Nio folkbildare vid Åsa folkhögskola Lars-Åke Holmgren

Transkript

1 1 Nio folkbildare vid Åsa folkhögskola Lars-Åke Holmgren - Jag fick ett uppdrag att intervjua nio lärare som inom loppet av några få år gick i pension från Åsa folkhögskola. Dessa nio lärare hade eller har tillsammans årtionden, för att inte säga århundraden (!) av erfarenheter från folkbildningsarbete. Ämneskunskaperna om matematik, fysik, biologi, kemi, geologi, litteratur, teater, film, historia, religionskunskap, idé- och kulturhistoria, samhällskunskap, psykologi, svenska, engelska och franska språken med flera ämnen har varit mycket god. Utöver detta har flera av de nio varit verksamma som författare, både av skönlitteratur och facklitteratur, skrivit och framfört dramatik, producerat radio för SR och UR, producerat film för SVT och EU, satt upp ett stort antal teaterföreställningar, arbetat med biståndsarbete, både i Sverige och i Afrika, byggt mycket avancerade musikinstrument, arbetat som lärarutbildare och mycket, mycket annat. Uppräkningen går att göra mycket längre. Till detta ska fogas att samtliga har många års erfarenheter som lärare på folkhögskola och som cirkelhandledare i studieförbund. Generationsöverföring Men hur ska all denna gedigna erfarenhet kunna tas tillvara? Vad har varit väsentligt under alla dessa år? Vad är viktigt att förmedla till andra folkbildare eller till en yngre generation? Det var några utgångspunkter för arbetet med De nio. Mycket av det väsentligaste från allas erfarenheter har fångats upp i många och långa intervjuer. Detta är projektets både styrka och svaghet. De samtal eller de goda kommunikationer som finns vid inspelningstillfällena är svåra att förmedla vid en visning via TV eller via en dator. Eftersom de intervjuade är så genomtänkta och är så välgrundade i sina analyser och utsagor sägs egentligen inget oväsentligt. Mycket guld, inget grus. Folkbildningsarbete är, liksom prästyrket, i hög grad ett kall. Man drivs av en ambition att göra något förmer än den rena kunskapsförmedlingen. Man drivs ofta av ett patos är göra livet meningsfullt för sina medmänniskor, inom folkbildningen oftast kursdeltagarna. Strävan att vara en god folkbildare upphör ju inte på pensionsdagen, även om själva undervisningssituationen gör det. Folkbildningens föränderlighet Folkbildningen befinner sig alltid i förändring. Det är naturligt. Folkbildningen speglar i hög grad samhällets utveckling, på gott och ont. Ibland anpassar vi oss i alltför hög grad, ibland går vi före, är ett avantgarde som utvecklar både pedagogiska och sociala former. Ibland har nya idéer och ny teknik burit frukt och varit utvecklande för folkbildningen: behovet att uttrycka sig, att få berätta, har följt människan under alla tider. Ny teknik och nya medier har inte förändrat denna mänskliga drivkraft, snarare tvärtom. Jag är däremot mycket kritisk till exempelvis medieutbildning som ges rollen som en grundskola eller en förtunnad variant av högskoleutbildning. Vår uppgift inom folkbildningen måste vara att parallellt med undervisningen i tekniker och i konsten att berätta lyfta fram en kritisk diskussion om mediernas samhällsroll: ekonomiskt, socialt, politiskt och där frågor om jämlikhet och jämställdhet har stor plats. Det kritiska synsättet ska dominera. Gör Bechdeltestet: det innebär att två kvinnliga karaktärer i en film ska ha minst en dialog med varandra som inte handlar om en man. Har inte filmen det är det långt kvar för regissören till verklig jämställdhet!

