Utveckling av den frivilliga försvarsverksamheten

Transkript

1 Sida 1 (72) Utveckling av den frivilliga försvarsverksamheten Stockholm i maj 2007

2 Sida 2 (72) Innehållsförteckning SAMMANFATTNING 5 1 INLEDNING Bakgrund Uppdraget Analys av uppgiften med avgränsningar Utredningsmetod 10 2 GRUNDVÄRDEN Historik Förändringsprocessen från Förhållandet till hemvärnet Det ekonomiska styrsystemet Frivilligförsvaret i andra länder 29 3 LÄGET INOM ORGANISATIONERNA Flygfältsingenjörsföreningarna Flygvapenfrivilligas Riksförbund Frivilliga Automobilkårernas Riksförbund Frivilliga flygkåren Frivilliga Motorcykelkårernas Riksförbund Frivilliga radioorganisationen 35

3 Sida 3 (72) 3.7 Frivilliga skytterörelsen Försvarets Personaltjänstförbund Svenska Blå Stjärnan Svenska försvarsutbildningsförbundet Svenska röda korset Riksförbundet Sveriges lottakårer Sjövärnskårernas Riksförbund Svenska Brukshundklubben Svenska fallskärmsförbundet Svenska pistolskytteförbundet Svenska sportskytteförbundet Sveriges civilförsvarsförbund Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund 44 4 ANALYS Intresse och behov av frivillig försvarsverksamhet Behoven och hur de tillgodoses Anpassning till nya krav och behov Försvarsupplysning som huvuduppgift En utvecklad ungdomsverksamhet Behov av integrering mellan män och kvinnor Stöd till frivilligorganisationerna Ekonomisk utveckling 61

4 Sida 4 (72) 4.9 Framtida författningsstöd 65 5 ALTERNATIVA HANDLINGSVÄGAR Författningsgrunden Organisationsstödet Administrativa stödet Strukturella alternativ 69 6 FORTSATT ARBETE 72 Underbilagor 1 Intervjuade personer 2 Statistik

5 Sida 5 (72) SAMMANFATTNING Denna rapport omfattar det första steget i en utredning om den frivilliga försvarsverksamhetens utveckling. Rapporten är beställd av fyra frivilliga försvarsorganisationer med Försvarsutbildarna som sammanhållande. I rapporten analyseras läget för de frivilliga försvarsorganisationerna samt föreslås vilka handlingsvägar som bör fördjupas i ett nästa steg. Tonvikten är lagd på de organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot det militära försvaret, vilket tio av nitton har. Underlaget är baserat på officiella dokument samt intervjuer med politiker, ledande tjänstemän inom Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten och representanter för ovanstående tio organisationer. Ett utkast till rapport har remitterats till alla frivilliga försvarsorganisationer eftersom de mer eller mindre berörs av rapportens slutsatser och förslag. Utredningen kan konstatera ett det fortfarande finns ett starkt intresse och uppskattning av den frivilliga verksamheten hos statsmakterna och ansvariga myndigheter. Dock anser man att det behövs en strukturomvandling i nuvarande säkerhetspolitiska läge och har av det skälet reducerat anslaget i betydande grad. Själva omvandlingen anser man att det är upp till organisationerna att själva komma fram till eftersom de är fristående och bygger på en demokratisk grund. De frivilliga försvarsorganisationerna känner ovanstående uppskattning men anser att inriktningar och behov från statsmakterna och myndigheterna inte följs av de ekonomiska medel som krävs. En tydligare behovssättning och prioritering är allmänt önskvärd. I avsaknad av strukturell inriktning står organisationerna idag mycket långt ifrån varandra, vilket bland annat intervjuer och remissomgången har bekräftat. Utredningen visar på att medlemstalen i allmänhet sjunker och att antalet dagar en medlem är verksam minskar. Av de ekonomiska medel som Försvarsmakten tilldelar sina organisationer visar underlaget att organisationsstödet alltmer utgör en större andel av de totala medlen. Det indikerar att administrationen tar en allt större plats i förhållande till verksamheten i övrigt. Ekonomiskt har organisationerna med en militär inriktning fått vidkännas en betydande förlust sedan I snitt rör det sig om en 25-procentig minskning. Det ska jämföras med Försvarsmaktens förbandsanslag som i stort varit oförändrat under motsvarande tid. Framför allt de organisationer som bedriver ungdomsverksamhet har under 2007 hamnat i en brydsam situation i och med att medlen för ungdomsverksamhet flyttats från organisationsstödet till verksamhetsuppdragen. Ett missnöje finns med den modell som utgör grund för fördelning av organisationsstöd. Likaså att verksamhetsuppdragen begränsas i förhållande till de behov som finns.

6 Sida 6 (72) Några organisationer har gjort interna strukturförändringar och flera är på gång. Sammanslagningar av någon form övervägs i första hand av motororganisationerna och skytteorganisationerna. Vid en fortsatt behovsstyrning från Försvarsmaktens sida med hemvärnet som huvudkund är behoven mycket begränsade i förhållande till tidigare. Det kommer sannolikt att leda till genomgripande strukturella förändringar för organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktade mot det militära försvaret. Större än vad som nu är på gång. Mot bakgrund av rådande läge drar utredningen ett antal slutsatser och ger några förslag. Nuvarande frivilligförordning bör överses i syfte att begränsa den till organisationer med militär inriktning. Idag är förordningen grundad på ett totalförsvar som numera inte finns och kriterierna för att utgöra en frivillig försvarsorganisation är något diffusa. Bland annat bör de organisationer som i huvudsak är inriktade på annan verksamhet än försvarsverksamhet övervägas huruvida de ska omfattas av förordningen. Modellen för organisationsstöd bör ses över av ansvariga myndigheter i syfte att anpassa den till dagens förhållanden. Det gäller likväl dagens frivilligförordning som en ny. En sådan översyn bör göras i samverkan med frivilligorganisationerna för att få en förståelse för hur den senare kommer att tillämpas. Några strukturella alternativ för de organisationer som har sin huvudinriktning mot Försvarsmakten bör fördjupas i syfte att klarlägga ekonomiska, personella och organisatoriska konsekvenser av olika handlingsvägar. Ur dessa alternativ kan organisationer som gemensamt ser möjlighet till synergieffekter och samordning genomföra det som ligger dem närmast. När detta görs bör det ske ur ett underifrånperspektiv eftersom det trots allt bör vara medlemsnyttan som ska stå i centrum. De alternativ som föreslås fördjupas är - En förstärkt samordning i förhållande till idag, vilket bland annat kan innebära ett större mandat för centrala och regionala FOS - En fortsatt organisationsutveckling i enlighet med Försvarsmaktens övergripande funktionsindelning, vilket kan innebära sammanslagning i någon form av organisationer inom samma funktionsområde - En organisatorisk samordning i en eller flera paraplyorganisationer, som antingen kan vara linjestyrda eller matrisstyrda I alla alternativen bör administrationen ses över i syfte att göra den rationellare.

