lifvet, bdr man i afvexlande vinkelstallningar och med starka manipulationer nedst, sdka verka p detsamma. Brdstrdrelser bdra gdras med armarnes omcirkling, isngstrykningar mellan refbenen, punktskakningar i maggropen o. s. v. i olika vinkel stallningar, fdr att hslla sjukdomen fr3n brdstet. Den sjuke bdr omsider ledas i lindriga, aktiva rdrelser; men ban bdr icke

114 542 ga eller sta mycket; ty han skulle da latt kunna falla i en svar ioflamatorisk feber. Vi hafva hittills fdrbigatt Febersjukdomar, och endast yttrat nagra fa ord derom, samt bestamdt uteslutit denna sjukform ifran all mekanisk behandling. Den kemiska agenten Sr i febertillstandet uti synbar undervigt; deraf den bestandiga torst, helta, stank o. s. v., som atftiljer febrar, likasom da man v ldsamt rtfrt sig. Hade den kemiska agenten ofvervigt i febrar, sasom man vanligen tror. skulle icke dessa tecken intrciffa. Vi vaga saga atl vid de sjukdomar, som hafva en viss typ, Sir vanligen Ofvervigten i den mekaniska grundformen; denne liksom raknar hjertats pendelslag. Att den mekani ska agenten slutligen Sfven forsvagas, ar en naturlig foljd af organismens Enhet, hvilken go'r alia tre grundformerna till lika nodvandiga villkor for dess bestand. Men huru stor ftfrmaga bar ej den mekaniska agenten i febersjukdomar emot den kemiska? Alia sekretioner aro hammade, blodets, urinens, excrementernas farg forandrad, och likval kan den sjuke tala eller teckna, hvad han vill; han kan svalja lakemedel, fast han icke kan smalta det; han kan ftirandra sitt lage och ofverhufvud, fast an svagt, gtfra allt, som till bans egen snygghet erfordras. Lungor, hjerta, adror rtfra sig, fastan olika, oaktadt sjuklingen, fran dygn till dygn, afhaller sig fran alia yttre ke miska ting. Han lefver som ett idisslande djur; det ar blott en dynamiskt-kemisk repetition i organismen, ovillkorligt emanerande ur Lifvets princip, sa lange denna annu ar qvar i den materiella omhdljningen, och det ar i denna mening blott, som vi skulle kunna tala om ett vegetatift system i menniskoorganismen, ehuru det blott till en del ar analogt med vexternas. Vid akuta Febrar kan saledes ingen gymnastik begagnas, icke ens vid de lindrigare, sa vida de icke fortfara, tills kroppen blifvit af dem fullt forandrad, sasom vid langvarig Frossa, d. v. s. d& den kemiska agenten ar alldeles uttdmd och frossan ssledes maste taga en annan sjukform an hvad den i btfrjan hade: namligen angripa brtfst eller cellvafnad. Da kan den mekaniska behandlingen begagnas, likasom ett lindrigt laxer-

115 543 medel hafver en langvarig diarrhe. Det likartade blifver sitt eget korrektif, sedan organismens sjukdel urartat; ty med sjukdelens forsndring maste afven sjukdomen fdrsndras. Derfdre hafva alia svara sjukdomar, an den ena, an den andra, sig olika krampan, till ftiljd. Intraffar Vattensot pa frossan, da ar delta kemiskt, och kan mekaniskt hafvas, likasom vattensot i allmanhet sakrast pa delta satt behandlas; hvarfcre man fordom p hittat lindning af dref o. s. v. Att den kemiska agenten ; i delta, sa val som alia andra fall, btjr sasom ett dietiskt medel begagnas, det sager sig sjelft, emedan oratt f(3da alltid skadar en sjuklig natur. Vi sade att det likartade blifver sjelft ett korrektif, sedan organismens sjukdel urartat. Salunda medfdr Ruseen kemisk dynamisk inverkning, matthet, slapphet; men hjelpes med krakning. Fruktan, gladje (Dynam.) bar darrning, spassmer till foljd (Mekan.) men aterstammes genom dynamisk inverkning: trttet, hopp. Nar orsaken upphtir, fdrsvinner fdljden; men fortfar den f(5rra, en langre tid, da yttrar den sig sjelf som fdljd, fast under en annan grundform. Ett langvarigt supande fdrsl(jar tankekraften, och en langvarig sorg fdrstor matsmaltningen o. s. v. Haraf skalet, hvarfdre en bypokondrist, som grubblat fdr mycket, i larda saker, eller andra spekulationer, mister allt minne och maste hafva fdrstrdelse; da tvartom en dylik sjukling, som endast njutit, aldrig tankt pa annat an de mest materiella f(5rem l, aterfar sitt minne, om han sysselsatter sig med lasning. Sa afven kemiskt: den sjuke, som alltid fdrsakat starka drycker, bdr njuta dem, men sparsamt; frossaren deremot skall smaningom nedsattas fran sina bachanaliska vanor. 40. Skeletlels eller Benens sjukdomar (deformiteter). Till yttre krampor hdra hufvudsakligen de vanskapligheter, som uppsts i skelettet, fast dessas grund, likasom alia andra Skommor, innefattas i organismens totalbegrepp. Att mekaniskt behandla en akomma, som hdr till den mekaniska grundformen, tyckes kanske vara en motsagelse till hvad vi fdrut ytt-

116 544 rat; men man erinre sig att hsr sammantraffa sjukorsak och sjuktecken i en och samma grundform; och det undantag vi for dylika fall gjort, frikallar oss fran motssgelse. Att benbrott icke hdra under gymnastikens behandling, utan till operatdrens, har afven sin grund i hvad vi fdrut yttrat om vald, fdrstorande krafter, gifter m. m. De kndlar deremot, som af gikt eller tandvhrk uppkomma, kunna genom afledande manipulationer hafvas, ora kroppen i dfrigt ratt behandlas, pa satt, som vi forut ytlrat om giktkrampor. Yi Ofverga harmed till ett vigtigare amne. Man har i sednare tider gjort manga fdrsflk att bota skelettets sjukdomar, och i synnerhet begagnat yttre mekanik dertill. Delta ar till sin ide ganska rigtigt; men felet har legat deri, att man gldmt lagarna fdr en lefvande organism, och ssledes afsett dess yttre delar, men fdrbisett dess inre enhet. Att med ett yttre machineri behandla en klumphand eller en klumpfot ar saledes ratt; ty extremiteterna, ehuru de icke kunna undvaras af en fullkomligt organiserad menniskovarelse, hafva likval ringare betydelse i hanseende till lifsfunktionerna an hufvudet och bslen, emedan desse uti sig innefatta verktygen till alia de mentala och animala ftjrmdgenheter, hvarigenom var tillvaro uppenbarar sig, och allt, som hindrar de sednare ifr&n en fri fortgang, ar s ledes i full motsats till organismens lagar. NSgon torde invanda, att emedan alia medel verka antipathetiskt pa var organism, s bdr afven en orthopedisk inrattning hafva samma egenskap, om andamalet skall vinnas. Detta ar oratt. En jemt uthallande, likartad mekanisk inverkning ar icke detsamma, som en dgonblicklig kemisk; ty denna gar, genom den inre, kemiska agentens motverkan, strax ifrsn sin egen natur och fdrmaler sig med den inre, ds deremot den yttre, mekaniska agenten aldrig kan fflrena sig; utan standigt strider mot den inre. Yi erfara detta vid bruket af trsnga klader, af ett obeqvamt Skdon o. s. v.; och om an vsr kropp sm&ningom blir mindre retbar vid detta tv ng, ar det likval, s som ett tvang, menligt fdr organismens animala fdrrattningar. Man kunde saga att ett brsckband ocksa ar

117 545 ett tvang; del Sr del yfven; men del anvsndes dels pa fs punkter, dels for alt forekomma do'den, dels med fullkomlig rorelse-frihet i hela den ofriga organismen. Ingen kan hindra Lifvet att yttra sig som Lif; ty del ar del gudomliga i allt hvad som Sr, och del ar icke mera Lif nar del uppho'r att yttra sig. Ehvad band eller hinder, man vill sstta, p5 ett trad eller en vext, i mon af hvarjes styrka, uttalar sig anda Lifvet i denna vext, eller i delta trad, pa hvarje annan punkt, der band eller hinder icke finnes, och det visar sin intensitet i fdrhdjd grad pa de fflrsta fria punkterna, ty der uppsts alltid betydliga fdrhdjningar och kndlar. D5 djurens lifsprincip ar annu hdgre, an vexternas, och menniskans hdgst af alias; maste samma lag annu mera galla fdr henne. Vi se ocks3, huru ben och kna vanskapas genom hsrdt atdragna strumpeband, huru skullrorna vexa utst vid bruk af trsnga sndrlif, huru vrist och fotkndlar blifva stdrre genom trsnga skoplagg. Yi fdrbiga allt det menliga fdr organismens inre delar, som det ihardiga tvanget, af ett yttre maskineri medfdr, och anmarka har blott den hejdning i de yttre karlen m. m M som nddvandigt maste fdlja deraf, och ssledes afven i de inre. Det oscillatoriska maskineri, som fdr fa 3r sedan blifvit i Frankrike uttankt fdr orthopediskt syfte, ar snillrikt till sin id6, om an detsamma kunde fordra nsgon teknisk fdrbattring; och denna ide har tillika fdrt uppfinnarne pa den tanken att genom gymnastik befordra och fullkomna den orthopediska kuren, ehuru denna gymnastik ar fdga anvandbar pa mycket svaga individer; ty den ar fullt aktif. Redan i msnga ar hafva vi har begagnat gymnastiken i orthopediskt syfte och funnit dess stora verksamhet, afven di den motarbetades icke allenast af personens eget, svsrare sjuktillst&nd, utan afven af dess yttre likndjdhet fdr regim, bad, m. m. ; samt af kurens afbrott, som vanligast rackte blott trenne msnader och under denna tid blott en, hdgst tvs gsnger dagligen. Fdr att med sakerhet arbeta mot en snedhet i ryggraden, bdr man fdrst satta organismen i allmanhet ur dess sjukliga tillstsnd. Vanligen ar en skrofulds konstitution fdrsta upp- Ling. HI. 35

118 546 hofvet till snedhet. Den befordras Snnu mera genom bristande hudsjukdomar hos barn. Alt i polariska klimat bruka tropikens kryddor, och dymedelst gifva en feberhetta at blodet, under det man klader sig tunnt och latt, som i sddern, detta maste hindra alia fo'r barnet ntidvandiga hudafsondringar. Skyddskopporna hvilka i manga andra hanseenden gynna menskligheten Sro i detta afseende villkorligt menliga. Med den nya verldens hetsiga fodosmnen fingo vi afven dess sjukdomar; vi vilja njuta de fdrra; men undvika de sednare. Detta Sr mot naturens lag; ty hvart luftstreck bar sina egna alster och sina egna sjukdomar. De sednare aro vanligen ett korrektif emot missbruket af de fdrra. Hejdas delta korrektif, utan att afbryta nsmnde missbruk, da frambryter missbrukets fdljd under en annan sjukform och vi hafva nu vanskapliga skeletter i stallet fdr kopparriga ansigten, odugliga krymplingar, i stallet fdr de af koppor blinda eller ddfva. Koppgift fyllde fordom kyrkogardarna, nu fylla de indiska kryddorna alia hus med halflefvande skuggor. Ma Vaccinatdren gdra oss rattvisa. Yi fordra blott att luxens dfverdad skall hejdas, om man vill hafva ett medikalt gagn af skyddskoppor; annars blifver ordspraket sannadt:»utantill blankt, innantill krankt.» Bondens barn vaccineras afven; men de blifva mera sallan sneda; ty dfverflddet har mindre lart dem att fdrakta landets alster. De bruka kryddor blott vid sina stdrsta hdgtider och de hafva annu blott kring staderna utbytt vatten och mjdlk i the och kaffe. Detta vare nog fdr att angifva karaktaren af de nu allmanna snedheterna hvilka i synnerhet utbrista hos det vackra kdnet. De hafva hos mankdnet sin motsvarighet i de allmanna hemorhoidalkramporna, som angripa hela medelklassen tillika med de hdgre vallustingarna. Att afven qvinnor hafva dessa krampor, liksom n gre man hafva snedheter, nekas icke; men kdnsskillnaden, menstruationen, barnsangen m. m. maste a ena sidan beverka en fdrandring i sjukformen; och stillasittande arbete, sdmnad, spelning, ritning o. s. v. 3 andra sidan gifva den onaturliga sjukformen ett utbrott. Att samma skrofuldsa anlag vanligen ar grunden till mannernas hemorhoider, som till qvin-

119 547 nornas snedheter, bor anmsrkas; men en starkare ben- och muskelbyggnad skyddar de fdrra ifran denna yttre vanskapnad. Hufvudsakliga ssttet, alt gymnastiskt behandla snedheter, best r deri, att man alltid soker forhdja kraflen hos den [orslappade muskeln. (d. v. s. antagonisten till den sneda delen) samt dess medverkare (coagent) medelst starka strykningar eller hackningar derpa, under det den sammandrager sig. Dessa rflrelser ske i bdrjan staende mot en springstolpe, med den handen upplyftad, som korsvis svarar mot snedheten; sedan btirjar man den motspannande tryckningen a brtjst och sida, eller brost och rygg, eller htfft och sida, allt som snedheten Hr; hvilka tryckningar smaningom Okas, under det latta arm- eller ISrstrykningar goras. Derefter ske passiva dragningar i liggande stallning, baklanges eller framstupa, sa att man derunder kan gora starka retrorelser pa de for slappa muskier. Slutligen anv^ndes aktiva hafningar, spsnnrorelser, o. s. v. gradvis tilltagande. Styrkan af hvarje aktif rorelse btjr rigtas efter snedheten i skelettet, och deltas forhallande till de inre delarna maste alltid afses, annars kan latteligen inre kramp eller aderbrack uppsta. Salta bad aro hufvudsakliga harvid, men icke forsvagande langa. Hvarje tredje eller fjerde vecka bor man efterse om snedheten forandrat sin vinkel eller kastat sig at andra kotor, hvarefter rorelserna bdra fo'randras. Hoflsjukan kan genom gymnastik ocksa forekommas un der dess fdrsta angrepp, d. v. s. innan ledhufvudet kommit ur holsan. Den sjuke maste vara fullt passif. Alia rorelser ske i liggande stallning; rundstrykningar goras Ofver lander, l&ngstrykningar Ofver bakre och inre delar af 15ret, under det kalla saltbad begagnas. Slyfhet i lederna, pa armar eller ben, behandlas efter de vinklar, som tillhora ledg ngen i dess friska tillstsnd. Styfhet genom skador efter vsrdslosa Sderlatningar ar sv r om icke omdjlig att hafva; men vanliga senknytningar hjelpas ge nom strykningar i fdrening med lindriga utstrackningar. Att en verklig ankylos icke kan hafvas ar naturligt; men en falsk ankylos ar afven pi sextio- sjuttio ars personer mojlig att forminska,

120 548 om icke alldeles hafva, halst om den uppkommit efter en ledvridning (luxation), som blifvit rigtigt reponerad. Ora armbaga eller knaled Sr angripen deraf, maste tyngder eller spsnnare brukas under rdrelserna; men icke pa de andra lederna. Heta sandbad, i fdrening med gymnastik, verka sakert, i synnerhet om styfheten ar fdrenad med svullnad. Lama lemmar, med rheumatisk akomma, bdra behandlas pa samma satt, som de styfva, dock med den skillnad, att man bdr sfjka leda ofverkraften fran de delar, som aro nsrmast den sjuka, fdr att dymedelst Oka dennes kraft. Slutligen torde man bdra anm&rka, att det hos utlandningar dfliga sstt, att med lod, eller bandmstningar utrdna skelettets snedheter Sr hdgst osakert. Battre ar, att vid hdftsjukdomar lagga patienten pa ryggen, lata fasta dess hdfter af en annans hand, sjelf utstracka benen, och se om kna och fotkndlar sammantraffa eller icke. Harvid iakttages, att sjuklingen bdr hindras fran all muskelaktion under matningen. Ryggsnedheter undersdkas sakrast, om sjuklingen omfattas och fastes af gymnastens ben och dess nackgrop af hans ena hand upptryckes, sa att hufvudet och rygg bdjas framst, under det han med andra handen stryker dfver ryggkotorna. fdr att battre se ^deras afbdjningar, i det moment, som hvarje kota framsticker medelst sjuklingens bemddande att uppresa sig *). Afgjutningar i gips, af dylika sjukformer, aro bade kostsamma och osakra, om icke plagsamma och osedliga. Det fordras ett artistiskt dga, fdr att kunna beddmma skillnaden emellan kroppen och gipsaftrycket, sedan den fdrra kunnat under kuren fdrandras. Minst kostsamt och mest sakert ar, att af tunnt papp klippa lodrata och vagrata konturer af bsl och hals, enligt vissa redan anfdrda vagrata och lodrata linier, allt som snedheten tyckes fordra. Dessa konturer bdra jemt fdlja alia bslens rigtiga eller origtiga vinklar, utan att man behdfver trycka patienten intill den. Ett vandt fruntimmer gdr detta pa eget kdn med storsta sakerhet. *) Utg:s anm. Det foljande af tionde stycket befinnes i handskrifterna teckuadt pa ett lost papper, men ar ofverkorsadt.

121 Rorelsernas grad eller qvanlitet. Mattstocken for all rorelse Sr organismen sjelf. Det gifves ingen punkt deraf, som icke bdr njuta rorelse, atminstone secundart ifran de Ofriga delarne. Men i rb'relse mattan, liksom i annat, det sakraste medlet, ehuru det svsraste att finna. Att rdra sig for liiel, d. v. s. att lata den mekaniska inverkningen sta i missforhallande till den kemiska, Sr lika sk oratt, som att rflra sig for mycket, d. v. s. att lata den mekaniska inverkningen ofvergs den kemiska. DS dessa bada grundformer alltid msste sla i jemnvigt, om helsa skall finnas; sa far den ena icke ofvervaldiga den andra. Man sage hvad man vill till grekiska atletikens fdrsvar. Dess tid var visserligen sktjn, ps sitt salt, men den var orsaken till nationens fall. Da man besag andras kamp. var man ndjd att sjelf slippa deltaga deri. Den ensidiga kraft, som atleterna vunno, och det tifvervaldigande. kroppen fick ofver lifvet, ogillades af deras visaste lakare. Hippokrates sade att Atleterna visste sjelfva icke om de hade n gon sjal, och Galenus talar hardeligen emot Paedotribernas okunnighet om menniskoorganismen. Att r(5ra sig till trtuthet ar detsamma, som att ata tills det qvaljer oss. Bada delarna fdrslappa, i stallet f(5r att gifva styrka. Sjelfva gangen, hur nyttig den an kan vara i frisk luft, blir skadlig for den friskaste menniska, om den utstrackes ofver dess fdrmaga, antingen medelst sin hastighet eller medelst sin uthallning. S blir afven hvarje annan rsrelse, med hafningar, antringar, simning m. m. skadlig genom tifverspanning. Sak samma med den passiva rtfrelsen for sjuke. Fr gas nu: huru msnga och hvilka olika rtfrelser, menniskan behofver; svaras der )& foljande. Likasom den ke miska agenten stracker sig till allt ja sjelfva metallerna och gifterna aro individuella behof for oss; likass stracka sig menniskoorganismens mekaniska yttringar till allt; ty var kropp, afbilden af verlden, har i sig alia djurs mekaniska formbgenheter. S5 ar den afven i dynamiskt (psychiskt) afseende en

122 550 brsnnpunkt af alia djurs sjalsegenskaper, och den kan icke inskrsnkas till n gon enskildt asigt. Fragan blir saledes: huru starka kunna rdrelserna i allmsnhet bestammas; och da afgor kroppen sjelf fragan. Man skulle val ock harvid, till nagon ledning, kunna hanvisa fragaren till de olika temperamenten hos subjekterna; men som dessa temperamenter, antingen de anses s som den constituerande grunden i menniskosubjektiviteten, eller som encephaliska affiniteter, likval hafva sin stampel af de tre urformerna, och de sjukligheter, dessa tillhdra, intaga hvar sin region, nemligen hufvudet, bslen och lemmarna; s& blir for gymnasten, som for den sanne lakaren, den sakraste ledningen, i hvarje fall, densamma, nemligen det inre och yttre (Sga, som ser och beddmer subjeklet Rorelsernas qvalitet. Subjektiva vilkorel galler vid rorelsen i qualitatift afseende. likasom vid det quantitativa, likval med annu mera iakttagelse af den regeln, att gymnasten hellre bdr gdra for litet an fdr mycket. Det fdrra, sasom ogjordt, kan dkas; men det andra, sasom redan gjordt, kan icke minskas. All hastig potensering af en kraft ar vsdlig, men ytterst v3dlig. enar delarne, som sts under denna kraft, aro sinsemellan i strid. Fdr att icke dfverse fdrenamde regel, bdr gymnasten: 4) hafva en inre asksdning af den verkan, rdrelsen skall gdra pa subjektet, och ssledes skall han kunna bestamma punkterna hvarifrdn, hvarigenom och hvartill rdrelsen bdr ga. Derfdre bdr subjektet sattas i en sadan stallning till sig sjelf och till gymnasten, att denne sednare ager, af det fdrra, alia ofvannamde punkter uti sin magt. 2) Bdr gymnasten alltid s3 stalla sig till subjektet, att bans kropps vinklar kunna gradvis dkas eller minskas, efter som subjektets vinklar fdrandras. 3) Att, likasom hvarje lektion bdr, p& den friska organismen, dagligen bdrja med en ringare rdrelse och tilltaga (crescendo) i mera anstrangande dfningar tills de vid lektionens slut ater aftaga

123 554 (diminuendo), s5 bb'r afven, p den sjuka organismen, hvarje rdrelse, ehuru passiv, b(5rja med det aldra htjgsta pianissimo, aldrig Ofverga till ett fortissimo, men standigt slutas i samma lindriga grad, som det barjades. 4) Bar gymnasten p det nogaste tillse att bans medhjelpare arbeta med, och icke mot, den rdrelse, ban asyftat; detta vill saga att de alltid skola agera i samma planer, som ban; s att de fixera blott de punkter, som skola fixeras, samt noga folja med den af gymnasten rigtade rorelsens linier (antingen liniiirt eller transverselt) och ] ta moment sammantraffa med moment. Sker rtirelsen efter dessa lagar, tror jag den vara saker och flfverensstammande med forntidens store gymnasters (Hippokrats och Galeni) system. De fiesta kirurger vetenskapsmsn i theorien, men ofta slagtaredrsngar i handlaget, fraga tvifvelsutan hum en sd lindrig rdrelse kan verka? Denna fraga tror jag redan vara besvarad i det foregaende; far likval vidare erinra, att d5 den kemiska inverkningen kan utvidga sig, ifran punkt till punkt, inom alia organismens sferer; sa maste dess corre spondent, den mekaniska inverkningen, afven kunna fran punkt till punkt utvidga sig till alia nsmnde sferer, hvilka den sjelf materielt constituerar; vidare, i afseende hartill, fa vi erinra att denna passiva, mekaniska impuls, som, beraknad efter den stora yta, hvilken hvarje aktif rorelse genom de muskier, som deri aro agenter, coagenter och antagonister, och yttrad utanpa den tjockaste bekladnad, icke kan anses som en milliondel emot en aktif rtfrelses quantitet, och likval verkar denna passiva impuls forundransviirdt p5 den sjuka organismen. Bar ej detta gifva en vink till den kemiska impulsens begransning? MSngen tror sig, i stallet, uti gymnastiken, finna en rent animaumagnetisk orsak hartill. Magnetismen, liksom elektriciteten, ing r i alia organismens fenomener, eller finnas dessa krafter icke till. Har bore vi icke vidare bertfra dessa fragor. De skulle afleda ifran det enkla utvecklingssatt, vi bar flnskat folja. P& grund af den korrespondens, som Sr emellan den kemiska och mekaniska grundformen, kan man likval underkasta detta amne en anmarkning. Ar Lifvet det objektiviserande vasen i menniskonaturen,

124 55i sa Ur materien det subjektiviserande. Likasom del forra ar allsidigt, osndligt; s maste afven det andra, i konflikt med det forra, vara ensidigt och begrsnsande. Hvarje del af organismen blir derigenom susceptibel af lif, och saledes analog med lifvet af hvarje annan kropp, fastsn denna kropp, s som materia, ar i strid med sig sjelf och i strid med den kropp, som hon skall assimilera sig med. Verkningssumman blir saledes, genom organismens additionella utvidgande, lika stor, fastcin dess factorer Sro i fdrsta momentet ringa. Vidare om vi antaga mdjligheten af magnetismens inverkan genom manipulationer, som icke komma inom subjektets sfer, huru kunne vi da tvifla pa verkningen af rtfrelser, som lerdra kroppen? > och om vi an betvifle den fdrra, kunna vi likvbl icke fdrneka den sednare; ty vi skulle d3 aldrig fdrnimma en tryckning, ett slag o. s. v. Magnetismen ar en dynamisk form genom yttre mekanik och vehikel. Det, som, i min tanke, mest talar for magnetismens inverkan pa var kropp ar det fenomen, som uppstar vid kittling och i sexual-fdrhallanden; enhvar som kittlar sig sjelf, kan icke fdrnimma det, som nar en annan kittlar honom. Sa ock i sexualftirhallanden.

125 FEMTE AFDELNINGEN. GRUNDERNA FOE ASTETISK GYMNASTIK.

126 INNEHALL: 1. Inledning till Astetiska Gymnastiken. 3. Konstnarens sjelfstandighet. 4. Om den Dynamiska potenseringen af vdr kropp. 5. Forberedning till astetiska rorelser. Hufvud (Hals). Bdlen (Brost, mage, sidor). Armar (axlar, ofver- och under-arm, armbage). Hander. Fingrar. Ben. Knd. Vrister. Fdtter.

127 555 FEMTE AFDELNINGEN. 4. Inledning till Astelisk Gymnastik. Den passivt objektiva eller Astetiska gymnastiken sdker sstta kroppen i full jcmnvigt med sjalen. Den larer ssledes att, formedelst gifna stallningar och rflrelser, i kroppen rigtigt uttrycka en tanke eller kansla. Den astetiska gymnastiken kunde val i sig sjelf utgora en sarskild del af delta verk; men som dess omfsng egentligen tillbdr den bildande konstnaren samt skadespelaren och talaren, -J-) och dess bestammelse egentligen beror p& frisk-gymnastikens ratta grundlaggning, och som enhvar, hvilken i sin kropp har en ren kansla af jemnvigt och sjelfstandighet, inom sig sjelf ftfrnimmer den bild, sjalen klart uppfattat, sa har man trott sig har kunna fdrbiga denna del af gymnastiken; dock med utkast till n gra fa begrepp derofver, sasom resultater af fdregaende och grander for det efterfdljande. De stallningar och rdrelser, som tillhdra denna del af gymnastiken, fordra den hdgsta jemnvigt uti kroppen, och msste saledes alltid fdrberedas genom allman gymnastik, icke allenast af det ska], att jemnvigt derigenom vinnes mellan alia kroppens delar, utan afven derfdre, att denna jemnvigt sasom vi fdrut sagt, fdrhdjer det andliga vasendets inverkan pa det kroppsliga, och detta ater tillbaka verkar pa det fdrra. I astetiska gymnastiken fordras hufvudsakligen Enhet. Om en enda kroppsdel der strider emot denna grundsats, blir hela kroppens uttryck fdrbrylladt d. v. s. ofdrstseligt. Sjalens (tankens) uttryck blir d i strid med kroppens. Man skulle dock kunna saga att i den astetiska gymnastiken ar det mera sjalen, som verkar pa kroppen, i den pedagogiska mera kroppen, som verkar p5 sjalen. 2.

128 Konstnarens sjelfstandighel. Sannt uttryck och sann form kunna, i tiden och rummet, likasa litet tankas skiljagtiga, som sjal och kropp i den fullandade organismen. I tiden och rummet, sager jag; ty i dessa m&ste formen lefva. Ulom dessa lefver endast oandligheten, d. 3. tanken, eller rhttare urtanken: Gud. Men likasom endast Gud lefver utom dessa, sa msste han afven, sssom inkarnerad med formen, d. a. s3som af v3r sinnlighet fornuramen, lefva i tiden och rummet. Ar nu Gud ; (fullkomligheten eller tanken i sitt renaste urbegrepp) for jordsonen endast fattbar genom formen, d. a. genom det enkla menskliga medvetandet af en hdgre magt; s maste han afven i menniskans handlingar vara urtanken, ssvida hon anses som tankande. Men menniskan, tankande sig det gudomliga s som det fullkomligaste, maste a ena sidan kanna ett begsr att likna det, och S andra sidan kanna sin begransning, medelst materien, uttryckt i tid och rum. Men tiden Ur lognfull; ty den ar sinnlighetens fosterfar. Oandligheten ar det enda sanna m51et for menniskotanken; ty hvilken tanke, s&som sann, hor blott till Ogonblicket? Syftar nu en sann tanke till oandligheten, ssledes icke till personlighet, sa m ste dess mal ligga utom tiden. Med tiden menas personlig begransning. Haraf uppstar friheten; ty allt det, som strafvar till oandlighet, maste sdka att vara fritt. Ar det fritt, kan ingen biomstandighet verka derpa. SSlunda blifver all sjalsbildning' sjelfstandig; ty den ar sanning: gudomlighetens tolk. Salunda blir afven konstnaren sjelfstandig, om bans syfte ar dfver tiden; och s3som han i det verkliga (iden), ar Ofver den materiella betingelsen (tiden och rummet), sa maste han dana sin tid, icke tiden dana honom. Letter han det sednare intraffa, straffas han af tiden; ty ofortofvadt hafva mangfaldiga tidens barn liknat och hunnit honom. Han gar d5 blott fram med tiden och dor med honom. Allt i tiden paverkas af tiden; s maste afven konst naren i sin forsta utbildning afficieras af sin tids ande; men likasom i allmanhet endast det ar krajt, som vid paverkningen

129 557 kan sjelf aterverka; s5 ar endast den konstnsr, som kan, vid fullt utvecklad kraft, sjelf verka pa sin tid. Och om fdrhallandet vore annorlunda, huru skulle val bildningens framgang vara mdjlig. Allt hade ju mast stanna pa fo'rsta punkten? Men om det nu Sr den sanna konstnsrens ksnnemsrke, att han ager kraft att verka pa sin tid; sa maste sjelfstsndighet vara bans ratt och bans pligt. Den Astetiska gymnastiken maste enligt den definition, vi gifvit derpa, hufvudsakligast inverka pa talaren, skadespelaren, och den bildande konstnarens modell; den blir saledes elt utvecklingsmedel fiir plastisk poesi, bildhuggeri, m Ieri samt musik, i mon som denna Mr infdrlifvad med den fdrsta. Liksom tal och sang, msste hvarje gest hafva en bestiimd rythm; och i likhet med dessa tidsafmstningar, bar den bildande artisten sina vissa momenter, i hvilka han tanker sig den figurs handling, som han vill framstalla. Pa detta satt sammantraffa alia dessa skdna konster till lika uttryck afven af tid och rum. Quantitatift betraktade aro gestikulationernas mangd mest inskrankta fdr bildhuggaren; n got mera msngfalldiga fdr talaren; f(}r malaren aro de annu flera; men sk despelaren och sangaren hafva de storsta sferer deruti. Qualitatift hafva de afven mycket olika omfang. Bildhuggaren maste p5 det allranoggrannaste berakna de attituder, han valjer. Talaren maste af ven hejda sig ifr n allt svarmande och personligt fdrfdrdelande. MSlaren kan gifva hvarje slags uttryck at sina figurer, blott taflan bibeh lles i sin enhet. Vilda bataljstycken och den religiosa eremit-lefnaden htira lika mycket till bans omrade. Dock bar sk&despelaren den vidstracktaste sfer, likasom han afven, i sin aktion, upptager alia gestens momenter och kan handla mera efter sin individualitet och sin tids fordring, heist tidens smak vanligen bestammer valet af skadespel. D5 bar icke ar fraga om deklamation, fa vi blott erinra, att talaren och sksdespelaren hafva enahanda lag att lyda, i det fallet, att talets eller ssngens rythm msste noga sammantraffa med gesten, och att i samma mon, som dessa bsda tilltaga i styrka, blifver afven gestens sfer fdrhtfjd.

130 558 Det gifvas tvenne inre motsatta inverkningar p vart vssende, hvarifran alia Ofriga sa kallade kanslor framsta. Man kan kalla dessa bada hufvudsakliga intryck: frid och slrid; den ftirra uppstar af en fullkomlig likstammighet mellan menniskans vssende och den yttre naturen; den sednare af en ojemnvigt, dels i anseende till hennes inre vssen sjelft, dels i anseende till den yttre naturen. Det fdrra benamner man gladje, (moralisk helsa) karlek, vanskap, beundran, langtan, b(5n, tillgifvenhet, Gdmjukhet, o. s. v.; det sednare (en moralisk sjukdom): hat, afund, vrede, fruktan, angslan, sorg, fdrtviflan o. s. v. Som verkan och motverkan. enligt hvad vi fdrut sagt, utgor all tillvarelses ide, uttrycket af ande och kropp, sa aro afven i den astetiska gymnastiken dessa vexelfdrhallanden hufvudsakligaste urtyper. Frid och strid herrskar ofverallt och i allt; menniskonaturerna framte den pa tvefaldigt vis, inom sig (subjektivt) och utom sig (objektivt). Frid ar en fullkomlig jemnvigt, d. v. s. lugn, och detta iir hufvudvilkoret ftir all sk(5n konst; ty skdnhet, sanning och harmoni eller frid aro ett, men denna frid framtrader i hela menniskoslagtet, mest fullkomlig hos barnet. Ja sjelfva somnen, som, hos hvarje, fysiskt eller moraliskt frisk individ, Mr ett uttryck af negativ frid, ar hos barnet fullkomligt positiv; derfore ar afven barnets sdmn skdnast, liksom alia dess rdrelser. Lifvet framtrader dfverallt i dess individ, och utvecklingen framgar i ohejdadt lopp, frsn moment till moment, sa vida icke barnet ar angripet af en bestamd sjuklighet. Barnets formerade rdrelser gifva afven ett mdnster, fdr konstnaren, att framstalla icke blott hdgre menskliga egenskaper, utan afven de gudomliga. Hufvudstallningarne aro fyra: 4:o Std: med eller utan stdd, hvilande eller under handling. 2.o Gd: l ngsamt eller fort. 3:o St7/a: hvilande eller 4:o Ligga: (i half eller hel hvila).

131 559 Kroppens bestamda rigtningar Sro sex: 1:o Framat.!2:o Bakat. 3:o Till hoger. 4:o Till venster. 5:o UppSt. 6:0 NedSt. Likasom frid och strid yttra sig, anlingen inom subjektet sjelft eller utom detsamma, eller vexelvis pa en gsng; sa hafva afven rdrelsernas rigtningar antingen ett syfte till individet sjelft, eller till ett vasen utom detsamma, eller ocksa samtidigt till beggedera. Fcirsta vilkoret for all adel rorelse Sr jemnvigten i kroppen, utom hvilken ingen punkt gifves for nagon af rtirelsens olika momenter. Om, i sldende stallning, det minsta deraf fdrfelas; liknar rdrelsen det forsta momentet af gang. Blifver ojemnvigt uti gangen, hantyder den tvcirtom till fdrsta momentet uti staende stallning, d. v. s. hejdande i farten, Kanslan bestammer jemnvigtsmomentet; och (jfverhufvud gslier den sats, att ju flera fingerleder utstr^ckas, desto mera lyftes afven armbagen fdr att forkorta hafstangen, s&vida kroppen icke bar en mera baklutad stallning, eller en sidorigtning, bvarigenom armens bafstang ftfrkortas. Harvid undantages: om bortre armen brukas sasom motvigt, da den mot foremalet nyttjade framre armen afven, med framlutad kropp, kan utstrackas (detta ar fdrut fdrklaradt i militar-gymnastiken). Sasom exempel ms man anftfra dessa ord:»det var dw, som belog min fader.)) Tonvigten p3 du uttryckes med framsankt panna, dgat sigtande 15ngs (jfver armpipan, som jemte hand och pekfinger och med tummen ned t vand rigtas mot den tilltalade. Endast nar figuren tankes i full hvila, kunna hander och 6gon falla i hvad plan och p5 hvad punkter som heldst; men s5 fort en astetisk sann rdrelse skall visas, bar denna sin be stamda grans inom den hdgre delen af mennisko-organismen; d. v. s. den delen, som hufvudsakligen tillhflr de vegetativa functionerna, ligger utom denna astetiska grans; s&ledes h llas aldrig hunderna fdr magen, satet eller ktfnsdelarne; blott den

132 560 komiska geslen till&ter delta; ty den ar en motsats till det sannt skdna. Vinklarne i armen msste, enligt fdregaende sats, afendras med handens och sjelfva fingrarnas rdrelse. SSlunda, om man vill pakalla nagons uppmarksamhet eller uttrycka ordet: gif akt, halles tammen uppratt, alia fyra fingrarna btfjda i rat vinkel till tummen och cfverarmen lodrstt mot planet. Vid en starkare fordran af uppmsrksamhet halles tummen i samma stallning, men pekfinger och langfinger strackas tillsammans och (jfver-armen gdr halfrat vinkel fran sidan. Ftfr att pakalla hdgsta uppmsrksamhet, halles tammen i samma stallning; men alia fyra fingrarna strackas, och handen ar vid pannans hojd. I forsta fallet ar handen i hdjd med hjertats eller kanslans region; i det andra med (luftstrupens) stammans region, vid det tredje vid (hjernans) tankens sfer. 4. Om den Dynamiska potenseringen af var kropp. Liksom den kemiska och mekaniska kraften kunna, hvar for sig betraktade, genom yttre inverkningar, fdrhdjas till dfvervagande grad, a endera sidan, eller ocksa, genom bristande ftjrmdgenheter, nedstammas under sin nddvandiga hdjd; likasa kan afven den dynamiska, medelst yttre impuls, fdrhdjas till dfverkraft dfver de andra, eller ocksa, under sin nddvandiga punkt, nedstammas. Den dynamiska fdrhdjningen sker antingen genom religids inverkningj eller genom karlek, eller genom sjalsbildningens affekler. Religionen, alia fdrnuftsvarelsers verkliga behof, och verkliga njutning, ar, liksom den kemiska yttringen, ljuf, nar den afpassas efter sjalens fdrmdgenheter; men bibringar ett dfverskott af kraft, som fdrsldar, om den ensidigt och till svarmeri framtvingas. Dess natur ar, s som allt rent och fridsamt, ett narmande till barnaaldern. Hvarje sjelfstandig rdrelse, som tfdljer en i min sjal uppfattad ren ide, ar s81edes en tanke, kroppsligen uttryckt. Denna tanke msste ligga inom organismens fdrm ga att ut trycka. Sasom ssdan ar organismen endast ett Tankens organ; men d& msste detta organ ockss i hvarje del uttrycka

133 561 denna tanke; annars blir uttrycket atminstone mtfrkt, om icke osannt. Den, som vill uttrycka b'mhet och knyter handen, ssger med sin kropp belt annat, 'an hvad tanken ville saga. Grunderna for dessa uttryck finnas i menniskonaturen det ar i den sanna, rena barn-naturen och der s g Greken sina idealer. Samhallsmenniskan var honom en fdrderfvad modell. Den rena, utaf ingen berakning besmittade, sig sjelf ovetande handlingen Sr den enda sanna, och denna finnes endast i barnsinnet. Derfdre kan man ocks pa hvardagsspraket det enda nalurliga sprsket ibland aldre, flfversatta, d. v. s. meddela begreppet af hvarje attitud i allmanhet. Grunderna dertill ligga sa djupt i menniskosinnet, att vi icke kunna misstaga oss derom. Vi vilja i stdrsta korthet berdra delta Smne. 1:o All karlek Sr ett ndrmande, allt missbehag ett fjermande. Saledes lular sig v^nnen, fadren, alskaren emot sitt fdremsl, d5 tvartom den fdrskrsckte, den missndjde, den fiendtlige lutar sig baklmnges och fjermar sig fr n sitt fdremal. 2:o All strid yttrar sig i hoptrangd, spetsig form (bild af lans, varja). All karlek yttrar sig i en vid sfer; ty karleken, lifvad fdr allt, ser i sitt fdremal allt i lifvet; och denna sfer sluter sig sk strangt, att intet annat kan intranga sig deri. Omfamning ar ssledes tva vasenden sammanslutande sig till ett enda. Detta sker icke med rakstrackta armar, som vi se p5 vsr sksdeplats, utan med blott ss stor dppning mellan handerna, som det rum ar, hvilket det fdremal, man vill omfamna, intager. Om jag racker ett papper St n gon med strackt arm och handled, i alldeles rak linie, sk uttrycker denna form en fiendtlighet, ett trotsande, eller fdrakt, pa hvardagsspraket:»der liar % tit deb) Ger jag det 5ter med rundad rdrelse i handleden och armleden; s5 uttrycker det vanskap, vdrdnad och handen, forst vriden mot mig sjelf, innan den narmar sig fdrem&let, liksom sager: Se hdr, if ran mig till er. Hdghet uttryckes genom hdjd. Hufvudet och brdstet, som de hdgsta delarna, bade i fysisk och moralisk mening, msste s&ledes bestamma denna kansla. Hafves brdstet, ar det stolthet, sankes det ar det ddmjukhet. En dfverdrift Ling,

134 562 hafver ssledes vanligen b5da. NedsSnkes hufvudet, Sr det Odmjukhet. Nedsankes brtfstet, ar det, i forhallande till gradtalet, forsakelse, fruktan, slafviskhet. En spetsad panna, nssa, haka, rigtade mot fdremalet, Sr fdrakt, fiendtlighet. Rundad nacke eller rygg, ar det tillgifvenhet, ddmjukhet. Dansen har naturligtvis den rundade forraen, antingen i kedja eller enskildt. Theaterdansen, som, i sin menings- Itfshet, skild fran mimik och gestikulation, blott vill visa vissa krum-sprdng, aflagger detta och raaste gcjra face St Sskadarne. 5. Fdrieredning till Asteliska rorelser. Liksom uti organismen finnes trenne potenser (Chemiska, Mekaniska, Dynamiska), hvaraf de tva fdrsta aro motsatta poler, och den tredje ar att anse sasom mellanst5nd; sa skulle man kunna Sciga, att behaget, genom sitt uttryck af rundade for mer, liknar det kemiska, obehaget med sina skarpvinkliga och spetsiga former, det Mekaniskas linisra bild- och yttringssatt; men mellanstsndet utg(5r det Dynamiska, hvilket ar ett hdgre uttryck af lif, och uttalar sig mera passivt, an de ftfrra. Likval m5 konstnaren aldrig anse sig oberoende af nagon af dessa tre; ty likasom, i organismen, konflikten emellan de tva ftfrra potenserna, beverkas af det Dynamiska, och denna tillbaka af dem paverkas, sa blifver afven hvarje astetisk framstallning, sann genom den begransning, som hvar och en af de tre forst angifna sinnesstamningarna (behagligt, obehagligt och passion) gifva honom; ty om blott en af dem skulle helt och hallet rsda; blefve hela framstallningen excentrisk, och saledes emot skdnhets-lagen: harmoni, inre och yttre, d. v. s. ren tanke och proportion SvSrigheten, att gifva tydliga och fullstandiga reglor fdr en astetisk rdrelse, beror af flera nastan odfvervinnerliga hinder. Lararen maste derfdre inskranka sig till vissa hufvudstallningar. Den brist af en sannt fysisk utbildning, som uttrycker sig i v5rt tidehvarf, gdr nddvandigt att bdrja undervisningen med de enklaste rdrelser; och redan dessa fdrutsatta, att eleven genomg&tt den Pedagogiska gymnastiken. Lika-

135 563 som barnet Sr naturligare i sina rtfrelser, an en genom samhallslifvet tillstelnad, aldre person; sa Sr ofta afven vilden sannare i sina kroppsliga uttryck. Grekens konstdans var sannt Sstetisk; ty den utgick fran deras reiigidsa bildning, i fdrening med deras ofriga fdrhallanden till staten; men nutidens dans ar mera underkastad godtycket, likasom paraden och exercisen, samt dfverskrider ej sallan msttan och ar ofta l ngt under den. F(5r att bringa eleven till sjelfkansla af den rtfrelse, som ban go'r, btjra alltid b l och hufvud noga intaga den stallning, som st&r i forening med handens och fotens uttryck. Denna stall ning gifver alltid full andedragt, och befordrar saledes cirkulationens jemnvigt. Likasom allt tal antingen rigtas till en per son, eller galler om en person eller om den talande sjelf; s5 blifver afven detta fdrkroppsligade tal rigtadt till nagon af dessa trenne olika fdrem l. Som jemnvigten i v5r kropp uppstsr genom lemmarnas vertical linier till hvarandra, raknadt fran deras skiljningspunkt i backenet, s5 msste gestikulationen, om den skall g(5ras med sakerhet, ske medelst dessa liniers balancering, d. a. venster Ofverdel motsvarar hdger underdel och tvartom. Instruktionen maste derfdre utga fr5n den enkla rdrelsen att ofverflytta kroppstyngden fran den ena foten till den andra. Hartill upp- Stallas eleverna ps ett led, i half vandning, till hdger eller venster, ansigtet at fronten, armarne fritt hangande; framre foten framflyttas en fots langd; kroppstyngden pa bakre benet. S& vida kanslan, som beherrskar kroppen, ar en, m&ste afven uttrycket af densamma vara e//, d. v. s. genom hela kroppen, p5 samma s'att talande; sa att den liksom afklader kroppen dess kroppslighet, och ofverallt genomskiner klart och tydligt. Astetiska gymnastiken fordrar full harmoni i hvarje rdrelse. Hufvudstallningarne, som kroppen intager, i den aste tiska gymnastiken, aro saledes fyra: st&ende, gsende, sittande och liggande, afvensom vandningarne aro: upp&t, nedst, 5t sidorna, bakit och framst.

136 564 Forbercdande rorelser till Asleliska gymnastiken. Utgangsst^llningen: kroppstyngden hvilar jemt pa begge fotterna, som bilda rat vinkel, dfre delen af kroppen inactiv. 4:sta Rdrelsen: Ena foten flyttas framat, ungefer en fotslangd, kroppstyngden dfverflyttas p5 densamma; andra fotens hal stiger nagot fran marken, under det tan roterar obetydligt utat, knat sjunker nagot, och benet forblifver, afvensom Ofre delen af kroppen, fullkomligt passivt. 2:dra Rdrelsen: Ena foten flyttas bakat, lika langt, som vid fdreg ende rdrelse; kroppstyngden pa densamma; andra benet, som, tillika med den flfriga kroppen, Sr inactivt, f(5rblifver med foten pa sitt fdrra stalle, hela fotsslan mot marken. 3:dje Rdrelsen: Kroppstyngden jemnt pa begge fdtterna; armen bdjes sa, att den bildar rat vinkel i armvecket, och mot kroppen, under det att handen, utgaende fr n den halft pronerade stallning, den bar i sin hvila, beskrifver ett cirkelsegment med fingerspetsarna (hvars medelpunkt Sr bandleden), under supination, och stannar i nsstan fullt supinerad stallning, med fingrarna fallande, utan tvang, efter sin tyngd. 4:de Rdrelsen: Kroppens stallning, som i fdregsende; handen supineras, under det armen hanger langs sidan, till halften, hvarefter, da armen bdjes i rat vinkel, handen beskrifver, under pronation, cirkel-segment med fingerspetsarna, hvilket, liksom vid fdregaende, har handleden till medelpunkt, och stannar i pronerad stallning; fingrarna, utan tvang, strackta. 5:te Rdrelsen: Hander och fdtter rdras i fdrening; under steg framat eller tillbaka, gdres nsgon af de ofvannamnde pronerande eller supinerande rdrelserna. Delta i allmanhet; nu till enskilta kroppsdelars allmanna fdrhsllande:

137 565 Hufvudet och halsen. Det fo'rra Sr den dynamiska agentens hdgsate; och f5r sarama agent sitt yttre rdrliga uttryck i den sednare (halsen) samt annu vssendtligare i: Sinnesverklygen. Att man, genom en sannt utfdrd gymnastik, kan, till otrolig ftrdighet, utbilda menskliga sinnesverklygen, &r sakert. Huru ter sig val skytten, att, pa hsrsmsnet, beddmma sin stallning till rofvet? Huru upptrfvas hdrseln hos en tonkonstnar? Huru smaken och lukten hos en kemist? Huru kanslan, hos en blind, att t. o. m. kunna urskilja farger? Jo, endast genom mekanisk impuls. Mdjligheten ligger der fdrut, i mentalt afseende; men anlagen dd, utan mekanisk tillhjelp och dfning. Qvinnans smak och lukt ar vanligen sakrare an mannens; ty hon uppdfvar den sasom kokerska m. m. Kanslan ar fdr begge kdnen nagorlunda likstammigt uppofvad. Ma man icke fdrblanda denna egenskap med kanslighet, som ar nutids-qvinnans fel, liksom obestamdhet och vankelmod nutida mannens. Brostet ar det sentimentalas sate. Anropan till Gud uttryckes sslunda genom brdstets hdjande, hufvudet bdjes tillbaka, armarna strackas upp&t, armbsgen hdgre an axeln, sa att armen kommer utom min muskelsfer, till fdlje af det dfverlstande, som ar en nddvandighet har, handerna supinerade, och i olika hojd, bestamd genom contrebalancen mot det bak t strackta benet. Vid anropan om beskydd af Gud, hopsjunker brdstet deremot, handerna pronerade, och armarne hdjda sa mycket mer, som, den deraf uppkomna, tyngden erfordrar. Begrundande: Framlutadt hufvud, underarmarna lagda bredvid hvarann dfver brdstet, kroppen passif armbsgarna hangande efter sin tyngd till kroppen. Djupare eftertankande:

138 566 ena handens pekfinger stodjande under hakan, armbsgen stddd mot andra handen, hvars underarm hvilar tvarsdfver brostet. StOrsta anstrelngning vid tankande uttryckes genom ena handens pekfinger-sttfdjande mot den framlutade pannan. Buken ar det vegetativas sate. Uttrycket deraf Br det mest passiva. Allmanna uttrycket af gladje Sr ock ett fullkomligt passivt tillstsnd, der det inre animala och psykiska lifvet, jemnt och harmoniskt fullgora sina fdrrsttningar; ett inre valmaende, uttryckt genom en hvilande latt och beqvam stallning. Andra graden af gladje ar vanskap, och den tredje ar karlek. Den fdrsta ar det religio'sa tillstsndet, ej syftande St n got utomvarande faremsl, utan, som concentreradt inom sig sjelf, ager en inre frid. De andra begge hafva ett bestamdt fdremal, mot hvilket de vanda sig och ftrkroppsliga sig derfore mera genom atbtfrd. Fingrarms enskildta karakter. 1:o Tummen: betecknar fasthet och bestamdhet (derfdre svarar han i kraft mot alia de fyra CJfriga fingrarna och msste hopbinda dem vid en stark hopknytning i handen). Har handen nagot att fo'ra; binder tummen pek- och ISngfingret; knytes tomma handen binder han afven ringfingret 1 ). 2:o Pekfingret: ar undervisande, och syftar bestamdt St ett visst foremal. 3:o Langfmgret uttrycker lugn och sansning; sasom fingrarnas juste milieu, ar han herrskaren i alia handens rigtningar. 4:o Ringfingret: brukas sallan ensamt. 5:o Lillfingret: uttrycker latthet och grace. ') Tummen fick blott tva leder; fingrarna tre; ty tummen, genom sin korta hafstang;, maste antingen motarbeta fingrarna eller ocksa, genom sin anlaggning 6f?er fingrarna, hjelpa dem.

139 SJETTE AFDELNINGEN. GYMNASTIKENS VEHIKLAR.

140 INNEHALL: Gymnastens personlighet. Gymnastens blick och satt. Ordning bland eleverna (jemnlikhet, aedlighet, marcher). Fodoamnen. Bad (luft, renlighet). Kladnad. Sinnesforstroelser (kamp och taflan). Gymnastikinrattning. Gymnastiska Sprdket. Slutanmarkning.

141 SJETTE AFDELNINGEN. 1. Gymnastens personlighet. Hiitills hafva vi afhandlat de allmsnna grunderna f(5r gymnastikens fyra hufvuddelar. Nu aterstsr att nsmna gymnastiklarares Sligganden, derest de vilja uppns gymnastikens syfte. Den skillnad, som Greken gjorde, emellan paedotriber och gymnaster Sr svar att antaga; ty egentligen b(5r hvarje larare i grunden ksnna sitt yrke; och d friskgymnastik bar ett medikalt syfte och manga mindre Skommor latt kunna hafvas med friskgymnastiken; och sjukgymnastiken, i sitt sista moment, bor sammanfalla med friskgymnastiken, och da hvarje bildad borde lara att rfttt och ledigt fdra sin kropp, samt enhvar frisk borde kunna, i farans stund, forsvara sig och fosterlandet; sa blir astetisk och milit^r gymnastik afven behdflig f(5r en ratt utbildad gymnast, om han skall kunna verka i alia delar af den fvsiska uppfostrineen. Har blir ssledes icke frsgan om de personer, hvilka, fdr sin bergning, taga sig att leda ungdomens gymnastik med berakning, att, efter vissa ars forlopp och erhallen befordran, som prester eller oflicerare, lemna gymnastiken at sitt dde och i maklig ro framlefva sina mannaar, Fragan ar har blott om dessa sallsynta varelser, som hafva kraft och mod att egna sig 3t ungdomens och 5t landsmans fysiska fdrkofran; ehuru man afven bflr hoppas, att de gymnaster, som i fflrtid trdttna vid delta m(5dans verk, afven, i sina hijgre militartjenster eller sssom religionens tolkar i landsbygden, uppmana de yngre till att bilda sin kropp, for att bringa saktmod och frid i sin andliga natur, och saledes mer och mer befordra gym nastikens stora syfte.

142 570 Sanna kunskaper aro de medel, hvarigenom menniskan b&de kan och tvingas att uppfylla silt kail. Men gymnasten raaste alltid fflrena theori och praktik. Den gymnast, som fdraktar den ena eller andra af dessa, Hr ett vacklande r(5 i alia sina handgrepp; ty han vet icke nar och hur han skall anvsnda den eller den rcirelsen. En gymnast som har grundlighet och icke praktik liknar en konstdomare, som endast vet; men icke kan utfora, det han vet. Anatomien, denna heliga genesis, som framlagger Skaparens storverk fo'r menniskodgat, som larer henne pa en gang huru liten och dock huru stor hon Br, den vare gymnastens karaste urkund; men han anvsnde dess lifldsa former icke som sadana, utan sk de dem med sann siare-anda uti fullt lif, verkande icke sasom massa, utan sasom gudavasendets (andans) vehikel, och af det samma i hvarje! punkt besjaladt. Hartill fordras anatomiens oskiljaktiga maka, 2. Gymnastens blick och salt. Lakaren ar den fdrste gymnasten; han bestammer fostrets helsa genom en for modren afpassad rdrelse; han bestammer afven fostrets skdtsel. Man talar om lakarens O'ga; hartala vi om gymnastens. Man bflr afse kroppsbygnaden. Det ar ett stort fel hos lakaren, om han gldmmer delta. Det yttre verkar likasa mycket pa det inre, som det inre p& det yttre. Alia menniskokroppens vaggar aro reagenter till de inre rdrelserna; och uttrycka de, sasom sadana, de inre organernas beskaffenhet. En stor buk anger alltid inre sjuklighet, serdeles om bukskinnet ar vida mdrkare och strafvare, an den dfriga huden. Ett platt brdst ar alltid tungandadt. Ofta uppstar en msngarig fdrstoppning af ryggradens oratta bdjning och hafves genom dess uppratande genom rigtiga (gymnastiska) kroppsrdrelser. De sarskilta sjukdomar, som Stfdlja hvarje handtverk, afvensom de af dem, som bero utaf subjektets liderlighet, gifva lakaren och gymnasten en saker vagledning. Atminstone har jag frsn

143 571 dessa haratat Stskilligt for min patologi, afvensom fran lakareanekdoter, sa vidt dessa hijrt till mekaniska grundformen. Fdrmagan, att kunna lara sig inse, hvilkendera af de tre grundformerna 8r undervagande, utgor den sallsynta egenskap, som man i hvardagssprsket kallar lakareoga, och delta msste vara desto skarpare, som sjukdomsformen vanligen Sr olika sjukdomsorsaken; ty den ftjrra ar blott foljd, ssledes ett skiftande amalgam af alia tre grundformerna, i stfjd af organismens enhet. 3. Ordning bland eleverna. (jeranlikhet, sedlighet, marcher) 4. Om Fodoamnen. YSrt vasende ar (som fdrut sagdt) ett enda helt; men msste, s3som afvikande fr n delta urtillstand, delas i tvenne; sa bdr afven del fodoamne kroppen antager alltid betraktas pa tvenne satt. Haraf uppstsr forsta fragan: hurudant detta amne fdrhsher sig till den forsta kemiska potensen eller matsmaltningen; och den andra frsgan: detta amnes f(jrh llande till den andra kemiska potensen eller assimilationen i den lidande delen. Det fdrsta ar negatift, det andra positift. Om en giktsjuk person, hvars mage alltid tyckes vara god, men hvilken likval alltid bar mycket syramne, ftfrtar ssdan foda, som, enligt sina bestsndsdelar, borde gagna den lidande delen i tvenne instanser, men (ikar likval magsyran sasom fdrsta inslansen; s5 stjelpes patienten af denna foda i en varre gikt, ty fddoamnet kan icke tankas af magen fo'rbrukadt p5 annat salt, an efter magens tillstsnd, och detta phlegmoniska tillst&nd, msste kemiskt inverka pa fodoamnet och hindra dess gagn i andra instansen. Derfdre ar en utspadande foda af osyrade aoppor gagnelig fdr giktsjuklingen.

144 ' 57? 5. Bad, luft, renlighet. (Harom har Forf. redan delvii, har och der, yttrat sig. Dessutom anfores har foljande. L.): I fria luften bora (5fniDgarna ske om sommaren; och lekar raed snobollkastning, skridskob'pning, kalkfart m. m M ske om vintern. Luften Hr allt lefvandes helsobrunn. 6. Kladnaden. Som man gar och star bdr man kunna handla. Att dfvervinna hinder; styrker bade kroppen och viljan. Den fege och late finner hinder i allt, som han skall fdretaga. 7. Sinnesforslroelser. (Karap och Taflan). Aro visserligen nyttige far den troge, men aro Sfven skadlige for individer af haftigare eller svagare natur. I starka, ensidiga rdrelser bor taflan sparsamt vackas. I de af olika tempo och olika planer sammansatta Mr den mindre farlig; ty sjelfva afvexlingen g(5r rdrelsen mindre valdsam. Derfdre Sr kampen nyttig; derunder forekomma mangfaldiga olikartade stallningar och hvarje O'gonblick vackes sinnet hos en trog ungdom. 8. Gymnastik-inrattning. Hvad angar gymnastik-inrsttningarna, bdra de vara s5 enkla, som radjligt. Enhvar gymnast, som anser machineriet ftir annat an bisak, har aldrig begripit hvad en lefvande or ganism ar. Att inratta vara kroppsrdrelser efter de machinerier, som vi forut inrattat, och icke dessa efter de kroppsrdrelser, vi bdra frambringa, ar ett afvogt satt, ett begar att synas vidunderlig. Nar man betraktar en Gymnastik-inredning, btfr man, i vinken kunna saga ps hvad st ndpunkt dess konstruktor ar, som gymnast. All sann rdrelse ar en forandring i kropps-

145 573 delarna till hvarandra och denna fo'randring msste ske genom kroppen sjelf, det ar: kroppen m ste blifva potenserad genom sig sjelf. Men, som all massa Sr underordnad de allmsnna tyngdiagarna, och som all sann eller bestsmd rdrelse gar ut fran en viss gifven punkt, genom vissa gifna punkter, till en annan viss gifven punkt; s blifver atg&rden af det yttre machineriet endast ett medel, att gifva vissa fasta punkter f(5r en kropp, som skall rora sig, och saledes dessa yttre vehiklar sa enkla, att de af hvarje slojdvand borde kunna inrattas. Yttre medel Sro: Plintar och Madrasser. Springstolpar. SpSnnstolpar. Kortlinor. Langlinor. Stanger och Master. Balancer-braden och stolpar. Hafplankor. Slingerstegar. Yippmast. Voltige-hastar och sadlar. Springvall och Springgrop. Simbrygga och SimgOrdel. Olikheten i dessa inrattningars dimensioner, for fullvexta och for halfvexta personer, forhaller sig allmannast, s&som 7 till Gymnastikens Sprak. Sedan Sjuk-gymnastiken numera vunnit allmannare fortroende; har bemtfdande blifvit gjordt, att bringa dess rtfrelseformer under en viss terminologi. Denna kan antingen tagas af kroppen sjelf, medelst bestamda langd-linier och tvar-linier af densamma (likasom buken indelas i vissa regioner), eller ocksi tagas de af sprsket med hanseende till begynnelse-stallningarna for rcrelsen.

146 574 Fdr dfrigt behfifver ock hvarje yrke, hvarje vetenskap sitt sprsk och sina yttre medel. For alt gdra gymnastikens sprsk begripligt for alia lander hafve vi sflkt indela kroppen i vissa regioner *). *) Enligt Forfattarens ursprungliga plan hade han har, emot slutet af detta arbete, infort Figur-teckningar med beskrifning om en, ifran ytan till det inre, genomford indelning af menniskokroppen. Af bans egenhandiga marginaltillsatser, med blyertspenna, finnes dock, att han sedermera, med orden:»utes]ates» eller»kan uteslutas,)) antingen tankt att alldeles ntelemna denna region-indelning, eller, hvilket synes vida troligare, amnat den till sin wrorelselara,# enar ifragavarande planchcr, med bilagd beskrifning a sagde region-indelning, afvenval funnos inlagda uti en sarskildt pappersbundt, hvars ofriga innehall var egnad at den speciella Gymnastiken, eller den egentligare Rorelse-laran, hvartill detta arbete, enligt sin titel, blott gifvit uallmiinna grunder.» L.

