Brev år 1835 från Stina till M. R. Sahlin under hans riksdagsvistelse i Stockholm

Transkript

1 1 Hämtat från Sahlinska släktföreningen (Värmlandssläkten) Underrubrik: Om bruken i Värmland och Dalsland Brev år 1835 från Stina till M. R. Sahlin under hans riksdagsvistelse i Stockholm Till riksdagen utsågs M. R. Sahlin att vara riksdagsman i borgarståndet, vald av ofrälse bruksägare i distriktet Örebro, Skaraborgs och Elfsborgs län. Riksdagen drog ut på tiden från januari 1834 till maj Mot slutet av denna långa period, under vilken Sahlin bl a hade blivit sjuk i kolera, skrev hans hustru Stina, f Svinhufvud, då 38 år gammal, nedanstående brev från Dalsland till sin i Stockholm boende make. (1) Stenarsbyn den 6 februari 1835 Outsägligt älskade Mauritz! Just nu fick jag ditt bref och tackar dig så ömt därföre. Men du säger att du mått illa, detta har giort mig mycket orolig. Gifve Gud du säger sant att du nu är frisk, att det ej är som i höstas. Ack min Gud hvad det är bittert att vara så långt från dig. Jag vill så gärna bjuda till att hålla modet uppe bara jag kan tro att du är frisk, men när jag åter tänker att du kan vara sjuk då är det grufveligt svårt. Måtte Gud höra mina böner och bevara Dig. Här är grufligt tomt. Mamma är för det mästa uppe på sin Kammare. Sara sitter och väfver så att jag går här ensam mellan dem. Wilhelm reste i går till Svaneholm. Han fick bref från Carl Uggla som är sjuk att han äntelig skulle komma dit. Men Gudskelof både jag och barn äro friska. Store Gud om jag visste att du vore det äfven. Det skulle göra mig glad och nöjd. Ack att ditt hopp ginge i fullbordan att Riksdagen blefe slut i Mars. Store Gud om det vore så väl. Jag var en stund i går på Hvittlanda. Roth var mycket ledsen för detta bedröfliga väglag och väder. I går afton regnade det som att det störtade ned; i natt har det frusit på men Sjöarna äro Landlösa. Roth hade börjat i går att hugga ved på Hvittlanda Skog och sade att han skulle bjuda till och göra alt vad han kan. Hvad Göran beträffar har jag intet att säga, han har nu inspektor och är sjelf mycket sjuk säger han medan de är ute och åker. Gudskelof att det idag ej var något recommenderat bref ty postväskan var sönderskuren ett stort hål. Och när jag sade Emma att du ville skicka hänne till dig på posten sade

2 2 hon att hon ej törs ty de kan skära sönder henne. Ack den som fick vara hos dig någon Stund hvad det vore för en sällhet. Det var roligt höra att du fått trefliga rum. Från Fru Hammargren har jag ej hört något sedan jag var där och vet ej när Gubben skall begrafvas. Till vice pastor lärer komma en Bystedt skrifver Wigelius. Frykman fick Wenia till Sunne. Hardin lär vara aldeles desperat däröfver emedan han sjelf ville blifva vice Pastor för rästen vet jag intet att säga dig härifrån. Jag har ej ditt sedan du reste. Hälsa den kära goda Aurore tusendefalt. Gud vare lof att du kan känna så när detta är en stor tröst för mig. Nu gissar jag Christoffer rest till Uppsala. Stackars Aurore det var väl ledsamt för henne men hon har honom ändå bra Bäck och Flickorna äfven mycket och släpp dem ej med mindre de lofvar komma hit till Sommaren. Säg mig för Guds skull sanningen hur de mår. Och säg i hvart bref hvad du tror om Riksdagen, måtte han sluta snart. Mamma och Sara bedja mycket hälsa och de små flickorna hälsa så ömt. Emma ropade på dig i går natt så högt att vi alla vaknade. Från gossarne hade jag bref de voro raska och skulle börja att spela (?) sägo de. Det blir en lång termin för dem tycker jag. Huru mår min lilla vackra klocka. Ett bref från Samuel följer som kom hem förliden post. Det var underligt att han adresserade det hit då det var så angeläget. Adjö då ömt älskade. Måtte jag få ett lugnande bref från dig om måndag. Med den innerligaste ömhet är jag din evigt tillgifna Hustru Stina Sahlin (2) Stenarsbyn den 20 februari 1835 Käre älskade Mauritz! Tusende tack för ditt bref men det är alldeles förskräckligt att intet Slut på denna Ricksdagen nånsin blir. Jag blir så öfvermig gifven när du nämner att få resa up igen att jag det ej kan beskrifva. Förlåt mig om jag skrifver oroligt och att jag är rädd om din hälsa men jag är så upskakad af längtan att jag frugtar för att ock tolamodet vill ej stå mig bi längre. Tack för det du vill hafva mig med upp om du skall vara där uppe hela året. Tycker jag det är så godt att vi flyttar upp hela hushollet och arenderar bort detta annars blir vi väl ruinerade på det här. Nu ser du alt att jag är bra öfvermig gifven i dag. Jag har närt ett litet hopp om att det skulle blifva Slut i mars och när nu äfven detta slår