7 Sida 7 (72) 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Fram till försvarsbeslutet år 1996 var Försvarsmaktens huvuduppgift att avvärja en invasion mot Sverige. För detta fanns en stor krigsorganisation som efter mobilisering bestod av cirka svenska medborgare, vilket var ungefär 10 procent av befolkningen. För att åstadkomma denna värnkraft fanns ett starkt behov av frivilligt engagemang och frivillig försvarsverksamhet. Genom de frivilliga försvarsorganisationerna åstadkoms detta genom rekrytering och utbildning av frivilliga för uppgifter inom totalförsvaret. Med ett förändrat Europa och en ny säkerhetssituation för Sverige har Försvarsmaktens uppgifter och organisation förändrats, från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar med stark internationell utblick. I och med detta har det militära försvaret minskat till cirka personer (inklusive hemvärnet) och därmed också behoven av ett direkt frivilligt stöd. Omställningen av den frivilliga verksamheten har pågått ett antal år, men fortfarande har organisationerna problem att finna nya roller och att få ekonomin att gå ihop. Med de nerdragningar som skett av såväl organisationsbidraget som uppdragen, utgående från beslut av riksdag och regering, har den ekonomiska situationen blivit akut för några av organisationerna. För vissa är läget så allvarligt att snara åtgärder krävs för att kunna bedriva verksamheten. Mot denna bakgrund har Försvarsutbildarna i samverkan med Flygvapenfrivilligas Riksförbund, Frivilliga Motorcykelkårernas Riksförbund och Frivilliga radioorganisationen uppdragit åt undertecknad, Björn Anderson att utreda hur den frivilliga försvarsverksamheten bör utvecklas. 1.2 Uppdraget Mitt uppdrag är att i samverkan med de frivilliga försvarsorganisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot Försvarsmakten, lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter. I arbetet har jag att klarlägga följande frågeställningar Försvarsmaktens intresse för och behov av frivilligverksamhet med militär och civil kompetens Frivilligorganisationernas möjlighet att lämna stöd till Försvarsmakten

8 Sida 8 (72) Behov av frivilligverksamhet på regional/lokal nivå. Försvarsmaktens behov av de frivilliga försvarsorganisationernas ungdomsverksamhet Intresset för samhällsförankring genom försvarsinformation Möjligheter till samverkan, samarbete, samordning av den samlade frivilligverksamheten Lämpliga organisationsmodeller för frivilligverksamheten Försvarsmaktens egen organisation och verksamhet för stöd till frivilligorganisationerna Långsiktiga ekonomiska konsekvenser och styrning som ger den nya frivilligheten en långsiktig och stabil överlevnadsförmåga Författningsgrunder Förslag till beslut om uppgifter, organisation, verksamhet och resurser för frivilligverksamheten Försvarsmaktens syn på utredarens förslag Försvarsdepartementets syn på utredarens förslag 1.3 Analys av uppgiften med avgränsningar Som uppdraget är utformat har jag att i första hand att behandla Försvarsmaktens behov och den verksamhet som tillgodoser dessa behov. Den frivilliga försvarsverksamheten bygger på att det finns personer som frivilligt ställer upp för att fylla totalförsvarets behov av frivilliga insatser över tiden. Det innebär att uppgifter, organisation, verksamhet och resurser bör formas utifrån Försvarsmaktens behov och den frivilliges önskemål. Av dessa skäl har jag fått full handlingsfrihet i organisationsfrågan. Vikten av att utredningen leder till ett förslag som har en bred förankring har betonats av uppdragsgivarna. Detta liksom hur uppgiften är ställd gör att utredningen berör alla organisationer som omfattas av Frivilligförordningen 1. Från den 1 januari 2007 är de nitton stycken med varierande uppgifter, organisation, verksamhet och inte minst tradition. 1 Förordningen om frivillig försvarsverksamhet, SFS 1994:524

9 Sida 9 (72) Eftersom tonvikten ska läggas på de organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot Försvarsmakten har jag analyserat dessa organisationers förändringsbehoven i första hand. Förutom uppdragsgivarna gäller det Flygfältsingenjörsföreningarna (FIFF) Frivilliga flygkåren (FFK) Försvarets Personaltjänstförbund (FPF) Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF) Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR) För att möjliggöra en bred förankring har dessa sex organisationer kontaktats redan från början i utredningen. I alla skeden av utredningen bör dessutom kontakt tas med övriga organisationer för att få deras syn i frågan och för att få en kvalitetsgranskning av underlaget. Inget hinder bör heller finnas för någon av ovanstående organisationer att efter hand ansluta sig till utredningen. En förutsättning för att de förslag som läggs ska komma till ett genomförande är att de är förankrade i Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten. Sammantaget innebär osäkerheten om var myndigheterna står samt hur många organisationer som kommer att ansluta sig till utredningens förslag att utredningen bör göras i flera steg. Inriktningen för varje steg bör sålunda bestämmas utifrån var omgivningen står i sak. De steg som bör tas efter hand är följande; Steg 1 Steg 2 Steg 3 Steg 4 I detta steg bör läget klarläggas och analyseras samt alternativa handlingsvägar/organisationsmodeller diskuteras och presenteras. I detta steg bör alternativen fördjupas och övervägas samt något av dem att förordas. Hur den regionala/lokala nivån ser på verksamheten, läget och alternativen bör också undersökas. I detta steg bör valt alternativ fördjupas och slutligt förankras hos myndigheterna. Det bör också klarläggas vilka frivilliga försvarsorganisationer som är beredda att ställa sig bakom förslaget. I detta steg bör en förankringsprocess genomföras inom de organisationer som stödjer förslaget för att avslutas med stämmobeslut. Skedet bör inledas med en informationskampanj som avslut på en löpande informationsprocess och dialog med medlemmarna (redan från skede 1).

