RP 223/2010 rd. det kan beslutet överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen,

Transkript

1 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till revidering av lagstiftningen om parkeringsövervakning PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I propositionen föreslås det en revidering av lagstiftningen om parkeringsövervakning. Propositionen syftar till att förebygga felparkeringar och ge mångsidigare och effektivare medel att ingripa mot dem samt förbättra fastighetsägarnas och innehavarnas möjligheter att besluta om användningen av en fastighet med beaktande också av rättsskyddet för förarna samt ägarna och innehavarna av fordon. Enligt lagförslaget om offentlig parkeringsövervakning som ingår i propositionen ska polisen samt, om det i kommunen har anordnats kommunal parkeringsövervakning, den kommunala parkeringsövervakaren och parkeringskontrollanten sörja för offentlig parkeringsövervakning. Lagens tillämpningsområde ska omfatta överträdelser av bestämmelserna om stannande, parkering och användning av parkeringsskiva samt tomgång. För en felparkering ska det kunna tas ut en felparkeringsavgift på euro. För samma fortsatta felparkering får det påföras ut högst tre felparkeringsavgifter. Man får klampa fordon vilket förhindrar att det förflyttas, om felparkeringen har varat i två dygn eller om det med samma fordon har begåtts fem olika felparkeringar för vilka lagakraftvunna parkeringsavgifter har påförts. Det ska vara möjligt att påföra felparkeringsavgift för tomgångsförseelse. För en ringa felparkering eller tomgångsförseelse ska det vara möjligt att ge en anmärkning eller meddela åtgärdseftergift. Det är möjligt att göra en begäran om omprövning av ett beslut om felparkeringsavgift hos parkeringsövervakaren, vars beslut kan överklagas hos förvaltningsdomstolen. Efter det kan beslutet överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen, om den beviljar besvärstillstånd. Enligt lagförslaget om privat parkeringsövervakning som ingår i propositionen kan fastighetens ägare eller innehavare övervaka parkeringen på privat område och i terrängen. Dessa kan också överföra rätten att övervaka parkeringen till en annan person. I fråga om privat parkeringsövervakning ska göras en anmälan till regionförvaltningsverket. Verket i fråga kan med anledning av ett förfarande i strid med skyldigheterna ge den som sörjer för parkeringsövervakningen en anmärkning, förplikta denne att rätta till sitt fel eller förbjuda verksamheten för viss tid. För olovlig parkering kan det debiteras en övervakningsavgift vars belopp får uppgå till högst det samma som den parkeringsavgift som tas ut på motsvarande område. För samma fortsatta olovliga parkering får debiteras tre övervakningsavgifter. Villkoren för parkering och övervakningsavgiften för olovlig parkering ska anges på ett sätt som tydligt och entydigt kan observeras. Om övervakningsavgiften inte betalas frivilligt, måste man väcka talan vid tingsrätten för att få in avgiften. I propositionen föreslås det dessutom en ändring av miljöskyddslagen, lagen om flyttning av fordon och lagen om förvaltningsdomstolarna. De föreslagna lagarna avses träda i kraft under hösten På grund av de åtgärder som verkställigheten av lagarna kräver kan de dock träda i kraft tidigast sex månader från det att de har antagits och blivit stadfästa

2 2 INNEHÅLL PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL...1 INNEHÅLL...2 ALLMÄN MOTIVERING INLEDNING NULÄGE Lagstiftning och praxis...4 Området för offentlig parkeringsövervakning...4 Myndigheter...5 Påföljder...6 Ansvar för påföljden...7 Betalning och indrivning av parkeringsbot...7 Rättsmedel...8 Privat parkeringsövervakning Lagstiftningen i utlandet Bedömning av nuläget MÅLSÄTTNING OCH DE VIKTIGASTE FÖRSLAGEN Målsättning De viktigaste förslagen...11 Området för offentlig parkeringsövervakning...11 Felparkeringsavgift...12 Klampning och flyttning av fordon...13 Förfarande och rättsmedel...14 Privat parkeringsövervakning...14 Förhållandet mellan offentlig och privat parkeringsövervakning PROPOSITIONENS KONSEKVENSER BEREDNINGEN AV PROPOSITIONEN...17 DETALJMOTIVERING LAGFÖRSLAG Lagen om offentlig parkeringsövervakning Lagen om privat parkeringsövervakning Miljöskyddslagen Lagen om flyttning av fordon Lagen om förvaltningsdomstolarna NÄRMARE BESTÄMMELSER OCH FÖRESKRIFTER IKRAFTTRÄDANDE FÖRHÅLLANDE TILL GRUNDLAGEN SAMT LAGSTIFTNINGSORDNING...38 LAGFÖRSLAG Lag om offentlig parkeringsövervakning Lag om privat parkeringsövervakning Lag om ändring av 116 i miljöskyddslagen Lag om ändring av 5 och 11 i lagen om flyttning av fordon Lag om ändring av 12 b i lagen om förvaltningsdomstolarna...54 BILAGA...55 PARALLELLTEXT Lag om ändring av 116 i miljöskyddslagen...55

3 3 4. Lag om ändring av 5 och 11 i lagen om flyttning av fordon Lag om ändring av 12 b i lagen om förvaltningsdomstolarna...58

