DOM Stockholm

Transkript

1 1 SVEA HOVRÄTT Miljööverdomstolen Rotel 0616 DOM Stockholm Mål nr M ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom i mål nr, se bilaga A KLAGANDE 1. Naturvårdsverket Stockholm 2. Naturskyddsföreningen i Blekinge, Branthallarvägen 119, Bromölla 3. Naturskyddsföreningen i Karlshamn, c/o Åke Lindquist, Myrtenvägen 14, Karlshamn Ombud för 2 och 3: Åke Lindqvist, Myrtenvägen 14, Karlshamn MOTPART Karlshamns Hamn AB, , Box 8, Karlshamn Ombud: Advokaten Ingemar Alfrost, Box 7229, Stockholm SAKEN Tillstånd enligt 9 och 11 kap miljöbalken för hamnverksamhet och för muddring och anläggande av ny kaj, samt användande av förorenade muddermassor för anläggningsändamål alternativt mellanlagring på land samt dispens enligt 15 kap 33 miljöbalken för tippning av muddermassor i havet MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Miljööverdomstolen förordnar enligt följande. 1. Naturskyddsföreningarnas yrkanden avseende utsläpp till Munkahusviken och sanering av denna avvisas. 2. s dom upphävs vad avser tillstånd till dumpning av muddermassor i havet och ansökan om tillstånd till dumpning avvisas. 3. s dom upphävs vad avser dispens för dumpning av muddermassor i havet och ansökan om dispens och om tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken avslås. 4. Med ändring av miljödomstolens dom vad avser tillstånd att lägga upp förorenade muddermassor för avvattning, lämnar Miljööverdomstolen tillstånd enligt miljöbalken, att som alternativ till att nyttja förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan, lägga upp sådana massor för avvattning på fastigheten Stilleryd 2:49 eller på fastigheten Stilleryd 8:8 under en tid av längst tre år för att senare nyttiggöra sig av massorna eller deponera dessa. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box Stockholm Birger Jarls Torg måndag fredag 09:00-15:00 E-post: svea.hovratt@dom.se

2 2 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen 5. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att som villkor för anläggandet av hamnplan genom stabilisering av muddermassor ska gälla följande: Massor till utfyllnad för anläggande av hamnplan ska stabiliseras så att de blir inerta med STSO-metoden. De stabiliserade massorna ska läggas under lägsta vattennivå på uppläggningsplatsen. Inblandning av stabiliseringsmedel och utläggning av massor ska ske på ett sådant sätt att utläckage av föroreningar förhindras. Massorna ska omges av tätskikt i den omfattning som behövs för att förebygga förorening av omgivande mark och vatten. 6. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att förordnandet om delegation till tillsynsmyndigheten ska ha följande lydelse: Det överlåts åt tillsynsmyndigheten att enligt 22 kap. 25 miljöbalken besluta om dels de närmare föreskrifter för omhändertagande av förorenat mudder på land, som kan behövas med utgångspunkt från de krav som enligt tillståndsdomen ska ställas på omhändertagandet, dels vilken av de två redovisade platserna på land som ska användas för eventuell uppläggning av förorenade massor för avvattning, samt dels eventuellt ytterligare villkor för det fall sökanden anmäler att denne önskar använda hamnen för andra godsslag än för etanolfabrikens behov. 7. Med ändring av miljödomstolens dom föreskrivs att, förutom vad miljödomstolen föreskrivit om kontrollprogrammets innehåll, ska kontrollprogrammet innehålla åtgärder för kontroll av föroreningsinnehållet i lakvatten från uppläggandet av muddermassorna på land. 8. Karlshamns Hamn AB:s yrkande om omedelbart ianspråktagande av meddelade tillstånd till verksamheten avslås.

3 3 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Naturvårdsverket har yrkat att ansökan om tillstånd att utnyttja förorenade muddermassor för att anlägga en hamnplan alternativt lägga upp och avvattna dessa massor ska avslås. Verket har också yrkat att ansökan om dispens och tillstånd att dumpa ca m 3 muddermassor i havet avslås. Naturvårdsverket har slutligen yrkat att ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken att dumpa muddermassor i Natura 2000-område ska prövas och avslås. Naturskyddsföreningen i Blekinge län och Naturskyddsföreningen i Karlshamn har yrkat att ansökningarna om dispens och tillstånd att dumpa muddermassor i havet avslås. Föreningarna har också yrkat att bolaget ska åläggas att upphöra med utsläpp av föroreningar till Munkahusviken från lagring av eldningsolja i bergrum, samt att före anläggandet av etanolkajen sanera Munkahusviken. Karlshamns Hamn AB (bolaget) har bestritt ändring och yrkat att Miljööverdomstolen ska förordna att meddelade tillstånd till verksamheten får tas i anspråk utan hinder av laga kraft. UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Naturvårdsverket Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan Bolagets redovisning saknar uppgifter om hur stabilisering/solidifiering av muddermassorna ska genomföras. Det saknas också uppgifter om vilket resultat som kommer att uppnås, dvs. vilka föroreningar som binds och i vilken grad. Av bolagets redovisning framgår att de muddermassor som ska användas för anläggningsändamål innehåller bl.a. organiska miljögifter, främst PCB men även PAH, och tennorganiska föreningar, kadmium, kvicksilver, koppar, bly och zink. Sedimenten innehåller även tributyltenn (TBT). I Naturvårdsverkets rapport 5696, Stabilisering och solidifiering av förorenad jord och muddermassor anges att metoder för stabilisering/solidifiering är lämpliga vid behandling av relativt homogena jordar och sediment men inte för flyktiga föroreningar. De aktuella massorna är enligt bolagets redovisning inte homogena och innehåller även flyktiga föroreningar. I rapporten framhålls även att den höga alkaliniteten som i vissa fall kan underlätta utfällning av många metaller även kan motverka immobilisering om metallerna bildar lösliga anjonhydroxider vid höga ph. Eftersom sambandet mellan ph och löslighet skiljer sig åt för olika metaller kan inte optimal bindningseffekt erhållas för alla enskilda metaller i en blandning. En kritisk frågeställning är också bindemedlets robusthet vid de platsspecifika förhållandena. Bolaget har nämnt andra platser där metoden använts, men det saknas information om huruvida förhållandena på de platserna och avfallets innehåll är jämförliga med vad som prövas i nu aktuellt mål. Av de redovisade resultaten från laktester som utförts inom ramen för planerade arbeten i Oxelösunds hamn framgår att kadmium tycks vara rörligt i samma utsträckning i det bundna materialet. Redovisade