147 575 SLUTANMARKNING (till l:sta upplagan). Den storste bland Sveriges store Naturforskare har yttrat den mening, att tusentals Commentatorer fodas af hvar enda Inventor. En sadan rodjare, inom tankens ocb handlingens omraden, var den man, hvilkens skrifteliga efterlemningar i gymnastiken vi undertecknade atogo oss, att, enligt forfattarens pa sotsangen yttrade vilja, som orden sig folio: nredigera och trycka.n Till en borjan hafve vi nu inskrankt oss att fullborda bans 1834 p&borjade; men da ej langre, an till och med sid. 84, tryckta afbandling, benamnd:»gyranastikens allmanna grunderw. Handskriften var redan 1831 till Direktionen ofver Stockbolms stads Undervisningsverk inlemnad. Sederraera atertogs den dock, att af Forfattaren utvidgas. Sa uppstod narvarande skrift, hvars alia luckor likval Forfattarens svara lidande allt mera betog honom formagan, att, i en mera helgjuten form, fylla. Val magtade ban annu att fullborda ett ocb annat af sin ungdoms storre utkast i dikt ocb sanger. Den mannakraft, som forst gaf Svensha Gymnastiken lif och betydelse, var dock i det hela bruten. Blott tidtals, och stundtals, magtade den fordom sa starka viljan, att ateruppkalla ett aftonskimmer af den flyende dagen. Under dessa framtvingade mellanstunder, af en uttard och genomsjuk mans behof att hvila, tillkommo likval»soldat-undervisning» samt»reglementen for Gyranastik» och»f6r Bajonett-faktning»; dessutom gymnastiska aforismer, hvilka sednare forfattaren troligen amnat inforlifva med dessa Gymnastikens allmanna grander; men som nu ej kunnat, egenmagtigt af oss, deri intagas; liksom vi ej heller tilltrott oss vidtaga nagra forandringar eller inflata manga egna tillagg och anmarkningar till denna skrift. Om en ny upplaga kommer i fraga, kan allt sadant, lattare an nu, ske. Detsamma galler afven de egentligare och speciella afdelningarna af Korelselaran, Atskilligt kan, ifran naturvetenskaplig (physiologisk) synpunkt, vara att invanda emot flera forklaringar ibland dessa Gymnastikens allmanna grunder. Den omfattande asigt af verldsordning och lif, som soker, att ur Naturkunnighetens grundliiror utveckla Gymnastiken, skall dock, forr eller sednare, gora sig gallande. Dessforutan ar det ej heller den har gifna, mer eller mindre lyckade forklaringen om Gymnastikens anvandning, utan denna sjelf, med sina redan traditionella och allt mer perfectibla laror och bandgrepp, samt deraf beroende verkningar, som, i var tid, liksom i forntiden, bere'dt denna sak sin framgang. Kunde blott den historiska erfarenheten hindra densamma, att annu en gang urartal P. J. L1EDBECK. AUG. GE0BG1I.

148 576 ANMARKNIN GAR, TILL GYMNASTIKENS ALLMA2TNA GEUNDEH. (Ifr. 2:dra afdeln. 2:dra stycket samt l:sta upplagans utgifvares slutanmdrhning). En tankare sade om sjalens ftjmdgenheter: Allt som icke gar framdt, gar tillbaka. Delta ar en af gymnastikens hogsta erfarenheter, b de i fysiskt och psykiskt afseende. Derfdre msste den gamle med kroppens fdrfall, dagligen marka ett jemnlikt aftagande i sjalens fb'rmogenheter: minne, tankespanning, allt, utora retbarhet, fruktan, egennytta, (alia djurets kannetecken) aftager, och ban blifver som man sager barn p nytt, icke i sinnets renhet, men i dess slapphet, mdrker och skumhel. Troithet blir p& visst salt nastan entydig med det, som man kallar ovana o. a. yttringar af det ovilkorliga systemet, d. v. s. nar en rdrelse Sci ofta repeteras, att de delar, som befordra densamma, mista sin spanstighet, da blifver vanligen ssdana delar anlitade, hvilka icke bestamt hdra till denna ri5- relsens utforande. Pa samma satt yttrar sig afven det, som man kallar ovana; d. v. s. att antaga en efter rtfrelsens hufvudrigtning falsk stallning och utgsngspunkt, s Iedes ett origtigt anvandande af delar vid denna rtfrelses utfdrande. Formagan att lange uthalla en och samma rorelse, hvilken p hvardagsspraket heter: vana, ar visserligen rigtig sasom motsats till ordet ovana, men icke efter det begrepp, som man numera tillagger ordet vana. Fdrm gan att langre tid uthalla en och samma rtfrelse beror af den sanna harmonien uti delarnes anstrangning, d. v. s. verkan fdrutsatter motverkan; och utan dessa tva tillhopa blir ingen foljd, de ma vara lika eller olika i styrka eller myckenhet. 3. Till gymnastens vagledning kunna tjena Handtverkares sjukdomar och missbildningar, Lakare-anekdoter, Sjukas stallningar, hogre Djurs kroppsvanor och rdrelser.

149 Vi se clfven att den mekaniska inverkan i den oorganiska naturen kan frambringa liknande fenomen, som den kemiska. SSledes kan naturens stora grundkrafter: vsrme, elektricitet och magnetism frambringas sa val genom mekanisk inverkan, som genom kemiska medel. Metaller kunna delvis syrsattas s5 val genom mekaniska atg^rder i atmosferisk luft, som genom starka, kemiska ftjrfaranden, genom upplosning. Sjelfva lakemedlen ss val de kemiska som de mekaniska Bro ock funne lyda samma, allmsnna fdrhallande af utveckling genom kemisk atgsrd och mekanisk fdrdelning. Till sjukundersokning tjena mekaniska fenomener likaval som kemiska. M5 man d ej fdrvsna sig derofver att mekaniska medel utifrsn begagnade kunna inverka pa lidanden i lungor, lefver, mage, hjerna, Ogon, nasa m. m. Men brtfstlidanden botas ej med blott brostrorelser, hufvudverk blott med hufvudrdrelser, dgoninflammation blott med Ogonrdrelse o. s. r. 5. Qvinnan behdfver helsa savsl som mannen. Ja, Snnu mera efter hon skall i sitt lif nara ett annat lif. Qvinnans anatomiska fdrh&llande ar analogt med mannens; hennes psykiska anlag fordra dock en lindrigare behandling. Skdnhetslagen grundar sig p5 den rena lifs-iden, och far icke miss- 1 brukas. Qvinnans runda former fs icke (Jfverga till den kan* tighet eller kndlighet, mannens former hafva. De ktutiga delarne af brflstet, den fina huden p5 handen, det milda uttrycket i anletet bo'ra ej genom tffverdrifvet arbete fdrmanligas eller f(5rderfvas. Sjelfva regleringsperioden fdrbjuder detta annu mera. Mannen behofver ofta aggas, qvinnan blott f(jrmildras. Hafvande qvinnor fs icko lyfta, icke hoppa, eller, hafva -sin egen tyngd. 6. MSttstocken fdr all rdrelse ar organismen sjelf; men det helas fordel vinnes genom delarnas. Den harmoniska likstammigheten som framstalles i de Mda foregaende afdelningarna, uppfattas icke destomindre oratt, om man tror att vilkoret for delarnes jemnvigt utgor en qvantitativt fullkomligt Ling. HI. 37

150 578 lika spridning af rtirelsen. Ty ehuru det knappast gifves n gon frivillig muskular kraft, hvar(ifver gymnasten ej kan i n gon mon forfoga, s bdr den pedagogiska gymnastikens olika grundformer sinsemellan afmstas dels efter partiernas olika massa, dels efter deras inre nodvandighet ftjr lifvet; eller narmare samband med andra vigtiga organer elier innerligare fdrhsllande till s&dana svagheter och lyten, hvilka gymnastiken fdrm r utplana, om den r^tt anvandes deremot*). 7. Gymnastiska rtirelser kunde indelas i genera och species, hvaraf stundom gifvas afarter och biarter; men dessa bero af samma grundlag, och syfta till ett beslagtadt andamsl. 8. Den sa kallade Liniegymnastiken (med de derps grundade rumfdrsndringarna) utgor icke ensam n got afslutadt belt i motsats till den pedagogiska gymnastikens tffriga delar; ty sssom sjelf blott en phas af gymnastikens odelbara helhet, innefattar Liniegymnastiken afven en mangd af rdrelser, hvilkas nsrmast besldgtade samarter terfinnas just inom Appareljgymnastiken, hvilket latt inses af de msnga gemensama formerna. Denna indelning i fristsende Ofningar, appareljgymnastik, stodrdrelser m. m. Bro derfor blott yttre kannemarken, icke nsgon inre Vclsentlighet; liksom man till det yllre begagnar sig af indelningen i hufvud-, b31-, ben- och armrdrelser; ty Balancering, skridskolopning m. m. ar ju nsrmare slagt med gang, iskana, lopning och andra benrtfrelser an med hufvudrorelser, klattring m. m. Vissa fristsende rdrelser aro de naturliga enklaste forberedningarne till narbeslagtade appareljrdrelser eller an dra rdrelser med stdd; men i vissa fall ager ett motsatt fflrhallande rum, mellan de sammanhdriga rdrelserna. Beslagtade aro endast de rdrelser, som i viss mon kunna ersatta hvarandra eller utgdra graduationer af samma grundthema. Slagtskapen uttryckes ej genom gemensama redskap; fullkomligen motsatta rdrelser kunna uppsts genom att ratt anvanda samma bom, plint, stolpe o. s. v. 9. Liggande, stsende, sittande o. a. d. stallningars yttre mekaniska grunddrag ar stabil jemnvigt under tyngdpunkten ; *) Utg:s anm. Detta synes afse 4:de afdeln. 3:dje stycket.

151 579 hangande stallningars gemensamhet ar stabil jemnvigt (Jfver densamma. Balanceringens, g Dgens, ridningens yttre samband Hr labil jemnvigt under tyngdpunkten. SprSnget upphafver Ogonblickligen, men fdrbig3ende ; all jemnvigt. Simrflrelsernas gemensamhet ar labil jemnvigt flfver tyngdpunkten. Utan ratt beraknad bas gifves ingen beraknad royelse i fdrhsuande till kraftens rigtning. Till hvarje rorelse som ej ar en balancering m ste hvilo-ytan bestammas af minst trenne passande punkter, eller gemensamt af en linie och en dertill tjenlig punkt utom densamma. Delta galler subjektet ssval som gymnasten sjelf. Dansmastare begagna s& ofta de fdrms tsspetsen ensam till hvilo-yta; men delta ar ej gymnastik. 40. Att vilja ISta barnet arbeta i machineri lemnadt 5t sin egen tyngd; ar likasom att fordra det ; dess sjalskrafter skulle hslla det uppe i en lder, da sjalen annu icke ar i st nd till hdgre fdrmsga. Sjal och kropp fdljas at i en frisk orga nism; ty lif och materia m ste samtidigt verka deri. Ofverlemnadt fritt St sig sjelf, lyfter barnet snart ofrivilligt sina armar och ben langt tidigare; men m nga snedheter grundlaggas genom fdrtidigt bruk af sittande stallningar, genom gsngstolar o. 1 a. tv ngsmedel 11. Man bdr undvika all onddig sammansattning, och endast sdka s dan ; som i sig sjelf ar en fdrenkling till underlattnad af yttre ofrivilliga svsrigheter och hinder; liksom den ratta taktiken sdker fdrenkling af det sammansatta. Fdr att vinna verklighet i all gymnastik, bdr den strafva efter enkelhet. P5 det att lararen lattare ms kunna dfverskada och undervisa det storsta mdjliga antal, bdr han undvika alia onodiga sammansattningar till det yttre, och bdr sdka vinna alia mdjliga fdrenklingar afven i uppstallningen; men till faktning med halfva och hela vandningar o. d. pa tva led ms man stundom begagna mera sammansatta uppstallningar och o lika indelningssatt samtidigt*). *) Utg:s anm. Bland handakrifterna forekommer en kort uppsats om handens oeh fingrarnes rorelser vid skrifning; med tillhorande teckningar.

152 Som den militdra gymnastiken indelas i tvenne slag: nemligen att med eller utan vapen satta ett annat vasens vilja under min egen sa Sr brottning, kamp i lina, ridning m. m. samtydiga i delta afseende. Salunda sammanfaller den derigenom med den pedagogiska. 43. Mangfaldiga ron af den mekaniska impulsens fdrdelar i sjukdomstillfallen hafva foretett sig, under det fjerdedels arhundrade, som jag sdkt att utleta dess verkningar. En fullstandig framstallning af detta amne skulle saledes blifva for vidlyftig, och afven utan en m^ngd plancher omdjlig. Jag far derfdr hsr inskrjinka mig till att framlsgga nagra allmsnna grunder for mitt satt, att mekaniskt behandla ssrskilda akommor, hvilken behandling med alia dess graduationer efter den sjukes konstitution, alder, kdn, lefnadssatt m. m. Herrar lakare Sga att fullstsndigare se och bedomma vid Gymnastiska Central-Institutet. Medgifves att alia dessa pathologiska uppgifter Sro fo'ga tillfredsstallande; men de Sro tillrackliga for en tankande lakares bedtfmmande, och en inledning till gymnastens praktik; ty manipuleringen kan han icke af sig sjelf lara genom lasning, utan bdr hafva en ledare deri. 44. Lif agerar pa lif. Snickaren kan behandla plankan efter behag; men tradgardsmbstaren kan icke stympa tradet, som han behagar. For att ratt gdra en rdrelse bdr man ratt hafva uppfattadt den. Man maste antingen antaga ; att det ar likgiltigt hvad rdrelse, som en sjuk far, eller ocksa att gymnasten skall vela ratt beddmma det subjekt, som han behandlar De passiva rdrelsernas stddsatt och anlaggningar vexla fdr olika stallen. Liksom den aktiva rdrelsen, aga afven dessa manipulationer m nga olika former dock omarkligt (jfvergaende i hvarandra. Till Sstadkommande af enkelhet maste man ordna dem efter de olika satt, som fordras att traffa hvarje organ, inre eller yttre i mon af dess kanslighet, yttre betackning o. s. v. Ogat tsl ej att mekaniskt behandlas pa

153 581 samma satt som foten, eller som underlifvets inre organer, strupen ej sasom fot- eller handleden *). De passiva rorelserna kunna indelas efter den stallning, som gymnastens hand intager, hvarigenom ber(5ringen sker antingen med flat eller knuten hand, med fingerspetsar, eller med ytterkant. Den kan afven indelas efter de inre organernas faslhet, form, storlek, djup, lage och kanslighet i sjukt eller friskt lillstand. De passiva rorelserna utftfras blott med hcindernas egna formforandringar, sallan med hjelp af yttre medel sasom af strykpinnar, skrufband, spsnnare m. m. Skakning kan pa mangfalldigt satt Sstadkommas genom machiner, som darra vid roterande rdrelse. Den hos grekerna brukade oljningen kan begagnas att minska hudfrikiionen, som verkar hinderligt vid manipulationer af bukhslans inre organer. 16. Vid hackningar halles armbagen vanligen i rat vinkel, flfverarmen stilla och nagot sluten till sidan, hand leden bojlig, sa att rdrelsen sker formedelst dess vinkling at tumsidan och utratning at lillfingersidan vexelvis. Hackningar gdras 4) med yttersta fingerspetsarna, 2) med lillfingerskanten, 3) med flala handen (klappning), 4) med knytnafvens flatyta. Vid skakning h&llas armb3garna narmare hvarandra och slutna till framsidan af b len, handlederna raka, men icke styfva, och vibrationen utfores helt obemarkt med hand och under arm, antingen med tummarne uppat vanda eller ocksa fingerknogarne upp&t. Skakningar aro af flera slag, hvilka utforas pa mycket olika satt. Rullningar med en hand gtiras endast ps en ledgang a den sjuke och ske medelst ena handledens kretsrorelse; gymnasten stsr stilla och trycker med andra handen till sin kropp den narmaste delen af den led, i hvilken rotationen skall ske, t. ex. handled, foiled. *) Utg:s anm. N:o tillhora mojligen Rorelseldran, som var amnad att utgora sista delen af Gymn. Allm. Grund. Ifr. nedan de outgifna skrifterna.

154 582 Rullning med tveme hander gores 5 delar af flera led (scisom vrist-, kna-, hoft eller handled- armbsge- axel) 4) den ena handen styr yttersta leden i rorelsens periferi och den andra medelst sin kupformiga anliggning bildar ett slags hylsa Cfver mellersta leden (armbsge, kna), for att dymedelst tvinga den att gtira en med den forra koncentrisk rorelse. Ju stfirre dessa cirklar skola vara, desto mera flyttar sig gymnasten till utsidan om patienten, ih gkommande att afandra sina vinklar liktidigt med patientens. Gymnasten bor kunna lika skickligt arbeta med bada sina bander samfaldt eller delade; ty ban beror annars af tillfallet (eller frammande bjelp) och kan om rorelsen skall anvsndas pa en sangliggande person ofta icke utfora den sasom sig btsr, utan att andra patientens eller sangens lage, hvilket sallan kan ske utan olagenhet for den forra. 2) BSda handerna fatta likformigt den sjukes b5da axlar, armar eller hander. Strykning utfores antingen med flata handen, eller med handgreppet, eller med tummens runda anda. Tryckningar ske med flathanden (stod) pa underlifvet eller med de samlade' fingerspetsarne i backenet, med tummens runda anda pa ytliga karl eller nerfver o. s. v. Till stod kan tryckning (och strykning) gtiras med andra kroppsdelar, sasom kna i ryggen m. m. Nypning, klamning upptager blott hudens narmaste delar. Den bdr vara jemn och fast, men ej hvass. Valkning ar dels grundare med fingerspetsarne, dels otnfatlande med hela handen. M. Tryckning, hackning, klappning ytlig valkning och m nga andra passiva rorelser kunna annu mera lokaliseras an de aktiva. Andra passiva rfirelser sasom vissa delars skakning och rullning kunna omfatta stora delar; men annu mera de, som fordra flera bitraden, sssom ringning, balrullningar, stupning m. m. eller foreningen af lyftning och skakning, aldramest Skning. Hufvudets och balens gemensama passiva rorelse ar fornamligast rullning. Halsens delar behandlas med strykning, tryckning eller darrning.

155 583 Hufvudets delar behandlas pi det olikaste sstt, hackning, skakning, strykning, tryckning af olika stallen. Brdstets organer paverkas genom klappning, strykning, skakning och lyftning, antingen serskildl eller vissa deraf/orenade, sasom lyftning med skakning, eller genom armskakning. Underlifvets och backenets organer psverkas genom rullningar och tryckningar: framtill genom skakning och tryckning, i veksidan genom dubbels5gning af tvenne samverkande stdd, baktill ps korset och vekryggen (sidan) genom klappning. Ryggradens delar paverkas genom strykning och hackning. Extremiteternas delar behandlas med klappning (kna, fotsula, arm) rullning (hdft, axel, hand- och foiled) strykning, valkning. Den passiva inverkan ps karl utofvas antingen genom tryckning p5 vissa dertill lampliga stallen med fastare underlag, eller genom strykning mot valvlerna eller genom stupande och lutande kroppslagen eller genom bindning omkring en extremite^s smalare stallen o. s. v. Den vanligaste passiva yttringen ps nerver ar tryckning och strykning. Hudens ytliga rdrelser aro de mest vexlande. Musklernas passiva spanning mot kramp utfores p olika salt for hvarje muskel. 'IS. Passiva rdrelsers utgangsstallningar aro lika vigtiga som de aktivas. Menniskan kan afven hafva nytta af stallningar, som tyckas vara i full strid med hennes organism, t. ex. vid wpp- och nedvcindning, dykning o. s. v, (Mark likhet med upp-nedvandning i moderlifvet. normalt lage fdr denna utvecklingsgrad). Ett system som sjelft utgdr ett dubbelsystem, som s ledes innebar antagonism inom sig sjelf, jag menar har blodsystemet m ste under motsatt fdrhsllande till kroppens naturliga (upprata) stallning eller lage agera antagonistiskt pa sig sjelf och dymedelst upphdra att partielt afficiera nagon viss del af organismen, s&vida denna eljest ar fullt passiv un der rdrelsen. Olika lagen hafva stort inflytande pa blodets (och andedragtens) symptomer, i hjerta, lungor, hufvud, ansigte, dgon m. m. Med inga andra medel kan man fortare an med

156 584 mekaniska dka pulsens gsng, bade genom aktiva rorelser och genom pulsadrornas tryckning. Hvad Galenus yttrar, rorande nyttan af friktioner, tryckningar, ar obestridligt sannt; men bans indelning deraf i fyra klasser anser jag ehuru rigtig, dock nog svar att meddela gymnasten, och tror att desamma i tre graduationer lattast uppfattas, nemligen lalt } stark och hard. Hvad ater angar rigtningen fdr desamma kunna de afven indelas i tre slag, nemligen: 4) Pa den del, som ar abnorm 2) fran den abnorma delen och 3) mot den abnorma delen. Af forsta slaget finnas strykningar langs benen och andra delar mot vsrk, valkningar och klappningar mot langvarig rheumatism, samt for Ofrigt tryckning och hackning pa den smsrtande delen eller tryckning och strykning af en viss ader eller nerf. Den andra rigtningen brukas hufvudsakligen i samband med aktiva rdrelser vid starka blodstockningar, vadersamlingar, och, (Jfverhufvud taget, mot alia Skommor, som atfolja en hypokondrisk konstitution. Den tredje rigtningen best&r hufvudsakligen af cirkulations-systemets rtirelser, i samband med aktiva rorelser. Dessa motsatta rigtningars verkan Sr afven motsatt vid kramptillfallen med valvlerna eller mot desamma. 49. Fdr ofrigt utgdr rdrelsernas affinit6t ofta stora svarigheter, om utfdrandet lemnas at ovana hander. Om subjektets armbagar hsllas styfva under en armrullning, utfdrd af stddet, sa] blir rdrelsen aktivt passiv. Men genom att dfverlemna armarnas samteliga leder fullt passivt at stddet, sa blir rdrelsen vida lindrigare fdr den sjuke. 20. Liksom det gifves kemiska medel att upptacka sjukdomar, likasa hafva msnga sjukdomar afven mekaniska symptomer, hvilka kunna landa till upplysning derom, och stundom afven leda till botemedlet. Armarnas upplyftning, sprang, hastiga rdrelser, tryckningar, m. fl. rdrelser kunna upplysa om tillvaron af vissa sjukdomar eller anlag derfdr *). 21. Att Lungsot i dess bdrjan afven bdr behandlas mekaniskt hafva lakarne sedan lange insett, och derfdre tillstyrkt } Utg:$ anm. Denna och de trenne foljande anmarkningarna tillhora fjerde afdelninged, styckena N:0 tva, sex, nio, tolf.

157 585 ridning, Skning, blasning, sjoresor. Det ar sjogsngen icke sj(5- luften, sotn hufvudsakligen dervid verkar; annars borde lungsot vara sallsyntare vid hafskusterna. Alt lindrig bl3sning liksom vociferation ar h(5gst nyttig fo*r svaga lungor, Sr visst; men mot inflammerade lungor kan den fdga hjelpa. Ridningen ar sv r att sa inr^tta, att den hvarken ger en fdr svag eller for stark, for l ng, eller for kort rdrelse St lungorna; utom det att sjuklingen, far att halla jemnvigten med hasten, bestandigt tvingas att h lla sig i samma stallning som hvar och en frisk ryttare, och hastens rflrelser saledes kunna afven qvalitatift blifva menliga. Om rorelser gifvas at sjuklingar pa vippmasten eller annan skakningsmachin, kunna de 4) goras till yttersta grad lindriga och punktvis okas till den ho'gsta grad 2) rigtas St hvad punkt man behagar af lungornas eller mellangardets omrade medelst stallningens olika planer och vinklar och 3) blifva alldeles passiva, emedan sjuklingen af medhjelpare kan uppbaras under skakningen. 22. Likasa litet som gymnastiken bor befatta sig med feberpatienter i allmanhet, likasa bestamd verkan tror jag, att den kunde gflra i ett starkt anfall af slag eller feberyrsel, namligen brukad icke sdsom potenserande, utan sasom nedstammande medel, d. v. s. afledande till jemnvigt. 23. MSngen har frsgat mig om gymnastik dr annat an magnetism? Allt hvad jag harom kan saga ar detta: da lakaren maste vara kali for att ratt handla, och han tillika kan l&ta en annan gifva patienten in det medel, som han fdreskrifvit; maste gymnasten tvartom, sjelf utfora hvad han for den sjuke uttankt, och afven med full inre medkansla gora det; s&vida det skall rigtigt b ta, likasom en tonkonstnar genom sin inspiration endast kan lyckas i executionens lefvande kraft. Detta ar gymnastens eget forderf: en l&ngsam tvinsot foljer hans yrke, som endast msttlighet formar lindra. Lifvet, gudomens uttryck up^enba^ar sig i alia skepnader, och dessas klassificationer blifva lika oandliga som lifvet sjelft. Detta om mojligheten af magnetismens tillvaro i gymnastik samt om griinsorna emellan gymnastik och magnetism. 24. Har galler anvandandet af yttre inverkningsmedel

158 586 pa alia tre dessa hufvudagenter. Derftfr ptegar man p menniskor, som varit nsra att drunkna eller ihjelfrysa, anvsnda mekaniska medel: rullningar, gnidningar m. ra. Bibringande af luft och andra retmedel verkar nsstan lika mycket mekaniskt som kemiskt intill dess lungorna sjelfva borja rtfra sig. BrOstlyftning bdr anvandas far att genom andedragtens hsrmande inbringa luft. 25 Det Sr endast farklarligt af den ytterliga abstrac tion, som rader i alia v r tids larda faretaganden, hum s djupt tankande lakare, dem sista Srhundraden frambragt, kunnat farbise de gamles yttranden om menniskokraftens kroppsliga verkningar, ehuru de alltid tala om Grekers och Romares gymnastik, om deras lakares tro derp ; och likval bygga de sjelfva allt Ofrigt medicinskt vetande ps den grund, som forntidens store lakare hafva lagt. Tiderna hafva afven i vetenskaperna sina vissa lynnen, sina faretraden och sina lyten. 26. D5 jag far trettio r sedan farklarade, att man i Europa icke kunde f en fullstandig sktjn konst, farran en rigtig gymnastik infardes, belog man mig som en pratmakare. Ma man svara mig, hvarfare af alia store kristna konstnarer, som lefvat, ej nsgon enda annu upphunnit antikens masterverk, fastan medelmsttiga artister kunna punktligen kopiera dessa. Jo, orsaken ar den, att fullkomligt utbildade modeller fattas. *). 27. Grekens dans syftade till ett fullkomligt astetiskt uttryck, och hade saledes sin lag i organismen, icke i dagens skiftande mode. Dess hufvudkarakter var religids; ty skonbildade flicker och ynglingar farharligade, genom allvarlig gestikulation, folkets gudafester; likasom hundradetals ynglingar och flickor med skdna stammor annu farharliga katholska kyrkohdgtider. I v r tid anser man en religios dans vara ett meningsldst ord, och denna tanke uppkommer just deraf, att det ratta begreppet om dans har farsvunnit. Folkfester hafva afven ett religidst ursprung och syfte;och det finnes intet land, *) anm. Detta ar i handskriften en not till femte afdelningens forsta stycke, der notmarket (4-) ar utsatt i texten.

159 587 der icke gtedjen och tacksamheten mot gudavssendet yttrat sig med vsllefnad, dans o. s. v. De kristnas ju], pask och midsommar bevittna det annu; likasom v5r vanliga kyrkoritual Sfvenledes Sr blandad med ftjrsamlingens forsndring af stallning: att stundom uppstiga, stundom tyst for sig sjelf lasa btiner, knafalla vid altardisken o. s. v.; allt Sr ursprungligen ett astetiskt uttryck. Komiska och satyriska dansar upptrada der sinnet for rena kroppsrdrelser ar r5tt eller aftagande. 28. Den sanna konsten erkanner ingen skola. Hvarje sann konstnar skapar sjelf sitt verk; han apar icke, sasom mangden gor efter olika mode. Individualiteten tillhor enhvar; och s5 fort man lemnar den, vill man annat an sig sjelf d& ar det battre att kasta bort penseln, och fatta plog och yxa. Just det att man antager skolor, bevisar, att man sa litet forstsr och forst tt konsten; nar derfore dessa hafva hunnit sin hdjd, m ste de forsvinna *) 29. Det gifves trenne grader af komposition for figurerna: 4) Figuren motverkande ett yttre ting (klubba, svard). 2) Figuren motverkande sitt inre vasen (passioner, list). 3) Figuren utan yttre eller inre motverkning (i full hvila). Denna tredje grad ar den superlativa, och derfore aro antikens gudabilder framstallda under denna grad. 30. Liksom allt tal antingen rigtas till en person, eller galler om en person eller om den talande sjelf, s& galler afven det forkroppsligade talet n5gon af dessa trenne olika forem l. Nedre Exlremilelerna **) :sta Ofningen: kroppstyngdens Ofverflyttning p5 framre foten. 2) Kroppstyngden tillbakafores p bakre benet. 3) Bakre foten framfores, och kroppstyngden dfverflyttas p5 den. *) Utg:s anm, Detta synes tillhora 5:te afdeln. 3:dje stycket. **) Utg.'s anm. Det fdljande tillhor 5:te afdelningens 3:dje stycke.

160 588 4) Framre foten tillbaka flyttas, kroppstyngden dfverfdres pa den. 5) Endera fotens flyttning till sidan (gang till sidan). 6) Vandning (rotering ps ta). 7) Dubbelt afstand mellan fdtterna Ofre Eectremiteterna. 4) Handledens rotation. 2) Axelledens rotation. 3) Armarna uppat. 4) Armarna utat. 5) Armarna framat. Kroppstyngden hvilande pa fotbalken. HithOrande vsndningar under gang, eller under stillastsende ske genom rotation p stortabalken; halen beskrifver en fjerdedels cirkel. 32. Menniskans kropp Sir som ett glas, hvarigenom sjalen pa hvarje punkt kan synas. Derfdre bar menniskokroppen en obetackt hud; derfdr bar bon fdrmaga att i alia olika stallningar balancera, ocb anda alltid kunna atertaga sin rigtning at bdjden, dit bennes hdgsta syfte bdr strafva; derfdre Br hvarje lyte sa Idjligt hos menniskan icke bos djuret. Hvarje frisk menniskas rdrelse, som Br sann, d, v. s. grundad i organismens eget vasen, Br afven sund och sfcon, i sin art; ty dessa: sanning, helsa och skdnhet Sro ett. Alia tre kunna uttryckas med det enda ordet harmoni. 33. Ingen kan hinna den standpunkt, der ban s som larare borde sta; detta Sr var lott; men det Sr brottsligt om en larare, val eller ilia Idnt, likndjdt behandlar den sak, som ang r en fdrnuftsvarelses val; och det Sr icke nog att akta den fran skada; lararen stjal bans tid, bans penningar och, det som ar annu viirre, bans moraliska kraft, allt fran den stund, det ban fdrsummar sitt sanna syfte sasom larare; ty oordning, dolskhet, spefullhet fddas af lararens kraftldshet. Hvar lararens sjal saknas, der verkar elevens i motsats till lardomen.

161 Hvar och en som vill ftilja naturen, g r sakert; men just derfdre maste han aldrig tro sig saker. Da i skapelsen hvarje personlighet skiljer sig bestamdt fran den andra, men alia likval st5 under samma lagar; sa msste en uppfostrare, d. a. en utvecklare af de personliga anlagen, 5 ena sidan folja den allmsnna norm, som naturen forelagt, S den andra sidan standigt afendra densamma efter det individuellas fordringar. LSrarens egen individualitet bo'r derfor afvenledes underordnas naturens stora allmanlighet. LSraren btjr sjelf veta bestamdt, hvad han vill meddela andra; om an han icke i sin lders dagar kan fysiskt uifdra allt detsamma, m3ste han likval psykist gflra den inom sig i en ren 8sk dning, det ar: han b(jr veta sjelf, hvad han vill framverka i den andras natur. Om gymnasten sjelf vet hvilken rorelse han vill hafva gjord af en annans kropp, da m&ste den (rdrelsen) ju fdrst som urbild redigt uppfattas i hanstanke; och denna rorelse verkstaldj blir ds for honom blott en tanke mekaniskt uitalad. 35. Vi hafva i andra afdelningen, tredje stycket yttrat korteligen om de stdd, som i allmanhet begagnas vid en gymnastiklektion, och sagt, att de besta dels af lararen ensam, dels af handrackning jemte larare eller machineri. Hvad ang r den ftirra, hafva vi sdkt att bestamma dess aligganden. Man kunde nu vanta att narmare utveckla begreppet om ett behtrfligt gymnastiskt machineri. Hvarje yrke har sina redskaper, s5 afven gymnastiken. Dessa bdra icke vara pragtfulla, Hvarje bondby bdr kunna bekosta dem. Ju enklare medlena aro, desto lattare leda de till deras syfte; och liksom i hvarje vetenskap och konst den mekaniska vehikeln ensam ar utan allt varde i sig sjelf, och blott genom sitt anvandande fsr en mening, s5 afven det gymnastiska machineriet. Linialen, cirkeln, vinkelhaken, penseln betyda ju intet isigsjelfva? Gymnaster plaga uttanka msnga konstiga inrattningar, ofta utan medvetet andamsl. Gymnastiska rb'relsers utfdrande medelst sammansatt machinkraft msste grunda sig p den organiska rtfrelseformen, som man vill harma eller motsts med machinen; d. v. s. att machinen ar det secundara; ty gymnastikens orga-

162 590 niska lagar bestamma hvilken rtfrelseform den sjuke, den svage, den starke bdr och kan mottaga eller utfora till vinnande af den tankta afsigten. Inga yttre medel stadkomma sjelfstandiga grundformer, men stundom oandliga modificationer. Sedan man lyckats att utforska, hvilka rdrelser kroppen fdretradesvis behofver, samt huru dessa rorelser bdra formas och ordnas, for att kunna afhjelpa kroppens nddvandigaste behof, da blir det latt att efter denna ledtrsd inratta och msngfaldiga machiner, tjenliga till afsigtens lattare utforande. 36. Det ftirtroende, hvarmed Rikets Stander nyligen behagat hedra raig genom uppmaning, att skriftligen fdrfatta en larobok for gymnaster, har fdrrastt mig att utgifva mina gymnastik-skrifter. Mundtligen har jag gerna meddelat mina gymnastiska Ssigter och rdn; men jag har annu aldrig genom tryck utspridt en enda af de flera tusende kurer, som jag genom gymnastik beverkat*); aldrig besvarat n gon angripare, utom en gsng ds man sdkt satta min redlighet som tjensteman i frsga. 37. Den som vill begrunda det motto, jag valt, torde latt inse hvad Greklands tankare fordom ftfrstodo med exercitiemastare (paedotriber) och med sanna gymnaster. En enda verklig gymnast kan bilda manga allmanna larare i gymnastiken; men alia dessa tillhopa kunna icke bilda en gymnast. Denna bok ar s ledes mindre skrifven for de ffjrre, an fdr den sednare. Annu har jag sjelf lika mycket att lara, ja mycket mera, an da jag fdr trettio r sedan bdrjade att dfva och be grunda gymnastik. 38. Enligt Riksens Hdglofliga Standers beslut 4823, har jag skrifvit en afhandling rdrande min sigt af gymnastiken och mina erfarenheter deri. Den ar dock fdr vidlyftig att kunna utgifvas pci min enskilda bekostnad. *) Zftgis anm. I borjan af sin gymnastiska verksarahefc larer L. dock hafva iimnat fdrfatta en larobok. Ty till utgifrande af en dylik framlemnade han en anteckningslista tryckt 1808 i Lund pa Berlingska boktryckeriet och undertecknad»p. Hindrik Ling Akademie Faktmastarew. Mojligen afstannade fdretaget i brist af antecknare under d&varande sv&ra tider.

163 594 Den summa af 2000 R:dr, som Rikets Stander uu sednast behagat att utsatta fdr mina bemodanden ar trainstone en hedrande admonition, fdr de uppoffringar, som jag gjort af tid, helsa, bergning och snart sagt medborgelig aktning. Som dessa medel likval ej aro tillrackliga att utfo'ra den ursprungliga planen i sin helhet, hvilken nddvandigt erfordrar ett fullstandigt planchverk (ty gymnastiken s3som en ny konst saknar annu ett sprak), ss m ste jag nu fdr tredje g&ngen omarbeta hela verket. I brist af tillrsckliga medel fdr utgifvande af ett stdrre verk kan det likval ps detta satt, fast i mindre skala utgi fr3n Central-institutet. Vid denna omarbetning bar jag sdkt att gdra framstallningssattet ss enkelt och generelt som mdjligt; fdr att minska afhandlingens vidd och, fdr att minska dess pris. Emellertid hafva de reglementen fdr Gymnastik och Bajonett-faktning samt den Soldat-undervisning, hvilka jag pa Kongl. Maj:ts befallning under tiden utgifvit, tillika med det Sabelhuggnings-reglemente, *) som jag nedskrifvit, en ingripande del i den allmanna gymnastikundervisningen; och genom den ar ssledes sjelfva rdrelselaran till stdrre delen utarbetad, sa att af Pedagogisk gymnastik endast SterstS rdrelserna i machineri, simning och voltigering; i Militargymnastik SterstS varjans fdrande; och grunda sig alia dessa p5 hvad redan fdrut i de andra amnena blifvit stadgadt. Lasaren torde haraf finna om jag med min 31der, sjuklighet och oaflstliga arbetsamhet bdr anses som den der velat undgs att galda Statens eller prenumeranters billiga fordringar. Laggas hartill de aldre lararnes stranga tjenstgdring, de kommenderade officerarnes korta dfningstid, och ssledes ytterst anstrangande arbete med dem, fdrenadt med nddvandigheten att genom enskildt arbete inbringa medel, fdr att dermed betacka de nddvandiga utgifterna vid Laroverket till extra larare, anatomisk undervisning, bdcker, material o. s. v., s ar latt att inse huru mycken ledighet bestss *) Utg:s ami. Detta reglemente saknas bland handskrifterna. Deremot finnes en annu aldre uppsats, som utom annat afven innehlller sabelfdring, och som nedan stall anforas bland de outgifna skrifterna.

164 592 vid ett belt Laroverk, som af Staten endast uppbsr 2000 R:dr B:co till fyra larares afldning; och hvad den Medicala och Astetiska gymnastiken angar, hb'ra dessa icke till de Smnen, hvarmed det aligger Central-Institutets personal att befatta sig. Alt jag upptagit afven dessa bada, bar varit ett utvidgande i gymnastikens omfang, sasom den egenteligen bor betraktas och handbafvas; men att i dessa gymnastikens tvenne delar utgifva ett fullsuindigt arbete fordrade en stor rikedora pa plancher och pa skicklige tecknare, som sjelfva forsta det inre af de bilder, de bora fdrestalla. Men hvilken eller huru m nga kopa val ett s dant arbete i vart land? Central-Institutet bar under atta rs tid Sgt en fortrsflig tecknare i var utmarkta artist C. F. Wahlbom, som med sin talang understodt de teckningar, som jag behtift; men han bar nu egnat sig at det stora varf, han som artist kommer att utfdra till konstens bstnad och till faderneslandets ara. C-i&c***

165 SOLDAT-UNDKimSNING I GYMNASTIK OCH BAJONETTFAKTNING. Ling

166 INNEHALL: Forsta Afdelningen: Gyranastikrorelser utau s!6d. Andra Afdelningen: Bajonettrorelser pa belt gevarsafstand *). *) Utg:s anm. Forsta gangen trycktee Soldatundervisuingeu ar 1838 i fickupplaga.

167 595 FOKSTA AEDELNINGEN. GYMNASTIK. f6rsta kapitlet. Allmdnna begrepp om menniskokroppens utbildande. 1. Gyranastikens andaraal ar att rigtigt ntbilda mennisjcokroppen, medelst rigtigt bestamda rorelser. 2. En ratt utbildad kropp ager sann styrka, d. v. s. en jemnt fordelad kraft i alia rigtningar, och den kan saledes lattare utharda modor, fdrsakelser, kold och hetta, med ett ord: alia krigets besvarligheter. 3. En jemnt fordelad kraft gor sinnet latt och alia kroppens rorelser sakra och lediga; den ger saledes at krigaren helsa och munterhet samt manlig hallning, bidrager till noggrannhet i handgrepp, hastighet i marsch o. s. v. 4. Gymnastikrorelserna indelas och benamnas efter kroppens hufvuddelar: Armar och Ben, Hufvud och Bdl *). Hvar och en af dessa delar star i fullkomligt saraband med de ofriga delarna. Soldaten bor saledes icke godtyckligt valja, eller ensidigt dfva sig i vissa rorelser; ty da kan hans kropp icke erna en jemnt fordelad Jcraft (enl. 2 och 3 ). 5. De forsta och lattaste rorelser goras alltid utan stod, d. v. s. utan bitrade af sidolcamrater, da hvarje karl, allena eller, likasom i vanlig exercis, uppstalld i led, enskildt utforer hvarje rorelse. Fria sprang, d. v. s. hoppning medelst balens och benens forenade spanstighet, utan tillhjelp af armar och hander, hora afven till rorelser utan stod. Anm. I derma bok beskrifvas endast rorelser utan stod, hvilka det aligger soldaten att med manligt allvar och noggranhet verkstalla. Sv&rare ofningar an de, som bar forekomma, hvarken kan eller bor ban pa egen band forsoka *) B^len innefattar axlar, brost, rygg, mage, sidor ocb lander.

168 596 utan tillsyn af en kunnig Instruktor, om au han under motestiderna lart dem. Han skulle annars latt fa ovanor, och afven kunua skada sig sjelf eller sina kamrater. 6. Alia dessa rorelser bora utftjras rued fullkomligt fri andedragu hvilken icke under ofningen far hejdas. Harifran undantagas sprang (hoppning), da den djupt inandade luften, sa mycket som mojligt, qvarhalles i lungorna, tills spranget ar fullandadt. 7. Skillnaden mellan rorelserna bestar vasendtligen deri, att hela kroppen, eller en viss del deraf: an tin gen a) hdfves (uppat) eller sankes (nedat); b) idjes (bakat, framat, till hoger, till venster) eller strdckes (uppat); c) vrides (till hoger, till venster, framat) eller fores (ut at, framat); d) hopslutes eller stdlles (till sidan, framat). 8. Alia rorelser med hufvud och bal bora ske langsamt, afvensom alia hdfningar eller sdnkningar med benen; ochjumera soldatens kraft och smidighet tilltaga, forokes denna langsamhet; men armarnas bojningar och strdckningar goras tvdrtom hastigare, i man af karlens okade skicklighet ANDRA KAPITLET. Om afstdnd och st alining ar vid gymnastikojningarna, 9. Forsta uppstallningen i led sker enligt exercis-reglementet, men med fotterna i rat vinkel, och kroppen mera ledig an under gevar. Detta kallas grundstdllning. Sedan dndras sdvdl afstdnd som stdllning, alltsom gymnastikrorelserna fordra. Afstandet mellan hvarje karl blir da en arms langd, hvilket kallas helt afstdnd. 10. Helt afstand intages, derigenom att karlen med utstrackta fingerspetsar beror axeln af sidokamraten at rattningssidan, och flyttar sig i ledet, tills den upplyftade armen blir rak, (se teckn. n:o 4, bokst. b). Da storre utrymme erfordras for rorelserna, kan detta vinnas derigenom att ledet intager flankstallning (med eller utan foregaende luckbetackning). Anm. Yid alia rorelser, som icke utforas i flankstallning, rigtas ansigte och ogon St fronten; men vid afstands-rattningen, vrides hufvudet at rigtningspunkten, enligt exercis-reglementet.

169 Ingen rorelse kan goras ratt, om karlen icke forut sdtter sin kropp i rigtig stdllning, hvartill ofta fordras att grundstallningen forandras. Den stallning, sora da intages, kallas utgangsstallning for rorelsen, och bor noga bibehdllas under Jiela rorelsen, om dess verkan skall bli fullkomlig. 12. Vid utgangsstallning ar i anseende till fotterna att anmarka: deras olika stdllning till och deras afstand fran hvarandra. 13. Fotternas stallning till hvarandra ar tvefaldig: antingen rdtvinklig, med klack vid klack (se teckn. n:o 1, bokst. a), eller ocksa sluten, d. v. s. med fotternas insidor tatt slutna till hvarandra ifran klack till ta (se teckn. n:o 2, bokst. a). Denna fotternas slutning sker genom vridning pa klackarna indt, med nagot upplyftade tar. Atergangen derifran till ratvinklig stallning sker med samma rorelse utdt. 14. Om afstandet mellan fotterna skall forandras fran nagon af dessa stallningar (den ratvinkliga eller den slutna), sker deras flyttning antingen framdt eller at sidan, och alltid i den rigtning, de fdrut innehade. 15. Vid afstdndets fordndring framat atskiljas fotterna antingen tvd ganger sin langd hvarvid kroppstyngden faller mellan dem bada (se teckn. n:o 1, och n:o 2, bokst. b), eller ocksa tre ganger sin langd, hvilket kallas helt afstand, da den framflyttade foten med bojdt kna emottager kroppstyngden (se teckn. n:o 1, och n:o 2, bokst. c). Aniu. Dessa fotflyttningar kunua afvea goras sedan ledet genom halft hoger (venster) om intagit halfrat vandning mot fronten. 16. Ndr afstandet mellan fotterna tages at sidan, flyttas forst venster fot en gang sin langd till venster, och strax derpa hoger fot lika langt till hoger, allt med den rigtning, som fotterna forut hade (se teckn. n:r 3, bokst. b, c). Kroppstyngden faller da mellan dem bada. 17. Fotternas olika stallningar bestdmma alia fristaende rorelsers rigtning; men armarnas olika stallningar bestamma dessa rorelsers kraft For att mera samla balens styrka, under dess eller fotternas rorelser, fatta bada hander (med fullt grepp) med tummarna bakom och de ofriga fingrarna framom hoftbe-

170 598 nens ofre kant; arrabagarne, krokta, hajlas rakt utat sidorna, utan att axlarnas stallning forandras. Detta kallas Hoftfdste (se teckn. n:r 7, bokst. a). Om i dess stdlle armarna strdckas uppdt (se teckn. n:r 5, bokst. c), okes annu raera rorelsens kraft. 18. Utgangsstallningar for rorelserna aro saledes: a) med fdtterna i rdtvinklig eller i sluten stallning, eller raed ena foten framdt eller ocksa helt framdt stalld. eller bdda fotterna till sidan stdllda; b) med armarna som hoftfdste, eller en af dem, eller ocksa bdda uppdt strdchta; c) med fotter och armar gemensamt intagande nagon af berorde stallningar. *) 19. Da Soldaten anvandt nagon utgangsstallning, hvari en fot eller arm varit olika med grundstallningen, bor samma rorelse fornyas med samma utgangsstallning for den andra foten eller armen. Hartill anvandes ombyte af fot eller arm. 20. Nar en fot flyttas, bor det ske utan slapning mot marken, och nar den aterstalles till den andra, bor det ske med ett kort stallningssteg. TREDJE KAPITLET. Om rorelser pd ett led och utan stod. 21. Armarnas och benens rorelser ske vanligen i tvd tempo, men handernas och fotternas allmannast i ett. Armrdrelser. 22. Armarnas rorelser bestd i bojning eller strackning. 23. Deras bojning har antingen lodrat eller vdgrdt stall ning. I den fdrra aro armbagarna slutna till sidan, och handerna lediga, med flatsidan tdtt vid axlarna och med nagotinat bojda fingrarf; i den vagrata stallningen hallas armbagar och hander i jemnhojd med axlarna, sa att fingerspetsarna berora *) Anm. Vid gymnastikrorelser, som i foljd efter hvarandra goras i olika rigtningar, eller med olika hroppsdelar, kan dessutom den forsta rorelsen anses som utgangsstallning till den sista.

171 599 hvaraudra, och flatsidan af handen vandes neddt (f teckn. n:r 5, bokst. a). 24. Arraarnas strackning sker pa jlera olika sdtt, antingen uppat, nedat, framat, bakat eller utal sidorna (se teckn. n:r 5, bokst. b, c, d). 25. Da armarna aro strackta uppdt, hallas de i lodrat stallning tdtt vid dronen, och skola sa bibehallas, om an bal och fotter andra stallning. Aro armarna strackta framat, eller utat, skola de vara i vdgrdt stallning, d. v. s. armbagar och hander i lika hojd med axlarna. 26. Fran grundstallningen, d. v. s. med armarna hangande vid sidan (se 9.) blir forsta armrorelsen lodrat, d. v. s. bojning uppdt (se 23.), och derifran utga armarnas olika strackningar (se 24.). Dessa rorelser ske dels sarskildt y da karlen efter hvarje strackning atergar till lodrat armbqjning, och derefter strackning nedat; dels tillsammans y da soldaten antingen flera ganger fornyar en och samma armstrackning eller ocksa afvexlar den at olika hall, och armarna, efter hvarje sadan strack ning, endast atertaga sin lodrata bqjning, men icke grundstall ningen, forr an vid sista tempo af denna sammansattning. Afvenledes kunna namnde strackningar anvandas skiftesvisj salunda att, sedan bada armarna blifvit bojda, deras strackning sker pa samma gang, men i olika rigtningar (en arm uppat eller framat eller bakat, den andra utat eller bakat eller nedat o. s. v.). 27. Handernas stallning vid armstrackning ar dels med flatsidorna mot hvarandra, dels med Jlatsidorna neddt. Denforra tillhor alia armstrackningar, uppdt, neddt, framat eller bakat, hvari afstandet mellan hariderna ar lika med axlarnas br6dd, den sddnare tillhor armstrackningar utat: Vid bada dessa stallningar bora tummen och dfriga fingrar vara raka och tillhopaslutna. 28. Hatidledernas styrka och ledighet forokas, om karlen gor slag med handerna, antingen i vdgrdt rigtning (inat och utat), eller i lodrat rigtning neddt. I bada fallen bora armarna fore slaget vara i hojd med axlarna, naturligt utratade, men icke styfva, och fingrarna raka. Slaget verkstalles medelst en halfcirkelformig rorelse i armbage och handled. Nar detta gores

172 600 inat eller utat, bojes handleden sa, att fingerspetsarna komma uppat, och skall, vid fullbordadt slag inat flathanden vara vand upp, men vid fullbordadt slag utat, vand ned; gores deremot slaget nedat, blir sa val arrabagens som handledens bojning starkare, och handen vrides sa att lillfingret kommer uppat, hvarefter den, raed tummen uppat och lilljingret neddt, fullandar slaget. Dessa ofningar kunna, likasom armstrackningar afvexlas sarskildt och tillsamman (se teckn. n:r 6). Benrorelser. 29. Den enklaste benrorelse ar att pa ta hafva kroppen uppat, hvilket kan ske fran alia utgangsstallningar i fotterna. Den gores forst med hoftfaste; men da detta sakert kan utforas, med armar uppat strackta. 30. Bada knanas bojning gores fran hafning pa ta, antingen fran grundstallningen eller med fotterna stallda till sidan samt med hoftfaste eller uppstrackta armar (se teckn. n:r 7, bokst. d, c). 31 Efter fotflyttning framat samt hoftfaste kan bojning ske af framre eller bakre benet, hvilket da mottager kroppstyngden; i forra fallet med foten helt framat stalld och hufvud, bal samt bakre benet i rat linie; och i sednare fallet med foten endast framat stalld, samt hufvud och bal lodratt ofver bakre benet. 32. Ena knaets bojning uppat sker med hoftfaste. Laret blir dervid vagratt och benet lodratt mot marken samt vristen strackt (se teckn. n:r 8). Med benet i denna stallning kan knaet antingen foras utat sidan, sa att laret kommer i ledet, under det att axlar och hofter forblifva ororliga; eller ock foras langsamt bakat, hvarvid knaet och foten i samma rigtning utstrackas, sa att de komma sa hogt som mojligt fran marken (teckn. n:r 9). 33. Balen ar alltid lodrat, nar karlen staende eller med hafning pa ta bojer bada knana. Men den lutar framat, nar blott det ena knaet bojes och dubbelt afstand ar mellan fotterna.

173 60 i Hafvudrorelser. 34. Hufvudets rorelser bero egentligen af halsen och aro af tvenne slag: bdjningar och vridningar. Bojningar goras antingen at hoger eller venster, samt framat eller bakat; vridningar goras at hoger eller venster. Bojning och vridning kunna afven forenas i samma rorelse. Bdlens rorelser. 35. Ben och Iwfter hallas, sa raycket raojligt ar, orubblige vid alia rorelser med balen. Hoftfdste bor derfdre brukas vid balens vridningar, iifvensoin vid dess bojningar, till dess sakerhet i dessa rorelser ar vunnen, da de kunna goras med utstrackta armar. 36. Balens rorelser besta, likasom hufvudets, i bdjningar och vridningar, hvilka skiljas i synnerhet derigenora, att axlar och Iwfter under balens bojning hafva samma rigtning med ledet; men under vridning forblifva blott hofterna i ledet, och axlarna foras snedt emot detsamma. 37. Bdlen bojes framat eller bakat, sa val med hoftfaste som med uppstrackta armar (se teckn. n:r 10, bokst. a, b), fran fotterna uti ratvinklig eller sluten stallning; fran fotterna till sidan stallda, eller fran slutna fotter med ena foten framat stalld. Balens rorelser ske mycket langsamt och armarna hallas orubbliga enligt utgangsstallningen. Den hogsta bojningen ar, da kroppen (samt armarna) kommit i rat vinkel till benen; men om framatbojning gores med nedlutadt hufvud, sankas fingerspetsarna ned till marken och ansigtet nara knana (teckn. n:r 11, bokst. a, b). Om, vid bakatbqjning, den ena foten dr framat stalld (teckn. 10, bokst. c), far det bahre hiaet ndgot bojas; och bdda kndna, om fotterna blifvit stallda till sidan. Soldaten atergar sedan till utgangsstallningen lika langsamt och jemnt, som bojningen skett. 38. Balens Sidobojningar ske med slutna fotter, eller med slutna fotter och ena foten framat stalld. Armen, som ar pa den sidan, hvarat bojning sker, bor folja utsidan af laret, sa

174 602 att axlarna icke forlora sin stallning i ledet; knana hallas styfva. Skall rorelsens kraft fdrokas, bor den armen strackas uppat, eller den foten stallas framat, som icke tillhor den sidan hvarat bojning skall goras (teckn. n:r 12, bokst. a, b). 39. Balen vrides till hoger eller till venster fran slutna fotter, eller fran slutna fotter och ena foten framat stalld, samt fran fotterna till sida stallda. Dessa vridningar goras alltid med hoftfaste. 40. Balens vridning och bojning kunna dfven forenas, da forst vridning verkstalles enl. 39. och sedan bojning, enl. 37. Harvid anvandas de uti namnde angifna utgangsstallningar, och erinras, att bojningen da sher i den rigtning kroppen fdtt formedelst vridning en. Sprang. 41. Sprang goras sa val i liojd, langd eller djup, som i langd och Iwjd, eller i langd och djup tillsammans. 42. Sprang goras med a) satts, d. v. s. ett hastigt samlande af kroppens gemensama kraft i bal och ben mot marken; b) forflyttning, d. v. s. kroppens framskridande medelst den fart, sattsen ger, och c) nedsprdng, d. v. s. kroppens nedsankning mot det stalle, der spranget skall upphora. 43. Satts tages antingen med bdda fotterna pa en gang (jemnfota), eller forst med ena foten och strax derefter med den andra. Forflyttning en sker med nagot framlutad kropp, bojda knan och klackarna tillhopa. Nedspranget sker alltid jemnfota och med lodrat kropp, strackta vrister, samt bojda knan och lediga hofter; ju langre eller djupare ett sprang ar, desto mer bora knana bojas, likval icke mer an tills de komma i rat vinkel. 44. For att oka sprangets kraft, brukas afven anlopp, fem hogst femton alnarifran det stalle der sattsen tages; anloppet gores med nagot framlutad kropp och korta, samlade steg, hvilka i borjan aro saktare, men hastigheten okas jemnt, ju narmare soldaten hinner malet, pa hvilket hans oga jemnt bor rigtas. Anm. Som olyckor af brsck, ledvrickningar, m. m. latt kunna uppsta vid sprang, sa maste soldaten ytterst noga gora dem, och forst val ofva sig i satts och nedsprang pa foljande satt. 45. Forsta ofningen till satts ar, att soldaten med fot-

175 603 terna i rat vinkel forst hafver sig pa ta, derefter bojer och sedan utstracker knaua, sarat slutligen ater nedsanker sig pa klackarna (se 29 och 30 ) med den skilluad, att detta verkstalles med yttersta hastighet och spanstighet i hela kroppen. 46. Afven bor soldaten slutligen lara att med gevar i hand springa a) ofver diken, hvarvid gevaret bor fattas vid nedre bandet, foras nagot framat vid spranget, och ryckas tillbaka vid sidan, da nedsprang sker; b) ofver vallar eller branta sluttningar, hvarvid kroppen bor luta starkt framat och gevaret, fattadt vid nedre bandet, framforas med nastan rakarm; stegen korta och ytterst hastiga, om branten ar stark; c)utf6re vallar eller branta sluttningar, hvarvid gevaret fores bakat, sa att handen hvilar mot hoftbenets bakre kant; kroppen nagot bakat lutad, stegen utfore korta och hastiga, allt i fdrhallande till sluttningen. FJERDE KAPITLET. Kommando-ord, med hanvisning sdvdl till bifogade teckningar, som till foregaende. 47. Kommando-orden, hvilka sasom vanligt delas i lystrings och verkstdllighetsord, bestamma a) den stallning sol daten bor intaga, forran rorelsen borjar, d. v. s. utgangsstallningen; b) sjelfva rorelsens rigtning, borjan och slut (se vidare 7 ). Anm. Om en och sarama rorelse skall fdrnyas, upprepas anyo de kommaudo-ord, som hora dertill. Skall deremot en annan rorelse med olika utgangsstiillning goras, kommenderas: Stallning! Skall rorelsen afbrytas, kommeuderas: Still! 48. Da afstdndet skall andras kommenderas: Helt afstdnd! Hoger (Venster, Midtdt) rdtta er! Stallning (se teckn. n:r 4 samt 10 ). 49. Da fotternas stallning skall andras, kommenderas antingen: a) Fotter slut! eller b) Hoger (Venster) fot framat (Helt framat) stall! eller c) Fotter till sida stall! (se teckningarne n:r 1, 2 och 3). Nar fotterna skola atertaga utgangsstallningen, kommenderas: antingen A) Fotter ut! eller B) Hoger (Venster) fot tillbaka stall! eller C) Fotter tillsamman stall! eller D) Stallning! Anm. Rorelscrna b och c verkstallas sa val fran grundstallningen som fraa Fotter slut!

176 Nar ombyte skall ske med fotterna, koramenderas: Fdtter byt om stall! tva tempo. Aum. Fel vid fotternas flvttningar aro: att de a) slapa mot marken, eller b) forlora den rata vinkel, da de skola vara ratvinkliga, eller c) ej intaga rata linien, da de fran sluten stallniug sattas framom hvarandra. 51. Skall soldaten intaga stallniog, enl. 17, koramen deras: Hofter fast! samt till atertagande af grundstallningen koramenderas: Stallning! t 52. Yid forsta armrorelsen (se 26 och teckn. n:r 5) koramenderas: Armar uppdt boj! ett tempo; och da grundstall ningen skall atertagas: Armar nedat strdck! eller Stdllning! 53. Ifran Armar uppdt boj! utga armarnas olika strackningar, och dertill koramenderas: Armar uppdt (framdt, bakdt, utai) strdck! For att atertaga grundstallning, koramenderas: Armar neddt strdck! eller Stdllning! Men om armarna skola utforas ifran vdgrdt stdllning, koramenderas forst: Armar framfor boj! och sedan: Utdt strdck! (se teckn. n:r 5, bokst. d). 54. Skola armarna skiftesvis strackas i olika rigtningar, koramenderas for att intaga utgangsstallning: Hoger arm uppdt (utdt, framdt), Venster arm framdt (uppdt, utdt) strdck! och for sjelfva ombytet koramenderas: Armar byt om -strdck! tva tempo (se 26 och 27 ) Stdllning! 55. Till slag med handerna koramenderas ifran framat (utat) strackta armar: a) Hdnder indt (utdt) sld! Stdllning! eller: b) Hdnder in (ut) neddt sld! Stdllning! eller c) fran ena armen framdt och den andra utdt strackt: Hoger (Venster) arm indt (utdt) Venster (Hoger) arm utdt (indt) sld! Stdllning! Armar byt om sld! (se 28 och teckn. n:r 6). 1 Aum. Dessa rorelser bora flitigt ofvas af kavallerister, och forenas da med samtidig vridning i balen, ifran fotterna slutna och till sidan stallde. 2 Anm. De fel, som soldaten vid armrorelser vanligast begar, aro: att hakan skjutes framat, att kroppen icke halles ororlig, utan lutar at dec hall rorelsen sker; att axlarna icke hallas nog tillbaka och nedat dragna; att armbagarna icke slutas tatt till llfvet, da sadant fordras, eller vid uppatstriickning icke bibehalla sin lodrata stallning langs med oronen; att handerna for mycket atskiljas, och fingrarna, sardeles tummen, sparra ut, i stallet for att vara slutna; samt att ofverarmen ar ostadig vid slagen med handerna. 56. Till de i 29 beskrifna benrorelser koramenderas forst utgangsstallningen och sedan: Pd td hdf! Neddt sank! 57. Nar soldaten skall boja bdda kndna, koramenderas forst utgangsstallningen med armarna och derefter: Pd td- hdf!