10 Sida 10 (72) Hur informationen sköts är avgörande för det slutliga resultatet. Att leda denna process har förutsatts vara organisationernas ansvar med underlag från utredningen. De stora förändringarna för frivilliga försvarsverksamheten kom i samband med försvarsbeslutet Av det skälet har jag nöjt mig med att göra jämförelser från tiden efter den sista frivilligutredningen, det vill säga Därmed bedömer jag att det går att skapa en rättvis bild över pågående förändringsprocess. Denna rapport omfattar det första steget som ska leda till olika handlingsvägar/organisationsmodeller samt en handlingsplan för fortsatt arbete. Genomgående används begreppet organisationerna i underlaget för att beteckna de nitton frivilliga försvarsorganisationerna. 1.4 Utredningsmetod Den metod som jag använt under Steg 1 har varit följande. Inledningsvis har uppdraget analyserats och en arbetsplan upprättats. Material i form av utredningar, propositioner, regleringsbrev, rapporter, hemsidor har lästs in. Dessutom har årsredovisningar, verksamhetsinriktningar och särskilda underlag inhämtats för de tio organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot Försvarsmakten. En lägesanalys har genomförts och dokumentation har skett efterhand. En tidig kontakt har varit med Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten i syfte att klarlägga läget och känna av möjliga handlingsvägar. Cirka tjugo intervjuer har genomförts med försvarspolitiker, ledande personer i Försvarsdepartement och Försvarsmakten samt representanter för ovanstående tio organisationer och Krisberedskapsmyndigheten. Syftet har varit att klarlägga läget, få svar på uppdragets frågeställningar samt försöka finna framkomliga handlingsalternativ. Efter hand har en analys genomförts som dokumenterats. De personer som intervjuats framgår av underbilaga 1. ubil/1 Avslutningsvis har de olika alternativa handlingsvägarna/organisationsmodellerna utformats och dokumenterats och ett utkast till rapport utarbetats. Utkastet har remitterats till Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten och samtliga frivilliga försvarsorganisationer. Yttranden har inkommit från samtliga instanser utom Frivilliga flygkåren, Frivilliga radioorganisationen, Svenska Blå Stjärnan, Svenska fallskärmsförbundet och Svenska sportskytteförbundet.

11 Sida 11 (72) Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten anser att utredningen i huvudsak angår de frivilliga försvarsorganisationernas interna angelägenheter och har därför enbart gjort en sakgranskning. Ingen av myndigheterna är beredd att ingå i den arbetsgrupp som utredningen vill initiera. Försvarsmakten anser emellertid att alla initiativ för att uppnå en samordning inom och mellan organisationerna är bra. Flygfältsingenjörerna, Flygvapenfrivilliga, Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Försvarets personaltjänstförbund och Försvarsutbildarna ställer sig i huvudsak bakom utredningens analys och förslag och är beredda att ingå i en gemensam arbetsgrupp. Automobilkåren trycker i sitt yttrande på att samtliga organisationer fortsättningsvis bör ingå i arbetet och behandlas på ett likvärdigt sätt. Frivilliga skytterörelsen anser att det är svårt att hålla isär sakuppgifter med utredarens åsikter och kan inte acceptera att organisationen övervägs att utgå som frivillig försvarsorganisation. Den ser därför i nuläget ingen möjlighet att delta i en gemensam arbetsgrupp men vill kvarstå som remissinstans. Lottorna anser sig inte vara beställare av utredningen och därmed ingen remissinstans. Ett par anmärkningar i sak görs dock. Organisationen är inte villigt att delta i en arbetsgrupp. Röda Korset anser det olyckligt att utredningen delat upp organisationerna i olika grupper och inte behandlat dem på ett jämställt sätt. Organisationen ifrågasätter också varför de övervägs att utgå som frivillig försvarsorganisation och har med rådande formuleringar inget intresse av att delta i en gemensam arbetsgrupp. Sjövärnskåren är positiv till det mesta i utredningen, framför allt det ekonomiska underlaget. De anser dock att vissa resonemang rörande ungdomsverksamheten kan leda fram till felaktiga beslut. Detta liksom att underlaget behöver förankras i organisationen gör att de tills vidare vill stå utanför en gemensam arbetsgrupp. Brukshundsklubben är starkt kritisk till utredningen i nuvarande form och anser den vara en partsinlaga. De anser att övriga organisationer bör angripa sina problem med att leverera efterfrågade och bra produkter och avvisar därmed ett gemensamt arbete. Pistolskytteförbundet lämnar ett sakunderlag och poängterar att de är mycket måna om att kvarstå som en frivillig försvarsorganisation. De anser av ideologiska skäl att det är en förutsättning för att erbjuda sina tjänster åt Försvarsmakten. De avvaktar till hösten med att ta ställning till medverkan i utredningen. Civilförsvarsförbundet tar endast upp sådant i rapporten som direkt berör förbundet. Frågan om ett gemensamt arbete nämns överhuvudtaget inte. Kvinnliga Bilkåren har enbart lämnat ett antal sakanmärkningar. Allt underlag som lämnats i sak har inarbetats i utredningen och huvuddelen av de synpunkter som organisationerna lämnat. Däremot har inte Frivilliga skytterörelsens, Röda korsets, Brukshundklubbens och Pistolskytteförbundets syn i tillhörighetsfrågan tillgodosetts.

12 Sida 12 (72) Efter att remissvaren inarbetats har denna rapport avslutats och överlämnats till uppdragsgivarna.

13 Sida 13 (72) 2 GRUNDVÄRDEN 2.1 Historik Allmänt De frivilliga försvarsorganisationerna har en hundraårig historisk bakgrund, vissa ännu mer. De tillkom utifrån ett engagemang från enskilda medborgare att på frivillig basis bidra till landets försvar. Det var under andra säkerhetspolitiska förhållanden än idag och när det fanns ett behov av att stödja ett värnpliktsförsvar som omfattade dryga tio procent av landets befolkning. De olika organisationerna har dock växt fram med olika bakgrund och syfte vilket är viktigt att komma ihåg när man ska diskutera en utveckling av den frivilliga försvarsverksamheten. Flygfältsingenjörsföreningarna (FIFF) Med erfarenheter från andra världskriget utvecklades en flygfältsarbetsorganisation inom flygvapnet som skulle ingå i det efterhand växande antalet basbataljoner i krigsorganisationen. För att stödja med rekrytering och utbildning av flygfältsingenjörer bildades tre frivilligföreningar i södra, mellersta och norra Sverige samt en för eskaderstaben under åren 1960 till En förbundsstyrelse tillkom år Flygvapenfrivilligas Riksförbund (FVRF) Flygvapenfrivilliga har sitt ursprung i den frivilliga luftbevakningstjänsten. Under andra världskriget gjordes ett upprop 1940 för att få frivillig personal för optisk bevakning av luftrummet. I dagens läge är den optiska luftbevakningen inte efterfrågad och därför avvecklad. Personal för observationstjänst har dock fortfarande sin tillhörighet hos Flygvapenfrivilliga och bidrar numera med sin kompetens att bygga upp hemvärnets ytövervakningsförband. Uppgiften för Flygvapenfrivilliga har efterhand anpassats för att leverera frivilliga till flygstridskrafterna, både för nationellt och internationellt bruk. Mot den bakgrunden ändrades namnet år 2000 till Flygvapenfrivilligas Riksförbund, med benämningen Flygvapenfrivilliga.