4 4 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen resultat från laktester som utförts för planerade arbeten i Gävle hamn visar på något förhöjda halter av bl.a. kvicksilver. Av bolagets redovisning avseende nu planerade arbeten framgår att det översta sedimentskiktet av de massor som ska muddras innehåller bl.a. kadmium i höga halter samt medelhöga halter av bl.a. kvicksilver. Att sedimenten är förorenade och att stabiliseringsförsök från andra hamnar inte visar på entydigt positiva resultat för de aktuella föroreningarna medför att muddermassorna inte är lämpliga som anläggningsmaterial. Bolaget har inte redovisat några resultat från genomförda försök som styrker dess bedömning att risken för spridning av föroreningar från de aktuella massorna efter cementstabilisering är liten. Den aktuella stabiliseringsmetoden bör undersökas genom laktester i laboratoriemiljö samt genom fältförsök för att klargöra risker med utlakning av föroreningar. Detta underlag bör redovisas av bolaget för att verksamheten ska kunna prövas. En riskbedömning bör göras som innefattar olika worst-case scenarier där det stabiliserade materialet utsätts för bl.a. mekanisk krossning, ph-förändringar samt fluktuerande temperatur och vattenhalt. Orsaker till framtida förändrade förhållanden kan t.ex. vara ändrad markanvändning, surt regn samt klimateffekter vilket kan medföra bl.a. ökad erosion och ökad vattennivå. Med det underlag som redovisats är det oklart om kravet på bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 miljöbalken är uppfyllt. Kunskapskravet i 2 kap. 2 miljöbalken är inte uppfyllt genom befintligt underlag. Redovisat underlag medger inte en bedömning av åtgärdens miljöpåverkan. Enligt 22 kap. 25 tredje stycket miljöbalken får miljödomstolen överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse. Tillåtligheten för en verksamhet avgörs dock efter en bedömning av den tekniska beskrivning och den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i ansökan. En fråga som avgör tillåtligheten för en anläggning kan inte utgöra villkor av mindre betydelse. Eftersom det inte går att göra en bedömning av om kraven i 2 kap. 3 miljöbalken är uppfyllda kan frågan inte delegeras till tillsynsmyndigheten. Ansökan om tillstånd att använda muddermassorna för att anlägga en hamnplan ska avslås. Uppläggning av muddermassor för mellanlagring I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges i verksamhetsbeskrivningarna avseende mellanlagring att sådan inte avser lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller tre år innan det återvinns eller behandlas. Detta stämmer överens med de bestämmelser som avser deponering. Begreppet deponering definieras i 4 avfallsförordningen (2001:1063) som ett bortskaffningsförfarande genom att avfall läggs på deponi. Av 5 samma förordning framgår att begreppet deponi avser en upplagsplats för avfall och att det finns tre undantag från begreppet deponi. Undantagna är platser eller anläggningar där avfall omlastas för vidare transport, lagras kortare tid än tre år innan avfallet återvinns eller behandlas eller lagras kortare tid än ett år innan avfallet bortskaffas. Undantagen från tillståndsprövning av deponier enligt 4 förordningen (2001:512) om deponering av avfall är inte tillämpliga på den planerade lagringen. Massorna är inte avsedda att användas för gödsel- eller jordförbättringsändamål enligt punkten 1. Punkten 2 är inte tillämplig då massorna inte omfattas av definitionen av inert avfall enligt 3

5 5 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen deponeringsförordningen, framför allt på grund av dess innehåll av organiskt material, och eftersom föroreningsinnehållet inte är obetydligt. Då muddermassorna varken är icke-farliga eller ska placeras längs muddringsplatsen omfattas uppläggningen inte av punkten 3. Punkterna 4-6 är inte tillämpliga på det aktuella avfallet. Uppläggningen ska därför tillståndsprövas som en anläggning för deponering enligt det regelverk som gäller för deponeringsverksamheter. Bolagets redogörelse saknar det underlag som krävs för att bedöma deponeringsverksamhet enligt deponeringsförordningen och det är därmed inte visat att verksamheten är tillåtlig. Ansökan ska avslås i den del som avser uppläggning av avfall. Avvattning av avfall är att betrakta som en behandling av avfall, men tiden för avvattningen är i aktuellt fall orimligt lång. Det är inte visat vad som uppnås med en så lång avvattningstid. Massorna kan avvattnas på en avsevärt kortare tid med användning av bästa möjliga teknik. Det vatten som avgår från de förorenade massorna är tänkt att avledas direkt till grundvattenrecipienten utan föregående rening. Detta är inte förenligt med kraven i 2 kap. 3 miljöbalken. Bolagets bedömning att alla föroreningar är partikelbundna och att föroreningar därför inte kommer att spridas saknar vetenskaplig grund. Om ett ämne i fast fas förekommer kommer också en del av ämnet att förekomma löst i vattenfasen. Det är inte heller ett hållbart argument att inget grundvatten i området kommer att användas. Ett sådant resonemang är inte förenligt med det beslutade miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet som innebär att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Det bör även påpekas att svavelväte, som är giftigt vid inandning och extremt brandfarligt, kan bildas. Gasen kan även innebära olägenheter i omgivningen på grund av dess karakteristiska lukt. Dumpning av muddermassorna i havsområde Dumpningen ska inte tillståndsprövas enligt 9 kap. miljöbalken utan endast dispensprövas enligt bestämmelserna i 15 kap. i samma balk. Det innebär en stor skillnad om prövningen av dumpning av muddermassor utgår från bestämmelserna om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller om prövningen utgår från bestämmelserna om dispens från förbudet mot dumpning. En prövning enligt 15 kap. miljöbalken utgår från att det finns ett förbud mot dumpning. En prövning om tillstånd utgår däremot från att en åtgärd som utgör en miljöfarlig verksamhet är tillåten under förutsättning att utövaren söker och beviljas tillstånd. En prövning av dispens från ett förbud innebär en mer strikt bedömning än den som sker vid en tillståndsprövning. Om rekvisiten i 15 kap. 31 och 33 miljöbalken är uppfyllda ska därmed en prövning under alla förhållanden ske enligt dessa regler. En tillståndsprövning kan leda till ett annat resultat än en dispensprövning enligt 15 kap. miljöbalken, vilket i slutändan kan medföra stora konsekvenser för miljön. Enligt 15 kap. 31 miljöbalken får avfall inte dumpas inom Sveriges sjöterritorium. Enligt 33 samma kapitel får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer besluta om dispens i det enskilda fallet. Förutsättningarna för att dispens ska beviljas är att dumpning kan ske utan olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det krävs inte