177 605 Knana bojl Uppdt strdck! Stallning! (se teckn. n:r 7 sarat 30 ). Anm. Pel: att soldaten icke har jemnlika spanning i ben, bal, hals och armar; att klackarna aro for mycket sankta och knana for litet utbojda; samt att hakan skjutes fram, eller satet tillbaka, sa att kroppen ]utar framat. 58. Skall bojning ske pa det ena eller andra benet, gores det med hoftfaste, och endera foten framat eller belt framat stalld, hvarefter kommenderas: Hoger (Venster) hid boj! Uppdt strdck! Stallning! (se 31 ). Anm. For att annu raera ofva kroppen i jemnvigt, sker samma rorelse fran slutna fotter, med ena foten belt framat stalld. Fel aro vid framre knaets bojning, att dess klack icke nog hafves, och att knaet icke halles i samma rigtning som foten; att bakre sidan ej halles i linie med bakre benet; samt att bakre knaet krokes, eller dess klack lyftes fran marken, sa, att kroppen icke nog lutar ofver framre knaet. Fel vid bakre knaets bojning aro; att detta kna icke nog utfores; att kroppen ej ar lodrat ofver bakre benet, och att framre knaet for mycket utratas. 59. Da ena knaet enligt 32. skall upplyftas, gores det fran hoftfaste, hvarefter kommenderas: Hoger (Venster) kna upp dt boj! (se teckn. n:r 8). Da det andra benet skall verkstalla rorelsen kommenderas: Fotter bytom stall! och da rorelsen skall upphora kommenderas: Fot neddt stall! eller Stallning! 60. Knaets utforning till sidan (se 32 ) sker med hoft faste ifran: Hoger (Venster) kna uppdt boj! och kommenderas: Kna utdt for! Knd framat for! Stallning! Anm. Fel; att ofverlifvet lutar antingen bakat eller at den sidan, pa hvars ben soldaten star, eller att namnde ben bojes, eller att det uppbojda knaet sankes under sin bestamda vinkel, eller att dess vrist icke strackes (se 32 ). 61. Skall knaet strackas bakat, gores det afven med hoftfaste och knaet uppat bojdt. pa kom:-orden: Kna bakat strdck! Knd uppdt boj! Stallning! (se teckn. n:r 9 samt 32 ). Anm. Fel: att soldaten icke nog starkt trycker tumgreppet vid hoftfastet; att det tillbakaforda knaet krokes, for att fa foten hogre upp, eller kropp och haka framskjuta, och det staende benet bojes, eller kroppen vacklar. 62. Till hufvudets bojningar kommenderas: Hu/vud framat (bakat) eller Hufvud till hoger (venster) boj! samt derefter: Uppdt strdck! Till hufvudets vridningar kommenderas: Hufvud till hoger (venster) vrid! Framat vrid! (se 34 ). Anm. Dessa rorelser sammansattas enl. 34, och lei dervid aro, att ha kan framskjutes att soldaten icke haller bal och axlar stilla; att rorelsen icke sker nog langsamt, eller vridningen upphor, fdrian ogat kommit i rat linie till motsvarande axel led. 63. Vid bdlens bojning, sedan utgangsstallning ar intagen, enl. 37 och 38, kommenderas: Bakat (Framat, Till ho-

178 606 qer. Till venster) boj! Uppat strdck! Stallning! (se teckn. n:r 10, 11 och 12). Vid bdlens vridning, sedan utgangsstallning ar intagen, kommenderas: Till hoger (venster) vrid! Framdt vrid! Stallning! Anm. Om armarnas eller fotteriias stallning skall afaexla vid balens bojning eller vridning, begagnas forst de kom:-ord, som antyda dessa andringaroch hvilka finnas i 53 och 55 Skall framatbojning goras raed Tiedlutadt hufvud, koramenderas: Hafvud neddt! Framdt boj! 64. Skall balens vridning farenas med bdjning, kommen deras: forst den utgangsstallning, hvarifran rorelsen skall ske (se 40 ) och sedan kommenderas: Till hoger (venster) vrid! Bakdt (Framdt) boj! Uppat strdck! Framdt vrid! Stallning! Anm. De vanligaste fel vid balens rorelser aro: att hufvudet icke atfoljer balens stallning; att knaet, ditat sidobojning sker, icke halles rakt, eller att foten pa motsatta sidan lyftes fran marken; att handen at bojningssidan icke foljer laretj samt att axlarna* hojas uppat halsen, eller skuldrorna ntskjntas.

179 607 ANDEA AFDELNINGEN. BAJONETTFAKTNING. FORSTA KAPITLET. Allmanna begrepp om bajonettstriden. 1. Bajonettstrid forekoramer sa val under anfall i massa som i spridd ordning, eller vid enskild sammantraffning med en fiendtlig vedett, blankare ra. ra. 2. Soldaten bor harvid soka att med bajonetten: a) nedlagga eller forjaga fienden, b) fdrsvara sig sjelf och, om mojligt ar, afven sin kamrat. 3. For detta andamal bor soldaten lara sig, att under bajonettfaktning rigtigt fora kropp och vapen, ty vapnet fores endast formedelst kroppen, och denne skyddas endast genom vapnet. 4. Den rdttaste stdllning for kroppen dr: a) den, som gifver soldaten, den storsta hastighet, sdkerhet och uthdllning att rora sig med vapen och packning, saval pa ojemn som jemn mark, pa ringare eller pa storre utrymme; b) den, hvarvid sol daten vander den minsta del af kroppen emot fienden, sa att han betdckes af sitt vapen, och sa att fiendens stotar eller hugg lattast afbojas, eller af sig sjelfva forfela. 5. Den rdttaste stdllning i vapnet dr: a) da det salitet som mojligt, uttrottar soldaten; b) da det alltid ligger narmast till for soldaten, att bade angripa sin fiende, och att forsvara sig sjelf; c) da pipa och Ids pa soldatens gevar alltid aro skyddade for fiendens angrepp. 6. Saledes maste soldaten, om han skall ratt fora sitt vapen, sa val med detta som med sin kropp intaga en viss stallning, som uppfyller de uti 4 och 5. bestamda villkor.

180 . 608 Denna stallning kallas Gard, (d. v. s. betackning) och alia soldatens rorelser raed kropp och vapen bora utga derifran. 7. Soldaten bor icke allenast angripa sin fiende, utan afven fintligt ajleda ham angrepp. Det forra sker med bajonettspetsen, och kallas stot*), det sednare sker med gevaret och kallas Afbojning. 8. Soldaten bor soka att komma fienden sa nara, att Iians stotar hafva full verhan, men derjemte bor han soka att, under trangsel, kunna ledigt rora sitt vapen. Detta verkstalles genom marsch framat eller tillbaka. ANDRA KAPITLET. Om stallningar och rorelser med Kroppen. Gardstdllning. 9. Da soldaten i gardstallning bar gevaret till hoger om sig, bor venster fot, hoft och axel vandas mot fienden, och detta kallas hoger gard. Bares gevaret till venster, bor hoger fot, hoft och axel vandas mot honom, och detta kallas venster gard. 10. Uti gardstallning bor afstandet mellan soldatens fotter vara lika med axlarnas bredd, som vanligtvis ar tva ganger fotens langd. Hal bor hallas midt for hal; men sa, attfotterna alltid aro i rat vinkel d. v. s., att den ena fotens tar stallas rakt mot fienden, och denna kallas framre foten. Den andra foten stalles tvars bakom, pa forenamnde afstand, och kallas bakre foten. 11. Kndna maste alltid val bojas, dock sa att bakre kndet dr dubbelt mer bdjdt an det framre, sa att soldaten utan att vackla med kroppen alltid kan ledigt lyfta framre foten ett par turn fran marken, och dervid gora Appell, d. v. s. ett eller tva korta slag. Det hogra knat fores alltid utat hoger, det venstra at venster, utan att fotterna vridas ur den stallning, som de bora hafva, enligt foregaende. Brostets hela bredd vandes aldrig mot fienden; af balen vandes endast den ena sidan at honom, den andra forblifver bortvriden; kroppstyngden uppa bakre benet; axlarna sankta och val tillbaka-dragna, sa att brostet *) Gevarskolfven far aldrig brukas till slag; men val till stot. Likval hor icke detta till de rorelser, som har skola beskrifvas.

181 609 hvalfves fram; hufvud och hals lodrata med balen; de fa icke luta framatj bakat eller at nagondera sidan. Ansigtet fullt vandt mot fienden ocli ogonen seende ratt fram; uppmarksamheten fastad pa Jiendens ogon och rorelser. 12. For att iutaga denna stallning gores forst halft hoger om enl. exercisregkt, men hufvudet bibehalles vandt mot fronten fotterna i rat vinkel, hvarefter den framre foten framstalles, enl. det afstand, som 10 bestammer; knana bojas ochkroppstyngden ofverflyttas pa bakre benet, enl. 11. Soldatens afstand till fienden beror af gevaret och af utrymmet. Da soldaten fran vanlig gardstallning kan med framstrackt gevar, utan att behofva flytta sig, stota sin fiende i brostet, kallas det belt gevarsafstand, och vanligen innehafves det da badas gevar korsa hvarandra nara bajonettvinkeln. Forkortadt gevarsafstand kallas ater det, da soldaten ar sa nara fienden, att han icke kan begagna sitt gevar i hela dess langd. Rorelser pa kortare gevarsafstand forekomma icke i denna bok. Marsch. 13. Soldatens afstand fran fienden andras genom Marsch framdt eller tillbaka, antingen i ett eller i tva tempo. Det forra kallas halfmarsch, hvarvid endast en fot flyttas. Det sednare kallas helmarsch, (d. v. s. tva halfmarscher foljande pa hvarandra); hvarvid] fdrst den ena och sedan den andra foten flyttas; men i bada fallen forblifva hufvud och bal sasom i gardstallningen (se 11.) oaktadt kroppstyngden ofverflyttas fran det ena benet pa det andra. 14. I halfmarsch framdt, fran gardstallning blifver den framre foten stillastaende rakt mot fienden och mottager kropps tyngden, den iakre flyttas tre turn fran insidan af den stillastaende foten samt vid pass sex turn framom och i halfrat vinkel mot densamma. Knana nastan raka. 1 halfmarsch tillbaka fran gard stallning flyttas deremot framre foten med namnde afstand till baka och i halfrat vinkel mot den stillastaende. 15. For att fran halfmarsch framdt aterga till gard stallning, flyttas den framat st&llda foten ater tillbaka. Ifran Ling, III. 39

182 640 halfmarsch tillbaka flyttas den bakat stallda foten framat igen pa sitt fdrra stalle, och iakttages noga att, da foten nedsattes, bojas knana enl I helmarsch framat (tillbaka) ar forsta tempo lika nied halfmarsch framat (tillbaka); i andra tempo intages gardstallning framat eller tillbaka enl. 10 och Skall gardstallning forandras at motsatt sida, sker det antingen: a) fi^amat da den balcre foten flyttas nara forbi och tva fotlilngder framom den framre, pa hvars klack gores en fjerdedels cirkels vridning utdt; b) tillbaka, da framre foten fores nara forbi och tva fotlangder bakom den andra foten, pa hvars klack gores en fjerdedels cirkels vridning indt 18. Gardstallning forandras afven genom ombyte af front, medelst en fjerdedels cirkels vridning pa bada klackarna at Iwger fran hoger gard, och at venster fran venster gard. 19. Armarnas stallning ar, afvensom benens olika. Den framre dfverarmen ar alltid tatt sluten till lifvet i gardstallning. afbojningar och gardombyten. Den bakre dfverarmen ar det af ven i hog stot, men fores ut fran kroppen i lag stot och i lag afbojning. Yid gevarets framforande till stot far den framre armbagen ej utratas mer, an att den har sin naturliga krokning, liksom da den hanger ledig ned vid sidan; den bakre armbagen ar, vid gevarets framforande till stot, alltid i rat vinkel. 20. Hdndernas stallning ar afven olika. Den framre handen, som bar gevaret och kallas barhand, har alltid sina naglar uppdt vanda pa den sidan af gevaret, som icke Jigger mot soldatens kropp (yttre sidan). Den bakre handen, som styr gevarets rorelser och derfore kallas styrhand, andrar sitt lage efter de rorelser, som med vapnet skola utforas; men far i de rorelser, som i denna bok komma att beskrifvas, aldrig foras hogre an axeln. Dess stallning ar antingen med fingerspetsarna uppdt vanda pa den sidan af gevaret, som ligger vid hoften (inre sidan), eller ocksa vandas dess naglar neddt samt knogarna vagratt nppdt. Likasom barhanden och styrhanden vanda sina fingerspetsar motsatt till hvarandra, sa aro afven deras handleder motsatta i sina bojningar, d. v. s. nar barhandens ar tillbakabojd, ar styrhandens rak, och tvartom.

183 614 TREDJE KAPITLET. Om staliningar och rorelser med gevdret. 21. Alia rorelser med gevaret bora ske liktidigt (i samina tempo) med kroppens, da gevaret brukas till stot eller afbdjning, antingen pa stallet eller under marsch, framat eller tillbaka; och om handen har blott ett tempo att gora, men fotterna tvd, bor alltid handens rorelser intraffa med fotens sista tempo; hafva fotterna deremot ett och handerna tva tempo, sa skail fotens intraffa med handernas sista tempo. 22. Gevaret hvilar alltid ledigt i framre handen (barhanden), som vid nedra bandet bar detsamma. Den bakre han den (styrhanden) styr alia gevarets rorelser; (se 20.) men bada handerna fora gevaret pa samma gang rakt mot jiendens brost ndr slot gores, och utdt sidan da afbojning gores. 23. Bdrhandens fingrar och tumme slutas om gevarspipan, men sa att gevaret kan ledigt vridas i handen med pipan inat eller utau Styrhandens fingrar deremot fatta stadigt om det runda af stocken. Badas handleder bora vara bojliga. 24. Gevarets lage ar antingen sluttande eller vdgrdtt Det forra tillhor gardstalining, och afbojningar; det sednare tillhor stotar. Yid storsta sluttningen neddt ar spetsen i hojdmed fiendens hoft; vid storsta sluttningen uppdt, i hojd med hans oga; i forra fallet ar kolfven i hojd med egen axel, och i sed nare fallet nedom hoften. Hogre eller lagre far aldrig spets eller kolf foras mot en lika bevapnad fiende till fots, som pa helt gevarsafstand star i lika hojd med soldaten. Anm. Harvid undantages da gardstallning ombytes, eller de soldaten shall hvila gevdr. Kolfven i det forra fallet, och spetsen i det sednare, sankes djupare ned, men dessa bada stiillningar hora icke till n&got egentligt bestamdt angrepp eller forsvar. 25. Gevdrspipan vandes antingen uppdt (i gardstallning, och hog stot) eller indt mot soldatens kropp (vid afbojningar och lag stot.) 26. Soldaten har trenne sarskilda handgrepp att lara, da han borjar bruka gevaret till bajonettfaktning:

184 a) Att afvdga dess ratta tyngd i barhanden, salunda att det af bakre handen flyttas till dess, att det far den uppat sluttande stallning, hvarom i 24. ar namndt. Sedan styrhanden ater fattat kolfven, som halles sluten vid hoften, sa att turamen beror den tre turn nedom framre hoftbenskanten, bar gevaret intagit den stallning, som kallas gard. b) Att med styrhanden vrida gevarspipan indt och utdt samt ater uppat, utan att nagondera handen andrar fattning eller hojd. c) Att medelst styrhandens hojning och sankning bryta gevarskolfven uppat, sa att armbagen kommer i hojd med axeln; eller nedat, sa att armbagen blir nastan rak, allt utan att fdrandra framre armbagens vinkel eller gevarspipans vandning uppat. Stotar. 27. Stotar aro hoga eller laga och she med bajonettspetsen, framstrdckt rakt mot den delen af brostet, som jienden vander fram. 28. I hog stot, a) har styrhand sin tumme upp och lilljingret ned, samt i hojd med brostvartan; b) dr bakre armbagen tdti slu ten vid kroppen, och underarmen, sluten till kolfven, trycker ge varet till kroppen. I lag stot, a) halles styrhand sa, att dess utsida ar i vagrat stallning uppat vand, samt i hojd med axeln. b) ar bakre armbagen lyft utdt samt i hojd med axeln, och un derarmen betacker gevarskolfven. Bada armarna framstracka stoten i 1 tempo, den bakre arm bagen forblifver i rat vinkel, och den framre blott sa mycket utratad, som da han hanger fri ned vid sidan (se 19.). Afbojningar. 29. Afbojningar aro afven hoga eller laga. De goras at sidan medelst gevarets vridning, sa att laddstockea ligger an mot fiendens vapen.

185 Bade vid hog och lag afbojning fdras begge handerna at utsidan af kroppen och styrhandens naglar vridas nedat. Gevaret vrides uti framre handen. 31. I hog afbojning, 1 lag afbojning, a) ar bajonettspetsen rigtadt mot a) ar bajonettspetsen i hdjd med fiendens veustra oga, och styr- fiendens hoft och styrhanden i handen i jemnhojd raed hofv hojd med axelvecket; leden, liksom i gardstallning; b) gores afbojningen bagformigt, b) gores afbojningen rakt utat, sa att bajonetten och ofre gemedelst laddstockens tryckning varsbandet svangas ofver fien mot fiendens vapen; framre hand dens vapen och korsa detsamma, leden forblifver alldeles rak; men for att uppfdnga och fora det den bakre ar starkt tillbakabojd. at motsatt sida. 32. Om soldaten gor b^ ott en enda stot eller afbojning, kallas det enkel rorelse; men om han gor tva eller flera olika enkla rorelser, utan att intaga gardstallning emellan dem, da kallas rorelserna sammansatta. 33. Likasom bada armarna i ett tempo drifva gevaret framat ^ill stot, eller at sidan till afbojning, sa rycka de det afven i ett tempo tillbaka i gardstallning. Detta tempo bor ske genast efter alia enkla stotar eller afbojningar; men i sam mansatta stotar, der gevarets aterforande i gardstallning mellan de serskilda rorelserna ej kommer i fraga, fores gevaret, efter hvarje rorelse, genast i den stallning, som tillhor den blifvande stoten eller afbojningen, hvilken i foljande tempo fullandas. Gardombyte. 34. Gardombyte framat eller tillbaka gores i 2 tempo, salunda att i forsta tempo bakre handen, under det den glider kring det runda af stocken, nedbryter gevdrskolfven och Sfverforer den till motsatt sida af kroppen, der gevaret, i samma lutning som i vanlig gard, tryckes mot hoften af framre underarmen; harunder gores ombyte framat eller tillbaka med fotterna, enligt 17. I andra tempo fsras bada armbagarna nara krop pen, under det handerna ombytas, och med rask fattning intaga

186 614 gardstallning, hvarigenom den, som forufc var barhand, nu blifver styrhand och tvartom. 35. Gardorabyte forenadt raed vandning verkstalles afven i tva tempo, salunda: att i forsta tempo gores vandning pa bada klackarne, enl. 18. och kolfven nedbrytes af bakre handen, sa gevaret genom denna nedbrytning och vandningeu pa klackarna koramer till motsatt sida af kroppen i samma stallning, som foregaende. bestammer; i andra tempo ombytes handerna, enligt samma. 36. Da soldaten, for att hvila under bajonettfaktningen, far sanka spetsen mot marken, bor denna nedsankning ske langsamt. Detta kallas: hvila gevdr. Och far soldaten harvidupprata sina knan och halla gevaret i endera handen, men utan att det minsta stodja sig mot detsamma. Da gardstallningen skall atertagas, bojas knana och bada handerna fatta gevaret, for att i 2:dra tempo ater fora det upp i gardstallning. FJERDE KAPITLET. Kommando-ord, med hanvisning sa vdl till iifogade techningar, som till foregaende. 37. Da soldaten skall intaga gardstallning utan gevar kommenderas: Till gardstallning! Halft hoger (venster) om (1 tempo)! Yenster ('Hoger) fot framat stall! Anm. Fel: Att soldaten vid vandningen a) ej bibehaller ansigtet fullt vandt mot fronten, b) ej vid fotens framflyttning staller fotterna i rat vinkel, samt c) icke later kroppstyngden falla pa bakr? benet. 38. Da soldaten skall narma sig till eller aflagsna sig fran sin motstandare, kommenderas: Halft framat (tillbalca) marsch! 1 tempo (se teckn. n:r 4 samt 14 och 15.), eller Helt framat (tillbajca) marsch! 2 tempo (se 16.). Anm. Vanliga fel vid Marsch. aro: a) att bakre hoften, azeln och sidan framvridas; b) att skuldrorna uppdragas; c) att fotterna korsa hvarandra; d) att att knana aro stela eller inat bojda; e) att fotterna icke bibemlla sina bestamda yinklar till hvarandra; samt f) att kroppstyngden icke hvilar pa bakre benefc.

187 Till orabyte af gardstallning utan gevar, konimenderas: Framdt (tillbdka) byt om marsch! 1 tempo*). 40. Skall jemte ombyte af gardstallning fronten forandras, kommeuderas: Roger (Venster) omvandning stall! 1 tempo; se For att vanja soldaten att halla kroppstyngden pa bakre benet, kommenderas: En (Tvd) Appell! (se 11.). 42. Skall soldaten aterga till uppratt stallning med klackarna tillsammans, kommenderas: Rdta upp! 43. Vid bajonettexercis med gevar, ar alltid Gevdrr! verkstallighetsordet. Uppstallning sker enligt exercis-regl:t och innan gardstallning intages, gores Till anfall gevdrr! hvarefter kommenderas: Gard gevdrr! 1 tempo. Se teckn. n:r 1, och iakttag hvad i 9, 10, 11 och 12. fdreskrifves. An in. De fe), som soldaten vanligast gor harvid aro: a) att framre foten icke stdlles rakt mot fienden; b) att fotterna icke nog dtskiljas; c) att kroppen icke bibehalles lodrat da kroppstyngden flyttas till bakre benet; d) att bakre axeln vrides framst; e) att halsen ar stel eller ansigtet ej fullt vandt mot fien den; f) att bajonettspetsen icke rigtas mot fiendens ogon, eller att barhanden for h&rdt omsluter gevaret; och g) att framre armbagen ej ar nog framford, sa att den kan fa sakert stod mot hoften; i ofrigt se anmarkn. vid For att se om gevaret ligger ledigt inom barhanden, och vanja styrhand att ratt och hastigt vrida detsamma, kom menderas: Indt (Utdi) vrid gevdrr! 1 tempo (se 26. b). 45. For att ofva soldaten att forflytta sitt gevar ifran ena till andra sidan af fiendens vapen kommenderas: Kolf uppdt (;neddt) gevdrr! 1 tempo, se slutet af 26. Anm. Pel: att barhandens fingrar for mycket oppnas, eller att handlederna iiro for stela. 46. Shall hog slot goras, kommenderas: Hogt stot gevdrr! 1 tempo. Se teckn. n:r 3 och 28. Anm. Fel: a) att brda handerna icke i ett ogonblick och i lika rigtning framstracka gevaret mot fiendens brost; b) att barhandens armbage for starkt utstriickes, och s&ledes dess fingrar oppnas; c) att kroppen icke hvilar p& bakre benet samt att hufvud och axlar luta fram eller at sidan. 47. Till lag stot, kommenderas: Ldgt stot gevdrr! 1 tempo. Se teckn. n:r 4 och 28. Anm. Pel: a) att styrhand och dess armbage h&llas lagre eller hogre an axeln; b) att gevarspipan icke ar fullt vriden in&t; c) att kolfven ickejemtsto- Utg:s anm. Med. 36 och 39 Jfr. nedan anmarkningen om uttrycken i Fdrslagtt af den 6 Maj 1820.

188 616 des under insidan af bakre armen, utan att gevaret svanges utom densamma hvarigenom stotkraften forminskas. 48. Shall hog afbojning goras, komraenderas: Hogt bdj af gevdrr! 1 tempo; se teckn. n:r 5 saint 29, 30 och 31. Anm. Fel: a) att bakre ofverarmen icke halles fast till kroppen, och framre armbagen icke har stod mot densamma; b) att bakre handleden ar for stel och gevarspipan saledes icke fallt vrides inat soldatens kropp; c) att kolfveu nedbrytes under vridningen, sa att spetsen icke rigtas mot fiendens ogon. 49. Till lag afbojning komraenderas: Lagt bdj af gevdrr! 1 tempo (se teckn. n:r 6 samt 30 och 31.). Anm. Eel: a) att bada handlederna icke aro nog rorliga och att den bagformiga rorelsen, som soldatens gevar bor gora ofver fiendens, antingen blir for stor eller for liten, for att hastigt uppfanga och affora det; vidare se anm. vid Da Marsch forenas med stot, komraenderas: Halft Framat! (tillbaka) Hogt ([Lagi) stot gevarr! 1 tempo (se teckn. n:r 4 samt 14.) eller Helt framat! (tillbaka) Hogt (Lagt) stot gevarr! 2 tempo. Anm. Fel: att fdtternas och gevarets rorelser i halfmarsch icke ske i ett och samma tempo och att i helmarsch stoten icke gores vid fotens sista tempo. Vidare se anm. vid 46 och Da Marsch forenas med afbojning^ komraenderas: Halft tillbaka (framat) Hogt (Lagt) bdj af gevdrr! 1 tempo eller: Helt tillbaka (framat)! Hogt (Lagt) bdj af gevdrr! 2 tempo (se 14 och 16.). Felen sasom i foregaende. 52. Efter stotar och afbojningar, sa val med som utan marsch, intages gardstallning pa kommando-ordet: Gard gevarr! I tempo (se 33.). 53. Yid ombyte af gardstallning med gevdr, komraen deras: Framat (tillbaka) byt om gevarr! 2 tempo. Se teckningen n:r 2 och 34. Om under ombyte af gardstallning med gevaret, fronten tillika skall forandras, komraenderas: Hoger (Venster) omvandning! Byt om gevarr! 2 tempo. Se 35. Anm. Fel: a) att bajonettspetsen i l:sta tempo, da gevarskolfven skall ofverflyttas till andra sidans hoft, hojes mer an som behofs, for att komma forbi fiendens bajonett, eller styrhandens fingrar icke nog tatt glida kring det runda af stocken; b) att framre armen icke fullt slutes till deu ofverflyttade kolfven; c) att fingrarna for mycket oppnas, d! andra tempo gores och deras grepp seledes forlamas eller forfelar, da handerna skola ombyta fattning; d) att kroppen, och i synnerhet knana vackla under slaget i 2:dra tempo; e) att soldaten sankereller hojer sig, samt att den framfiyttade folen vid vandningen icke kommer vinkelrat mot den qvarst ende. Vid gardombyte genom hoger eller venster-omvandning forekommer vanligtvis nyssberorde fel, hvarjemte tillkommer att kolfven ej nog nedbrytes under vandningen.

189 Af foregaende enkla rorelser uppsta de sammansatta, enl. 28, 30, 31 och 33. sasom: Hogt (Ldgt) slot! Bogt (Ldgt) boj af gevaw! Bogt (Ldgt) stot! Ldgt (Hogt) boj af gevdit! Bogt och ldgt stot! Bogt och ldgt boj af gevdrv! 55. Ofvannamnde sammansatta rorelser verkstallas afven efter ombyte af gardstallning, och med marsch framat eller tillbaka. Yid slutet af hvarje sammansattuing gores: Gard-gevarr! och omsider: Bvila gevdrr! se 36. hvarifran: Gard gevdrr! Anm. 2:iie andra slags rorelser: Spetsjiyttningar cch JJtbrytningar har soldaten att lara under motestideroa; men dessa rorelser, afvensom kontrafacktning, far ej af raanskapet ofvas pa egeu hand, emedan utom farau af att skada sin tnotst&ndare eller sitt vapen, soldaten latteligen antoge ovanor, som under motestiden svarligen kunde aflaggas och hvarigenom hans vidare frarasteg blefve hindrade. Beskrifningen af tlessa rorelser, afvensom af rorelser pa forkortadt gevarsafstand ro. m. aro af sadan anledning ur denna bok uteslutna.

190

191 SlilllFmSEll, TAL, AFOIIlSllEli 0. A. EFTERLEMNADE PAPPER OM GYMNASTIK.

192 Jagarerorelser. Forslag om Gymnastikens nytta och nodvandighet for soldaten i allraanhet, ingifvet till stora reglementskomiten d. 6 Mars Om lakares gymnastikbildning. Tal om Bajonettfaktning. Aforismer.

193 1 (FRAGMENT).

194

195 Jagaren agerar antingen enshildt eller i tmpp; i forra tillfiillet ar den personliga skickligheten bans enda medel att radda sig sjelf och att understodja sin rotraastare. *) Smygrorelser tillhora honom i detta fall^ likasom de rorelser hvilka iutraffa med Liniemanovren tillhora honom i det andra. Har ar endast fragan om de forra; och man antager att jagaren redan ar inofvad i de sednare och forberedd med den enklaste liniegymnastik, innan ban borjar med dessa. Da nastan alia de mindre hinder, sora hejda den slutna massans rorelser, tvartom aro nyttiga for jagaren, bor ban kunna rigtigt begagna dem; och da ban a andra sidan raera an denna beror af ogonblicket, maste bans rorelser oftast vara ganska hastiga men sdkra. For att blifva detta, bora de i borjan fullstandigt bestammas tillsina tempo, sa vida sakerheten och hastigheten sa val i gevarets behandling som i ofriga rorelser, endast beror af Kroppens jemnvigt. Ja- *) Utg:s anm. Detta fragment tyckcs vara en»raiiinesledning» fran lagren vid Bonarpshed, hvilka L. bevistade aren 1810 raed davarande tronfoljaren Carl Augusts»tillStelse», samt Sr 1819 genom tronfoljaren Oscars benagna frikostighet af egna mcdel. Der mottog L. en afdelning ungt manskap att ofva (3:ne veckor) och forevisa. Handskriften innehaller korta uppsatser for befalet, fornamligast om wpaltgyranastik, Bajonettfaktning och Jagarer6relser.» Har meddelas deraf blott den sednare delen med sina atfoljande anmarkningar, enar de bada foregsende till innehallet ofverensstamma vasentligen med det forslag, som L. inlemnade Sr 1820 till d&varande reglementskomitd (Jfr. foljande afhandling), samt med dc bada reglementen, som han femton ar sednare anbefalldes att utarbeta, dd en uj dylik komit6 intraffat.

196 6U garens exercis bor saledes omfatta afven de nodvandigaste smygrorelserna; icke i den mening att ban sasom skild fran truppen skulle noga rakna dessa tempo, utau blott for att gifva honom n&stan en omedveten vana till hastigbet och vissbet i sina rorelser; annars kan det oberoende, bvari ban stundom ar, gora honom till en slarfagtig fjask, i stallet for en rorlig, men lugn krigare. Utomdess gora rigtigt afdelade Smygrorelser afven gagn derutinnan, att de utbilda och starka jagarens underdel och rygg, och dymedelst gora honom starkare i sprang och marsclu De smygrorelser, man hittills haft, aro mera ett bevis for nodvandigheten af dessa stallningar, an for deras fullstandiga berakning till tid och rum. Jagarens stallning till fienden bor alltid vara sadan, att ban kan med ogat folja denne; derfore maste bans smygrorelser afvexla efter markens olika forhallande. Pa jemn mark och pa sluttningar neddt mot fienden, doljer han sig bast, da ban ligger bakldnges; pa sluttningar uppdt mot fienden, ligger han sdkrast framstupa eller at en a sidan. Det ar saledes gifvet, att alia smygrorelser afandras efter markens olika forhallande till hvarje jagare enskildt, sa att Ofver-Rotmastaren kan ligga framat ikull, nar Under-Rotmastaren ligger bakdt ikull o. s. v. De nodvandigaste smygrorelser kunna grundas pa foljande sattser: 1. Att venstra foten (likasom i marschen) bor alltid roras f(5rst, nar en forandring skall ske framat eller bakdt fran staende till sittande eller liggande stallning. Afvensom att venstra foten alltid bor vid uppresningen gora ett latt stallnings- eller rattningssteg, pa det kedjan standigt ma behalla samma ratning. 2. Att venstra knaet vid sittande eller liggande stallningar, alltid ar krokt i rat vinkel (utom vid laddningen, da bada fdtterna maste spannas om kolfven); men det hogra knaet ar deremot alltid rakt i namda stallningar. 3. Att i likhet med sistnamnde, venstra knaet vid liggande svdngningar alltid forblifver krokigt, men det hogra knaet, som derunder hastigt hopbojes, bor sedan utratas for att befordra svangningens hastigbet, och gora motvigt vid skjutningen.

197 Alt bada kndna bora starkfc utbbjas at sidorna vid alia uppresningar, och nedbdjningar, sa att bada benen komma i kors om hvarandra, och hogra foten fores upp under venstra laret, och venstra foten under hogra laret. 5. Att hafvudet och brostet i alia forandringar af stallningen bakat eller framat, upp eller ned, bestandigt maste foras framat sa langt soin mojligt; men midjan deremot starkt tillhopadragas. 6. Att ansigtet alltid bor vandas at fronten, oaktadt jagarens ena sida och axel framvridas, och att storleken af svangningen till charge i liggande stallning, bade at hoger och at venster, bor af jagaren bestammas enligt fiendens stallning till honom. 7. Att ryggen vid den sittande stallningen alltid bor vara fullkornligen hopsjunken, sa att jagaren blifver obetydligt hogre, an da han ligger pa sidan, stodd mot venstra armbagen. 8. Att venstra handen maste vid venstra sidan stodja sig mot marken, for att underlatta kroppen, vid alia dess svdngningar, nedbdjningar eller uppresningar; da i foljd haraf venstra hoften maste blifva svdngningspunkten vid alia ligggande svdngningar. 9. Att gevaret alltid bares i hogra handen, vid hvarje rorelse ned eller upp, framat eller bakat, och i alia liggande svangningar at hoger eller at venster, afvensom att jagaren alltid lagger an till hoger, sa vida samma handgrepp skola galla. 10. Att vid alia handgrepp, vid laddning m. m. gevdrets las alltid bor vara uppdt, aldrig nedvandt, om det skall kunna aktas for vata; afvensom att gevaret vid alia handgrepp bor beskrifva den minsta jigur, som ske kan, dels for att icke torrada jagaren sjelf, eller forminska vissheten och hastigheten i hans rorelser; dels for att akta hans rotmastare och hans eget gevar for stotar. 11. Att skjutningen efter en krypmarsch antingen sker pa knd eller liggande framat, eller halft bakat, sa framt kroppen skall aga full stadga till sigtningen, att alia dessa smygrorelser afandras efter markens olika forhallande till hvarje jagare enskildt, sasom forut om ofver- och underrotmastare arbestamdt, o. s. v. Till Exercitiemastarnes sakerhet utsattes vid hvarje Tempo en hanvisning till ofvanstaendo satser, genom sarskilda numror Ling

198 626 i kanten. I ofrigt erinras att alia handgrepp aro beraknade till studsare, men de inora parenthes anforda handgrepp anga vanliga gevar. For korthetens skull begagnas foljande tecken vid rorelsernas beskrifning: Hfd. betyder Hujvudet*). M. betyder Mynningen. Kr. Kroppen. List. Laddstocken. Ans. Ansigte, o. Bl. Ofre bldcket. Ax. Axel. msbl. Mellanbldcket. A. Arm. n. Bl. Nedre bldcket. H. Hand. Rb. Rembygel. L. Ldr. Yb. Varbygel. K. Kna. Ls. LdseU B. Ben. P. Patron. F. Fot. T. Tempo. S. Sid a. h. hoger. St. Studs are. v. venster. G. Gevdret. 2. bada. Saledes ar h. H. = hogra Handen, v. F. = venstra foten; 2 k. = bada knana o. s. v. 1. Gevar i hand! (fran gevar i arm.) samt gevar i arm fran ge var i hand. 2. Framat i kulll (fran gevar i hand.) 3. Helt opp! (fran framat ikull.) 4. Halft bakat i~hdl! (fran gevar i hand.) 5. Helt opp! (fran halft bakat ikull.) 6. Helt bakat i Jcull! (fran halft bakat ikull.) 7. Halft opp! (fran helt bakat ikull.) 2. Cftg;s anm. Eharu texten, hvars slut saknas, icke inneh&ller nagon anvdndning af dessa forkortningar, anforas de dock, sasom varande det enda kanda forsokefc af L. att bilda en ordnad terminologi, i nsgon likhet med den nu brukliga, om hvars uppkomst Jfr. nedan. Det som anfores efter de sexton forsta rorelserna utgorea af losa anmarkningar.

199 Belt bamt i kull! (fran gevar i hand.) 9. Helt opp! (fran belt bakat ikull.) 10. Halft opp! (Fran framat ikull.) 11. Framat i hull I (fran halft eller belt bakat ikull.) 12. Pa hna! (fran gevar i hand.) 13. Krypmarsch Framat och Tillbaha. (fran gevar i hand.) 14. Ladda! (fran halft opp.) 15. Halft' opp! (fran ladda) 16. Ldgg an! (fran halft opp, och framat ikull och pa kna.) 3. P. M. Forsta dagarue genomgas endast faltgymnastik pa ett led eller oppnade led enligt dagtabellerna, sedan faltgymnastik och jagare-ofningar, slutligen faltgymnastik, jagare-ofningar och fiiktning med gevar, pa led, sa att den ofversta klassen genomgar alia ofningar enligt tabellerna. Fotflyttningar, appellrorelser, vandningar, afstandsrattningar, betackningar och steg i olika plan. Armarnas bojning, strackning, svangning, (hafning) slagning i olika plan. Hufvudets vridning och bojning i olika plan. Balens vridning och bojning i olika plan. Fotternas strackning, knabojning, larens uppbbjning. Utfall (Balanceringar.) Fria langd- och hojdsprang. Lopning (i krets, i kapp ledvis). Krypgang, hog och lag lopning, tamarsch, svigtgang, svigthopp. IGard. Marsch, passade. Viindning.

200 628 Sprang med tillhjelp af staf (gevar,) Sprang med staf ofver remraar (vagrata stanger.) Pommees ofver vagrata stanger. (Hjulning.) (Rlattring.) Ett led (med gevar); Stotar, rak och lag, Parader, rak och lag. Stotar och parader med marsch. Kortgard, stot, parad. (halfkort, helkort?) Kolfstot. Bagmarsch med stot. Krypmarsch, smygmarsch, lagmarsch. Tvenne led Kontrafaktning. 6. (Utan gevar, indelning: 2.) 1) Udda hoger omvand er! 2) Bada frarnat marsch! (Sprang marsch! 3) Hoger omvand marsch i (Utan gevar, indelniwg: 2, 3, 5.) 1) At venster helt (dubbelt) afstand marsch! 2) Med stodkanning, framat marsch! 3) Halt! Till flockar hoger (venster, midtat) ratta er! 7. (Med gevar, indelning: 2 f 5, 4, 3.) 1) Fraraat marsch! 2) At venster helt (dubbelt) afstand, rattning! (under marschen.)

201 6 9 3) Till flockar rattning! (under marschen) Halt! 4) Flockar i ring front! Gard gevar! 8. Smygrorelsernas utforande beror till nagon del af handvapnets olika konstruktion. De nu brukliga infanterigevaren aro genom sin langd obeqvama bade till faktning och jagarerorelser: sprangmarsch, lagmarsch, smygraarsch, krypmarsch, sprang ofver hinder, laddning och skjutning i olika kroppslage m. m. Genom ett andamalsenligt forandrande af vapnet kunna dessa ofningar betydligt forenklas och bora da till en del forandras. 9. Som Sverges geografiska och numerara fdrhallande, mera fordrar guerilla-krig, sa torde snart storre delen af anneen bora inrattas pa jagarefot; derfore torde i armen gevar, midtat, m. m. vara mest passande som initialstallning. 10. I sin vidaste bemarkelse innefattar faltgymnastiken alia fristaende rorelser, kedjerorelser och forflyttningsrorelser, liniefaktning, jagarerorelser samt simning och voltige.

202

203 FORSIAG OM GYiMNASTIKENS NYTTA OCH NODVANDIGHET p6r SOLDATEN I ALLMANHET, ingifvet till stora reglementskomitdn d. 6 Mars (FRAGMENT.)

204

205 FORSLAG OM GYMNASTIKENS NTTTA OCH NODVANDIGHET POE SOLDATEN I ALLMANHET iogifvet till stora reglements-komit^n d. G Maj I narvarande tid finnes val ingen som icke inser Imru nodvandig exercisen ar for en soldat; men fa vilja erkanna nodvandigheten och nyttan for honom af gyranastik. Detsamma ar ocksa vanligtvis handelsen med hvarje ny sak; ty de fleste vilja domma derofver, innan de i grunden kanna den. Gymnastiken har i everldeliga tider varit antingen medborgelig eller krigisk (civil eller militarisk). Den forra soker att satta kroppen i oberoende af sig sjelf och af yttre ting den andra soker att formedelst yttre ting (sasom sabel, varja, handgevar, lans, hast in. m.) satta kroppen i oberoende af en annan kropp och ett annat yttre ting. I forra fallet soker man att bringa sin kropp under sin egen vilja; i det sednare att motarbeta en yttre frammande vilja och satta den under sin egen vilja. Salunda lar ja hvarenda rekryt forst, att till viss del fora sin kropp (genom stallning, balansmarsch, m. m.) och sedan att medelst denne fora sitt gevdr (genom afvexlande handgrepp)? Och salunda blifver ju exercisen blott ett utbildningsmedely hvilket till ett visst syfte utvecklar sa val rekrytens kroppsliga kraft som hans sinne, eller gifver sa mycken bestamdhet i rorelserna och sa mycken radighet i deras anvdndande, som ar mojligt under hans korta ofningstid? Alldeles samma syfte har gymnastiken i deras ofvertygelse, som ratt forsta dess natur sasom medborgelig och krigisk. Att

206 634 erkanna exerciseus nytta, men bestrida gymnastikens. ar saledes en motsagelse. Gymnastiken kan t. o. m. blifva grunden till hela var forsvarskraft genom inforande af allman kroppsuppfostran och ungdomens ofning mod vapen. Men, svarar man, var soldat har ju saledes gymnastik? Ja, ban liar det, savida som all kroppsofning med eller utan vapen icke till sin natur ar annat an gymnastik, ehuru stundom onaturlig, det vill saga, ehuru stridande denna gymnastik an ma vara emot Anatomiem och Statikens okullkasteliga lagar. Men utan minsta afseende pa dessa lagars ingripande i den reglementariska kursen, kan man likval fraga om soldaten bor hafva en gymnastisk utbildning, som ar lampad efter bans allranddvandigaste behof sasom krigare och efter den stelhet och troghet, hvarmed ett st7'dngt arbete i ungdomsdren, ett hdrdt luftstrecks inflytande och mdngden af ddlig och salt foda mdste behdfta honoml Fast var soldat ar i allmanhet frisk och stark som nordbo; aro likval denna helsa och styrka doda massor, som maste vackas. Hvarfore skulle man annars behofva borja bans exercis pa det satt, som nu nodvandigt maste ske? Nordbon har af naturen vida mer anlag for kroppsrorelser, an man i sednare tider trott; ty den stora forandring i lefnadssattet, den forderfliga yppighet, som' bland s. k. hogre och lagre insmugit sig un der sednare aldrar, har gjort nordbon frammande for sig sjelf och sitt land, och okunnig om sina naturanlag. Man anser soderlanningen ensam duglig till kroppsofningar. Origtigheten af denna tanke skonjes bos vara norrlanningar och lappar, hvilka bebo ett annu kallare luftstreck, och likval pa de brantaste fjallen och starkaste forsar utofva den hogsta vighet, styrka och mod endast i forlitande pa den sjalsnarvaro, som de genom vanan forvarfvat. Val aro innebyggarne i vara sldttldnder trogare; men just derfor behofva dessa mera krigisk utbildning, an de hittills fatt. Denna utbildning kan ske endast enligt sanna grunder, harledde af menniskokroppens lagar, ej efter godtycke, tidvis forandradt. Svensken ar i stand att vinna denna kroppsliga utbildning; och om min erfarenhet harom icke kan anses gallande, vagar jag aberopa Hans Kongl. Hoghet Kronprinsens

207 635 nadiga yttrande derofver, pa hvars hoga befallning en afdelning lifdragoner for fyra ar sedan *) bar i Stockholm undervisades i gymnastik, och afvenledes fdrflutne ar ett storre antal jagare af landtregementerna vid lagret i Skane, maste genomga den gymnastiska kursen, hvilka erhollo deri storre fardighet an nagon enda i allmanhet tilltrott dera. Da det ar afgjort, att exercis gifver soldaten raera krigisk kropps- och forstandsbildning, oaktadt denna utbildning endast vanjer honom, att, i eti enda viss, bestamd stallning utfora afmatta handgrepp med gevaret, och oaktadt uastan tva tredjedelar af dessa handgrepp tjena blott till salat for befalhafvaren eller till grannlat, att hvila eller bara gevaret, (savida dess stallningar rigtigt beraknas) och knappt mera an en tredjedel till att fora det mot fienden, hvilket formodligen borde vara hufvudsaken; sa inser den fordomsfrie latt, att soldaten genom en andamalsenligare utbildning skulle erna mera krigisk duglighet. Soldatens exercis i allmanhet utbildar honom hufvudsakligast blott i armarne och i benen; men sjelfva kroppen forblifver outbildad, da likval all formaga, att rora sig som lefvande varelse ursprungligen utgar fran sjelfva kroppen, hvilken uti sig innesluter alia lifsorganer: hjerta, lungor, lefver, njurar, o. s. v. **). *) Utg. ami, Ehuru detta stycke i handskriften ar dfverhorsadt, bibehalles det hiir, ernedan denna utstrykning kunnat ske, sedan skrifrelscn blifvit vederborande meddelad. Uttrycket»Kronprinsen» afser saledes Carl Johan. Har bifogar Forf. dessutom en sarskild hanvisniog till de gymnastikofningar, som ban utora sin tjenst vid Gymn. Centr.Inst. ordnat for skolor i Lund, Malmo, Gotheborg, hvilka laroanstalters ledoing sedan fortsattes af»skolprester» o. a. larare, i Stockholms storskola, i A. A. Afzelii laroanstalt (den fcirsta skola i Stockholm, som upptog gymnastik sasom undervisningsamne), vid Kadettcorpsen, Lifdragonerna, Lagret a Bonarps-hed, Ladugardsgardet, Svea Artilleri; m. fl. forsok att ofvertyga den tidens sakkunnige om mojligheten att lara soldater o. a. faktning, liniegymnastik m. m. **) Utg:s anm. Ofverkorsadt i handskriften. Hela detta»fc5rslag» bestar af tvenne delar. Den ena kortare utgor blott sjelfva den inbjudningsskri/t, som meddelades till den comit6, hvilken da blifvit nedsatt for att utarbeta ett nytt exercisreglemente. Den andra vidlyftigare inneh ller planen for de blifvande»exercitiemastarnaso dfningar och undervisning, som skulle utforas vid Centralinstitutet, om forslaget antogs. Detta forslag hade dock ej den asyftade verkan; atmin«tone foranledde det ds, ingen atgard. Det reglemente, som comit^n slutade &r 1823, uptog nemligen ingen gymnastik] eller faktning, (sasom sednare reglementen), ehuru Konungen icke var obenagen derfor, (ett ynnestprof; som L. aldrig kunde glomma) och ehuru rikets da forsamlade Stander syntes bojda att framdeles understodja larobocker till spridande af kroppsuppfostran och vapenforing. Da

208 636 Som all sann kraft gifver, enligt dess anvandande, hastighet och uthdllighet i rorelsen, och kraften endast uppstar genom en viss likstdmmighet mellan delarms anstrdngning, da nu gevar, packning, m. m. skola foras forraedelst kroppen, och man icke kan antaga att soldaten alltid skali rora sig pa jemn mark och pa exercis-platser; sa behofver han afven andra ofningar an dem, som annu tillhora reglementet, sa vida han skali kunna rora sig uthardande, sakert och hastigt vid bradstortande marscher eller atertag, i olandig mark, eller vid embarkering, debarkering o. s. v. Den satsen att soldaten endast ar en machin kan blott galla i visst taktiskt afseende. Sednare tiders krigshistoria talar hogt deremot; fornuftet och religionen vederlagger det annu hogre. I det ogonblick soldaten med orubbligt lugn gar doden till motes vissa delar af de tillhorande handskrifterna aro forskingrade, och andra finnas omarbetade i duppletler, alia vasenteligen liknande Gymnastik- och Bajonettfaktnings-Reglementena af 1836, jerate bifogade losa anmarkningar o. s. v; kunna de efterlemnade papperen ej saratligen utgifvas i belt sammanhang. Efter den till comit^n stallda inledningen anforas derfor har blott sadana stycken, som afviha eller saknas i sistnamde tvanne reglementen; ehnru med storre eller mindre san olikhet kan slutas, att Forf. sednare forkastadt atskilligt deraf, sakerligen dock icke allt. Somligstades traffas i handskriften den anmarkningen: ))6fverfordt till reglementen» eller»upptagit i Allm. Grund.» Da for ofrigt endast min dre delar af hithorande handskrifter aro sammanhaftade, jemte en miingd inblandade anmarkningar och vardslost utforda teckningar m. m.; ar det omojligt att med sakerhet bedomma hum mycket deraf kan vara tillfalliga forslagsmeningar, eller sadant som fdrfattaren sjelf moget godgillat. Forf. sager sig trenne ganger hafva omarbetadt sina skrifter, for att minska priset genom fortsatt utsoffrande af det vasendtligaste. I sprakligt afseende aro reglementerna af 1836 bade enklare och bestamdare till kommando-ord o. a. uttryck an detta aldre forslag af 1820, som annu i mycket vittnar om sakens barndom. De aldre afhandlingarne aro till en del utforligare.; ehuru de kallas innledningn till bajonettfaktning, till liniegymnastik, till varjfdring, till sabelhuggning o. s. v. Afven handskriften till gymnastikreglementet af 1836 innefattar nagra ofningar, som maste uteslutas pa grund af den ytterligare forkortning, som ofyerbefalet da onskade. Det hoga ofverinseende, som L. sluteligen fick 1836 vid ntgifvandet af Reglementerna, gagnade namligen sannolikt derigenom, att det^satte en grans for forfattarens oupphorliga omarbeiningar, och paskyndade tryckningen. Men lika oskadliga voro dock ej vissa af de forkortningar och uteslutningar, som vederborandes egenmagtighet tillat sig i sista hand, vid detta tillfalle. Ur Gymnastik-reglementet uteslotos bland annat beskrifningen af nagra utgangsstallningar; ur Bajonett-reglementets tabeller uteslotos spetsens ofverflyttningar for gemenskapen. Det l:sta tempo af»gard gevarr! (mom, 46 jemfordt med 86, 87, 89, 115) foriindrades till likhet med det da gallande»till anfall gevarr!» d. a. (motsatt till den ratvinkliga fotstallning, hvarvid L. fiiste sa mycken vigt, till enhet i gymnastik och faktning) med spetsig vinkel, och utan ansigtets framvridning o. s. v. Jfr. Exercis-reglementets forandring d. 11 Mars Derigenom stordes till en del det stranga samband mellan gymnastik och faktning, som kostat L. mangarigt arbete.

209 637 ar han minst en machin. Det ar blott vankunnigheten eller despotismen, som kan tilltro sig att tvertemot Skaparens allsmagtiga planer, befalla menniskor att i vissa forhallanden upphora att vara menniska. Den franska revolutions-armeens segrar, undergangen af Fredrik den andres i machinligt hanseende idealiska bar, och Tysklands befrielsekrig hafva enhalligt kullkastat denna for ett sjelfstandigt folk fornedrande sats, savida folket sjelf i landets hogsta nod utgor landets hogsta krigsstyrka. Man siiger kanske att det var dessa segrande harars anda, som verkade deras framgang, och man bar ratt; men bvad ar a?ida bos soldaten annat an ett pcrsuidigt striifvande for ett allmdnt biista. Och kan en machin hafva denna anda? All samling af kraft forutsatter nodvandigheten af ordning, och ordningen fordrar ovilkorlig lydnad. I hvart sammanlefnadens forhallande maste denna ordning och lydnad finnas; men efter denna grundsats, ar ju ofversten afven ofta en machin, savida han ocksa omedelbarligen star under en Iwgre vilja. Hum skulle val ett faltslag utfdras, om soldaten i vidstracktaste mening alltid vore blott machin? Hvarfore heter det da, just i det afgorande ogonblicket:»goren ert basta!» Kan befalet saga soldaten forut alia de handelser, som skola intraffa under drabbningens hetta pa den punkt, der han star? I motsatt fall maste soldaten stundom sjelf kunna bandla, nar det som mest galler att gora sitt basta. Derfore aro ju ocksa de soldater. alltid palitligast, som oftast varit med i slagtningar, icke for deras trohet och mod; ty den oerfarne kan afven hafva dessa dygder, utan for deras vana, radighet och skicklighet. Hogsta befalhafvarens order till en krigshar under drabbningen kunna anses som Regentens serskilta befallningar till sitt folk; alia maste iyda dem; men enhvar verkar pa sitt eget satt, pa sin egen punkt, blott individuelt, och efter sin enskildta stallning; men likval bestandigt till det stora Helas, nemligen statens eller krigsharens bestand. Om soldaten an skall handla i massa, behofver han likafullt enligt fdreuamda skal personlig formaga och redighet; ty hvad blir af det hela, om dess delar icke svara mot det helas syfte?

210 638 Man har i sednare tider ansett mojligt att till nagon del vanja sjelfva linie-trupperna vid jagare-exercisen, hvilket ar ett hemligt erkannande af n(3dvandigheten att individuelt ntbilda linie-soldaten; ty hvari skiljer sig nu annars jagaren fran soldaten, om ej genom badas olika satt att handla, den fdrre enshilt, den sednare i trupp. Da vi hvarken hafva sa stora massor af krigsman, som vara inagtigare grannar, ej heller medel, att, likasom de under fredstider, under hela aret exercera manga tusen man, garnisonstroppar; sa bora vi tvifvelsutan gora var lilla styrka sa mycket mera anvandbar, under den korta ofningstid, da vi arligen kunna samla henne. Genom en vidstracktare gyranastisk utbildning befordras detta syfte till en del, och derigenom blifver afven soldatens paradexercis bade ledigare och vackrare for dens oga. som med exercisen asyftar nagot annat an en lefvande petrification, eller ocksa ett lost ytligt prdl Soldatens gymnastiska ofningar bora vara noga inskrankta till hans nodvandigaste behof, pa det han som rekryt ma hinna genomga desamma, och med sa liten apparelj, att den utan betydlig kostnad kunde anskaffas. Ar karlen svag, far han mera kraft genom dessa ofningar; ar han stark, lar han sig att ratt anvanda sin styrka. Ja, hartill kommer annu ett vigtigt skal: var soldat, hvars lynne i allmanhet ar tungsint och hemsjukt, far under en langre overksamhet i krigstider, ofta sa kallade faltsjukdomar, hvilka olyckor stora harforare i andra lander, och i sista falttaget var stridande Konung vetat fdrekomma. Forbattrad foda, stranga marscher, vexlande stationer m. m. kunna val forebygga sadant; men icke kunna dessa ske i vart glest bebodda land under svara snofulla vintrar. Rorelse och vexlande sysselsattning aro likval de hufvudsakligaste lakemedel for dylik tungsinthet. Rigtigt afpassade, muntrande och underhallande kroppsofningar aro derfdre vid en dylik falthvila af allrayttersta nddvandighet. Namnkunnige faltherrars efterdome i denna sak och larde lakares bemarkningar derofver hafva redan fullkomligen besannat henne. Pa grund af ofvanberorde skal far jag aran hos Herrar Kommiterade fdresla inforande af nagra fa ofningar, hvilka re-

211 639 kryten borde alaggas att genomga, och att afven sora soldat framgent vid hvarje mote upprepa. Har ar icke fraga om de gamla soldaterna, utan blott ora de yngre, samt om tillkomraande rekryter. Visserligen aro dessa inskrankta ofningar likasa litet tillrdckliga att harmoniskt utbilda soldaten, som den vanliga exer ciser! ar otillracklig for en hogre krigsutbildning; men de underlatta dennas syftemal, att hafva den raare naturen i rekrytens vasende. Skulle Herrar Kommiterade anse detta forslag enligt med sina egna asigter, skall jag hafva aran att pa 6fverenskomna dagar i Kongl. Gyranastiska Central-Institutet lata visa de ofningar, som jag anser nodvandigast for ofvan anforde syfte, och om sa pafordras, sedermera aflemna noagrann beskrifning derofver, till exercitiemastares ledning; ochpadet modan for dem ma blifva lattare, skola ofningarne till en stor del sa beraknas, att de pa led kunna goras med flera man pa en gang. Detta kommer att pa intet satt behaftas med nagra utgifter i anseende till mig; ty det ar min undersatliga pligt, att arbeta enligt Hans Maj:ts nadiga befallning och syfte, att ifran harvarande Central-Institutet erhalla gymnastik-instruktorer for hela landet. Stockholm den 6 Maj Ling.

212 640 ymna$tih fiir Mritpsmiin oeh &kotill ledning for Exercitiemastarne. Forsta delen af den gymnastika Rorelselaran innefattar den pedagogiska eller niedborgerliga gymnastiken. 1. Gymnastikens syfte ar att rigtigt utbilda mennishokroppen medelst rigtigt bestamda rorelser. En kropp kallas rigtigt utbildad, ndr alia dess delar dro i sd fidlkomlig likstdmmighet sinsemellan, som mojligt ar, med dess arfda anlag eller forvarfvade svagheter. 2. Som det ar nodvandigt, att soldaten skall kunna/om sin kropp pa det satt, att ban medelst denne ma kunna fora sitt vapen; sa behofver ban att lara sig kroppsrorelser, som ban icke forut kunnat; All exercis blifver saledes gymnastik. Foljaktligen ar gymnastiken bade krigisk och medborgelig (militarisk och civil). Bada bafva ett ocb samma syfte (fribet, sjelfstandigbet) men den medborgeliga maste alltid forega den krigiska. Den forra syftar att satta kroppen i oberoende af sig sjelf och af yttre ting, saledes under var egen vilja. All exercis ar visserligen ett slags gymnastik; ty karlen lar dymedelst att gora vissa rorelser med sitt vapen, namligen medelst vissa rorelser och stallningar beverkade af bans kropp; men dessa syfta icke till fullkomlig likstammighet mellan kroppsdelarne, och blir saledes ganska ensidig. Gymnastiken deremot fordrar liksidighet i allt, af grundsats saledes afven i sadant som kan synas ovasendtligt. 3. Da krigaren icke far hvila, eller upphora att anstranga sig, nar han~sjelf vill, utan nar yttre forhallande tillata det; sa maste bans styrka icke bero blott af nagra bestamda handgrepp, vandningar, o. s. v. utan af bans hela kroppsliga formaga; ty den hvilande ledamoten i menniskokroppen skattar till den verksamme, savida den forra bar nagon kraft att aflata. 4. Den nordiska krigaren ar visserligen annu frisk och stark i dessa ords allmdnna betydelse; men denna helsa och styrka aro doda massor, som maste vackas; ty strangt arbete i ungdomen, en mindre god foda, koldens valdsamhet m, m.

213 644 gor honom skenbarligen stel och trog, oberaknadt allt hvad samtidens veklighet och laster medf(3ra. Af Skaparen har han iifven i kroppsligt afseende icke blifvit mera vanlottad, an soderlanningen, hvilket biist skonjes da man jemnfor innebyggaren i de nordligaste och i de sodra landskaperna af Sverge. 5. Sjelfva paradexercisen blir genom gymnastik ledigare och vackrare. Och da nagra fa veckors ofning kan gifva rekryten mera krigisk hallning och sjalsnarvaro, fast hans exercis inskrankes till nagra fa handgrepp och saluter; sa maste han hastigare vinna annu hogre fardighet genom en andamalsenligare utbildning. 6. I afseende pa krigarens helsa, sa val under lager som hufvudsakligen under ett krig, ar gymnastiken ett af de sakraste, och likval det minst kostsamma medel att bevara densamma, hvarfor ocksa alia stora harforare latit under vinterlagren ofva siua soldater i faktning, dans, m. m. Yid bivuakering i ett hardt klimat aro dessa ofningar af hogsta nytta, och annu mera i moraliskt och i fysiskt afse ende oumbarliga i ett vinterldger, der var krigare af hemsjuka och stillavarande vanligen far afven faltsjuka och andra farsoter. Soldaten kan som utpost gora mangfaldiga rorelser helt allena, utan att behofva lemna sitt vapen, och blottstalla gevaret for vat a m. m. Rekryten far derigenom i hast formaga att eftertanka hvad som skall goras, och lystra till kommando-orden, hvilka ofta aro sammandragna (?). Den troge vackes, [den haftige hejdar sig. Bada vinna derigenom klarare medvetande om hvad de forma och hvad de ej forma. 7. Instruktoren bor noga vaka derofver att hvarje karls rorelser icke allenast verkstallas i takt efter kommando, utan afven tillse, att rorelserna hafva sannt militdrislct, uttryck och att de verkstallas efter den/onn, hvarunder de har aro beskrifna. 8. Rorelserna bora afvexla, och icke en och samma ofning mangfaldiga ganger atertagas; ty deraf uppstar trotthet och sinnesnedstamning hos karlen, hvilket alltmera nedsatter hans inre kraft. Ling. Ill. 41

214 642 Icke heller bora ofningarne, ehuru afvexlande, rigtas at en enda af kroppens hufvuddelar, (t. ex. blott at armar, ben eller blott at bal och hufvud o. s. v.); ty derigenom fdrfelas gyranastikens hufvudsyfte, som ar att erna likstamraig utbildning i alia kroppens delar; och samma menliga foljder uppsta, sora i sista mom. aro anfdrda. Alia ofningar, hvars utforande at bdda sidor tillates af exercisreglementet, bora idkas lika mycket eller mer at venster an at hoger. 9. Allmdnna ordningen for rorelserna vid deras uppstalining i detta reglemente ar tagen af kroppens yttre afdelningar: Hufvud, idi, armar och ben *). Men ordningen emellan de olika rorelserna for hvarje serskild afdelning af kroppen ar lampad efter den storre, och storre inverkan, som hvarje rorelse har pa nagon af namde kroppsdelar. Likval bor instruktoren icke fdlja denna ordning, och ensidigt lata ofva en enda kroppsdel pa en och samma ofningsstund, utan harmed forfara i den ordning, som efterfoljande Kommando-, Instruktions- och Dag-Tabell antyder. Hvarje dagofning bor bilda ett Helt genom sin sammansattning. Namde Dagtabell har endast allman anvandbarhet, och bor icke uteslutande foljas, hvarfdre instruktoren har att sjelf iakttaga, nar forandring dervid bor aga rum; nemligen vid sadana tillfallen, da rekryten antingen behofver noggrannare genomga de enklare rorelserna, eller da han medelst battre anlag och flit ar i stand att hastigt dfverga till svarare rorelser. Hela truppen kommer val hogst sallan, atminstone forsta aret att gora rorelser rned dubbla stod. 10. Alia dessa rorelser maste hafva afven ett nara samband med menniskokroppens fordringar, och instruktoren bor noga afse detta; annars fordrar han antingen for mycket eller for litet af olika personer. Pa grund haraf bor han indela rekryterna i Masses och efter behof oftare genomga de rorelser, som oratt verkstallas. Oofvade rekryter skola indelas i mindre eller storre klasser, hvilka efter behof serskilda ganger genomga de rorelser, som *) Utg:s anm. Af ofvan angifna skal anforas i det foljande rorelsernaa beakrifniogar likval utan nagon sadan bestamd ordning inbordes.