14 Sida 14 (72) Frivilliga Automobilkårernas Riksförbund (FAK) Frivilliga Automobilkåren grundades 1914 med huvudsaklig uppgift att stödja försvaret i sambands- och kurirtjänst. I och med att armén motoriserades under andra världskriget förändrades uppgifterna till att bemanna bilkompanier samt att svara för motorutbildning av arméns befäl. I början av 1970-talet blev kåren en rikstäckande frivillig organisation med uppgift att vidareutbilda manliga och kvinnliga förare för att säkerställa den tunga trafiken om Försvarsmakten mobiliserade. I dagens hotbild är kåren en resurs när extraordinära händelser inträffar och samhällets ordinarie resurser inte räcker till. Frivilliga flygkåren (FFK) År 1961 bildades Frivilliga flygkåren. En tanke som fanns redan 1916 som stöd för civilförsvaret. Efter 1961 har verksamheten utvecklats efterhand blev kåren en frivillig försvarsorganisation som från 1993 organiserade frivilliga flyggrupper inom försvarsområdena, idag inom hemvärnet. Utöver dessa finns också sjöinformationsgrupper och flyginsatsgrupper. Alla dessa grupper är en viktig resurs för samhället vid extraordinära händelser. Frivilliga Motorcykelkårernas Riksförbund (FMCK) Frivilliga motorcykelkåren bildades 1929 för att kunna utnyttjas inom försvaret. År 1938 blev organisationen en frivillig försvarsorganisation för att utbilda och öva motorcykelförare för det militära försvaret. Efterhand blev organisationen rikstäckande och år 1974 öppnades den även för kvinnor. Under och 1990-talet förändrades utbildningen så att den i huvudsak var inriktad mot krigsplacering inom Försvarsmakten. Med Försvarsmaktens ominriktning är hemvärnet numera huvudkund. År 2000 infördes en förbundsnivå inom organisationen, vilken åter togs bort Frivilliga radioorganisationen (FRO) Frivilliga radioorganisationen grundades år 1946 för att ta tillvara sändaramatörernas kompetens inom försvaret. Organisationen hade redan från början syftet att ställa medlemmarna och deras materiel i totalförsvarets tjänst. För detta bedrivs en målmedveten utbildning och träning.

15 Sida 15 (72) Medlemskapet är öppet för alla som bor i Sverige och mer än en fjärdedel av medlemmarna är med avtal engagerade i hemvärnet. Frivilliga skytterörelsen (FSR) Frivilliga skytterörelsen är landets äldsta frivilliga försvarsorganisation. Ur organisationen har senare exempelvis hemvärnet vuxit fram. Frivilliga skytterörelsen har sitt ursprung i kriget mot Ryssland Den oro som då fanns för nya krig tog sig uttryck i en stark försvarsvilja varvid människor själva började träna skytte. I slutet av 1800-talet ökade antalet skytteföreningar enormt och år 1893 bildades länsförbund och en centralstyrelse. År 1966 fick förbundet sitt nuvarande namn. Sedan flera år tillbaka har pistol och sportskyttar bildat egna centralförbund. Även ungdomarna har bildat en egen organisation, Skytterörelsens ungdomsorganisation som dock är nära knuten till FSR. Försvarets Personaltjänstförbund (FPF) År 1955 bildades Förbundet för Personalvårdsutbildning inom det militära försvaret. Uppgiften var att verka för utbildning och kompetensutveckling av personalvårdspersonal och präster i krigsorganisationen. En rikstäckande samordning skulle göras i samarbete med Försvarsmakten. Namnet ändrades 1964 till Försvarets Personaltjänstförbund som idag är en frivillig försvarsorganisation. Svenska Blå Stjärnan (SBS) Svenska Blå Stjärnan bildades 1917 under namnet Svenska Röda Stjärnan efter förebild av den i Genève bildade L`Etoile Rouge, ett förbund vars uppgift var vård av hästar i krig. Det blev även den svenska föreningens första uppgift. Efter första världskriget vidgades den till att även gälla djurvård i fred. År 1941 ändrades namnet till det nuvarande. Svenska försvarsutbildningsförbundet

16 Sida 16 (72) Svenska försvarsutbildningsförbundet, benämnt Försvarsutbildarna har sitt ursprung i landstormen som tillkom i början på 1900-talet. År 1912 bildades Sveriges landstormsföreningars riksförbund i syfte att utbilda befälen. Under andra världskriget stod det klart för statsmakterna att krigsorganisationen krävde fler och bättre befäl än vad landstormen kunde bidra med. Landstormen avskaffades och befälen blev värnpliktiga befäl. Det fanns dock fortfarande ett behov av en frivillig befälsutbildning varför Centralförbundet för befälsutbildning bildades Under åren som gått har organisationen förändrats vid ett flertal tillfällen men har hela tiden behållit sitt namn och uppdrag. År 2006 antogs namnet Svenska försvarsutbildningsförbundet för att markera de förändringar som skett i och med försvarets ominriktning, där behovet att utbilda värnpliktigt befäl drastiskt minskat. Försvarsutbildarna vänder sig numera till alla kompetenser Försvarsmakten har behov av, såväl militära som civila samt utvecklar även sitt stöd för samhällets krishantering. Svenska röda korset (SRK) Svenska röda korset bildades i anslutning till uppkomsten av det internationella röda korset år Det namn man tog var Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuka i fält. År 1915 antogs nuvarande namn. I enlighet med sin målsättning åtog sig Svenska röda korset uppgifter inom såväl det militära försvaret som civilförsvaret. Som mest fanns det knappt medlemmar i organisationen. Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) Lottorna bildades 1924 med Föreningen Stockholms landstormskvinnor. Anledningen var de låga anslagen till landstormen. Tidigt startades en ungdomsrörelse och Sveriges Unglottor bildades Med att landstorman avvecklades bildades 1943 Riksförbundet Sveriges lottakårer. Utbildningen som är Lottornas mest centrala verksamhet har efterhand utvecklats. Idag bedrivs verksamhet för både Försvarsmakten och för att höja kompetens i allmänhet. Under senare år har också en allmänmilitär grundutbildning på tre månader genomförts. Lottorna är den största frivilliga försvarsorganisationen för kvinnor. Organisationen är öppen för alla kvinnor i Sverige, oavsett nationalitet och har ett av landets största kvinnliga nätverk. Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF)