6 6 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen att skador kan konstateras eller att olägenheterna måste vara betydande för att hinder för dispens kan föreligga. Av underlaget i målet framgår inte att dumpningsplatsen är en ackumulationsbotten. Ackumulationsbotten är en förutsättning för att massorna ska ligga kvar. Risken för spridning är större för massor med inslag av organiskt material som gyttja. De dumpningsmassor som tidigare dumpats på platsen består till stor del av glaciallera som på grund av starka kohesionskrafter i högre grad ligger kvar på dumpningsplatsen. De aktuella muddermassorna består av siltig och lerig gyttja, sand, grus, sten, block och jord. Dessa massor har ett högre organiskt innehåll och en högre vattenhalt som indikerar hög porositet och låg motståndskraft mot erosion. Detta ökar risken för sedimentspridning både vid dumpningstillfället och på längre sikt. Underlaget visar på stora skillnader mellan de massor som idag ligger på dumpningsplatsen och de sediment som bolaget nu vill dumpa där. Bolaget har inte visat att förhållandena på dumpningsplatsen är sådana att de dumpade massorna kommer att stanna kvar på platsen och inte transporteras bort av havsströmmar eller vågrörelser. Den föreslagna dumpningsplatsen ligger inom Pukaviksbukten, som är ett Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Länsstyrelsen i Blekinge län har i bevarandeplanen för Pukaviksbukten angett att planen ska bidra till att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för naturtyperna sublitorala sandbankar, stora grunda vikar, sund och rev. I bevarandeplanen för Pukaviksbukten anges att ett viktigt syfte med utpekandet av området som Natura 2000-område är att utgöra skyddsområde för vildlax. Dess förekomst och reproduktion i Natura 2000-området Mörumsån är i hög grad beroende av situationen för fiskpopulationen i Pukaviksbukten. Mörrumsån är ett av de viktigaste vattendragen för vildlaxen i norra Europa. Laxen är känslig för grumling och svarar normalt med undflyende vid kraftigare grumling. Grumlighet påverkar sannolikt laxens uppvandring i Mörrumsån. En förutsättning för god bevarandestatus för de arter som är knutna till Pukaviksbuktens miljö är att de ingående habitaten inte påverkas negativt. Exempelvis utgör de hårda bottnarna i området viktiga tånghabitat som är mycket betydelsefulla för olika fiskarter, både som uppväxtområde och för födosök. När de hårda bottnarna överlagras av sedimenterande partiklar minskar möjligheterna för nyrekrytering av blåstångsplantor. På lite djupare bottnar kan fleråriga rödalger påverkas negativt av ökad sedimentation. En förutsättning för gynnsam bevarandestatus för habitaten är ringa eller ingen sedimentation. Dumpningen innebär också att habitattypernas yta kan komma att minska. Dumpningen och den efterföljande långsiktiga sedimentspridningen kan innebära en betydande negativ påverkan på de habitat och arter i Pukaviksbukten som upptas i artoch habitatdirektivet. Det finns flera andra skyddsvärda arter som kan ta skada av dumpningen. Havsöring, som passerar bukten under sin årliga vandring till och från Mörrumsån, är känslig för

7 7 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen grumling och reagerar på samma sätt som laxen med undflyende. Även ålens vandring, vars vandringsstråk går genom Pukaviksbukten, skulle störas av spridningen av sediment i samband med dumpningen. Den europeiska ålen är rödlistad och klassad som akut hotad enligt Artdatabankens lista Pukaviksbukten är också uppväxtområde för torsk, vilken är starkt hotad enligt nämnda lista. Samtliga tre arter finns upptagna i Baltic Sea Action Plan som är en gemensam åtgärdsplan för Östersjön, Öresund och Kattegatt inom ramen för HELCOM. Den grumling som uppstår vid dumpningen och den efterföljande sedimentationen som sker kommer att sätta ned fiskproduktionen under nästkommande produktionssäsong och inverka negativt på flera fiskarters yngel. Vid bolagets redogörelser för alternativa dumpningsplatser har företagsekonomiska hänsynstaganden spelat en oacceptabelt stor roll för valet av dumpningsplats. Omhändertagandet av massorna är en förutsättning för hela projektet och bör därför sättas i relation till hela projektets kostnader samt de kostnader som riskerar uppstå på grund av olägenheter för miljön. Mot denna bakgrund är den föreslagna platsen olämplig för dumpningsändamål. Naturskyddsföreningen i Blekinge län och Naturskyddsföreningen i Karlshamn Föreningarna har motsatt sig dumpning i Pukaviksbukten på grund av risken för förorening av havet och anfört att muddermassorna istället ska läggas upp i anslutning till hamnen för eventuell återanvändning. Föreningarna har också anfört att bolaget ska åläggas att upphöra med utsläpp av föroreningar till Munkahusviken samt att sanera Munkahusviken före anläggandet av etanolkajen. Föreningarna har därvid anfört att bolaget och Karlshamns Kraft AB har lagrat eldningsolja i bergrum under havsvattenivån. Olja och gifter har lösts i inläckande vatten som därefter pumpats ut i Munkahusviken. Även vatten för rengöring av bergrummen har pumpats ut. Detta har orsakat förorening av havet och bottnarna. Föreningarna har i övrigt anslutit sig till vad Naturvårdsverket och länsstyrelsen anfört. Karlshamns Hamn AB Bolaget har som grund för bestridande av Naturvårdsverkets överklagande anfört följande. Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan Bolaget har åtagit sig att utföra kompletterande undersökningar och laktester vid användning av STSO-metoden när investeringsbeslut föreligger. Metoden är tillräckligt utvecklad genom praktiska tillämpningar. Uppläggning av muddermassor för mellanlagring Uppläggningen av massor för avvattning är inte deponering. Uppläggningen kommer att följa tidigare uppläggning av massor. Erfarenheterna från denna har visat sig vara goda och har inte inneburit någon negativ påverkan på miljön. Massornas toxicitet är kopplad till svavelväteinnehållet. Vid omrörning av sedimenten och kontakten med luft vid muddring och uppläggning på land sker syresättning. Genom detta försvinner

8 8 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen svavelvätet och toxiciteten upphör praktiskt taget. Om bedömningen görs att ett upplag under längre tid än tre år utgör deponering enligt deponeringsförordningen är bolaget villigt och berett att begränsa tiden till tre år. Alternativt bör undantag kunna medges från kraven i deponeringsförordningen då erfarenheten från tidigare uppläggning visat sig kunna ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dumpning av muddermassorna i havsområde Hamnen har med hydroakustiska mätningar visat att på tipplatsen tidigare dumpade likartade muddermassor, totalt m 3, ligger kvar. Detta omfattar muddermassor från alla muddringar i Stilleryds-/Oxhaga-/Kölöhamnarna sedan Bolaget har vid en jämförelse för ett stort antal mätpunkter mellan sjömätningar från den 16 april 2003, dvs. direkt efter senaste muddringen, och en ny sjömätning från den 20 april 2009, visat att botten har samma nivå i området. SMHI har under tre vintermånader mellan den 13 oktober 2008 och den 13 januari 2009 genomfört strömmätningar som visar små strömhastigheter vid botten. Hamnen har redovisat att även de av SMHI uppmätta maximala strömhastigheterna är lägre än den tillåtna medelhastighet som är bestämmande för när erosion uppkommer i kohesivt material. Vid bedömning av erosionsrisk i kohesivt bottenmaterial åberopas ofta de redovisade ryska bestämmelserna enligt Handboken Bygg De tidigare tippade muddermassorna kommer från samma vattenområde som de nu aktuella muddermassorna. Nämnda mätningar och utredningar förklarar varför befintliga muddermassor och även de nu aktuella om cirka m 3 kommer att stanna kvar på platsen. Det har inte framkommit att de tidigare tippade muddermassorna inneburit någon olägenhet för människors hälsa och miljön. TBT-halterna ligger under 50 µg/kg TS i samtliga 12 undersökta prover från 8 punkter. De översta mest förorenade muddermassorna kommer att tas upp på land. TBThalterna i sedimenten som finns kvar kommer därför att vara betydligt lägre efter genomförda åtgärder. Den sökta verksamheten kan därför inte medföra att koncentrationen av TBT ökar i biota. De muddrade sedimenten kommer att läggas på en plats där bolaget visat att massorna kommer att ligga kvar. Bottnen varifrån massor kommer att muddras bort ligger strax utanför Natura 2000-området och är mer exponerad. Det finns ingen möjlighet att den sökta verksamheten skulle kunna medföra kraftig grumling som skulle hindra laxens uppvandring i Mörrumsån fem kilometer bort. Mörrumsån tillför årligen cirka ton uppgrumlade sediment till Pukaviksbukten. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas att vare sig laxsmolten eller lekvandrande lax påverkas av tippningen. Arbetstiden är dessutom skild från lekvandringen flera månader. Vad gäller laxens och havsöringens vandring så hindras inte denna av en måttlig grumling. Det framgår av miljökonsekvensbeskrivningen att potentiella dumpningsplatser avfärdats på andra grunder än företagsekonomiska. Vad gäller möjligheterna att ta upp muddermassorna på land så gäller generellt att den totala miljöpåverkan är betydligt

