DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 december 1998 *

Transkript

1 DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 december 1998 * I mål C-290/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Bundesfinanzhof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Georg Bruner, med firma Georg Bruner, och Hauptzollamt Hamburg-Jonas, angående tolkningen av kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19), meddelar DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet (referent) samt domarna J. C. Moitinho de Almeida och C. Gulmann, generaladvokat: N. Fennelly, justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett, * Rättegångsspräk: tyska. I

2 BRUNER med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Europeiska gemenskapernas kommission, genom Fernando Castillo de la Torre, rättstjänsten, och Karin Schreyer, nationell tjänsteman med förordnande vid denna tjänst, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna Hans- Jürgen Rabe, Georg M. Berrisch och Marco Núñez Müller, Bryssel, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 11 juni 1998 av: Georg Bruner, företrädd av advokaten Michael Buch, München, och kommissionen, företrädd av Karin Schreyer och Marco Núñez Müller, och efter att den 16 juli 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Bundesfinanzhof har genom beslut av den 26 juni 1997, som inkom till domstolen den 4 augusti samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget ställt en fråga om tolkningen av kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19). 2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Georg Bruner, med firma Georg Bruner, och Hauptzollamt Hamburg-Jonas (nedan kallad HZA) avseende beviljande av bidrag för export av fjäderfäkött från Tyskland till Ekvatorialguinea mellan den 21 juni 1988 och den 16 januari I

3 Tillämpliga bestämmelser 3 Artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött ( EGT L 282, s. 77; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 213), senast ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3907/87 av den 22 december 1987 ( EGT L 370, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 108), föreskriver exportbidrag inom denna sektor för att täcka skillnaden mellan världsmarknadspriserna och priserna inom gemenskapen. 4 Bidragsbeloppen fastställs periodvis med utgångspunkt från en nomenklatur för jordbruksprodukter. Förordning nr 3846/87 innehåller den nomenklatur som gällde under perioden i fråga. Inom sektor 8 (Fjäderfäkött) görs i denna förordning, vad gäller styckningsdelar av höns, med undantag av lever, frysta, med ben, skillnad mellan: Halvor och kvarter kod Hela vingar, med eller utan vingspetsar kod Bröst och delar därav kod Klubbor och delar därav kod Andra: Halvor eller kvarter, utan gump kod Andra kod Enligt kommissionens förordningar (EEG) nr 717/88 av den 18 mars 1988 (EGT L 74, s. 37) och nr 3216/88 av den 19 oktober 1988 (EGT L 286, s. 17) om exportbidrag inom sektorn för fjäderfäkött ger klassificering under nummer "halvor och kvarter" (kod ) rätt till bidrag, medan klassificering under undernummer "andra" (kod ) inte ger rätt till detta. I

4 BRUNER 6 Efter perioden i fråga uppdelades rubriken "andra" ( ) genom kommissionens förordning (EEG) nr 96/89 av den 17 januari 1989 om exportbidrag inom sektorn för fjäderfäkött (EGT L 14, s. 7) för att bland annat tillägga ett undernummer "delar bestående av båda sammanhängande bakkvartsparterna, med eller utan gump" (kod ) som ger rätt till bidrag. 7 Artikel 11 i förordning nr 2777/75 anger att de allmänna bestämmelserna om tolkningen av Gemensamma tulltaxan (nedan kallad GT) och de särskilda tillämpningsföreskrifterna skall gälla tullklassificeringen av produkter som omfattas den gemensamma organisationen av marknaden inom sektorn för fjäderfäkött. Vid tolkningen av de begrepp som återfinns i nomenklaturen för jordbruksprodukter skall det i mån av möjlighet bland annat hänvisas till de allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22). 8 Den allmänna regeln 2 a, som återfinns i det första avsnittet av bilaga I till denna förordning, föreskriver följande: "2. a) Anges en viss vara i ett tulltaxenummer skall varan klassificeras enligt detta tulltaxenummer även när den är inkomplett eller inte färdigarbetad, under förutsättning att varan i detta skick har den kompletta eller färdigarbetade varans huvudsakliga karaktär. En komplett eller färdigarbetad vara (eller en vara som enligt denna regel skall klassificeras som komplett eller färdigarbetad), som föreligger i delar som är avsedda att sättas ihop, skall klassificeras enligt samma tulltaxenummer som den hopsatta varan." 9 När två eller flera nummer kan komma i fråga för en vara skall klassificeringen enligt den allmänna regeln 3 göras på följande sätt: "a) Det tulltaxenummer som har den mest specificerade varubeskrivningen skall tillämpas framför ett tulltaxenummer som har en mera allmän varubeskrivning. När det i var och en av två eller flera tulltaxenummer anges endast en del av de material eller ämnen som ingår i en blandning eller i en sammansatt vara eller I