2 Sociala medier Jag har under det gångna året blivit mycket kritisk till de sociala medierna i allmänhet och inom folkbildningen i synnerhet. Dock måste jag först förklara att jag genomgående är mycket positiv till den form av ny teknik som kan förbättra och underlätta våra liv inom folkbildningen. Jag anammar med glädje den demokratiska utveckling som innebär att många kan berätta med film på ett tekniskt och ekonomiskt rimligt sätt. Jag tycker de allt snabbbare datorerna är en bra utveckling. Jag bejakar de fiberoptiska kablarna osv. Men vi är inte på väg in i en bra eller en utvecklande situation, i synnerhet inte när det gäller att slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter, ja inte ens när det handlar om grundvalen för själva demokratin. I slutet av maj kom en rapport om att en stor del av unga människor i Sverige lika gärna skulle se en diktator styra landet! En dryg femtedel av alla ungdomar kunde tänka sig att med lätthet och för en billig penning sälja ut sin röst! Forskaren som publicerade rapporten var själv orolig: vilken undervisning i praktisk demokrati ges egentligen till våra elever i grundskola och gymnasium? Och i förlängningen: vilken utbildning ges vid våra lärarhögskolor? Däremot vill jag minnas från rapporten att ungdomar var angelägna om att kunna twittra och face-booka! Var ligger USA? - I dag behöver man egentligen inte kunna någonting, har många av mina f d elever på folkhögskolan sagt. Det räcker att man kan googla. Allt finns ju på nätet. Jag avlyssnade för ett par veckor sedan ett samtal mellan tre till synes helt normala ungdomar i årsåldern. De diskuterade intensivt var USA låg. Alla var övertygade om att USA låg i Storbritannien, frågan var bara var! Grabben i sällskapet skulle leta reda på en kartbok för att få klarhet. Gösta Vestlund en framtidsman! Gösta Vestlund höll i september 2010 ett fantastiskt föredrag om folkbildningens framtid med rubriken Lyft fram folkbildningen ur tystnaden! på Tollare folkhögskola. Jag bifogar föredraget i förhoppning om att så många som möjligt ska få ta del av hans framtidstankar! De har också haft betydelse för mitt arbete med projektet De nio under det här läsåret. Sammanfattningsvis säger han så här: folkbildningen engagerar två miljoner människor varje år. Det är en folkrörelse. Men den är märkligt tyst. Låt oss alltså bryta tystnaden! Låt oss värna om människosynen! Låt oss demokratisera demokratin! Låt oss göra det mänskliga samhället mänskligare! Under den sista punkten uppmanar Gösta oss att läsa Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket! Jag skulle vilja lägga till det Göran Therborns skriver om hur allt på jorden hänger samman i boken The world. A beginner s guide. Men läs Gösta! Han är liksom jag vän av både datorer och det innehållsrika nätet! Men, som Lars-Erik Axelsson säger: - Vi måste ta makten över medierna, annars tvingas vi följa deras agenda! Sociala revolutioner Vad kom först? Hönan eller ägget? Många säger nu att de nordafrikanska revolutionerna är ett resultat av de sociala medierna. Jag är skeptisk. Det är att ge dem för stor betydelse. Jag tror snarare att bildning och utbildning för unga människor i relation till ett socialt och politiskt förtryck kom grytorna att koka över. Man har sett att en annan värld är möjlig. Det har både unga kvinnor och män lärt sig vid högre studier, särskilt i flera av de nu revolterande arabiska staterna. Det är unga länder: befolkningen i till exempel Iran har världens största andel av unga människor. De kommer att kräva sin rätt och krossa förtrycket, vare sig det är religiöst, politiskt, ekonomiskt eller socialt. Och det kommer att ske oberoende av tillgång till sociala medier eller med hjälp av Internet. För all del, de sociala medierna kan mycket väl ha kallat samman till demonstrationer. Det är väl gott och väl. Snarare tror jag att unga människor inom breda befolkningsgrupper missbrukar sociala medier. Återigen: det är i hög grad en klass- och bildningsfråga. 2