9 9 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen större om rena eller svagt kontaminerade muddermassor tas upp på land jämfört med tippning av dessa massor i havet. Av miljödomstolens domskäl kan utläsas att domstolen prövat muddertippning i havet enligt 15 kap. miljöbalken. Tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a miljöbalken Tippningen av muddermassor kommer inte att påverka de utpekade habitattyperna i Natura 2000-området. Genom dumpningen kommer botten på själva tipplatsen att täckas med ett lager nya massor. Det finns inga skyddsvärda habitattyper eller tång på själva tipplatsen. Högskolans rapport visar att återkolonisationen varit relativt god efter genomförda dumpningar i området. Bolaget har visat att muddermassorna kommer att ligga kvar på tipplatsen. En eventuell långsiktig spridning av sediment kommer att vara obetydlig jämfört med det suspenderade material som årligen kommer från Mörrumsån och från erosion längs stränder efter häftiga stormar. I samband med dumpningen kommer en mindre övergående grumling att uppstå. Vildlax omfattas av art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Ingen av de arter som redovisas i Kalmar Högskolas Undersökning av bottenlevande djur söder om Kofsanabb Rapport 2005:8 finns med bland de arter som upptas i art- och habitatdirektivet. Någon annan art finns inte heller nämnd i bevarandeplanen för Natura 2000-området. Laxen kommer inte att påverkas av grumlingen. Bolaget åberopar till stöd för bestridande av naturskyddsföreningarnas överklaganden de omständigheter som åberopats avseende Naturvårdsverkets talan samt vad som framgår av sidan 40 och följande i miljödomstolens dom. REMISSYTTRANDEN Fiskeriverket Fiskeriverket ställer sig tvekande till dumpningslokalen bl.a. på grund av att den ligger inom ett Natura 2000-område och att karaktären på närområdet möjligen kan klassas som rev, vilket är ett av målhabitaten för skyddsområdet. Dumpningslokalens förhållanden måste garantera att massorna förblir på plats. SGU:s undersökning tyder på att de massor som hittills dumpats på lokalen blivit kvar. Om detta gäller massor av annan mer erosionskänslig sammansättning måste tydligt bevisas om lokalen ska finnas med som ett alternativ. Likväl bör lokalen bedömas som mindre lämplig jämfört med en djupare belägen ren ackumulationsbotten utanför påverkansområdet av storminducerade vågor. Bolaget ska redovisa ett fullgott alternativ bestående av en djupare liggande ackumulationsbotten utanför Natura 2000-området för dumpningen. Förorenade muddermassor ska deponeras på land när nivån på en eller flera föroreningsvariabler överskrider avvikelseklass 3 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder i rapport 4914 eller en TBT halt överstigande µg/kg TS.

10 10 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Norges gränsvärde för marin miljö är 100 µg/kg och Finlands gränsvärde i brackvatten är 200 µg/ts. Påverkan på lekvandrande lax och öring genom grumling från dumpningslokalen är mindre trolig. När det gäller grumlingsstörning från dumpningsområdet är det främst undflyendet av lokala bestånd och skada på fiskyngel och juveniler i närområdet som framstår som en huvudsaklig skada för fisket. Viss avvikelse i sidled på blankålens lokala rutt förbi dumpningsplatsens närområde vid kraftigare grumlingsförhållanden kan inte heller uteslutas. Detta skulle kunna påverka fångstresultatet i ålbottengarn inom närområdet. Länsstyrelsen i Blekinge län Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan Vad gäller ansökan om tillstånd att använda de ytligt förorenade muddermassorna för anläggande av hamnplan genom stabilisering uppfyller ansökan kunskapskravet och kravet på bästa möjliga teknik i den omfattning som är rimlig. Det är inte rimligt att i ansökan förutse och redovisa alla detaljer som kan komma att ingå i den aktuella stabiliseringen. Försök och tester inför stabilisering pågår regelmässigt. För tillstånd är det tillräckligt att det föreskrivs att bolaget under en prövotid av två år ska utreda dels vad som är den optimala stabiliseringstekniken och dels om andra relevanta skyddsåtgärder behövs för att förebygga, hindra eller motverka att olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. Det är lämpligt att som villkor beträffande prövotiden föreskriva att bolaget ska utföra de kompletterande undersökningar och laktester som bolaget åtagit sig att göra. har lämnat dispens att dumpa förorenade massor utan någon avgränsning för vilka massor som får dumpas i havet. Som en följd av detta lämnas åt tillståndshavaren att fritt välja att nyttja förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan eller att dumpa dem. De frågor som delegerats till tillsynsmyndigheten i miljödomstolens dom bör istället regleras genom villkor under en prövotid. Dumpning av muddermassorna i havsområde Bolaget har inte visat att dumpningen kan genomföras utan olägenhet eller utan att miljön i Natura 2000-området påverkas på ett betydande sätt. De tyngst vägande skälen för detta ställningstagande är dels risken för transport av sediment och sedimentbundna föroreningar från dumpningsområdet, dels den omgivande miljöns känslighet för sedimentation. Skillnaden mellan befintligt sediment på dumpningsplatsen och de nya massor som avses bli dumpade är så stora att det inte går att dela bolagets slutsats att det förhållandet att tidigare dumpade massor förefaller intakta kan tas som intäkt för att även de nya massorna kommer ligga kvar utan att spridas till omgivningen. Av bolagets redovisning framgår att ytsediment på den avsedda tipplatsen har inslag av böljeslagsmärken och domineras av sand, grus, sten och hårt konsoliderad lera medan