4 4 ALLMÄN MOTIVERING 1 Inledning Lagen om parkeringsbot (248/1970, nedan parkeringsbotslagen) trädde i kraft den 1 september I regeringens proposition (130/1969, s. 1) konstaterades det att till följd av motorfordonsparkens kraftiga tillväxt har svårigheterna i fråga om parkering och felparkeringarna ökat. Att handlägga sådana ringa förseelser i straffrättslig ordning ansågs som tungt och ifrågasatt med hänsyn till ett förnuftigt utnyttjande av polisens resurser. Också straffet för parkeringsfel ansågs som utgångspunkt som en alltför sträng påföljd. Därför borde det som påföljd för sådana förseelser införas en parkeringsbot som karaktäriserades som ett slags med straff besläktad avgift (RP 130/1969, s.13). Lagens tillämpningsområde omfattar överträdelser av förbud och begränsningar som gäller stannande och parkering. Från och med ingången av år 1992 utvidgade tillämpningsområdet för parkeringsbotslagens så att parkeringsbot får föreläggas också för överträdelser av förbud och begränsningar som gäller onödig tomgångskörning med motordrivet fordon. I parkeringsbotslagen föreskrivs ett särskilt påföljdssystem som fungerar vid sidan av det straffrättsliga påföljdssystemet. Den nära beröringspunkten till brottmål ligger i att fastän det på parkeringsfel som utgångspunkt följer parkeringsbot, undersöks och avgörs de grövsta fallen dock i ordningen för brottmål och på felen tillämpas straffbestämmelser. 2 Nuläge 2.1 Lagstiftning och praxis Området för offentlig parkeringsövervakning Enligt 1 i lagen om parkeringsbot kan parkeringsbot föreläggas för överträdelse av förbud och begränsningar som gäller stannande och parkering av fordon samt av bestämmelser om användning av parkeringsskiva (parkeringsfel). För genom en handling begångna parkeringsfel föreläggs endast en bot. Parkeringsbot föreläggs också för överträdelse av de förbud och begränsningar som gäller onödig tomgångskörning med motordrivet fordon. I parkeringsbotslagen preciseras inte begreppen fordon eller motordrivet fordon, men om dessa föreskrivs i 2 a i vägtrafiklagen (267/1983). Parkeringsbot kan föreläggas, om felet har skett eller förseelsen har begåtts på väg eller annat område som huvudsakligen används för trafik. Enligt 2 1 mom. 1 punkten i vägtrafiklagen används för sådana områden begreppet väg. Enligt 1 i vägtrafiklagen tilllämpas som utgångspunkt vägtrafiklagen på trafik på väg. De mest centrala bestämmelserna om stannade och parkering finns i vägtrafiklagen. I 26 i lagen föreskrivs allmänt om stannande och parkering. I 27 föreskrivs förbud i fråga om stannande och i 28 särskilda parkeringsförbud. I 28 a föreskrivs en skyldighet att använda parkeringsskiva. Begränsningar om parkering och stannande ingår dessutom i bl.a. 33 om gårdsgata och 33 a om gågata. Ett förbud mot att parkera och stanna kan också grunda sig på trafikanordningar i enlighet med 4 i vägtrafiklagen och 3 i vägtrafikförordningen (182/1982). Sådana är enligt trafikministeriets beslut (203/1982) som har utfärdats med stöd av 50 i vägtrafiklagen och 54 i vägtrafikförordningen bland annat vägmärken om parkering och stannande. Enligt 1 i vägtrafiklagen tillämpas lagen i vissa fall också inom andra områden än vägområde. Enligt 28 3 mom. är det förbjudet att parkera på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare. Parkeringsföreskrifter för ett enskilt område ska sättas upp så att de är lätta att observera. Enligt 4 1 mom. i terrängtrafiklagen (1710/1995) är det förbjudet att utan mark-

5 5 ägarens eller markinnehavarens tillstånd stanna eller parkera motordrivna fordon på markområden i terräng. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om vissa situationer då tillstånd inte krävs. Med terräng avses enligt 3 1 mom. i lagen markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons-, spår- eller lufttrafik. Enligt 1 3 mom. i parkeringsbotslagen får parkeringsbot inte föreläggas om det med anledning av felet väckts åtal eller framställts straffanspråk, med vilket avses ett straffanspråk i enlighet med lagen om strafforderförfarande (692/1993). Enligt 105 i vägtrafiklagen döms till straff för parkeringsfel endast om parkeringsfelet har medfört eller kunnat medföra allvarlig fara eller olägenhet. Enligt 5 1 mom. i parkeringsbotslagen ska den tjänsteinnehavare som svarar för den kommunala parkeringsövervakningen anmäla om ett sådant fel hos polisen. I 26 2 mom. i terrängtrafiklagen föreskrivs att om den olovliga parkeringen medför betydande olägenhet för naturen eller den övriga miljön, för en naturnäring eller för allmänt rekreationsbruk eller för något annat allmänt intresse, eller oskälig olägenhet för markägaren eller markinnehavaren, utdöms straff enligt 25 1 punkten. Enligt 33 2 mom. i räddningslagen (468/2003) får fordon inte parkeras på räddningsvägar. Enligt nuvarande praxis föreläggs inte parkeringsbot för ett förfarande i strid med momentet. Parkeringsbot kan föreläggas också för överträdelser av de förbud och begränsningar som gäller onödig tomgångskörning med motordrivet fordon. Bestämmelser om onödig tomgång ingår i 5 i förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992), vilken förordning har utfärdats med stöd av 86 2 mom. i vägtrafiklagen samt i förordningen om begränsning av tomgång för motorfordon (1266/2002), vilken förordning har utfärdats med stöd av 13 i miljöskyddslagen (86/2000). Myndigheter Enligt 1 i parkeringsbotslagen hör det som utgångspunkt till polisen att svara för parkeringsövervakningen och påföljder med anledning av parkeringsfel. Ledningen av och tillsynen över parkeringsövervakningen handhas av polisinrättningens chef, som även fungerar som parkeringsövervakare (3 1 mom. i parkeringsbotslagen). Också en annan tjänsteman vid polisinrättningen än chefen för inrättningen kan vara parkeringsövervakare. Jämsides med polisen kan den kommunala parkeringsövervakningen sörja för parkeringsövervakningen. Regionförvaltningsverken, till vilka de länsstyrelsens uppgifter som bestäms i parkeringsbotslagen överfördes från och med den 1 januari 2010, förordnar på framställning av kommunfullmäktige eller med deras samtycke och efter att ha mottagit ett utlåtande av chefen för polisinrättningen om kommunal parkeringsövervakning (2 i parkeringsbotslagen). Länsstyrelsen, dvs. i sakligt hänseende regionförvaltningsverket som kommit i dess ställe, ska enligt 1 i förordningen om parkeringsbot (545/1970, nedan parkeringsbotsförordningen) beakta de lokala förhållandena, såsom trafiktätheten, behovet av övervakningen och kommunens förutsättningar att omhänderha övervakningen. Regionförvaltningsverket kan fastställa övervakningsbiträdenas minimiantal och ställa övriga villkor det finner nödvändiga. Förordnandet gäller för viss tid eller tillsvidare. Enligt Statistikcentralen hade det år 2008 ordnats kommunal parkeringsövervakning på sammanlagt 38 orter. Dessa var Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Tavastehus, Idensalmi, Joensuu, Jyväskylä, Träskända, Kajana, Kervo, Karleby, Kotka, Kouvola, Kuopio, Kuusankoski, Lahtis, Villmanstrand, Lojo, Mariehamn, S:t Michel, Nådendal, Nokia, Uleåborg, Jakobstad, Björneborg, Borgå, Reso, Raumo, Riihimäki, Rovaniemi, Nyslott, Seinäjoki, Siilinjärvi, Tammerfors, Åbo, Vasa, Vanda och Varkaus. Regionförvaltningsverket kan på eget initiativ eller på framställning av kommunfullmäktige återkalla förordnandet. Regionförvaltningsverket kan också ändra villkoren i förordnandet, om förhållandena har undergått förändringar, uppställda villkor har åsidosatts eller övervakningen inte har skett på ett behörigt sätt (2 i parkeringsbotslagen och 1 i parkeringsbotsförordningen).