5 endast en del av de artiklar som ingår i en sats för försäljning i detaljhandeln, skall dock dessa tulltaxenummer anses ha lika specificerad varubeskrivning, även om ett av tulltaxenumren ger en fullständigare eller noggrannare beskrivning än något av de andra. b) Blandningar, varor som består av olika material eller är sammansatta av olika beståndsdelar samt varor i satser för försäljning i detaljhandeln vilka inte kan klassificeras med ledning av regel 3 a, skall såvitt möjligt klassificeras som om de bestod av det material eller den beståndsdel som ger blandningen, varan eller satsen dess huvudsakliga karaktär." Tvisten vid den nationella domstolen 10 Företaget Georg Bruner, med säte i München (Tyskland), exporterade mellan den 21 juni 1988 och den 16 januari 1989 till Ekvatorialguinea partier av styckningsdelar av fjäderfä, fryst, med ben. Alla styckningsdelar bestod av båda "genom ryggskinnet naturligt sammanhängande" bakkvartsparterna av höns. 1 1 Till en början fick exportören bidrag av HZA på grund av beteckningen "halvor och kvarter av höns (med ben)" kod , vilken gavs dessa produkter. 12 Då HZA efter en undersökning ansåg att det inte rörde sig om "halvor och kvarter" utan om "andra" varor (kod ), vilka inte ger rätt till bidrag, upphävde HZA genom beslut av den 18 juli 1990, vilket bekräftades den 27 oktober 1994, det ursprungliga beslutet att bevilja bidrag och yrkade återbetalning av de summor som hade utbetalats med stöd av det beslutet. I

6 BRUNER 13 Finanzgericht ogillade Georg Bruners talan mot upphävningsbesluten av den 18 juli 1990 och den 27 oktober 1994 med motiveringen att de exporterade styckningsdelarna varken var "halvor" eller "kvarter" i den mening som avses i Kombinerade nomenklaturen utan "andra" styckningsdelar ("delar bestående av båda sammanhängande bakkvartsparterna", med eller utan gump), för vilka bidrag föreskrevs först från och med det att förordning nr 96/89 trädde i kraft, det vill säga efter exporten i fråga. 1 4 Georg Bruner väckte revisionstalan mot detta avgörande vid Bundesfinanzhof och gjorde gällande att de exporterade varorna utgjorde en typisk italiensk produkt som enligt handelsbruk var att betrakta som avskilda kvarter, att denna bedömning bekräftades av såväl förordning nr 96/89 som de allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen och EG-domstolens rättspraxis och avslutningsvis att en nederländsk domstol på denna punkt hade avgjort frågan till hans fördel. 15 Den nationella domstolen har i beslutet om hänskjutande anfört att den för sin del av tre skäl är benägen att godta Finanzgerichts bedömning. 16 För det första beskrivs en "halva" i de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen som en produkt erhållen genom symmetrisk längdskuren delning, medan en "kvart" utgör hälften av en halva såsom denna beskrivits ovan. Båda genom skinnet sammanhängande bakkvartsparterna som kan avskiljas till kvarter utgör således inte "kvarter" i den mening om avses i nomenklaturen. 17 Det andra skäl som Bundesfinanzhof har anfört grundas på uppfattningen att förutom att de allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen, vilka klaganden har åberopat, är subsidiara och inte får motsäga Kombinerade nomenklaturens lydelse, är de inte heller tillämpliga i det föreliggande fallet. Den allmänna regeln 2 a första meningen avser nämligen vanligtvis inte de produk- I

