Socialt företagande. Dokumentation från seminarietillfälle 4 i serien Sista fredagen i varje månad kooperativa idéseminarier.

Transkript

1 Dokumentation från seminarietillfälle 4 i serien Sista fredagen i varje månad kooperativa idéseminarier. Socialt företagande Tid: , kl Plats: Karlstad universitet, ägget Fredagstema: Socialt företagande Dokumenterat av: Anette Forsberg Arrangör: Medverkande: Samtalsledare: Värmlandskooperativen i samverkan med Karlstads universitet, Centrum för forskning om regional utveckling (Cerut), Sista fredagen i varje månad genomförs inom ramarna för projektet Entrécoop. Lena Merayo, handledare på arbetskooperativet Brillianten. Ea Vester, handledare för socialt företagande i Torsby, Dagens Ljus, under bildande. Christoffer Björkman, kooperatör, Green Line Custom, under bildande. Mikael Persson, kooperatör, LeMat Solacoop. Bengt Sundgren, kooperativ rådgivare, Coompanion Dalarna. Ingrid Ranke, utvärderare socialt företagande, Karlstad universitet/ Cerut. Per Pettersson, universitetslektor och forskare, Karlstad universitet/ctf. Åse-Britt Falch, universitetsadjunkt/programledare för socionomprogrammet, Karlstad universitet. Leif Tyrén, Värmlandskooperativen och Gunnel Kardemark, Karlstad universitet/cerut.

2 Välkommen samt lite om begreppet socialt företagande Leif hälsar välkommen och berättar hur seminariet går till. Innan gästerna bjuds upp på scenen ger Leif en kort introduktion om dagens tema socialt företagande, som kan definieras på många sätt. Ibland refereras till alla företag som uppvisar sociala mål till exempel genom att skänka delar av sitt överskott till ideell verksamhet. Ibland görs en koppling till vården och välfärdstjänster där socialt företagande kan skapa arbetstillfällen. Dagens seminarium fokuserar på arbetsintegrerande sociala företag, det vill säga företag som har som övergripande mål att integrera människor som har svårt att få eller behålla ett arbete. För mer om den här typen av företag se en gemensam sida där Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan med flera samverkar. Där slås fast att sociala företag skapar delaktighet genom delägarskap, att de återinvesterar vinster samt att de är fristående från offentlig sektor. Deltagarna bjuds upp på scenen för att besvara följande fråga: Behövs sociala företag i dagens Sverige? Lena arbetar som handledare på ett av Sveriges äldsta sociala arbetskooperativ, Brillianten, som fyller 20 år i år. Hon svarar: självklart, särskilt som arbetsmarknaden ser ut idag. Det är svårt för många att få en förankring på arbetsmarknaden. Själv brinner hon för affärsidén att skapa sitt eget arbete och för entreprenörskap. Mikael är sedan 2005 kooperatör på Solacoop Le Mat B & B. Han svarar: definitivt, behoven kommer att bli ännu större. Många står långt utanför arbetsmarknaden. Det är en fördel med anpassad verksamhet efter vars och ens förmåga. Delaktighet är viktigt. Christoffer är aktiv i ett kooperativ som befinner sig i slutat av en lång startprocess. Han svarar: ja, det är en fantastisk företagsform som har en plats i samhället. Ea är verksam i Torsby och har motsvarande roll som Lena. Hon svarar: det är inte en fråga om att det behövs, det är nödvändigt. Det ger en unik möjlighet för människor att ta makten över det egna livet, att växa inifrån. Ingrid är utredare på Cerut och utvärderar ovanstående projekt. Hon svarar: det behövs möjligheter för människor att jobba utifrån egna förutsättningar. Det behövs också möjligheter för människor att göra något tillsammans Socialt företagande är ett bra svar på det. Åse-Britt är universitetsadjunkt och programledare för socionomprogrammet på Karlstads universitet. Hon svarar att hon utbildade sig på 1970-talet och då förväntades socialarbetare vara med och påverka och vara delaktiga när det gällde socialt arbete. Ämnet är viktigt.