6 6 Om kommunal parkeringsövervakning anordnas, ska kommunen i enlighet med 3 2 mom. i parkeringsbotslagen utse en kommunal parkeringsövervakare som enligt 4 mom. ska det antal biträden som krävs. I sådana fall fungerar inte polisinrättningens chef som parkeringsövervakare, men enligt 3 mom. i paragrafen står den kommunala parkeringsövervakaren i frågor som gäller övervakningens allmänna uppläggning under ledning och tillsyn av polisinrättningens chef. Enligt 4 1 mom. i parkeringsbotslagen åligger det övervakningsbiträde att övervaka parkering, utfärda betalningsanmaningar med anledning av parkeringsfel och att även i övrigt biträda parkeringsövervakaren i enlighet med dennes anvisningar och föreskrifter. Enligt 2 mom. i paragrafen är förare av fordon är skyldig att vid anfordran styrka sin identitet för parkeringsövervakaren eller hans biträde samt är skyldig att stanna fordonet på tecken av parkeringsövervakaren eller hans biträde samt att iaktta annat tecken eller annan uppmaning som ges vid fullgörandet av övervakningsuppgiften. Enligt 2 1 mom. i parkeringsbotsförordningen är behörighetskrav för parkeringsövervakartjänst juris magisterexamen eller motsvarande tidigare examen. Om det dock bor högst invånare i kommunen är behörighetskravet lägre rättsexamen eller polisbefälsutbildning. I vartdera fallet krävs också förtrogenhet med trafikfrågor. Enligt 2 2 mom. i parkeringsbotsförordningen är behörighetskravet för kommunalt övervakningsbiträde för handhavandet av uppgifterna nödig kännedom om reglerna för vägtrafik. Enligt 44 2 mom. i kommunallagen (365/1995) sköts uppgifter i vilka utövas offentlig makt i tjänsteförhållande. Enligt 6 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) kan endast personer som fyllt 18 år anställas i tjänsteförhållande. Enligt 6 i parkeringsbotslagen tillfaller parkeringsboten staten. Om dock kommunal parkeringsövervakning har ordnats tillfaller dock avgifterna kommunen i fråga oberoende av om betalningsanmaningen har utfärdats av polisen eller av den kommunala parkeringsövervakaren eller hans biträde. På ett område där kommunal övervakning anordnats svarar kommunen för utgifterna för övervakningsverksamheten. Påföljder Enligt 7 i parkeringsbotslagen är parkeringsboten oberoende av felets art 10 euro. Genom förordning av inrikesministeriet kan botens belopp dock höjas till högst 40 euro, om detta anses nödvändigt av trafikskäl. Förhöjningen kan avse en kommun eller ett visst område i en kommun. Har en kommun delat in sitt område i zoner eller delar inom vilka parkeringsavgifter av olika storlek tas ut, kan maximibeloppet av den förhöjda parkeringsboten inom den zon eller den del som har den högsta avgiften genom förordning av inrikesministeriet överskridas med högst 10 euro. Den största möjliga parkeringsboten är alltså 50 euro. I huvudparten av kommunerna är parkeringsboten 10 euro. I inrikesministeriets förordning om parkeringsbot (583/2010) föreskrivs närmare om storleken för parkeringsboten i de fall där boten inte är 10 euro. I förordningen är storleken på avgiften 15, 20, 25, 30, 35, 40 och 50 euro. Höjningen är knuten till området för kommunen och är med några få undantag den samma på kommunens hela område. I Helsingfors, Lahtis Uleåborg, Tammerfors och Åbo är påföljden för ett parkeringsfel inom den dyraste parkeringszonen en parkeringsbot på 50 euro. Enligt 5 i lagen om flyttning av fordon (828/2008) får väghållningsmyndigheten eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en närflyttning eller upplagsflyttning tidigast två dygn efter det att fordonet parkerats i strid med en bestämmelse om parkering. Enligt 2 i lagen avses med närflyttning flyttning av ett fordon till en plats i omedelbar närhet av dess ursprungliga placeringsplats och med upplagsflyttning flyttning av ett fordon till ett upplag som anvisas av kommunen. Har ett fordon parkerats på ett privat område eller i terrängen får det på motsvarande sätt flyttas. I detta fall krävs dock en motiverad begäran från områdets ägare eller innehavare och kommunen eller den kommunala parkeringsövervakaren utför flyttningen.

7 7 Om fordonet har parkerats så att det äventyrar trafiksäkerheten, är polisen skyldig att flytta fordonet utan dröjsmål. Medför ett parkerat fordon betydande olägenhet för väganvändningen, får polisen, väghållningsmyndigheten eller den kommunala parkeringsövervakaren utföra en flyttning utan dröjsmål. Har ett fordon parkerats i strid med 33 i räddningslagen, får polisen utföra en flyttning utan dröjsmål. Är parkeringsfel uppenbart obetydligt kan enligt 5 2 mom. i parkeringsbotslagen den felande i stället för betalningsanmaning tilldelas en anmärkning. Ansvar för påföljden Enligt 8 i parkeringsbotslagen ska parkeringsbot betalas av den förare som har begått felet. I fråga om bilar och motorcyklar är även den som vid tidpunkten för felets begående var fordonets ägare, eller i ägarens ställe den, till vilken besittningen av fordonet enligt anmälan till ett register över fordon varaktigt överlåtits, ansvarig för betalningen. Ägaren eller innehavaren frias dock från ansvar, om han eller hon gör det sannolikt att fordonet vid sagda tidpunkt olovligen nyttjades av föraren, eller visar att han av annat skäl inte är skyldig att svara för boten. Enligt 10 i lagen om flyttning av fordon är fordonets ägare eller innehavare skyldig att ersätta myndigheten för flyttningskostnaderna. Har föraren använt fordonet olovligt, tas ersättningen ut hos föraren. Enligt 11 i lagen är man inte skyldig att överlåta ett fordon från ett upplag förrän kostnaderna har ersatts. Om ägaren eller innehavaren inte inom 30 dagar efter det att han eller hon kan anses ha fått del av det lagakraftvunna flyttningsbeslutet hämtar fordonet från upplaget, övergår fordonet i kommunens ägo. Betalning och indrivning av parkeringsbot Enligt 9 i parkeringsbotslagen ska fordons förare ges en skriftlig anmaning att betala boten inom två veckor från det anmaningen gavs. Anträffas föraren inte, kan betalningsanmaningen fästas på ett synligt ställe på fordonet. Har betalningsanmaningen inte kunnat tillställas på ovan angivet sätt, ska ägaren eller innehavaren av fordonet som är ansvarig för betalningen av boten utan dröjsmål delges en skriftlig betalningsanmaning enligt vad som bestäms i förvaltningslagen (434/2003). Enligt 11 i parkeringsbotslagen ska betalningsföreläggandet delges inom sex månader från den dag parkeringsfelet begicks vid äventyr att rätten att uppbära parkeringsbot förfaller. Enligt Statistikcentralen utfärdades det år 2008 sammanlagt betalningsanmaningar av vilka polisen utfärdade De flesta betalningsanmaningarna utfärdades i Helsingfors ( ), Tammerfors (73 862), Vanda (34 834), Åbo (32 287) och Esbo (29 504). År 2007 utfärdades det sammanlagt betalningsanmaningar av vilka polisen utfärdade År 2006 var motsvarande tal och och år och Uppgifterna gäller endast kommuner där det finns kommunal parkeringsövervakning. Med andra ord omfattar siffrorna inte betalningsanmaningar som utfärdats i andra kommuner. Av siffrorna framgår inte heller när anmaningen har utfärdats med anledning av ett parkeringsfel eller för en överträdelse av bestämmelsen om tomgång. Den sistnämnda andelen av det totala antalet torde dock vara obetydlig, uppskattningsvis 1 2 %. T.ex. bedömer de kommunala parkeringsövervakarna att det i Helsingfors föreläggs några hundra parkeringsböter och i Kuopio av parkeringsböter om året för en överträdelse av bestämmelsen av bestämmelsen om tomgångskörning. Det finns inga statistikuppgifter om muntliga eller skriftliga anmärkningar som har tilldelats för parkeringsfel och tomgångsförseelser. Betalas inte boten inte inom två veckor, ska enligt 10 i parkeringsbotslagen parkeringsboten betalas höjd med hälften. Ägaren eller innehavaren av fordonet eller, om dessa icke är ansvariga för boten, föraren delge skriftligt föreläggande enligt vad som bestäms i förvaltningslagen att betala förhöjd bot inom en vecka från delfåendet av betalningsföreläggandet, vid äventyr att boten annars drivs in i utsökningsväg. Parkeringsövervakare får enligt 12 förlänga betalningstiden, om tvingande skäl till detta föreligger.