7 ter som ingår i de inledande kapitlen (dom av den 3 juni 1992 i mål C-318/90, Boehringer Mannheim, REG 1992, s. I-3495) och villkoret för tillämpningen av den allmänna regeln 3, enligt vilket flera nummer skall kunna komma i fråga, är inte uppfyllt. 18 Bundesfinanzhof har avslutningsvis stött sig på förordning nr 96/89 där det för perioden efter den 18 januari 1989 gjordes en uppdelning som just avsåg "delar bestående av båda sammanhängande bakkvartsparterna". Denna beskrivning klassificerades under rubriken "andra" och inte under rubriken "halvor och kvarter". Enligt Bundesfinanzhof bekräftar denna klassificering Finanzgerichts tolkning avseende den föregående perioden. 19 College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) kom faktiskt den 29 april 1997 fram till motsatt resultat. Den ansåg på grundval av domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-151/93, Voogd Vleesimport en-export ( REG 1994, s. I-4915), att sådana produkter som de som är i fråga i det föreliggande fallet skulle behandlas som avskilda kvarter. 20 Då Bundesfinanzhof ansåg att det var osäkert hur de gemenskapsrättsliga bestämmelserna skulle tolkas, förklarade den målet vilande och ställde följande tolkningsfråga till domstolen: "Skall bilaga 8 'ex ' till den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19) som var gällande från och med den 21 juni 1988 till och med den 16 januari 1989 tolkas så, att begreppet 'kvarter' (av höns) även omfattar styckningsdelar som ännu inte helt avskilts ('posteriori'), såsom dessa närmare beskrivs i motiveringen till beslutet?" I

8 BRUNER 21 Den nationella domstolen vill genom denna fråga i huvudsak att domstolen skall fastställa om styckningsdelar av höns vilka består av båda genom ryggskinnet sammanhängande bakkvartsparterna utgör "kvarter" (kod ) i den mening som avses i exportbidragsnomenklaturen för jordbruksprodukter som upprättats genom förordning nr 3846/ Eftersom förordning nr 3846/87 inte innehåller någon definition av begreppet "halvor och kvarter" av höns, fryst, med ben, enligt nummer , måste man samtidigt hänvisa till de allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen och analogt till de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen, vilka innehåller kommentarer till dessa begrepp. 23 Enligt de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen, till vilka såväl kommissionen som den hänskjutande domstolen har hänvisat, är en "halva" resultatet av en delning av kroppen av fjäderfä med ett snitt längs ryggraden och en "kvart" resultatet av att en halva delats med ett tvärsnitt, medan en "bakkvartspart" följaktligen består av lårbenet, låret, ryggens bakpart och gumpen. 24 Kommissionen, som stödjer sig på snittmetoden och därigenom återger Bundesfinanzhofs preliminära bedömning, anser att de ovan beskrivna begreppen inte är samma sak som bakparten av ett fjäderfä, vilken även om den visserligen består av båda bakkvartsparterna åstadkoms genom ett snitt som görs vinkelrätt mot ryggraden och inte symmetriskt längs ryggraden. Eftersom begreppen är klara och inte kan tillämpas på de produkter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, omfattas dessa nödvändigtvis av restnumrct " andra" ( kod ) och kan inte ge upphov till bidrag. 25 Denna tolkning kan inte godtas. Det står nämligen klart att produkterna till sin sammansättning exakt motsvarar definitionen av bakkvartsparter förutom med den skillnaden att det snittsätt som används leder till att de två kvarterna inte är helt avskilda utan fortfarande sammanhänger genom ryggskinnet. Denna likhet till innehållet, om än inte till utseendet, gör det nödvändigt att använda sig av de I