3 3 kostar det grufvligt på mig. För mig att resa up till Stockholm nu igen är jag säker om att när du med alvar tänker därpå du finner att det vore en kostnad som vore stor och som vi ej har råd till. Jag blef i dag så ledsen för denna Ricksdagen att jag ej torde skrifva ty jag gör dig bara ledsen med. Du måtte väl få resa hem från Fastingen på några dagar. Jag var hos Wohlfahrts öfver onsdagen. De voro vänliga men jag har ingen trefnad hvar jag tar vägen när jag ej har dig. Här har nu kommit snö i går att Släde går i dag. Gud gifve det finge vara. Ännu blåser Östanvind. Göran reste i går med Halén och Gustaf Sahlin till (Sule?) och skulle blifva borta ett par dagar. Tack för pänningarna. Med dem skall jag göra som du föreskrifver. Gudh vare ewigt lofvad för det du är frisk. Det är en stor lättnad för mig när jag kan tänka det. Tvänne Diskont bref äro komna från Götheborg. Det ena på 600 Rd förfallet den 16 mars. Det andra 900 Rd förfallet också den 16 mars. Jag tyckte ej det behöfdes att skicka dem på posten utan säger dig det blott. Nu har jag äntelig fått Slut med mamsell Lovisa. Hon höll auktion på Hvittlanda på alla jungfru Hultbergs saker men den lär hafva gått så dåligt. Lindqvist skulle holla den och han hadde burit sig gement åt. De slog bort för intet och stal ifrån henne mycke och ingen av brydde sig om att hjelpa henne. Gudskelof barnen äro friska och snälla men vi längta orimligt efter dig. Jag tycker det är så tungt att två år ryckes ifrån oss på detta sättet. Det är grufligt påkostande. Det var ett olyckligt bränvinsförbud. Nu förstår jag ej hur det skall gå med dem när vi ej kunna köpa åt dem, det hade varit bättre att låta Ricksdagen sluta första aprill. Du tycker väl att jag knotar för mycke men jag skall väl bjuda till att vara tålig men i dag blef jag alt så ledsen att jag så väl behöfde tala därom och då är det alltid så att få bära både bekymmer och glädje till dig du så outsägligt älskade. Jag vet du ömt deltar och ej blir ledsen på mig. Hälsa Bäckens tusendefalt. Ack den som vore hos eder en Stund. Här är så tomt och ödsligt. Gud hvad jag längtar efter Dig. Nu kom Wilhelm och vill skrifva några rader. Mamma och flickorna bedja tusendefalt hälsa och de små flickorna skicka Pappa tusende kyssar! Tänk med ömhet på din stackars bedröfvade men ömt tillgifna Hustru Stina Sahlin