8 8 Enligt Statistikcentralen utfärdades det år 2008 sammanlagt betalningsförelägganden. I Helsingfors utfärdades det betalningsförelägganden, i Tammerfors , i Vanda , i Åbo och i Esbo År 2007 utfärdades det sammanlagt betalningsförelägganden, år 2006 sammanlagt och 2005 sammanlagt Betalningsföreläggande verkställs utan dom eller beslut med iakttagande av bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (14 2 mom. i parkeringsbotslagen). Enligt Statistikcentralen gick sammanlagt betalningsförelägganden till utsökning, av vilka i Helsingfors, i Tammerfors, i Vanda, i Åbo och i Esbo. År 2007 gick sammanlagt betalningsförelägganden till utmätning, år 2006 sammanlagt och år 2005 sammanlagt Enligt en särutredning vid justitieförvaltningens datateknikcentral kom det år parkeringsbotsärenden till utsökning. I dessa ärenden fanns sammanlagt utsökningsgäldenärer av vilka fysiska personer och juridiska personer. Vidare fanns det enligt särtredningen i fråga om fysiska personer år 2009 parkeringsbotsärenden per utsökningsgäldenär enligt följande: gäldenärer hade 1 ärende i utsökning, gäldenärer 2 ärenden, gäldenärer 3 ärenden, gäldenärer 4 ärenden, 870 gäldenärer 5 ärenden, ärenden 6 10 ärenden, 372 gäldenärer ärenden, 135 gäldenärer ärenden, 83 gäldenärer ärenden, 28 gäldenärer ärenden och 46 gäldenärer 31 eller flera ärenden. De största antalen ärenden per gäldenär var 72, 111 och 123. I fråga om juridiska personer fanns det enligt särutredningen år 2009 parkeringsbotsärenden per utsökningsgäldenär enligt följande: gäldenärer hade 1 ärende, 725 gäldenärer 2 ärenden, 302 gäldenärer 3 ärenden, 179 gäldenärer 4 ärenden, 112 gäldenärer 5 ärenden, 298 gäldenärer 6 10 ärenden 47 gäldenärer ärenden, 17 gäldenärer ärenden och 43 gäldenärer 21 eller flera ärenden. De största antalen ärenden per gäldenär var 73, 77 och 391. Rättsmedel Fordons ägare, innehavare eller förare som anser en anmaning eller föreläggande att betala parkeringsbot eller förhöjning av parkeringsbot obefogad, har rätt att inom föreskriven betalningstid inlägga protest hos parkeringsövervakaren (13 1 mom. i parkeringsbotslagen). En försenad protest får enligt 15 i parkeringsbotslagen upptas till prövning, om det har funnits något särskilt skäl till förseningen och protesten inlagts så snart detta varit möjligt. Parkeringsövervakaren ska avgöra ärendet utan dröjsmål och vid behov återkalla betalningsanmaningen eller föreläggandet eller förhöjningen av boten och förordna om återbetalning av boten (13 2 mom. i parkeringsbotslagen). I Helsingfors inlades år protester och utfärdades betalningsanmaningar, och år 2007 samt och år I Lahtis var antalet protester 794 och betalningsanmaningar år 2006, och år 2007 samt och år I Kuopio var motsvarande siffror och år 2006, 2099 och år 2007 samt och år Utgående från siffrorna kan man bedöma att det inläggs protest i ca 4 9 av fallen. Ändring i parkeringsövervakarens beslut med anledning av protest får enligt 14 1 mom. i parkeringsbotslagen sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet. På försenade besvär tillämpas 15 i parkeringsbotslagen. Till besvärsskriften ska fogas bevis över att boten har betalts vid äventyr att besvären annars inte upptas till prövning. Fastän protest inte har lagts in eller betalning inte har erlagts, prövas besvären vid förvaltningsdomstolen som grundbesvär. Om grundbesvär föreskrivs för närvarande i 9 11 i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Dessutom föreskrivs i 21 att grundbesvär får anföras så länge rätten till betalning inte har förlorats med anledning av preskription.