11 11 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen de massor som ska muddras huvudsakligen utgörs av betydligt lösare sediment med höga vattenhalter och stort inslag av gyttja även på djup ner till mellan två och tre meter under sedimentytan. Merparten av de massor som planeras bli dumpade i havet beräknas bestå av siltig och lerig gyttja och gyttjig lera. Endast fjorton procent utgörs av grövre material. Det grövre materialet skulle teoretiskt kunna användas för att täcka de lösare massorna och därmed förhindra resuspension. Emellertid skulle det jämnt utspritt motsvara ett endast 27 centimeter tjockt skikt på dumpningsplatsen beräknat utifrån en total mäktighet av två meter. Även om man vid muddringen skulle lyckas separera fraktionerna så att det grövre materialet dumpas överst förefaller det praktiskt mycket svårt att åstadkomma ett heltäckande lock över de lösare massorna med så lite material att tillgå. Natura 2000-habitatets rev är med största sannolikhet vanligt förekommande i närområdet, dvs. inom några hundra meters avstånd från dumpningsplatsen. Rev kännetecknas av att de normalt täcks av ett algsamhälle, som på grunda djup kan utgöras av tång. Algbältet har en mycket viktig ekologisk funktion som livsmiljö för fisk och andra djur. På hårdbottnar som på grund av sitt djup eller skyddade läge mer sällan blir renspolade är vegetationen känslig för ökade halter av sediment i vattnet. Detta allmänna förhållande redovisas på hemsidan för projektet MARBIPP som sammanfattar kunskaper om olika marina miljöer. Här anges att djupt belägna tångsamhällen troligen har en låg tolerans för ökad sedimentation och en mycket långsam återhämtning. Ytterligare referenser beträffande tångens känslighet finns i Naturvårdsverkets rapport 5999, Miljöeffekter vid muddring och dumpning, SGU:s undersökningar visar att grunden och skären runt tipplatsen utgörs av relativt brant renspolat berg utsatt för vågpåverkan. Emellertid har SGU inte på något sätt undersökt i vilken utsträckning den djupt växande vegetationen runt tipplatsen begränsas eller påverkas av sedimentation, varken under nuvarande förhållanden eller under de förhållanden som kan uppstå om tippningen genomförs. Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt har med stöd av vattenförvaltningsförordningen (2004:660) fastställt föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i vattendistriktet. Området som är föreslaget för tippning ingår i vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten. Enligt föreskrifterna ska vattenförekomsten där uppnå miljökvalitetsnormen God kemisk ytvattenstatus senast år 2015 med undantag för kvicksilver och kvicksilverföreningar. God kemisk ytvattenstatus innebär att koncentrationen för trettiotre prioriterade ämnen understiger de EU-gemensamma värdena som regleras i direktivet 2008/105/EG. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder som syftar till att koncentrationen av dessa ämnen inte ökar signifikant i sediment och/eller relevant biota. Muddermassorna innehåller tributyltennföreningar (TBT), en ämnesgrupp som identifierats som prioriterat farligt ämne enligt direktivets bilaga II. Vattenmyndighetens föreskrifter om kvalitetskrav innefattar även kompletterande krav för skyddade områden i enlighet med bilaga IV i direktivet 2000/60/EG. Vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten ingår i Natura 2000-område och enligt föreskrifterna (08FS 2009:81) ska gynnsam bevarandestatus uppnås. Miljökvalitetsnormen för kemisk status kan inte uppnås i vattenförekomsten om de TBT-haltiga muddermassorna dumpas inom föreslaget område. Det kan inte anses

12 12 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen förenligt med syftet i direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG och vattenförvaltningsförordningen att dumpa TBT-haltiga muddermassor i Natura området. Utnämning till biosfärområde innebär inga nya restriktioner för området utan det är miljöbalken och andra lagar som styr. Miljöförbundet Blekinge Väst Användningen av förorenade massor vid anläggandet av ny hamnplan är för dåligt utredd för att det utifrån miljösynpunkt ska gå att bedöma om det är lämpligt. Riskerna med användningen av förorenade massor som konstruktionsmaterial kan innebära att produkten kan bli svår att hantera i framtiden vad gäller återanvändning, deponering m.m. Uppläggningen av förorenade muddermassor på land ska prövas som en anläggning för deponering. Dumpning av förorenade muddermassor i ett Natura 2000-område är inte förenlig med miljöbalkens grundtankar, vilka bl.a. innefattar bästa möjliga teknik och lokaliseringsprincipen. Urvalet av områden till Natura 2000 har gjorts för att säkra att skyddsvärda arter och livsmiljöer finns kvar på lång sikt. Alla områden är kanske inte unika i sitt land, men de innehåller livsmiljöer som är värdefulla i ett europeiskt perspektiv. Att sprida förorenade massor på en botten där det finns risk för erosion under vissa omständigheter innebär ett hot mot de naturvärden som finns i området. Erosion kan leda till att de förorenade muddermassorna sprids okontrollerat. Då området är ett Natura 2000-område bör särskild hänsyn tas för att skydda de naturvärden som finns. Den bedömning som bolaget gjort att tidigare dumpning av muddermassor inte påverkat negativt kan inte göras utifrån befintligt kunskapsläge, då påverkan på Natura 2000-området och närliggande områden är dåligt utredd. Om muddermassor ska dumpas får föroreningsgraden högst nå upp till föroreningsklass tre, vilket innebär en måttlig föroreningsgrad. Karlshamns kommun har tillstyrkt bolagets ansökan. BEMÖTANDE AV SVAROMÅL OCH REMISSYTTRANDEN Naturvårdsverket De undersökningar som bolaget gjort avseende förekomsten av TBT i de muddermassor som planeras att dumpas i området är bristfälliga. Av de redovisade resultaten kan slutsatsen dock dras att det finns risk för att kemisk status för vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten kan komma att försämras om de aktuella muddermassorna dumpas i området och att miljökvalitetsnormen för kemisk status då inte kan följas. Enligt 2 kap. 7 andra stycket miljöbalken ska de krav ställas som behövs för att följa en miljökvalitetsnorm som är av gränsvärdeskaraktär, dvs. meddelad med stöd av 5