4 4 Blott 2 ord vill jag skrifva och därmed påminna dig om att du skaffar dig en Kronohingst, ty annars. Nu har vi gudskelof 3 tum djup snö och det ser vinterlikt ut. Men Sjöarne. Gud välsigne dig min älskade Bror. Måtte ditt fängelse upphöra med Mars önskar din tillgifne bror Wilhelm Brännvinsförbudet är surprenant (3) Stenarsbyn den 24 februari 1835 Ömt outsägligt älskade Mauritz! Gud vare evigt lofvad att du är frisk. Det är den högsta tröst för mig. Men hvad skall detta taga vägen med denna långa Ricksdagen. Är då ingen förhopning om Slut. Jag blir förtviflad häröfver. Evige Gud hvad det är svårt att åratal längta på detta Sättet. Ditt bref har just satt mig myror i hufvudet. Du säger att ännu någon förhopning är att du skulle få komma hem före Fastingen. Detta gjorde mig först så glad att jag knapt kunde andas men när jag nogare tänkte derpå så tycker jag att du mäst kommer att resa under din pärmitjon tid om du ej får vara hemma mera än en månad och om du nödvändigt skall up igen. Men du att det blefve Slut med Mars då tigger jag och ber dig komma före Fastingen. Milde Evige Gud hör min bön att du slipper resa up igen. Gode Gubbe hur gärna jag ville möta dig i Carlstad Gud, men jag tycker det ej vore klokt då jag för den resan finge lägga mig till en dyr päls som jag ej sedan behöfde utan mig godt med den jag har, ingen vinterhatt har jag och mycket annat smått när man kommer ut som blir till kostnader. Utan jag ville tigga dig att snart göra i från dig vid Fastingen och komma hem. Ack att du då finge vara hemma. jag ber Gud båd natt och dag därom. Nu kan jag glädja dig med att här är Före sedan Fredagen och snögar hvar dag. Det är nu nära half alns Snö. Kohl köra de nu flitigt men främmande bönder vill ej på att köra men vore du hemma så tror jag att det ginge. I går voro flera bönder här och sade att om de ej få köra till Lisefors så köra de bestämt till Billingen och Göran sade att han ej vet någon råd, ty det är snart satt vid Lisefors. Jag rådde honom att häldre, än att låta Kohlen gå ifrån sig då det väl behöfves, låta dem köra full Saltpetter. Ladan kanske detta ej var rätt och kanske det ej blir antaget jag har blott proponerat det i värsta fallet.

5 5 I lördags och söndags voro Gustaf Svinhufvud och Wohlfahrts här. De bad alla att hälsa dig. Eneroth från Strömsberg var äfven här i lördags och hälsade dig äfven och Magnus svor långa vägar öfver Ricksdagen. Göran säger att de kört ner några och 90 tolfte timmen av byskogen. I morgon sänder han 25 främmande hästar åt Norget. Ingen sjö kan begagnas. Ack säg mig nu Svar på detta att jag får dig åter på detta är aldeles grufligt hårt jag längtar. Värre än i Höst tror jag denna Februari räcker ett år. Från våra små Gossar hadde jag bref. De voro gudskelof raska men en elak feber går ännu i Carlstad och många af Skolan är sjuka. Gud bevare de små kära krakar. Det säges att tagit så illa vid sig då hon fick höra att var sjuk att de ej ännu vågat nämna att han är död. Stackars Stackars arma flicka. Det gör mig så grufligt ondt om hänne. Wilhelm funderar nu på en resa till Samuel. Små flickorna står här och ropar alla tre hälsar sin lille fine Pappa och så ber de att Pappa skall köpa dem hvarsin Docka med hufvud och kropp. Ack att jag snart finge vänta dig hem. Detta är för hårt här omkring och har oss av Gudskelov mycke friskt men i Åmål ligger hela husholl af feber. Gustaf Söderberg svävar ännu mellan lif och död. Han kan inte tänka så svag lär han vara och bäres som ett barn. Hos Ekerman ligger fäm personer. Erika ligger ej sjuk men de tror ej ändå att hon öfverlefver denna våren, hennes bröst lär vara förstört. Jag tycker just att det fägnar mig att du kommit i dina gamla rum, jag tycker att jag vet litet bättre hvar jag har dig. Hälsa fru Hanson från mig, ack om jag finge vara hos dig en timme om dagen. Måtte Gud hjälpa mig öfver denna dryga pröfvotid. Aldrig glömmer jag åren 34 och 35. De äro beska att pågå. Mamma Wilhelm och Sara samt alla hälsa dig oändligt. Barnen ropa ännu en gång hälsa Pappa. Hvarje ögonblick är min tanke hos dig och ständiga mina böner att snart återfå dig. Stina S. (4) Stenarsbyn den 3 mars 1835 Ömt älskade Mauritz Tack för dina bref. Jag skulle nu glädja mig åt att vi är inne i mars men det är ändå aldrig något slut att vänta. Men jag måtte väl få si dig någon vicka när vi kommit slut på ännu en dryg månad. Ack att jag intet skall få hafva dig hemma