9 9 Enligt Statistikcentralen avgjordes vid förvaltningsdomstolarna år ärenden om parkeringsbot, år , år år och år ärenden. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen (14 1 mom. i parkeringsbotslagen). Enligt 13 i lagen om flyttning av fordon finns bestämmelser om sökande av ändring i beslut som avses i nämnda lag i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring söks hos förvaltningsdomstolen. Överklagandet kan gälla grunden för flyttningsbeslutet och de kostnader som ska ersättas (RP 78/2008 rd, s. 25). Privat parkeringsövervakning Under några års tid har det verkat företag som med stöd av ett avtal mellan fastighetens ägare eller innehavare har övervakat parkeringen på privata områden. Veterligen har också fastighetens ägare eller innehavare av fastigheten i vissa fall själv sörjt för övervakningen. Förbud och begränsningar på privat område har angetts med skyltar. Då fordonet har anlänt till ett privat område har det ansetts att det mellan föraren och ägaren eller innehavaren av fastigheten eller den till vilken rätten till parkeringsövervakning har överförts har uppstått ett avtal som grundar sig på förarens agerande, ett s.k. realavtal. Det har ansetts att föraren när han eller hon har anlänt till området har godkänt villkoren om parkering. För ett förfarande i strid med förbud och begränsningar har det fästs en blankett för en s.k. övervakningsavgift som kan karaktäriseras som ett avtalsvite eller i vissa fall också som skadestånd. I praktiken har övervakningsavgiften till sin storlek varit den samma eller lägre än den parkeringsbot som föreläggs på motsvarande område. Det finns inga särskilda bestämmelser om privat parkeringsövervakning. Fallen har bedömts utifrån allmänna avtalsrättsliga principer. Högsta domstolen har i sitt avgörande 2010:23 godkänt den realavtalsmodell som det ovan har redogjorts för. Konsumentklagonämnden har behandlat tvister om privat parkeringsövervakning. 2.2 Lagstiftningen i utlandet I betänkandet Reform av lagstiftning för parkeringsövervakning (justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 16/2010) finns en översikt i fråga om regleringen av parkeringsövervakning i Sverige, Norge, Danmark, Irland och Belgien. Dessutom har bestämmelserna i vissa stater om flyttning av fordon på grund av felparkering behandlat i regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om flyttning av fordon och om ändring av vissa lagar som har samband med den (RP 78/2008 rd). 2.3 Bedömning av nuläget Fastän grundlösningarna i lagstiftningen om offentlig parkeringsövervakning alltjämt är hållbara finns det ett uppenbart behov av en totalrevidering av lagstiftningen om parkeringsövervakning, då det beaktas den rättsliga och samhälleliga utvecklingen så som ökningen av antalet fordon och den allt tätare bosättningen på vissa orter som har lett till att parkeringsplatserna proportionellt sett har minskat och parkeringsfelen ökat. Lagstiftningen om parkeringsövervakning har inte som en helhet setts över sedan den infördes, dvs I lagen har gjorts närmast tekniska revideringar som har förutsatts av andra lagändringar. Ändringarna i parkeringsbotslagen har i vissa fall lett till att lagstiftningen lämnar rum för tolkning och att det också finns luckor i lagen. Vissa bestämmelser i parkeringsbotslagen och framförallt i parkeringsbotsförordningen som har utfärdats med stöd av den är föråldrade. Dessutom bör vissa bestämmelser som nu ingår i parkeringsbotsförordningen ingå i lag. Också i de centralaste delarna av lagstiftningen ingår oklarheter. Det har framförts olika åsikter om huruvida offentlig parkeringsövervakning kan fungera på privat område och om det finns några särskilda förutsättningar för detta, så som en begäran eller fullmakt av en företrädare för den privata fastigheten. I fråga om påföljderna har det anförts att de nuvarande påföljderna inte är tillräckliga för att förebygga felparkeringar. Parkeringsboten är inte tillräckligt sträng, särskilt som det på

10 10 ett parkeringsfel endast kan följa en parkeringsbot. I vissa fall har det ansetts att klampning kan vara ett fungerande medel att ingripa mot parkeringsfel. Systemet för att förelägga parkeringsbot verkar föråldrat och i viss mån arbetsdrygt. Det nuvarande systemet där övervakningsbiträdet utfärdar en betalningsanmaning och om anmaningen inte följs utfärdar parkeringsövervakaren ett betalningsföreläggande verkar onödigt styvt och arbetskrävande. Till exempel kontrollavgiften i kollektivtrafik påförs och ordningsbot föreläggs utan ett sådant förfarande i två steg. Det kan i vissa fall betraktas som oskäligt att parkeringsboten ska betalas höjd med hälften, om den inte betalas inom två veckor från det att betalningsanmaningen utfärdades. Protestförfarandet som rättsmedel är föråldrat och särpräglat i jämförelse med andra system av motsvarande typ. Kravet på betalning av boten som en förutsättning för att förvaltningsdomstolen ska pröva ärendet är också problematiskt, fastän förvaltningsdomstolen i de fall då boten inte har betalats prövar överklagandet som grundbesvär. Det absoluta besvärsförbudet över förvaltningsdomstolens avgörande i ett parkeringsfelsärende verkar inte heller nödvändigt, eftersom det också i dessa ärenden finns frågor som det kan vara motiverat att få ett prejudikat från högsta förvaltningsdomstolen. Till 1 om tillämpningsområdet i parkeringsbotslagen har det i efterskott fogats en möjlighet om att förelägga parkeringsbot för en överträdelse av bestämmelsen om tomgångskörning med motorfordon. Parkeringsbotslagen har inte till andra delar setts över och inte heller i regeringspropositionen i ärendet (10/1991) har lämpigheten av de övriga bestämmelserna i lagen retts ut. Lagen har till dessa delar stora luckor, eftersom t.ex. parkeringsbotens storlek inte direkt framgår av den. Gällande lag innehåller inte bestämmelser om privat parkeringsövervakning, utan verksamheten grundar sig på allmänna principer och rättspraxis. Om privat parkeringsövervakning har hittills meddelats ett prejudikat (HD 2010:23). Rättsläget skulle bli betydligt klarare om det skulle utfärdas särskilda bestämmelser om privat parkeringsövervakning. Lagstiftningen kan anses som nödvändig såväl när det gäller fastighetsägaren och innehavaren samt övriga som idkar privat parkeringsövervakning som parkeraren. I lagen bör föreskrivas om förutsättningarna för privat parkeringsövervakning och påföljderna samt om rättsmedlen. Dessutom bör i lagen regleras förhållandet mellan offentlig och privat parkeringsövervakning. 3 Målsättning och de viktigaste förslagen 3.1 Målsättning Genom den totalrevidering av lagstiftningen om parkeringsövervakning som ingår i propositionen eftersträvas att skapa en konsekvent och ändamålsenlig lagstiftningshelhet som uppfyller de krav på exakthet och tydlighet som förutsätts av modern lagstiftning. Lagstiftningsrevideringen om offentlig parkeringsövervakning syftar till att verka förebyggande på det sättet att överträdelser som har samband med parkering minskar. Till detta medverkar att parkeringsboten höjs så att boten bättre än tidigare fungerar preventivt. Vid sidan av felparkeringsavgift och flyttning av fordon ska man kunna ingripa mot parkeringsfel också genom ett nytt medel, dvs. klampning som är ett alternativ till flyttning av fordonet. Klampning dels ökar medlen som myndigheterna har rätt att pröva till att ingripa mot felparkering och dels verkar som en synlig påföljd i förebyggande syfte. I lagen tas in en ny grund för att flytta fordon eller klampa det på grund av felparkering. Enligt propositionen ska nämnda medel vara tillgängliga, om det med fordonet har begåtts fem felparkeringar för vilka de påförda lagakraftvunna felparkeringsavgifterna är obetalda. Genom den nya grunden eftersträvar man särskilt att ingripa mot sådana fall där en person är likgiltig för förbud och påbud i lag genom att kontinuerligt begå felparkeringar. Den nya lagen erbjuder också allmänt möjligheter till en effektivare parkeringsövervakning än tidigare. Ställningen för bilens förare samt ägare och innehavare förbättras genom att betalningsti-