3 Några exempel till: både den franska och den ryska revolutionen sprang fram ur förtyck av folket och i uppror mot överheten. Sara Lidman och Odd Uhrbom skrev boken Gruva om de eländiga förhållanden som gruvarbetarna i Malmfälten led under. Var det orsaken till gruvstrejken i Kiruna? Knappast. Men det påskyndade processen och medvetandegjorde gruvarbetarna. Ivar Lo-Johansson måste ges mycket erkänsla för sitt hårda, opinionsskapande arbete för att avskaffa det förnedrande statsystemet i Sverige. Han bidrog till avskaffandet, men hade inte förändringen kommit ändå? Jo, sannolikt. Det här resonemanget förringar inte Sara Lidmans eller Ivar Lo:s insatser. Vi måste bara hitta en balans i relationerna mellan de folkliga resningarna och opinionsbildarna. Men: vi måste samtidigt utnyttja alla tänkbara tekniker och alla möjliga kommunikationsvägar! Tidigare i år 2011 kom Evgeny Morozovs bok The net delusion med undertiteln Hur man inte befriar världen (se DN ). Morozovs tes är kärv: Internet demokratiserar inte världen, utan fungerar snarare som ett sofistikerat verktyg för auktoritära regimer. Världens ekonomiskt största företag är för närvarande Apple. Det finns en mängd andra jättelika företag inom den digitala kommunikationsbranschen, t ex Google och Samsung. De omsätter vart och ett så stora kapital att de utan vidare kan förändra de ekonomiska förutsättningarna för en rad länder. Deras omsättningar uppgår till flera hundra miljarder dollar! Även vinsterna räknas i mångmiljardbelopp. Det goda samtalet Ämneskunskaperna är viktiga. En lärare kan vara karismatisk och ha en enastående utstrålning. Utan gedigna ämneskunskaper kommer hon inte långt. I vårt arbete som folkbildare är det självklart att vi framhåller ämneskunskaperna. Vi måste få våra kursdeltagare att förstå att gedigna kunskaper är grunden både för förståelse och för möjligheten att utöva seriös kritik. Men även omfattande kunskaper om folkbildning är nödvändiga om vi rätt ska kunna hävda folkbildningens särart. Samtliga av mina deltagare i projektet De nio framhåller samtalet, ömsesidigheten som kanske det viktigaste inslaget i folkbildningsarbetet. En bra och lagom blandning av föreläsning, lektioner, grupparbeten och enskilda samtal kan vara en väg till framgång. Projektarbeten som gäller den egna livssituationen för t ex fortsatta studier, arbete och boende förbättrar på ett handfast sätt de praktiska erfarenheterna och fördjupar förståelsen för de teoretiska studierna. Närheten mellan läraren/handledaren och de studerande är viktig. Stillbildsfotografen Christer Strömholm talade om tal-avstånd och ta-avstånd. Han använde aldrig teleobjektiv eftersom han ville komma nära de personer han ville fotografera. Han ville upprätta en mycket nära kontakt, begreppet närhet blev ett signum. Det är ett fint motto, tycker jag, och kunde tjäna även för en folkbildare. Sociala medier finns dom? Var kommer då de sociala medierna in? Som kontaktskapande, som förlängningar av våra sinnen eller som kommunikationsmedel parallellt och utvecklade ur telefonens förmåga? Allt arbete med de sociala medierna borde ytterst leda fram till att folkbildningsarbetet etableras och vidmakthålls i det personliga mötet. Många ungdomar förkastar e-post. Det är gammalt och förlegat, menar de. All kommunikation kommer att ske via mobiltelefonen eller dess tekniska utveckling, iphone, ipad eller den lilla handhållna datorn. Detta ändrar också i hög grad de sociala förutsättningarna för livet. Begreppet livskvalitet har för många kommit att innebära att man ständigt går att nå och att man ständigt kan nå vem som helst. Man är alltid uppkopplad! Men vi måste komma ihåg att det mesta av detta är en myt: livskvalitet betyder oftast något annat. Det är bättre att vara man, rik, vit och frisk än att vara kvinna, fattig, svart och sjuk, har någon tänkare formulerat. 3

4 4 I Sverige saknar ca en miljon människor tillgång till dator och Internet. Drar man ut ytterligare konsekvenser av det här resonemanget innebär det att vi talar om en global klassklyfta. Vi ska också komma ihåg att över en miljard människor, de flesta boende söder om Sahara, lägger sig hungriga varje kväll. Knappt tre miljarder människor, spridda över hela jordklotet, saknar brännved för att kunna laga mat och hålla värmen. Vi talar alltså om ett klassiskt i-landsproblem. Å andra sidan är Indien, med miljoner fattiga, världens största producent av programvara till datorer. Indien är också världens största filmproducent. I New Delhi utexamineras nya civilingenjörer varje år! Så klassklyftorna finns dels mellan i- länder och u-länder, dels mellan öst och väst, likaväl som mellan det rika norr och det fattiga söder samt inom en rad länder. Återigen: vi har kunskaperna, vi vet hur vi ska göra i klimatoch energifrågorna liksom i frågor som rör de fysiska kommunikationerna (särskilt privatbilismen) för att