3 Bengt är rådgivare på Coompanion Dalarna. Han svarar: naturligtvis ja. Behoven och intresset är stort men regelverken behöver ses över. Han jämför med föräldrakooperativen på 1980-talet som även de växte fram ur lokala behov. I Dalarna finns idag 20 grupper igång och åtta utbildningar har genomförts. Trycket och förfrågan ökar. Trots att det går bra för Sverige så är det något som inte fungerar. Socialt företagande är ett nytt tänk. Per är professor i religionssociologi med inriktning mot tjänster och har också en koppling till ideellt arbete. Han svarar att han tänker i större sammanhang och på samspelet mellan religion och samhälle, hur värderingar förändras, hur välfärdsfrågor och välfärdssystem förändras. Det är intressant att jämföra statens roll i förhållande till frivilligorganisationerna i Sverige, Europa och andra länder som till exempel Sydafrika. Det finns mycket att lära. Han har skrivit en bok om välfärdsprojektet. Riktade frågeställningar till deltagarna Leif: Vad är positivt med Solacoop? Mikael: Det skapar möjligheter till ett mer anpassat arbete, gemenskap och delaktighet. Vi jobbar hela tiden för att förbättra arbetsmöjligheterna. Leif: Ni pratar ibland om ökat välmående. Mår ni bättre när ni är där? Mikael: Ja, ibland kommer vi in en eller två timmar innan vi måste vara på plats. Man är saknad om man inte är där, säger en annan av Solacoop-kooperatörerna i publiken. Solacoop är teamwork. Vi kompletterar varandra och det är en fin sammanhållning. Leif: Green Lime Custom, vad är det? Christoffer: Basen är en traditionell bilverkstad kombinerad med miljötänk. Bland annat utvecklar vi miljövänliga motorer (återanvändning av frityrolja). Leif: Ni är nästan igång och det har varit en lång process där ni kört huvudet i väggen några gånger Christoffer: Hindren är all byråkrati. Just nu är det Länsstyrelsen där de rullar tummarna och inte gör så mycket. Leif: Dagens Ljus, ni har också kämpat länge för att komma igång. Vilka hinder har ni stött på? Ea: Förändring tar tid. Vi har jobbat med utbildning och affärsplan. Ett till ett och ett halvt år år är en realistisk tid för en startprocess. Vi har varit igång sen 2008, så det tog ytterligare ett år. Många vill vara med och bestämma. Samtidigt finns också en risk att det kan gå för fort. Vi har mött mycket okunskap från personer som undrar om det är på allvar. Leif: Vad vill du lyfta fram från Brillianten? Lena: Vi är ett ganska snällt företag. Att man tar hand om varandra är en förutsättning. Vi driver ett företag och det är på riktigt, det är en känsla som finns hos kooperatören. Vi tjänar pengar på arbetet. Vi är många, 35 personer. I gruppen finns personer med olika funktionsnedsättningar. Vi driver en blandning av olika verksamheter: café, second hand, företagstjänster med mera.

4 Om empowerment samt möjligheter och hinder för socialt företagande Leif: Vad är empowerment för er? Lena: Vardagsmakt. Att ta makten över det egna livet. Vi ser det i praktiken, när någon har en bra dag och allt fungerar och handledarna egentligen inte behövs. Det blir också synligt i hur man gör mer på företaget än hemma. Det fungerar som ett slags metod. När erfarenheterna och känslan från företaget integreras till hemmet minskar känslan av utanförskap. Mikael: Det är som Lena säger, människor växer genom att ta (tillbaka) makten över sitt eget liv. Lena: Ni påverkar också samhället och förutsättningarna för er. Mikael: Alla är med och tar beslut och utvecklas. Gunnel: Ingrid, vad drar du för slutsatser utifrån ditt utvärderingsarbete om socialt företagande? Ingrid: Fokus på utvärderingen handlar om vilka faktorer som stärker empowerment. Det visar sig vara viktigt att det är något man vill inifrån. Att gemensamt utveckla en idé och att starta ett företag är en lång process. Ofta har man burit på en idé under lång tid. Empowerment handlar om att jag gör det. Hindren finns inte inom grupperna själva, de handlar snarare om regelverk, banker och så vidare. Motståndet kanske snarare handlar om okunskap, att det är svårt att förstå vad det här är. Processen från utanförskap till entreprenörskap beskrivs av någon av de intervjuade som att gå från att vara nästan död till att vara egen. Gunnel: Bengt, du har jobbat länge med kooperativt företagande och beskrivs som en eldsjäl. Varför är du en eldsjäl? Bengt: Man måste vara besjälad av idén, tycka om den och visa det för dem man arbetar med. Människan är överordnad ekonomin i den här företagsformen. För några år sen var det en grupp i Borlänge som kämpade. Jag gav dem rådet att lägga ned, eftersom jag såg att de for illa. Då svarade en i gruppen att det inte gick: det här är det enda alternativ vi har kvar. Det behövs kraftiga verktyg att jobba med, ett medborgar-/underifrånperspektiv är viktigt. Gunnel: Vad finns det för hinder och möjligheter för företagen? Christoffer: Vi får en klapp på huvudet från myndigheter. Från Värmlandskooperativen har vi fått bra uppbackning som gjort att vi blivit tagna på allvar i förhandlingar och så vidare. Ea: Det handlar om attityder och värderingar, människosyn, att man har förtroende till att alla kan. Förhållningssätt och bemötande av andra människor är viktigt. Ett hinder är att det saknas tillit till människor i utanförskap. Bengt: Vi ska vara så duktiga. Myndigheter är rädda för att göra fel, regelverken styr. Men hur ser man på människor? Det tar lång tid att förändra strukturer.