11 11 den förlängs och genom att avskaffa att avgiften höjs med hälften som en dröjsmålspåföljd och genom att fastställa 12 euro som en fast dröjsmålspåföljd. I lagen tas in en bestämmelse om man kan meddela åtgärdseftergift, om felet är ringa eller ursäktligt. Besvärssystemet förtydligas och tidsfristen för att söka ändring förlängs. Förbudet mot att söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen avskaffas. För den privata parkeringsövervakningens del förtydligas rättsläget genom att det stiftas en lag om sådan övervakning. Den nya lagen ska för sin del verka förebyggande och göra det möjligt ett effektivare än tidigare ingripa mot olovlig parkering. Den nya lagstiftningen ger ägaren eller innehavaren av en fastighet på privat område bättre möjligheter än tidigare att besluta om användningen av fastigheten och ingripa mot missbruk av fastigheten. Fastighetens ägare eller innehavare kan välja mellan att ty sig till offentlig eller privat parkeringsövervakning. För att trygga ställningen för fordonets förare samt ägare eller innehavare föreskrivs i lagen om förutsättningarna för privat parkeringsövervakning. Villkoren för parkeringen och betalningspåföljden ska anges på ett entydigt sätt som tydligt kan observeras. Om de uppgifter som ska ingå i yrkandet på betalning föreskrivs så att den berörda personen får tillräckliga uppgifter om omständigheter som inverkar på hans eller hennes rättsliga ställning och kan bedöma om betalningspåföljden är motiverad. Är saken tvistig eller avgiften inte betalas frivilligt, kan saken behandlas vid tingsrätten i den ordning som gäller för tvistemål. 3.2 De viktigaste förslagen Området för offentlig parkeringsövervakning Polisen och vid sidan av polisen den kommunala parkeringsövervakaren ska även i fortsättningen sörja för den offentliga parkeringsövervakningen, om sådan har ordnats. För kommunal parkeringsövervakning sörjer också i fortsättningen den kommunala parkeringsövervakaren. För övervakningen i praktiken sörjer parkeringskontrollanterna som benämningen för de nuvarande övervakningsbiträdena ändras till. Benämningen för påföljden ändras från parkeringsbot till det mera beskrivande felparkeringsavgift. Felparkeringsavgift får alltjämt tas ut för en överträdelse av bestämmelser eller föreskrifter om parkering eller stannande eller användning av parkeringsskiva. Dessutom kan för överträdelser av bestämmelserna om tomgångskörning påföras felparkeringsavgift. Enligt propositionen kan en tjänsteinnehavare som utför kommunal parkeringsövervakning påföra en felparkeringsavgift också när felparkeringen har medfört eller har kunnat medföra allvarlig fara eller olägenhet. Enligt 5 1 mom. i gällande parkeringsbotslag utfärdas i sådana fall inte betalningsanmaning utan om felet ska meddelas hos polisen. Dessutom ska felparkeringsavgift kunna påföras på grund av parkering på räddningsväg i strid med 33 2 mom. i räddningslagen. Bakgrunden till ändringsförslaget är att polisen inte nödvändigtvis trots anmälan på grund av mera brådskande uppdrag alltid kommer till gärningsplatsen för en felparkering. Å andra sidan är det inte nödvändigtvis motiverat att flytta fordon med stöd av 5 3 eller 4 mom. i lagen om flyttning av fordon. För att man ska kunna undvika den oönskade situationen att felet är av den arten att det inte påförs felparkeringsavgift för det och inte heller någon annan påföljd kommer i fråga är det motiverat att utvidga användningsområdet för felparkeringsavgift. Fastän det i lagen inte föreskrivs om den beskrivna skyldigheten att meddela, finns det inga hinder för att låta bli att påföra felparkeringsavgift och meddela om felparkeringen hos polisen. Enligt 5 2 mom. i lagen om flyttning om fordon kan en myndighet flytta ett fordon som felaktigt har parkerats på ett privat område på motiverad begäran från områdets ägare eller innehavare. Eftersom fastighetens ägare eller innehavare beslutar om parkering på privat område enligt 28 3 mom. i vägtrafiklagen, är det motiverat att dennes beslutanderätt omfattar förutom flyttning av fordonet också att vidta de åtgärder som avses i denna lag. Därför ska felparkeringsavgift inte