215 643 oratt verkstallas. Likval bora dessa klasser alltid uppstdllas i led; och enskildt ofning bor endast aga rum, nar hos karlen finnes ovanlig stelhet, ofverdrifven haftighet eller troghet. 11. Korta rastestunder bora stundom lemnas truppen, hvarunder den ma aga ratt, att med dans, sang eller annat gyckelspel uppmuntra sinnet, och dymedelst latta blodomloppet. Men under ofningarna ma aldrig gyckel tillatas. Nar truppen arbetat samfallt hogst en fjerdedels timma (faktning annu kortare) bor den fa rasta, springa omkring, och hurra nagra minuter, innan den ater borjar ofningarna. 12. Ingen rorelse far sbe med nedsankt eller framskjuten haka eller nedfallda dgon. Enhvar bor se rakt fram for sig; och nar dubbelstoden sta i halft hoger och venster om, bora de se pa hvarandra; annars blir deras anlaggning a den rorelsetagande icke lika i tid och kraft. Hufvudets hallning reglerar hela kroppens, hufvudets och brostets hallning ar derfdr det allravigtigaste af soldatens stallning; ty hvarje fel i dessa delars hallning medfor felaktigheter i nastan alia andra kroppsdelar. Ryggens och halsens bdjningar och vridningar bora smdningom for okas ^ men armarnas strdckningar och svdngningar goras ifran borjan sa fullkomligt och bestamt, som karlen formar. Manskapet bor sluteligen vanjas att gora bojningar, strackningar, hafningar, vridningar o. s. v. med vapen i hand, for att i kolden som utposter eller under bivuaker kunna halla sig varma, utan att lagga gevaret fran sig, eller vata det, m. m. Instruktoren underrattar dem om nyttan af detta. Likval bora de erinras att i stark kold borja med lindriga rorelser, och smaningom ofverga till starkare, sedan de hunnit blifva nagorlunda jemnvarma. De tvenne forsta dagarne af hvarje mote bora de soldater, hvilka sasom rekryter aret forut hafva genomgatt faltgymnastiken, tillhallas att upprepa alia rorelser utan stod, och om sa medhinnes kunna afven rorelser med enkelt stod genomgas. 13. De allraenklaste ofningarne aro likval ganska vexlande. Derfor maste ingen fdraktas eller anses som ofverflodig.

216

217

218 646 Den Medborgeliga sbndras i tva hufvuddelar: medodiutan machineri. Den sednare innehaller de fiesta forberedande 6fningar, pa stallet. Bada innefatta liksora alia andra lifsyttringar: 1) rorelser pa stallet 2) rumforandringar 3) sammansattning af rorelser pa stallet med rumfdrandring. 18. Forberedande ofningar aro nodvandiga, icke blott sasom forvaringsmedel mot skador, utan afven for att fortare befordra starkare rorelser. De fiesta af dessa forberedande ofningar kunna verkstallas utan minsta hjelp af machineri, och kallas derfor Liniegymnastik. Dess fordelar aro 1) att de aro sa enkla Crorelserna) att den dummaste rekryt maste kunna inledas i dem allt hogre och hogre, 2) att de utan afseende pa lokal eller mark kunna utofvas pa hvad stalle som halst, 3) pa samma tid, samma rororelser kunna verkstallas med storre antal rekryter, 4) att rekryterna vanja sig att liktidigt, dock i rena tempo, rora kroppens olika delar 5) samt att de fa verklig jemnvigt och bestamdhet i sina rorelser, och i fdljd deraf fa kroppen fullkomligt under sin vilja; 6) hjelpsamhet och sannt kamratskap, finkaosla af alia sina rorelser, 7) munterhet genom omvexling och deraf foljande lattare blodomlopp, om den ratt anvandas med matta och liflighet; men utan trottande tidspillan 8) att de spara munderingen. Derfor ar den f. n. lattast att infdra i Armeen, och ett medel, att genom Armeen infdra kroppsuppfostran i Gymnasier och skolor. 19. Yid rekryters behandling bdr man iakttaga, hvilka yrken rekryten mest idkat: om onaturlig stelhet i fingrarna visar sig m. m.; emedan de mer eller mindre ensidiga kroppsstallningar, som hans arbeten fordrat, olikstammigt utvecklat hans kroppsdelar, och man i fdljd deraf, for att aterfa likstammighet, hufvudsakligen maste arbeta med de svagare och stela delarna. Afven maste iakttagas vid rekryters uppstallning till rorelser, att de komma att arbeta tillsammans, hvars kroppar aro nagorlunda lika utbildade, likval sa att alltid de karlar, som aro ungefarligen lika langa, verka tillsammans. Rdrelsernas styrka gradueras, bdrjan sker med de svagare; och dfvergangen till de starkare sker smaningom. Samman-

219 647 sattningar af skilda delars samtidiga ofning undvikes alldeles i borjan. 20. Som rorelser utan machineri beqvamligast kunna ske pa oppna fdltet med ett storre antal personer, och utan olagenhet ofvas nar och hvar som heist vid ofningslager och falttag; sa har denna gymnastik afven fatt namn af Fdltgymnastik. Dess rorelser utforas dock pa ett enda led, eller med storre oppning mellan tvenne leder. Undantag derifran aro de rorel ser, som utgora ruraforandring. Sprang goras med flera led pa stora oppningar. Dubbla stod erfordra tre slutna led. For ofrigt behofver hvarje rorelse sin serskilda uppstallning af ledet, antingen i front eller i flanque, med olika betackning m. m. 21. Om uppstallning maste verkstallas pa flera led, bora de vara oppnade. Vissa ofningar fordra dessutom halft, helt eller dubbelt afstand, andra fordra betackning framat eller bakat af udda rotar. De fiesta fristaende rorelser och rumforandringar kunna goras i flanquestallning, andra i frontstallning; men blott fa rorelser utan stod goras i halft hoger (venster) om! 22. Hvarje rorelse skall hafva sin egen utgangsstallning, hvilken noga intages pa sarskildt kommando. Derefter foljer utforandet (till slutstalluingen) med sina sarskilda kommando-ord. Derefter atergar man till utgangsstallningen o. s. v., vexelvis upprepadt. 23. Rekryternas Faltgymnastik fordelas och verkstalles i foljande trenne afdelningar. Forsta afdelningen innefattar alia rorelser utan stod. Andra afdelningen alia rorelser med enkelt stod och kedjerorelser. Tredje afdelningen alia rorelser med dubbelt och sammansatt stod. Rorelser utan stod. Grundstallning och vandningar enligt Exercis-Reglementet 3:dje afdelningen for Arm&ens Jdgare, dock bor i borjan ej afseende fastas derpa, om rekryten rigtigt intager denna lediga stallning och gor vandningarna val, hvilket just genom frista ende gymnastiken skall erhallas.

220 ) Enkelt och dubbelt afstand mellan fdtterna a) ratt fram, midt frarafor hvarandra b) i rat vinkel 2) Fotternas flyttning till sidan och tillsamrnan (i flanque) Appellrorelser a) i front b) i fyra plan fran halft hoger om. 25. Till intagande af den mindre arrabojningen med vagrata underarmar, koramenderas: Armar halft uppat boj! (1 tempo.) Ofverarmen lodrat, sluten till sidan, underarmen uppfores, och stannar i rat vinkel mot ofverarmen. Derefter kommenderas: 1) Fingrar boj! 2) strack! 3) Samma Ett! Tu! Yid l:sta komi-ord: knytes handen helt svagt och vid 2:dra kom:-ord: utstrackas fingrarna starkt. Dessa bada rorelser upprepas sedan vexelvis pa tempordhningen Ett Tu. Anm. Denna rorelse verkstalles i fyra olika planer, turnmen upp, ner, utat, inat. Half Rotering. Handen strackt vrides utat och inat efter rakning. Eel Rotering (Handleden.) Handen vrides i cirkelform kring handleden, fingrarna bojda i sin naturliga stallning. Anm. Alia dessa rorelser verkstallas med armarna halft uppbojda. For att aterga till grundstallningen kommenderas: Midtdt! 26. (Famnstaende 2-plan-Armbdjning *). Armar framat strack! 2 Tempo. Armar bakat for! 1 Tempo. Det l.sta homwrds 1 tempo likasom armar uppat boj! *) Uig;s anm. Da textcn blott undantagvis anforer en bendmning ofver koramando-orden; har utg., till lasarens underlattnad mellan pareuthes ftifogat de nu brukliga namnen i de fall, da sadana vetterligen finnas. Det har anforda namnet ar dock ej fullt rigtigt, dels emedan det plagar lorutsatta en»rdrelsegifvares» motverkan, dels emedan rorelsen da antages, borja med utstrackta armar, hvilket nogare plagar iagttagas i sjukgymnastiken. Det gemensamma och vasenteliga ar rorelsetagarens strafvan utat. Likaledes i det foljande aro de uppgifna namnen sallan ratt traffande, emedan vissa rorelsers utfcrande undergatt mindre forandringar. Dessntom ar redan anmarkt, att nttrycket Famn m. m. genom missbruk vanligen ntmarker slutpunkten, icke utgangsstallningen. Det vore val riittare att soka anvanda reglementets beslagtade terminologie; men detta ar dock sv&rare i vissa fall. Jfr. II kommandotabellens 5:te armrorelse. Enligt tillhorande teckning gores utfallet i foljande N:o 30 ratt framat fran grundslallningen.

221 649 Yid 2:dra tempo utstrackas armarne ratt fram vinkelratt mot kroppen, fingrarna slutna och fullt strackta, handens insida nedat vand, och turamar och fingrar slutna. Yid 2:dra kom:-ord utfores nagot langsamt armarne (strackta) at sidan med bibehallande af rata vinkeln mot kroppen. Efter rakning atergar man sedan vexelvis till utgangsstallningen och slutstallningen. 27. (Gdngstaende t). Hoger (venster) fot framat stall! Yexelvis pa ta langsamt haf! Byt om stall! Yid l:sta kom:ordet flyttas foten ratt framat, nara tvenne fotlangder. 2:dra kom:ord. verkstalles efter rakning i fyra langsamma tempo utgdrande framre halens hojning, sankning, den bakres hojning, sankning. 3:dje kom:ordet utfores i tvenne tempo; venster fot framstalles forst. 28. (??). Hofter fast! Axlar bakat for! Rekryten forer sina axlar lindrigt tillbaka; men i ofrigt bibehaller sin stallning. I foljande tempo aterga axlarna sjelfmant till deras vanliga stallning utan att karlen framdrager dem ytterligare Vridning med slutna fotter och utat strackta armar. 2. (Famngrenstaende KastvridniDg.) 1) Fotter slut! 2) Armar utat strack! 3) At Jioger (venster) langsamt vrid! Anm. Med fotterna stallda till sida kan rorelsen utforas hastigt i tvenne tempo, med uppehall i blindtempo deremellan. ^9. 1, [Strdck-utfallstaende Framatbdjning.) 2. (Strdck-utfallstaende dubbel Armstriickning vexelvis uppdt och utat?) 1) Udda luckor betack! 2) Armar uppat strack! 3) Venster fall ut!

222 650 4) Framat langsamt bqj! 5) Langsamt uppat strack! Anm. Ryggbojningen blott anda till vagratt plan (till starkare tojning komraenderas: Hufvudet nedat, framat boj!) framre knats bojning oforanderlig under rorelsen. I samma utgangsstallning kunna armarne bojas och strackas (uppat eller utat), hvilket bor ske med kraft och hastighet. 31 Utfall med Vridning. 1) Udda luckor betack! Halft hoger om! 2) Hofter fast! 3) Yenster fall ut! 4) Till venster langsamt vrid! (Famn-utfallstaende 2-Armslagning.) 2. (Famngangbagstaende 2-Armslagning.) 3. (Famngaende 2-Armslagning med halfva steg.) 4. (Famngaende 2-Armslagning med tretakt, blindtempo i jemna steget.) 1) Udda luckor betack! 2) Hoger om! 3) Armar utat, venster fall ut! 4) Armar framfor boj! Strack! Anm. Samma armrorelse gores med det mindre afstandet mellan fotterna och bakat bojd kropp eller under marsch med nagot afmatta takter [Rdchstaende 2-Armsvdngning vexelvis uppat och framat.) 2. {Rdchstaende 2-Armbdjning. *) 1) Udda luckor betack! *) Utg:s anm. Dessa tvenne namns synodymer behofva val ej har upprepas, utan mehn for tydligheten. UtgangsstalloiDgen t den sednare enl. Gymn. Regl. mom. 109, slutstallningen enl. Regl. mom. 98. Bland handskrifterna fdrekomma vardlost utforda ieckningar (med eller utan anmarkningar) till, en del forestallande desamma rorelser, som upptagas i Gymn. Regl Ofriga teckningar af fristaende rorelser atergifva foljande ofningar, merandels utan bifogade namn, hvarfore de af utg. anfdraa med deras nu gangse benamningar: Staende hufvudrullning med hoftfaste Strdckgrenvdndstaende framatbdjning. Att staende pa ena benet uppboja knaet»framat eller utat», med hoftfaste Hal/stdende fotuppbdjning bakat. En utfallstaende inledning till armarnas simrorelser. Strdckvriststodjande och Strdcktastddjande bakdt-ryggbdjning. Atskiliiga inledningar till Sprang o. s. v. For dfrigt markas foljande benamningar:»utfall med rotering» formodligen pa halarne till vandning af 180, samt»vexelutfalu (p

223 651 2) Arraar framat strack! 3) Arraar Svang, ett! tu! Anm. Axlarna framdragas ej, oaktadt armarnas framatstrackning. Svangningen sker ined raka arraar vexelvis uppat och fraraat. Fran samraa utgangsstallning (framat strackta arraarj kunna de hastigt ryckas bakat till sararaa stallning, som i l:sta tempo af arrastrackningar. {Strack-utfallstaendc BaJcatbojning.) 1) Udda luckor betack! 2) Arraar uppat strack, venster fall ut! 3) Langsarat bakat boj! 4) Uppat strack! 34. Nar karlen lart enkel fotflyttning fraraat, och att hafva sig pa tarna och boja knana, bor han lara sig att raed lyftade halar utfdra fotflyttningen, hvilket raknas i fyra tempo 1) framat i fotens rata vinkel utan att sanka halarna 2) aterflyttning 3) flyttning framat ratt i roten, 4) aterflyttning. Detsamma gores raed andra foten, och afven bakat. 35. Kapplopning, Taraarsch (halfva steg) raed rakning i fyra tempo, med hoftfaste: 1) framflyttning af venster (hoger) fot 2) Hafning pa tarna, mest hogra (venstra) foten 3) fram flyttning af hogra (venstra) foten, intill den venstra (hogra) 4) Nedsankning. Balancemarscher pa tarna, framat, baklanges med rakning, samt marscher i halft hoger ora, med halfva steg, pa sulan, pa tarna. 36. I. Armarnas bdjning uppat och strdckning uiat. {Staende (? *) 2-arm~utat-strdchiing t och Bdjning.) 2. [Utfallstaende 2'arm-utal'Strdckning och Bdjning.) 3. (Desamma Langsamt utforda.) 1) Udda luckor betack! stallet och med forfiyttuing), med armskiftning under stark»effacering» armskiftningar med olika»hugg»»hoppning pa stallet med skiljda fotterw samt»hoppning pa stallet med satts», forutan Stskilliga ofningar, hvilka Forf. med goda skal sedan utgallrat ur siua tryckta skrifter. *) Utg:s anm. rorunderligt aga flera af de enklaste hdrlcdda utgsngstalluingarna, (som Gymnastik Regl, mom. 98 m. fl.) vetterligen intet namn (att ej rakna det sednare foreslagna»sankst6t)), som forut tillhor fdktning) medan manga andra of de mest begagnade stallningars och rcirelsers talrika synonymier plaga ursaktas med ordsprsket:»alskadt barn har manga namn.t

224 652 2) Armar uppat boj! 3) Armar utat strack! Boj! Anm. Samraa rorelse gores fran utfallstallning, eller sasom brostrorelse langsamt med afpassadt uppehall mellan strackning och bojning, utan handens onivandning nedat. Om Stod. 37. Stoden i stallet for machineri, aro antingen enkla eller dubbelstdd. Enkla stod kallas de, som verkstallas af man med man till lika antal*) eller med enkel kedja. Fasten kallas de enkla stod, som man anbringar pa egna kroppsdelar sasom hoften, pannan, nacken, knat m. m. Dubbelstdd kallas de, som besta af flera pa en gang understodjande personer; afven om detta bitrade forenas med formerad kedja (kedjestod), hvilkens rigtning ar langs ledet, eller ocksa i vinkel mot ledet a omse sidor om den rdrelsetagande. Om kedjan slides af tva eller flera, uppstar Ring stod. Stoden beraknas efter kroppsytans verkliga eller skenbara vinklar; och man indelar dem saledes afven i hoga och laga stod, samt mittelstod, de sednare vanligen i kedja. Hogt stod raknas fran ogonens hojd till brostgropen samt med ofre extremiteterna, lagt med nedre extremiteterna, midtelstod fran brostgropen till ljumskarne. Pankterna for stoden pa ofre och nedre extremiteterna aro: axelleden och hoftleden, ambagen och hndet, handleden (handeri) och vristen, tumvinheln (jingrarna) och tdspetsen Qialeri). Enligt den naturliga storre eller mindre ledbarheten af namde vinklar, blifva punkterna kring desamma forandrade. Salunda kunna stoden kring axel leden vara ofver eller under, framom eller bakom namde led; men vid armbagen och handen kunna stoden ske ofver och under, framom och bakom; vid hoftleden endast utom; vid armbagen och knaet ofver och under samt pa sidorna; vid handleden och vristleden, djver, under och pa sidorna; vid turnvinkeln, tdspetsarne, framom, armbagen. (?) *) Utg:s anm. Pa ett annat stalle siiger forfattaren likval:»st6d ar antin gen enfcelt eller dubbelt; enkelt sages, da det sker af och dubbelt af tv& eller flera man.»

225 Passiva eller fasta aro de stod, sora inskrankas till stdllningens eller jemnvigtens befdstande hos den rorelsetagande. De utgoras antingen af kedjestod, raeddeladt af sidomannen mot olika delar af den rorelsetagandes kropp eller verkstallas af denne sjelf derigenom, att han hvilar siua hander pa en eller tvenne sidoman. Aktiva eller rorliga stod aro ett stundom svagt, stundom starkt, alltid afmatt strafvande i motsatt rigtning till kamratens rorelse, skiftevis af- och tilltagande. De aro saledes vanligen svarare att ratt utfora. Stundom forbindas bada dessa olika stod. Hvarje rdtt anbragt och rdtt utfordt stod ar till aktiva (?) Rorelser amnadt att underlatta eller forsvara, saint i bada fallen att bestamma och reglera karlens anstrangning i mon af hans krafter. Hvarje stodrorelse forberedes dernied, att endast stodet anlagges och ombytes, utan anvandande af den afsedda rorelse, som skulle folja. Hvarje rorelse med enskilt stod anvandes sedan pa det satt, att sa snart den gar med full sakerhet, kommenderas endast de tempo, som bestam ma uppstallningen och stodens anldggning, hvarefter instruktoren tillsager huru manga ganger sjelfva rorelsen skall upprepas, hvilket aldrig bor ofverstiga 4 5 ganger for hvarje sida innan grundstallningen atertages. Instruktoren bor likval derunder noga ofverse ofningarnes jemna gang. Afven iakttages, att de rorelsetagande alltid bora se upp eller ratt fram, och stoden antingen ratt fram, eller i ogat pa hvarandra. Motstandet bor aldrig a nagonderas sida vara starkare an stodens orubbade stadga medgifver. All valdsamhet vare strangt forbjuden *). Rorelser med enkelt stod; 39. I) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna framom (bakom) udda betack! 3) eller Jemna luckor framat (bakat) betack! Anm. Nar stoden anliiggas, ofverbojes kroppen pa det framsatta benet, hvars bojning okas och minskas under rorel- *) Utg:s anm. Dessutom forekomraa foljande uttryck i texten:»kedjor for armrorelser med fliitade hander.»»korskedja framtill»>»kedjade armap> m. m.

226 654 sens tilltagande eller aftagande. Udda och Jemna ombyta att vara stod och rorelsetagande. 40. Benstrdckning framat. (Krokhalfstaende (?) Kndstrackning med tvenne stodkedjor.) 1) Jemna till rorelse. 2) Udda venster fot fram, kedja land stdd! 3) Jemna ofver axel stod! 4) Jemna hoger kna uppat boj! Strack! 4X. Hufvudets bojning framat af stodet. [Staende aktiv Hujvudbojning med hoftfaste.) 1) Udda till rorelse, jemna till stod, Venster (hoger) om! 2) Udda hofter fast! 3) Jemna venster fot fram, ofver axel, nack stod! 4) Udda hufvud bakat boj! Jemna framat boj!*) Anm. Jemnas armbagar stoda mot uddas axlar, utan valdsam tryckning. 42. (Strdck'Utfallstaende 2-armnedtryckn\ng.) 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna framom udda betack! 3) Jemna armar uppat strack, venster (hoger) fall ut! 4) Udda venster fot fram, hiinder stod! 5) Udda armar nedat for! 6) Jemna armar uppat for! Midtat! 43. (Stodstrdckvdndstaende Bakatbdjning med slutna fotter.) 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna midtelkedja, bakom udda stod! 3) Udda fotter slut! Armar uppat strack! 4) Udda at hoger (venster) vrid! still! 5) Udda langsamt bakat boj! 6) Udda langsamt res upp! Midtat! *) Utg;s anm. Det ar bekant, att der»llor» eller annan upphojning ar att tillga, plagar man for stodet begagna sig deraf, en fcirdel, som lattare kan lirabaras om mauskapet ar indeladt efter liingd. Jfr. nedan.

227 (Grenspdnnbdjande Hdfning pa tdma.) 1) Udda till rorelse, jerana till stod! 2) Udda bakom betack! 3) Jemna fotter till sida, armar uppat strack! 4) Jemna bakat boj! Udda venster fot fram, handled stod! 5) Jemna langsamt pa ta haf! Nedat sank! Anm. Uddas knan bibehallas strackta. Bakatbojningen lampas med matta efter karlens krafter i armar och bal. 6gonen seende uppat. (Stodstrdckbagkrok (t)-halfstaende Kndstrdckning) 1) Jemna till rorelse, udda till stod! 2) Udda venster fot tillbaka, bakom midtelkedja stod! 3) Jerana armar uppat strack! Venster kna uppat boj! Bakat langsamt boj! 4) Kna langsamt strack! Boj! Handvridning. (Motstdende Wexel-handvridning Jfr. Regl. mom. 328.) 1) Udda framat betack! Hoger oinvand er! 2) Sander stod! 3) Udda Langsamt Sander inat (utat) vrid! 4) Jemna Vrid! Anm. Ofverarmar lodrata, underarmar vagrata, afven stodens. 45. [Krokhalfstaende (?)? 1) Udda till rorelse. jemna till stod! 2) At venster (hoger) enkelt afstand marsch! 3) Jemna bakom, udda betack! 4) Jemna ofver axel stod! Udda hofter fast! 5) Udda venster (hoger) kna uppat boj! 6) Udda benet framat strack! *) Utg:$ anm. Da det upplyftade benet strdckes iunan det utfdres, torde utgangsstallningens namn bora innehlla uttrycket»spjern» i stallet for»krok»? Jfr. Gymu. Regl. mom. 169, 313. Utom anforda rorelser med enkelt stod forekomma Uckningar utan text till foljande, som ej upptagas i reglementet: Inledning till bundna sprang med kedja. Sprang ofver kedja (»Echapp6>), Samma med vandning (»Volte»),»Kullbytt ofver kedja» afvensom olika kedja o. t. stod med armbagsveckeu o. s. v. Jfr. ofvan.

228 656 7) Udda benet at sidan for! 8) Udda benet framat for! Midtat! (Famn-utfallstaende 2-plan-Armbojnitig.) 2. (Famn-sHipsiaende 2-plan-Armbdjning.) 3. (Famngren-stupstaende 2-plan-Armbdjning.) Truppen pa ett led eller med oppnade leder. 1) Udda till rorelse, jeinna till stod! 2) Helt afstand Marsch! Rattning! 3) Udda venster, jeinna hoger om! 4) Udda arraar framat, venster fall ut! 5) Jemna utom hand stod! 6) Udda langsamt armar utat for! Jemna inat for! Anm Gores afven utan utfall med framat lutande bal, med skilda fotter. Hvarannan rote framrycker. Anm. Leh: Vdga salt gores bade med enskildt stod och med kedja, det sednare pa flera olika satt. Rorelser pa trenne led, med dubbelt eller sammansatt stod (Stodjande plan Vridning. (Stodgrenvdndstdende Bakatdragning, med kedja och nackfdste.) 2. (Samma rorelse med Mag-Land-tryckning.) Truppen i frontstallning. 1) l:sta led till rorelse, 2:dra, 3:dje till stod! 2) Fran hoger (venster) enkelt afstand, marsch! 3) 2:dra luckor betack! 4) 2:dra venster fot fram, Midtelkedja bakom stod! 5) l:sta bakom hufvud fast och fotter till sida stall! 6) l:sta at hoger (venster) vrid! 7) 3:dje slut till, pa l:stas armbagar stod! 8) l:sta at hoger (venster) bqj! Uppat strack! Anm. Det motstand, som stodet gor vid uppresningen, bor utforas jemnt och lampas efter kamratens krafter. Vid vridningen at venster halla stoden sina hander tvartom. Anm. Denna rorelse blifver starkare med rygg- och magtryckning, da tre man gora midtelstodet.

229 Nackvdgning pa siddens hdnder *). ' (Famnspdnnbojande Bafning pa ta s med nacksidd.) 2. (Samma utan nackstod.) 3. (Famnspdnnbojande Hufvudbdjning bakat, motstand af^tioden.) Uppstallning pa trenne led, med belt afstand, flanque. 1) 2:dra ledet till rorelse, l:sta, 3:dje till stod! 2) 2:dra framat betack! Fotter till sida, armar utat strack! 3) l:sta, 3:dje balft hoger, venster om! Venster, boger fot fram, nacke, handled stod! 4) 2:dra langsamt bakat boj! Still! 5) 2:dra pa ta bat'! Nedat sank! Anm. Vid bakatbojningen gifva stoden vika till dess, att karlen kannes stadigt hvila pa deras bander. Samma ofning gores afven utan nackstod; stodens inre bander anlaggas da mot karlens ofverarmar. Anm. Bakatbojning af hufvudet (i stallet for bafning pa tarna) under stodens motstand, med de inre banderna forsvarar rorelsen. 49. (Stodstaende Sidobdjning, med rdrelsegifvare.) Truppen i linie pa 2:ne led. 1) l:sta ledet till rorelse, 2:dra, 3:dje till stod! 2) Fran hoger (venster) enkelt afstand marsch! 3) l:sta hoger (venster) om! 4) 2:dra mellan l:sta ryck in! 5) 2:dra midtelkedja hoft stod! 6) l:sta venster hoft och hoger nacke fast! 7) l:sta fotter slut! 3:dje slut till! 8) 3:dje hoger hand pa l:stas axel, venster hand under ven ster arm stod! 9) 3:dje langsamt boj! 10) l:sta langsamt res upp! *) Utg:s anm. Detta namn forekoramer dock afven for nsgra andra rorelser med stod: dels lor den s. k. Stup/allande nackresning (med redskap eller blott med antiat stod, Jfr. Regl. mom. 352, Tab. 10 N:o 6) dels ocksa for en motsatt rigtninir, ueml. med ryggen falld bak^i-ned^t, afvensom for den s. k. motfallstaende Upptryckning mot en vagg, en stolpe, eller annat fotfaste. Ling. UL 42

230 (Simhdngande 2 Bendelning *). Truppen pa 3:ne led, indelad i udda och jemna rotar. 1) Helt afstand marsch! stallning! 2) Udda l:sta till rorelse, hoger omvand er! 3) Udda l:sta raellan 2:dra ryck in! Hoger omvand er! 4) Jemna l:sta framfor udda betack! Hofter fast! 5) Udda 2:dra, 3:dje venster, jemna 2:dra, 3:dje hoger om! 6) 2:dra venster (hoger) fot fram, framom midtelkedja! 7) Udda l:sta venster fot bakat strack, ofver axel stod! 8) 3:dje venster (hoger) fot fram, kna och vrist stod! 9) 3:dje Langsamt fotter utat for! 10) Udda l:sta inat for! ]. Edfrdrelse **). 2. {Strdckstupstdende 2-Armbdjning.) 3. (Strdckstupstdende Ryggresning, med tvenne hoftstod.) 4. (Stodstrdckstdende Bakdtdragning, med samma stod.) Uppstallning pa 2:ne led, hvarefter rotar dubbleras. 1) Dubbelt afstand marsch! Rattning! 2) Hoger om! 3) 2:dra till rorelse, l:sta, 3:dje, 4:de till stod! 4) 4:de framfor 2:dra betack! Hogeromvand er! 5) ]:sta, 3:dje hoger, venster om! Hoger, venster fot fram, framom midtelkedja! 6) 4:de venster fot fram! 2:dra, 4:de hander ringstod! 7) 2:dra fotter till sida stall! Framat boj! Langsamt armar boj! 8) 4:de armar boj! Anm. Balen ehuru lutad framat, bor ej krokas eller kutas. 2:dra och 4:de gora vexelvis motstand vid armbojningen. Utan kedjestodet blir rorelsen svagare. Med forandring blott af handledsstodet kan goras appresning, med strackta armar. Om 2:dra *) Utg:s anm. Denna rorelse och de tvenne foljande tillhora forsoken att astadkomma»hafrorelser»» utan redskap. Flera sadana fdrsok finnas bland ritningarne, sasom att (med stod i stallet for redskap) utfora Bdghdngande 2- Armbdjning, Fallhdngande 2-Armbdjning o. s. v. I texten forekommer afven ett mycket sammansatt utforande af Simhdngande 2-Armbdjning med flera stod och annu flera kommando-ord, jemte teckning. Likasa omtalas en vriststodjande rorelse med manga stod, hvilken tyckes likna den i sjukbehandling nagon gang forekommande Hogbindstdende Ben'bakdt-dragning. **) Utg:s anm. Denna rorelses namn enligfc nuvarande terminologie vore val Strdckstupstdende 2-Armbdjning med trenne stod hvaraf tvenne hoftstod. Har

231 659 ledet gor hogeromvandning, kan bakatdragning verkstallas raed midtelkedja bakom. 51. Tilldgg. Ute kunna liniegymnastikens former i flera afseenden lattare mdngfalldigas; men inomhus underlattas anvandandet af nagra vissa, som ute kunna vara hinderliga sasom genom att smutsa munderingen om marken ar fugtig, danimig o. s. v. Pa fritt golf eller tjenlig mark vid torr vaderlek kunna foljande ofningar stundom anvandas utan redskap [Kndstaende Bakatfalining,) 2. ( - -?.) 3. (Strdchhnagrenstaende samma.) 4. (?*). 5. (Halfstrdckgrenkndstdende FramVridning (?) med stod.) Flanquestallning med betackta luckor. 1) Hofter fast! vidlsder dock en svar otydlighet; enar»stupstaende» ej forutsatter hoftstod; forening af uttryckeu»st6d» och»stupo begagnas ej, wtyngdlutande* medgifyer olika stark lutning, t. o. m. nedom rat vinkel. Detta sista ottryck passar ej heller for den tredje af dessa rorelser, eraedan det afven medgifver betydlig sankning af armarne (framat) under uppresningen i motsats till Gymn. Regl. mom. 396 hvarmed rorelsen narmast sammanstammer. Eeglementet har uteslutit alia tredubbla stod med okort kedja.n Af foljande sammansatta stodrorelser forekomma teckningar, stnndom med nagra ord vid sidan antecknade: Strackgrenstaende Bakatdragning med kedjestod. Stupstaende ryggresning (»Saltbarare»») med stodens hander korsade mellan karlens skuldror den ena underarmen foljande (jemte samstodets) langs bans rygg den andra liggande framom bans axel; saledes ej att forblanda med den pa sednare tider i sjukgymnastiken brukliga Stupstaende Ryggresning med magtryckning. Strackgdngbdgstaende 2-Armnedtryckning med landkedja nagra Jemnvdgande rorelser pa stodens axlar (Jfr. Regl. mom. 356): sasom uppspranget, kalladt»latt jemnfota nppspranga (kom:-ordet ar»hoppal»» Jfr. nedan om spr&ngen), Sdnkning och Ildfning pa armarne med uppbojda knan, med benen raka framat strackta, Genomsprdng (»echappee») detsamma med»volt», samt Ofverslag Anspringande Ofverslag mot»ringst6d» med anslaget i stodens armveck afvensom andra Ofverslag. En inledning till simrorelser, hvilande (i grundt vatten?) pa 2:ne»ringst6d.» Atskilliga teckningar visa rorelser hvartill nuvarande terminologie vetterligen saknar brukliga namn. Under benamning af»axelrorelsen> visar teckningen en rorelse med kedjestod pa ryggen, infiirdt under karlens armar, hvilka bojas uppat. En liknande teckning med dubbelt stod kallas Mbrostrorelse.w Den i Regl. mom upptagna ofning utfores har sa, att for rorelsetagaren kommenderas forst»armar baht strack!» hvarefter stodet anbringas och hoftfaste gores o. s. v. *) Utg:s anm. Det ar svsrt att inse huru (enligt rorelsebeskrifningen c) en dylik rorelse skall kunna gdraft annorlunda an pa det vanliga sattct, (Jfr.

232 660 2) Pa kna, tag stallning! 3) Langsamt bakat boj! Uppat strack! Anm. Utgangsstallningen pa kna intages varsarat, utan ofverilad bradska. Rorelserna pa kna goras afven med uppstrackta armar och skiljda knan a) uppratt b) bakat c) framat med stod d) vridning framat med ena armen uppatstrackt, stod. 53. (Stupfallande *) 2-Armbdjning.) Frontstallning med belt afstand. 1) Framat i kull, stod! 2) Langsamt armar boj! Strack! Anm. Kullkastningen gores med lagom hastighet; bal och ben raka, i samma linie, under armbqjningen. 54. Forberedande Vdndningar. 1) Udda luckor bakat betack! 2) Venster (hoger) fot framat stall! 3) Yand, ett! tu! Anm. Foten flyttas ratt fram; vandningen at motsatt front gores pa hdlarne, med lyftade fotspetsar. Samma ofning kan goras i halft hoger (v.) om, ansigtet vridet at fronten, hvarat afven den framflyttade foten rigtas, bada axlarna ratt i roten genom den hogras bakatforing. Fran denna utgangstallning vanda fotterna pa halarna en rat vinkel, ansigtet tvanne rata, men axlarnas rigtning andras ej. 55. (Liggande 2-Benlyfining.) Frontstallning med helt afstand. 1) Bakat i kull! Armar uppat for! 2) Langsamt fotter lyft! Sank! nedan om rorelser med redskap) namligen pa en upph5jning med stod d. a. Kndgrenstaende Byggfalining eller Motknastaende Ryggresning pa plint e. d. (liksom den sist auforda, N:o 5) savida ej dermed afses Knastaende Vadspdnning, hvilket ar troligast. Teckningar saknas hartill, namligen utan dylik upphojning. Deremot forekommer en teckning forestallande en Strdcksidfallande rorelse, som synes bests deri att karlen bojer den nppstrackta armen under motstand af ett stod, afvensom en liknande stallning vid bom. *) Utg:s anm. Eller kanske avagfallandew namligen om stupfallande uttrycker endast hogre stod; sasom pa flor, plint o. d. Regl:s anvandning (ofningstab. 8, 10) af ordet»framliggande» ar en oforklarlig afnkelse Mn bruket, afven < pa den tiden.

233 (ffelsittande Bakatfalining med stod pa fotterna.) 2. (Struck/allhelsitlande samma.) 664 Frontstallning med belt afstand. 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jerana bakom betack! Udda Hoger oravand er! 3) Udda sitt! Jemna fotter stod! 4) Udda hofter fast! Langsamt bakat boj! Res upp! Anm. Gores afven med uppstrackta armar, och langre nedat anda till marken (golfvet.) 57. Brostrorelse *). 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna bakom udda betack! 3) Udda sitt! Armar uppat strack! 4) Jemna slut till! Hander stod! 5) Udda langsamt armar boj! Jemna strack! 58. {Frambagliggande 2-Armbdjning.) 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Udda hoger omvand er! 3) Udda, jemna hander ringstod! 4) Udda framat i kull, tag stallning! 5) Udda langsamt armar boj! Jemna strack! Anm. Alia dessa rorelser kunna afven goras; inom hus pa en matta, en pressenning o. d. 59. Tilldgg Yid hvarje lager kan en springvall och graf latt uppkastas, en pallisad anlaggas, en gardesgard begagnas o. s. v. Liniegymnastiken skiljes blott till det yttre fran gymnastik med fast machineri. Bada sammanbindas dessutom genom det slag af ofningar, som kunna utforas med lost redskap. Sadana ofningar bora ej forsummas, der medel dertill latt kunna anskaffas. De utforas lattast med nagra stafvar, gevar, pik, *) Utg:s anm. Denna»br6str6relse» ar Sittande 2'Armbdjning med lendrygg-tryckning. Namnen brostrorelse eller»arm-br6strorelse» tillaggas for ofrigt nastan alia i texten fdrekommande langsamma rorelser, hvari armarna viisenteligen deltaga.

234 662 remraar, stanger begagnade sasora springbom, trahastar, o. s. v. hvilket antingen finnes eller latt kan anskaffas. *) Rorelser med machineri. 60. Dessa grunda sig pa rorelser utan machineri; men kunna afven ofva elevernas kraft och mod hogre an de sednare af foljande skal: 1) Att utgangspunkten for rorelsen kan mera bestamdt angifvas genom fast machineri. 2) Att machineriet befordrar uthallningen af rorelsen^ hvilken de lefvande stoden i fristaende rorelserna icke kunna lemna. 3) Att genom machineriets hojd eleven ofvas att utan svindel eller andra akommor se ned fran hojder m. m. 4) Att mangfalldigt flera kroppsstallningar kunna utforas medelst machineri. 61. Da en apparelj finnes, begagnas fristaende ofningar mest i borjan och i slutet af en lektion; derfor anvandas de mest gemensamt i annu storre afdelningar an appareljgymnastiken, som vanligen fordrar fordelningar i mindre antal. Den magtiga samverkan, som utmarker liniegymnastiken, viker for individualitetens skarpare framtradande i rorelser med machineri. Men denna relativa olikhet yttrar sig mest i de svaraste ofningarna. Ju enklare de bundna rorelserna aro, desto lattare kunna de afven till det yttre antaga den samverkande karakter, som forhojer liniegymnastikens varde. Dock kunna de ej ofvas pa mer an ett led. 62. De yttre redskaperna lemna vanligen blott fasta stod. Hvarje stallning ar antingen en ahtif eller passif, och hvardera af dessa yttrar sig at olika hvilopunkter. Den aktiva stallningens hviloytor ar 1) Fot (hela sulan). 2) Tabalk. 3) Taspets. 4) Vrist. *) Utg:s anm. Utom de vanliga stafsprangen m. m. utvisa hithorande teckningar foljande: En rorelse med staf (vagratt hallen med bada handerua) liknatide en Strackgangstaende Vridning; men handernas afstand storre. Vid losa stanger, bnrna at' stoden, afbildas Baghangande och Fallhangande rorejser, Krok' hdngande Ofverkastning baklanges, m. m. Med gevar vagratt ballet sasom tyngd goras foljande: Strack-utfallstaende 2-Armbdjning och Strdckning vexelyis langsamt Strdckstdende Framdtbdjning Rdckstdende 2-Armsvdngning i lodratt plan. Strdckgren-(kois?) stdende Kastvridning med tvenne lodratt hsllna gevar, arraarne ej fullt paralella, Strdck-utfallstaendc Z-plan-Armbojning (utau stod) o. a.

235 663 5) Hal 6) Kna. 7) Lar. 8) Hand. 9) Fingrar. 10) Nacke o. s. v. men endast Fot, Tabalk eller Hand kunna vara sjelfstandiga hviloytor; de ofrige aro blott secundart samverkande med nagon hviloyta af det forra slaget. Stodet anbringas antingen ofver i stabil jemnvigt eller under i stabil, eller labil (jemnvigtsrorelser) under. Dess afandringar blifva*) Den passiva stallningens hviloytor aro: Sate, Rygg, Mage, (Sidor, Hoft, Axel) Hufvud. Dess afandringar blifva: (Strdckgrenstaende Spdnnbdjning.) 2. [Spannbdjande Tahdfning.) Truppen uppstald en fots afstand fran vaggen. 1) Halft afstand marsch! 2) Fotter till sida, armar uppat strack! 3) Langsamt bakat bojl Uppat strack! Anm. Fran denna stallning kan goras hafning pa ta, ogonen rigtas pa vaggen. Andedragten fri och oforhindrad. Anm. Afstandet fran vaggen kan okas till trenne fotlangder. 64. (Vrisl-stodjande Bakdtbdjning.) Truppen uppstalld nedom floren, tvenne fotlangder derifran. 1) Halft afstand marsch! 2) Yenster fotspets stod! 3) Armar uppat strack! Langsamt bakat boj! Strack! 4) Fotter bytom stdd! tu! [Slrdckutfallstaende 2'Armbdjning och Strdckning skiflevis, med hdlstdd.) 2.. (Slrdckutfallstaende Framatbdjning.) Truppen uppstalld trenne fotlangder fran en vagg eller flor. 1) Halft afstand marsch! 2) Armar uppat strack! 3) Till fots tod venster bakat fall ut! 4) Armar boj! Strack! ) Utg:s anm. Fortsattningen saknas af detta vigtiga stycke.

236 664 Anm. Halen stoder fast raot vaggen. Fran samma stallning kan goras langsarat framat bqjning, nedat {Motvadspdnnande (?) Framatbojning.) 2. (Strdckmotvadspdnnande If) Framatbojning^ 3. (Strdckhdlstudjande Framatbojning.) Truppen uppstalld nedom floren pa en fotlangds afstand och vand emot densamma. 1) Hal ft afstand inarsch! 2) Venster hal stod! 3) Framat boj! Strack! Anm. Bada knana strackta. Halen stodes mot golfvet, sulan mot floren. Detsamma gores med uppslrackta armar Afven med halen stodd ofvanpd floren. 67. {Strdckutfallst&ende Sidobdjning, bajcre fotens yttersida stodd.) Truppen uppstalld i halft venster om, trenne fotlangder fran vaggen. 1) Armar uppat strack! 2) Till fotstod, bakat venster fall ut. 3) Langsamt till hoger boj! Uppat strack! Anm. Fotens utsida stoder jemt mot vaggen. Sidobojningen gores langsam och sa obetydlig att axlarnas och balens ratta plan ej rubbas. 68. Truppen uppstalles gent emot vaggen, helt afstand i ledet. Udda uppstracka armarne, framstalla ena foten, boja framat, soka att uppkasta fotterna mot vaggen, nedfalla ater fotterna langsamt mot golfvet, uppresa sig, och upprepa det samma. Truppen uppstalles emot floren vand deremot och pa trenne fots afstand derifran. Udda stoda hiinderna derpa. Fran denna stallning flytta de benen hastigt framat (utan att slappa handstodet) jemnfota sa nara intill floren som mqjligt, i nasta tempo ater tillbaka; upprepa detsamma, och resa sig upp. Detsamma gores sedan fran kortare afstand och afven utan flor, samt afven med benens hastiga flyttning mellan (utoro) handerna pa floren; ater tillbaka pa deras ursprungliga plats med starkaste mojliga

237 665 svangning uppat. Sedan detta ar val inofvat forenas raed denna bakatkastning att samtidigt intaga uppratt stallning med bojda knan; sasom vid afsprang fran en bora. 69. (Spannbojhalfstaende Benstrackning.) Truppen uppstalld med tvenne fots afstand fran vaggen. 1) Jemna till rorelse, udda till stod! 2) Udda venster fot tillbaka midtelkedja! 3) Jemna arraar uppat strack! 4) Jemna langsamt bakat boj! 5) Venster kna uppat boj! Langsamt strack! Boj! (Strack-utfallstaende 2-Armnedtryckning.) 2. (Strackgrenstupstaende [? *) %-Armnedtrychiing.) 3. (Famnutfallstaende 2'plan Armbdjning.j 4. (Famngrenstupstaende (?) 2-plan Armbdjning.) Truppen uppstalld trenne fotlangder fran vaggen, belt afstand i ledet. 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna framfor betack! Hogeromvand er! 3) Udda armar uppat strack! Till fotstod, bakat venster fallut! *) Utg:s aim. Naninet inbegriper ej stodet for satet. Hit horande teckuingar eller kortare anmarkningar med eller utan namn anga forofrigt foljande ofningar med fasta redskap. Spdnnbdjande 2'Armbdjning med tvenne stod (Fyrstegsr6relser») foljd af Spetslutande Ryggresning? (»Stddstdende framatbojning#) bada vid springstolpe Stodstaende SidbSjning vid vippmast eller bom. Det bor har anmarkas att teckningarne dertill framstalla en dylik flat bom att hojas, s'ankas och viiudas pa olika satt, som pa L:s tid begagnades i qvinnornas lilla gymnastiksal. Stod gang staende Sidbojning Strdckslodbagslaende 2-Armnedtryckning Grennackstddjande Tdhdfning med nackslod vid vaggen. En halfstrdcksidfallande stallning vid en bom. Knastaende Bakdtdragning. Hogkndmotstdende Bakdtfalining armarua frihangande, s;6det anbragt omkring handlofvarne. IJogkndmotsldende Ryggresning. Halfstrdckkndgrenstaende Fram~ vridning pa plint Knastaende Vadspdnning vid springstolpe. Af spannliggande rorelser: Vexelhandgdng, Ryggfdllning t Korshallning (wballanceringo) En snedspdnnliggande stallning med den ena handen hogre. Hvalfliggande Hallning i spiinnstolpe. Hvalfgrenliggande (?) Udllning vid lodstege. Famnframbdgliggande 2-Armslagning. Strdckframliggande 2-Armstrdckning uppat och utst vexelvis Famnframbagliggande 2-plan Armbdjning, pa lagre plint eller dyna (a och b). Famn(?)-stdende 2-plan Armbojning ) stodet staende pa flor. Strdckfallsittande 2-plan Armbdjning, stodet staeode bakom rorelsetagaren. Strdckfallsittande 2. Arm uppat strdckning och 2. Armsvdngning framat och uppat. Liggande Planvridning. Hoggrensittande Framvridning. Mot (?) sittande Framvridning. Grenstddstrackbdgstdende Framvridning vid bom eller vippmast. Liggande Uppresning pe dyna med fotstod Mot (?) sittande Bakdt-tryckning,

238 666 4) Jerana hoger fot fraiu, hander stod! 5) Jerana langsamt arraar nedat for! Udda uppat for! Arnn. Halen stoder fast mot vaggen, balen fraraat lutad utan kutning af ryggen. Armarna, balen och bakre benet i samraa rata linea under utgangsstallningen. Anm. Pa raindre afstand fran vaggen kan armarnas nedtryckning goras med satet (?) stodt mot vaggen, fotterna atskiljda, knana strackta, balen fraraat lutad, utan kutning af ryggen. Anm. Likaledes kunna armarna foras langsamt utat i vagratt plan under motstand (dubbelt afstand) af stodet. Detta anlagges sa att karlen sjelf uppbar sina arraar. Rorelsebanan stracker sig fraraat sa langt, att afstandet mellan hander ar lika med axlarnas bredd. Bakat gar den ej sa langt att de falla i samma linea. 71. [Stupfallande Nackresuing Jfr. Gymn. Regl. -tab. 10 N:o 6.) Truppen uppstalld nedora floren, vand eraot densararaa, pa en fots afstand derifran, trenne led. 1) l:sta ledet till rorelse, 2:dra, 3:dje till stod! pa lag plint. Eelsittande Bahatdragning, med handerna fliitade framom paunan wpannfastei)). Spdnnkrohfallsiitande rorelser. Krokliggande och Krokhalfliggande knd Nedtryckning (»>Slagtning«>) Jyngdlutande (?) 2-plan Armbdjning (vid bom) Hdfstaende Broslspdnning (»br6stsup») mellan stanger Stdende aktiv Hufvudbojning, stodet staende pa flor. Baghangande och Fallhangande stallningar. Vaghaugande rorelser:»enkel och dubbel Volte» pa langlina (enkel pa vippmast)»stupantridg» Slagantring Hjulning (sittande, staende o. s. v.) wkullbytt)), langs efter redskapet afvensom»kampning mellan Ivenne hjeltar» yiedngande» 2'Armbdjning (2:ne linor) med utat fdrda hander (»Hafvagande») samt 2-armgang (2:ne linor, hafplanka, vaglina) och Antring wrattledes», afvensom Lod- och vagratt»handhoppning,» samt vagrat fdrflyttning (»resa») armgang med volt (Hafplanka, vaglina). Af Krokhangande rorelser: vexel Kndstrdckning, 2'bendelningy samma med rorelsegifvare (vid springstolpe), lodrat och vsgrat handhoppning, ofverkastning (vid bom eller tvenne linor) med atergang Mothdngande 2-Armgang (springstolpe) Stuphtingande 2-Armbdjning och Krdngning (lod- och vaglina, stanger) Motgaende vexel Klifgang (springstolpe) och Knyckgang (spiinnstolpe). Olika Slingringar: lodrata, vagrata, stupande, korsande, utomkring, o. s. v. Jemnvigtsrorelser (med eller ntan stod) pa stallet eller med forflyttning pa florens kant, flatskifva, kantskifva, (eller ps i>vippmasten») spanger, stangselgardar, med gevar o. s. v. afvensom»l6pningar pa stallet med haudklappning,» formodligen for barn. -7- Af»benr6relser:» Ealfsittande Kndbdjning Grenstdende 2-Kndbdjning ) stodet staende pa floren. Krokhalflig gande 2-Knddelning ())Hafsax»). Edg sittande 2'Bendelning. En sarskild uppsats, som utforligt beskrifver atskilliga af dessa rorelser med redskap, kan ej bar upptagas 1) emedan den synes ej tillhora detta forslag utan vara nyare, 2) emedan den mojligen ej ar af L. sjelf forfattad, Jfr. nedan om larjungarnes skrifofningar, 3) emedan den saknar borjan.

239 667 2) Fran hoger dubbelt afstand raarsch! 3) 2:dra, 3:dje meljan l:sta Ryck in! 4) ]:sta, 3:dje venster, hoger om! 5) 2:dra i kull, tag stallning! 6) l:sta, 3:dje hoger, venster fot fram, framom axel och nacke stod! 7) 2:dra Langsamt hufvud bakat boj! l:sta, 3:dje nedat boj! 72. (Spetsstupande Utgdngsldllning.) Truppen uppstalld pa helt afstand fran vaggen. 1) Udda till rorelse, jemna till stod! 2) Jemna framfor betack! Hoger omvand er! 3) Udda armar uppat strack! Fraraat boj! 4) Udda pa golfvet hander stod! 5) Udda fotter uppat stig! Nedat! Anm. Stoden gifva rum! och bitrada varsamt vid stigningen, tillseende, att den ej verkstalles snedt at ena sidan, medan jemna under stigningen narma sig med handerna intill vaggen, efter formaga. 73. i. [Motstaende Axel-rygg-Tryckning, vid vcigg.) 2. (Samma vid springstolpe.) Uppstallning gentemot vaggen, pa trenne led, dubbelt afstand, 1) l:sta till rorelse, 2:dra, 3:dje till stod! 2) 2:dra till venster, 3:dje at hoger om Irsta ryck in! 3) 2:dra, 3:dje hoger, venster om! Slut till! 4) 2:dra, 3:dje hoger, venster fot fram! b) 2:dra, 3:dje rygg och axel stod! 6) 2:dra, 3:dje bakat boj! l:sta uppat strack! Anm. Vid 6:te kom:ordet trycka stoden karlens axlar och ofverlif varligt bakat under jemn tryckning i hans vekrygg. Om rorelsen gores vid springstolpe, fattar karlen en tvarpinne vid maggropens hojd. Liksom vid alia andra bojningar bakat deltager hufvudet i balens bagliniga fallning och bojning.

240 668 Voltigering, sprang med staf m. m. 74. De precipitanta eller bradstortande dfningarne: sprang (hopp) volte kullbytt ra. m. afse att bibehalla fattning och sjelfbeherskning och forraagan att snabbt aterstalia jemnvigten fran de olikaste lagen, naturligtvis utan yttre lijelp. Alia dessa rorelser bora derfor ofvas med forsigtighet och utan alia ofverdrifter, Aldre soldater bora aldrig tvingas dertill; ty dessa 6fningar skola utforas med storsta mojliga fullandning och med fri andedragt, heist utan tryckande bekladning. Likval bora de omsider ofvas med gevar i hand, eller med sabel pa-axelgevar, dock fornamligast de fria sprangen. Befalet ma noga tillse att ofningarna smaningom forsvaras i jemnbredd med manskapets stigande skicklighet, ej blott genom okad hojd, langd och djup, utan afven genom svarare sammansattningar. Till langdens bestammande nyttjas springmal och sprangmarken, en eller flera man utstallda pa bestamda afstand m. m. liksom i rutor. 75. Dessa ofningar utgrena sig i flera olika grupper, som dock ofverga i hvarandra genom mellanformer, hvilka noga bora iakttagas; Liksom andra rorelser kunna de delas i fria sprang och bundna sprang d. a. med machineri eller annat stod. Spran gen innefatta ytterst hastiga tempo, stundom sammansatta af tvenne halftempo, sasom satts och anslag med handerna. Utom stafsprang delas alia andra bundna sprang i hela och delade. De forra hejdas pa stodet; de sednare ofverhoppa detsamma. 76. Yid hela sprang med stod bora dessa vara beredda att hastigt skilja sina fingerspetsar i fall den springande sanker sina halar for mycket. Promemoria *). 77. Uppstdllning enligt Exercisreglementet. I. Marsch pa ta, Kretslopning, Kapplopning. *) [T(g:$ anm. Ehnru denna wpromemoriao ej synes afse soldater (att domma af hvad i ofrigt yttras om deras sprang) utan snarare tyckes vara nagon handledning for ungdoms ofningar, under uppsigt af nagon raindre ofvad larare, anfores den dock, emedan den ar ensam i sitt slag bland de efterlemnade papperen, undantagande nagra korta anteckningar, som ej sinsemellan aga nagot tydligt

241 669 Uppstallning med oppnade led och betdckia luckor eller helt afstand. II. Forberedningar till salts och nedsprang (med rakning.) III. Hojdsprang pa stallet, framat, till vandning (med rakning.) ly. Forberedningar till anlopp, satts och nedsprang (med rakning. Y. Langdsprang och hojdsprang med anlopp (med springmal) l:sta ledets udda springa forst, sedan samma leds jemna o. s. v. ledvis. (Upplopning.) Uppstallning ledvis, l:$ta ledet borjar, helt a/stand. V I. Forberedningar till bundna sprang med anslag (springbom.) VII. Anlopp med echappee och med mellansprang; om bom och hast finnas; goras enskilt, man efter man. Samma rorelser repeteras, med nagot svarare sammansattningar och okade hojder, langder o. s. v. Djupsprang ofvas ytterst varsamt, ej ofver halfva kroppslangden. 78. Trampolin forandrar sprangets natur genom att frambringa en yttre kraft, som forvillar den agerandes omdomme om egna krafter, och minskar dess sjelfbeherrskning, och staller honom i beroende af detta frammande bitrade. Fallgordlar, madrasser m. m. aro atminstone onodiga, emedan de annu mera minska afsigten med dessa rorelser, som ar just att gora sol- sammanhaug. For ofrigt forekomma teckningar ofver foljande sprang:»pomeer» ofver en stsng vid olika hojd hallna af stoden; Jnledning till Ofverslag med ganska kort afstand mellan hvarje staog,»echappeer» med 2:ne stod n gra bundua Ofverslag och hjulningar med eller utan redskap, Inledning till bundna sprang p& bom forestallande det l:sta tempo (den s. k. jemnvagande stallningen, stodd ps handerna). Djupspr&ng (utgangsstallningenj med ena benet framatfordt och bojda armar; och nagra andra sprang, deribland ett som forestaller en gardesgard, mellan hvars lodrata storar, de hoppande bilda en sliugrande strom af sprang. Dessutom finnas pa n gra stiillen en slags obegripliga teckningar, som hafva nagon likhet med nuisiknoter. De forekomma bade vid fnstaende rorelser och vid stodrorelser jemte andra teckningar. Vauligen foljas tvenne rader ps det satt, att den ofra nv forsedd med nottecken, den undre med raka eller lutande streck, samt ilia tecknade fotter o. s. v.; b&da med nagra bifogade bokstiifver o. s. v. Afsigten tyckes dock ej vara sang, hvilken L. sallan anviinde, sasom till slagantring o. a. rhytmiska fcirflyttningar, samt i sjukgymnastiken vid Grensittande Hoftrullning m. m. Jfr. ofvan. Afven finnas nagra ritningar af o redskap. Da likviil forfattaren satte fdga varde pa dylikt; forbigas de hiir. Atskilliga andra ofningar aro ofverkorsade med anmarkningen, att den yttre anordningen drager genom bristande enkelhet manskapets uppmarksamhet mera an afsigten med sjelfva rorelserna o. s. v.

242 670 daten oberoende af yttre hjelp i de svaraste forhallanden. Som ban gar och star skall ban lara sig att genast handla, och 6fvervinna motande hinder, trots raarkens ojemnhet, hardheteller slipprigbet. I borjan bitrades karlen vid afsittningen, men sedan bor ej raottagning gifvas. 79. For anlopp tages minst tva och en half gang foremalets langd; satts ungefar tvenne fotlangder fran hastens svans. Vid hvarje ofningsfalt anlaggas diken (smalare at ena andan) och springvallar, hvilka manskapet ledvis ofverhoppar, slutligen med gevar i hand. Kommando-orden aro: 1) Helt afstand marsch! 2) I handen Gevarr! 3) fl:sta ledet) Langdsprang marsch! 4) Stallning! (2:ne tempo) o. s. v. Sluttande upplopningar gotdisijlanquemarsch. De arotrenne slags: a) I bage rundtom instruktoren, som star intill foten af sluttningen. Nar det ena ledet gjort 3 4 slag, kommenderas Haiti och Rattningl leden ombytas. b) Ispets med vandning, gores mindre hastigt man efter man. c) Upplopning med afsprang i djup fran ofverkanten o. s. v. Om vallen har tvenne sluttningar, kunna dessa ofningar annu ytterligare forandras, med gevar. 80. Soldaten bor soka att latt utfdra den samlade sattsen, men dock sa bestamdt och horbart, att stoden kunna liktidigt bitrada vid uppspranget. Detta galler for alia sprang pa ororliga stod. Kullbytten, Hjulning, Gang pa handerna a. d. ma ofvas endast i den utstrackning, som varden om soldatens mundering medgifver. 81. Om menniskan skall kunna yttra ett fullstandigt lif, behofver hon den vilkorliga rorelsen lika saval som djuret; men da menniskans organism ar vida fullkomligare an djurets, (ty hon kan lara tusende graduationer af slojder och konster. hvilka) alia uttrycka bestamda begrepp, hvartill djuret aldrig hinner, da maste denna hennes organism i sina rorelser vara likasa

243 674 mangfaldigt vexlande och saledes i odndlighet fortga, fast alltid efter bestarada lagar; ty om lagar icke antagas galla for alia menniskokroppens rorelser, sa niaste den sasora materia antingen upphora att vara organiserad, eller ocksa upphora att vara materia. 82. Ofverkrajt i enshilta friska hroppsdelar kan icke ari ses sasom verklig kraft; ty all ojemnhet fdrorsakar inskrankthet eller stelhet i vissa delar och tafatthet eller slapphet i andra. Likvdl kan menniskokroppen icke genom gymnastik erna en fullkomlig likstdmmigliet i alia sina delar. Hvarje menniska hindras derifran, mer eller mindre antingen genom raedfodda brackligheter eller genom vanskotsel, olyckshandelser, utsvafningar m. n;. Om gymnastiken icke kan upphafva alia brackligheter, gagnar den likval genom att for samhallet gora menniskokroppen sa duglig, som den med vidladande lyten och brackligheter, kan blifva. Som menniskokroppen ar med dylika brister behaftad, bor dess utbildning ledas fran de alraenklaste rorelser, stundom langsamt steg for steg till svarare ofningar, och i borjan fornamligast rigtas emot dessa svagheter i vissa delar. Icke heller bor man forsoka att drifva kroppens utbildning till det Jwgsta; tyett sadant behandlingssatt blefve ensidigt; emedan ingen kropp kan hinna lika fardighet i alia rorelser. Sa ledes bor man endast hafva afseende pa menniskokroppens allmanna formogenheter de rent kroppsliga anlag, hvilka aro nodvandiga for hvar och en, om han skall vara frisk och verksam. Hvad uppstdr genom uteslutande ofverdrift och ensidighet vid utbildning en af kroppens enskilta formogenheter. Dysterhet, retlighet i lynnet, illsken sjelfkarlek, menniskohat o. s. v., slohet i tankekraften, rahet i sinnet, djurisk vildhet i seder o. s. v. Af oliksidig ofning uppsta dessutom snedheter. 83. Menniskan far genom riitt afpassad rorelse ett redigare raedvetande af hvad lion formar, och icke formar. Detta medvetande rojer sig genom en renare vilja, minskad retlighet, ett bestamdare handlingssatt, sakrare oga, forhojdt mod och tygladt ofvermod, m. m.