17 Sida 17 (72) Sjövärnskåren har sitt ursprung i Sveriges Frivilliga Motorbåtskår som bildades År 1941 ombildas kåren till en militär sjövärnskår, Sjövärnskåren ingående i flottan med sjutton lokala flottiljer. Under 1970-talet utvecklas Sjövärnskåren till att bli en frivillig försvarsorganisation och blir upptagen som bidragsberättigad organisation i Centralförbundet för befälsutbildning. År 1981 upphör den militära sjövärnskåren och Sjövärnskårernas Riksförbund bildas för att som tidigare bedriva frivillig vuxen- och ungdomsutbildning. Under 1990-talet intensifieras vuxenutbildningen, Kustartilleriets befälsförening i Stockholm ansluter sig och 2001 blir kåren en av åtta avtalsorganisationer. Svenska Brukshundklubben (SBK) Brukshundklubben i Sverige är unik. Organisationen tillkom i samband med första världskriget och fick under andra världskriget sitt nuvarande namn. Ursprunget var Föreningen Sveriges Skydds- och Sjukvårdshundar som bildades År 1940 bildades Svenska Brukshundklubben genom ett samgående av specialklubbar för brukshundraser. Syftet med sammanslagningen av organisationerna var att få en enhetlig organisation för brukshundarbetet som skulle kunna tillgodose behovet av hundar för militära uppgifter. Sedan beredskapsåren har klubben utbildat hundar för bland annat bevaknings- och skyddstjänst. Den har därefter ställt hundförare och hundar till Försvarsmaktens förfogande. På senare år har klubben deltagit i internationella hjälpinsatser efter jordbävningar samt svarat för instruktörsutbildning i Baltikum, Polen och Ryssland. Svenska fallskärmsförbundet (SFF) Svenska fallskärmsförbundet är ett ideellt idrottsförbund och en frivillig försvarsorganisation som svarar för utbildning och hoppning med fallskärm. Förbundet har sitt ursprung i Svenska fallskärmsklubben som bildades 1955 av ett antal unga officerare vid Arméns Fallskärmsjägarskola. Syftet var då som nu att få gamla fallskärmsjägare att vidmakthålla sin hoppfärdighet. Svenska pistolskytteförbundet (SPSF)

18 Sida 18 (72) Tävlingsskyttet med pistol har pågått sedan slutet av 1800-talet och bedrevs ursprungligen i militär regi. När verksamheten expanderade bildades Svenska Pistolskytteförbundet år Svenska sportskytteförbundet (SSF) Svenska sportskytteförbundet bildades år 1943 genom ett samgående av de organisationer som bland annat ägnade sig åt internationellt sportskytte. Med sportskytte avsågs såväl gevärs- och pistolskytte som jaktskytte. Genom att främja skjutskickligheten och delta i sportskyttetävlingar ville förbundet samtidigt skapa respekt för svenskt skytte och försvarskraft. Sveriges civilförsvarsförbund År 1937 bildades Sveriges Riksförbund för civilt luftskydd, Riksluftsskyddsförbundet. Under beredskapsåren på 1940-talet stod det klart att verksamheten måste breddas till att gälla hela civilförsvaret. Detta underströks när allmän civilförsvarsplikt infördes Efter hand stadgades att Riksluftsskyddsförbundet skulle bedriva upplysning om civilförsvaret, främja hemskyddet och utbilda personal för civilförsvarets alla grenar. År 1951 ändrades namnet till Sveriges civilförsvarsförbund, benämnt Civilförsvarsförbundet. Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR) Den första kvinnliga bilkåren bildades 1939 i Göteborg i syfte att utbilda kvinnliga ersättare för chaufförer som inkallats för militärtjänst. År 1942 bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund. Trots ekonomiska svårigheter utvecklades utbildningen efter hand. Först efter kriget fick organisationen statsbidrag för att så småningom få uppdrag av det militära försvaret. Under 1960-talet tog utbildningen för den civila delen av totalförsvaret fart.

19 Sida 19 (72) 2.2 Förändringsprocessen från 2001 Frivilligförsvar i utveckling 2000 År 1999 initierade Försvarsmakten en arbetsgrupp (Ag FU) med representanter från Högkvarteret, representanter för organisationerna och dåvarande Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Uppgiften för Ag FU var att i första hand skapa idéer och underlag för organisationerna att utveckla sig själva. Dessutom skulle resultatet av arbetet vara ett underlag för myndigheter på alla nivåer att formulera uppdrag och uppgifter. Efter en analys av Försvarsmaktens utveckling och behov konstaterade Ag FU att frivilligorganisationernas betydelse i framtiden ökar, att behovet av utbildad frivilligpersonal ökar, att utveckling av uppgifter och verksamhet måste ske, att samarbete och samverkan mellan organisationerna måste öka samt att rekryteringsbasen måste breddas. De förslag som Ag FU lämnade var bland annat att nya uppgifter och befattningar skulle skapas och definieras, krav på kompetensutveckling i olika befattningar skulle ställas, så kallade frivilligklotsar och frivilliginstruktörer vid utbildningsförband skulle utnyttjas, att utbildning för att bibehålla kompetens hos värnpliktiga och reservofficerare skulle planmässigt genomföras samt att civila samhällets behov av stöd och kompetens skulle klarläggas. Inget av dessa förslag har kunnat realiseras fullt ut. Andra förslag som lämnades var för frivilligorganisationerna en gemensam utbildningskatalog, gemensamt utbildningsråd, utbildningsallianser, utbildningscentra, gemensamma övningar samt ett system för kvalitets- och resultatvärdering. Ej heller dessa förslag har genomförts i nämnvärd utsträckning. Vidare gavs förslag avseende avtal, ledigheter, totalförsvarsinformation, meritvärdering, ekonomi och författningar. Frivilligheten och samhällsberedskapen 2001 I november 1999 tillsatte regeringen en särskild utredare, viceamiralen Dick Börjesson med uppdrag att lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter inom totalförsvaret. Utredningen överlämnades i februari 2001 med betänkandet Frivilligheten och samhällsberedskapen (SOU 2 001:15). Av de förslag som lämnades bör nämnas att