13 13 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen kap. 2 första stycket 1. En rimlighetsavvägning enligt första stycket ska i det fallet inte göras. Bestämmelsen ska tillämpas både när det finns en risk för att en gränsvärdesnorm inte kommer att följas och när det konstaterats att den inte följs. Av åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt framgår bl.a. att fortsatt reduktion av tillförseln av miljögifter är nödvändig för att miljökvalitetsnormen för kemisk status ska uppnås. Det är i detta fall inte möjligt att ställa de krav som behövs för att miljökvalitetsnormen ska följas. Förutsättningarna för undantag enligt 2 kap. 7 tredje stycket är inte uppfyllda. Verksamheten kan därför inte på denna grund tillåtas. Förekomsten av skyddsvärda habitattyper i området har konstaterats och rapporterats i samband med utpekandet av Natura 2000-området. Bolaget har inte gjort någon kartering av förekomst av de olika habitattyperna eller någon inventering av vegetationen, vare sig på dumpningsplatsen eller i Natura 2000-området i övrigt. Det finns därför inte underlag för bolagets slutsats att ingen av de skyddsvärda habitattyperna finns på dumpningsplatsen. Karlshamns Hamn AB Haltgränsen för vilka massor som får dumpas i havet framgår av villkor 6. Upptagandet av massor på land ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten. har bedömt att cementstabilisering genom STSO-metoden är tillräckligt väl utvecklad för att kunna användas för anläggningsändamål. Laktester på de förorenade massorna kommer att utföras innan beslut om mängden och fördelningen av cement och merit som ska blandas in i muddret vid anläggandet av hamnplanen. Sedan de stabiliserade och solidifierade muddermassorna nyttjats för att bygga en ny hamnplan är det inte längre aktuellt att använda massorna för annat ändamål, varför en prövotid inte kan vara aktuell. Det är inte heller nödvändigt att till tillsynsmyndigheten delegera rätt att besluta om metoder och villkor för omhändertagandet av massorna. Betydligt mer förorenade muddermassor från Karlshamns inre hamn har tidigare lagts upp i direkt anslutning till den plats där bolaget avser att lägga upp eller stabilisera de nu aktuella muddermassorna. De kontroller av lakvatten som då gjordes visade att utläckaget från upplaget var minimalt och att något behov av ytterligare rening inte fanns. Mot denna bakgrund kan denna metod med rening genom kalkbädd i botten på uppläggningsplatsen användas även för de massor som tillståndsansökan nu gäller. Problemet med svavelvätebildning blir vid en tillfällig uppläggning för avvattning inte mindre om massorna transporteras till deponi. I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas den stora ökningen av utsläpp till luft som en hantering av samtliga muddermassor på land skulle medföra. Vid en avvägning mellan alternativen upptagning på land och dumpning i havet av de m 3 som avses bli dumpade är en dumpning i havet att föredra. Tidigare sedimentundersökningar redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen omfattar 13 provpunkter som analyserats med avseende på metaller och organiska miljögifter inkluderat TBT. Då halterna TBT i de 13 sedimentproven varierade mellan 1 till 47 µg/kg TS, med en medelhalt på 16 µg/kg TS, bedömdes inga ytterligare analyser med

14 14 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen avseende på TBT nödvändiga. Naturvårdsverket har gjort gällande att sedimentundersökningarna är bristfälliga för att det tagits för få djupprover och för att proverna varit samlingsprover i ett par punkter. Av de 13 proverna är 2 samlingsprover från djupare lager. Övriga TBT-analyser har gjorts på prover ner till ett djup av 1 meter. Eftersom TBT-halterna var låga fanns inte anledning att ytterligare avgränsa de förorenade muddermassorna utifrån TBT-halt. Det är istället PCB-halterna som bör avgöra vilka sediment som ska tas upp på land. Bolaget har under hösten 2010 låtit analysera ytterligare 18 prover från 9 punkter med avseende på PCB-halt. Analysresultaten ger vid handen att endast cirka 1000 m 3 på en yta av 5000 m 2 skulle behöva tas upp på land enligt villkor 6 i miljödomstolens dom. Den mängd som bolaget avser låta ta upp på land blir cirka m 3. Muddermassorna beskrevs i den ursprungliga ansökan som gyttja, vilket var en felaktig benämning. Bolaget informerade om det vid huvudförhandlingen i miljödomstolen. De massor som utgörs av finkorniga sediment i muddringsområdet består av lera, gyttjelera och lergyttja. De muddermassor som nu är aktuella att tippas är av samma karaktär och kornstorleksfördelning samt kohesionsegenskaper som de som redan ligger på plats i dumpningsområdet. Massorna kommer från muddringar inom samma recipentområde som de tidigare dumpade massorna. Hamnen avser att ta upp det översta skiktet på 25 centimeter inom muddringsområdet på land, varför huvuddelen av alla föroreningar även i klass 4 kommer att tas upp på land. Mängden PCB som medföljer muddermassorna om m 3, som ska dumpas, uppgår till endast 200 gram. SGU, som undersökt bottenförhållandena vid den tidigare tipplatsen, har under oktober 2010 utfört ytterligare undervattensfotograferingar och provtagningar. Dessa redovisas i SGU:s Rapport SGU:s dokumentation av området, tillsammans med de bottenfaunainventeringar som Kalmar högskola genomförde före och efter den tidigare muddertippningen 2003, visar att muddermassorna inte gett några påtagliga negativa effekter på ekosystemet. Det finns inget som tyder på att en ny muddertippning av jämförbara sediment skulle medföra några andra effekter än de som dokumenterats från den tidigare tippningen. En stabil sedimentdynamisk jämvikt förväntas inställa sig på relativt kort sikt efter en ny tippning. SGU:s dokumentation av muddertippningsområdet 2007, vilken bilagts miljökonsekvensbeskrivningen, och nu utförd dokumentation visar att tippmassorna förvandlat den tidigare botten till en kuperad yta. Klumpar av glaciallera sticker upp på flera ställen, men ytan täcks till största delen av finsand. Finsanden utgör numera ett skyddande lager mot erosion av den underliggande leran. Dokumentationen visar på en levande bottenfauna i området. Delar av tippmassorna utgör nya habitat för bl.a. blåmussla och vegetation. I intilliggande moränområde är påväxten av alger och blåmusslor omfattande. Detta förhållande tyder på att befintliga muddermassor inte haft en negativ inverkan på dessa bottenhabitat. Det är troligt att muddermassorna gett ett visst positivt bidrag till området genom att nya habitatformer skapats till följd av att botten blivit oregelbunden och kuperad. Organiska tennföreningar, t.ex. tributyltenn (TBT), är hårt bundna till partiklar i sedimenten och står som alla partikelbundna ämnen i en kemisk jämvikt med omgivande vatten. I fallet TBT är affiniteten till partiklar så stor att man kan utesluta