244 672 Sdledes liar hroppens utbildning ett andeligt syfte, och ett mdrhbart injlytande pa sedligheten. 84. Den pedagogiska gyranastiken ar sa forenad med den medikala, att endast den yttre formen skiljer dem. Behofvet af den pedagogiska gymnastiken sasom ett utbildningsmedel bevisar tillvaron af en medical syftning deri; ty savida den forra ar ett preservatif mot raenniskoorganisniens forfall, maste den ledas af en fysiologiskt pathologisk ide, och alltid i tillampningen grunda sig pa det subjektiva forhallandet. For att bedomma de yttre formerna, maste individualiteten afses; annu mera for att bedomma de inre. Gymnastiken maste saledes afven i en yttre bildning grunda sig pa ett rent vetande, utan hvilket den skulle forfalla till athletisk rahet. 85. Mennniskokroppen bestar af flera slags olika fasta och flytande delar; de sednare tranga ofverallt emellan de fasta delarne, afsatta vissa amnen fran sig till naring at de forra, eller afsondra sadana, hvilka, inblandade med redan forut beredda safter, frambringa nya sammansattningar, eller ock franskilja sig andra, som icke vidare kunna betjena kroppen, utan derfdre uttommas af densamma. Den vexling, som haraf uppstar, astadkommer en standig fornyelse af hvarje den minsta kroppsdel, hvilken fornyelse likval star i narmaste samband med kroppens allmanna utbildning, och sarskildt till den frivilliga rorelseyttringen. Hvarje rorelse, beroende eller oberoende af viljans inflytelse, utfores af kroppens kottdelar. Dessa, hvilka besta af fina tradar, som kunna sammandragas och uttanjas, och derfore aro i stand att utfora rorelser sa val for enskilda delar, som for hela kroppen, ligga till fdljd af rorelsernas mangfald, i bestamda rigtningar och afdelningar, dem man kallar muskier. Den egentligt tradiga muskelmassan sammanbinder afven sig med och omgifves, till sina mest fina tradar af en egen slags hvit, nastan genomskinlig, med oregelbundna ihaligheter och fina hinnor forsedd vafnad, som kallas slemvaf, hvari fett oftast afsatter sig, och hvilken ingar i sammansattningen af hvarje organ: utom dess hora Sdror och nerver till musklernas sammansattning.

245 673 Adrorna eller karlen, redskapen for vatskornas omlopp, utgoras af trenne till sin vafnad olika systemer, pulsader- ven- och sugadersystemet; dessa olika systemer ofverga i hvarandra, och belt och hallet bero af bvarandras forrattningar. De aro ihaliga gangar, fran ett turns till T Vdels bars tvardiaraeter, hvilka fora vatskorna dels fran, dels till hjertat. Pulsadrorna, de naringsforande karlen, utgaende fran hjertat, utgrena sig i flerfaldiga slingringar och adernat, inom hvarje sarskildt organ och fdra en rod vatska, kallad, arterielt blod. Yenerna, gemenligen kallade blodadror, af hvilka de fiesta aro forsedda med en slags falluckor, hvilka blott tillata blodet att stiga mot hjertat, utspringa fran pulsadrornas finaste utgreningar och innehalla ett morkbrunt, nastan svart blod. Sugadrorna, som upptaga de till naring ofverflodiga, rent upplosta bloddelarna, och fora ofargade vatskor, aro ytterst fina ror med tunna genomskinliga vaggar, och aga liksom venerna, ehuru mera tatt lagrade, fordamniare eller klaffar, formedelst hvilka den i dessa karlen inneslutna vatskan ledes fran grenutbredningen in i storre stammar, hvarefter den ofargade vatskan utgjuter sig i venerna och sammanblandas med det svarta blodet. Bland sugadrornas for rattningar horer afven upphamtningen af det i magen och tarmkanalen, medelst flera tillsatta safter omvandlade fodoamnet. Sa snart en vatska blifvit inledd i dessa karl, genomloper den en mangd kortelkroppar, i hvilka sugadrorna mangfaldigt forgrena sig, hvarefter de ga i farre grenar. Formedelst sugadersaftens ofvergang uti flera karl och kringforning uti kortlarna, formildras (?) de fran kroppens alia delar uppfangade, olikartade vatskorna. Nerverna, som nastan oandligt fdrgrenas, framstalla sig, som hopade cylindriska sma ror, hvilka sta jemnlopande i medelbar beroring med hjernan, ryggmargen och nervknutarna. De aro icke allenast beting for sinnesorganerna och den frivilliga muskelrorelsen, utan bidraga afveuledes till hvarje forrattning, som balens inre organer fullgora. Bland dessa intaga hjertat och lungorna nastan hela den halighet, bvilken refbenen bilda. Hjertat och lungorna hvila pa en tvarliggande hvalf-formig muskel, hvilken utgor skiljevaggen mellan brostet och Ling. UL 43

246 674 buken. Denna skiljovagg, kallad mellangardet, som betydligt bidrager till andharatningen, genoraslapper dels hufvudstammen for pulsadrorna och venerna, matstrupen saint underlifvets neryer och sugadror; harigenom stalla sig brostets organer i forening med dera, som aro uti buken och backenet lagrade. 86. Men pa det att de viljan tillhoriga musklerna skola med bestamdhet kunna utfora de sammandragningar och utstrackningar, hvarigenom kroppens rorelser astadkommas; sa aro de fleste fastade med en eller bada af sina andar, formedelst en hvit, glansande hinnagtig eller rund sena, pa de fasta bendelarne, som sinseraellan forenas genom ledband, hvilka sednare pa sin insida afsondra ett slemmigt amne, hvarigenom rorlighet mellan ledgangarne underhalles. Formedelst den oafbrutna forbindelsen mellan karlen och nerverna beror musklernas eget lif. Muskelkraften eller spannkraften star saledes i oafbruten forbindelse till karlen och nerverna, hvarfore de senare utbildas jemnlikt med musklerna. Skall den i karlen lopande vatskan, sjelf kunna atervinna sin forlorade kraft att nara eller utbilda och underhalla kroppen, maste det ofargade eller fargade amnet inforas i sadana karl, som narma sig centralorganet for blodomloppet eller hjertat. Sedan blodet slutligen strommat in uti hogra delen af hjertat; utdrifves det i de a omse sidor af detsamma, genom en skiljovagg atskiljde lungorna, hvarest det kommer i oegentlig beroring med den i luftrorsvagarne inandade atmosferiska luften, hvarigenom blodet anyo blifver tjenligt till naring for kroppens alia delar. Efter denna blodets fdrnyelse, atergar detsamma fran de fina adernaten, genom karlgrenar och stammar in uti venstra delen af hjertat, hvarifran detsedermera utdrifves till alia delar af kroppen; lifligare hos den kraftige och sunde, trogare och ofullstandigare at vissa delar hos den svage, sjuklige eller lattjefulle. Af denna korta framstallning bor kunna slutas, att hvarje gymnastisk rorelse nodvandigt maste under tillracklig foda icke allenast stracka sina verkningar till det frivilliga systemets olika delar, och utbilda detsamma till storre fullkomlighet; utan afven till de Qfriga kroppens organer, hvilka alia sinsemellan sta i medelbar eller omedelbar beroring och i omsesidigt beroende af

247 675 vatskornas jeranvigt och sundhet. Foljakteligen ar Gymnastens syfte icke blott att afse de verkningar, som uppsta uti redskapen for rorelseyttringarne, utan afven att folja de af 'dem vackta forandringar i kroppens ofriga organer. 87. Yid sammandragning eller passiv utstrackning af en muskel sker afven en saramanpressning och forryckning af de muskeln tillhoriga blodkarl och nerver, som, sedan den muskulara rorelsen afstannat, okar aktiviteten inom karlen, tillhoriga den paverkade muskeln, och befordrar saledes tillforandet af arterielt (syrsatt, narande) blod. Att fdrklara hum delar af blodet ordnas till rauskelfibriller, nervernas inflytande harvid, absorbtionens okande m. m. skulle fora oss utora gransorna for denna skrift, hvars andamal endast ar att tjena till ledning for instruktorer och Armeens befal vid de gymnastiska ofningarne. Da man saledes vet, att genom gyranastisk beverkning astadkommes muskel- och kraftutveckling, och da ojemnvigt yttrar sig nagonstades inom organismen; ar det naturligtvis till de svagare delarne gymnasten forst och hufvudsakligast maste vandasig och da jag forut yttrat att endast abnormiteter inom muskelsystemet och de genom detsamma beverkade inom benstommen, har kunna komma i fraga att behandla; ma har till fdrtydligande af ofvanstaende foreskrift framstallas nagra exempel af snedheter och deras behandling, samt de allmannare fel, som vidlada vara soldater och rekryter. Skulle t. ex. hoger axel vara lagre an venster, kan man antaga antingen, att de muskelpartier, som bara upp namde axel, aro for svaga, eller ock de muskier, som bora halla ned venster axel och skulderblad dessa i undervigt varande muskeldelar, maste saledes foretradesvis sattas i verksamhet. Efter samma grunder bor man forfara, om hoger (venster) axel framskjuter, eller om den ena hoften ar lagre, m. m. Lutar hufvudet at nagon sida, bor uppmarksamheten vandas at motsatt sida, hvilket blir en allman regel. Oftast forekomma

248 676 dock snedheter af ett ganska inveckladt fdrhallande, och dessas behandling tillhor da den medikala gymnastiken *). De fel, sora allraannast forekomma hos soldaten, hvilken fran barndoraen ar sysselsatt med ensidiga och anstradgande goromal, kunna fdrnamligast hanforas till foljande: Oliksidig stallning. Pannan for mycket fram. Pannan for mycket bakat. Hakan nedat eller framskjuten. Hufvudet lutande at hoger eller venster. Brostet indraget. Brostet for mycket fram (nedtill). Axlarne upplyftade. Ena axeln upplyftad. Ena axeln framat. Magen for mycket framskjutande. Satet for mycket bakatskjutande. Stelhet i hofter och sidor. Ena hoften upp- eller utskjuten eller bada delarne. Armbagarne utat. Stelhet i arm- och handlederna. Styfhet i fingrarna utat eller inat. Tummen spand (utat). Fingrarne stelt slutna. Knana stela. Knana framat krokta. bakat bojda. (bockbent). inat bojda. (kobent). utat bojda. (hjulbent). Vristen stel. Tarna for mycket uppat. for mycket inat. Yacklande gang. *) Utg-.s anm. Pa ett annat stalle anmarker forfattaren, attisnedt liggande, sittande, hangande, stallningar, i afandringar af g&ngstallning och af utfall aro de verksammaste medel mot snedheter.

249 677 Sallan finnas de, som icke hafva ett eller annat af dessa fel. Det tillhor da instruktoren att harpa hafva afseende vid den indelning, som framdeles skall beskrifvas. 88. Serskildt niarkas de rorelser, som icke bora fdretagas eller atminstone hogst forsigtigt och lindrigt goras med blodfulla personer, med plattbrostade och smalaxlade, merandels med stormagade, med allmant svaga, med bracksvaga. *) Allmdnna reglor. 89. Yid gymnastikofningarnes borjan har befalet fdljande att hufvudsakligen iakttaga: Att efter olika alder, storlek, lyten och tillgang af bitraden (befal) indela truppen i afdelningar, hvarefter han anordnar ofningarne i foljd af hvar och en af dessa afdelningars serskilta beskaffenhet. Yid truppens uppstallning, som for fristaende rorelser heist bor ske pa ett led, med tvenne turn fran armbage till armbage, bor den ordnas efter langd och likhet i styrka, hvar efter den indelas i forsta, andra, tredje manner allt efter behofvet af ledformeringar. Befalet bor sa leda de gymnastiska 6fningarna, att han ofvergar smaningom fran lattare till svarare rorelser, for bade ofver- och underredet. Hvarje olika utgangsstallning skall forst laras, innan nagon rorelse foretages i denna stallning. Likasa stodens anlaggning, sasom forut &r beskrifvet. For hvarje rorelse, som kan goras bade pa stallet och med rumforandring (sasom utfall med olika vinkelforandring ur linien, d. a. med vandning, m. m.) maste forst och fdrnamligast afses det fdrra sattet. I hanseende till kommando'orden bora de folja pa hvarandra sa, att forst sages hvarat och hvilka, som skola gora rorelsen, derefter de som skola bitrada dervid, namligen anlagga stdden och utfdra handrackningen. *) Uig:s ami. Hiir folja sju blad utgorande spridda delar af ett serskildt stycke uppstalldt efter ofningarnas muskelverkan och»nytta», sasom mot framskjutande haka (»Nackvagning») styfva axlar, stel gang m. m. Bade borjan och»lut saknai hartill; likasa om»gymnasteni pligter.» m. m.

250 678 Sasom regel for ntsagandet af komraando-orden galler att de, pa hvilka en oraedelbar och hastig verkstallighet askas, utsagas med skarp och hog rost i motsats till dera, pa hvilka en langsaramare verkstallighet bor folja. Komraando-orden aro bestamda med afseende pa sjelfva rorelseformen, och aro sa vidt mojligt indelade i lystrings och verkstallighets-ord, hvilkas natur ar lampad efter rorelsens. Der nagolf passande lystrings-ord ej varit mojligt att bilda, samt afven da befalet onskar mera tydlighet eller omedelbarare verkstallig het, kan man lata temporakning Ettl Tu! Tre! blifva verkstallig hets-ord, allt efter antalet af tempo i rorelsen; rakning bor begagnas afven till att undvika de egenteliga kommando-ordens onodiga upprepande. Efter rakning fran utgangsstallningen atertages da vexelvis slutstallning och utgangsstallning. Om kommando-orden galler dessutom: Alia hastiga verkstallighets-ord af mera an ett enda tempo kunna ersattas med temporakning: Ett! Tu! &. Alia hastiga utgdngsstdllningar af ett enda tempo, men utan stod af sidokamrat kunna kommenderas med utgangsstallning stall! samt (med stod?) med stod stall! Alia hastiga utgangsstallningar af mera an ett tempo kunna kommenderas med Utgangsstallning stall! Tu! &. Alia enklare stod och kedjor kunna kommenderas med Stod stall! Alia mer eller mindre hastiga utforande antingen utan e- gentlig tempoindelning eller utan att instruktoren kommenderar (eller raknar) hvarje serskildt tempo, kunna kommenderas med... (? Kor!) Anm. Temporakning bor aldrig for tidigt eller onodigtvis aflaggas for sadana rorelser, som enligt sin naturliga rhytm kunna delas i tydliga tempo. For manga tempo bora ej heller sammanforas. Framfor Kor! som ar ett verkstallighets-ord, kunna serskilda lystringsord efter behag nyttjas. De fiesta langsamma rorelser (till intagande af utgangs stallning eller till utforandet) utan stod af sidoman kunna ledas antingen efter rakning eller vexelvis efter Venster! Hoger!

251 679 (Fraraat! Bakat!) o. s. v., eller med tecken> enkla eller med blindtempo i larapliga takter. Alia staende utgangsstallningar och de fiesta andra kunna ater ofverga till grundstallning och rattning med kommendering af Stdllning! *) 90. Instruktoren aligger: Att hvarje rorelse fdrst klart och tydligt beskrifves med forevisning, sedan folja koinmando-orden, hvarefter ytterligare under rorelsen alltefter dess fortgang rattelser kunna horteligen upprepas. Enskilta rattelser skola verkstallas med lif och skyndsarahet, att ej rorelsen for langt uttanjes. Att noga tillse och handhafva att hvarje rorelses egen ratta form och natur stadse med stranghet blir iakttagen. Att om gymnastikofningarne utstrackas afven till aldre soldater, ej med dem gora for valdsamma rorelser, och att bojningar bakat, vridningar samt ofningar med skilda fotter verk stallas med synnerlig aktsamhet och omvardnad. Sasom allman regel for de enklaste balrorelserna galler, att halarna alltid skola vara slutna, sasom vid bqjningar bakat, framat, sidobojningar och vridningar. Att afven med synnerlig aktsamhet och stranghet tillse hvarje sprang m. m. 91. I afseende pa den ordning, som rorelserna borahafva till hvarandra, och hvartill de lektionschemata, som harhos aro bifogade, tjena sasom ledning, bor befalet, dock med hufvudafseende a truppafdelningens individuella behof, ej rigta for manga och anstrangande rorelser efter hvarandra at samma kroppsdel, och borja med rorelser for extremiteterna (armar och ben), se dan ofverga till rorelser med balen (bojningar och vridningar), hvarefter dessa med hvarandra afvexlas, att de utgora ett helt strafvande till gymnastikens syfte: alia delars harmoniska utveckling inom menniskoorganismen. Ofningarnes plan i tabellerna grundas pa klasser och motsvariga perioder. 92. Militarisk ordning rade i allt; och som hela nationen borde vara pa Bevaringsfot, ar detta nodvandigt afven i skolor *) Utg:s anm. Jfr. i ofrigt anmarkningen till det styckct Xi 14.

252 680 och vid enskildta Ofningar. S dan gymnastik passar likvsl ej den spadaste barndomen. 93. Af uppstallningar, afstsnd, vundningar och steg bdra endast de enklaste bestammas. SammansSttningar deraf gore hvarje omtanksam larare sjelf. Uppfinningen bar deri del friaste fait. Man bflr noga tillse jemn fdrdelning af manskapet, sa att en ofoerslark icke kommer att arbeta ihop med en alldeles svag person; en dfverlung icke sialles i narmaste rote med en dfverldtt, ej heller en mycket lang utmed en mycket liten, en aldre invid en mycket yngre o. s. v. 94. Som den pedagogiska gymnastiken i allmanhet kallas aklif, och syftar att underlatta likstammigheten mellan alia menniskokroppens delar, maste den atminslone vara ett preservatif mot dennas fdrfall, saledes hafva ett medicalt syfte, hvilket i annu hogre grad, fast pa ett passivt satt utvecklar sig i medicalgymnastiken. * * * 95. Andra delen af rorelselliran innefatlar den mililara gymnastikens eller handvapens begagnande till fots och till hast. Den krigiska (militara) gymnastiken syftar att formedelst yttre ting, sabel, varja eller blott medelst egen fdrmaga sasom vid brottning, ridning m. m. satta kroppen i oberoende af en annan kropp och ett annat yttre ting; d. v. s, att motarbeta en yttre frammande vilja, och satta den under var egen. Militargymnastiken omfattar ftfljande afdelningar: 1) Faktning med varja. 2) Faktning med sabel. 3) Faktning med huggvarja. 4) Faktning med Gevar och bajonett (IvShandspik). 5) Lanskastning. 6) Anterbila (pik). Handgrepp. Ridt (voltige, brottning). 96. Hvarje lefvande varelse har f5tt kansla fdr sitt sjelfbestsnd, Menniskan liknar haruti djuren; men dessa

253 684 hafva af naluren fstt sina vapen, for alt fdrsvara sitt lif; menniskan deremot bar msst sjelf atlanka sina. Derfore fora de forre sina anfalls- eller forsvarskrig efter drift; den sednare deremot ofta bar berdkning pa vapnets brukbarhet. Saledes msste menniskan afven veta, huru Iwn bor fora det vapen, som bon nyttjar; annars handlar bon icke sasom menniska, utan blott som djur. 97. Ehvad vapen soldaten skall lara sig att fora, bdr ban forut erhalla, utom rekrytexercis, nagon allmdn gymnaslik, for att bryta den stelbet, som annars motverkar faktundervisningen, om tiden dertill iir kort. GevSrfaktningen ar latt att lara, ocb fordrar ej lang forberedning. De forsta enklaste faktstallningarna kunna t. o. m. tifvas med skolynglingar, afven med tnigevcir eller tvahands tr^pik. Sabelbuggning for drar mera allman gymnastisk forberedning; ocb ssrdeles bdra dfvas rdrelser med hel fotflyttning, bandvridningar med slag, balrdrelser samt synnerligen for ryttare vridrdrelser med skiljda fotter, alltmera bastiga, sluteligen i forening med armrtirelser i olika plan, fria ocb bundna sprang, voltige. Varjforingen fordrar allramest en allman utbildning till full concentration, d. a. foreningen af smidi^het, bastigbet ocb sakerhet i furm ga att hvarje Ogonblick kunna bejda sin egen kraft, att till det yttersta kunna inskrdnka den bastigaste rorelse, att begagna det minsta mtjjliga af tid ocb rum. Endast da kunna bans rdrelser blifva s5 sskra ocb bastiga att de grbnsa till osynligbet for motstsndaren. Stora rb'relser Sro alltid bevis ps massans ofvervigt till kraften (ocb sakerheten), ej blott vid benens steg, marscber, utfall; men afven vid handernas rdrelser: stdtar, afbdjningar, spetsflyttningar. Deraf svarigbeten att beskrifva alia fast concentrerade rdrelser, deraf svsrigbeten att teckna dem ratt. Ingen kan dock lara fakta blott efter bok. 98. Innan man satter vapen i hand p5 en nybdrjare (infanterist), bdr man lara bonom 4) att med v5rdad hallning intaga halft hdger om med rat fotvinkel, att derunder bortvrida venster (hdger) axel ocb framvrida ansigtet, derefter 2) att \ denna stallning bdja (ocb upprata) knana lodratt dfver

254 682 fotspetsarna, och val utstfdrda, s att ftitternas yttersida stadigt sttfdes mot marken, derefter 3) att intaga benens gardstallning jemte appeller, for att utrona deras stadga, d& tyngden hvilar p det bakre benet; samt sluteligen 4) att utfdra marscher framat och bakat, afvensom gardombyten. Om man fdrberedt dessa dfningar med gymnastik, och sedan fortgsr fr5n det lattare till det sv rare; kan man med fordel samtidigt undervisa ett slorl antal i faktning liksom exercis. Exercisens rythm dr dock annat an fdkiningens rylhm. Om denne method ej Sir i alia afseenden battre for att bilda verkliga [aktare, s5 ager den likval nog manga fordelar vid soldalundervisningen, under r dande omstandigheter. Den langre eller kortare (ifningstid, som' medgifves, msste man derfdre noga afse. All faktundervisning bflrjas saledes med dfning ulan vapen vexelvis f(jr bdda sidor: 1) Sidans effacering medelst kommando-ordet Hal ft hoger (vensler) om med rat fotvinkel; derefter Stergang (till grundstallning) medelst Midtdt; eller rdkning fdr b5da rdrelserna, tillsammans tvenne tempo Ell! Tu! 2) Sidans effacering (enligt det ftiregsende) och derifrsn knabdjning (och strackning) medelst kommando-orden Kndna bdj! Uppdl slrdck! (Rata upp!) Tillsammans fyra tempo Ell! Tu! Tre! Fyr! Anm. Till omvexling med denna ftfrberedning dfvas fotflyttning framat (bakat) i samma effacerade utgsngsstallning. 3) Sidans effacering, derifrsn knabojning (enligt fdregsende) och derilr3n framre fotens framflyttning medelst kommandoordet Hoger (vensler) fot Iramdt stall! och Hoger (vensler) jot tillbaka stall! Tillsammans sex tempo Ell! Tu! o. s. v. (n eml. tre fdr att komma i Gardsldllning; tre fdr att Bdla upp!) &) Gardombyten, half och helmarsch (passade) fram5t och tillbaka, vandning. 1 allmanhet bdr ej mer an en ny dfning jtillaggas fdr hvarje dag. Fdr hvarje ny rdrelse tillser befalet bdrjan noggrant stallningens v rd, samt hufvudets och brdstets lediga, men uppstrackta hallning; derefter tillagger han afven hasligheten mer och mer, med strangt bibehsllande af hsllningen. Sedan begagnas vapen, efter liknande grunder. Om instruk-

255 683 toren bar god tillgsng p tjenliga bitrsiden, hvarje karl f& en 1 enskild tifning rotevis i dessa fflrberedande stsllningar, hvarje fdr sig; deras enkelhet och likhet med frist ende gymnastiken gdra att de alia Istt laras ps n gra timmar, om soldaten ej trmtas for lange dermed, utan n(3dig hvila. All faktundervisning efter kommando och temporakning b(5r ordna sig i I) dfningar utan vapen, ps ett led, 2) med vapen, ps elt led, 3J med vapen, ps tvenne led, eller parvis vanda mot hvarandra. Derefter foljer contra[aktning parvis, men af ofningstidens langd, af bitradenas ofning och antal, men synnerligen af vapnets olikhet beror huru mycken enskild o/ning, fore dfningarna p5 tvenne led, kan tilldelas hvarje karl emot inslruhidr, fdrst langsamt, sedan allt fortare, till inlarande af hvarje rtirelses anvandningssatt. Fflr Bajonett gores denna ofvergang s kort, sora behofves fdr att uppfatta sttftars och afbdjningars sammanhang, fdr lika sidor, men ej fdr omaka gard. Anm. Temporakning, smsningom hastigare gifver de basta verkstallighetsord till de flesta gymnastiska rdrelser. Alia rdrelser (med vapen) af mera an ett tempo, och alia sammansdltningar skola fdrst raknas i tempo. Sedan detta ar nog dfvadt, kunna samma turer (genom ett slutligt verk stallighetsord), sammanbindas utan rakning till omedelbart utforande, med storsla mojliga hastighet, fdr att bilda dfverg5ng till verklig contra af eget val men utan fdr ISnga sammansattningar; i bdrjan ej mer an tvenne enkla rdrelsers fdrening, antingen: 4) A gdr tvenne angrepp, B motsvarande parader, eller 2) A gdr ett angrepp, B motsvarande parad och ripost, som A parerar o. s. v. Fdr sammansattningen af olika delars rdrelser iakttages alltid,'att fdrst dfvas armarnas (och gevarets) rdrelser, omvexlande med fdtternas (och kroppens) rdrelser, innan b da slagen kunna forenas. I bdrjan skall soldaten oftare hvila ; emedan bans rdrelser ds aro mindre omvexlande och mera trdttande. Innan rdrelser med fdtter och hander (vapnetj kunna forenas, bdra de omvexla till mera hvila. 99. Contrafaktningen bdr instruktdren sjelf dfvervaka b5de till fdrekommande af dfverilning eller andra ytterligheten

256 684 Om det ftfreg&ende ar nog och rstt ofvadt, kan instruktbren rigta soldatens undervisning till att hastigl se och begagna bloltor, tillfalliga eller afsigtliga, att nyttja finter, och att efter hvarje lyckad afbojning gifva stot, m. e. o. att valja och ratt anvsnda Ogonblicket. 100, Till underlattnad b de f(5r instrukto'ren och manskapet, indelas detsamma i /aklklasser efter de fdrut bestamda grunderna. Dessa kunna vara storre vid faktning p ett led; hogst man fdr hvarje instruktdr, minst vid kontrafaktning. Manskapet bdr ofta hvila, men kort. Un der hvila kunna enskilda fel rattas Till faktning p tvenne led begagnas helt afstand mellan rotarna. Om manskapet ar uppstaldt pa tvenne slutna led, uppgifver instruktdren huru manga steg (tre eller flera) ; det fdrsta ledet bdr framrycka, hvarefter kommenderas: (Till faktning) forsta ledet ryck ul marsch! Det angifna ledet marscherar ratt fram, gdr halt, och derefter hogeromvandning; alia dessa rdrelser fdlja hvarandra omedelbart, men taktmassigt. Om manskapet ar uppstaldt p5 ett led, utrycka jemna man, sedan instruktdren fdr manskapet uppgifvit det dertill nddvandiga antal af steg; dertill kommenderas: (Till fdklning) jemna ryck ut marsch! Jemna framtrada och gdra halt med stallningssteg (fyra; tempo) derp gdra de omedelbarligen Hogeromvandning, (tre tempo) samt derefter likaledes rdltning (tvs tempo) St venster, midtfdr udda med venstra fotens steg 5t venster samt stall ningssteg, med hdgra foten. Inryckningen i bada fallen gdres med fyra (fem, sex) steg och hdgeromvandning Fdr dfrigt tillhdra jelen antingen stallning eller snabbhet. Den fdrras fel m ste instruktdren for&t sdka ratta eller minska i mon af hvarje karls olika anlag, hvilket ar latt, om gymnastik fdrut ratt anvandes deremot. Underredets fel i gard: kroppstyngden hvilande p5 framre benet, fdtterna ej i rat vinkel, framre fotspetsen instvriden, den andra tvert-

257 685 om ; eller framre foten korsar den bakre, knana synnerligen det framre sjunkande inst hvarandra, eller fdr raka, synner ligen det bakre, htffterna, underlifvet framatskjutande, antingen 5t fronten eller St gardsidan. Ofverlifvets vasendtligaste fel: att hufvudet ej bares lodratt, hakan framskjutes, bakre sidan, axeln, ej bortvrides, och ansigtet ej framvrides, hvarigenom ena Ogat sneglar framst, att brdstet sammansjunker, eller ofverlifvet lutar bakst, eller annorlunda afviker fr5n lodrat ballning, armbagarne (till enhandsvapen) afvika ur kroppens faktplan, eller att alia dessa delar ofverskrida rdrelsens nddiga gransor. Det vanligaste felet vid passad och marsch framat ar att korsa fottcrna (sedda i frontplanet) eller att f(}rl(5pa sig derigenom att kroppstyngdens snabba framflyttning ej nog bestamdt hejdas. Fel vid gardombyte och vandningar: att lossa fr n marken den hal, hvarom vridningen btjr ske. Det vanligaste felet i utfall ar att lossa den bakre halen fran marken, bristande strackning i bakre benet, olikhet mellan bslens, bakre benets och framre underbenets lutning, genom for 15ngt utfall, eller fdr kort, fdtterna korsas, framre fotspetsen eller knat instvrides, hufvudet ur linien. Det vanligaste felet vid liggande stdtar i utfall ar, att bakre axeln ej hslles ordrlig. Forsta Afdelningen. Om Vdrjan. Inledning D5 vapen finnas, m3ste det afven gifvas reglor, huru de, s5 val till anfall som fdrsvar, andamslsenligt ma anvandas; reglor grundade sa val ps menniskokroppens mekanism och geometriska konstruktion, som p sjelfva vapnens, med vilkor att desse ej aro i nagot stridigt fdrhsllande till hvarandra. I folje haraf komma de kroppens stallningar, som grundade p5 ofvannamnde vilkor, aro antagne s&som andamslsenligast, att fdrst blifva amnet fdr uppmarksamheten, hvarefter de tillamp-

258 686 ningar och fdrsndringar, som vid de olika vapnen darmed Ofverensstamma, skola framstallas. D vi ej kunna bestamma den terrain, p5 hvilken vi mojligen komma att strida, och vi ssledes maste gora oss deraf ss oberoende som mojligt, intaga vi en stallning, hvarigenom dessa sv&righeter lattast ofvervinnas: nemligen den vi kalla Gard.*) I gardstaliningen ar afst5ndet mellan benen ungefar tvenne fitters langd, emedan delta vanligen ar motsvarande axlames bredd, som ar det ratta afstandet, emedan desse aro de yttersta periferiska punkterna af kroppen, hvilken, for all erhslla en fast och saker stallning, masle hafva en mot dess utstrackning svarande bas. Kroppstyngden hvilar p det bakre eller det fran fienden vanda benet, som med bajdt kna emottager denna tyngd vid intagandet af gardstaliningen; det framre benets fot i rat vinkel mot den bakre ar ps ofvannamnde afstsnd alldeles ledig, s val till utfall, som marschoch appell, hvilka rorelser framdeles komma alt beskrifvas. Bakre axeln vrides fr5n fienden f(jr att ftfrminska min skott-tafla; framre armen, som ftfrer vapnet, upplyftad med 5amma bdjning, som den vanligen har, narden ar naturligt nedhangande vid sidan; handen, som fattat vapnet vid kafveln med tummen, pekfingret och de andra fingrarne, som stfld fdr denna fattning, stannar i htfjd med den punkt, som svarar mot maggropen, eller tre turn under h(jgra brostvartan; och ar denna punkt sjelfva centrum for anfallstaflan, hvarfore denna gard kallas central-gard, d ater den allmdnna definitionen pa gard ar en sadan stallning, hvarifrsn jag med lika latthet utg r till alia rorelser, h. v. b5de till anfall och fdrsvar.*) *) Ehuru vapnet bor foras sa val med hoger som venster arm, dels emedan, om den ena af dem blir satt ur stridbart skick, den andra matte knnna fdretrada dess stalle; dels och for att undvika ensidighet, da vapenofningen betraktas s som utvecklingsmedel; har jag dock, till lattande i beskrifningen antagit den hogra armeu sasom agerande, forntsiittande att tillanipningen deraf till den venstra, ej skall mota n&gra svarigheter; afvensom jag af sistnarande skal forst g&r till beskrifvandet af varjans forande. ) UtgiB Anm. Det tyckes vara en besynnerlig glomska, att har intet namnes om handent eg en stallning i ccntralgarden, nemligen fullt supinerad )>med knogarne

259 687 Alt armen innehar den ofvan foreskrifna bfljningen, ar nddvandigt, emedan. om den skulle vara strsckt, rorelserna dels skulle blifva stela, dels ock emedan man snarare skulle trottna. Yore den Ster mera btfjd, forlorade jag tid vid strackningen af armen, afvensom jag m ste, for att vara skyddad vid parerandet, gflra en storre periferisk rorelse. Alt fattningen af vapnet ej sker ss att tummen och pekfingret stodjas mot parerpl&ten, m ste noga iakttagas, hufvudsakligast emedan vid ett anfall pa klingan s som Battuta eller Bris6, man uu om svsrigheten att hslla fast, afven erfar betydlig sm^rta och sprangning i fmgrarne, afvensom man saknar smidighet och ledighet i handlofven. Bakre armen ar upplyftad ss, att ofver- och underarmen bilda rat vinkel mot hvarandra. Ofverarmen i linie (?) med samma del af den framre, samt bakre handens fingrar och handlofve i linie (?) med underarmen. Denna arm ar s - lunda upplyftad, dels fdr att vara tillreds till handparader, dels hufvudsakligast for att motvaga vapnets tyngd, samt s&lunda bringa kroppen i jemnvigt det ar, enhet med sig sjelf. Hufvudets stallning ar med full front mot fienden, utan stelhet eller snedhet. De medel, jag har att antingen narma eller aflagsna mig frsn min fiende, aro antingen utfall, vanlig marsch fram t (rattningsmarsch) passader samt retrattutfall och vanlig marsch tillbaka. Ett utfall antingen fram&t eller tillbaka btjr ej ske fdrr, an stridsarmen blifvit fullt strackt. Armen btfr i denna stall ning vara lodratt mot bslen, dels fdr att hinna langst, dels ock for att vara i f8rm ga att yttra den hogsta kraft, och jemte vapnet, hvars spets rigtas p5 medelpunkten af fiendens anfallstafla, intaga linien, det ar kortaste vagen mellan mig och min fiende. upp&t och handryggeu necl t»> sasom i primstrackning; i motsatt till bade»terz» laget med pronerad hand, och till andra»lageu» som afse att framkalla en visa stot. Samma ofullstandighet traffas, i en annan haudskrift om samma amne.

260 668 Denna rigtnings-rorelse ar f(5r faktaren af lika mycken vigt som fdr skytten en saker syflning till ett m I, fdr alt kanna traffa del; mer och mindre tffning verka i bada fallen att inskranka tids-momenterna, sa i ena, som andra afseendet. Utfallet verkstalles medelst ett ofverflyttande af tyngdpunkten p det framre benet, som framflyttas s& l ngt, att dess undre del blir paralell med det bakre benet, som emellertid blifvit strackt. Det geometriska f(5rh llandet af afstsndet emellan benen i gard-stallningen och i utfallet ar som 2 till 3; d. v. s. nar afstsndet mellan benen i garden ar tvenne fdtters langd, ar det i utfallet trenne. Hdgra foten och dfverbdjda knaet afvensom venstra axeln ligga nastan i samma lodlinie mot marken. Den halfrata lutningsvinkeln och benens paralellism aro utfallets bestamningar. Hela den bakre sidan i linie med motsvarande ben, och halen val fixerad mot marken sssom utgangspunkt fdr rdrelsen; samt venstra armen, som under utfallet utstrackes med det flata af handen mot marken, nastan i samma linie paralell (?) med framre armen. Afven i denna stallning ar den att anse sasom en motvigt till den hafstsng, som bildas af stridsarmen, vapnet och den dfverlutade kroppen, hufvudets stallning blir ofdrandradt densamma som i garden. Denna atertages genom dfverflyttandet af tyngdpunkten pa det bakre benet, hvars kna bdjes, och 3ter mottager kroppens tyngd. Det framre benet aterflyttas p5 fdrr beskrifvet afst&nd Mn den bakre foten; och bakre armen atertager me delst en hastig rdrelse sin stallning i garden. Har agerar af ven denna arm (genom uppbdjningens hastighet) sasom en vasentelig drif-fjeder vid uppresningen, betraktad sasom motsva rande eller tillintetgdrande den fdrr namde hafstangen af stridsarmen jemte vapnet. Marscher fram och lillbaka aro egentligen att betrakta s som fdrberedelser till anfall. Denna regulator begagnas bade i avancerande och retrograda rdrelser, och har denna benamning, emedan den afven anvandes till rdltning fdr att jemka afstdndei de stridande emellan, d nagon mindre rubbning uppst tt.

261 689 Passaderi begagnas endast vid narmande mot fienden. Den svarar i rummet ungefer mot en enkel marsch framst och utfall. Man vinner saledes genom den tid, da man nemligen gtfr en rdrelse i.stallet Ib'r tvenne; den begagnas ssrdeles, da fienden g r undan, afvensom all marsch till forberedande af anfall, fast mera direct. Den verkstalles p5 fdljande satt: 4:o under det att kroppstyngden Ofverflyttas p5 det framre benet, framflytlas det andra med foten i halfrat vinkel och klacken i jemnhojd med hdgra t n, (p5 hvilken denna fot emedlertid roterat 45 med klacken inat) bada knana nastan raka, kroppstyngden hvilande ps venstra (?) benet. 2:o Framflytlas htfgra foten tvenne fotters langd frsn den venstra, hvars klack roteras (?), in samt benen Stertaga den bojning, som ftfr garden ar fdreskrifven. I fdrsta tempo maste iakttagas dessulom, att ej framvrida den bakre axeln, hvilket fel undvikes, om man val fixerar hofterna; i andra tempo markes att val samla kroppen, hvilket vinnes genom kroppstyngdens vederbdrliga (jfverflyttande, eller rattare intagande pa bakre benet, samt en fast concentration af benens rdrelser med utspanning af knana. Relraile-utfall (hdger tillbaka, venster fall ut!) svarar i rummet ungefar mot en enkel marsch tillbaka samt utfall fram&t. Samma fordel, som med passaden vinnes i avancerande mot fienden, ager jag under retirerande genom delta slags utfall, vinst af tid, sa vida en rdrelse ar mindre an tvenne. Det verkstalles i tvenne tempo: 1 :o) framre folen tillbakaflyttas ungefar en fots langd, och emottager kroppens lyngd, hvarunder med vapnet verkstalles den rorelse, som klingornas dmsesidiga lage fdranleder (hvarom langre fram), kroppen val tillbakadragen, b&da knana nsgot bdjda. 2:o tillbakafdres det bakre benet s2i ISngt, att det blir parallelt med nedra delen af det framre, och kroppen dfverlutas pi det framre benet. Verkstalles rdrelsen frsn utfall, ar det blott skillnad med bakre handen, som af fdrutnamnde skal msste i fdrsta tempo intaga den stallning, som den innnehar i gard, och i andra tempo Stertaga den stallning, som den ager under utfall. Ling. Ill. 44

262 690 Innan vi g vidare, och d5 jag nu scjkt beskrifva de rdrelser, der kroppen ar den egentligen verkande, torde i ftirbigaende nagra ord om det hufvudsakligaste, hvarigenom andra faktlheorier, ifr3n denna afviker, fa framstallas. Fran axiomet ell ar e//, som utg(5r basen till hvarje ratt genomtankt vapenlara, hvars anvsndande utvecklar sig an mera uti tid och rum. sssom vilkor for alia rorelseformers berakning, skilja eller fela de i foljande stycken: Derigenom att de under garden lata tyngdpunkten falla mellan bada benen; att de ej I5ta stridsarmen bilda rat vinkel mot balen, utan lata den vara mera upplyftad, afvikande fr n den sanningen, att ej mer an en rat linie kan pa samma tid \ligga mellan bada de samma punkterna; att de vid angrepp ga ur linien, bade St bdger och venster sida, hvarigenom armen far en viss rigtning, och vapnet en annan, da saledes enheten forloras; att de tillata sig flera anfallspunkter pa fienden^ hvilket tyckes vara ganska konsequent till den regel/ som tillater dem utgs fr n flera punkter fdr att anfalla. Hvad 5ter hos oss begreppet om anfall och fdrsvar ang5r, ss Ur det ej mer an elt, d. a., anfall och forsvar sammansatta. Om Angreppet i Enligt hvad fo'rr blifvit yttradt, hslles varjan af tummen och pekfingret, med tillhjelp af de.andra fingrarna som stdd. Yi vilja nu yttra n gra ord om sjelfva vapnets bestsndsdelar och konstruktion. Det best3r af faste och klinga, det fdrra ar sammansatt af plat, bygel och kafvel, omkring hvilken fattningen sker, ds plsten och bygeln aro sasom skyddsmedel fdr handen. Klingan delas 5ter hufvudsakligast i tvenne delar: Hela styrkan, och Hela svagan, eller forsvarsdelen och anfallsdelen, och sssom underafdelningar plagar man antaga halfva styrkan och halfva svagan.

263 694 Hela styrkan Sr pi elt val monteradt vapen den del af klingan, som ligger raellan fclstet och vapnets tyngdpunkt ; hela svagan bestar sf den terstsende delen till spetsen. Hela styrkan delad midt itu anger halfva styrkan, mellan fastet och denna delningspunkt; afvensom halfva svagan: mellan vapnets tyngdpunkt och den punkt, der midten af hela svagap infaller. Detta i korthet om iqdelningen af sjelfva vapnet. Nu vjlja vi bestamma det ajatand, som ar erforderligt fo'r att medelst utfall ps stallet, dels Sga tillr^ckligt utrymme fdr mina rflrelser med vapnet, dels ock f(5r att kunna gifva en stcjt, som genomtriinger fienden, hyilket afstsnd nemligen innehafves, d5 klingorna ungefar pa midden skara hvarandra. Det skydd, jag sdker under mitt vapen, kallas betackning, och ftfrestalles i form af en tfiangel, som bildas af min arm tillsammans med den del af mitt vapen, som ar belagen emellan mig och mjn fiendes klinga, sasom ena sidan; vidare af den del af fiendens vapen, som ligger mellan mig och mtyt eget sssom den andra sidan, samt af den imaginaira baslinien pa min kropp, som utgdr tredje sidan till den triangel, hvilken jemte denne bildas af de tvenne ftirr bemalta sidorna eller af den del af min kropp, som ar emellan utgangspupkten for min rdrelse och den punkt, hvarest fiendens spets utftfrd skulle trafta min kropp, Denna sida utgor basen uti triapgeln; en stor del af den faller utom min kropp, om jag parerar fiendens apfajl, eller pm fienden ej igkttgger gamling (centralitet) uti sin rtfrelse och ar jag i samma msn skyddad som jag fdrstorar d^n jpiaginaira baslinien, spm faller pa min kropp, dock s3 att jag alltid sjelf inskranker mig inom gransen af min muskelkraft och (ej?) viker ur linien. t Att iklingans bredd ipa <depna.betacknipg har stort inflytsinde ar naturligt.,, > h Pet gifve$,tvepne s&tt ptt fdrdka sin betackning. 4:mo derigenom att jag flyttar, fram mitt vapen p& fiendens, dsjag fdrsjlorar sidan a.min egen.triangel, oqh gdr ssledes basen pa mig stdrre. 2:o Derigenom att jag fdrstorar vinkeln, dkar jag ock basen p& mig sjelf. genom handens omvridning, afvensom genona handledsvinkelns fdrandring.

264 692 Alt anfallet och ftfrsvaret till sin natur Sr blott ett, ar ofvanfore sagdt; men sssom mekaniska yttringar maste de sonderfalla i tid och rum. Anfallet g r i rata linien, och fdregar paraden eller forsvaret, ds delta i anseende till rummet g r i diagonalen, samt i anseende till tiden foljer efter anfallet. Da s&ledes ingen afbtjjning kan uppsta, fdrr an ett anfall foregatt, vill jag fdrst soka genomga alia de olika salt, hvarmedelst man kan anfalla sin fiende, hvarefter skall framstallas de medel, som erfarenhet och reglor, grundade pa redan kanda forhallanden, gifva oss, alt anlingen tillintetgora eller motverka dessa anfallsrdrelser. Afbojningen m da anses anlingen sssom medgaende eller molverkande kraft. Egentligen gifves det blott tvenne satt att anfalla sin fi ende. 4:0 Att anfalla bans kropp. 2:o Att anfalla bans vapen. Det forra ar saledes ett om'edelbart, och det sednare medelbart anfall, beroende i bada handelserna af Idget af fiendens vapen. Det omedelbara anfallet anvsndes, da bans siallning ar sadan, att mig lemnas tillfalle att under det skydd, som hvarje angrepp i sig sjelf bdr aga, omedelbart anfalla bans kropp, utan alt angripa bans vapen. De medel, jag hartill bar att anvanda, aro visserligen afven beroende af vapnens lagen inbdrdes, hvilka kunna uppfaltas i fdljande olika stcillningar: hdgt eller lagt inom d. a. till venster (Quartsidan) samt hdgt eller lagt utom d. a. lill hdger (Tertz-sidan*). De rdrelser som i fdljd af dessa olika fdrbsllanden kunna uppkomma aro: 4:o Ofver fastet d. v. s. hdgt sa val utom som inom: Primer (eller raka slotar) inom eller utom; Degagemenler och Coupeer (Spetsflyltningar) samt sammansatlningar deraf. Ofvanfdre har blifvit yttrat, alt alia rorelser till angrepp aro beroende af min fiendes IcJge sa t. ex. sidles prime eller rak stdt dfver ftslet, da fienden med nagot sankt hand ej ligger beiackt t den sidan, hvaresl jag har mitt vapen: medelst strackning af armen och handleden, sa att armen jemte vap- *) Med hdgt lage inenas min klinga kligande ofver fiendens ^plat och bygel. Lagt kallas det, nar min kliuga ligger nnder desamma. I bada fallen bor min klinga latt (?) berora dessa punkter, s& vida han fdrer vapnet ratt.

265 693 net med spetsen ngtad mot anfallstaflans midt (tre turn under br(5stv rtan pa den t fienden vsnda sidan) bilda en vinkelrat linie mot.min egen kropp. Sedan denna rigtningsrtirelse fdregstt, btfr utfallet ske med storsta kraft, ftir att inskrsnka de tidsmomenter, under hvilka elt angrepp med utfall ar verksamt;ty ju stdrre kraft, ju storre hastighet p samma tid. Ett angrepp medelst utfall yttrar sig i anseende till tiden un der de tidsmomenter, fr n hvilket ftfrsta, da spetsen af mitt vapen traftar fienden till det, d5 den frsmre foten traffar marken. Detta intraffar naturligtvis endast vid ett lyckadt anfall. Alia sttitar eller rattare alia omedelbara angrepp, aro i sjelfva verket ej annat an primer, da neml. de rdrelser fdregstt, hvarefter de fstt sin benamning, s5 t. ex. verkstalles ett degagement p5 det sattet, att jag medelst en riirelse med handleden fdrflyttar min klinga fr n ena till andra sidan af fiendens, d jag sdker att genom nddig inskrankning gdra rorelsen sa fast samlad som mdjligt, och fdljer sa nara min motstsndares klinga, som ulan tryckning derps kan 13ta sig gdra, da strackning eller intagande af linien efterfdljer. Degagementer begagnas ssiedes bade fran quart- och tertz-sidan. Ligger fienden betackt pa den sidan, der mitt vapen ar, anvander jog ett degagement; fdr att fdrflytta mig till den sidan, hvarest ban ger blotta eller dppning. Om fienden parerar, el ler om jag kan narra min fiende att eftertaga denna rdrelse; stdtes annu ett degagement der, den genom afbdjningen erhsllna blottan tillster det. Det fdrsta degagementet kdlas d en Fint.*) Couple verkstalles, efter samma grunder som degagementer, med handleden. Skillnaden mellan coupee och dega gement, ar att man i det fdrra flyttar spetsen o/ver fiendens spets. Denna stdt anvandes, ds fienden ligger med l5g hand och hdg spets. Fdr dfrigt galler har detsamma som vid *) Fint eller blindstot Icallas i allmanhet hvarje rorelse, som gores for att leda min fiendes nppmarksamhet St ett annat h ll, an der jag egentligen vill angripa honom. Spetsen bor deri rigtas mot anfallspunkten. Ben enda skillnad mot ett verkligt angrepp ar i armens strackning, hvilken nu ej bor verkstallas, emedan en stelhet i den foljande rorelsen derigenom sknlle uppkomma. Appell En rorelse eller stampning med den framre foten anvandes afven 10m fint eller snarare for att St en fint-rdrelse oka fiendens uppmarksumhet.

266 694 degagementer, d& de om finter anvandas: den rorelse som bflr fdlja spetsflyttningen, m5ste naturligtvis, ratta sig efter laget af min fiendes klinga i paraden i fall ban neml. gtfr denna rdrelse innan utfallet, da jag i stallet kan begagna sjelfva utfallet som fint for en liggande stch, hvarom langrefram. 2:o Under fastet eller lagt, aro: lag Quart eller lag Tertz (med ett gemensamt namn prime) samt Secund de, stmar som kunna anvandas. Lag prime anvandes, da min fiende antingen ligger bdgt bade med hand och spets, eller da man genom fdregaende angrepp funnit, att fienden parerar med for bdg band i och spets. Denna stdt begagnas bade frjn quartoch tertz-sidan, och skiljer sig endast fran den vanliga primen genom att den gar under fastet. Likval om man ligger pa fiendens yttre sida d. a. p tertz-sidan, och vill angripa under fastet; anvandes med mera fdrdel seeund, emedan man da kan inskranka rdrelsen mera,afvensom man (genom?) handleds-vinkelns ftjrandring ager mera skydd. Den egenteliga skillnaden emellan secunden och primen ar att naglarne i den fdrra vandas fullt nedstj da de uti primen vandas likasom uti garden, uppat, afvensom att secunden endast stdtes fr2n tertz-sidan, da primen anvandes sa fr n denna som fran insidan. Strackningen af armen (intraffar?) uhder handledens vridning till intagande af secund-stallningen, da vapnet lemnar sin stallning af gard och intager linien emellan min fiende och mig. I stallet att, da ett angrepp misslyckas, resa sig i gard, hafva vi liggande stotar, d. v. si ssdana, som ske efter utfall*) Dessa motsvara saledes ett angrepp med utfall, med deft skillnad att man genom den (dem.?) vinner tid. Handen ager i dessa stdtar, afvensom vid alia angrepp endast tvenne *) Som genom ett utfall jag slater inpa fienden, och foljagtligen intager rummet; men. medelst hastighetea i hans parad, han behsller tiden (tempo) emot mig, ss uppstar en likstammighet emellan vart forhallande till hvarandra. Om jag nu strax satter mig i gard, opphafver jag denna likstammighet; tyjag jlterger honom rummet. Han har saledes bade tid och rum. Denna ofirervigt gor att han med latthet angriper mig gepom en efterstot (Ripost). For att forekomma detta, maste jag antingen stika vinpa tiden medelst ett angrepp efter mitt utfall (liggande slot) eller ocksa medelst battnter p& hans klinga satta den ur linien, medan jag reser mig opp, och dessmedelst soka vinna tiden, da jag a- terger det genom utfallet vunna rummet.

267 695 vhsenteliga stallningar nemligen antingen i prime, (den ras, beroendo af fiendens parad, antingen g& (Jfver eller under festet), och secund. Skillnaden emellan delta angrepp och en st(jt med samtidigt utfall fotenad, Sr alt jag bar maste vinkla armen, dels fdr att f5 mitt genom fiendens afbtyning ur linien, bragta vapen, ater dit, dels ock for att f en kraft, som kan motsvara ett angrepp nled utfall. For att erhalla denna kraft msste uppvinklingen ske till rat vinkel; emedan stflrsta kraften yttrar sig i den. En liggande prime sasom sadan, fdljer p5 secund- eller quint-parad, men sasom lag-qvarl (under fi endens hand) p5 qvart-parad; den verkstalles i bada fallen medelst vinklande af armen, sk att rat vinkel bildas mellan Ofver- och underarmen. Armbagen val inat fastad i sanrtma lodrata plan med kroppen under utfallet, hvilkens stallning bdr orubbligen fdrblifva densamma, samt klingan i horisontalt lage mellan mig och min fiende. Derefter utstrackes armen med full concentration (utan sidorflrelse) for att ge kraft at stiiten. Liggande Secunden fdljer ps tertz- eller quinuparad, och verkstalles sa, att, under det handen vrides i sekundstallning, vinklas armbagen och handlofven i samma hdjd med axeln och rat vinkel mellan under- och dfverarmen, hvilken sednare ar i samma lodrata plan, hvari kroppen bdrvara, det vill saga i linien mellan mig och fienden. Ofverarmen bdr under utstrackningen vara ordrlig. De liggande stdtarnes sakerhet att traffa beror hufvudsakligast p5 att hslla kroppen och i synnerhet bakre axeln ordrlig under utfallstallningen, afvensohi deti ar en allman regel att afvexla mellan primer och secundei* som liggande stdtarj emedan man genom denna afvexling 'i Vinklarna vinner i. kraft. Orri fien den parerar ^-Pointe-Yolante eller med hdg spets och 13g hand, anvandes liggande Coupee, som verkstalles fenligt hvad fdrr derom ar yttradt, med den skillnad att armen nu tillika vinklas. Degagementer kunna ej som liggande stdtar ahvandas; emedan man d5 fdr mycket skulle blotta sig genom detta tillbakadragande af vapnet, fdr att fs det ps en annan sida af fien dens vapen. Emellertid bdra ej fdr msnga liggande stdtar anvandas under utfallsstallning; emedan man dels derigenom blottar

268 696 sig f(5r strsckning, dels utsatter sig for mycket fdr ripost vid uppresandet i garden, dels ock emedan angreppet blir mera ensidigt. Det medelbara anfallel: (da min fiendes vapen fdrst m5- ste angripas, fdr att sedermera kunna fullfolja angreppet mot honom sjelf) anvandes, da fienden Jigger sa betackt under sitt vapen eller i sa string cenlralgard att jag ej utan att sjelf blotta mig, eller blifva tagen pa striickning, kan gdra ett omedelbart angrepp, De rorelser, jag da bar att anvsnda, aro Baituter, Briseer, Couleer, och Forgader. Att Isget af min fiendes vapen afven vid delta anfallssatt bestsmmer, bvilka af dessa rorelser skola anvbndas, Sr en fdljd af fdrr angifna skdl. Battuterna Sro bade btjga ochlaga: bdga, sasom quart- och Tertz-battuter; laga sasom quint- och secund-battuter, och aro benamnda dels efter den sida, pa hvilken battutan sker, dels efter det olika laget af mitt vapen dervid. De tvenne fdregaende nemligen quart- och tertzbattuterna anvbndas, da fienden ligger i sitting gard, antingen sasom fdrberedande rdrelse, eller sasom ett medel, att fs dppning till ett anfall pa samma sida, hvarest battutan sker, eller ock, i fall fienden gflr tryckning mot denna sida, som fint, till anlingen ett eller flera degagementer eller coupeer etc., allt efter laget af bans vapen efter battulan samt bans stdrre eller mindre bensgenhet alt efterlaga finter. Alia baltuler ske fran min styrka till svagan ulat fiendens svaga till bans styrka, utan alt skilja mitt vapen frsn fiendens, ratt fit sidan med spetsen slulande i samma hdjd som i garden, efter fullandad quart-battula mot fiendens hdgra dga och efler tertz-battuta mot dess venstra dga; handen vrides, innan tertz-batlutan verkstalles (?), i terlz-stallning. (se vidare om afbdjningarne). Qvint- och secund-battula goras efter samma grander, antingen d5 fiendens klinga ligger med sankt spets, eller da jag genom ett falskt angrepp tvungit honom till denna siallning. De begagnas dock fdrdelagligast, afven som quart- och tertz-battuterna, ds jag efter ett af fienden afvbrjdt angrepp

269 697 nijdgas hastigt satta raig i sakerhet fdr ripost, (antingen som strlickning, eller som utfall) genom alt Sterga till gard Och beror anvsndandet af dessa battuter afven da, antingen pa fiendens sista afbojning eller bans ripost-rb'relser emot mig om hflg eller lag baltuta bdr anvandas. Croiseer (Flanconader^ och Briseer anvsndas endast nar fi endens klinga ligger horizontalt. Alia dessa rorelser verkstallas spiralformigl omkring fiendens klinga. Den egenteliga skillnaden mellan croiseen och flanconaden Sr, att den fdrra en dast kan ske fran quart-sidan med handen (jfvergaende till secund-stallning eller med naglarne nedat, da den sednare verkstalles bade frsn quart- och tert-zsidan med handen i prime-stallning. Secunden Br saledes grundrdrelsen till den fdrra och primen till den sednare. Delta forhallande ar ock med secund- och quint-briseen. Den fdrra kan endast ske /ran qvart-sidan, och qvint-briseep endast fran tertz-sidan. Dessa tvanne rdrelser aro starka angrepp och anvandes b de som Desarmader, och fdr att saita fienden ur linien fdr att fa dppning, fdr att derpa gora ett omedelbart angrepp. Uti croiseen och flanconaden fdrenas bade det omedelbara och medelbara angreppet, fiendens vapen angripes val; dock detta angrepp ar omedelbart. Fiendens klinga tages fran svagan till styrkan af min fr5n svagan till styrkan. Uti briseen ar samma ftfrhallande, hvad vapenangreppet ang3r som i battuter. Den sldt, som efter briseen anvandes, beror nalurligtvis af det lage, som fiendens vapen innehar efter denna rdrelse; dock anvandas halst rorelser med handen i 'prime-slallning efter en secund-brisee, och tvertom efter en qvint-brisee. Spetsen bdr efter en brisee vara rigtad mot anfallstaflans centrum; emedan anfallsdelen af vapnet alltid bdr vara mellan mig och fienden i ett angrepp. Coulee ar en rdrelse, hvarigenom man soker att ulan fi endens vetskap med yttersta smidighet taga bans klinga, ds ban ligger i strang gard, antingen fdr att, sasom vid croi seen eller flanconaden, derigenom omedelbart anfalla honom, eller ock sssom en rdrelse fflrberedande ett omedelbart angrepp.

270 698 I sednare fallet Sir den alltid forenad med marsch. Da fienden t ex. ligger i full linie med spetsen rigtfed midt emellan mina 6gon, men handen nagot Icigre an i centrc\lgarden; angriper jag lindrigt medelst coulee bans vapen, antingen p5 qvart- eller tertz-sidan. Delta verkstalles pa del satt, alt under det jag med vanlig enkel marsch fram t niirmar mig fienden, g r jag under bans klinga, samt med smidighet och ledighet i handlofven, med min styrka ber(5r fiendens klinga fran spetsen, samt stannar med min spets mot fiendens venstra (?) dga om ahgreppet skett pa quart-sidan, samt mot bans hogra Oga och med handen vriden i tertz om angreppet skelt pa denna sida. Min stallning ar s ledes i fdrra fallet i full quart- och sednare i full tertz-parade. Sedan jag s5- ledes taget rummet af fienden, eller fatt Oppning, stther jag en staende 'prime (efter samma grund som den liggande det Ur blott hroppens olika stallning, som andrat bensmningen), el?er om fienden retirerar, genast faller ul pa honom med denna stot (armen maste naturligtvis da ftfrst strackas); eller begagnas denna som fint till den slot, som Sr afpassad efter det lage, fienden intar med sitt vapen under denna rtirelse bakat. Fienden kan afven, i fall att han med kansel och uppmarksamhet foljer mina angrepp, antingen vid ftfrsta beroringen af bans vapen, medelst ett a-tempo-anfall taga mig pa strackning, med eller utan degagement, eller ock blifva st&ende och parera, antingen med enkla eller bundna afbtijningar och dymedelst sdka motverka eller tillintetgora mitt angrepp. Jag kan d, som ofvan blifvit sagdt, antingen med staende sttftar, (afvexlande secund och prime) allt efter klingornas lage inbdrdes och foregsende angrepp; (ty den regeln galler afven med stsende stotar, att omvexla med handens olika stallningar, dels emedan jag derigenom vinner i kraft till eflerfdljande stflt, dels ock emedan angreppet derigenom blir mindre ensidigt) eller ock, hvad battre ar, genom ett retraite-utfall (under samma fdrhallande som utfallet ratt fram, i fall han gsr tillbaka) satta mig i sakerhet for strackning/) *) Ilusar Ster fienden inpl mig, under forandring af sin klingas stallning eller under stark tryckning pa min, gor jag strax retraite-utfall; med forandring af min klingas lage med degagement, secund eller crois e.