20 Sida 20 (72) De frivilliga försvarsorganisationerna skulle utveckla sin förmåga att ställa upp med resurser Kommuner och statliga myndigheter borde öka ambitionen att ta organisationerna i anspråk, vilket kräver en författningsändring Synen på vilka organisationer som är en frivillig försvarsorganisation borde vidgas, bland annat gällde det hemvärnsföreningarna Försvarsmakten och dåvarande ÖCB skulle göra sammanställningar av sina behov Organisationerna borde få en stärkt ställning i förhållande till statliga och kommunala beredskapsmyndigheter Samordningen skulle stärkas mellan organisationerna genom att ett Råd för frivillig samhällsberedskap organiserades Ett nytt system för organisationsstöd och uppdrag borde utvecklas Regeringens proposition 2002 I propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret (2001/02:159) tog regeringen ställning till Börjessons förslag. Inledningsvis underströk regeringen betydelsen av att i framtiden ta till vara det engagemang och kunnande som finns i organisationerna. Regeringen ansåg också att stödet till den frivilliga försvarsverksamheten måste anpassas till de förändringar som sker inom totalförsvaret, samt att stödet endast bör gå till ideella organisationer med en demokratisk struktur. Regeringen ansåg sig dela mycket av utredningens resonemang och förslag. Bland annat gällde det betydelsen av ungdomsverksamheten, att organisationerna skulle ses som en väsentlig resurs för fredstida krishantering och behovet av en ökad samverkan mellan organisationerna. Någon vidgad syn på vilka organisationer som skulle vara frivilliga försvarsorganisationer medgavs inte. I stället skulle dagens antal överses och minskas. Något Råd för frivillig samhällsberedskap ansågs inte heller behövas. I stället skulle organisationerna behovsstyras, varför Försvarsmakten och den nya Krisbereddskapmyndigheten (KBM) skulle ges uppgiften att överse organisationsstödet och uppdragsstyrningen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition.

21 Sida 21 (72) Bidragsutredningen 2004 Regeringen gav i juni 2003 Statskontoret i uppdrag att göra en översyn av bidragsgivningen till ideella föreningar med mera. Resultatet redovisas i Statskontorets rapport Bidrag till ideella organisationer - kartläggning, analys och rekommendationer 2. Rapporten delar upp bidragen i organisationsbidrag, verksamhetsbidrag, projektbidrag, uppdragsersättning och anläggningsbidrag. De bidrag som frivilliga försvarsorganisationerna omfattas av är organisationsbidrag och uppdragsersättning. Av rapporten framgår att år 2003 omslöt de statliga bidragen (inklusive medel från Svenska Spel och Allmänna arvsfonden) cirka 6,5 miljard kronor, varav försvarsorganisationernas andel var cirka 303 miljoner kronor, cirka fem procent. Huvuddelen av bidragen gick till folkbildningen (2,6 miljard) och idrottsrörelsen (1,2 miljard). Bidragsmottagarna kan ha många funktioner i samhället. Allt från att de är värdefulla ur demokratisk synvinkel, bidrar till social integration, mobiliserar resurser, ger en kollektiv identitet, producerar tjänster till att de utgör en frizon i samhället. Utredningen visar att bidragen villkoras inom fyra strukturer beroende på vilken mottagare det rör sig om. De är demokratisk organisationsform, geografisk spridning, minimiantal av medlemmar och fortvarig verksamhet. Frivilliga försvarsorganisationerna omfattas av de tre första strukturvillkoren medan idrottsrörelsen inte av något. Rapporten pekar bland annat på att statsmakterna efterhand har ökat kravet på resultatstyrning men att verksamheten regleras i begränsad utsträckning av förordningar. Cirka 70 procent av bidragssumman saknar författningsstöd, dock ej försvarsverksamheten. Eftersom bidragen idag är kortsiktiga och meddelas sent i årliga regleringsbrev anser utredningen att bidragen i större utsträckning ska regleras i lag och förordning för att få en långsiktighet. Någon förändring för försvarsverksamheten har dock inte skett, som fortfarande regleras i årliga regleringsbrev. Intressant att notera är att statsmakterna tar stöd med bidragsfördelningen av Kammarkollegiet och ett Folkbildningsråd när det gäller folkbildningen och Riksidrottsförbundet när det gäller idrotten års budgetproposition (1994/95:100 bil. 14) slår fast att riksdagen flera gånger uttalat betydelsen av att statlig verksamhet ska resultatstyras. En linje som regeringen och Försvarsmakten i hög grad styr efter idag. Med en betydande resultatstyrning finns också en risk för konflikt med organisationernas önskan om självbestämmande. Regeringskansliet handledning för regleringsbrev år 2004 slår dock fast att organisationerna inte kan eller ska styras av statsmakten, dock vad bidragen ska användas till och vilken effekt de ska uppnå. 2 Statskontoret 2004:17