förbättra villkoren på vårt klot. Vi vet och vi kan, men vi gör inte det som borde göras. Berlinmuren föll 1989 som resultatet av att en korrupt regim föll under trycket av folkets ökade medvetenhet och tilltagande ilska. Mänskligheten hade nog hoppats slippa murar mellan folken. Denna förhoppning hindrar inte att murar byggs lite överallt i världen: mellan USA och Mexiko, mellan Israel och Palestina, mellan Saudiarabien och Jemen och mellan Kina och Pakistan, för att bara nämna några exempel. Någon har sagt att detta inte är ett exempel på statsstaternas styrka utan mer på deras svaghet att hävda sin suveränitet. Slutsats: Låt oss arbeta med utbildning via nätet, men låt oss göra mötet (det fysiska och det virtuella mötet) till det främsta målet, människors genuina möte för att kunna utbyta erfarenheter. Låt oss använda sociala medier, men reducera dem till att bli redskap under en stark och medveten folkbildningsideologi. Slå vakt om ämneskunskaperna! Utveckla folkbildningskunskaperna! Om bildning över tid: guldkorn kan vaskas fram Under den tid jag arbetat med projektet har jag mycket ingående studerat folkbildningskunskap. Här finns mycket guld! Det finns en hel mängd litteratur att läsa i ämnet och jag kan bara hänvisa till de litteraturlistor som återfinns i Bernt Gustavssons böcker och i Gösta Vestlunds nya upplaga av Folkuppfostran Folkupplysning Folkbildning. Dock vill jag i det här sammanhanget nämna den serie litteratur som Nationellt centrum för flexibelt lärande gett ut. Här återfinns en omfattande diskussion om relationen mellan folkbildningsarbetet i det fysiska rummet och folkbildningsarbete via nätet. Paul Ronges bok Sociala medier redovisar ett antal kända svenskars relation till just de sociala medierna. Efter en stor mängd intervjuer slår Ronge fast att det är bra om man vet vad man ska blogga eller twittra om! Folkbildningstankar har tydligen inte föresvävat honom! Han jämför Internet med en kniv. Kniven kan man använda till att skära upp bröd och tårta med. Den går också att använda till att skära, rispa och döda med! Bekämpa nätmobbingen, avslutar han! Det är väl bra, men en ganska lam slutsats efter nästan trehundra sidor! Det känns som en borgerlig medelklassintellektuell ståndpunkt, lite som att äta brulépudding: sött, gott och lite sladdrigt, men vad ska det egentligen vara bra för? Under våren 2011 följde jag en kurs, arrangerad av Katrineholms kommun, om sociala medier. Behållningen av den kursen var att jag med hjälp av en mycket kunnig bibliotekarie lärde mig hitta bland det enorma utbudet på nätet. Jag gick också en studiecirkel på ABF i Österåker (Vingåkers kommun) i produktion av fotoböcker. Som gammal fotolärare var det spännande att se att många så kallade vanliga människor kvalitativt utvecklat sitt digitala fotograferande, kanske beroende på att man nu omedelbart kan se resultatet och kan göra eventuella korrigeringar. Slående är dock att både fotograferingsarbetet och överlämnandet av fotoboken ( Semesterresan, Kalle 70 år och Bröllopet ) bygger på en mycket nära relation mellan fotografen och mottagaren.

5 5 Guldet i mitt arbete med det här projektet har varit mötet med mina kollegor. Jag har fått tillfälle att i både samtalets och intervjuns form fördjupa mig och få en insikt i de före detta medarbetarnas gedigna bildningssyn och deras djupgående reflektioner om tillståndet inom både folkbildningen och i världen. Refererande till inledningen av den här rapporten är det mitt och mångas ansvar att föra ut den här diskussionen. Jag hoppas att det kommer att gå bra, via filmerna på olika hemsidor, att nå intresserade. Gruserfarenheter som måste bli till guld är att folkbildningens institutioner måste ta ett kraftfullt ansvar för att ge den bildning som i hög grad saknas om folkbildningsfrågor, både i samhället i stort men tyvärr även inom folkbildningens institutioner. Att ta upp de frågor som Gösta Vestlund belyser i sitt föredrag på Tollare i september 2010 är en bra början. De tankegångarna bör åtföljas av kraftfulla åtgärder, kanske utgående från Folkbildningsrådet, på folkhögskolor och inom studieförbund. Göstas förslag att inrätta en tjänst, ungefär Folkbildningsombudsman, som bedriver ett utåtriktat opinionsarbete mot i synnerhet media och politiker, kan vara ett betydelsefullt arbete. Idag har vi ju inte längre något Folkhögskoleparti i Riksdagen. Men den gedigna kunskapsgrunden måste läggas inom folkbildningen.