271 699 Hvarje angrepp m3ste gtiras och fullfoljas med den storsta samlade kraft; ty derigenom vinncr jag den storsta haslighet, d^ v. s. man raaste soka Ofvervinna s mycket mojligt Sr sin egen massa; ty hvad lefvande kraft angsr, s,ja mindre massa (ju mer concentrerad kraft) ju storre haslighet. I allmanhet beror fullfoljandet af ett angrepp belt och hallet af min fiendes lage och de afbojningar, hvarmed han upptar mina stotar. Ett foregaende angrepp btjr alltid ligga till grdnd ftir ett efterfoljande, hanfordt till de parader, fienden gjort. Afvexlar fienden mycket med sina parader. sa att mina planer derigenom upphafvas, masto enkla angrepp mera anvandas. Tanke och handling btjra vara ett hos den verklige faktaren, hos hvilken den fullkomligt mekaniska yttringen endast aro representanter af den inre uppfattningen. Forgaden ar afven ett angrepp pa klingan, men som afven omedelbart gsr t anfallstaflan. Den verl^stalles St alia sidor, hogt och lagt, pa det satt, att jag p5 den sidan, der fienden ar betackt antingen uti afbojning eller gard, med min styrka tager (bestryker) bans klinga fr n spetsen. Armen bdr vid for^adens bdrjan vinklas och utstrackas under beroringen af fiendens klinga, hvarefter utfallet genast ftiljer. P5 delta satt skola quart- och terzparader forceras med handen i quartstallning, men quint- och secundparaden forceras med handen dfver i quint- och secundstallning. Om Afbojningar. Aldre faktare sade: att parera ar endast att tillintetgora fiendens handgrepp men enligt fdrr uppgifne skal, maste det erhslla en vidstracktare bemarkelse. Liksom uti hvarje angrepp ligger begreppet om forsvar och egen sakerhet, likass m8ste hvarje afbojning i sig innehslla ett angrepp. Delta blir d likval af samma natur som fdrsvaret uti ett angrepp, ome delbart. En markbar grans ar dock uppdragen mellan dessa b5da rdrelser, ds de som mekaniska yttringar betraktas; ty der yppar sig verkan i tid och rum. Anfallet fc5reg r afbojningen och ar en linierdrelse; afbojningen foljer efter anfallet och

272 700 g r i diagonalen. Den ftfrr namnde betsckningen, hvarps afven klingans bredd inverkar, maste genom handens omvridning eller flyttning i diagonalen eller handledsvinkelns fdrsndring uti afbojningen ytterligare fdrokas; och det ar hufvudsakligast delta skydd, som jag med denna rtirelse soker. Det anfall, som ligger i afbojningen, igenfinnes i sjelfva constructionen af rorelsen; derigenom att spetsen af vapnet alltid, antingen ar rigtad mot nagot af fiendens Ogon (hb'gt), eller (l^gt) anfallstaflans midt. I folje haraf finnes egenteligen endast fyra enkla afbfrjningar. tvenne Hdga, s som Quart- och Tertz-, och tvenne LSga, sasom Quint- och Secund-paraderne. Hartill komma de Bundna eller sammansatta: sasom Prime-paraden (fdrhangd Secund) eller Septiman och Octafven samt Contra-paraderne. Man kan saledes indela afbojningarne i enkla och sammansatla, savida man ej afven, och kanske ej oratt, vill hanfora a-teinpo-roivlser och strackningar till dem; d. v, s. da jag i stdllet for att endast parera, anfaller min fiende med strackning, om han ej innehar linie i sina angrepp, eller om han angriper, der, hvarest jag genom mitt lage ar skyddad eller s som omedelbart eller medelbart angrepp, i det jag tar initiativen; t. ex. da han gor ett degagement (med utfall?), gdr jag en strackning; eller da han marquerar en strackning, gdr jag ett coulee-utfall etc. etc, Genom de tvenne h(5ga afbojningarne skyddar jag mig for alia angrepp ofvan faslet, och genom de tvenne laga for alia under detsamma. Quart-paraden afvarjer da alia hdga angrepp pa insidan om vapnet. Spetsen stannar rigtad mot fiendens hogra tiga handen blir, vid gardstallningens fdrr beskrifna hojd, och fores nu endast sa mycket 3t quartsidan, tills den tangerar den plan, som p5 samma satt ber(5r (?) periferien af anfallstaflan. Tertz-paraden skyddar for angrepp St yttersidan och verkstalles endast genom en omvridning af handen, s att naglarna komma ned5t armens bojning och handens hdjd oforandradt desamma som i gardstallning, samt spetsen af vapnet rigtad mot fiendens venstra Oga; handens flyttning kommer har ej i frsga; emedan betackningen, som ofvan ar

273 701 sagdt, farokes genom handens vridning och handledsvinkelns fdrandring, hvartill far laggas klingans bredd. De 15ga: quint- och secund-paraderne afvsrja, enligt hvad ofvan blifvit yttradt, - alia laga angrepp, och verkstallas enligt samma grunder, som de htfga paraderna, med den skillnad alt spetsen nu bor vara rigtad mot anfallstaflans midt. Om man fran en quarl-parad sanker spetsen mot denna punkt, uppstar en quint-parad, samma forhshande, om man fr n en tertzparad sanker spetsen mot ofvannsmnde punkt, blir det en secund-parad. Detta ar blott angsende figuren af de laga afbdjningarne; och ftirstss naturligtvis, att afven de kunna verkstallas omedelbart fr n gardstallningen. Fdrut talas om benumningen eller indelningen af klingan, nemligen i anfalls och forsvarsdelen, hvilket temligen tydligt utvisar hvars och ens verkningskrets. Denna bensmning, grundad ps sh val sjelfva principen ftir denna theori, som pa mekaniska lagar, anser(?) ssledes angreppet bora afvbrjas med denna sednare del af klingan. Andre faktare, i synnerhet Fransoserne, g(5ra hvarje parad, fdrnamligast de h(5ga,som en balluta, fdr att f storre Oppning for riposten, hvilken synes hos dem vara det egenteligaste angreppet, Kan man afven rigtigt uppfanga fiendens klinga med battutan, ar denna regel ej att farkasta, om rorelsen gdres med tillracklig con centration och inskrankning inom muskelkraftens gransor i annat fall, gdr man troligen bast, och i synnerhet mot en fiende, som fintar mycket, att begagna de bundna afbtfjningarna. Prime-paraden eller FOrhangd secund upptar sasom enkel afbdjning alia angrepp och i synnerhet forgader, som gtiras fran tertz-sidan 3t insidan; den verkstalles medelst handsoch armleds-vinkels-forandring, med handen i secund-stallning fuppvinklad); och blir paraden fullandad af samma figur som en st&ende uppvinklad secund. SSsom sammansatt (dubblerad) upptar den alia stotar, och kallas da Septima ; handen nedf(5res da i quint-paraden f(3rst, for att uppfatta fiendens klinga, hvarefter armen och handen intaga ofvannamnda enkla primeparadstallning. Man ager d, fdr att ge ripost, endast att utstracka armen, eller ge en st&ende secund. Octaven upptar

274 702 angrepp p quart-sidan, med tvennesecund-parader, under hvilka fiendens klinga bindes, hvarefter handen uppvinklad, ger en st ende prime som ripost. Egenteligen b(ir p hvarje parad folja ripost, antingen staende, for alt skydda sig for liggando stotar, eller ock som utfall, da fienden reser sig i gard. Da en Doublee ej kan gdras utan att den parerande gdr conira-parader; eller den anfallande beror af den parerande, iir denna angreppsrdrelse ej fdrut anfdrd; dock ar grunden dertill qndast ett degagement; ty genom ivenne s dana rorelser med vapnet t samma sida uppstsr en doubblee. Det verkstalles b de fran quart- och tcrlz-sidan, och bensmnes quart- och tertz-doubblee. En quart-doubblee pareras med tvenne contraquarter, eller med en contra-quart och en enkel tertz. Likaledes pareras tertz-doubbleen med tvenne contra-tertzer eller med en contra-tertz och en enkel quart, allt efter som jag vill ISgga min fiendes klinga pa ena eller andra sidan af mitt vapen. Contra-parader, t. ex. contra-quart verkstalles (om fienden med tryckning vill tffvervaldiga, d. a. forcera terz-paraden) s3som ett degagement under handens och vapnets liige i quart-parad. P3 samma satt i tertz-paraden, men degagementet eller rsttare contra-tertzen verkstcllles med han den i terlz oforhndrad. I allmanhet galler att afvexla med enkla och bundna parader, for att upphafva fiendens anfallsplaner; Hfvensom, att da man vill endast g& forsvarsvis till vsga, och endast begagna ripost eller strsckning sasom an grepp, sjelf genom sitt lage kunna berakna eller vara saker om hvar, eller ps hvilken sida fienden kan angripa, afvensom hans fara i fall han angriper, der han ej bar blotta. LSter man genom fiendens finter narra sig, uppstar naturligtvis ett annat forhallande. Nu 3terst3 endast nsgra ord om sattet att leda en nybdrjare och gifva lektion: Innan vapnet sattes honom i handen, bflr han ofvas i benens forande och kroppstyngdens flfverflyttande under marsch, s3 val framst som tillbaka, samt appeller *). *) Utg:s anm. Denna Minledninga om varjan foljes har af en ofallbordad *kommando och dfningstabell.v Deri forekommande kommando-ord aro: Fram&t

275 Sedan man (5fverg r till rorelser med vapen, bdr man noga lillse, att armen alltid Mr strsckt innan utfallet, afvensom' vid liggande statar att kroppen ar ororlig. Dock bb'ra dessa (?) rtjrelser fdrst flfvas staende. Derefter genomg s rorelser med vapnet och utfall mot lararen t. ex. Man bdr, d& man ger lection, iifven vara noga uppmbrksam p s& val sin egen staining med kroppen som med vap net, att man ligger, eller ger blolta, for de statar, man kommenderar. Sedan later man eleven gora passader och retraite-utfnll derefter (jfvas doubbleer, for alt fs smidighet i handlofven, samt sist couleer. Emellanat btjr eleven f parera, hvarvid bor tillses att kroppsstallningen Llir of(3rcindrad densamma, att den venstra axeln saledes ej framvrides, att htigra foten ej lyftes frsn marken, hvilket vanligen bander, da kroppen kastas tillbaka for att undvika stolen att hufvudet och tigonen alltid bibeh&lla lugn, samt slutligen att det ar mera med kansel, an med Ogonen, han skall folja fiendens angrepp. Sedan nsgon fardighet i dessa delar ar vunnen, far han bfirja att ripostera. Derefter ger man honom contra-lectioner och lectioner a-tempo. (bak&t) enhel (dubtel, tredulbtl) marsch! d. a. rattniog, En (tva) appell! Sta sttdchl [prime, secund), Gard! Sta slrdclc! Fall utl GardI Liggande prime [secund) ettl Slot ut tu! Secund (prime) passad eit! tu! Framat prime, secund strdck, prime fall ut, ettl tu! tre! Salut (i fyra tempo) m. m. Den eukla marschen raknas i borjan med tvenne tempo {Ettl Tu!), sedan med ett enda sammansatt tempo: Ett tu! liksom b gstegens m. m«tempos, i borjan ofvade Ungsamt, sedan sammanslas till storsta mojliga hastighet, uttryckt pa liknande satt. i ' For cifrigt synes denna inledning i nagra fall afvika bade Mn Bajonett-Reglementet af 1836 och fr&n den vanliga uppfattningen af L:s method. Den s. k. passaden afviker tydligt fran Baj.-Regl, mom 64 o. f., Jfr. nedan om sabeln. Yapnets indelniog upptager flera gransor an Gymnastikens Allmanna Grander, Spetsens rigtning i»coul^e», isga afbojningar och "briseer" synas afvika fran de bestammelser, som vanligen tillskrifvas L.; Stminstone afviker»sekundparadens«rigtning fran Baj.Regl. mom. 157, hvilket antingen beror pa vapnets olikhct eller pa svsrigheten att kort och tydjigt bestamma rigtpunkien; sasom synes af forf:s forsok till topiskt indela menniskokroppens yta, Jfr. Gymn. Grund. Man h&r dock iifven anmarkt att Baj.Regha teckningar framstalla spetsenigard och hog-afbojning nsgot hogre iin foreskriften bjuder: rigtad mot fiendens oga, sftledcs iisgot lagre an detsamma? Anmarkningsviirdt ar iifven utelemnandet har af vissa mindre begagnade ofningar sssom»passade-iufall» d. ii. halfpassad med utjall (i 2:dra tempo), vexclsidiga vdndutfall (ombyte af ntfall-stallning i linien Mn stallet genora. xotering omkring friimre (bakre) hiilen) o, s. v.: afvensom det ov&rd&de spr&ket rojer ett ofullbordadt utkast.

276 704 Andra Afdelningen. Om Sabeln. Forsta Underafdelningen. Sabelfaktning till fots. Inledning Den vasenteligaste skillnaden emellan Varjan och Sabeln ar, att da den 'forra yttrar sig i linien eller anfallstaflans medelpunkt, den sednare yttrar sig i dess periferi. Man m5 dock ej tro att sabeln ej bar nagon linie (eller skydd). Skillnaden ar blott att denna linie bar ar imaginaire, och igenfinnes i den linie, som gaende genom vapnets axel eller tyngdpunkt antages ligga mellan mig och min fiende. Da delta vapen angriper periferien af anfallstaflan, och s5- ledes yttrar sig utifran och in t 7 ager det i sjeifva verket en sttfrre verkningskrets an vsrjan, hvilken ej har mer an halfva diametern af anfallstaflan, hvarifr n andock msste afdragas, hvad som af detta afstsnd fdrminskas af klingans bredd jemte handledsvinkeln. Den verkliga anfallstaflan inskranker sig dock vid detta vapen inom sarama gransor, som vid varjan, neml. det (bake?) af kroppen, som ligger mellan de planer, som kunna antagas gs igenom maggropen och flgonbenets htfjd. Detta for horisontela angrepp; de lodrata komma naturligtvis i detta fall ej i berakning. Kroppens stallning och rorelser s val ps stallet som till forberedande af anfall aro alldeles ofverensstammande med dem, som vid varjans fo'rande aro fdreskrifne. Den vasenteligaste skillnaden ar att passader btfra nyttjas ss val i rorelse mo/, som fran fienden, da de uti varjan endast, i fdrra fallet anvandas. Desse sednare verkstalles efter samma grander, som de mot fienden ftirut beskrifna, nemligen p5 det satt att hdgra foten *) flyttas bakom den venstra, pa hvars t5 klacken roteras *) Till lattande af beskrifningen ar har, likasora uti beskrifaandet af varjans rorelser, hogra handen antagen sasom verkande, till skal for hvilket hanvises till de grnudsatser, som forst aro lemnade, afvensom fdrofvannamde orsak och for att undvika upprepande af samma grundsutser, hvilka naturligtvis for all strid

277 705 in t sa att rmt vinkel alltid bibehslles mellan fdtterna, och kroppstyngden tffverflyttas (?) pa det hogra benet, knsna nastan raka. I andra tempo flyltas det venstra benet pa sitt bestamda afst nd frsn det ho'gra, och emottager kroppens tyngd. Med hvarje sadan passad teljer alltid en eller tvenne rdrelser med vapnet, till angrepp eller fdrsvar. DerfOr kan afven det ena tempo anviindas ensaml i forbindelse med an grepp eller derfdrutan; och verkstalles da efter lika grunder fram t eller tillbaka; likas det andra tempo ensamt. De be-* nsmnas ds half passad (halft, helt, framat, tillbaka hugg!) Garden ar med afseende pa vapnens olika construction densamma som uti varjan. D5 man vid den sednare ligger i anfallstaflans midt, s som den punkt, hvilken man fdretradesvis sdker att skydda, m ste man har lag.^a sig i periferien, hvilken har motsvarar (?) denna punkt. Garden blir ssledes antingen tertz- eller quartgard. Den vanligaste garden ar likval med handens lage i tertz. Benamningen af quart och tertz afvensom begreppet deraf aro synonyma med dem, som vid theorien om varjan aro beskrifna. Utom den har ofvanbeskrifna skillnaden uti garden vid varjan och sabeln uppstar afven en annan, neml. att venstra handens och armens stallning aro i ett annat ftfrhallande. Den fasthaller har namligen baljan, (fattad p dfversta halften af densamma) vid venstra hoften; den langre terst ende delen deraf snedt bak t utstsende, f(jr att motsvara de rdrelser, hvilka uti varjan sssom en vasendtlig driffjader verka till hastighet och concentricitet ss val vid ett angrepp, som vid sattandet uti gard. Annu ett skal kan gifvas fdr denna han dens stallning, det nemligen att baljan msste, till undvikande af snarjning och hinder vid benens rdrelser och de volter i olika plan, hvilka fdretradesvis med detta vapen anvandas, m&ste vara desamma, likval med behorigt afseende pa olika vapens natur och constructioa har man sa val hittills som framdeles sokt att uppdraga en paralell mellan varjans och sabelns theorier. Ling. III. 45

278 706 h lles viil fast*). Fdr att folja samma ordning i uppstallningen, som iakttagits vid varjan, skola vi behandla sa anfallet som fdrsvaret serskildt. Om Angreppen. Dessa aro egenteligen icke andra an hugg med handen i Quart- eller; Tertz-slallning, sa val hdgt som lagt, d. a. ojver eller under fiendens hand. Da man ligger uti tertz-gard och hugger en quart, verkstalles rorelsen af handlofven, som alltid bdr fdra vapnet i sa inskrankta och concentriskt rundade rorelser som mdjligt (att ej fdrlora kraft) med armen fortfarande i samma bdjning som uti gard; under det att spetsen af vapnet beskrifver en periferie, hvars medelpunkt igenfmnes, uti vapnets axel, hvilken uti alia rdrelser med vap net bflr vara emellan mig och fienden sa lange som fotterna ej lemna faktplanet, d. a. for alia rdrelser i linien (?). Klingans lage ar s val under hugget, (?) som sedan det blifvit fullbordat fullt horizontelt; samt for att astadkomma den storsta kraft, eggen rigtad vinkelratt mot det foremal, som man stfker att traffa. Ett iertz-hugg verkstalles efter samma grunder at motsatt hall. D fienden alltid maste ligga i periferien, ehuru icke alltid skyddad at denna (?) sidan, ar naturligt att angreppet m ste vara beroende har, liksom uti varjforing, af fiendens olika lagen. Man kan antingen genom en fint soka att missleda fienden, och anfalla at samma sida, som denna (finten) blifvit gjord; beroende naturligtvis af det satt, hvaraf densamma af fienden upptages. Afven msste markas det satt, dels hvarpa fienden forer sitt vapen, dels huru han fdrer sin arm. 1 forra fallet, for alt (om han gflr sina rdrelser for vidlyftiga, eller han ej iakttager behdrig linie uti desamma,) kunna genom a-tempo-attaquer komma at bans arm; eller ock, (om han uti garden eller uti paraden har armen for mycket bdjd) rigta det omedelbara angreppet St delta h&ll. *) XJtg:s onm. Sasom bekant ar, inskrankes denna foreskrift till hoftfdstet ensamt vid vanlig undervisning (utan balja), nemligen for att undvika handens lage pa ryggen, hvilket lattare foranleder brostets sammantryckning under haftig faktning.

279 707 OfvannSmnde rtfrelser verkstallas ssval under utfall som med passader, da de i sednare fallet kallas staende angrepp % Vill man under ett utfall, utan alt resa sig i gard, fullfolja angreppet, anvsndas efter samma grunder som vid varjftfring liggande hugg antingen quart eller tertz. Ofvanbeskrifne rdrelser ske med full linie mellan faktaren och bans fiende; men, som delta vapen angriper periferien af anfallstaflan, kan ban med lika sakerhet anvjjnda rdrelser ur linien med kroppen f det vill saga i fdrandrade planforhallanden mellan sig och fienden. Dessa verkstallas bsde at quart- och tertz-sidan och benamnas: Quart ur linien och Teriz ur linien. Den fdrra med handen i quart-stallning verkstalles genom alt p5i venstra fotens klack rotera sa alt 45 vinkel bildas mot dess i garden ursprungliga linie, hvarjemte utfallet verkstalles efter samma grunder, som ofvan ar beskrifvet med hogra foten i vinkelrat (?) linie mot den venstra. Tertzen ur linien verkstalles p sadant salt, alt under det kroppstyngden ofverflyttas pa hogra benet, roteras htfgra foten, och utfallet sker med venstra benet, som i (ifverensstammelse med kroppens ofriga fdrhallande emottager kroppstyngden, och intager ett plan af 45 vinkel mot det, som i garden innehades. Fullfoljandet af ett ssdant angrepp beror afven af fiendens stallning efter densamma och de olika volt-rdrelser, som den kunnat ftfranleda honom att verkstalla. Sa kan man t. ex. gtjra liggande angrepp, eller ock tertaga Initial-stallningen, samt genom roteringar och egna volter saita sig i ett annat ftirhsllande till fienden, i fall att utijaktarens anfalls-plan skulle ing5 berakningen, att antingen fdrflytta sig till ett lampligare stalle, eller ock m handa belt och hsllet sdka intaga den plats, som fienden innehar. Af hvad ofvanfdre blifvit anfdrt, synes att angreppen kunna vara b&de 15ga och hdga; afven hafva blifvit namnda horizonlela och lodrala angrepp. De fdrra aro ofvan beskrifna, och innefattas ssval uti rdrelser i linien som ur linien. De sednare ter skola har beskrifvas, och aro egenteligen endast primer, ssval utom som inom; och de rigtas antingen St fiendens hufvud eller arm. De aro dock egenteligen att anse som &-tempo-rdrelser, s&ledes fdranledde dels

280 708 af nsgot fel hos fienden, dels genom nagon obehb'rig tryckning pa mitt vapen. SS t. ex., d klingorna ligga uti tertz-forhallande till hvarandra, och om fienden trycker pa klingan 5t denna sida, bor man go'ra en prim (in5t) inom, som verkstalles p5 det sattet, att man 13ter vapnet falla undan, under det att handen fores sa mycket at tertz-sidan, att vapnets axel under rorelsen alltid bibehalles i linien mellan mig och fienden, for att under rflrelsen Sga fullkomligt skydd; hvarefter man later vapnet med eggen uppst beskrifva en cirkelformig rdrelse under handledens vridning, sa att klingan sluteligen kommer i lodrstt lage, med eggen af densamma nedal. Pa samma salt primen ulom, som verkstalles antingen efter en prim inom, eller ock fran klingornas luge i quart efter den ofvanbeskrifne tryckningen at denna sida. Den verkstalles efter samma grunder, men blott med den skillnaden att under rorelsen vinklas armbagen n got och handen fores sa mycket at quart-sidan, att det forr beskrifne skyddet erhalles. SSsom a-tempo-r(5relser anvsindas de dels under volter at hoger eller venster, dels ock rigtade mot fiendens stridsarm under det man drager hdgra foten bakom den venstra, (halfpassad bakat) da man sjelf kastar sig ur fiendens porte, ehuru i stand att kunna atkomma bans arm. Delta om omedelbara angrepp. De medelbara ofverensstamma med de for varjan beskrifne, och &ro saledes battuter couler m. m. De forra verkstallas efter samma grunder, som med varjan. S31edes quart-battutan at quart-sidan foljande ryggen af fiendens klinga fr5n svagan till styrkan. Pa samma satt med tertz-battutan t tertz-sidan. Couleen sasom ett lindrigare angrepp pa vapnet ar bar afven alltid forenad med ett framtrangande mot fienden, (halst med passad); utan nagon annan afvikelse fran den motsvarande rorelsen med varja, an den, vapnets olika construction foranleder. SSledes bdr alltid ryggen af klingan foljas vid alia angrepp p5 vapnet t hvarefter de hugg anvandas. dels hvarigenom jag ager den hogsta kraft, dels det skydd, som hvarje angrepp msste i sig innebara.

281 709 Om Afbdjningar. Dessa Sro enkla eller sammansatta. De fdrra sasom quart- och tertz-paraderne. verkstallas* efter samma grunder som vsrjans; likval har med afseende pa att periferien ar den del af anfallstaflan, som forst angripes; alt s ledes, d5 afbojningen gdres s som en motverkande kraft, man m ste berakna Ofverensstammelserna emellan dessa krafter for att vara dfvertygad om dess motstandsftfrmaga, och ssiedes afbojningen goras ss mycket stdrre, som denna kraft m ste vara svarare att motverka, ds den yttrar sig i full rat vinkel mot det traffade f8rem let, an sasom for varjan blott strafvande uti linien mellan mig och fienden. Vapnets forh llande m5 likval alltid behdrigt afse det anfall, som hvarje fo'rsvar i sig bdr innehalla; det bdr saledes alltid vara mellan mig och fienden; armen, som fdr detsamma, bdr ej fdrandra den naturliga, eller i gar den fdreskrifne bdjningen. De sammansatta paraderne aro hog- eller lag-beldggningar forhangningar samt hog-quart och hog-terlz. De anvandas sssom beldggningar mot en fiende, som ej iakttager samling i sina rdrelser, d. v. s. anvander mera kraft, an att han kan vid ett misslyckat anfall bibehslia den stallning eller den linie, han msste innehafva, fdr att vara skyddad, eller ock i fall man ar fdrsedd med svagare vapen, eller har svagare arm an fienden. Hdg-belaggningar anvandas saledes under ofvannamnda fdrhsllanden fdr hdga horizontala angrepp och l g-belaggningar fdr de ISga. Hdg-belaggningarne aro fdr quart- och tertz-hugg i dfverensstammelse eller motsvarighet med varjans contra-parader, liksom lag-belaggningarne motsvara quint- och secund-dubbleerne med fdrenamnde vapen. Hdg-belaggningen fdr quart-hugg verkstalles p& det satt, att under det att hdger fot tillbakadrages och emottager kroppens tyngd och s ledes stannar i samma stallning som vid halfpassad bak t, bdjes hdger arm, sa att armb gen neddrages intill lifvet och klingan i quart-lage (med hdg spets) fdr att satta mig ur fiendens porte, och lemna honom tillfalle att fdrhugga sig; hvar-

282 710 efter jag, fdr att oka denna Cfverkraft Ster framflyttar htfgra foten samt vapnet med ett angrepp langs ut t ryggen af fiendens klinga, och saledes logger min kraft till bans egen att astadkomma den Ssyftade verkan; dels ock att vinna (Jppning for ett anfall pa fiendens arm eller kropp, eller om delta skulle misslyckas, atminstone harigenom soka att uttrotta honom. Hdgbelsggningen for tertzen verkstalles efter samma grunder och s ledes mot ett hog tertz-angrepp med handen i tertz-forhallande. Orsaken, hvarfo're i hog-belaggningar f(5r quart, handen antager quarl-stallning, men terz-stallning i belaggning for tertz, ar dels for att, i fall man ej nog hastigt kan kasta sig ur fiendens porte (med half eller helpassad bakatj egg ma traffa mot egg, och det bersknade skyddet icke fela, dels ock for att aga sa mycket storre kraft vid det angrepp pa fiendens vapen, som Ogonblickligen derpa verkstalles, dels af forenamnde skal, dels i fall fienden skulle hejda hugget, och s ledes ingen forhuggning uppsta, d denna belsggning blir sa mycket nodvsndigare, for att kunna aga nagon nytta af rorelsen betraktad sasom forberedande eget angrepp. Lag-belaggningar, hvars motsvarighet inom varjfaktning ofvan ar framlagd, anvandas mot laga horizontela angrepp, samt verkstallas p det satt att under hogra fotens och kroppens tillbakadragning pa forr beskrifne satt, motes hugget antingen med quart eller tertz, hvarefter min kraft i forra fallet omedelbart lagges till kraften i fiendens hugg, derigenom att paraden Ofvergar i en secund-bris e och i det sednare fallet genom en quint-brisee; hvarefter offensifven kan atertagasoch fullfoljas antingen med passader i prim eller horizontela an grepp med utfall. x Forhangningar anvandas egenteligast emot dem, som ej uti primer iakttaga linien, d. v. s. ej hugga den St hufvudet eller handen, utan snedt (?) at nagondera sidan. Dessa rorelser kunna ssiedes i delta fall icke anvandas forr, an man upptackt delta fel hos motstsndaren; men kunna afven till Ofning anvandas sssom parader for rorelser ur linien d. v. s. att mot(?) en prim inom(?), huggen for mycket at venster eller

283 741 mot tertz ur linien anvsndes htfger-fdrhangning, som verkstalles p3 det salt: att under det kroppstyngden dfverflyttas pa hogra benet, roteras 3t h(5ger pa htfgra fotens klack, och venstra kastas bakom det hogra, da roteringen blifvit verkstalld med 90 vinkel mot det plan, som ftirr innehades, hvarjemte vapnet falles och fsr hanga med spetsen nerat, nastan ofverlemnadt 3t sin egen tyngd, armen med samma bdjning som i garden niistan i samma horizontal-plan med axeln. Venster-ftfrhangning anv^lndes och verkstalles pa samma sm som den at hfjger. Efter dessa parader btir gemenligen f(5lja prim-hugg, rigtade antingen at fiendens arm eller hufvud. H(jg-quart och Hdg-tertz aro de egenteliga parader, genom hvilka fiendens prim-angrepp mottages, da enkla quartoch tertz-parader, hvilka afven kunna anvandas mot dylika angrepp lemna den forsvarande farre tillfallen att intaga den hastiga initiativ, som alltid btfr vara den omvexlande principen i hvarje strid. Ho'gquart verkstalles pa samma satt som lertzen ur linien, i hvad kroppens forhallande angar, vapnet ater sssom agande en belt olika bestammelse, m ste intaga den stallning, som kan lemna tillborligt skydd at den delen af kroppen, hvilken annu varande i linien, ar inom fiendens porte. Armen uppfdres saledes jemte vapnet, som man ISter falla bakst (?) med ryggen af kafveln mot tumhalan och eggen af klingan saledes uppat for att mdta fiendens, hvarjemte hela vapnet intar nara paralell stallning med hdgra sidan. Rat vinkel mellan ofver- och underarmen samt ofverarmen i samma hojd med axeln. Efter denna afbdjning b(5r genast folja en liggande tertz, hvilken till sin construction saledes blir en tertz ur linien, fastan ulfallet redan fdregstt. Atertagandet af garden eller fullfoljandet af angreppet beror naturligtvis har afven af den stallning, som fienden innehar. Hog-tertz verkstalles p5 samma satt som quart ur linien med samma afseende pa vapnets bestammelse sasom parerande; vapnet fsr afven rm falla med eggen uppat och handen ofdrandrad med kafveln i tumh5lan och klingan nara paralell med venstra sidan, hvarps efter samma grunder, som for hog-quart aro bestamda, har m&ste folja en tertz, (quart?) hvarefter full-

284 712 foljandet af angreppet eller Stergang till defensiven, enligt hvad ftfrr blifvit yttradt, beror af fiendens rdrelse. I sammanhang harmed torde yttras att s5 val hdgsom l g-belaggningar kunna anvsndas fran utfall sa v^l i linien som ur densamma. Fran utfall i linien verkstallas de p5 samma sstt och at samma rigtning som fran garden. Fran utfall ur linien ater, galler sasom en allman regel att roteringen till gard (eller halfpassad) i det nya faktplanet (? ) verkstalles af det ben, hvarps kroppstyngden hvilar under utfallet. I ofrigt sasom vilkor for beredelsen till ett vsntadt slikt angrepp maste fienden hafva gjort volt, eller satt sig i det planforhallande att jag, for att ter komma uti den liniara rigtningen mot honom, afven maste verkstalla en slik rorelse. Da grunderna for striden med delta vapen hufvudsakligast aro fotade pa dem, som Sro framstallde i theorien for striden med varja, fsr man i de punkter, der den har kan synas nsgot ofullstandig, hsnvisa till de motsvarande rorelser och grunderna derfor, som i ofvannbrnnde theori Bro adagalagde, afvensom med behdrigt afseende pa de benamningar, hvilka saval har ofvan forekommit, s som foljd af vapnets olikhet, afvensom fortgaende och sattet huru en lektion med det samma bor gifvas, hanvisa till de reglor, som vid varjans rorelselara blifvit framstallda. Andra Underafdelningen. Sabelfdklning till hast (rekryt-insiruktion). ] 06. Hufvudstycken vid undervisningen: 1. Till fots 2. PS tradhast. 3. Pa lefvande hast. 4:o Till fots. Karlens stdllning: dfverlifvet som till hast. Venstra handen hsues s som styrhanden till hast. Ben och fotter Stskiljda, samt fotterna paralella.

285 743 Sedan karlen intagit denna stallning, ISter man honom g(5ra Gevdr ut! med hogra handen, och dfvar honom i att p5 commando-ordet Skifta! kasta sabeln ifran hdgra till venstra och ifrsn venstra till hogra handen, samt att med den ifran sabeln lediga handen genast intaga styrhandens stallning; bdrandes skiftningen ske vid styrhandens stsndpunkt. Derefter beskrifver man for karlen huru huggen uttagas. Vid alia de hugg, der klingans liige 8r horizontelt, fdres han den nsgot uppat (hdgre Sn dess standpunkt vid pa-4a;e/-ffevdr) och utst ifrsn kroppen, allt med bibehallande af armens krdkning, sa att dfver- och underarmen bilda nsstan en rat vinkel och med armbagen nagot utvriden. Derefter uthugges hugget, genom handlofvens och underarmens kraftiga omvridning (?) samt armens utstrhckning. Vid huggena nedst (Prim) fdres arm och hand i samma stallning som vid de andra, utom att armbsgen fdrblifver vid kroppen; derefter later man sabeln beskrifva J cirkel med medelpunkten i handlofven (?) och fdrande sabeln tatt utmed armen, och just da hugget utlagges, utstracker man armen kraftigt. Huru lagt rdrelsen (hugget) ma stanna vid huggena nedat beror val af fiendens lage, dock bdr ej handen sjunka lagre an i hdjd med hdftbenets bdrjan. Sjunker den lagre, far sabeln dfvervigt, och armen forlorar fdrm ga att fullkomligt styra hugget. I allmanhet bdr instruktdren noga efterse att ej fdrhuggning far aga rum. Derefter dfverg r man till de serskildta huggena, hvilka i afseende ps klingans lage aro: Inat: klingan horizontelt, eggen inat hasthalsen (lika med fordna qvarten). Utat: klingan horizontelt, eggen utifrsn hasthalsen (= fordna tertzen). Nedat: eggen ned t. Spetsen lagre an handen (= fordna primen). 1 afseende p& huggens rigtning, gdras, de I. inat-halft: d5 hugget stannar med armen utstrackt rakt at sidan. Helt:ik hugget stannar nara hasthalsen. Dubbell: da hugget stannar p5 andra sidan om hasthalsen. 2. utat: hugges det Halft:

286 744 nar hugget stannar pa sidan om hasthalsen. Helt: nsr det stannar rakt at sldan fran ryttaren. Och Dubbeli: n^r hugget stannar bakat. 3. nedat hugges Framal, nura hasthalsen och Sidvarts, rakt at sidan. Lystringsorden Sro: Halft inat, helt inat, dubbelt indt, hal[l- helt- och dubbelt-utat, framat nedat, och sidvarts nedat. Verkstallighetsordet Sr hugg! StOtarne aro Framal: eggen ner, baken upp. Sidvarts: eggen mera upp, baken ner (d. a. secund). Nedat: baken at hastens bog, eggen utifran hasten (handen nagot vriden i secund). Armen vinklas upp, sa att trfver- och underarmen komma i rat vinkel emot hvarandra, hvarefter armen utstrackes kraftigt rakt p den punkt, hvaremot stolen skall rigtas. Pa Axel-Gevar (efter stot eller hugg) kan verkstallas med skarning. Karlen rigtar namligen da sin sabel, sa att han med baken af sabelspetsen, (hvilken anses vara slipad), kan afskara fiendens tygel eller spratta upp en ader pa hans hasts hals; derefter skar han den kraftigt at sig, och fdrer sabelfastet genaste vagen till sitt stalle vid sidan. Karlen tifvas att g(jra dessa hugg och sujtar sa val med venstra, som med htfgra handen. Pa kommando-ordet Venster! eller Hoger! kastas sabeln vid styrhandens standpunkt i den namnde handen. Vid huggena med venstra handen rattar man sig fullkomligt efter ordalydelsen i ofvanstaende beskrifning af huggen. InstruktO'ren bdr lata karlen hugga tva eller tre ganger mera med venstra an hdgra handen, for att sdka bibringa den smidighet i handlofven och den styrka, hvaraf den venstra armen i jemfdrelse till den hdgra vanligtvis ar i saknad, och dymedelst Sterstalla den likhet mellan bada, som blifvit upphafd genom ett origtigt och orattvist bruk att nyttja den hdgra till allt. Under alia dessa hugg och stdtar tillses att karlen ej ma vrida kroppen, utan h lla den ordrlig s5som en lodrat stolpe (?), hvarifran armarne erhslla stadga och kraft till sina rdrelser. Afven skall karlen till en bdrjan alltid bibehalla sina dgon fastade mellan hastens dron.

287 745 Derefter ofvergar man till den verkliga skiftningen; dock iinnu utan tyglar; och later man karlen p komraando-ordet Skijta, (om han till exempel haller sabeln i htfgra handen) fdra hogra handen ner till styrhanden, med sabelns bak stodd emot midten af venstra ofverarmen, hvilken utvrides. Parerstangens.Snda stodd emot underarmen tatt ofvanfcir handlofven. Venstra handens tumme Oppnas och omfattar kafveln, da den hfjgra han den stepper sabeln hdgra handen med lillfingret skiljdt ifran de dfriga, fdres inunder den venstra, liksom far att fatta tyglarne, som slappas af den venstra. Venstra handen fattar med fullt tag om kafveln och den h(5gra blifver styrhand. Pa samma satt verkstalles skiftningen ifran venster till hdger. I ofvanstaende hugg, stdlar samt skiftning (ifvas karlen ss lange, att han erh ller en viss grad af ferdighet; samt later man honom ifran ett hugg med ena handen genast skifta, och hugga ut med den andra. Kommando-ordet dervid ar Venster (Hoger) Helt (flaljl) Utcil (Inal), Hugg! Nu Ofverga man till Afbojningarna. Dessa iiro: Framat, Sidvaris, Bakdt, och dubbelt Inat bdj Af! Armen utstrackes med handen lagre Sn axeln, sabeln med spetsen upp och n got lutad framat, eggen vriden mot rigtningen af fiendens hugg. De olika kommando-orden Framat, Sidvaris etc. utmarka hsllet, hvarst man skall boja af, och f(}rst s som vid huggen. Hog-forhang: Armen strackes uppat med sabelspetsen bak t, och litet lagre an fastet, s att fiendens klinga halkar af vid hugget. Tvar-Fdrhang: Lika med foregsende utom att sabeln fores tvars (snedt?) (5fver hasten, med eggen utvriden for att mota fiendens hugg. Lag-fdrhdng: Armen utstrackt at fienden. Lillfingret upp, spetsen ned. Handen mer eller mindre hogt, allt efter rigtningen af fiendens hugg. Lagt framat forhang: Kroppen framlutad. Armen och sabeln utstrdckta p5 sidan om hasthalsen. Spetsen framst. eggen ifrsn hasthalsen.

288 716 Tmrs framal forhdng: Lika med fdreg&ende, utom att sabelns lage blir tvars framfdr hasthufvudet. Ldgt boj a[: Nyttjas emot Infanterister, som anfalla med bajonetten. Genom vridning af handlofven, hvarigenom en cirkelformig rorelse verkstalles med sabeln, med medelpunkten i handlofven afbtfjer man gevsret med sabeln; alltid iakttagande att sa tillbtfrligen vrida handlofven, att eggen mdter gev^iret. Det heter Lagl indt boj af, nar man fdr fiendens gevsr at hasthalsen, och Ldgt utdt boj af } n3r man fdr gevaret ifran hasthalsen. Ldgt dubbelt (indt eller utdt) boj af. Infanteristen antages d (sedan bans gevar en gang blifvit afftfrdt), degagera och vilja anyo sttfta. Det verkstalles ds pa samma satt som forut Sr n'amdt, endast tva gsnger efter hvarandra. Kommando-orden vid afbdjningarne aro: afbdjningarnas benamning till lystringsord, och till verkstallighetsord: Boj af! Utom dessa ofvan anfdrda hugg, stdtar och parader, bdr annu markas dubbelskarningen. In och ut skdr! fdrst vrides klingan i quart eller in t, och armen ryckes hastigt tillbaka; derefter vrides klingan i tertz eller utat och man stracker hastigt ut armen. Ut- och inskar verkstallas tvartom. Brukas efter hugg, nar man har tillfalle alt skara t. ex. i ansigtet. Karlen dfvas afven att gdra Gevar in med venstra handen! Man fdrer dertill armen rakt upp med sabelspetsen uppat, vrider handen omkring sa att lillfingret kommer uppat, tummen nedst och handens baksida St kroppen. Spetsen sattes i baljmynningen och sabeln nedfdres i baljan. 2:o Pd TradhasU Sedan karlen blifvit hemmastadd med allt detta, ar tid att begagna tradhasl, som ar sadlad, och vid hvilkens hufvud man fastsatt ett stsngbetsel. Sedan karlen uppsuttit, gifver man honom tyglarne, och later honom lagga dem ordentligt i venstra handen, Sterslappa dem och lagga dem i samma ordning i den hdgra. Derefter ISter man honom genom lillfingrets stickning emellan stangtyglarne flytta dem

289 717 ifran ena handen till den andra. Nu tages sabeln, och karlen verkstaller skiflningen fdrst langsamt och i tvenne(?) tempo, nemligen 4:o sabelhanden flyttas ned till styrhanden, sabelns bak suidd emot styrarmens dfverarm, som utvrides ifrsn sidan. Styrhandens tumme Oppnas, och fattar om kafveln, som sldppes af den andra. 2:o Den nu lediga handens lillfinger skiljes ifr n de (ifrige, hvilka hallas ihop handen v^ndes flat, s5 att lillfingret kommer narmast kroppen. Lillfingret trades emellan stsngtyglarne, som slappas af den andra handen. De ofriga fingrarne fatta fullt tag om tyglarne. 3:o Sabeln fattas med fullt tag af den andra handen, som ftir den till sidan*). Nu ofvas karlen en tid i denna skiftning, sa att han kan verkstalla den fort, samt i huggen, stfltarna och afbfljningarna bade med htfgra och venstra armen. Och btfr instruktoren bestandigt noga efterse icke allenast, att ofvanbeskrifne hugg, stotar och afbdjningar verkstallas ordentligt och rigtigt, samt med kraft och styrka, utan afven att kropp och ben dervid bibeh llas s ortfrliga som mojligt, och rorelserna endast verkstallas genom armarnas kraft, samt att tyglarnes fattning vid skiftningen sker ordentligt, sa att all borttrasling och ryckning ps stangen undvikas. Afven ofvas karlen i att sitta upp till hoger: 4:0 tyg larne laggas ordentligt i hdgra handen. Venstra handen fattar stegladret, tatt ofvanfdr stegbygeln. 2:o hdgra foten i stegbygeln, venstra handen fattar om bakknappen. 3:o och vidare; som till vensler enligt Reglementet, bara med motsatta hander. Om tillfalle gifves, bdr kavalleristen utom liniegymnastik, klattring och bundna sprsng ps trahast dfvas att hoppa uppa, och af en lefvande hast, fdrst p5 stillastsende hast, sedan pa Idpande frsn inre volten med krupphafningar o. d., sluteligen *) Utg:s anm. Tillhorande teckningar afbilda blott kroksablar, sadana naml., som fuanos i de allmanna fdrraden. Olika huggvarjor (Pallascher) begagnades val afven vid Centralinstitutet; men nsgon egen j>sabelform» tillverkade L. lika litet, som n8got derom forekommer i handskrifterna, hvaribland finnes en teckning, utford af C. Wahlbom forestallande tempos af tygelns skiftning fran veneter till hoger o. i. v.

290 748 fr n yttre volten, och allrasist raed stod blott pi framre bommen till dubbla sprang. Vill man med sabel vid sidan kasta sig upp ps en Ids hast, som cir i sprang, sa fattar man ftfrst med venstra (hdgra) handen om bakknappen, afpassar sa ; att just da hasten i spranget bdjer sig, fattar man rappt med hdgra (venstra) handen om framknappen, och hoppar med benens satts och armarnas tillhjelp upp, hdjer sig rakt upp pa armarne med benen slutna och raka, ansigtet vandt at hastens hufvud, sasom redan ar beskrifvet om voltigen. Ar det pa hastens hdgra sida, man hoppat upp, sa maste man fdrst, medelst venstra tans utvridning fdra sabeln at sidan, och derefter hdjd pa armarna svanga benet dfver hasten och satta sig i sadeln, hvarefter man fattar tyglarna. Skall man kasta sig af till hdger, s& fores fdrst sabel och remtyg med venstra handen dfver till hastens hdgra sida, noga kannande efter att ingenting ma fastna pa bakknappen. Fatta med venstra handen om frambommen, lyft pa denna armen, kasta benen upp och rakt tiilbaka dfver hasten. Fdr hdgra armen upp, och under spranget fdr den armen i bage (?), anda tills handen stddjer emot hasthalsen; just d man, sedan benen kommit dfver hastens land, kastar kroppen at sidan och tager mark i samma front som hasten (vinkelratt mot hasten) genom en kort men kraftig mottryckning med hogra handen, som derpa dgonblickligen slapper hasten. Ven stra handen flyttas under nedspranget till bakknappen. Knana krdkas, nar man skall taga mark. Sedan karlen vunnit fardighet i allt ofvanbeskrifne, dfvergar man till att lata kroppen folja med faktrorelserna. lakttagas bdr, att ej lata karlen fdr lange hugga, utan att rdra benen; ty derigenom erhaller handen en fdrmaga att skyndsamt verkstalla rdrelserna, som benen ej lika fort kunna erhslla, hvarfdre de ej fdrma verka liktidigt. Grundsatsen vid kroppens rdrande ar att dess axel, belagen der rigtlinierna fdr kroppens langd och bredd lodratt skara hvarandra, eller i bdckenetj skall fdrblifva orubbad dfver hasten; och hasten ej genom kroppens vridoingar erh&lla nagra falska kanningar.

291 749 Kroppen b(5r folja med, eller lutas Ofver framat eller sidvsrts, allt efter huggets rigtning; men sasom motvigt skall alltid det motsatta benet anvsndas; s att vid alia kroppens rtjrelser bildas en hafstang med stodjepunkten i kroppens axel, lasten i armen vid hugget eller stolen, samt den motvagande kraften, i benet af den till armen motsatta sidan. Da man alltid iakttager denna grundsats, sa blir det latt att vid hvarje ssrskildt forekommande fall bestsmma benens stallning. Namligen i alia hugg framat, fdres det motsatta benet bakat och nagot utat ifran hasten. Benet af samma sida, som gor hugget, fores deremot framst, och stodjes starkare i stegbygeln. Vid huggena sidvbrts fores motsatta benet med nagot utvriden t, rakt ut ifran hastens sida, och det andra forblifver rakt och stodjande sig i stegbygeln. Fdr att ytterligare motverka den dfvervigt, kroppen f&r genom sin lutning t sidan, vrides styrarmen ut ifr n kroppen, med bibehallande af handens stallning. Yid huggena bakat fdres det motsatta benet framat; och det af samma sida omvrides nagot, sa att t n kommer ut. Detsamma, som har ar sagt om benens fdrhsllande vid huggen, galler afven vid stdtarne. Instruktdren ager att alltid noga efterse att hand och ben fdljas at, ss att i samma dgonblick, da hugget utlagges, afven benet utstrackes eller ryckes till sitt lage, p det att last och kraft matte i samma dgonblick motvaga hvarandra; och kroppens jemvigt icke blifva rubbad genom lasten, innan den motvagande kraften ar pa sitt stalle. Nar man ifr n ett hugg eller stdt Stergar till Pa- Axel- Gevar, ss Sterfdras benen genast och ps en gang till den stallning, hvari ryttaren skall h lla dem. All ryckning pa kroppen, och derigenom oroande af hasten, ager instruktdren att hos karlen pa det hdgsta motarbeta. Efter hand bdrjar Instruktdren att ISta karlen gdra vissa hugg och parader hastigl efter hvarandra, valjande ssdana, som rimligtvis kunna fdrekomma vid faktning. Det bdr bero pa instruktdren, 'att efter godtfinnande uttanka dessa sammansattningar eller turer, emedan troligtvis ingenting ar skad-

292 720 ligare 2n, att 15ta karlen indfvas (eller insefvas) i att hugga en enda bestamd tur. Till exempel kan anfd'ras foljande, (afven att (5fva till fots), d karlen kan anses anfallen n^stan pa alia sidor, nsmligen: Dubbelt in, Dubbelt ul Nedal pa andra sidan hasthalsen. Nedal, pa samma sida som huggningshanden. Nedat stol, Nedat slot pa andra sidan. Skifta och sa detsamma med andra handen. En annan: Hogl Forhdng, Hell utdt, Dubbelt lagt, Belagg indt, Beldgg utaf, Helt indt, Slot nedat, och sa Skifta. och detsamma med andra handen. Sadana turer kunna och bora sammansattas p manga olika satt, sa att karlen far vana att fdra sin sabel i alia mdjliga lagen, samt att under skarp faktning hastigt skifta. Till skyndsamhetens vinnande, kommenderar instruktoren, sedan han en gang namt huggen, blott o. s. v. Skifta och Ster 4 2 3m. m. Alltid m ste instruktdren vaka dfver att huggena oaktadt skyndsamheten, huggas ratt och alltid skarpt, samt att benen fdras rigtigt, hvilket blir ju svarare, ju fortare man skall hugga P. M. Alia angrepp ske med anfallsdelen, och aro af trenne slag: a) Hugg b) Stdt c) Skarning. Samma ordning fdljer undervisningen; ty huggen aro enklast, skarningen svarast. Huggen utfdras med klingans egg vid dfre stycket (?) af anfallsdelen. Gdras de annu narmare St fastet, fdrlora de kraft. Stotar utfdras med klingans spets, och ga fran dess utpunkt uppat fdrsta halften af klingans anfallsdel. Skdrningar utfdras med klingans anfallsdel ifran huggningspunkten till spetsen, eller tvartom. De gdras a) fritt, d5 ar rdrelsen frsn eller at karlen, b) i fdljd med huggen, da gsr den endast at karlen Vid hugg framst till venster dfverfdres hdgra armbsgen lodratt dfver ridlinien och hdgra hdften lagges nar-

293 721 mare an vid packningen. Venstra knst btfjes nsgot, och ryttaren later harvid hogra foten flyttas tillbaka Inga vinklingar. Hos rekryten btir noga inskarpas den salsen, att alia hugg och st(itar, som icke hafva full kraft Uro forkastliga. Haraf foljer a) atl ingen vinkling farsgarum; ty forloras rsta linien ocl) hvad den vunnit for ryttaren sjelf. HO. Om karlen icke rundar rgreken utan vinklar den, vrider ban sin kropp, ger saledes en onaturlig tryckning med skankeln, bvilken hasten antingen bjder och dermed rubbar hug^ets och paradens rigtning, eller emotstdr, och saledes vanjes att icke lyda skankeln. Bada fallen Sro lika ofordelaktiga, isynnerhet da en origtig skankelkanning g(jres af en plump ryttare. \\\. Om ryttaren hotas af en infanterist, bdr han an tingen med full galopp sdka ofverflygla och nedsabla honom, eller ocksa i skridt under tcita hakva vsndningar nsrma sig, och strax derpa med haslig sats sluta in pa infanteristen. 1I2. Trycker infanteristen pa ryttarens sabel, bor denne strax med ett primhugg ga till motsatt sida, och angripa fiendens arm (hand) eller hufvud. 4 \ 3. Har ryttaren flera infanterister for sig, m ste han tumla under galopp, fran ena sidan till den andra, och hindra dem att samlas och sluta in pa hasten, hvilket latt forekommes genom hastiga och pa afstandet rigtigt bersknade satser mot den, som minst tyckes vara i rytlarens sigte. 114, Om infanteristen griper i tygeln, fdr att tillfsngataga ryttaren; btfr denne raskt med lansen genomborra honom, eller i bri^t deraf resa sig i den ena stigbygeln, halla sig med venster hand i framre sadelknappen, och hallande ena vristen (?) hsrdt tryckt till sadelryggen (?), luta sig fram t, hugga tvars ofver fiendens arm eller hufvud i quart eller terz eller prim; och nsr detta lyckats, kastar ryttaren sig hastigt i sadeln tillbaka; i motsatt fall sitter han raskt af och anfaller sin fiende med hugg och stotar *). *) De under samlade anmarkningar forekomraa strodda pa olika stiillen i handskriften jemte andra amncn. Ling. UL 46

294 722 '14 5. Fdr att ej anfallas i ryggen bttr ryttaren tillse att ej ] ta fienden narma sig hastens bakdel, synnerligen ps motsatta sidan till den bevapnade handen. Bada sidornas Ofning Sr derfor nddvsndig Treclje afdelningen: /akining med Huggvarja*). \M. Fjerde afdelningen: faktning med gevdr. Fdrsta underafdelningen: Enskild strid mot Infanterist. Andra underafdelningen: Enskild strid mot kavallerist. Tredje underafdelningen: Strid i slutna leder foch mot rytteri). Allman Indelning Bajonetten fdres mot In[anteri eller mot Kavalleri antingen enskildt (mel^e) eller i massa. Haraf uppsts fyra olika ftfrhallanden. Pa bajonettens forande i enskild strid mot infanterist, fo'rsedd med gevar eller sabel grundar sig den enskildta bajonettstriden, mot kavallerist, forsedd med sabel eller lans; och undervisningen bdrjar saledes med den jorra, hvilken bar framstalles i nio artiklar. Striden mot enskild kavallerist samt emot flera fiender af olika vapen utgflra tvenne artiklar, mot slutet infanteri och kavalleri utgo'r den sista eller tolfte artikeln. Sa lange iiden fdr soldatbildningen, fdr sent bdrjad och for snart slutad, pa alia mojliga satt inskrankes, bdra ofningarna fortga i foljande ordning: '\) bdr man inskrsnka sig till de tvenne fdrsta artiklarna under jorsta arels vapendfningar, 2) andra aret genomgar man ater nsmde artiklar; och sedan tillsgges tredje, fjerde och femte artiklarna. 3) Efter en ny repetition af fdrberdrde stycken under iredje arets exercis genomgas sjette, sjunde och tionde artiklarna, 4) framgent bdra attonde, nionde och elfte artiklarna tillsggas fdr de soldater, hvilka Sga naturlig fallenhet till dessa dfningar. Naturligtvis bdra officer och underbefal vid hvarje ars exercis lara minst tvenne artiklar mera, an hvad ofvan ar fdreskrifvit fdr *) Utg:s anm. Det omslag, som har denna paskrift, ar fdllkoraligt tomt.

295 723 manskapets utbildande. Afvensa b(jr delta indelas i flera klasser enligt olika framsteg, hvarigenom den skickligaste klassen atminstone vid hvarje ar bdr kunna hinna en artikel mer an, hvad som i allmsnhet blifvit rtirande ordningen bestamdl. Och som man enligt ftiregaende Inledning fran samma grundsonningar harledt alia rorelser, sa hafva dessa sinsemellan ett n^ra fo'rhallande till hvarandra; och af dessa skal upptagas de bar pa kortaste satt medelst h^nvisningar till ftirberedningarna, bvilket framstallningssatt icke bor falla instruktdren oldgligt savida ban sjelf kan och ftirstar n^mde grundr^relser *). \\ 9. Gardstallningen inlages Istt fran I-ar?nen-gevar (Pa-axel-geviir); och lika latt atergar man till den forra stallningen. Till Tntagande af gardstallning fran I-armen-gevar kommenderas: I gard gevdrr! (2:ne tempo). Iista tempo: Halft h(jger om, med hogra foten rtitt i Jedet, venstra vinkelrstt i roten, htfgra axeln bortvriden, ansigtet framvridet ratt t fronten. Venstra handen fattar hastigt gevsret (vid nedra bandet), och bada handerna upprycka detsamma obetydligt utan att far ofrigt andra dess lodrixta stallning; under denna rtirelse vsndes h(5gra handen, sa att den fattar gevsrhalsen, pekfingret utomkring framtill under bygeln, tummen baktill under hanen armbagen vsnd bakat. Stallningen ledig, brostet och hufvudet fritt uppburna, samt i cfrigt som i de forberedande stallningarna utan gevdr. 2:dra tempo: Yenster fot framflyttas nara tvenne fotlangder, knana bojas, mest det bakre, (till rat vinkel), som mot- *) Utg:s anm. Flera af de tolf har omtalade artiklarna fattas i handskriftem Da denna del af fdrslaget saledes ej kan atergifvas fullstaudigt, anforas deraf i utdrag blott sadana stycken, som icke innehallas lika i Baj.-Regl. afar 1836; till forekommande af vidlyftiga uprepningar. Det utgor till en god del anmarkningar framstallande de skdl, som gifvit Forf. anledning att begagna vissa rorelser eller att forkasta andra o, s. v., saledes nngefar sasom forhallandet ar i namde reglemente, ehuru der kortare och inskranktare. Oaktadt deras vidlyftighet passa dessa anmarkningar har sa mycket battre som just deras omfang och deras ofta forekommande upprepande (Jfr. nedan foljande Tal och Aforismer) vid langt skilda tider utvisa, hvilken envishet L. adagalade i forfaktande af sina strafvande och asigter, hvilket ihardigt motstand i allmanhet de ronte, synnerligen gevdrfdktningen, hnru langsamt denna hos oss smaningom banade sig vag till en battre ofvertygelse; huru svart det likval lange var att bibehalla den i ombbadt samband med dess gymnastiska grundvah

296 tager kroppstyngden, bslen rak och med samma hallning, som i Irsta tempo. Gevaret falles, med pipan uppat, rhtt fram i venster hand sa mycket, att sp"tsen kommer n3ra i jemnhdjd med O'gonen, dk del hvilar fritt i afvsgningspunkten, och framfores ss mycket att hdgra handens fingrar stoda tatt under hoftkanten; venstra armbagen lodratt anliggande mot balen utan sammanpressning af brostet, den hogra nastan i samma lodrata plan som gevaret, Fotens flyttning i 2:dra tempo btir afven stundom gtfras bakat. For att fran gardstallning aterga till grundstallning med I-armen-gevar kommenderas: I armen gevdrr! ( :ne tempo). Irsta tempo: Venstra foten flyttas bakat intill den htfgra, s5 att fotternas stallning blir alldeles lika Icsta tempo af I- gard-gevdr; knsna strackas; hufvudets, balens och axlarnas stallning oftjrandrad. Bada handerna uppbryta gevaret anda till lodrat stallning, stodt mot hogra axeln, hdgra handen forandrar tillika sitt grepp ps det satt, att tummen kommer framtill under bygeln, de andra fingrarna baktill under hanen. 2:dra tempo: Halft venster om, venstra armen fores till,sin sida, gevaret sankes. De beskrifna sulten att ofverga fran 1-armen-gevar till gard och terga till don forra stallningen goras i bdrjan langsamma e, men sedan desto mera bestamdt. Alia dessa rorelser kunna lika val goras med bada sidor. Soldatens kropp skulle deraf utbildas mera allmant, ombytet skulle fdrskaffa honom hvila vexelvis; men exercis-reglementet tillater I-armen gevar endast till hoger. Mot faklning till venster genom gardombyte galler dock ej detta forbud. For ofrigt foljer instruktdren samma ordning, som forut ar bestamd ftir all faktundervisning. \ 20. Det vanligaste och varsta felet vid bajonettfaktning ar framskjutning antingen af hela kroppen eller af gevaret eller af hofterna med bakat lutadt ofverlif, eller af buken, allt ibrhallande till den bas, som fotterna bilda fdr balens lod rata hallning. Det motsatta felet ar satets utskjutande, med n&t lutande knan och dfverlif, som fdrut ar sagdt.