6 6 i morgon, det kostar grufligt på. Oafbrutna skall mina böner vara för dig du ömt älskade och för mig du dyrbara menniska. Hvarje ögonblick skall mina tankar vara hos dig och jag vet att du någon gång tänker på mig och på vår lille Yngve. Den dagen är mig ricktigt helig. Måtte Gud bevara eder och höra mina ömma böner för eder. Båda flickorna hälsa dig och ber Gud välsigna Pappa. Då vi ej får gifva dig några krantsar skickar vi några blomblad. Dem har vi alla pussat på. Ack hvilken tung och lång pröfvotid och när tar det slut. Ack att det vore möjligt i april men nej jag skall ej fästa mig därvid. Det är ej värdt ty det är så nedslående när det sedan kanske är långt igen. Här har nu varit före i 12 dagar och kohl går dagligen och stundligen. Jag hoppas vi ännu några dagar får behålla slädföret. Just nu kom Segerstedt med ett bref till dig och Gudskelof det föll mig in att läsa det. Han är galen som vanligt. Jag skulle ej skicka det om det ej varit. Det är skam af honom att säga att han är hitrest för min skuld. Jag bedyrar dig att jag aldrig bedt honom därom. Jag har en tid varit af min kramp och skref i söndags och begärde litet Hemorojd pulfver af honom. Då var han så ond att han ej svarade. Så skämdes han och kom ut i går med Fru och Fru Ödman för att resa till Baldersnäs till Lundins hustru alla för att få blommor. Detta bedyrar jag dig är sant och att jag ej legat utan varit dålig om aftnarna som vanligt. Då jag var åt Hendriksholm blef jag visst litet kall men nu på ett par dagar har jag varit bättre och går ute öfveralt. Detta är på heder sanning. Det var så dumt af honom att skrifva om det. Jag hade aldrig ämnat nämna det så obetydligt är det. Jag hadde i går ett långt bref från fru Cilla Waern som just satt myror i hufvudet. Hon skrifver att Marie Nordenfält bett henne säga mig att Hillevid Schough skall var högst olycklig hos Gubben att hon skall hafva svåra dagar och att vi skall tänka ut någodt för hänne helst att komma åt denna orten. Jag skrifver om thorsdag till Hillevid men hvad skall jag råda hänne. Det förstår jag ej. Det är bra synd om henne. Fru Waern säger att Marie är färdig att röra upp himmel och jord för hänne. Så synd om hänne är det men de äro rädda för Gubben emedan de beror av honom. Carl Waern var här om fredag och tog hälsningar med sig till dig. Han var äfven nu så god och bjöd mig följa med sig och det var alt mera frestande än sist. Herrarna skrifva väl i dag om hur mycket kohl de fått in. Gud vare lof för hvar dag de kan köra. Det om dagarna men snögar och fryser om nätterna. Wilhelm har rest till Bohuslän och Mamma och jag går här ensamma. Låt mig nu si att du ej tror att jag är sjuk. Ty jag bedyrar att det ej är annorlunda än du vet att jag dagligen har krampplågor och att längtan ökar