12 12 få påföras eller klampning utföras utan begäran eller fullmakt av fastighetens ägare eller innehavare. Ägaren eller innehavaren kan i enskilda fall av polisen eller den en person som utför kommunala parkeringsövervakning begära att de ingriper mot felparkeringen. För tydlighetens skull ska också nämnas att ingripandet kan grunda sig på en fullmakt. Den kan vara helt allmän, men det finns inga hinder för att i fullmakten ta in närmare villkor om dess omfattning Om fastighetens ägare har överfört rätten att övervaka parkeringen till någon annan, har denna rätt att på motsvarande sätt framställa en begäran eller ge en fullmakt. Felparkeringsavgift I olika länder används allmänt påföljder av tre typer för felparkering: en ekonomisk påföljd, flyttning av fordonet och klampning. Av dessa används i Finland betalningspåföljd och flyttning av fordon. Felparkeringsavgift är och vore alltjämt den primära påföljden för en felparkering. Parkeringsbotens storlek är euro. För parkering som medför allvarlig fara eller olägenhet föreskrivs straff för äventyrande av trafiksäkerheten (23 kap. 1 i strafflagen). Också 103 om trafikförseelser i vägtrafiklagen kan bli tillämplig eller 4 eller 9 om parkeringsfel i förordningen om ordningsbotsförseelser (610/1999). I den förstnämnda paragrafen föreskrivs om förseelser av föraren av ett motorlöst fordon för vilka föreläggs en ordningsbot på 20 euro. I den andra av de nämnda paragraferna föreskrivs om överträdelser av bestämmelser om trafikmärken, för vilka föreläggs en ordningsbot på 50 euro. Enligt polisens så kallade böteshandbok är de normala dagsböterna för en förseelse mot stannade och parkering 10 dagsböter (Handbok om fastställande av påföljder vid straffoch ordningsbotsförfarande, inrikesministeriets polisavdelning). Enligt böteshandboken är påföljden för parkering på räddningsväg i strid med 33 2 mom. i räddningslagen normalt 8 dagsböter. Enligt 5 i förordningen om dagsbotens belopp (609/1999) är dagsbotens lägsta belopp 6 euro. Enligt böteshandboken föreläggs inte ordningsbot för ett förfarande i strid med bestämmelser om stannande och parkering. Som jämförelse kan det konstateras att kontrollavgiften i kollektivtrafik är 80 euro. Då man bedömer storleken för felparkeringsavgiften ska det fästas uppmärksamhet vid konsekvensen i påföljdssystemet. Som det ovan har konstaterat ska det kunna påföras felparkeringsavgift för sådana förseelser för vilka påföljden för närvarande åtminstone i princip är böter. Detta talar för att höja felparkeringsavgiftens penningbelopp. En strängare påföljd är ägnad att verka förebyggande på felparkeringar. Det föreslås att felparkeringsavgiften höjs till 20 euro. Förutom de angivna orsakerna finns det grunder för en höjning av minimibeloppet för avgiften också för att avgiftens storlek sakligt har varit den samma sedan år 1991, varför förändringarna i penningvärdet inte har beaktats med höjningar. Dessutom kan man försvara höjningen med att påföljden för de lindrigaste förseelserna som har samband med fordon är en ordningsbot på 20 euro. Den i lagen föreskrivna felparkeringsavgiften på 20 euro ska också i fortsättningen kunna höjas genom en ministerieförordning. Som utgångspunkt ska felparkeringsavgiften kunna höjas till 60 euro. Har en kommun delat in sitt område i zoner eller delar inom vilka parkeringsavgifter av olika storlek tas ut, kan maximibeloppet av den förhöjda felparkeringsavgiften inom den zon eller den del som har den högsta felparkeringsavgiften höjas till 80 euro. För närvarande föreläggs det en parkeringsbot oberoende av hur länge parkeringsfelet varar. Därför kan det till och med vara lönsamt att parkera bilen på en avgiftsbelagd plats och lämna parkeringsavgiften obetald. Genom förslaget eftersträvas att ingripa särskilt mot avsiktliga eller av likgiltighet begångna felparkeringar, eftersom man kan utgå från att när avsikten är att parkera fordonet för en längre tid bör föraren fästa särskild uppmärksamhet vid att parkeringen är lovlig. En felparkering som varar länge kan också allmänt anses som mera klandervärd än en kortvarig felparkering. Som det ovan har konstaterats föreslås det å andra sidan att felparkeringsavgiftens belopp höjs. Den tota-

13 13 la påföljden för en felparkering får inte bli oskälig. Därför föreslås det att det för fortsatt felparkering får påföras högst tre felparkeringsavgifter. I gällande lag framgår det inte direkt hur stor den parkeringsbot är som föreläggs för en tomgångsförseelse. Lagen har tolkats så att parkeringsboten för en tomgångsförseelse är lika stor som den parkeringsbot som föreläggs för en felparkering på samma område, med andra ord euro. Eftersom enligt förordningen om ordningsbotsförseelser för en tomgångsförseelse kan föreläggas en ordningsbot på 35 euro, är det med hänsyn till konsekvensen i påföljdssystemet motiverat att avgiftspåföljden inte är strängare än straffet för motsvarande gärning. Därför ska i lagen föreskrivas att felparkeringsavgiften för tomgångsförseelse är lika stor som en felparkeringsavgift som tas ut på motsvarande område för felparkering, dock högst 35 euro. För att förenhetliga tillämpningspraxis föreskrivs i lagen också att för en felparkerings och en tomgångsförseelse som begås genom samma gärning påförs felparkeringsavgift för vardera. Klampning och flyttning av fordon Som ett nytt medel att ingripa mot felparkering föreslås klampning. Med klampning avses att ett hjulblock fästs på fordonet och hindrar att fordonet förflyttas. Klampning kan i det avseendet jämföras med flyttning av fordon i upplagslager att användningen av fordonet i vartdera fallet hindras. Klampning kan anses som ett skäligen effektivt medel att ingripa mot felparkering. Möjligheten att utnyttja klampning är ägnad att inverka förebyggande. Den avskräckande verkan av klampning grundar sig på att användningen av klampning effektivt förhindrar användningen av ett fordon och kan observeras av allmänheten. Av användningen av klampning följer naturligt också att man med samma fordon inte kan begå flera felparkeringar förrän hjulblocket har avlägsnats. Å andra sidan verkar möjligheten att allmänt använda klampning som påföljd för en felparkering inte motiverad, eftersom den ofta kan vara en oproportionerligt sträng påföljd för en enskild felparkering. Därför ska klampning kunna användas när fordonet skulle kunna flyttas på de grunder som anges i 5 1 och 2 mom. i lagen om flyttning av fordon. I momenten föreskrivs om flyttning av fordon på grund av ett sådant parkeringsfel som inte förorsakar fara för trafiksäkerheten. Klampning ska givetvis inte användas i fall där fordonet parkerats så att det äventyrar trafiksäkerheten eller medför olägenhet för trafiken. Enligt 5 1 och 2 mom. i ovan nämnda lag är en flyttning möjlig efter två dygn från det att parkeringsfelet har skett. Tidsgränsen har i praktiken lett till att det finns en grupp som kontinuerligt begår parkeringsfel och lämnar parkeringsboten obetald. Det går dock inte att flytta fordonet, eftersom de som har begått parkeringsfelet flyttar fordonet innan en flyttning är möjlig. Dessutom finns de som begår ett flertal andra slags parkeringsfel och som lämnar parkeringsboten obetald. Ovan i avsnitt 2.1 har det redogjorts för den särutredning som har utförts av justitieförvaltningens datateknikcentral och av vilken framgår hur många parkeringsbotsärenden som kom till utsökning år 2009 och hur många ärenden som var anhängiga per gäldenär. Enligt utredningen var personer underkastade utsökning som gäldenärer av vilka för gäldenärers del hade kommit 5 eller flera parkeringsbotsärenden för indrivning via utsökning. Motsvarande siffror för juridiska personers del var och 517. Sammanlagt fanns det alltså gäldenärer som på nämnda sätt hade fem eller flera ärenden i indrivning via utsökning. Av talet framgår inte om gäldenären har sådana indrivningsärenden via utsökning som kommit in andra år. Eftersom siffrorna å andra sidan är per gäldenär, framgår det inte av dem om det parkeringsfel som har lett till parkeringsbot alltid har begåtts med samma fordon. Av siffrorna framgår inte heller när parkeringsboten har förelagts på grund av en tomgångsförseelse. Andelen av dessa torde dock vara obetydlig, eftersom, som det ovan har bedömts, parkeringsbot som har förelagts på grund av tomgångsförseelser utgör en mycket liten del av totalantalet. I vart fall är det ett avsevärt antal personer som begår parker-