297 725 12'I. Gevarets afvagning skall derat gifva den lutning i bcirhanden, alt spetsen intrnffar i jemnhtijd med O'gonen, af sin egen tyngd. Ty gevdret rores latlasl omkring sm lyngdpunkt; och denna rores laltare ju ndrmare den slutes till kroppens Orsakerna till denna gardstallning Sro: Om gevaret flyttas mera jramal i gard? narmas det till fienden; men det blir da tyngre att fdra till afbtfjning och spetsflyttning m. m., svagare mot fiendens slag at sidan, och slotcn fflrlorar en stor del af sin kraft. Om gevaret drages mera iillbaka, sssom vid gev^rets fallning enligt tillampningen af exercisreglementet, blifver spetsen betydligt /jermnd fran fienden. Dessutom blifver remtyget hinderligt far rdrelserna; ty gevelrskolfven brytes nagot mera at insidan, 'an hvad gevarets fria behandling fordrar, och soldatens sttftar och afbc)jningar blifva mera ISngsamma och mindre s^kra, emedan barhandens flfverarm icke far naturligen sluta till kroppen, utan maste aflagsna sig derifran, och saledes verka utom sin muskelsfer. Afven att tillbakarycka gevsret (sa att styrhanden kommer bakom ledet) fdr att derigenom bereda sttftarna mera kraft, Sr onddigt med ett sa tungt och kraftigt verkande vapen, samt skadligl genom rdrelsernas omattlighet och deraf uppkomna blotta, ono'digtvis. Att dfverflytta tyngden af balen ps det bakre benet, och halla bada knuna bojda vore icke nddvandigt, om soldaten skulle blifva stillastaende med vapnet i handen, utan vidare rgrelse med detsamma. Men om vapnet genom armarnes strsckning kraftigt skall kunna framryckas till st(5t, maste soldaten intaga en stallning, hvaruti han kan Sga en fast utgangspunkt for sin rorelse med detsamma; och denna vinnes 1:o derigenom att kroppen far en mot sin yta (balens tvcirdiameter) svarande bas. 2:o dymedelst att kroppens lodrata htijd fdrkortas, och dess fasthet befordras genom knanas btfjning i inbtfrdes ratvinkliga planer; ty derigenom vinner kroppen sttid i alia rigtningar; emedan den motsatta knsvinklingen tillater en rubbning, utan att derfore kroppen faller utom sin bas. 3:o vinner soldaten mera kraft, dci han Ofverflyttar kroppstyngden p det bakre benet; ty han kan da med

298 726 lodralt kropp, motvaga den hcifstang. som vid stolen bildas af gevar och armar. Ryggradens rakgaende muskier afvensom den franvunda sidans bukmuskler halla balens tyngd Ofverflyttad at motsatta sidan till siracklinien (?) i samma mon, som framstrackningskraften Okas, hvarigenom stoten far en fast utgangspunkt och en bestamd slutpunkt, som rorelsen ej far Ofverskrida oaktadt den storsta mojliga hastighet, som endast en ratt coneentrerad stallning formar hejda. Savida kroppen skall beherrska vapnet, icke tvsrtom, maste kroppens stallning och rorelselag vara motsatt beraknad till vapnets; d. v. s. om vapnet blir handterligare dermedelst, att det intill kroppen rores kring sin axel, sa maste kroppen, som skall styra det, hafva en till vapnets rfirelser motsatt stallning, saledes dess tyngd flfverflyttad i motsatt rigtning till vapnets rigtlinie; ty folle kroppstyngden lika emellan begge benen, skulle b de kroppens rorelser och saledes afven vapnets blifva vacklande, d. v. s. excentriska; men all sann kraft ar koncentrering; och da denna kan vinnas endast genom en stallning, som samlar kroppens muskelkraft till en fast punkt, maste soldaten, for att fa tyngden ratteligen dfverdragen pa det bakre benet, boja det dubbelt sa mycket som det framre, likval med afseende a markens fordringar. Det fdrra gor concentrationen mdjlig d. v. s. ger motkraft till gevarets sidororelser i afbojning och framryckning i sto't, det sednare (framre benet) gdr motkraft till gevarets tyngd, yttrad i lodratt rigtning och problemet ar just att i dessa tvenne vinkelrata rigtningar liktidigt vinna hogsta kraft. Att detta ar sa mycket nfldvandigare, nar soldaten skall rflra sig pa olandig mark eller ps ett slagfalt, behofver icke nagot bevis. Likval tyckes det, att om tyngdpunkten faller jemt emellan bada benen, (jfverflyttas densamma hastigare pa det framre be net, an d5 kroppstyngden fdrut.hvilar pa det bakre; men om det ar ratvinkligt, blir i det dgonblick, da bakre foten s1<all framflyttas, rorelsens kraft forokt medelst utratningen af det namda knats trubbiga vinkel, sa att hvad, som anses forloradt i rummet, genom en langre ftirflyttning af tyngdpunkten, ersattes genom kraften och hastigheten i rorelsen. Packningens

299 727 inverkan p forenamde stallning, tir mindre betydlig 3 och kan anses gifva stadga at utgangsstallningen for sttuen, samt afven inskrsnka balens Ofverlutning; men folle kroppstyngden lika mellan bada fotterna skulle packningen och gevsrets tyngd vid stdten snacare hindra andedrsgten genom den framre sidans mera (?) sammanpressade refbensmuskler. Det vore icke n(3dvandigt att varda fotternas rata vinkel, knsnas bojning och utatspanning, frsmre armens anslutning till lifvet, styrhandens stfld nsra hoften, samt hufvudets, axlarnas och bro*stets hallning; om ej alia delar berodde af hvarandra, till bade stadga (concentration) rorlighet och uthallighet; afvensom till karlens sanna utbildning, om han ratt behandlas; ty sakerhet och hastighet kunna ej forenas liklidigl utan denna samverkan. Om man ftfrfar i den vissa ordning, som ftfrut anfores, Hr det ej svart att Icira soldater denna stallning, om instruktoren sjelf kan fakta nagot. \ 23. Soldaten bdr lara sig att ftira sitt vapen ej blott pa hogra sidan, utan afven till den vcnstra. Gardombyte gtires i tvenne tempo framat eller tillbaka. 1 bada fallen brytes gevarskolfven djupt ned, och bakre armen atfoljande lifvet och med fingrarne fdljande kolfvens vridning flfverflyttar den at motsatt sida, emot hvars h(jft kolfven tryckes medels^ frsmre armbagen, da gevsret intager samma stallning, som i gard, men handerna korsade. Vandning gcres samtidigt framat eller tillbaka ps motsvarande klack. Vid 2:dra tempo ombyta bada handerna med ett raskt slag (armbagarne stadiga och fingrarna icke for mycket Oppna) sitt grepp, sa att den, som fdrut var barhand, nu blifver styrhand, och tvartom. Det ftirsta tempo kan forsta gangen styckas i tvenne afdelningar 4) kolfvens nedbrytning 2) gevarets (kolfvens) flyttning till andra sidan med korsade hander, fotflyttningen. Gardombyte med vandning pa stdllet sker medelst vridning pa bada klackarna Liksom ett Exercis-Reglemente maste innefatta rdrelser tillbaka s& val som framat, utan att derfdre antaga att krigaren genom det fdrstnamda skulle lara sig blott att rygga eller fly fdr sin fiende, sa maste faktaren afven lara att rdra

300 128 sig bsde tillbaka och framat; ehuru del forra afser blott en mindre rumforandring, och btir liksom i Exerci^-reglementet, innefatta endast nagra fa steg. Om soldaten icke far lara sig alt lika sakert rora sig tillbaka som framat, biir bans stallning vacklande; och han kan hvarken blifva oberoende af markens olika hinder, icke heller forvilla eller atkomma en f(jrsigtig fiende, isynnerhet nsr denne av f(jrsedd med ett kort handvapen. Del aligger derfor instrukttjren alt hos soldaten inskdrpa den grundsals, att f(5rsvaret d a. retraite och afbfijning ar ett forberedande tempo Ull anfall, mot en blindt parusande fiende. Deremot vore det ett ofdrlatligt fel att lata soldaten rygga vid hvarje afbdjning; ty dd Idr han sig aldrig att parera med sakerhet. Dessutom tillater marken (terrsngen) icke alltid detta ryggande. Mot en kavallerist Sr en rfjrelse tillbaka (under sidomarsch) ofta likasa oundviklig som ombyte af gard, savida soldaten skall kunna vinna kavalleristcns venslra sida, som antes vara alldeles otjenlig till fiiktning Nar stridsplatsen lutar sa mycket uppat, att soldatens frsmre fot biir betydligt h(5gre an den bakre, anvandes ej hel eller halfmarsch; utan far soldaten i sadant fall starkt bcjja det frsmre knst, samt framluta hufvudet och kropp, nsstan som i ett rigtigt utfall med vsrja och sabei; dock med gardafsldnd (tvenne fotlangder) mellan fotterna. 4^6. Det enklaste angreppet Sr hogstoten, dernast l gstdten. S val i hog som lag stth ar gevaret i vdgrdt stallning, med pipan uppat i hdg, men indt vid lag sttft. I ofrigt ar skillnaden mellan dessa sttitar: I ho'g stdt ar bakre armb gen tatt vid kroppen, och dess tffverarm(?) utan vinkling sluten till gevaret. Styrhanden har sin tumme upp&t och lillfingret nedat (?) nastan i hdjd med brdstvdrtaji, I 13g stot ar bakre armbagen utat sidan, lyft i jemnhojd med axeln. Styrhanden halles sa, att dess baksida ar i vdgrdt stdllning uppat vdml och i hojd med \axeln.

301 729 Kolfven tryckes mellan Kolfven ligger med ena ankroppen och bahre underarmen.. slagssidan mot den upplyftade bahre underarmens insida. som nu veker nedat, och far icke lemna detta sttfd. Bada armarna framstrcicka stolen; den bakre armbagen forblifver i rat vinkel och den frsmre blott s mycket utratad, som da den hanger fri ned vid sidan. IS?. Soldaten bdr lara ej blott att sn^abbt rigta sina egna stotar utan afven att undvika fiendens stoiar, fdr att f5 fo'rtroende till gevaret, och fdr att lara sig, huru fordelagtigt detta handvapen Sr, om man kan rstt begagna sig deraf. De enklaste afbojningarna Sro den hoga och den laga. Till inlarande af den fdrra kommenderas: Hogt b(5j af gev^rr! (4 tempo). Utan att htfja eller sanka kolfven, vrider styrhanden gevsret sa, att pipan blir inat vand, flatsidan af kolfven uppst, och Sndan af detsamma sa mycket utf(jrd (?). att hanen icke (pa hdger) berdr remtyget. Geviar och bajonett ligga s lunda i en uppat stigande linia (liksom gard) och bajonettspelsen rigtas at det Oga pa motstandaren. som svarar mot laget futsidan) af soldatens gevsr, hvilket fort fiendens bajonettspets utom den anfallstafla, som faller pa soldatens kropp. Lagt boj af gevhrr! (4 tempo). Denna afbojning verkstalles enligt lagstcjten; men med den skillnad 1) att rorelsen sker med spetsen shnkt mot dfre kammen af fiendens htfftben 2) att soldaten gor r(5relsen i tvarlinien, d. v. s utat ifran sin anfallstafla, och icke i vagrata anfallslinien sasom vid l g-st()t. 3) Att ^evsret skall i lagparad gora en bagformig rorelse inat kroppen och sa stor, att bajonetten kan uppfanga motstandarens vapen, for att sedan affora det at motsatt sida, d. v. s. at utsidan af kroppens anfallstafla. Denna rorelse btfr i det niirmaste vara cirkelformig, hvartill barhandens insida kan betraktas som medelpunkt. Fdrberedande ofningar till dessa afbojningar aro pipans vridningar och kolfvens brytningar, som kunna utforas biide i

302 730 gardstallning och med falldt gevar i halft ho'ger (venster) om, raka ben, slutna halar Bade vid htfg och lag afbojning f(5ras handerna at utsidan af kroppen och styrhandens naglar vridas nedat. Skillnaden Sr i (jfri^t den att: t hog afbdjning ar bajonettspet sen rigtad mot fiendens (jga och kolfhalsen vid hdftbenet likasom i gardstcillning. Afbdjning gores St kroppens yttre sida medelst laddstockens tryckning mot fiendens vapen. FrSmre handleden Sr rak (?) och gevsret vrides fritt inom handleden formedelst styrhan dens vinkling (utat). i lag afbdjning ar bajonettspetsen i htjjd med fiendens hoft, och kolfven i hojd med axelvecket. Vid afbojningen kretsar bajonetten bagformigt ofver fiendens gevsr och korsar detsamma, for att uppfanga och fora det at motsatt sida. FrSmre handleden Sr harunder nedat bojd och dess fingrar nagot tippna (till gev^rets friare vridning). Nar soldaten lart sig att gdra hog (lag) stat (afbtjjning) pa stallet, b(5r han lara samma rfirelser under rumlorandring (marsch) saval framat som tillbaka Det gifves Snnu tvenne andra satt att forandra gardstallningen, nemligen 4) genom lag-gard 2) genom hag gard. Den sednare brukas blott, nsr afstandet mellan karlen och fienden Sr for kort, for att med ledighet handtera vapnet, och denna gardstallningen kommer att beskrifvas langre fram. Lag-garden tjenar: 4) till att lata karlen hvila sig under det, han bemarker den nalkande fiendens rorelser, 2) till att gifva karlen mera lugn och fortroende till sitt vapen, 3) till att mtfia en fiende, som befinner sig betydligt lagre eller ar annorlunda bevapnad o. s. v. Orsaken, hvarfore denna stallning btir kallas lag-gard, ar 4) att soldaten dervid har samma stall ning som i vonlig gard, 2) alt gevaret, fastan i motsatt lutning, hslles i t«amma vinkel till kroppens nedra del, som den vanliga garden har till dess Ofra del, hvarfor den framre handen blir n got sankt och den bortre n got hojd, i motsats till vanlig gard 3) att likasom den sednare vid forkortningar

303 734 har sin bestamda vinkel och handfattning, s3 bar afv'en ] ggarden sin forkortning och sin besthmda vinkel oc!) handfatt ning (?) i motsats till hfjg-gard *). Hvarom vidare i I^ap. > Art. Rtirelsen till afbcjjning eller stot fran lag-gard Br ganska latt, dci den framre handen uppbryter bajonettspetsen, och den bortre nedtrycker kolfven. 13 Karlen kan med langt gevar genomga alia de fdrsta rtfrelserna med vapen pa ell led, for att dymedelst v^inja sig vid att fdra tungt vapen; men pa tva led, eller ds den ena karlen skall stota ps den andra, bor kort gevar brukas; emedan han med bibehallande af samma afstand, dy medelst icke skadar sin motfaktare och andock vsnjer Ogat *) Utg:s anm. Af jemnforelsen mellan detta stycke och Baj.-Regl. mom. 101, ^28 anm. synes saledes att den s. k. lag-garden raedgifver olika sdnkning af spetsen, stundom anda till marken, stundom mindre. For ofrigt beskrifves val ))kortgarden» och den wforhojda garden», afvensom den i Baj.-Reglrs mom. 300 (303) 317 anforda stallning (wforsiinkt gard>») sasom verkeliga utgangsstdllningar (gardstiillningar); men ehurn uttrycket»kolfgard» afven forekommer ratt ofta, begagnas den aldrig sasom utgangsstdllning Jfr. nedan N:o 148 och Baj.-Regl. mom Yid forslaget 1820 bor dessutom i allmanhet anmarkas, att dess uttryck odi rorelsebeskrifningar aro langre, och uttrycken ofta mindre bestamda, an de motsvarande i Baj.-Regl. af Sa forekommer der stundom foljande uttryck: Lagt [hogt) for af- gevar! Half (hel) marsch tillbakahogt (lagt) slot ut gevarr! Pipan utat [inat) Vrid gevarr! Framat (bakat) venster gard! (fran i-armen-gevar,) Rata upp! Uppat strdck! Bytom gevarr! Bytom gard!; eller utan gevar: Bytom stall!»frajnat (tillbaha) hoger (venster) gard!» anvandes bade med och utan gevar. Gard stdlll (i borjan tre tempo), Framat (tillbaka) byt om stall! (Jfr. Baj.-Regl. mom. 78; Soldatundervisningen 2:dra afdelningen 4:de kap. 39 ), Hoger (venster) omvdndning stall! nyttjades endast utan gevar, afven lange sedan reglementerna utkommit. Der marka vidare foljande uttryck: half och hel passad bakat och framat, volter pa stallet och med rumforandriog, Hel- och halfforkortad gard, forkortad lag-gardy hogforkortad gard och stot m. m. De s. k. Dagtabellerna afvika till uppstallningen (i trenne spalter iunehallaude 1 afsigten med hvarje rorelse, 2 kommando-orden, 3 rorelsebeskrifningea), men fdga till rorelsernas ordningsfoljd. Sluteligen bor har namnas att den aldsta handskriften wlnledningw om Bajonettfaktuiug, som finnes bland L:s papper, afviker betydligt mera, afven i vasenteliga saker. Deraf synas att L. sjelf i borjan begagnade utfall med gevar (dock blott med gardstallningens frdmre fot, och blott» linien» s att han benamde garden efter frdmre handen, o. a. afvikelser fran sednare vnnnen ofvertygelse. Kommando-orden voro da annu lika varjfaktningens aldre uttryck: / gard! Framat {bakat) vexla gardj [bytom gard) Lag gard! Kort gard! Sta stot! (Sta, strdck!) Kolf stot! Terz! Prim! For af! Hogt for af! Coup era I Degagera! Batteray Framat half passade stot! m. m. Bland teckningarna forekommer en»djupgard» med bakre armbagen sankt under gevaret.

304 732 vid det afstand, som Sr vida mer an tillrackligt for att genomrunna en fiende raed l ngt gevmr. 13S. Nar soldaten lart sig att med hel-eller halfmarscher gora hfjga och laga stotar och afbojningar, iifven p nagot ojemn mark; btjr trupppen uppstallas pa ferine led med fronten at hvarandra, for att lara sig intaga och bibehslla rigtig gardstallning och afstand under rumforandringar. Anm. Att olika langd pa gevaren bestamma olika an- ]3ggningspunkter i gardstallningen, ar naturligt; och saledes den allmanna regol, som uppgifves om bajonetternas korsning pa midten, derfor ar endast villkorlig. 133 Faktningen pa tvenne led tjfvas i foljande ordning: 1) Pa mer an belt gevars afstand alia forut beskrifna ombyten, marscher, samt utan samtidig rumforandring stolar och afbdjningar S) Pa gevarsafstand (utsidan) ombyten och marscher, det ena ledet framat, det andra tillbaka. 3) Enkel rattning (fotflyttning) framat till helt gevars afstand ( :ne tempo) af ena ledet. 4) Langre rattning genom marsch af flera steg slutande med appell i gard, a) det stillastaende ledet i gardstallning, innan det andra narmar sig b) det stillastaende ledet i ISg-gard c) det stillastaende ledet med i-armen-gevar eller jor-fot-gevar, innan det andra narmar sig. 5) RigtstfUar. 6) Langre rattning af bdda lederna samfaldt (appell). 7) SttUar ps stallet och deremot svarande afbdjningar, vexelvis af bada lederna, omvexlande med marscher utan stdtar. 8) StOtar och rnotsvariga afbdjningar, med halfmarsch af det angripande ledet. 9) Sttftar och afbdjningar med half och helmarsch. lojspetsflyttningar och utbrytningar tillaggas. 4 4) Fortsattning af samma rdrelser med strackstdtar, sammansatta angrepp Afstandsrattning med smarre steg utan fotternas rtirelser forbi hvarandra ar blott en kort raliningsmarsch, till att battre jemna ett rubbadt afstand. Manskapet msste lara sig att intaga, bibehalla eller aterstalla helt gevars afstand med sakert dgonmalt, man mot man. Dertill uppstallas bada lederna i gard, antingen for ndra hvarandra, eller nagra turn for langi fran hvarandra, eller n got snedl at sidan. Till intagande af det ratta gevarsafst ndet kommenderas:

305 733 l:s[a (S:draJ framat (bakdt, at huger a. s. v.) rcilta er! Rlittningen utftires i tvenne tempo efter samma grunder, som i det ftfregaende utan gevar anfores om rattning. Fdrsta gangen raknas de^sa tempo af instrukloren, som btir tillse att hvarje soldat sa va] i anseende till vapen som kropp fortfarande iakttager den noggrannaste stcillning, och varna truppen att icke ofarsigtigt rusa fram. F(5r att Itira manskapet, att fran Snnii langre afst&nd (^med helmarscher) intaga belt gevarsafstand gcires uppstallning pa 2:ne led antingen i bestamd gardslalhung, eller i lag-gard, eller ena ledet med [dr-foi-gevarr, eller med paaxel- eller med i-armen-gevarr, fran hvilka stcillningar samma led iifvenledes setter sig i gard vid verkstallighetsordet; men blott det led ftjr&ndrar afstandet, som instrukttiren tillftirne vid lystringsordet besttimdt. H^rtill kommenderas: 4:sla (2:dra) ralining till helt ajstand marsch! Det stillastaende ledet intager ^ardstallningen p3 samma g&ng, som det framryckande, och instruktoren b(5r fcirsta g8ngerna afbryta framryckningen genom att kommendera: Hall!, nagot fdrran sistnlimde led, hunnit taga helt (gevsrs) afst nd; pa det ingen olycka ms handa, genom oforsigtighet; hvarefter kan kommenderas rdtlning till afstandets narmare jemkning enligt foregaende mom. Denna ofning gores skiftesvis mellan bada leden InstruktOren b(3r noga tillse att det led, som framrycker, icke ovarsamt rusar mot det stillastsende ledet, utan hejdar sig, sa fort det vunnit rigtigt afstand, d v. s, d bada ledernas bajonetter berora hvarandra strax ofvanom det stalle, der bajonetthalsen begynner, med farutsattande, alt kroppslyngden rigtigt faller pa det bakre benet, och att hela stallningen i (ifrigt ar lika med hvad derom ar bestamdt. I afrigt bflr truppen p5 tvenne led med gevar och under rigtigt af stand ofvas i alia de marscher o. a. rumforandringar, som f(5rut aro beskrifna Till rigtstthar gdr det ena ledet [dr-fot-gevcir, och sanker sedan spetsen utat med kolfven stodd mot foten;

306 734 del andra ledet bibehaller l-artnen-gevar. Derefter kommenderas f(5r delta led: 4) Gard gevdrr! 2) B a lining! 3) Hogt (lagt) slot gevdrr! Del 2:dra kom:ordet utfdres i delta fall, sa alt del led, som stoter, rattar sig midt fdr luckorna mellan del andra ledels rotai\ 137. Till de rorelser, som soldaten bor lara for alt vinna terrang, hdra dessutom sidomarscher, vandningar och bagmarscher. Uppstallning dertill pa ett led, afstandet mellan hvarje karl lika med gevarets langd, och gevaret antages vara i hdger gard. Sidomarschen gores for att vinna och bibehalla frontstallning mot en eller flera fdrftjljande fiender. I dessa fall, och d soldaten vunnit kavalleristens venstra sida, kan han genom sidomarscher behalla densamma till stridens fort- Sctttande derunder. For att tifva denna rdrelse kommenderas: 4) Sidoqdnq till venster marsch! 2) Halt! Venstra foten flyttas tvenne Cotters langd till venster, halen i samma iinie med den htigra foten, fotsulan i half annan rat vinkel utvriden at venster; hvarefter hogra foten fdres framom och forbi den venstra, likasom vid vanlig halfmarsch. Dessa bada rtfrelser med fdtterna afvexla till dess halt kom menderas, da gardstallning med venster fot framat eller med hcjger fot tillbaka intages. Sidomarscher ske (med bibehallande af samma front) ratt at nagondera sidan eller med obetydlig afvikelse fran frontlinien antingen snedt framat eller bakat. I det senare fallet fores den fot, som i garden var den bakre, icke jramom den andra, utan bakom. Rdrelsen ofvergar da till bagmarscher, Om soldaten blir fdrfoljd (af ryttare) fran venster t hdger, bor han intaga gardstallning till venster och gora sidomarsch till hdger, hvilket verkstalles efter samma grunder, som sidomarschen till venster. Hdger fot flyttas saledes fdrst, se dan venster framom och fdrbi densamma, hvarmed fortsattes tilldess Hall! kommenderas, hvilket afven verkstalles enligt, hvad

307 735 i fdregsende mom. bestammes. Med n gon papasslighet bar soldaten fdga att frukta af en ensam ryttare med sabel, om ban oroar hasten (med skri, slag eller sting), soker fiendens obevspnade sida Ftfr att lura soldaten att afven med packning uti en melee g(5ra front, at hvilken sida som halst, anv^ndes sidsteg (gardombyte at sidan); men som dervid alltid forekomma vissa fdrandringar ocb forkortningar med gevsret, bora de ej anvandas fdrr^n dessa rorelser med gevsret blifvit genomgangna. Samma forhallande Sr ock med bagmarscberna. Liksom vandningar kunna sidostegen dock (jfvas utan gevsr. Sidosteget skiljer sig fran vandning derigenom I) att det tillika ar en fdrflyttning, 2) att garden dervid maste bytas eller ftfrkortas, 3) att det ej sker blott ps [rdmre foten. Fran andra gardombyten skiljer det sig genom att, eburu vinkelratt till fflrra garden, utforas i diagonalen. Omedelbart efter sk val bel som balfmarscb eller ocksa efter sidomarscb (sidosteg?) kan half eller helvsndning g(5ras. allt efter afstandet och den rigtning till fienden, som med dessa rfirelser asyftas Vandningar (volter) utan ombyte af gard verkstallas a) pa stallet b) under marsch och aro, hoger (lialft hoger) om, samt hoger omvandning, vensier, (halfl venster) om samt venster omvandning *). De utfores bast pa framre foten, och anvandas saval vid anfall som fo'rsvar mot fiender pa belt och forkortadt gevarsafstsnd. Da helvandning skall ggras kommenderas: Hoger (venster) om! (4 tempo) Om instrukttfren finner det nodvandigt, ma ban lata en troglardare klass, enligt den forsta bajonett-instruktionen bdrja att utan gevdr genomga de vandningar, som fordras till fdrkortadt afstand. *) Utg:s anm. Liksom i Baj.-Regl. mom. 241, 257 utmarker ordet»helvandning» har en rat vinkel (till skillnad fran Halft hoger (venster) om!) icke 180, sasom det numera betyder efter bortlaggande af det aldre kom:ordet Ea ger omvand er! De papper, som tillhora det aterstaende af faktningen, aro i storsta oordning.

308 73G Yandningar och sidosteg bdra ftjrsta gangen (ifvas alan gevcir; men sidomarscher och bagmarscher (bagsteg) med gevdr 9 dock utan stotar eller andra rtfrelser med sjelfva gev^ret. Nar vandningar, sidomarscher och bagmarscher, och saledes alia de rorelser, som h(5ra till afstandets forkortning och afandring blifvit genomgangna, bo'ra dfvas de rorelser, som under dessa fdrhallanden kunna forekomma med gevdret. '142. Om motstandaren Sr fdrsedd med kort handvapen, eller han af Ofvermod rusar inpa lifvet, eller om han st r antini^en betydligt ho'gre eller lagre an soldaten; da bcir denne gora stotar och angrepp i andra vinklar och ha/slanger till sm kropp, an nar han star pa belt gevarsafstand och i jemnhdjd till fienden Soldaten skulle ofla onb'digtvis blottstalla sitt lif, ss framt han icke, genom forkortningar af gevaret (med eller utan gardombyte) och genom kolfstotar kunde sjelf angripa och afboja ett angrepp, Gevarskolfven begagnas harvid likval aiding till slag, utan till sidt for panna eller brflst. Sol daten vinner bade genom forkortningar af spetsen afvensom genom kolfstotarne rum medelst en stark uppvinkling i armb garne, och styrkan i stolen medelst armarnas kraftfulla utstrdckning. Genom forkortade stotar och afbdjningar m. m. lar soldaten latt huru msnga fortrafliga utvagar finnas for tvahandsvapnet, fordt af en skicklig faktare. Da gevaret dervid alltid r(5res omkring dess axel, ar afandrin^en fran belt gevarsafstand till forkortadt, blott skenbart afvikande fran tyngdlagarne for gevars forande Om soldaten slutat striden med sin motstandare, men blir i en melee (der han mahanda ej med hela gevaret kan rdra sig) hastigt angripen hakifran; kan han genom htfger (venster) omvandning och forkortning af gevaret, afven t denna sida med spetsen hastigt mota honom. Fdr att Ofva soldaten haruti kommenderas: Roger (venster) omvandning! kort stot gevarr! Detta verksialles pa samma s3tt, som ombyte af vanlig gard med vandning, med den skillnad, att bakre handen, i stallet att bibehalla sin fattning om det runda af kolfven, genast framflyttas till fattning enligt mom. under

309 737 det framre handen tillbakarycker gevsret, sa att handen kannes med tummen trenne turn under frsmre Ofre kanten af hoftbenet enligt mom Nar soldaten ten att med spetsen ga sin fiende till motes, b(5r ban afvenledes underrsttas om kolfvens anvsndning, fdr att fdrekomma, det ban i sin ifver ej m5 tillgripa dermed det satt, som i allmanbet brukas, d. a. slag. Instrukt(3ren bor ssga bonom, att ban begar ett stort fel, nur ban vill ftirsvara sig med gevarshol/ven, d5 ban bar b de pipan ocb bajonetten till sitt skydd. Likval gifves i trsngsel tillfallen, d5 soldaten lattare kan radda sig med den fdrre an med de sednare, InstruktGren bdr enligt mom. underratta soldaten, att slag med gevarskolfven ar det samsta bruket af detsamma. Ty 1) forstdres stocken, utan att fienden det oaktadt synnerligen skadas, om ban bar tcbakot ocb axelbleck. 2) Blir sol daten, i det ban lyfter gevaret dfver bufvudet eller at sidorna, fdr att sl5 dermed, blottstalld fdr motstsndarens bajonett eller kortare bandvapen, om denna bar mod ocb rsdighet att med sldt genast springa inp soldaten i det dgonblick, da ban lyf ter opp sitt gevar till slag. Skall kolfven brukas ratt utan fara fdr soldaten ocb skada fdr gevaret, bdr soldaten stota med kolfandan mot fiendens ansigte eller brdst, d kolfplaten ocb dess skrufvar gdra en stdrre verkan, an om soldaten gjorde ett slag med kolfryggen. Om kolfven fdres ratt, liknar dess rdrelse bajonettens: I) i det hanseende att b da gdras med fdrkortningar 2) att de fdrnamligast fa sin kraft medelst bakre bandens framryckning, den framre handen rigtar stdten, Dessa stdtar verkstallas pa stallet eller framat, bak t, St endera sidan med vandning eller sidosteg. 146, Kolfstdtar bdra begagnas, emedan 4) soldaten icke kan bruka sin bajonettspets, i alia de bandelser, da fienden rusat tatt inpa bonom; utan ager ban d endast kolfven, bvarigenom ban kan varja sig fdr sin motstandare. 2) Verkstaller soldaten uppvinklingen till kolfstdt med stdrsta lattbet, ssval framst ocb till sidan, som under hdger omvandning. 3) Kan soldaten, genom afvexling mellan kolf och spetsstdtar, sisss Ling

310 738 med en fiende p behtfrigt (hell) afst5nd, och i dgonblicket derps med en annan, som rusat inps med sabel eller varja for att fanga honom Den v grata ftirkortningen med kolfven rigtas mot fiendens anfallstafla. Kolfsttjt brukas hufvudsakligast vid foljande tillfallen: a) Da fienden rusat fram mot soldaten, och soker gripa honom eller bans vapen. b) Da soldaten angripes bakifran af en ny fiende. c) D soldaten medelst volt skall radda sig undan fiendens angrepp med sa bel eller varja. d) Da fienden rusar fram eller starkt trycker pa soldatens vapen at endera sidan. e) D soldaten st r i trangsel under angreppet af en eller tva kavallerister. Soldaten btfr dock aldrig enligt mom. slanna i denna kolfgard utan alltid genast ater taga gevaret till den anfallseller f(5rsvarsstallning, som fiendens rorelse eller fullfoljande af soldatens egen anfallsplan och s^kerhet fordra Fdrkortningar gdras antingen i nastan vagrat rigtning med burning vid gev^rets tyngdpunkt eller i nsstan lodrat stallning, med burning vid kolfhalsen Angripes soldaten pa ytlre sidan af dess gevsr med kortstdt, eller om fienden hastigt rusar p honom; bdr han go'ra afbojning med hdger om (eller bagsteg) och eftersttjt. Anfalles soldaten p5 inre sidan af gevsret, g(5r han afbojning (?) med venster om *) Hittills Sr afhandladt, huru soldaten skall fo'ra sin kropp och sitt vapen emot en fiende, som i anseende till terrsngen star i jemnhojd med soldaten. Vidare bor han lara att angripa och ftlrsvara sig mot en fiende, som star hogre eller lagre Sn soldaten. Att de angrepp, som i vagrbtt stallning gcjras med gevsret, icke kunna verkstallas, nar fienden Sr hogt dfver soldaten, inses latleligen; saledes kunna de afbdjningar, som aro anvandbara i fo'rra fallet, icke heller begagnas i det sednare Som gevaret maste fdras med tvenne hander ps samma gsng, s blifver icke allenast anfallstaflan stdrre, utan *) Utg:s anm. Detta tydkes afse samma forhsllanden, som framstallas i Baj.- Regl. mom. 161 anm. och 311 anm.

311 739 afven beroendet af mark och omgifning, af fiendens stallning och vapen vida stflrre Derfdre maste soldaten stundom hoja spetsen Ofver sin egen kroppshojd, stundom ssnka den. Harigenom uppst a) olika vinkelandringar i den raka stolen: h(jgt stot gevarr! b) nya och annu mera lutande vinketrorelser uppai och neddl, hvilka kallas forhdjda och forsankla stdtar och afbojningar. I det forra fallet, namligen till vinkelforsndring af de (v grata) stotar och afbdjningar, som ftfrut beskrifvas, nyttjas samma kom:ord, blott med tillagget uppdl, neddt; s som uppdt (neddt) hogt (Idgl) slot (bdj a/) gevdrr!; och denna forandring i stallning utgor anda till halfral vinkel uppat och lika stor nedat, raknadt fr5n den vagriita medel-linien f(5r h0gst(3t. De halfrata vinklar, som terst uppst och nedat, fr n karlens lodrata stallning raknadt, utgtfra sferen fdr den forhdjda eller fdrssnkta stdten eller afbdjningen *). \ 52. Enligt mom. (Inledning) bdr soldaten alltid rigta sin spets mot fiendens anfallstafla; och kunna ssledes de stdtar, som der aro beskrifna, i nastan v3grat stallning till kroppen, afven rigtas i olika vinklar till densamma hdgre eller lagre i mon af soldatens lage till motst ndaren. Likval aro dessa vinkelandringar icke tillrackliga, nar fiendens stallning ar nastan lodratt, antingen uppdfver eller nedunder soldaten. SSledes maste man l2ra att angripa efter dessa olika fdrhsllanden till fienden. Om soldaten ar i handgemang med en ryttare, eller och p en stormstege eller lagre plats vid antring o. s. v., bdr han i sitt angrepp anvanda forhdjda slolar. Rdrelserna med gevdrel blifva vanligtvis lika mot en kavallerist ps stridsfaltet, som mot belagrade, nhr soldaten skall Idpa till storm p5 branta vallar eller ps stormstegar, frsn pontoner, ^chalupper m. m., skall antra ett stdrre fartyg. Men rdrelserna med kroppen blifva i dfrigt ofta belt olika. En enda anfallsrdrelse med gevaret ar vid anfdrde trenne fall vanligt, nemligen den, som kan utfdras med hogsta mojliga *) Utg:s anm, Jfr. Baj.-Regl. af 1836 mom. 228 anm., 291 o. f., 312 o. f.

312 740 sdkerhet for siyrhanden och med hogsla narmande till fienden % ett tempo. Hartill kommenderas: Forhojd slot gevdrr! Medelst en stark framryckning af bortre handen, ss att dess handled kommer i linie (?) med framsidan af soldatens kropp, utan att armbagsvinkeln forsndras, nedbrytes kolfven och drifves gevsret uppat, med bajonettspetsen rigtad mot fienden, och understodes af framre handen, hvilken hastigt b'ppnad blifvit ryckt tillbaka, med pekfingret hvilande under eldst&lsfjedern (bygeln) och de ofriga fingrarna pa lasskifvan. Styrhandens underarm trycker med sin insida gevarskolfven fast till balen, da gevsret, som genom rigtning uppat bildar en korlare hafstdng, an nsr det i nsra vagrat stallning framryckes till slot, far ett fast stfld, genom denna underarmens tilllryckning. Da soldaten skall fr n denna st(3t tertaga gardstallning, rycker han kolfven hastigt tillbaka ned, och fattar med den nagot tfppnade barhandens fingrar, pa samma g ng om gevgrets tyngdpunkt enligt mom. Skall ombyte af gard ske utfores det enlist mom. \ 54. Soldaten bi5r ofvas att vid anlopp pa vallar begagna sitt gevur till stad *) och bor han underrattas om att stanna med framsta knbt starkt bojdt, det bakre nsstan strackt, framlutad kropp och hufvud, nsr han ser sig tvungen att gdra upp t hogt stdt gevarr! eller uppst b(5j afgevarr!(?) St r soldaten p ett br(5stvarn, i en br^che, brant trappgsng, om skeppsbord vid antring o. s. v.; msste han, ds fienden kommer under bans fatter, gifva vapnet en sto'rre lutning, an som under vanligt lage till fienden kan anvandas. Den stdt, hartill anvandes, kallas sankstot och dertill kom menderas: FtirsSnkt stot-gevarr! 456. Om trangsel eller annan sv^righet hindrar sol daten att fdrekomma fiendens kolfslag genom en hastig hdg- *) TJtg:s anm. Har forekommer en hanvisning till ofningar pa latande stege, hvilken dock saknas i forslagets gymnastiska del.

313 741 stflt, bdr ban mottaga delta angrepp dermed, alt gevaret hdjes af bsda armarna vagr^tt ofver hufvudet, med Stskiljda bander, hvarefter ban gflr kolfstot i fiendens ansigte, med passad. Stdt med voltsteg (bagsteg) utat (?) sker derigenom att med afbtfjning eller utbryining fora fiendens gevar t sidan, att vridande p frsmre foten flytta den andra i en fjerdedels cirkel ocb derps framflytta den andra foten mot fienden med sttft. IS?. Fflrdelen af slutet angrepp med falld bajonett beror af den styrka, hvarmed det utfdres i det sista afgtirande dgonblicket. Gevaret bares vid spr ngmarsch i bogra banden i den lutning, som dess egen tyngd lattast medgifver. Nar truppen vid parusning bunnit pa hflgst tio stegs afst nd frsn fienden, nedbrytes spetsen, ocb bada armarna framfcira sist gevaret med full slrdckmng sasom till hog-slot, eniigt hvad forut Sr sagdt. Vid ett bajonettanfall ar vanligtvis truppens linie bruten formedelst en storre ifver bos nagon ocb en sttfrre senfardigbet bos andra; men nar truppen genom Ofning i faktning fatt mera vana ocb mera tillit till sitt vapen, ar det att fdrmoda, att densamma bailer sig mera sluten, ocb lar sig lattare att agera i massa, med bajonettens anvandande, hvilken ofta fordom gjorde svenska krigsbaren odfvervinnerlig. Sluten trupp, som m&ste emottaga ett infanterianfall, btfr gdra detta med full stdt, ej blott med ororligt falld spets. Antingen truppen st^r i linie, eller bildar fyrkant, b(5r dess fflrsvar mot elt infanterianfall ske eniigt det foregsende mom., s att truppen strax efter salfvans lossning, ocb innan fienden bunnit framrusa, nedbryter kolfven, ocb nar fienden rusar in, mdter bonom antingen med blott strackstotar *), eller ocksa med hel eller halfmarsch fram&t gtfr stdt. (Afvenledes kunde *) Utff.'s anm. Detta och foreg. afviker fran Baj.-Regl, mom. 167 i det afseende, att den strackstot, som der foreskrifves, utgor en vsgrat forandring af den forhdjda stoten. Jemte detta stycke anfores ett ofullstandigt schema for befalet, npptagande hvad som gores med olika vapen (gevar, lans) pa ett, tva och tre led med marsch och pirusning eller pa stallet, mot angripande fotfolk eller rytteri o. a. foreskrifter, som snarare synas vara tillfaliiga forslager an verkliga erfarenheterp

314 742 truppen stallas p flera led, hvaraf tvi och tv5 samtidigt agerade med bajonetten mot den framrusande fienden, dfverrotarne kunde da gora stotarne med till hflger gard.) Truppens ftfrsta dfning h3ri bo'r ske rotevis; och den btfr underrstlas tydligen att hvarje karl bo'r forestalla sig, att fiendens angrepp yttras pa den punkt. der ban star i massan InstruktOren btir tillssga truppen att, om en kavaljerist bar och der brutit genom nagon rote, bora de karlar, son) nsrmast och i tredje ledet sta i luckorna, ofdrdrfljligt gora hoger ornvsndning och till htfger eller venster angripa den inrusande fienden i ryggen, innan han hinner omsvansa sin hast. ISO. Nclr landtrupp, farfoljd af fienden, skall draga sig tillbaka, och embarquera; kunna serskildta led afvexla bajonettstriden, for att skydda atertaget. Saledes g(5r eftersta ledet under langsam tillbakamarsch bajonettstrclckningar och stotar mot den patrsngande fienden, under det andra ledet skjuter och efter skottet gtir samma led likaledes bajonettstrsckning. DS fdrsta ledet kommit ombord eller i b^tarne, borjar det sitt angrepp med eldgevsr, sedan de tvenne eftersta leden till ho'ger och venster i tat flanque-stallning gjort Oppning fdr de fdrras eldgevsr Vid en embarquering, debarquering: sedan dechargen skett, ar sakrast att truppen rotevis begagnar bajonetten; vid Sntring deremot beror det af de fiendtliga skeppens hojd, om truppen skall bruka hdg eller lag ftfrkortad gardrorelse. Pxkens och Anlerbilans rdrelser dro: *) Slot a h(5gt. ] gt. *) Utg:s anm. Likasom om lansen ar texten till denna del af forslaget jnest forskingrad, (hvarfor har blott detta schema anfores), hvilket synes bekrafta det psst&ende att L. ej anssg anterbilan vara tjenlig till nagot forsvar. AngSeade yilctn synes Forf., dermed mena nagot annat an den vanliga, som narmast motsvarar bajonetigevaret; ty i Gymn. Grund. 4:de afdeln. menas tydligen ett enhandsvapen (for ryttaren), har ater ett huggvapen, saledes troligen den gamla hillebarden, med bade yxa och spets och hake, som forr brukades vid flottan. De fiesta har omtalade rumforandringar aro verkliga vsprang.* Derefter fore-

315 743 a ut&t. Hugg b in3t. c tvars. utat. Afbojning Jb in t. 'c tvclrs. Efter foreg ende gymnastik enligt dagtabellerna fdrdelas rdrelser med pik och bila i foljande tabeller: A) utan rum/orandring. 4) ett led p dubbelt afstand (mellan rotarna). 2) 2:ne led pa dubbelt afst nd. B) med rumforandring. 4) framat och tillbaka. 2) uppat. 3) ned t. ICS. InstruktOren Sligger att vid all slags faktning frsn borjan uppmarksamt tillse soldatens rstta utbildning till harmonisk kraft. Dertill horer att g i en r^tt bestamd ordning kommer en lika ofullstandig uppsats om exercis, hvarest yrkas bada handernas bruk i vissa fall. Nagra strodda anteckningar om olika slag af steg, marscher, lopning till en del i forening med andra rorelser finnas bland de papper, som tillhora forslagets pedagogiska och militara delar (afvensom till Gymn. Allm. Grund. 6;te afdeln. 3:dje stycket?) men de utelemnas har (liksom brottning), enar dessa samma amnen icke innehalla nagot obekant, eller som ej numera ar bade kortare, tydligare och fullstandigare framstalldt i de fiesta gymnastiska handbocker. Derjemte anmarkningar om»teckenr6relser och frontmarsch med handsignaler.» Utom de fem handlingar, som har meddelas, samt nagra aldre utkast, som ofvan aro omnamde, innehalla de efterlemnade papperen fornamligast foljande: 1) ett utkast till»rdrelselaran» (Jfr. slutanmarkningen af utgifvarne till Gymn. Grund. l:sta upplagan) utgorande nastan blott strodda anteckningar och ofullbordade nppsatser till muudtliga foredrag o. s. v. Dertill hor mojligen en ^Gymnastik i machineri»> utan borjan, Jfr. ofvan. 2) En pappersbundt innehallande nsgra behandlingar, mest for friska, s. k. hemrorelser, afvensom sjukbeskrifuingar fran , mest for qvinnor, samt lararinnans anteckningsboh derom, jemte en samling af»sned-contourer.» 3) En serskild»f6rteckuing ofver de gymna stiska rorelser, hvaruti Gotheborgs studerande ungdom ofvat sig vid Contaberniura fran den.. Juli till den.. Augusti 1809» innehaller tillika nsgra korta foreskrifter. Bland redskaper namnas slatplanka, spannplanka, skottplanka, slagbom, springbom, tvarbom, puta m. m. 4) Sluteligen skrifofningar om gymnastiska aranen af blifvande larare med anmarkningar af L. Af det tal, som tidskriften Iduna 1814 innehaller, har Forf. ofverkorsat en stor del.

316 744 fr5n det enklaste och lattaste sm ningom till det sv rare och sammansatta. Enhet och samverkan mellan delarnas bruk ar det m l, som gifver concentrerad kraft. Utan b da sidornas Ofning blir den ej harmonisk. Vapnets egenskaper kunna inskrsnka, men ej upphafva denna fordran; varjans enkla form gifver saledes mesla oberoende; och dess ftfrande bar laras med hvarje hand, ej blott hksidigt (mot en fiende, som begagnar samma hand) utan afven omaka mot fiendens. Rum, tid, rijitning och kraft Sro blott yttringar af samma grundfenomen, rcrelsen. Angreppet sammanfaller med fdrsvaret for nu brukliga handvapen; men initialiv och riglningens rdla lima gynna det ftirra, rummets och kraflens besparing gynna den sednare. Den stallning, som ftfrenar de fiesta mojliga fordelarna till anfall och fdrsvar, Garden, Mr derfdr all faktnings utgangssiallning. Da grundsatserna ftfr all arlig fiiktning ar sjelffdrsvar, maste denna stallning sa bildas, att den afser stdrsta mdjliga sakerhet; genom att bereda utgsngspunkt for oupphdrligt vexlande anfall. Fdrsvarets rdrelser ga i tvdrlinien (diagonalen), men med stdrsta mdjliga inskrsnkning af vag; fdr att undvika desto stdrre blotta till fiendens nsstfcljande angrepp Den rata linien innebar b3de stdrsta kraft och stdrsta hastighet och mesta skydd. Mellan lika stora faktare msste stdten derfdr g5 sa vagratt som mdjligt; fdrdelarne af vinkelstdtar aro blott skenbara, emedan de dela kraften, inskranka hastigheten, minska betackningen. Anfallstaflan ar saledes ej hela fiendens kroppsyta; betackningen inskranker den mer eller mindre. Brdstet och axeln aro i garden mest utsatta fdr en lika l&ng angripares stickvapen, afven hufvudet under utfall fdr ripoststdtar; men handen utsattes vida mera fdr huggvapnet, som verkar i periferien, s ledes afven at hufvudet (och sidorna) synnerligen om angriparen ar betydligt langre, ds afven stickvapnets fdrflyttningar (coupeer) blifva farligare, om man later honom sjelf valja afstandet.

317 OM LAKARES GYHNASTIKBILDNING.

318

319 747 Redan hos Greker och Romare var gymnastik hogt anseende icke blott s som annan sk(5n konst utan afven, och det isynnerhet, sasom en af Medicinens fundamentallaror *). Man ins g redan d, att ett hufvudvilkor for en organisk kropps fortfarande bestand ar rdrelse: Man erkanner val afven annu samma sanning; men ora man fordom forstod att tilllampa den till utvecklande och fullkommande af organismens krafter och formdgenheter, samt regulerande af dess sjukligt forst^imda actioner, sa har man i nyare tider till storre delen fdrglomt, fdrlorat eller missfdrstatt denna de gamles kunskap. Under den Grekiska medicinens hdgsta utbildning var den medicala gymnastiken i sitt hdgsta flor, men tidigt blef blomman maskstungen; och Athleterna g fvo dess utveckling en falsk rigtning; och nsr efter vetenskapernas fdrfall, medicinen nyo bdrjade forma sig till vetenskap, uppkom liktidigt Chemiatrien, som snart ensam dominerade all medicinsk behandling. Dess Vcllde blef smsningom sa msgtigt, att till och med det fdrflutna seklets iatromalhematiska skola m st uteslutande anvlinda en chemisk behandling, fasten under en ensidigt mekanisk Ssigt af lifvet. Om man salunda a ena sidan maste gilla en fdrfattares *) uttryck om Galenus, att han fdr ensi digt fastade sig vid organismens mekaniska fdrhsllanden, sa '( XJtg:s anm. Denna skrifvelse tillkom 1830 pa foljande satt: L. onskade fa&ta lakares uppmarksamhet vid Gymnastikens lakedomsformaga, men hade inga lockande formaner att erbjuda vid Central-institntet. Jfr. Gymn. Grund., anm. 38. Narmare slutet af sin lefuad lyckades han dock sa vida deri, att trenne unga liikare (Andre, Liedbeck, Sonddn) begagnade institutets undervisning, och sedan utan Ion deltogo s&som larare i dess verksamhet, den sistnamde i flera ar. Denna ujjpsats, i hvars affattande D:r Sonddn haft en verksara del, p& uppmaning dertill af L., meddeladcs den da nyligen i Upsala utnamde medicinae-professorn J. Hwasser, hvilken gillade forslagets allmanna syfte, men likval betviflade tjenligheten af att luagga blifvande lakare att lara gymnastik; pa den grand att deras larotid vore redan for l&ng, deras laroamnen for vidlyftiga dessutom. Dermed forfoll detta forslag i sin upprinnelse. *J Kieser. System dfer Medicin.

320 748 har S andra sidan sedermera medicinens utveckling uteslutande blifvit rigtad t dess kemiska. Det kan likvsll vara mycket tvifvel underkastadt, huruvida de hafva ratt, hvilka beskylla Galenus, att for mycket hafva festat sig vid organismens mekaniska ftjrhallanden, eraedan de sjelfva, uppammade i Chemiatrikernas skola, ej fattat den mekaniska behandlingens betydelse. Den dynamiska fdrmedlaren mellan dessa b5da forhsllanden har man theoretiskt erksndt, under det man for detta erkannande anfdrt en traditionel, historisk erfarenhet; men den medicinska praktiken har dock, nastan uteslutande all rationellare mekanisk behandling, samlat alia sina bemodanden a de kemiska medlens f(5rh llanden till menniskoorganismen. Det enda reella minne, vi annu agde qvar efter den akta latromekaniken, inneslutes praktiskt i Stskilliga Chirurgiens manipulationer. Som nu Chirurgie och Medicin med afseende a deras inre betydelse ej kunna tskiljas (fasten hvardera for en allsidigare bearbetning fordra odelad sin man), sa maste ock kunskap om bada forega all mangsidigare initiation i lakarekonsten. Forst derefter beror det p den enskilte lakarens fallenhet, at hvad hall han vill eller kan egna sitt individuella bemodande; men hvar och en maste dock veta nar och hvarest behofvet och noden pskalla andra naturkrafters formedlande inverkan, eller nar organismen skall vara sin egen sjelfhjelpare. Erfarenheten har visat, att det sednare icke kan ske annorlunda an under vissa vilkor. Derfore anbefalla ock lakarne under convalescensen bland annat frisk luft och lindrig rorelse. Tydligt ar emedlertid, att det icke bor kunna vara likgiltigt, hvad slags rorelse, som lindrigt anvandes: om convalescenten skall rora sig sjelf, eller om han skall roras af andra krafter an sina egna, hvilken kroppsdel fdretradesvis skall rflras, huru detta for tillfallet lampligast bdr ske m. m. Allt ssdant beror ytterst af sjukdomens och tillfriskningens f6rh llanden. Medicinen ar den del af naturforskningen, hvars strafvande utg3r till det mslet att uppdaga lagarne eller yltersta lagen derfor, eller med andra ord, att finna lagarna for or-

321 749 ganisraen i sina relatifva fdrhsllanden till sig sjelj (s som helsa och sjukdom) och till den ytlre naluren, samt dessas combinationer med hvarandra. I mekaniskt hanseende faster sig orthopedien, verkstalld med ddda machiner hufvudsakligen till det andra af ftiregsende momenter, hvaremot gymnastiken fo*rnamligast faster sig vid det ftfrsta, hvartill ocks Fransmannens nyare orthopedie med oscillatoriska rorelse-machiner, gor en tjfverg ng, som mera an deras fdregangares l ngsamma och uthsllande extensioner narmar sig till nagon likhet med vitalitetens fenomener. Om 5ter 5 ena sidan ej f r nekas, att hos oss under de sednare Sren den del af gymnastiken, som syftar p5 redan friska menniskors ytterligare helso-utveckling, tilldragit sig ftfrtjent uppmarksamhet, och redan hunnit ett stort steg till allmanhetens fdrtroende och till sann utbildning; ss horde man a andra sidan icke heller vilja bestrida, att gymnastiken, sssom medel^i lakarens hand till sjukdomars botande, hos oss varit nastan okand eller obegagnad och hos utlanningen ej med nog vetenskaplighet utfdrd. De lakare, som insett nyttan af och anvandt mekanisk (gymnaslisk) behandling hafva merandels stannat vid alltfdr generella asigter, hvarigenom deras fdrfarande blifvit ensidigt, fdljaktligen verkan inskrankl tillfallig och fdga genomgripande. Bevis harp lemna tillrackligt de i praktiken vanliga ordinationerna af kroppsrdrelse: ridning, akning, simning, ssgning, billardspelning etc., hvarigenom antingen en sa allmant ingripande verkan uppkommer, att den endast for en frisk (till alia delar harmoniskt utbildad) kropp, kunnat blifva oskadliga, eller ock en s5 inskrankt och ensidig inverkan traffar vissa organer, alt derigenom blott ofullstandigt bidrages till helsans aterstallande. Sasom i allmanhet for friska nyttiga kroppsrdrelser varda dessa dfningar forordnade; men ehuru sann, inneh ller denna ss allmanna sats om gymnastikens nytta, blott forsta indication for dess anvandning, men ingen princip for denna anvandning och alldeles inga konstreglor. Gymnastikens m51 ar icke blott hela organismens, utan ock hvarje serskildt organs harmoniska utbildning, organismen eller organet ms vara friskt eller af sjukdom angripet. Gymnastikens varde s&som medel i laka-

322 750 rens hand kan saledes ej betviflas, s Iange det ar en sanning, alt allt organiskt lif ar till; och beror af dessa tre ursprungliga beting neml : Kemiska, Dynamiska och Mekaniska krafter, hvilka hvar fdr sig bana en vsg att p organisraen inverka. Ett fjerde satt att pa organismen inverka gifves icke, och af de namde saknar det mekaniska hittills vetenskaplighet, och samedelst afven den Skla allmsnnare praktiska bearbetning, hvars fordran torde rsttfardiga ett forslag om beredande af tillfalle fdr unga lakares utbildning i denna del af medicinen. En af sin tids stdrste Jakare Reil uttalade val generelt gymnastikens ide*); men dess speciella utveckling ar vorden asidosatt, och salunda ar annu ftiga bruk deraf gjord(. S som hjelpvetenskap skall anatomien fdga bata medicinen, fdrr an den fdr lakaren far dels mera lefvande anvandningsart, dels vidstracktare betydelse an akiurgiska operationer och likdppningar. Chirurgiska manipulationer, sadana Chirurgien redan anbefaller t. ex vid reduktion af brack, reponerande af friska och invetererade luxationer bdra val ej vara s plagsamma; men ofta aro de andock af permanentare och mera valgdrande verkningar fdr den sjuke. Medelst utvecklingen genom kroppsdfningar vinner afven Chirurgen vana att behandla sjuka och battre handlag fdr dylika manipulationer. Redan detta ar tillrackligt, att gifva gymnastiken en generel recommendation fdr unge, ovana, uppvaxande lakare, men ej nog harmed: Liksom det kemiska medlet endast medelst assimilation med den lefvande materien omstammer dess functioner och dymedelst satter organismen eller organerna uti ett omandradt fdrhallande, sa omandrar gymnastiken de djuriska organerna i likhet med en evolution, och satter dem samedelst i en annan dynamisk stamning. I fdrra fallet sker s lunda den dynamiska omstamningen fdrmedelst assimilationen, i sednare medelst evolution. Liksom vidare de starkaste kemiska lakemedel, gifna i stor dosis, antingen blifva uttdmningsmedel eller gifter, sa ddda afven de starkaste rdrelser, savida ej muskelreactioner eller uttdmningar genom svett, urin, och tarmex- *) Ueber die Lebenskraft Arch fur die Physiol. 1 B. 1. h.

323 754 cretioner motverka ssdant. Alt kanna de allmanna lagarna for all medicinsk Stgard Sir andock den sanne lakarens pligt, om an han icke medhinner att konstmslssigt utofva allt, hvad medicinen i sin ide innefattar. Fastan ocksa gymnastiken liksom Chirurgien ytterst grundar sig p5 anatomiska och physiologiska kunskaper, innefattar den afven derjemle i sig sjelf egna mera sjelfslsndiga utvecklingar, hvilka endast genom en egen derat egnad tragen och fordomsfri forskning och gymnastiska experimenter kunna uppdagas och bekraftas. Pa ss dant salt bearbetad blir gymnastiken en vidlyftig kunskapsgren, som furdrar egna studier; men ocksa endast pa ssdant satt blir den en del, af hvad Chirurgien ar i sin total-ide, ett medel alt pa mekanisk vag beherrska organismen. I sammaniiang harmed anfdra vi, att den visat sig verksam afven vid sjukdomar, som foretradesvis afficiera viljans organer, eller so^m bero ps fordrojd utveckling; s lunda i vanlig hypochondri, och vissa andra sinnessjukdomar, och v r tids scrophultfsa anlag. Hsemorrhoidalsjukdomens anlag gdr den lindrigare, hafver dem ofta for langre tid, och botar det radicalt, d sjukdomen ar ung, ej arftelig och icke underhalles af motstridiga dietforhshanden. Gamla giktsjuka har man ofta sett Stersiallas under hudaffjallning eller t. o. m. hudutslag, som sedan langre tider fdrsvunnit fran huden. Dessa allmanligare erfarenheter, sammanhangande med den ofriga medicinens utveckling fordra en msngsidigare forsk ning. Men denna kan icke egentligen ings i bildningen af n gon annan samhallsklass an lakarnes. Endast genom dem kan gymnastiken bringas till en samhallslifvet genomgripande helhet, och endast som ssdan kan den filer annu en gfing framtrada i en slags likhet, med hvad den var fdr forntidens tankade lakare. Val aro vi okunnige om det speciela af de gamles satt att mekaniskt behandla olika sjukdomar; men om vi an kande det, skulle det m&handa icke passa for vsr tid, och det mfitte icke heller vara omfljligt att bringa den till harmoni med vfir tids r&dande medicin?

324 75 D3 beframjandet af en ss vigtig angelagenhet Sr i frsga, yagar jag ej ensamt aberopa min tragna m ng riga erfarenhet. Amnets sv righet fordrar b de fleras bekraftelser, mera allman granskning. och ett allsidigare bedomande, likval med bestamdt hanseende till den specifika skillnad, som ar emellan actifoch passif rdrelse, mellan rorelse for friska och de svagaste sjuklingar, och med betraktande deraf, att rtfrelseformernas m5ngfalld tillsta en oandlighet af ro'relser. Allt delta kan endast forvantas af Rikets medicinska Facuketer, hvilka p en gsng med sin lardom omfatta forntidens traditionella kunskap och med sina standigt uppv^xande friska germinationer kunna factiskt befordra gymnastiken, sadan den i v r tid bor framtrada i forening med den ofriga medicinen. De missbruk, hvilka gymnastiken i okunniges bander kan valla, g6ra detta for framtida utofningen lika nodvandigt, som frandskapen emellan medicin och akta gymnastik ar naturlig. Redan ar val pabjudet att laroverken skola hafva gymnastik; och serskilta gymnasliklarare utbildas for detta andamsi vid harvarande Gymnastiska Central-Institut men d& dessa larlingar ej aga forberedande kunskaper, och deras yrken i dfrigl ej heller satter dem i jemn beroring med lifsfenomenens observerande; sa ar ej underligt, om de ej kunna blifva annat an exercitie-msstare, hvilka till lakarekonsten sts uti intet annat forhallande an apothekare, hvilka sednare ocksa derfore subordinera lakarnes uppsigt och controll. Vid Regementena hafva andock dessa gymnastik-larare motsvarat sitt andam l, vid laroverken mindre; dels emedan subjecterna har aro stadda i en ojemnare kroppslig ulbildning; dels emedan det andliga utvecklingsmedlet ambitionen verkar hos ungdomen en ofverdrifven taflan, hvars fornuftiga modererande krafver en h(3gre bildning hos lararen. PS samma satt borde ock smaningom gymnastiken, hvilken nu liksom all medicinsk utofning, ar Ofverl ten t det enskildta sjelfvaldets och lattsinnets godtyckliga brukande eller missbrukande, underordnas lakares uppsigt och medicinalpolisen. I andra lander gtsr man stora uppoffringar for dem, som egna sina studier St medicinen, sssom det svsraste och otacksam-

325 753 maste af alia yrken. Hos oss 3ter bar man stannat vid att af dem fordra kunskaper, utan att bidraga med medel fdr deras anskaffande. Derfo'r Sr ej meningen att gymnastikcns narmare sluderande annu skall fordras af nagon, s&som vilkor ftir Doktorsgraden *); ulan meningen Sr, att de unga lilkare, som onska kannedom om saken mstte beredas lillfalle och understdd dertill, utan att de dfriga m betungas med nsgon ovilkorlig tjenstgbringsskyldighet, d5 den medicinska larokursen redan till sitt omfsng cir en af de vidlyftigaste, och tillika den kostsammaste och langsta. Ingenting synes derfore mer i sin ordning, an att understodja hvarje bemodande hartill. Till delta andamal har jag i underd3nighet hos Hans Kongl. Mnj:st vsgat anh lla om ett anslag af R:drB:co, som borde fdrdelas uti fyra medical-gymnastiska stipendier, hvaraf tv3, hvardera bestaende af 200 R:dr B:co borde anslas SlI medicinse Candidater, samt tva stdrre, hvardera af 300 R:dr B:co St medicinse Licentiater eller Doktorer. Ansdkningar till dessa anslag borde ske hos Rikets Medicinska Faculteter, som hvar dera borde hafva rattighet, att till stipendiater Srligen utnamna en Candidat och en Licentiat eller Doktor; hvilka sedan skulle Sligga att tjenstgora vid Gymnastiska Institutet i Stockholm under det Sr, da de njdto gymnastiskt stipendium. Ftfrhcillandet dervid vore kanske lampligast foljande: Medicinse Candidater, som vanligen tjenstgdra vid Seraphimer- Lazarettet, hafva sssom andra medicinens -idkare alltid haft fri rattighet att begagna gymnastiken harstades; men denna rattighet fcirvandlades till skyldighet i samma stund, nsgon erhsller Facultetens utnamning till erhsllande af ett gymnastikstipendium. Delta bdr ej langre kunna bibehsllas an ett r; men om stipendiaten dessfdrinnan ville lemna inrattningen, borde det st& honom fritt; och d borde Faculteten hafva ratt, att i den afgangnes stalle utnamna en annan; men om ssdan utnamning icke skedde inom ett Idpande, fjerdedels 3r, borde gymnastik-fdrestsndaren aga fritt att utbetala stipendiet St *) Uig:s anm. Har bor kanske erinras, att d& detta skrefs, hade ingen lag Slagt lakare, att genom siirskild besigtning af skolungdomen afgora, om och huru gymnastik m& begagnas for hvarje gosse eller yngling vid allmauna laroverk, o. s. v. Ling. HI. 48

326 754 nsgon medicinse sludiosus, om s&dan under tiden sdkt underbygga sig vid gymnastik-inrattningen. Samma borde galla for besattandet af de storre stipendierna, hvartill likval alhid de borde hafva fdretrade, som fdrut innehaft det mindre anslaget, synnerligast om de ett belt 3r redan vid Central-Institutet praktiserat. Kunde sedermera efter tv5 ars jemn handlaggning och (jfning, Central-Institutet tillegna sig nagon sa utbildad, vid nsgondera Faculteten utexaminerad lakare, sa vore ssdant en serskild sak; men de fyra ordinara anslagen borde andock alltid forblifva ambulatoriska, fdr att ssmedelst sprida saken inom landet. Utom dess allmangorande pa delta salt gagnar ett skrifvet arbete Ofver gymnastiken till fdga. Nar medikala gymnastiken dor som handling; kan den ej uppvackas med ord, afven om de skulle utga fran regeringen. Den pedagogiska och militara gymnastiken skall ater, utan ofverinseende af medicinalstyrelsen, snart fdrfalla eller urarta till Athletism o. d. ; och s medelst mer skada an gagna samhallet. Till annu mera uppmuntran af gymnastikens medikala tendens, borde derfdre till lakare-befattningar vid laroverken fdretrade och tjensteberakning lemnas dem, som harstades arbetat i och fdr gymnastiken.