7 7 dem litet. Detta vet jag du tror då jag heligt försäkrar dig därom. Jag har inte varit inne en stund därföre och ämnar mig i dag ut och åka. Mamma och flickorna hälsa dig så ömt. Ack hvad vi önska att vi hadde dig hemma och när skall jag få denna sällhet. Gud hvad jag längtar. Hälsa Bäckens oändeligt. Från Norlins och Wohlfahrt har jag inte hört något på en 8ta dagar. Gode Gubbe jag ville bedja dig be Aurore skaffa mig en mössa att vara så där half klädd med fören 30 R. Banco om du vill kosta på mig det. Blif ej trött vid mig. Adjö du ömt älskade. Ack hvad morgondagen skall vara mig helig. Jag vet att våra böner och tankar så ofta mötas. Med den varmaste kärlek är jag din ömt tillgifna Hustru Stina Sahlin Jag bedyrar dig att jag i dag är ricktigt rask. Jag är värkligt ond på Segerstedt för det han kunde skrifva så. Det var bara för att göra sig till ty han är rakt inte här för min skuld utan för att komma till Baldersnäs och få sig blommor. (5) Stenarsbyn den 6 mars 1835 Ömt älskade Mauritz! Nu Gudskelof skall jag säga dig att jag är frisk igen jag kan aldrig förlåta Segerstedt som skref så dumt hit ty jag aldrig bedt honom komma ut och hade blott mina vanliga krämpor och det vet du att äro borta några dagar. Så komma de åter men Gudskelof nu har jag varit riktigt rask några dagar. Som jag hade hit så reste Segerstedt till Baldersnäs och kom tillbaka med släden full med blomsterlökar och frön. Gudskelof ännu varar vårt lilla goda före och frukt har det gådt med jag var på Hvitlanda i går och Roth sade att han trodde att med Slutet af denna han skulle hafva inne på Hvitlanda 1100 Stigar och. I går natt var här 9 graders vinter och i natt 8 grader men dagsmejan gör alt ondt, dock körde de i går morse Käppesjö. Men ner åt Dahl skall ej finnas snö. Ack min store Gud om det vore slut på denna månaden och jag sedan finge behålla dig hemma, ack hvad jag längtar efter den 28de, det får ju vara säkert att du kommer då gode snälle söte gubbe så ty längre härdar jag ej vänta. Min vilja att möta dig i Carlstad tycker jag ej du bör tvifla på. Men jag tycker

8 8 det vore en stor kostnad då jag för den skulle lägga mig till ytterplagg som jag sedan ej behöfde och för så få dagar säkert ett svårt väglag och jag en ömtålig stackare på våren. Hela onsdagen gick jag och mol tänkte på dig. Jag hade så vackra törnrosor och en så vacker hyacint som jag satte i ditt rum. Det var roligt få höra hvar du var den dagen. Ack att det blef slut i april men det är väl fåfängt till att hoppas. Det var någon som sade att Hans Janson skrifvit hem att ej något slut kunde bli före Midsommar. Då tänkte jag aldrig nå väl det är iblandt så ängsligt att jag är rädd att blifva mjältsjuk. Och utan min längtan så är det så myck annat som gör att det är svårt. Jag förstår ej hvad det är för hymlerier dessa gossarna Sahlin har. De resa om nätterna och bud om nätterna till. Någon har sagt mig att Georg köpt i Kompanie med Grönqvist en del i Lofterud Skogen. Nog är han åt Hässelskog Sidan nästan alla dagar och jag hörde reth i går och kört timmer ty de hade uteblifvit en dag han skulle just i går up och höra efter. Jag vill ej klaga men jag tycker alt iblandt att det är tungt att Gustaf köper och regerar som han hade tunnor guld och så äro de att man ej törs säga ett ord. Någodt Hymmel var det visst med den Norska resan äfven. Blif ej ledsen för det jag klagar så här men jag kan ej tiga att ej Löfgren får si det. Gud hjelpe min Gubbe hem så blir det alt väl hoppas jag. Hälsa den kära Aurore oändeligt och bed dem komma tidigt ner i sommar att vi får hafva någon glädjetid innan Choleran kommer. Men det är sant det är ingen glädje att vänta så länge det är Riksdag. Gustaf Svinhufvud var här en liten stund i går. Han bad mycke hälsa dig. Har du skrifvit till Nonnen om det vi talte vid. Jag tror att han just nu borde bort med det första dock hörer jag ej annat än godt om honom. Månne det ej skulle gå an att få med dig ner några törnrosbuskar från Grevinnan Ekström och om vi får några frön från Trädgårdsföreningen ber gubben att de skulle komma i tid. Och den som hade några qvistar af den vackra Geranium månne ej Löfgren kunde gå ut Hufvudstad och få en buske af de äckta bouketrosorna förlåt mig detta kan det ej är jag litet glad. De små flickorna hälsa dig så ömt Mamma äfven. Ack om denna månaden ville gå fortare än februari. Jag längtar så att det är stor synd om mig. Skrif nu nästa gång att det säkert är slut i April så skall jag stå på knä och tacka Gud. Och tänk ömt på din evigt tillgifna Stina