15 15 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen att TBT går i lösning och lämnar sedimentpartiklarna. Spridningsrisken för TBT är därför uteslutande sammanhängande med partikelspridningen. TBT-halterna som påvisats i Munkahusviken ligger långt under de halter som påvisats genom den nationella miljöövervakningen i centrala Östersjön, varför den kemiska statusen i vattnet inte kommer att påverkas negativt. Den sökta verksamheten innebär istället en förbättring vad avser riskerna för spridning av TBT till vattenförekomsten Yttre Pukaviksbukten eftersom sedimenten flyttas från ett område där risken för spridning av ytsediment och föroreningar är mycket stor, främst till följd av propellerströmmar, till en plats med betydligt mindre risk för sedimentransport inom samma vattenförekomst. Dessutom tas ytsedimenten med de högsta TBT-halterna upp på land. Den bekräftelse på bottendynamiken som dokumentationen av sedimenten utgör ger bättre svar vad gäller erosion, transport och sedimentspridning än strömmätningarna. Den medelhastighet som åberopas enligt ryska bestämmelser avser medelhastigheten i ett vattendrag från ytan och ner till botten. Då strömhastigheten normalt är lägre ju närmare botten man kommer i ett vattendrag eller vattenområde kan inte detta lägre värde ligga till grund för erosionsrisken. Bolaget har i aktuellt fall jämfört de av SMHI uppmätta maximala flödena i två strömriktningar cirka 1,5 meter över botten för att bedöma erosionsrisken och kan då konstatera att erosionsrisken är liten i de jordmassor som ska tippas. Farleden ligger på cirka 900 meters avstånd och vändzonen för fartygen på cirka 1500 meters avstånd från tippområdet och delvis skärmad av höjdryggar varför fartygstrafiken inte kan ha någon påverkan av betydelse på dumpningsområdet. Effekterna av svall och strömmar minskas också genom den låga hastighet fartygen har vid ankomst till vändzonen. Ålens vandring bedöms inte bli påverkad av den lokala och tillfälliga grumlingen vid muddertippningsplatsen, mer än möjligen att ålen gör en mindre avvikelse från sin rutt runt tippområdet. Trenden med minskad lekuppvandring av lax i Mörrumsån följer den som noterats från övriga svenska och finländska vattendrag med naturlax. Den tidigare tippningen av muddermassor eller nu sökt tippning har inget med den sedan flera år pågående minskningen i laxens lekvandring att göra. Laxens lekinvandring aprilaugusti är dessutom skild från den avsedda dumpningsperioden med flera månader. De utvandringsfärdiga laxungarna lämnar Mörrumsån under våren, normalt mitten av majjuni. En klar merpart torde lämna Pukaviksbukten för fortsatt uppväxt i den egentliga Östersjön ganska snart. Knappast någon torde vara kvar efter oktober månad. För det fall att tillståndsplikt enligt 7 kap. 28 a föreligger är visat att villkoren för att medge tillstånd är uppfyllda. Bolaget har genom SGU:s undersökningar dokumenterat habitattyperna inom delar av Natura 2000-området och i synnerhet i Kofsabrötområdet. MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Prövningens omfattning Naturskyddsföreningarnas yrkanden avseende utsläpp till Munkahusviken och sanering av denna avser verksamheter som inte är föremål för prövning i målet. Yrkandena ska därför avvisas.

16 16 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen har lämnat bolaget tillstånd till hamnverksamhet, muddring, anläggande av hamnplan genom stabilisering av muddermassor alternativt uppläggning av muddermassor för avvattning samt tillstånd till och dispens för dumpning av muddermassor i havet. De frågor som överklagats till Miljööverdomstolen avser anläggande av hamnplan alternativt uppläggning för avvattning, samt dumpning i havet. Miljööverdomstolen konstaterar därvid att omhändertagandet av muddermassorna är en följd av muddringsverksamheten och att det därmed är en förutsättning för tillståndet till muddring att muddermassorna kan omhändertas på ett från miljösynpunkt lämpligt sätt. Dumpning av avfall i havet har specialreglerats genom bestämmelserna i 15 kap miljöbalken. Bestämmelserna innebär att dumpning i havet är förbjuden, men att dispens i vissa fall kan medges. Fråga har i målet uppstått om tillstånd till dumpning kan lämnas efter frivillig ansökan. Miljööverdomstolen har i viss mån behandlat frågan i avgörandet MÖD 2009:30. Vid prövningen i nu aktuellt fall konstaterar Miljööverdomstolen att en omständighet att beakta är att en dispens inte har samma rättsverkan som ett tillstånd. Enligt 15 kap. 33 andra stycket miljöbalken kan till exempel Naturvårdsverket som dispensmyndighet meddela förelägganden för att avhjälpa oförutsedda olägenheter och i sista hand återkalla medgivandet till skillnad från de omprövningsförfaranden som i 24 kap. miljöbalken föreskrivs för tillstånd. Meddelande av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken för dumpning i havet får mot denna bakgrund som regel anses oförenligt med syftet med bestämmelserna om dumpningsdispens. Miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets inställning att dumpningen enbart ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dispens för dumpning och inte enligt bestämmelserna om tillstånd. Miljööverdomstolen finner därför att det av miljödomstolen meddelade tillståndet avseende dumpning av muddermassorna i havet ska undanröjas och bolagets yrkande i denna del avvisas. Dumpning av muddermassorna i havet Eftersom dumpningsplatsen är belägen inom ett Natura 2000-område krävs det en särskild prövning med hänsyn till de skyddade intressena i området. Bolaget har ansökt om sådant tillstånd. fann dock att risken för påverkan inte är sådan att det krävs tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken. Miljööverdomstolen bedömer att redan omfattningen av dumpningen och den omständigheten att de dumpade massorna enligt bolaget skulle komma att täcka en yta av m 2, medför att den på ett betydande sätt kan påverka miljön i Natura 2000-området och att det, som Naturvårdsverket anfört, förutom dispens krävs särskilt tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken. Frågan om tillstånd kan medges enligt 28 b samma kapitel ska därför prövas i målet. Inom det muddringsområde som anges i domsbilaga 1 i miljödomstolens dom kommer ett ytskikt om cirka m 3 att tas upp på land. Villkor 6 i miljödomstolens dom föreskriver att lager som innehåller föroreningshalter av PCB över klass 4 samt av TBT överstigande 200 µg/kg TS ska tas upp på land och tas om hand genom stabilisering och anläggande av hamnplan eller genom uppläggning för avvattning.

17 17 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Villkor 6 innebär också att även massor från i domsbilaga 1 angiven yta som inte är avsedd att muddras, men som riskerar att påverkas av fartygsrörelser, ska tas upp på land om provtagningar visar att begränsningsvärdena överskrids. Av skiktet under ytskiktet kommer cirka m 3 att lastas på pråmar och tippas i havet på en specificerad plats söder om Kofsa nabb. Naturvårdsverket och länsstyrelsen, liksom naturskyddsföreningarna, har motsatt sig dumpning i havet på den plats ansökan avser i huvudsak på den grunden att det föreligger risk för spridning av sediment till omgivande känsliga bottenmiljöer med ålgräsängar och tångbälten, som därmed riskerar att påverkas negativt. Frågor har också väckts om det finns risk för urlakning av föroreningar och negativ påverkan på den kemiska vattenstatusen och vilken påverkan som kan förväntas på fiskarter i området (bl.a. ål, lax, torsk och havsöring). Tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken får bara lämnas om dumpningsverksamheten inte kan skada de livsmiljöer i området som avses att skyddas. Det förhållandet att det än så länge finns brister i kunskaperna om utbredning, bevarandestatus m.m. för de naturtyper som Natura 2000-området avser att skydda kan enligt Miljööverdomstolens mening inte leda till ett minskat skydd för området. Bristen på kunskap ska inte gå ut över naturmiljön, utan bör drabba den störande verksamheten. Av EU-domstolens dom i mål C-127/02, (Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee m.fl. mot Staadssecretaris van Landbouw Naturbeheer en Visserij), framgår att en verksamhet inom ett Natura 2000-område får godkännas endast efter det att tillståndsmyndigheten försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada. Så är enligt domen fallet när det ur ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan. Genom vad som framkommit i målet finner Miljööverdomstolen att förhållandena på platsen inte är optimala för dumpning. Även om bottnen inte utgör någon utpräglad erosionsbotten, är det inte heller visat att där ske ackumulation. Bolagets utredningar innehåller alltför stora osäkerheter för att de ska kunna sägas visa att det inte kommer att ske någon borttransport efter dumpningen av nu aktuella massor. Eftersom dumpningsplatsen är belägen inom ett Natura 2000-område, som omfattar känsliga livsmiljöer för djur och växter, kan även en liten pålagring orsaka skada. Det är också en tämligen stor areal som direkt berörs av dumpningen och där förekommande flora och fauna kommer för en tid helt att slås ut. Miljööverdomstolen finner sammantaget att den planerade dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området Pukaviksbukten avser att skydda och att tillstånd till verksamheten inte kan lämnas. Bolagets ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken ska således avslås. Enligt 15 kap. 31 och 33 miljöbalken får dispens endast medges om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön. I beaktande av bedömningen ovan finner Miljööverdomstolen att dumpning av muddermassor inte utan olägenhet kan ske på den sökta platsen. s dom ska därför upphävas vad avser dispens från dumpningsförbudet.