327 TAL OM BAJONETT-FiKTNING.

328

329 757 Tal ora Baj onett-f aktning. (med nuvarande vapenmodell). 1:o. Gevarspipan bor icke vandas utdt *) i gardslallning, i stdt eller parad] skalen dertill aro: a) soldaten b(5r s& f(5ra silt vapen, att afven delta sa mycket m(5jligt ar, skyddas mot fiendens angrepp. Om gevarspipan vandes ut5t, blottstalles b de den och hanen, derest fienden med sabel eller lans angriper dessa delar, eller ock med sitt gevar i forkortadt afstsnd s] r det undan (batterar). b) Soldatens gevar ar battre skyddadt fdr dessa angrepp, om ban vander laddstocken mot fiendens vapen; ty denna ar rorlig och ett starkt angrepp p densamma kan icke verka p pipan, icke ens synnerligen mycket p& laddstocken, emedan de bada hafva stocken emellan sig (vidare harom i 4:de mom, b) c) D man vet med hvad obetydlig kraft en gevarspipa rigtas vid faktoriet, kan man icke tvifla pa att sabelhusg eller lansslag kunna fdrderfva densamma. I dfrigt ma den okunnige pa gevarspipan gdra ett ftirsdk med terz- eller qvarthugg och sedan repetera detsamma p5 laddstocken. Den ftfrra blifver stundom obrukbar, den sednare oftast icke ens fastsittande. 2:o. Man invander, ail den vinkel, som bajonetlhalsen bildar, om gardslallningen tages med pipan uppat, gor att *) Utg:s anm. Ai sammanhanget synes att»utat»"bor betyda den sida, som bakre foteus spets utvisar, liksom i Baj.-Regl Sasom slutorden upplyser bar denna afhandling blifvit fdredragen vid en winspektion af d. v. Krigsakademiens kroppsofningar, nsgon tid efter forfattarens atskcd frsn lararebefattningen derstades. Da olika»bajonetteringsniethoder» } afvikande fr&n L:s smsningom uppstodo afven i utlandet efter de stora krigen, och dii efter &r 1830 alia andra fasilandets harar antagit gevarsfaktning, upptogs bar sluteligen fragan om dessa olika methoders varde och fonnsga att pr kortaste tid och enklaste satt lara soldaten de nodviindi^aste rorelserna till angrepp och forsvar. Liksom de fiesta anmarkningar i Baj Regl. utgor detta tal ett forsvar af forfattarens fakt* method och ett svar anmarkningar, som den &dragit sig. Jfr. nedan Forfo»Aforismer.»

330 758 spetsen forfelar linien; da tvarlom halsvinlden forsvinner, om gevdrspipan vandes ulat. Men delta forh ller sig snarare tvartom; ty a) gtfr kolfvens vinkel det n^dv^ndigt, att fora gev^ret ut3t gardsidan, sa mycket, att kolfvens rorelser framat och tillbaka ej hindras af hoften; och denna sidoro'relse Ivingar bajonettspetsen ur den rsta linien, som ar mellan soldaten och hans motstandare; b) ligger bajonetthalsens vinkel sa nsra till vapnets spets, att den fdrandrar den rata anfallslinien obetydligt, i farhsllande till den forandring, som a densamma beverkas af kolfvens vinkel, ndr pipan vandes utdt; ty pa ett storre soldatgevar ar afstandet emellan kolf och spets tre ganger langre Sn frsn bajonettens hals till dess spets. c) Ftir att fa bajonettspetsen in i anfallslinien, da gardstallning gtfres med pipan ulaf, blir det saledes ncldvandigt att fora framre armen langs ut8t gardsidan; och denna hafstang ar emot armens muskelbyggnad, hvars htjgsta kraft icke stracker sig utofver den symmetriska halfdel af kroppen, vid hvilken armen ar fastad. d) Hvad ang3r afstdndel till fienden, i hvardera af forberflrda olika gardstallningar, ss maste detsamma, p5 grund af ofvannamde vinklars afstand fran spetsen, vara n got kortare, nar gevarspipan ar uppdl vand, an nar den vetter utal; ty uti den triangel, som i senare fallet bildas af gevarets rigtning, och dess genom handens utfdrande okade afstand fran den vapenf(5randes sida, och den rata anfallslinien, blifver bade hypotenusan och basen forlangd. OcksS heter det i de utlandska Bajonett-reglementena, hvars gard ar med pipan utdt vand, att gevaret kommer att falla ndgol tvdrs dfver at soldatens venslra sida. e) Hvad ang r den verkliga kraften i dessa ol ka gardstallningar, och de derifran utgsende rdrelser, ar det begripligt, att d stallningen med gevarspipan utdt fordrar, det cn hafstsng i b&da armarne skall bildas till sidan t ar denna kraft mindre, an d pipan ar uppdt vand, ty i sednare fallet verkar kroppen narmare inom sin egen muskelsfer. Man tror att soldaten ar stark om handleden vinklas utdt; men delta ar origtigt; ty handledens kraft ar storst, nar handlofven ar neddt (i half pronation) och minst d den ar uppdt (i supinationj; ehuru mycken ofning nsgot kan afhjelpa delta

331 759 naturhinder. f) Alt rorelsens haslighet och sakerhet i fdrra stallningen (?) minskas, Sr lattfatlligt; ty dessa st alltid i jemlikt forhsllande till kraften; ssiedes fordras afven en langre Ofningstid for att Ofvervinna dessa naturhinder. Ju raera muskelkraften concentreras, desto stflrre blir densamma. All svaghet i menniskokroppen yttrar sig genom excentricitet, och denna erkanner ingen bestamd grans, och framter ssledes ingen sann form for rorelsen. Muskel-lagen bestammer denna form ssval i faktning, ridning, som i del mekaniska utftirandet af musik, teckning o. s. v. Forbiser man denna begrsnsning; nekar man antingen nudvandigheten af instruktion, eller vill man for mennisko-organismen gifva andra lagar, an Skaparen gifvit. 3:o. Gemrei, sdger man, tyckes sjelj falla sa lalt i gardslallning med pipan utat vand. Om delta skulle afgora gardstallningen, horde alia vapenrdrelser beraknas derefter. Finnes i hela det nuvarande Exercisreglementet elt enda handgrepp med denna rorelseform? HvarfOre gor man iill-anjall-gevdr med pipan uppat vand, om ej derfore, att soldaten med mer svarighel uthardar att fdra sitt gevar utom anfallslinien; och handgreppet lagg-an gtfres afvenledes i samma stallning. Gevar-angrepp inskrankas ju till skott eller stflt, men bsda msste syfta 2t samma anfallspunkt p5 fiendens kropp, om de skola traffa sakert. I Ofrigt tyckes val gevaret vara latt, d det f r falla i handen med pipan uidt vand, men delta fflrnimmes blott, dd den jrdmre armbdgen dnnu dr rdlvinklig. Nar denna arm sedermera skulle i gardstallningen fdras ut till sidan, blifver dess styrka forminskad, och saledes gevaret mera tryckande, och fdrm gan att lange uthslla dymedelst forminskad (se 2:dra mom. d). Att endast rsdfrsga ksnslan af en rdrelse, nar man skall afgdra dennes rigtighet, ar ofta ytterst fdrvillande om hvarje soldat finge marschera efter sin kansla d. v. s. sasom han vant sig vid att g, fdrran han lart balance-marschen o. a., d& skulle ett led marschera som en rusig brdllopsskara p5 bondlandet. i:o. Bajonetthalsen hindrar rdrelserna, om pipan vandes uppdl, sdger man.

332 760 Delta ar en olagenhet, men lika s&val fdr den anfallande som f(5r motst ndaren, afven om de sta i alldeles olika garder men det beror ju p5 den anfallande att valja blott s dana rorelser, som ban kan gora? Handlar ban annorlunda, ar ban oratt instruerad. Utom alia dessa skal fdr gardstallningen med pipan uppdt vbnd finnas afven dessa: a) att soldaten p forband kanner densamma; emedan ban lart gdra till-anfall-gevar, som ar enabanda med farenamnde gard, blott spetsen brytes n got upp3t stallningen till generalsalfva enl. Jagare-Regktets ar alldeles lika med gardstallningen, ds pipan vandes uppal. b) Att soldaten kan strax lara att flytta gevaret fran en sida till en annan, saval dfver, som under fiendens vapen (degagera), bvilket gor, att ban alltid kan intaga den sida af fiendens vapen, hvilken ban finner fordelagtigast for sig sjelf, och ar ssledes mindre beroende af fiendens gardstallning och rorelser. c) Att paraderne kunna ske med stdrsta bastigbet, da framre banden brukas till pivot och den bortre till styrhand. dj Att soldaten utan vidlyftig rdrelse har full styrka att sl5 undan sin fiendes vapen (battera). 5:o. Man bestrider att soldaten b(5r lara sig gardstallningen bade till hoger och till vensler: visserligen bflr soldaten icke bdrja med att ombyta gardstallning; men ban maste dfvas afven till venster af foljande skal: a) att ban i en melee och saledes mot en infanterist med varja eller sabel, samt vid andra lokala hinder latt kommer i trangmal, om han endast fstt Ofning till ho'ger, oaktadt han fdrslar alt gdra vandningar St bsda sidor (volter). b) Att han mot en kavallerist ofta behdfver vexla anfallssatt. c) Att dfningarne till dmse sidor gifva honom mera jemn kroppslig utbildning. d) Da handgreppen enligt Regl.tet i viss mon gdra soldaten lika fdrdig i att nytlja venster som hoger hand, ss aro bajonettrdrelserna latt larda fdr b5da handerna, om man ocksa skulle fordra, att ombyle af gardstallningen redan upptages i fdrsta ufningstiden. 6:0. Man tvistar afven, huruvida soldaten bdr forena uljall med alia sina slolar; men rigtiga utfall aro hvarken gagneliga eller mdjliga med bajonetten; och har ar icke fr ga

333 761 om origtiga rflrelser; ty dessa gagna mera den angripne an angriparen. a) Man msste skilja mellan de punkter, som utgtfra basen fdr kroppen i hvarje rorelse, och dem, hvarifrsn, vapnet utgsr i angreppet. Dessa bada punkter mssle harmoniskt samverka: fdr att gora ett rigtigt utfall, sa alt karlen icke afventyrar att halka eller»klyfva sign p5 ojemn mark, och Sci att ban genom sitt utfall kommer fienden ndrmare, maste ban s falla ut, att bans bada ben Sro paralella, och bans fot, kna, hoft, b I och hufvud falla i samma plan minsta sten, hsia, tufva ja afven v t grssvall kunde for en mindre flfvad annars bereda en sv r fdrstrackning, brack o. m. d., obersknadt det, att ban med ett origligl utfall blottar sig sjelf f(5r fiendens stot, och fjermar sig frsn utfallspunkten pa dess kropp. b) For att lara gcjra denna rorelse rigtigt Stgar vida mera tid, an hvad som behdfves till hela den dfriga bajonettfaktningen. c) Den i ett rigtigt utfall ofverlutande kroppens tyngd, forenad med vapnets hela hafstsng, g(jr utfallet f(5ga anvsndbart p olandig mark; och derest balen icke dfverflyttas fullt fram, s5 att tyngden hvilar pa den framre foten, utan drages tillbaka, ar karlens narmande till fienden icke det ringaste betydligare, an om ban utan utfall endast starkt btfjer sitt framre kna fram flfver den fran taspetsen gsende lodrata linien. dj Om ett utfall skall ske, sa att karlen Mde ms vara saker p5 sina ben, och kunna narma sig till fien den, m&ste saledes r(5relsen strafva i tvenne rigtningar, neml. 1. till den punkt, hvarpa kroppens basis skall falla och 2. till den punkt af fienden, pa hvilken, vapnet skall verka b5da rtfrelserna i ett och samma tfgonblick, om de icke skola upphafva hvarandra. Alt ps n gra fa dagar lara var soldat delta, vore for mycket begart, halst utfall afven med det lattaste handvapen ar den svsrasle af alia rdrelser och afven en mera utbildad menniska behofver ar for att lara g(5ra det ratt d. v. s., utan att bero af lokala obeqvamligheter. e) Efter ett utfall ar karlen i atertagandet af sin gardstallning, ss svag (osaker) att han icke kan parera fiendens efterstflt, i synnerhet om denna Itfper inp5 honom; ty han msste ds sam-

334 762 tidigt rtfra kropp och vapen, hvardera i olika rigtningar, neml. 1) i rdia /mien, medelst tillbakadragandet af hela kroppen och vapnets tyngd, och 2) i diagonalen, medelst den parad, han skall gtfra mot fiendens efterstot. f) Alt utfall endast ar anvsndbart, nsr fienden star pa fullt afstand fran soldaten. I tat melee, eller da en fiende med sabel rusar pa honom, och i strid emot mera an en fiende, samt pa en utfdr sluttande mark ar utfall alldeles oanvandbart; saledes i de fiesta fall icke af noden, alt kosta larotid derpa. Man sager att»hvarje bonde gdr utfall, nar han rusar mot fienden)); men man besinnar icke att detta utfall vanligen sker s3, att han sjelf ranner fiendens spets i sig, om denne i detsamma antingen af list eller i tanke att sjelf anfalla, med strackt arm rigtar sitt vapen mot honom. Fdr den som mycket faktat mecl florett p5 slatt golf i latt bekladnad m. m. torde utfall med bajonett synas mindre svart ma de derfdre anvanda det; men har ar fragan blott om mdjligheten, att lara soldaten inom mycket kort tid gdra utfall, sd att han kan begagna det pa dppna faltet, utan att gdra sig sjelf skada p olandig mark, oaktadt han bar en lung packning, en tung hufvudbonad och ett kraftanstrangande vapen, sssom nu ar fallet. Om utfall vore nddvandigt kunde rdrelsen till-anfall-gevdr icke hafva nagon verkan, icke nsgon fdrnuftig mening. 7:o. Haremot invander man alt karlens slot icke kan inirdnga i fiendens kropp, ndmligen utan utfall: men man betanker icke, att det just ar sista steget i marschen med lill-anfall-gevdr, som ar intrangningsmomentet, och att karlen med ett enda steg fram t (halfpassad) samt (ifverbdjdt kna narmar sig lika mycket till fienden som vid ett utfall. Om forsta momentet ar ratt taget, gdres ett steg fortare an ett utfall; ty kraften delas i fdrra fallet i tvenne rigtningar (se 6 mom. d) Gdr soldaten tvs steg (helpassad), d ar han redan mycket ntfrmare, an som behdfves. Denna rdfelse har soldaten redan i rekrytskolan larl, genom sakerhet i marschen. Skillnaden dervid ar blott: a) att kroppen icke gdr full front till fienden, utan i det narmaste bibehaller gardstallningen, b) att icke alltid den venstra foten rdres fdrst, utan alltid den

335 763 som ar borterst, nar rflrelsen ar framst, c) att stegets langd rdtlas efler afstdndet till fienden, d) att kniina icke hallas stela och styfva, som vid exercis-marsch. Hdrtill kommer att ben och knan afven flyttas och vinklas, alltsom marken fordrar. Vid utfall deremot maste benen vara paralella, om det skall ske sakert (v. 6 mom. a). 8:0. Man g(5r vidare det inkastet, att det icke dr mojligt for soldalen, att med sin stot na fienden, om han icke alltid anvander kastsldtar mot honom; och man fdrgltjmmer, att om soldaten gtir stoten blott med den marsch, som i foregsende omtalas, bans spets m ste komma narmare fienden, an medelst kaststot och utfall; ty: a) genom ett verkligt steg (med bakre foten) framat kommer axeln (?) langre fram, ssledes armen och vapnet. b) Bildar vapnets strackning en vagrat linia med (mellan?) anfallspunkten p fienden och soldatens axel, hvarest utgangspunkten ar for bans strackning. Deremot agera arm och hand i vinkel mot kroppen, d. v. s. uti en lagre och ssledes langre rigtning vid kaststtit med ut fall. Dessutom m ste kastst(5ten p grund af kolfvens vinkel bilda en parabolisk rorelse uti det horisontela (?) planet. Genom mycken tifning att stota p kula ofvervinner val utlanningen dessa hinder, likasom jagaren genom ofning blifver saker i sina lagskotl. Men huru skall Svenska soldaten under sin korta exercistid vinna denna ofning? c) KaststOtar med pipan uppdt vand begngnas sakrast ps uppat stigande mark och mot fiender, som st& pa en vail, sitta till hast 0. s. v, De bora da likval ske utan utfall och blott med ofverbfljning af framre knaet samt b len. d) Ar kaststdten icke blott i sig sjelf, utan annu mera genom dess forening med utfall konstigare an rakstol med passad, hvilken soldaten latt btjr kunna lara sig, d han forut kan utfdra reglementets kommando Lagg-an!; ty bada verkstallas ungefar ps samma salt, utom det att strackningens v^grata linia ar vid pass tre turn langre. 9:o. Man sager att hopp bdr anvandas i bajonettfaktning; men denna rdrelse passar icke utan langre (ifning for v5ra nordbor, med deras af salt och kottfoda fortyngda kroppar, deras tjocka skor och Ofriga bekladnad, packning 0. s. v.

336 764 Dessutom gflr allvaret i deras lynne att de mera alska kraften an listen. Kho. Man p5st5r att storre rorelser bora anvandas i bajonettfclktning, och att de fs elt battre utseende, om de blifva slora: men delta ar icke ratt; ty: a) liksom den vigtigaste rorelsen med skjutgevaret, den naml. alt sigta ratt, rojer den minsta anstrangning, sa bdr afven bajonetlfaktaren ensamt rora sig for sin sakerhet skull, och denna fordrar concentra tion af bans muskelkraft (se 2. mom. e); b) om soldatens rorelser falla utom bans muskelsfer, bero bans kropp och vilja af vapnet, och icke delta af honom. Derfdre bar man ock i senare tider omsider sokt att fa soldatens handgrepp s& tail slutna till kroppen som mtijligt. e) Att vid soldatens instruklion gora afseende p del s. k. granncij ar ett smasinne, som icke passar den verkliga krigaren; och som blir brottsligt, nar del, far Hardens skull, blottstaller menniskolif. I parad-exercis kan man satta skimmer, som bedrar hopens 8gon; men bajoneltfaklningen fdrestaller en rorelse p5 lif och d(5d, och der m5ste allt hafva hogsta allvar. Grek och Romare kande derf(5r icke den fdrra, och afbildade alltid den sednare (faktningen) i deras vapendfningar. InstruktOren m3ste troligtvis (?) sjelf f(5rst, hvad han undervisar. Det ar blott det rigtiga i rdrelsen, som kan forstas; granlsten ar alltid obegriplig, fast den forblindar den oforstsndige; men fdr den, som ratt kanner menniskokroppens forhallande till sig sjelf, ar det rig tiga och sanna det enda vackra, ty deras htfgre potenser, sanning och skonhet aro ett. 41:0. Man betviflar att soldaten bdr lara sig att parera, med bajonetten af det skal, att en dylik flfning kunde gora honom radd. Delta ar detsamma, som att satta i fraga om han bdr stflta bajonetten i sin fiende; ty anfall och forsvar aro enahanda till sitt syfte. Man anfaller ju sin fiende fdr att fdrekomma sin egen undergang? Om soldaten blott lart att parera en enda stot; f5r han tilltro till sitt vapen. Nar han kastar gevaret och Ayr, sker det icke blott derfdre, att han sett kamrater stupa omkring sig, utan derfflre att han tror det omdjligt fdr sig att med gevaret afbdja ett anfall (parera).

337 765 Nar prflfvas soldatens mod tnest: i en slagtning, eller i en h rd langvarig belagring? Och handlar ban som belagrad, med undantag af nsgra utfall, hela tiden annorlunda an defensift? Och hvad ar en stormning annat an ett defensift ftfrhsllande S den belagrades sida? Skjutgevar lar att blott pa al&iand m(jrda fienden, det minskar i delta afseende soldaten mod, d5 bajonetlen foroker del. Det ar blott tre ting, bvarps ban bdr tro: sin Gud, sin barfdrare och silt vapen. Anser ban det sista blott som en svekfull stallbroder, d5 ar ban redan till balften dfvervunnen. Men icke b(5r soldaten lara sig gora blott sadana stotar, som bast anvandas pa en flyende fiende; ty i s5- dant fall ar den fegaste ofta den modigaste, och detta angreppssatt ger honom icke den sanna tillit, ban bdr hafva till sitt vapen; deremot ar tillfallet att angripa en flyende fiende mera sallsynt an verklig strid. Nar soldaten gtjr sina stfltar med marsch-steg (se 7. ), g r han brdstganges mot sin fiende, och kan lange utharda dessa rtirelser, utan att trdttna. Hvarken bans mod eller bans kraft blir derigenom nedstamd. Genom tata utfall utmattas han strax, och satter sig likasom under sin fiende. 42:o. Yidare betviflas att soldaten btfr gdra andra stotar an p5 vanligl ajsiand enligt gevarets langd. Huru ofta kan det dock ej handa, att han drabbar ss nara ihop med sin fiende, att afstandet dem emellan icke ens ar en aln; han bor afven ds med ledigbet kunna fdra sitt gevar. Yid en stormning, i en bniche, i en trsng g5ng, eller niir fienden med sabel, varja, pik, yxa, eller annat vapen rusar p5 honom, eller om tredje man kommer till, och sdker fsnga honom o. s. v., vid alia ssdana tillfallen bdr soldaten kunna fdra sitt gevar, oaktadt han ar blott p5 ett obetydligt ofst nd fran fienden. Han bdr hartill begagna antingen bajonett^petsen eller gevarskolfven *); men den sednare fsr icke, s3som vanligen sker, brukas till slag, utan till slot fdr panna eller brdst. I b da fallen vinnes rum medelst en stark uppvinkling i armbsgarne, och styrka i stolen medelst armarnas kraftfulla ut- *) Kolfstotnr och kortstotar iiro ej svarare att lara; an andra; dessutom gora de ofningarne mera vexlande.

338 766 strbckning. Men, ssger man, hvarje vilde vet att anvanda den farligaste delen af sitt vapen, skall d soldaten icke bruka den, som ar det ps bans vapen, neml. spelsen? Hiirtill svaras att sjelfva vilden, nbr ban och fienden drabba tail tillsammans, lemnar sitt vapen och fangar i honom med blott armkraft. Salunda brukar afven var soldat sin gevbrs-kolf, nar ban drabbar tatt tillbopa med fienden, fast bans rorelse ar mindre rigtig. b) Att den farligaste delen af soldatens vapen ar gevarspipan, med hvilken ban pa afstand och fr n ett bakhall kan falla sin fiende; men nsr delta afstand blir forminskadt, sa att ban icke hinner ladda om igen, d ar bajonellen bans secundara vapen; och pa samma satt blifver kolfven den tredje anfallsdelen af gevaret, om afstandet till fienden ar annu mer forkortadt. Salunda kan soldaten slsss med fienden A. pa behofligt afstand i gardstallning med bajonettstotar; men fienden B. kan i samma Ogonblick rusa fram pa sidan, vapnad med sabel eller varja, och vilja taga sol daten till fsnga, och radda sin kamrat A. Da maste soldaten med uppvinklade armar vinna rum for sitt vapen, for att gifva B. en kolfstdt, och i dgonblicket derpa stracka bajonettstoten mot A., om denne icke f(5rut stupat. I en liflig strid ar icke tankbart, att soldaten, om ban bar fullt rum att agera i rigtningen mot A., afvenledes skali kunna ratvinkligt mot denna linia hafva rum att utfora allmannare (?) bajonettanfall mot B. o. s. v. enligt omskiftande ffirhallanden. Men den som antager att soldaten kan st (?) i rat linia mellan fienderna A. och B skyddande sig med sin spets mot A. under det ban med kolfstdt angriper B., den msste afven antoga, att A. icke alls vet till sig; ty med den minsta bertiring vid soldatens bajonettspets skall A. satta b5de spets och kolf ur anfallslinien, och soldaten ssledes fdrfela bade kolf och spetsstot. Jag f&r bar ater upprepa, hvad vid sarskilta paragrafer blifvit anmarkt, att alia rdrelser, i min theorie, aro pa det narmaste satta i dfverensstammelse med de mest naturliga handgrepp i Exercis-reglt:et, och hvilka sv rligen kunna forandras. Scilunda ar Gardsldllning nara = till-anfall-gevar; stolen = handgreppet lagg-an; passad = framst-marsch; Terz-parad(?) i samma Iutning(?)

339 767 med ] set inst, som gevsret har uti till-laddning-gevsr; ombyte aj gard fran hoger till vensler = Gevarets Ofverfdring ifr n till-laddning-gevhr (for att lagga i patronen); Bajonettgarden = handgreppet till Generalsalfva (enl. JSgare-Regl.). Armbagens och handledens stallning i sekunden och doubleen (?) = nar patronen inssttes i mynningen. S som fdrestsndare fdr det verk, hvarest larare vid regementen och undervisningsverk skola bildas, har jag ansett det vara min skyldighet, att Ster framldgga min theori for bajonettfaktning infdr dem, som oveldigt, utan fdrut fattade meningar, vilja egna sina tankar derat; och jag flnskar att de, som icke fdrst eller finna sig ofvertygade af denna framstallning, matte str^ngt nagelfara bsde det theoretiska och praktiska af hvad jag anfdrt; och jag fdrklarar harmed hdgtidligen, att jag endast och allenast s5som tjensteman vid Gymnastiska Central-Institutet framtradt fdr det oftentliga, och gifver all rattvisa at de larare vid Kongl. Krigsakademien, som s3 nitiskt bitradt mig fdr bajonetlfaktningens infdrande i vsrt land; sedan jag fdr mera an treltio r tillbaka flera g nger fdrgafves sdkt dfvertyga mina lansman om dess nddvandighet: och jag upprepar har denna fdrklaring ss mycket haldre, som den nuvarande lararen ar, bland de m nga elever, jag bildat, en af de /d, som icke trdttnat vid den bsde mddosamma, och af fdrdommen bestridda, verksamheten. Annu mera f r jag harjemte fdrklara, att jag sl r i verklig fdrbindelse hos Kongl Krigsakademiens nuvarande Guverndr, utom det band, som annu haller mitt hjerta qvar vid Kongl. Akademien, der jag sjelf infdrt gymnastik och nuvarande faktning. Harmed har jag nu fullgjort den pligt, som Konungens reglemente Slagger mig s som gymnastikfdrestandare, att ctfven vid detta laroverk tillse gymnastikundervisningen.

340

341 AFOEISMEK.

342

343 774 Aforismer *). 1. Vara Bevarings-moten af nagra dagar arc mycket korta, alltfor korta. Alia ytterligare forkortningar vore betankliga. Men da Staten ej kan besta nagot anslag at hela nationens krigsbildning; kunde man likval i brist af battre, tillgripa den utvagen att forkorta bevaringsmotena rued en enda dag, om den derigenom besparade kostnaden kunde raed mera forman anvandas annorlunda, men till samma andamdl, Jag tror att denna besparing (af onyttigt utkastade penningar) vore tillracklig for att bestrida foljande utgifter: 1) Ordnade progressiva ofningar utan fasta redskaper, vexlande mellan lasningen, i *) Utg:s anm: Jemte nagra spridda anmarkningar, som ej tillhora foregaende uppsatser, sammanforas har under gemensam benamning af Aforismer de anteckningar, som befunnos i etfc serskildt omslag med denna paskrift (jfr. utgifvarnes slutanmarkning till l:sta uppl. af Gymn. Allm. Grund.), ehuru de tydligen anga belt olika gymnastik-fragor vid mycket olika tider af F6rf:s verksamhet, De fiesta aro sannolikt anteckningar till mundtliga foredrag vid Gymn. Centr. Inst. Atskilliga afse synbarligen nagra af de menings-olikheter om soldatens utbildning, som langst fortforo mellan L. ocli davarande sakkunnige, och som synnerligen orsakade omsesidiga svarigheter, da det gallde att efter gemensamma grundsatser sammanbinda den egentliga»rena exercisen» med faktning o. a. kroppsofningar i reglementerna 1836 af den 11 Mars, d. 9 Maj och den J2 Juni. Harom yttrar L.»Det ar otroligt, hvilken tidspillan, hvilket andlost bevisande och upprepande, skriftligen och mundtligen, af de enklaste sanningar ar forgafves med alia inrotade exercitiemastare, som ej forsta menniskokroppens rorelselagar».

344 772 alia staders och landsbygders skolor, f. m. och e. m., eller raed de allra enklaste fasta redskap, om forsamlingens raecanaters frikostighet tillater det sednare. 2) Efter kommunions-aldern ora sommaren arligen nagra ofningar utan fasta redskap, sasom fria sprang, lopning af olika slag, nagon antring, soldatofningar, jagar-rorelser, faktning, simning, det hela efter ordnade tabeller till forberedning af bevaringspligten. Detta vore atminstone i nodfall minimum af tid, maximum af niojlig nytta proportionaliter, och noli af forokade kostnader. Vili man mera, sa bor ett sarskildt undervisningsverk, ett institut, anlaggas till larares bildande. 2. For den starke ar Balance hogsta hvila. Denna hvila yttrar sig genom alia delars fullkoraliga strafvande till en punkt. Detta allt utgor, hvad man i gymnastik kallar hvila, oaktadt rorelsen fortsattes. Manga rotatoriska rorelser utgora afven en hvila, hvilket vi se pa en karls uthallning med slagan. Liniara rorelsers vinkel-afvexlingar gifva mindre hvila, an de forra, som vi se hos mejaren. En alldeles ensidig(?) rorelse, sasom barning pa rygg eller i handerna, trottar vanligen mest, synnerigast om bordan ofverflyttas mera till ena sidan an den andra. Ingen modell, som stodjer sig vid ett tag, stang e. a., for att bibehalla en viss stalking, kan sagas vara i full hvila. Den maste da uttrycka en kraft, eller vara misslyckad. Tvertom, lyvarje modell som ar i labil jemnvigt pa en enda punkt uttrycker hvila, icke rorelse, enligt de lagar, som rada for menniskans frivilliga rumforandringar. Konstnarens snille kan framtvinga genialiska omojligheter; men naturen tillfredsstalles endast af sanningen fran borjan till slut. 3. Gymnastiken i anseende till det ethiska: a) Friden med mig sjelf. b) Friden med andra. Undvik frestelser; Detta var ett tanksprak hos de vise; detta bedja vi i var allmanna bon. Den som nagot kanner menniskonaturen, vet hum litet formaning, skraok, hot, verka pa ynglingen i frestelsens stund. Det gifves en tidpunkt, da alia menniskonaturens krafter soka bryta sig fram genom de kroppsliga delarne; da allt ar strid, och en hel revolution foregar inom och utom kroppen; jag menar utvecklings-perioden. Da ar retbarheten i sin storsta

345 773 hojd. En kraftyttring finnes i hvar rauskel, hvar nerf; pojken kan ej sitta stilla pa en stol, kan icke lata bli att hugga, skara, slita, rycka i allt, som ban ofverkommer. Hade han icke detta excentriska behof, kunde han alldrig blifva mogen. Har hjelper ingen ethisk foreskrift, ingen kemisk (?) behandling; blodets lopp maste jemt afledas fran de delar, dit det under dessa ar, vid stillasittande arbete vanligen vill kasta sig. 4. Dygden (den moraliska kraften) ar friden med sig sjelf. Styrkan (den fysiska kraften) ar friden med andra. Bada aro syskon af samraa fader: Lifvet (Gud). Bada falla for samrna raordare: materien. Den lastfulle ar i standigt uppror mot sitt eget vasen. Den fysiskt svage ar tratsjuk, kitslig, missnojd, okysk, orolig mot sin omgifning. Hvar finnes en mycket stark man, som icke tillika var langsam till vrede? Sann helsa ger lugn, lugn ar frid, och frid med mitt eget vasende gor frid med andra. Pa detta satt blir menniskans kropp helig. 5. Man tillskrifver mig det pastaende, att gymnastiken kan gora dumma pojkar qvicka. Ma man upphora att utan gymnastik gora qvicka pojkar dumma och de dumma annu samre. Jag pastar endast att en sann gymnast behofver bade kunskaper, konstsinne och moral; att ratt ordnade kroppsofningar, hos ungdomen stafja begaret, oka modet och kraften, bilda deraf fredlighet, samhallighet och fosterlandskarlek. 6. Blir den harmoni, som gymnastiken kan astadkomma, fullkomlig? Nej aldrig! Den blir det lika sa litet, som nagot annat pa jorden kan blifva fullkomligt. Hvad ar orsahen dertill? Dels yttre tingens inverkan pa menniskokroppen, sasom luftstreck, fodoamnen, kladnadssatt, barnaskotsel, sjukanlag efter foraldrar, medfodd svaghet o. s. v. Dels menniskans eget oforstand, hennes anlag for lackdrhet, osund dryck, passioner, forkylningar, lattja, eller ofverdrifvet arbete o. s. v. 7. Likasom man i sjalens bildning endast soker uttanka, hennes anlag, d. v. s. de krafter, som en gang aro henne medfodda, utan att Xunna hoppas ingifva henne nagra nya; sa borhvarje individs kropp i sin utveckling endast begagna sitt eget, icke vaga sig ofver den begransning, som en gang ar satt till vil-

346 774 kor for hans personlighet. Alia kunna likasa litet blifva starka springare, simmare o. s. v., som alia kunna blifva lika stora vetenskapsman, konstnarer, handaslojdare m, m. Men likasora sjalens lyten hufvudsakligast bora sa langt, mqjligt ar, hafvas genom bildning, sa bora afven hroppens genom dess bildning hafvas, sa vidt sig gora later. Haraf uppstar nodvandigheten, att vid hvarje kropps gymnastiska utveckling, afseende gores pa dess lyten, att en yngling bor arbeta for sin kropps skull, icke efter andra kroppars anlag. Derfore blifver allt detla ofverdadiga hoppande, som hos gymnaster tillstalles, ett hinder for den sanna utvecklingen och ett befordrande af ensidig skicklighet d. v. s. olikstammighet. Greker och Roraare kallade denna konst Gymnastik, Tyskar kalla den Turnkonst, Fransman Soraascetique. Den kunde pa svenska heta leh; ty med de aldsta lekarna forstodos just kroppsofningar, faktning, skjutning m. m., merandels ganska farliga lekar pa den tiden, da hvarje by, hvarje enskild gard hade sin egen lekvall. 8. Medgifves att en verkligt frisk kropp icke behofver gym nastik; men om med en verklig helsa menas en sann harmoni i hela organismen, en fullkomlig sammanstamning, mellan det andliga och kroppsliga i vart vasende, da kunna vi saga, att ingen finnes, som icke behofver gymnastik, atminstone sasom bildningsmedel. Hvad aro alia de mekaniska fardigheter, som vi forskaflfa oss, annat an gymnastik, d. v. s. medel att satta var kropp under var vilja? 9. Nastan alia rorelser hafva nagon likhet, atminstone i biomstandigheter, men gymnastisk frandskap hafva endast de, som i viss mon kunna ersatta hvarandra. 10. Somliga rorelser kunna, utan att urarta, verkstallas bade langsamt och hastigt, svagare och starkare, andra aro naturligen langsamma, annu andra afse hastigaste utfdrande, somliga emedan motsatsen ar en omojlighet. Somliga kunna till deras rhytm svarligen nog tydligt beskrifvas. Kraften af liktidig samverkan forvillar latt omdomet i valet af medlen; ja, den kan ofta bringa den sokande att glomma sjelfva den ursprungliga afsigten och malet for hans strafvanden.

347 Den som ridit, dansat, faktat, roner icke verkan af flera enkla rorelser, men den ovane bondrekryten fornimmer den. Konstiga turer och ganglinier aro inbillade redskap. De aga saledes annu mera dessas underordnade egenskap i forhallande till kroppen. Man bor saledes hafva mycken raatta derraed. 12. Svarligen kan man bestamdt angifva en osviklig skillnad roellan gymnastiska bfningar och andra rorelser. All rorelse kan sagas vara nyttig i sig sjelf; men da man ej kan gora allt mojligt, maste man valja de verksammaste grundformerna, som erfarenhet tillstyrka, ej slumpvis; ty alia andra kroppsliga fardigheter, som hafva ett fornuftigt andamal, grundas pa den pedagogiska gymnastiken, hvilken utgor deras narmaste samband, och genom denna ytterst pa medikal-gymnastiken, hvilken ordnar lagarna for all mensklig rorelse; ty utan denna rot saknar den pedagogiska gymnastiken sin korrektiva natur, hvarforutan den har foga varde, och ingen sammanhallning. 13. Hvarfore fotterna bora vara rdtvinkliga i staende grundstallning. 1) De fiesta menniskor hafva bland andra fel benagenhet att ga nagot inat med fotterna (den ena eller bada), hogst fa eller snarare ingen det motsatta. Denna benagenhet bor heldre mot- an medverkas. 2) De fiesta deraf harledda utgangsstallningar, d. a. sadana, hvilka aro mindre enkla an denna, forlora sin justesse (t. e. utfallet) om de genom forvarfvad vana i grundstallningen utforas, sasom man sager,»med foten invriden. 3) i motsats till den statiskt olika gdngen (i liksidig triangel) bor den staende stallningen hafva storre vinkel, motsvarande de yttersta periferiska sidodelarnes, axlarnas, tvardimension i ftfrhallande till brostets djup. Det kan forefalla sasom en smaagtig halsstarrighet att sa omstandligt forfakta den ratvinkliga triangeln, mot den liksidiga eller andra reglementariska foreskrifter. Man ser ganska skickliga faktare, som fora fotspetsen innat bade i gard och vid utfallet; men de bedyra hogtidligt, att de ej kunna motsta denna omedvetna vana, utan att inskranka utfallets hastighet. Man ser understundom laghalta dansa ganska flinkt. Ofningens och vanans stora magt, verkar bade till ondt och godt. Ja

348 776 sadana kunna vid undervisningen de s. k. metoderna (skolorna) vara, att de slutligen gora den enklaste uppgift fullkomligen omojlig, eller atruinstoue att de smaningom gora det latta allt svarare. Finnes nagot lattare an att intaga rat fotvinkel? Derfdr ma man begynna i den rdtta borjan (och ratta felen i borjan); derfdr ar ej hvarje regelmassigt och taktmassigt forfarande en sann method. y Sa lange man ej fdljer naturen, skall man evigt vackla mellan stridiga reglements-foreskrifter. Vid spetsig vinkel skara fotternas langdlinier hvarandra bakom, d. a. utom kroppens egen stddyta, hvilket fel yttrar sig vid vandningar. Att folja naturen ar det enda medlet att afbryta den standiga kretsgangen af arligt vexlande lan fran olika utlandska reglementers fdreskrifter. Men med naturen fdrstas har den allmanna skdnhetslagen, icke individens ovanor, afven om de skulle tillhora mdngden. Gymnastik ratt uppfattad lar att skilja mellan dessa motsatser. Alia reglementen upprepa jingrarna nagot bojda, hvilket ar ratt; ty det ar ej egentligen foreskriftens fel, att instruktdrerna af bristande gymnastisk insigt folja den pa det afvoga satt, att handen ndstan slutes, i stallet for att ntistan strackas. Yara bondrekryters af vana och tungt arbete krokta och stela fingrar, armar, rygg och knan behofva snarare utratas, ej tvertom, atminstone handerna; for att uppmjukas till vapnets ledigare fdrande. Den latt fodda sydlanningens hander aro vanligen mindre krokiga an nordens tragna arbetares. Antikens odddliga monster hvarken knyta eller sluta nafvarna onodigtvis, d. a. utan nagon tydlig afsigt dermed till handling (eller att uttrycka en affekt), men aldrig till hvila. 14. Som vid hoger-omvandning bade Infanteri-Regl: och Jagar-Regl. gora ett undantag fran den eljest gallande regeln, att all vandning skall ske pa venster fot, sa torde afven har tillatas ett afvikande fran namnde regel, hvarfdr rotering gores pa hoger till hdger gard! och pa venster till venster gard! I Exercis-Regl. finnes ju likaledes kommando-ordet: Till hoger, (venster) tillbaka?

349 Hvarfdr fasar da den kackaste kavallerist vid blotta tanken pa ett uppsprang i sadeln (afven utan sabel) fran hastens hogra sida? 16. Ofningar for bada sidor borde utgora en grundsats, som viker blott for nodvandigheten; ty ora hoger ar af fordom och vana eller ovana ofverordnad venster, sa bbr gymnastiken ej forvdrra detta fel. 17. Soldaten, liksom befalet, bor ej nekas att nagon gang handla efter egen omtanka; ty det vore att frankanna solda ten alia andra egenskaper, an den att endast vara en del af en slor gemensamhet. Detta ar taktikens uppgift sedan artusenden, men icke gyranastikens hufvudsak, som tillika asyftar individens enskilda utbildning. 18. Man tror saledes att soldaten ej kan lara nagot annat an att troget halla ledet med framstrackt vtill-anfallgevarj* utan skilja fotter och utan stot, det hela en stallning sa oskyldig, att endast fiendens egen dumhet kan adraga honom nagon skada deraf? Andra vilja dock, att han utan kroppsuppfostran skall pa nagra dagar vid motet lara allt, afven de svaraste sammansatta rorelser: vandsprang och de langsta vandutfall med ett tungt vapen, ja med tung packning, tunga skor och tungt lynne. 19. Fotternas atskiljande ar alldeles nodvandigt for att med stadga mottaga en angripande fiende. Att till angreppet falla bajonetten med samlade fotter ar en onaturlighet, som endast reglementerande exercitiemastare kunnat uttanka, och endast vanan kan forsvara. Knanas bdjning i gard, d. a. under faktning, pastas vara onodigt trottande. Men det ar ju fullkomligt omojligt att med nagon latthet och sakerhet rora sig hastigt med styfva knan pa ojemn mark med tung pack ning? 20. En rigtig faktstallning beror af en rigtig gymnastik. Tyngdens jemna hvilande pa bdda benen ar under ofverlifvets rorelser egentligen en omojlighet; ty den flyttas da omarkligt, men oupphorligt, fran det ena till det andra. Foljakteligen vexlar den mindre mellan dessa bada stod, om det ena mottager en storre del deraf. Om tyngden fordelas lika pa bada benen i

350 778 gard, skulle den minsta rattnings-rorelse framat fdrflytta den pa det framre benet, om faktaren ar nagot liflig. Derigenom bindes den fot, hvilken bor vara rorligast. Men, sager man, genora att hvila mera pa bakre benet fdrlanges afstandet fran fienden, och afven utfallet, soin fordrar mera tid derigenom. Emedan vagen ar lika lang for bada motstandarna, vore denna olagenhet omsesidig; men den undanrodjes sa latt genom rattning framat, om man har mod dertill, nar spetsen ar hvass. For att vara fienden sa nara som mojligt, kan man komma anda till strdchhall i gard, hvilket ar ett farligt lage, men lemnar mera skydd an att forblifva i utfall, det farligaste laget for fiendens riposter. 21. Beqvamligheten finner hvarje anstrangning onaturlig; strid med blottad spets bringar dock ddd fdrran trotthet. Den svagaste varelse gor heist fint-appeller med framre foten, ett tyst bevis att afven den beqvame omedvetet stoder mera pa den bakre foten an den framre, savida ban ej ar pa nagot satt missbildad. Men hvad ar en stot, som traffar, utan att forma genomborra? Hvad ar en forirrad stot, som ej ens behofver pareras? Bada aro atminstone ett moraliskt nederlag, afven om en lika svag motstandare ej vet att ogonblickligen begagna denna fordel. 22. En rigtig faktning beror af en rigtig gymnastik. Till dess uppgift hor att nivellera fordelarna mellan den raa kraften och den svagares konstfardighet. En ofverstark kan forcera in stoten, om motstandaren ej begagnar contraparad, men man bor ej mota klumpighet med samma medel, utan laras att parera den undvikande d. a. genom contraparader. 23. Hvarje faktskola har sina egna stallningar och grundrorelser, hvarur alia andra harleda. Detta ar deras utmarkande olikheter; men den sanna konsten erkanner inga skolor. Naturen ensam innebar enhet. Yi soka ju alia den, men irra mer eller mindre, hvar och en pa sitt olika satt. 24. Mycken ofning, forenad med naturliga anlag kunna astadkomma bade ovanlig fardighet och fdrvanande rorelser. Man har forsokt och afven lyckats att med gevsr mot en parusande kavallerist gora ett hopp bakat (framat eller at sidan), samtidigt

351 779 raed flera andra rorelser: sasom vandning, utfall och stot med en hand o. s. v. Men hvilken ofning fordras att saratidigt gora allt delta med sakerhet i stoten? Den som tviflar, forsoke sjelf fdrst pa slat mark mot ett dodt eller stillastaende foremal (saledes utan parad), huru manga sadana stotar traffa af tio, utan myckrn foregaende ofning af andra rorelser. En parusande kavallerist ar dock vanligen vida mindre farlig, an han ser ut. En oskicklig kavallerist ar da forlorad, om infanteristen forenar lugn med nagon snabbhet. 25. Kaststot med utfall, synnerligen ur linien, och med vandutfall framat med gardstallningens bakre fot eller med vidlyftiga vandsprang (volter) likna lansens rorelser, och fordra mycken ofning och lang vana, for att goras med traffsakerhet. Atergangen i gard ar annu svarare, om fiendens motrorelser (parad, brisee, slag) slanger gev^ret at sidan. Att hoppa framat blott nagra turn, for att jemka afstandet, ar onodigt brak af en i sig sjelf enkel rorelse. Till sidan och i bage gores sprang ej hastigare an steg, som aga den fordel, att de kunna fortydligas, d. a. fran den storsta langsamhet ofvas smaningom till hogsta mqjliga hastighet En helmarsch framat (bakre och framre benets flyttning) kan okas till lika stor hastighet som ett verkligt sprang. Vandning af 90 gores lattare kring framre foten, an genom sprang kring den bakres lodrata axel. Till annu storre vandningar med gardombyte okar spranget ej hastigheten. 26. Liksom volter med gevar maste sonderdelas i steg for en tung drumlig bonde, likaledes fordras mycken ofning till utfall med gevar. For dem af befalet, som mycket ofvat sig i utfall med varja och sabel, ar det redan latt; och det ma saledes blifva deras ensak att begagna detsamma afven vid Bajonettfaktning for egen del. Sa ar ej forhallandet med troga bondrekryter, som hafva knapp ofningstid. For ofrigt aro utfall uppfor en sluttning vida mindre olagliga. 27. Det tillhor ej den forsta allmdnna faktundervisningen att upptaga alia de olika konstgrepp (tours d'adresse), som ej lampa sig for mangdens naturliga anlag eller utvecklingsfor-

352 780 maga, utan blott for individuella undantag. De olikaste raethoder kunna ju skryta med skickliga faktare; naturen iir endast en oaktadt sin mangfalld. Bajonettstot med den framre handen (vand-utfall framat). Denna rorelse ar slump pa lif och dod. Soldaten vagar sitt gevar, bade i anseende till fiendens motrorelser och till terrang. Gar denna rorelse an for en karl, gar den an for tio galler den for tio sa afven for hundra o. s. v.; och huru ginge det med en hel armee, om hela divisionen i ett och samma ogonblick risquerade sina vapen? 28. Den pedagogiska gymnastiken har vidare gransor an den militara. Bada maste strafva att afskilja det underlagsna eller onodiga; men den fdrra syftar likval till hogsta mojliga rikedom, den andra deremot till storsta mojliga begransning af former. Detta galler alia vapen, i storre eller mindre mon. Af de manga hundrade rorelser, som begagnats alltsedan faktkonstens uppkomst, aro de fiesta mera konstiga an nodvandiga. Savida all faktning till sin ide bor vara sjelfforsvar, maste man till detta andamal lara icke allt mojligt, utan endast det som ar nodvandigt. 29. Bajonett-reglementet kunde till en del inskrankas; men att i ett system utesluta nagra rorelser for korthetens skull, vore detsamma som att utesluta flera bokstafver for en Abcdarius. Kan han da lara sig stafva och lasa? *) *) Utg:s arm. Detta yttrande afser tydligen de granskares anmarkningar, som fun no F6rf:s Bajonettfaktnings-regleraente utmarka sig blott genom att vara mycket»digert och konstladtn, hvilket omdome T Krigsvetenskaps-akademiens Tidskrift sednare bitraddes af namnteckningarna F. A. v. Mentzer och Fi, den sednare forfattare af kapitlen IX X i det sedan 1848 gallande Exercisreglemente, hvilka tvanne utdrag af L:s regleraente ej aro klanderfria. Om denna fraga yttras annorstades: "For att ej missforstas af okunniga instruktorer maste i borjan rorelsernas beskrifning stundom goras langre, an man onskar. Om bajonett-reglementet ar det forsta i sitt slag, som sokt hastighet och kraft genom samling och enkelhet i rorelserna, sa har det lost den svaraste och vigtigaste uppgiften; det har d funnit naturen; och da skall denna

353 Just deraf att soldaten vid en trangsel alltid brakar gevars-stocken, bevisas nodvandigheten att lara honom ratt angripa med kolfven. Man invander: vara idttre skyddad, ju langre man framforer gevaret i garden ra. m.; men derigenom forsvagas bade stot och afbojning, ju mera man onodigt- nyckel till reglementariska sammandrag, oaktadt sin langd, alltid forblifva en lasvard afhandling af tvahandsvapnets bade rika och enkla utvagar, sora sa lange betviflades, t. o. ra. for enskild strid (Jfr. Krigsvet.-akad:s Tidskrift annu 1845), att de funnos, sora ansett bajonettfaktning vara svarare att lara grundligt an sjelfva varjforingen, och derfor alldeles forkastat den. Detta harda oradorae var sannare, sa lange man i brist af samling lat nyborjare onodigtvis gora vidlyftiga rorelser, sasora att i stotar borja raed gevarets bakatryckning sa langt sora mojligt, att ej blott i afbojning, utan afven i sjelfva utgangsstallningen (garden), onodfgtvis aflagsna vapnet fran kroppen, att hvila raera och oftare pa frdmre benet raed ett sa tungt och langt vapen; utom langre kaststotar antingen raed»vandutfall» fraraat af 180o roterande pa utgangs-stallningens (gardens) framre fot, sa att stotens slutraoraent ar ett primutfall, sasora varjans, eller med»vandsprang,w m. fl. ganska svara rorelser, hvars synnerliga gagnelighet annu ar oratvistad, t. o. ra. for den utbildade raang- &riga faktaren.» Soldatundervisningen ar atrainstonen ej»f6r lang»; derfor anfores den bar bland L:s saralade skrifter. Kunna dessutora enklare ruraforandringar tankas an i Ilegleraentets Kap. 1 Art. 1? Kan ett enklare angrepp tankas an den raka hogstoten? Kan den inledas enklare an genora de afdelningar, sora Regleraentet anfor? Kan en enklare afbojning uttankas, an de bada forsta i Reg leraentet? Kan en enklare spetsflyttning tankas an raora. 186? Har oaktadt all skrift derora, nagon enda af dessa forsta grundrorelser (Jfr teckningarna, som aro sm8, men \ allraanhet tillforlitliga) annu blifvit i minsta, mohn mera forenklad, an den redan var i Regle raentet? Afven ora dettas sednare afdelning, afsedd endast for battre anlag och langre ofning, ar for lang, och stundora otydlig af motsait fel; kan likval nagon enda af deri beskrifna rorelser med skal uteslutass for vinnande af nagon storre konstfardighet i den enskilda stridens mangfaldiga vexlingar pa olika»terrang» och mot nutidens olika handvapen? Likval intages ingendera af de bada Reglementerna bland dessa saralade skrifter; eraedan vara lagar ej tillforsakra forlaggaren oqvald besittning af dylika bocker. JJiqjligen skola de dock med anmarkningar efter handskriften framdeles &nyo omtryckas, ora utg. iinner tid och lagenhet dertill, namligen 4:de upplagan af Gymn.-Regl. och 3:dje af Baj.-Regl.

354 782 vis skiljer vapnets tyngdpunkt fran kroppens. Skyddet bor sokas i laget ej i afstdndet; ty ju narmare, desto mera undanskjutes (?) vapnet genom en lika stor sidororelse i afbojningen. Ju langre gardafstand, desto storre maste bade afbojningen o. a. rorelser goras at sidan. Lagom (hvarken for raycket eller for litet) ar allt afstand, som passar att nedgora fienden; saledes ar forkortadt afstand afven lagom. 31. Gevarets hafstang blifver forlangd anda fran nedre bandet till det runda af stocken, om man, sasom i andra skolor, gor frdmre handen till styrhand och den bortersta till pivot. Detta ar afven skillnaden mellan den franska bajonettfaktningen och var; ty Fransosen, som bar nagorlunda var gard, men gor alia sina parader med pipan utdt vand, maste afven hafva framre handen till styrhand, saledes bilda tvenne hafstanger pa samma gang, dessutom brukar afven Fransmannen och Tysken utfally lika de ofrige, hvilket vi forkastat. 32. Det ar ej underligt att mangen annu anser faktningen vara for svdr att lara soldaten, sasom annan exercis, da man ej till en borjan vill noja sig med de inskrankta rorelser, som jag foreslagit. Bristande samling (concentration) forsvarar bade undervisning och tillampning. Sa lange man yrkar, att gevaret skall hallas aflagsnadt fran kroppen, okar man utan nodvandighet svarigheterna; blott for att gora sasom utlanningen. Faktning med nara vagrata rorelser ar atminstone ganska latt att lara, och aldramest de pa helt gevars-afstand, hvilka knappast aro svarare an andra handgrepp, hvaraf manga till intet gagna. 33. Till tvahands-vapnets forande fordras mera styrka och uthallighet, men mindre gymnastisk utbildning an till andra vapen. Ratt ledd i allmanhet, och inledd med nagra dagars gymnastik, kan den laras af den dummaste bonde, om den befrias fran konstlade methoders inverkan, och aterfores till dess enklaste och nodvandigaste grundformer. S4. En forenklad handgevars-exercis bor dock grunda sig ssval pa kroppens orubbliga daning, men dessutom pa geva-

355 783 rets konstruktion, och blir saledes troligen standigt underkastad smarre forandringar. 35. Vid ledig marsch ar hviladt gevar pa axeln det enda fornuftiga satt att bara vapnet, och hastig ofvergadg derifran till gard ar latt. Nagon gymnastik, sprang och faktning o. a. rorelser med gevar kunde bidraga att gora vart fotfolk lattare. 36. Effaceringen ar ej ett inbilladt behof. Den gifver stadga (concentration) och derigenom justesse at stoten; men foga tjenar deu om endast kast-stotar begagnas, med framryckning af bakre axeln och framre handens lossande, ehuru detta slags kast-stotar aro enklare an kast-stotar med framre handen (vandutfall framat medelst bakre fotens framflyttning). 37. Rattnings-marschernas andamal ar att jemka de fel, som under contra-faktningen uppsta, antingen i afstandet, da de goras framat (bakat), for att ratta detta; eller i faktplaneu da de goras at sidan, for att ater komma i linien. De aroi derfdr helt korta, bero af rubbningens storlek, men ofverstiga ej en half fotlangd. De gora faktningen ledigare, men bora ej onodigtvis anlitas for hvarje stot, ej heller iahdt for hvarje parad. Om bada faktarne aro skickliga, sa behofvas dessa jemkningar mera sallan, och behofva ej vara stora. Mangdubblade rattnings-marschers fornamsta andamal ar endast, att ofva fardigheten att hastigt forflytta sig mindre afstand. 38. Halfpassadens minimum ar blott intill den fasta foten, dess maximum, mindre bestamdt, beror af den tillokning, som erforderlig concentration medgifver. Att gora passadmarscher bakat, i stdllet for att med vapnet afboja fiendens stotar (hugg), kan vara lika nodvandigt, som att wheldre fly an ilia fakta)), men tillhor ej vasendtligen faktundervisningen. Allramest med de latta vapnen maste man hos larjungen stafja denna benagenhet, att vid hvarje parad gora halfpassad bakat, som sa latt blir en oofvervinnelig vana, att den hindrar alia framsteg i fardigheten att, parera. Intet ofvar denna fardighefc mer an, att sta fast pa stallet, eller att ga framat. 39. Reglor: Till bildande af storsta mojliga formaga att fora varja maste iakttagas: Lararen tillate ingen att roaseamed

356 784 vapnet; denne nedrifver da pa en stand, hvad gymnasten uppbyggt med lang moda. Elever ma fakta inbdrdes endast for att ofva, hvad de lart, icke for att leka med en fiirdighet, som de aldrig fa, om de mera afse gladjen att stota och parera en lika oofvad kamrats felaktiga stotar. Rattandet af de fel, som derigenom uppsta, orsaka bade larare och lading mangdubbladt besvsr. Sansad men orubblig stranghet ar derfor oundviklig, om dessa vapenofningar skola blifva eleven till gagn. Deras rorelser emot hvarandra maste forst ske langsamt, anda till dess att lararen finner skal att ga vidare. Lararen ager att oka rorelsernas hastighet, smaningom till de kortaste tempo med fullkomligt iakttagande af de lagar, som han angifvit for kroppens och vapnets forhallande till hvarandra. Nar con tra faktningen skall begynna, ofvar lararen hvarje larling sjelf i enkla stotar, parader och efterstotar, stundom vexelvis bytand,e utfall med honom. Sedan stallas eleverna man mot man parvis eller i tvenne led, och utfora efter lararens kommando (hsta, 2:dra led... ) stotar och parader, pa stallet, under marsch, med passader. Nar detta ar tillrackligt upprepadt, ofvar lararen de skickligaste eleverna i flerfaldigt sammansatta stotar, afbojningar 40. Handparader bora ej (3fvas pa bekostnad afbojningar med vapnet, aldraminst for mindre fardiga. Deras anvandning kan borja amtidigt med rorelser ur linien. 41. En i afpassad tid ratt utford strackstot (tempo-stot) kan ej pareras, emedan den forsta angriparen da redan forlorat bade tiden (tempo) och rnmmet (rata linien). Vidare Bajonettfaktnings-Reglementet mom Det gifves annu en olikhet mellan forsvar och angrepp. Faktaren bor lara sig bemota bade naturalistens och skolfaktarens onaturligaste angrepp och tours d'adresse; men han bor icke harma deras onaturligheter. Man har forenat kast-stot med vandutfall. For den, som far kort ofning, kunna dessa rorelser ej tjena till annat, an att lara afbdja dem. 43. Medfodd styrka, hastighet, ihsrdighet och mycken ofning kunna dolja eller ofvervinna den samsta methods fel,

357 785 men bevisa ej ensarat att man bor med sabel stracka armen, lyfta handen till ogonens hojd eller mer, sanka spetsen, framluta ofverlifvet, sasom de skickligaste utlandska rapierfaktare. Detta fordrar att narraare undersokas 44. Hvarje ratt utfordt och hastigt hugg ar lika farligt; ty primens storre kraft nedat uppvages af den storre vadan att forhugga sig (for langt) nedat, om fienden skickligt undviker och framrusar. Likasa ar hvarje rigtig afbojning lika god for den, som formar att ratt utfora den; hog-terz mot prim afser ju blott att, med undgaende af denna, i nasta ogonblick sa mycket fortare kunna betala med liggande qvart. Ty sker primen fullkomligt lodratt sa behofves knappt paraden, om kroppen kastas tillrackligt hastigt ur linien genom hbg-terzen. Men for vara rekryters korta ofningstid passa blott de enklaste elementara rsrelserna; icke sa de lodrata huggen uppat, o. a. konstigare hugg, afbojningar, finter. 45. Concentrationen beror af stallningens rigtighet, till samling och besparing af krafter d. a. till bevarande af rorelsens ratta form enligt dess naturlag. Derfor bor rorelsernas omfang inskrankas. Det ar sannt att stora rorelser kunna forvilla och skramma en ovan motstandare; men en skicklig fiende begagnar sig deraf till sin angripares undergang. Det ar saledes ba de onbdigt och skadligt att vilja stegra den medfodda benagenheten hos en tung soldat, att gora vidlyftiga rorelser, eller hos en svag stackare, som ej formar att inskranka sina obestamda rorelser. 46. Den enklare gymnastikens grdnsor aro af tvenne slag, antingen 1) ofrivilliga gransor, bestamda af ledens eller yttre krafters motstand, 2) frivilliga gransor, efter kroppens behof bestamcte af de enklaste mathematiska begrepp sasom rata linier, lodrata eller vagrata, de enklaste kroklinier, rata och halfr^ta vinklar o. s. v., eller af matt efter kroppens egna delar, sasom manshojd axel-hbjd, hoft-hojd, fotlangd, hands- Ling. HI. 50

358 786 bredd o. s. v. dock utan att tvinga naturen. Derigenom forenklas de individuella vexlingarnas sammadjemkning. Hvarje naturlig rorelse, hvars gransor ej pa delta satt kunna bestaminas, blir derigenom swdr, ej blott att utfora med bestamd. sanning, utan afven annu raera att beskrifva kort o6h enkelt, saint att teckna sannt. Af alia rorelser pa stallet aro derfor de dstetiska svarast att for andra beskrifva eller teckna.

359

360 To THE THE ttbsar? AB WBSOSBBAB """ARr UBBA ay IbSBHARY

361

362 «Tfl i.'.tht. JOHN grerav JOBS CREH^ tlbhary \ I»IBRA,R^ the. mm Librae

363

364

365

366 J400 c.1 Gymnastikens allmnna grunder UNIVERSITY OF CHICAGO is A t"'" - 4. Xi.,