9 9 (6) Stenarsbyn den 10 Mars 1835 Outsägligt älskade Mauritz Tusende Tack för ditt bref af den 4 mars men det skall så innerligt förarga mig att jag ej kunde räkna ut att mitt bref skulle inträffa den 4de hos dig. Jag hade i mitt hufvud att posten kom till Stockholm den Torsdag. Gud vet bäst huru du var ihågkommen då och huru du är det ständigt. Evige gud hvad jag längtar efter dig och nu fröjdar jag mig at hvarje timme som går bara jag finge behålla dig hemma jag blir så att hela min kropp skälfver af oro när jag tänker att du skall up igen. Månne der ej kan få vara någon dag mindre i Fastingen. Gud låte dig få vara frisk. Gudskelof jag är nu alldeles rask och alla barn friska, men i Åmål är det för illa där tror jag de har Nerffeber hela Staden. Ekermans var här igår. Jag är så rädd för dem. De resa från och åter här ty hemma hos dem ligger alla flickorne och på Bäckefors ligger August som de reste till igår men trodde ej att komma fram medan han lefer. Hela Almquistens hus ligger siuka, men Gudskelof omkring oss är ännu friska och en härlig vinter har vi. Nu kör de alla Sjöar och i vår trakt ända till Hvitlanda är ypperligt före men sedan hvart man skall taga vägen är det nästan intet och högst underligt är väderleken. I förrgår afton snögade det och var 2 graders vinter, om natten gick åskan och slog ett par slag vid pass klockan halv två. Då tyckte jag att det var bra hemskt, det var ingen jordbäfning ty det hördes tydligt i luften och var ingen darrning därmed och jag såg att det blixtrade, men om morgonen var det 5 grader vinter. Gode Gubbe nu kommer det ledsamma besväret åt dig med presenter från Fastingen. Jag ville nämna det nu ifall du hade lättare att få något i Stockholm. För pigorna behöfver du ej köpa någodt, ty det har jag sedan i somras men för våra två mamseller om du kunde få något till hvarsin klädning åt dem som ej vore för dyrt om du bad Aurore hjelpa dig ty för mamsell Bergmans skuld går det ej an att taga någodt som är för urmodigt och så ville jag bedja dig om ett lod rött silke lika med profvet som medföljer samt två alnar grönt taft och bed Aurore skaffa mig litet tyg som passar till hattar åt mina små flickor hälst i rödt. Sara Frykmans kläde har du väl varit så snäll och köpt och mina löslockar ber jag dig ej att glömma. Jag tycker det är så synd besvära dig men hvad skall jag göra. Tack för penningarna 100 Banco jag skall lämna [Roth?] dem. Jag tycker Göran får in myck pänningar, han får ofta stora rekommenderade bref och ej har de

10 10 nämt något om pänningar för mig nu på länge men nu tycker jag det skulle behöfvas, då de får in så mycket Kohl. Wohlfahrts var här en liten stund i söndags och bad mig hälsa dig. Gudskelof äro alla raska och Wohlfahrt var glad åt att han fått in vår Kohl vid Lenungshammar. Norlin han är så rask han ligger sjelf i skogarna och följer folket som kör. Sofie var här en liten stund i fredags hon hade varit åt Tydje. Bredberg [?] kör Wed alla dagar. Gud hjelpe oss med Foder dock hoppas vi det skall gå till Hesselskog tror att vi får Hedren Wennersten och Kilgren. Jag hade bref från Fredrik Fryxell i går han har haft gossarna om händer medan Wigelius varit borta ett par dagar. Fredrek jämrar sig för Hesselskog och säger att det kostar grufligt på honom att det går bort i Carlstad är det äfven mycke sjuke. Gud bevare våra små gossar, gudskelov ännu äro de raska. Gode snälle fine Gubbe, dröj ej för länge i Fastingen jag får ju säkert vänta dig den 20de, ack och om jag väl vore där det har varit en gruflig tid. Måtte Gud gifva att det nu är slut på denna pröfning. Hälsa Aurore och all Bäcken oändeligt. Ack om de kom med dig ner men jag är inte bevärdigad af Fru Bäck få höra om de komma någon gång. Mamma och de små flickorna hälsa ömt och var ej mera från din därom ömt bedjande Hustru Stina S (avskrifter 12/6 02/ OS; originalbreven då hos Annika Grünler; nu överförda till Värmlandsarkiv)