5 Leif: Per, vad har du för reflektioner efter att ha lyssnat till handledares och kooperatörers beskrivningar? Per: I Sverige, Norge, Finland, England med flera länder ökar de sociala behoven, vi ser en ökad ungdomsarbetslöshet. Statens olika roll i sammanhanget kan kopplas till religionen. I Sydeuropa är familjen stark, i norra Europa är det staten. Vi ser att individer frigjort sig från familjen, familjen har ersatts av arbetsplatsen. Enligt folkhemmets arbetslinje har sociala säkerhetssystem knutits till arbetet som gett försäkring, gemenskap och meningsskapande. Det går att ställa frågan om vi i vissa fall förstärker arbetslösheten och utanförskapet genom kopplingen till arbetsplatser. I Sydafrika arbetar man mycket med PAR = Participatory Action Research (ungefär deltagande aktionsforskning). Forskningen har en praktikkoppling och är mer målinriktad i jämförelse med traditionell forskning. Det är en forskningsmetod som nog skulle fungera bra i de sammanhang vi pratar om här. Till den kopplas nerifrånperspektiv/empowerment tanken. I Sydafrika talar man om development approach, empowerment och capacity building, som stärker människor. Åse-Britt: Socialt arbete kan diskuteras här. I socialt arbete handlar det inte om att vara passiv bidragstagare utan om att vara aktiv och skapa sin egen tillvaro. Det innebär ett kritiskt förhållningssätt till att man talar om för folk vad de ska göra. Det finns alltid en risk för paternalism, att man tar över och styr människor. Bengt Starrin, som finns vid Karlstads universitet, har forskat på socialt arbete och empowerment. Sociala företag behövs absolut! Men det är också en intressant diskussion som förs kring svårigheter. Ska man konkurrensutsättas eller inte? Privata entreprenörer växer fram som svampar ur gjorden. PAUS vid halvtid ca Leif: Kooperatörer och handledare har berättat om möjligheter och hinder. Lena, hur ser du på det med utgångspunkt från er verksamhet med 20 års erfarenhet, och inför framtiden? Lena: Brillianten har många arbetsområden så vi kan fånga upp och anställa folk. Men det är olika, några vill behålla sin pension. Vi arbetar mycket med rehabilitering. Det finns behov av tydlighet när det gäller upphandling och regelverk. Man blir lite som spindeln i nätet, men det är inte jag som bestämmer, det gör kooperatörerna. Genom rehabiliteringen får vi in pengar så att vi kan anställa och renovera. Leif: Vi återkommer till handledarrollen och hur akademin kan vara behjälplig. Mikael, du får samma fråga Mikael: På regeringsnivå kan man kanske göra mer för att underlätta att starta upp nya verksamheter. Christoffer: För två år sen hade jag sociala fobier, det var svårt att vara bland folk och jag kunde inte gå på stan. Nu står jag här. När man kommer bort från bidragsberoendet växer man. Det är empowerment.