22 Sida 22 (72) Regeringens proposition 2004 I propositionen Vårt framtida försvar (2004/05:5) inför 2004 års försvarsbeslut föreslog regeringen en förändrad syn på den frivilliga försvarsverksamheten. Visserligen stod regeringen fast vid att det engagemang och kunnande som finns i frivilliga försvarsorganisationer även i framtiden ska tas till vara. Däremot ansågs de ha en mer begränsad roll i det nya insatsförsvaret i förhållande till det gamla invasionsförsvaret. Ett stöd för att bemanna hemvärnet, ett utbildningsstöd och rekryteringsstöd samt stöd till samhället skulle dock fortfarande behövas. Behovet av frivillig personal i grundorganisationen och insatsorganisationen skulle från och med nu bli helt styrande för organisationsstödet och verksamhetsuppdragen. Vidare skulle också finansieringsprinciperna för samhället krisberedskap förändras. Mot bakgrund av de minskade behoven föreslogs också anslaget för frivillig försvarsverksamhet att reduceras, med 12,6 miljoner kronor i organisationsstöd och cirka 20 procent i verksamhetsuppdragen. Något behov att utbilda för det civila försvaret ansågs inte längre finnas. Anslagen för det civila försvaret föreslog man därför överföras till krisberedskapen i fred och även fördelas till organisationer utanför försvarskretsen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition. Den har dock inte lett till någon ny förordning eller annan myndighetsstyrning. Exempelvis som att öppna upp verksamheten för andra organisationer än de som anges i frivilligförordningen (1994:524). Krishanteringspropositionen 2006 I propositionen Samverkan vid kris för ett säkrare samhälle (2005/06:133) redovisar regeringen en strategi för samhällets säkerhet. Bland annat så föreslås en lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Bestämmelserna i lagen syftar till att de ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Därigenom uppnås också en grundläggande förmåga för civilt försvar. I propositionen poängteras att de kompetenser och förmågor som frivilliga har är av central betydelse för samhällets förmåga att hantera kriser. Vidare menar regeringen att det frivilliga engagemanget ger förutsättningar för personell förstärkning av de offentliga organen vid stora olyckor och extraordinära händelser. Någon skiljaktighet mellan frivilliga försvarsorganisationer och andra frivilligorganisationer som bygger på en demokratisk grund görs inte. För organisationerna i den vidgade kretsen

23 Sida 23 (72) framhålls dock att de med kvalitet och uthållighet ska bidra till samhällets krisförmåga för att få stöd. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition. Försvarsmaktens behov av de frivilliga försvarsorganisationerna 2006 Försvarsmakten redovisade i april, 2006 sitt behov av frivilliga försvarsorganisationer 3. Av redovisningen skulle framgå vilka organisationer som bör få organisationsstöd och uppdrag samt vilken ekonomi som krävs. Av Försvarsmaktens redovisning framgår att de frivilliga försvarsorganisationerna kommer att ha en roll i personalförsörjningen genom att rekrytera, utbilda och bemanna specifika befattningar. Vidare anges ett behov av instruktörer och att organisationerna bör vara en rekryteringsbas för vissa kompetenser i tidsbegränsade uppgifter, exempelvis för internationella tjänst. Vikten av ungdomsutbildning poängterades också liksom att väcka intresse hos värnpliktiga för utlandstjänstgöring. Att volymbestämma behoven ansågs vid den tidpunkten vara svårt med hänsyn till pågående omstrukturering. Övergripande angavs dock antal och typbefattningar. Sammantaget var det cirka befattningar fördelade med 295 befattningar inom armén 500 befattningar inom marinen 200 befattningar inom flygvapnet befattningar inom hemvärnet Detta var en reell minskning i förhållande till tidigare varför Försvarsmakten också pekade på att kommunerna för sin krishantering måste ta ett större ansvar för utbildning inom vissa tjänstegrenar. En fortsatt översyn skulle dock göras av Försvarsmakten. Det kan konstateras att storleksmässigt var redovisningen talande men för organisationerna krävs det dock en fördjupning, framför allt för befattningar och verksamhet utanför hemvärnet. Någon större förändring på vilka organisationer som skulle få organisationsstöd och uppdrag föreslogs inte. Förutom de fyra 4 som tidigare föreslagits att utgå ur frivilligförordningen pekades på att Civilförsvarsförbundet och Blå Stjärnan inte har uppdrag av Försvarsmakten. 3 FM skrivelse , : HBR, SVEROF, SFRO och SVOF

24 Sida 24 (72) Det totala resursbehovet för den frivilliga försvarsverksamheten angavs till 103 miljoner kronor för 2007, varav 10 miljoner kronor för ungdomsutbildning. Samhällets behov av personella förstärkningsresurser 2006 Krisberedskapsmyndigheten (KBM) har sedan starten i juli 2002 fortlöpande undersökt behoven hos myndigheter och kommuner av personella förstärkningsresurser. I en promemoria 5 framgår de behov som i dagsläget behöver täckas av organisationerna. Hos statliga myndigheter rör det sig om cirka frivilliga inom vissa specialiserade områden som Förare till bandvagnar Personal för att upprätta och sköta samband Personal för lägesbildsinhämtning från luft och mark Särskilt utbildade krisstödjare Personal för specialtransporter av drivmedel Stabspersonal Provtagare för CBRN (Chemical, Biological, Radioactive, Nuclear) Assistenter till veterinärer Även kommunerna har behov av cirka frivilliga, främst för de frivilliga resursgrupperna (FRG). Ett behov som också kan komma att öka om fler kommuner visar intresse för att engagera frivilliga i krishantering. De tecknade behoven ska också ses som en nulägesbild som kan komma att förändras över tiden. När det gäller FRG svarar KBM för finansieringen av utbildningen för FRG-ansvariga och FRG-medlemmar medan kommunerna får stå för resten. I regleringsbrevet för 2007 anges att KBM särskilt ska stödja utvecklingen av sådana samverkansformer som FRG. Regeringens proposition KBM

25 Sida 25 (72) I propositionen Försvar samt beredskap mot sårbarhet (2006/07:1) fullföljer den nya borgerliga regeringen den linje som tidigare socialdemokratiska regering lagt avseende frivillig försvarsverksamhet. I propositionen betonar regeringen att det är viktigt att verksamheten inom de frivilliga försvarsorganisationerna återspeglar de förändringar som sker inom Försvarsmakten. Insatsorganisationens behov och arbetet med internationella insatser skall även i denna verksamhet ha en framskjuten position. Vidare föreslås Försvarsmakten att kartlägga hur och i vilken utsträckning organisationerna kan stödja Försvarsmakten med utbildning. Organisationernas ungdomsverksamhet anses också vara betydelsefull, bland annat för rekrytering av värnpliktiga. Av det skälet överförs anslagsmedlen för ungdomsverksamhet från organisationsstödet till verksamhetsuppdragen. Organisationernas anges också ha en viktig roll i samhällets förmåga att hantera extraordinära händelser. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition. Arbetsgruppen Huvudmannaskap 2007 Begreppet huvudmannaskap har diskuterats sedan tre år tillbaka. Det beror på att flera organisationer genomför likartad utbildning utan särskild samordning. I syfte att förbättra samordningen tog Försvarsmakten i oktober 2006 initiativet till en arbetsgrupp med uppgift att föreslå Sakområde ingående i huvudmannaskapet Huvudmannaskap för olika sakområden Omfattning och uppgifter för huvudmannaskap Syftet med huvudmannaskapet anges vara att höja kvalitén i utbildning, tydliggöra Försvarsmaktens krav på sakområdet, säkerställa och effektivisera verksamheten/uppdragen samt få flexibilitet inför utveckling av kompetenser och förmågor. I arbetsgruppen ingick förutom Försvarsmakten, Frivilliga radioorganisationen, Försvarsutbildarna, Lottorna och Kvinnliga bilkåren. Arbetsgruppens förslag har remitterats 6 och beslut togs i ärendet under mars för att kunna ingå i Försvarsmaktens direktiv för uppdragsförslagen inför FM skrivelse , :63016