18 18 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Omhändertagande av muddermassorna på land Miljööverdomstolens ställningstagande beträffande dumpningen av muddermassorna innebär att bolagets tillstånd inte kan tas i anspråk. I beaktande av att det inte är uteslutet att bolaget har möjlighet att ansöka om dispens att dumpa muddermassorna på annan lämplig plats i havet eller ordna annat omhändertagande, finner Miljööverdomstolen att det är ändamålsenligt att ändå pröva ansökan till den del denna avser omhändertagande av m 3 muddermassor på land. Användning av förorenade muddermassor för anläggande av hamnplan Naturvårdsverket har anfört att bolaget inte visat att massornas egenskaper och förhållandena på platsen är sådana att den redovisade metoden för stabilisering kan användas utan någon beaktansvärd risk för spridning av föroreningar till omgivningen. Länsstyrelsen har ansett att metoden bör kunna användas, men att det under en prövotid behöver utredas vad som är den optimala tekniken och om det behövs några andra skyddsåtgärder. Bolaget har gjort gällande att den metod bolaget avser att tillämpa för stabiliseringen är väl utvecklad och att kontroller av lakvatten från tidigare uppläggning av muddermassor på platsen visat att risken för spridning av föroreningar från dessa genom urlakning är mycket liten. Bolaget ska innan uppläggandet av massorna utföra laktester för att närmare avgöra hur och vilken inblandning av stabiliserande material som ska ske. Bolaget har vid huvudförhandlingen uppgivit att de massor som ska stabiliseras i huvudsak kommer att läggas på tät lerbotten och där sådan inte finns kommer en gummiduk att läggas ut under massorna. Ovanpå och mot havet kommer muddermassorna att täckas av geotextil. Muddermassorna kommer att placeras under grundvattenytan. Miljööverdomstolen bedömer att metoden är tillräckligt beprövad för att den ska kunna förväntas medföra ett tillfredställande resultat även i förevarande fall. I beaktande av vad bolaget uppgivit om de åtgärder som bolaget avser att vidta och de dokumenterade erfarenheterna av lakvattenkontroller vid tidigare uppläggning av muddermassor delar Miljööverdomstolen miljödomstolens bedömning att bolagets ansökan om användande av muddermassorna för anläggande av hamnplan kan bifallas och att någon prövotid för utredning av ytterligare skyddsåtgärder inte är nödvändig. Med hänsyn till att det är angeläget att metoden tillämpas på bästa sätt bör tillståndet, på sätt som föreskrivits i Miljööverdomstolens avgörande avseende hamnanläggning i Oxelösund, MÖD 2009:42, förenas med ett villkor som tydligt anger de krav som utförandet av anläggningen ska uppfylla. De närmare föreskrifter som kan behövas för uppfyllande av de föreskrivna kraven bedömer Miljööverdomstolen vara sådana att de kan meddelas av tillsynsmyndigheten.

19 19 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Uppläggning av muddermassor för avvattning Naturvårdsverket har som dess talan framställts vid huvudförhandlingen anfört att uppläggningen av muddermassor för avvattning är att anse som en avfallsdeponi för vilken kraven i deponeringsförordningen ska visas kunna bli uppfyllda, eftersom bolaget inte angett hur massorna ska återvinnas efter avvattningen. Förutsättningarna för mellanlagring är därmed inte uppfyllda. Uppläggningen av massorna för avvattning omfattas inte heller av undantagen i 4 deponeringsförordningen. Verket har också invänt att tillräckliga skyddsåtgärder för utsläpp av vatten från avvattningen inte redovisats. Bolaget har anfört att uppläggningen kommer att följa tidigare uppläggning av massor, vilken inte medfört någon skada på miljön. Bolaget har vid huvudförhandlingen förklarat sig berett att begränsa tiden för uppläggning till tre år och att massorna efter avvattning ska återvinnas genom att användas för modellering av närområdet och i sista hand transporteras till godkänd deponi. Miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets bedömning att uppläggandet av muddermassorna för avvattning inte avser sådan användning som omfattas av undantagen i 4 deponeringsförordningen. Med hänsyn till att bolaget avser att återvinna massorna, sedan dessa behandlats genom avvattning under högst tre år, är dock förutsättningarna för mellanlagring uppfyllda varför deponeringsförordningens krav avseende slutliga deponier inte är ett krav för uppläggningen. Det har i målet inte framkommit omständigheter som föranleder att motsvarande krav ändå måste ställas på mellanlagringen. På av miljödomstolen anförda skäl bedömer Miljööverdomstolen att ansökan om tillstånd till uppläggning för avvattning, med den inskränkning till tre år som bolaget medgivit, kan bifallas och att de närmare föreskrifter som kan behövas för uppläggningens utformning är av sådan mindre omfattning att de kan meddelas av tillsynsmyndigheten. Delegering och kontroll För att tydligare ange omfattningen av de frågor som delegerats till tillsynsmyndigheten, samt då genom domen inte tagits ställning till hur de avvattnade massorna slutligt ska användas, ska förordnandet om delegation ges den utformning som framgår av domslutet. Kontrollprogrammet bör omfatta kontroll av föroreningsinnehållet i lakvatten, så att tillsynsmyndigheten får möjlighet ingripa för det fall det vattnet skulle visa sig innehålla föroreningar av oförutsedd omfattning. Verkställighet Med hänsyn till att Miljööverdomstolen genom denna dom undanröjt bolagets tillstånd och upphävt dess dispens avseende kvittblivning av projektets muddermassor kan de övriga för projektet meddelande tillstånden inte tas i anspråk och bolagets yrkande om verkställighetsförordnande ska därför avslås.

20 20 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Peder Munck och hovrättsassessorn Anita Seveborg, referent. Enhälligt.