6 Kommentar från publiken: Ni pratar om vi och du Leif säger ni. Vilka är vi respektive ni? Brillianten var ett projekt som landstinget startade. Kommunen stöttade tillkomsten av Solacoop Hur många är ni? Hur ser processerna ut? Lena: För oss började det med en kurs som Värmlandskooperativen höll. Vi hittade kompanjoner och på den vägen är vi. Mikael: Idag är vi tio kooperatörer på Solacoop. Från början var vi 16 personer. Vi har gått en lång väg. Ea: I den utbildning jag gick var vi 25 personer, nu är det fem personer kvar i gruppen. Jag är handledare, inte kooperatör. Det är viktigt att skilja på det. Kommentar från publiken: Var kommer Samhall in i det här? Leif: Ingenstans. Kooperativen kan vara underleverantörer till Samhall. Per: Jag associerar också till Samhall. Det är märkligt att staten och kommunen inte samverkar, de skulle kunna skapa en möjliggörande struktur. Hur kan akademin bidra? Gunnel: Bengt, vad kan akademin bidra med? Bengt: Entrecoop-projektet handlar om att få till ett mer strukturerat samarbete med akademin, lyfta processer och få mer kunskap. Det handlar också om legitimitet. Kooperativen kommer inte naturligt in i företagarmiljöer. Jag tror att akademin skulle kunna öka legitimiteten. Gunnel: Ingrid, du ser också att lärandet inte är enkelriktat? Ingrid: Dialogen är viktig, att lära genom kontakter åt båda håll. Kunskapsbristen är stor. Vad är socialt företagande? Det är komplicerat att förklara vad det handlar om. Universitetet kan bidra på olika sätt, ställa forskningsfrågor och undersöka. Leif: Vid tidigare seminarier har vi bland annat diskuterat hur utbildningar inte uppmärksammar eller berör det kooperativa företagandet. Kanske behövs det särskilda kooperativa ledarskapsutbildningar. På många universitet i Europa finns såna utbildningar. Akademien har stor betydelse för status. SKL har påvisat behov av forskning kring socialt företagande. Åse-Britt: Empowerment och brukarmedverkan är starkt i forskningen just nu, inom socialt arbete och socionomutbildningen. Det finns behov av att hitta nya former, i till exempel Skåne finns inte kravet om högskolekompetens för att delta i utbildning. Sista terminen vid Karlstads universitet ingår en kurs i ledarskap inom sociala sektorn. Mikael: Medborgarlön eller kooperationslön skulle ge mer värdighet än bidrag (jfr 90-talsdiskussionen om medborgarlön).

7 Leif: Per, hur kan forskningen bidra? Per: Det är viktigt med den här typen av mötesplatser. Det behövs mer av kombinationen forskare + praktiker, och innovation. Det skulle man kunna gå vidare med. Överenskommelsen mellan regeringen och sociala sektorn är också relevant i sammanhanget, vad händer där? Den skulle kunna innebära ett underlättande av regler. I forskningen finns också ett kritiskt perspektiv på överenskommelsen, nämligen att den indirekt tar bort resurser från ideell sektor och ställer större krav på ideella insatser. Det finns många olika typer av sociala företag. Forskningen behöver undersöka och beskriva skillnader. Vad vill man välja? Leif: Kan du tänka dig att sitta ner och diskutera mer kring detta? Per: Ja. Kommentar från publiken: Med erfarenheter från Solacoop driver jag idag ett eget företag. Enskilt företagande kan också vara socialt företagande. Samarbete med Drivhuset har varit vikigt. Handledarrollen med mera Leif: Handledarrollen kräver olika kompetenser. I Sverige är det en ny yrkesroll och det finns inte mycket utbildning Lena: Det kan vara jobbigt med dåliga dagar, när det gungar. Det är som det är, kundbemötandet kan variera. Då gäller det att inte tala om vad som ska göras utan hitta en metod Ea: Handledarrollen handlar om att skapa ett rum där man kan ha dåliga dagar. Det krävs förtroende, tillit, öppenhet. Det är inte lätt att jobba med människor. Lena: Ska man själv bli kooperatör, och sitta i styrelsen, för att hamna på samma nivå? Jag tänker så ibland Ea: Man behöver hitta en arbetsform för handledararbetet/rollen. Det är jobbigt att vara handledare. Lena: Det är viktigt att belysa andra sidan av empowerment. Kommentar från publiken: Jag är handledare på Hammarö. Jag har känt mig ensam i rollen och önskar ett nätverk för handledare. Marina Pettersson, ordförande Värmlandskooperativen (i publiken): Hur kommer arbetsmarknaden att se ut för sociala kooperativ år framåt? Bengt: Regeringsuppdraget som gått till Tillväxtverket har bland annat handlat om att ta fram ett handlingsprogram. Informationskampanjen 2009 har bidragit till ett intresse för socialt företagande. Nu tittar man på finansieringsmöjligheter, statistik och forskning. Vad kommer det att bli av det här? Ska staten sätta riktlinjerna? Ska stöd ges endast på vissa villkor som staten formulerat? Det behöver hända saker snabbare för att underlätta för start av sociala företag. Det finns ett behov av ökad dialog med staten.