9 allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen för att avgöra om produkterna i fråga kan ingå i den specifika kategorin eller skall placeras under restrubriken. 26 Enligt den allmänna regeln 2 a skall som det avgörande kriteriet för klassificering beaktas den kompletta eller färdigarbetade varans huvudsakliga karaktär, oberoende av det, eventuellt inkompletta, halvfärdiga eller omonterade, skick i vilket den uppvisas. 27 Det är emellertid uppenbart att den omständigheten att båda bakkvartsparter som produkten består av inte är helt avskilda utan sammanhänger genom ett stycke skinn, vid en definition av produktens beskaffenhet inte kan påverka artikelns huvudsakliga karaktär som är att bestå av två bakkvartsparter av höns. 28 Kommissionen anser emellertid, i likhet med den hänskjutande domstolen, att den allmänna regeln 2 a inte skall tillämpas i det föreliggande fallet vid den nationella domstolen. 29 Kommissionen har för det första anfört att denna regel "vanligtvis inte" tillämpas på produkterna inom avdelning I VI, det vill säga kapitel 1 38 i Kombinerade nomenklaturen. 30 Det skall i detta avseende erinras om att domstolen i punkt 18 i domen i det ovannämnda målet Boehringer Mannheim ansåg att uttrycket "vanligtvis inte", vilket' återfinns i kommentaren till den allmänna regeln 2 a, inte gör det möjligt att helt utesluta tillämpningen av denna tolkningsregel på tulltaxenumren i kapitel 1 38 i GT. Domstolen preciserade dessutom att kriteriet avseende huvudsaklig karaktär I

10 BRUNER endast kunde avse en produkt "som ligger så nära den färdigarbetade produkten att den kan höra under samma tulltaxenummer som denna", utan hänsyn till var i GT denna produkt har placerats. 31 Kommissionen har för det andra hävdat att varorna i fråga inte kan karaktäriseras med hänvisning till en eventuell färdigarbctad produkt, eftersom de enligt exportören är en "typisk italiensk produkt" som inte skall behandlas på något annat sätt och som således i sig, i det skick som de exporteras, utgör en färdigarbctad produkt. 32 Detta argument kan inte heller godtas. Syftet med den allmänna regeln 2 a, såsom det bedömdes i domen i det ovannämnda målet Boehringer Mannheim, är att göra det möjligt att likställa två produkter som ligger mycket nära varandra, i sådan grad att de i allt väsentligt är identiska för användaren, och bortse från skillnader som endast hänger samman med varornas utseende. I det föreliggande fallet skulle konsumenten, genom att skära det ryggskinn som sammanbinder båda bakkvartsparterna mitt itu, erhålla två avskilda kvarter av fjäderfä som på alla punkter liknar vad som avses i de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen. Den huvudsakliga karaktären av varan "halvor och kvarter" återfinns således hos den berörda produkten, oberoende av om detta ingrepp har gjorts eller inte. 33 Under dessa omständigheter saknas det anledning att undersöka de andra argument som kommissionen har utvecklat avseende relevansen av nationella handelsbruk, tillämpningen av den allmänna regeln nr 3 och den omständigheten att förordning nr 96/89 trädde i kraft efter den berörda perioden. 34 Frågan skall således besvaras så, att styckningsdelar av höns vilka består av båda genom ryggskinnet sammanhängande bakkvartsparterna utgör "kvarter" (kod ) i den mening som avses i den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som upprättats genom förordning nr 3846/87. I

11 Rättegångskostnader 35 De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (tredje avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 26 juni 1997 har ställts av Bundesfinanzhof följande dom: Styckningsdelar av höns vilka består av båda genom ryggskinnet sammanhängande bakkvartsparterna utgör "kvarter" (kod ) i den mening som avses i den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som upprättats genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december Puissochet Moitinho de Almeida Gulmann Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 december R. Grass Justitiesckreterare J.-P. Puissochet Ordförande på tredje avdelningen I