26 Sida 26 (72) Tanken med huvudmannaskapet är att en organisation ska ta ett helhetsansvar för viss utbildning och sakområde. Ett delat ansvar kommer dock att finnas avseende stabs- och underrättelsetjänst, luftförsvar, förnödenhetsförsörjning och TFU. 2.3 Förhållandet till hemvärnet Hemvärnet är en organisation inom Försvarsmakten. Försvarsmakten är därmed ansvarig för rekrytering, utbildning och utnyttjande av hemvärnet. Hemvärnets främsta uppgift är att kunna skydda militära objekt och genomföra ytövervakning över hela landet. Utöver detta ger organisationen ett gigantiskt stöd till samhället vid bland annat extraordinära händelser. Ett stöd som 2006 uppgick till timmar. Hemvärnet bemannas med personal som frivilligt ansluter sig. Med ett avtal är de som anslutit sig till hemvärnet skyldiga att årligen utbilda sig i ett antal timmar beroende på vilken befattning de innehar i organisationen. Vissa befattningar bemannas med personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna. Det är befattningar i flygtjänst, förplägnadstjänst, hundtjänst (även hundar), sjukvårdstjänst, stabsoch sambandstjänst samt transport- och ordonnanstjänst. Även den personalen ansluter sig med ett avtal i likhet med övriga hemvärnssoldater. Av hemvärnets organisation på befattningar är cirka avsedda för personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna. Därutöver behöver hemvärnet cirka personer ur organisationerna som stöd för sin verksamhet, bland annat som instruktörer. De organisationer som bemannar hemvärnet med personal är Frivilliga flygkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen, Röda korset, Lottorna, Sjövärnskåren, Brukshundklubben (inkl. hundar) och Kvinnliga bilkåren. Utöver dessa organisationer deltar Flygvapenfrivilliga i försöken med hemvärnsunderrättelsekompanier och kommer att ha ett bemanningsuppdrag i dessa. Fram till idag har dessa organisationer haft en monopolställning på olika befattningar men beroende på vakansläget har vanliga hemvärnssoldater alltmer kommit att bemanna dessa. Hemvärnet har en demokratisk förtroendeorganisation som styr föreningsverksamheten.

27 Sida 27 (72) 2.4 Det ekonomiska styrsystemet Frivilligförordningen I Frivilligförordningen 7 redovisar regeringen syfte och omfattning för frivillig försvarsverksamhet samt reglerar vilka som ska betraktas som frivilliga försvarsorganisationer och kan få statliga bidrag. Med frivillig försvarsverksamhet avses i förordningen verksamhet som främjar totalförsvaret. Den omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivilliga för detta ändamål. Endast Krisberedskapsmyndigheten och Försvarsmakten får inom sina respektive verksamhetsområden fördela och betala ut organisationsstöd till organisationerna. De får också i samverkan med andra myndigheter komma överens med myndigheterna om uppdrag inom totalförsvaret. Som en följd av försvarsbeslutet 2004 uppdrog regeringen åt Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten att överse vilka organisationer som ska vara författningsreglerade. Detta bland annat mot bakgrund av Försvarsmaktens ominriktning och en vilja från statsmakternas sida att minska på antalet organisationer. I och med detta minskades antalet organisationer från 23 till 19, varvid Hemvärnsbefälets riksförbund, Förbundet Sveriges reservofficerare, Svenska Flottans reservofficersförbund och Svenska värnpliktsofficersförbundet utgick som frivilligorganisationer 8. Organisationerna ansågs visserligen vara kompetenta och behövliga men arbetade inte inom frivilligförsvarets verksamhetsfält. Organisationsstöd Det ekonomiska styrsystemet utgår från Frivilligförordningen. Efter att Krisberedskapsmyndigheten (KBM) bildades 2002 fick myndigheten tillsammans med Försvarsmakten i uppdrag att ta fram en modell för hur det statliga stödet till organisationerna skulle vara utformat. Förslaget överlämnades till regeringen och används numera av de båda myndigheterna i samverkan. Från att stödet inledningsvis kom från båda myndigheterna har de nu enats om att dela upp ansvaret mellan varandra beroende på vart organisationerna har sin huvudtillhörighet. 7 SFS 1994:524 8 Fr om

28 Sida 28 (72) Det gör att sedan modellen togs i bruk 2005 har Försvarsmakten varit ansvarig för organisationsstödet till de organisationer som i huvudsak stödjer det militära försvaret. Från början var de 19 stycken och är idag 15. Organisationsstödet bestod fram till av tre delar; organisationsbidrag, ungdomsbidrag och verksamhetsbidrag enligt nedanstående figur. Uppdelningen i tre delar har endast att göra med hur stödet beräknas, varefter det utbetalas som ett enda bidrag. ORGANISATIONS - BIDRAG Fast grundbelopp Rörligt belopp utifrån antal medlemmar UNGDOMS- BIDRAG Fast grundbelopp Rörligt belopp utifrån antal ungdomsdagar VERKSAMHETS- BIDRAG Grundförmåga Anpassnförmåga Belopp som bestäms av antalet utbildade Belopp som bestäms av antal instruktörer Insatsförmåga Belopp som bestäms utifrån antal avtal/överenskom Bidrag till totalförsva- rets folkförankring Mått på möten och andra folkförankringsfrämjande aktiviteter Innebörden av konstruktionen för organisationsbidraget är att sammanslagningar av organisationer inte ändrar storleken på det fasta beloppet, som är 300 tusen kronor per organisation. Däremot avgör antalet medlemmar beloppet för den rörliga delen upp till ett tak på medlemmar i en organisation. Även ungdomsbidraget har utgått från en fast del och en rörlig del beräknad på antalet utbildningsdagar för ungdomar. Verksamhetsbidraget fördelas till organisationerna utgående från det mervärde som de tillför totalförsvaret i enlighet med regeringens prioriteringar. Det utgör 50 procent av hela bidraget