8 Leif: Verket för Tillväxtanalys har getts i uppdrag att titta på finansieringsmöjligheter. Bengt: Det är bra att man uppmärksammat området. Vilka finansieringsvägar finns redan? Finns det behov av andra? Till exempel att skapa en mikrofond inom Coompanion. Per: Finns det någon strategi kring ungdomar i arbetslöshet och socialt företagande? Har man arbetat strategiskt med detta som ett instrument? Bengt: Bakgrunden till starten av flera kooperativa utvecklingscenter (Coompanion) har varit ungdomsarbetslöshet och projekt. Leif: I det stora Sigrid-projektet, riktat mot arbetslösa, är Gävleborg, Dalarna och Värmland med, men deltagandet har hittills varit glest från Värmlands sida. Bengt: När det gäller att jobba med ungdomsarbetslöshet finns det organisationer som arbetar med det, som Communicare. Även om socialt företagande inte är så framträdande bland unga så finns det exempel på unga och empowerment. Kommentar från publiken: Det verkar väldigt ensamt att vara handledare? Lena: En sak är tydlig. Som handledare är det vi, det finns inga platåer, då tar vi makten från dem. Vi är arbetskamrater, en arbetsgrupp med kooperatörer. Men vi behöver också stöttning. Jag önskar att vi kunde få det från Coompanion istället för från kommunen. På Coompnaion finns ett annat arbetssätt. När det gäller utbildningsform har Coompanion tagit en stor del. Leif: Handledarna är ofta anställda av kommunen, som då är arbetsgivare. Det kan kännas svårt ibland. Kommunen ställer krav på er men det är inte ni som bestämmer utan kooperatörerna. Avslutningsvis, över till något annat. I Torsby har idrott varit viktigt och ni har hållit på länge. Ea, berätta om OS/Social Inclusive Games! Ea: Det handlar om att skapa hälsofrämjande miljöer. Socialt företagande är ett verktyg, idrott ett annat. Det står ofta att idrott är för alla, liksom vård. Men så fungerar det inte alltid startade en rörelse i Danmark där 13 lag tog sig tvärs genom landet startade en idrottsorganisation inom vilken det idag finns 100 idrottsföreningar för utsatta, med 40 arrangemang/år togs ett stort steg och man arrangerade Social Inclusive Games. Kronprins Fredrik deltog i arrangemanget liksom 1236 deltagare från 11 länder. Torsby tog brons! Det var en veckas tävlingar och en fantastisk upplevelse. Holland tog över 2010 och det var också en fantastisk upplevelse. Nu är det Torsbys tur! Vi tog med flaggan och nu jobbar vi, med stöd från Folkhälsoinstitutet, dygnet runt för 2012 års OS/Social Inclusive Games. Vi vill vara med och utveckla och vi ser vad idrott gör för människor, man gör på riktigt och gemenskapen är viktig. Leif: Värmlands idrottsförbund, vet ni om detta? Per Dalebjer/förbundschef Värmlands idrottsförbund (i publiken): Ja, vi känner till det.

9 Avslutande kommentarer Leif: Vi avslutar med en runda med korta kommentarer kring dagens samtal. Ingrid: Empowerment behöver kopplas till långsiktighet och hållbarhet, verksamheter blir hållbara genom empowerment. Åse-Britt: Vi jobbar för brukarmedverkan i kurserna, och vi fick mycket uppmuntran för det när vi var på Linnéuniversitetet. Bengt: Socialt företagande är ett viktigt verktyg som sparar pengar för samhället och driver fram nya arbetssätt. Forskningen behöver belysa vad som händer. Ea: Kooperativen är ett exempel på vilken kraft som finns hos människor, de öppnar upp för att tänka kreativt. Christoffer: Jag har inget att tillägga. Per: Det är stora luckor i forskningen om sociala företag i Sverige. Deltagande aktionsforskning kan vara en lämplig metod. Flervetenskaplighet och internationella jämförelser är också viktigt, liksom studier på olika nivåer: individ, organisation och makro nivå. Mikael: Det har varit en intressant mix, det behövs mer dialog till exempel med forskningen. Lena: Jättebra, intressant. Kan vi samverka?! Till exempel med Torsby! Nästa idéseminarium, fredag 29 april, har temat Kooperation och lokal service