14 14 ingsfel och lämnar parkeringsboten obetald. Det kan också antas att det i fråga om denna persongrupp eller i det antal parkeringsböter som kommer till indrivning årligen inte har skett särskilt stora förändringar. Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att ett fordon ska kunna flyttas eller klampas oberoende av tidsgränsen på två dygn, om fordonets ägare eller innehavare inte har betalat fem olika felparkeringsavgifter begångna med samma fordon. Genom bestämmelsen eftersträvas att förebygga det ovan beskrivna förfarandet. I sådana fall är det också motiverat att anta, att fordonets ägare och innehavare systematiskt visar likgiltighet för förbud och påbud i lag. En upplagsflyttning eller klampning förebygger att nya förseelser begås tills avgifterna eller kostnaderna för flyttning eller klampning har betalats. Att förutsätta fem obetalda parkeringsavgifter tryggar för sin del att bestämmelsen inte blir oskälig, eftersom påföljden endast riktar sig mot de allra flagrantaste fallen. Eftersom det då felparkeringsavgift påförs endast finns begränsade möjligheter att reda ut vem som har begått felet och de fordon han eller hon äger, förutsätts det att felen har begåtts med samma fordon. Hjulblocket lösgörs efter det att kostnaderna för klampningen och de obetalda felparkeringsavgifterna har betalats. På motsvarande sätt som i fråga om flyttning av fordon kan kommunen hos något företag lägga ut på entreprenad de praktiska åtgärderna när det gäller klampning och lösgörande av hjulblock. Besluten om klampning kan naturligtvis endast fattas av en myndighet. Tidsmässigt kan lösgörandet av hjulblocket arrangeras på samma sätt som efter en upplagsflyttning. Utgångspunkten är att lösgörandet av hjulblocket sker under tjänstetid, men det är naturligtvis möjligt att arrangera en mera heltäckande tidsmässig service. Andra än ovan nämnda personer har inte rätt att lösgöra hjulblock. Då en myndighet förbjuder förflyttningen av fordonet till en annan plats blir gärningen straffbar som överträdelse av myndighetsförbud som gäller egendom (16 kap mom. 3 punkten i strafflagen). Att lösgöra ett hjulblock med våld kan också komma att bedömas som ett skadegörelsebrott (35 kap. i strafflagen). Förfarande och rättsmedel Enligt förslaget avskaffar man förfarandet där det först utfärdas en betalningsanmaning och sedan ett verkställbart betalningsföreläggande. Parkeringskontrollanten fattar ett verkställbart beslut om felparkeringsavgift. Det ålderdomliga protestförfarandet ersätts så att man kan begära omprövning av ett beslut om felparkeringsavgift och klampning hos parkeringsövervakaren. Ett beslut i ett ömprövningsärende får överklagas hos förvaltningsdomstolen. Man avskaffar förbudet att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolens beslut kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen, om den beviljar besvärstillstånd. Också grundbesvär är alltjämt möjliga. Privat parkeringsövervakning Fastighetens ägare eller innehavare har rätt att besluta om användningen av fastigheten Enligt 28 3 mom. i vägtrafiklagen är det förbjudet att parkera på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare. Fastighetens ägare eller innehavare kan också tillåta parkering på de villkor den har ställt. I gällande rätt föreskrivs inte om rätten för fastighetens ägare eller innehavare att övervaka parkeringen på fastigheten. I praktiken har detta kunnat innebära att fastighetens ägare eller innehavare har vänt sig till den myndighet som sörjer för parkeringsövervakningen som med en parkeringsbot eller genom att flytta fordonet har kunnat ingripa mot parkering i strid med förbud eller villkor. På det sätt som beskrivs ovan i avsnitt 2.1 har det under några års tid verkat privata företag som bedriver parkeringsövervakning och vilka som kunder har haft bl.a. köpcenter och ämbetsverk. Bakom affärsverksamheten har det funnits en åsikt om att den offentliga parkeringsövervakningen inte har fungerat tillräckligt effektivt, eftersom den offentliga parkeringsövervakningen i första hand har övervakat parkeringen längs med gatorna och på motsvarande områden och har lämnat övervakningen av till exempel köpcentrens parkeringsplatser och ämbetsverkens gårds-

15 15 planer i andra hand. På sådana områden har platser som har reserverats för kunder som kortvarigt uträttar ärenden eller för ämbetsverkets personal kunnat användas i strid med villkor som har ställts av fastighetens ägare eller innehavare. Myndighetsresurserna räcker inte nödvändigtvis till för att olovlig parkering ska kunna övervakas effektivt och behöriga påföljder bestämmas för förseelserna. Av detta kan följa att parkering i strid med ställda villkor inte upplevs som förbjuden, eller, fastän verksamheten upplevs som förbjuden, att man med parkeringsarrangemangen i verkligheten inte uppnår förebyggande verkan mot felparkering. Därför är det möjligt att rätten att bestämma över sin egendom kan tänkas bli kränkt för fastighetens ägare eller innehavare och innebära men för personer som på ett behörigt sätt rör sig på fastigheten och den verksamhet som där bedrivs. Felparkering kan i vissa fall tom. äventyra eller säkerheten, om den i en farlig situation hindrar eller allvarligt försvårar att personer eller fordon kan röra sig. För att förtydliga rättsläget föreslås det i propositionen att det på privat område och i terrängen ska kunna ordnas privat parkeringsövervakning för vilken fastighetens ägare eller innehavare ska sörja. Rätten att övervaka parkeringen kan överföras på en tredje part. Fastighetens ägare eller innehavare har naturligtvis inte en skyldighet att ordna privat parkeringsövervakning. I fråga om privat parkeringsövervakning ska det göras en anmälan till regionförvaltningsverket. Frågan behandlas nedan i avsnitt 4 i detaljmotiveringen. För en överträdelse av bestämmelser eller föreskrifter om stannade, parkering eller användning av parkeringsskiva ska det kunna debiteras en övervakningsavgift som till beloppet inte får vara högre än den felparkeringsavgift som tas ut för felparkering på motsvarande område. För samma fortsatta olovliga parkering får debiteras tre övervakningsavgifter. Debitering av övervakningsavgift förutsätter att ett förbud eller en föreskrift och att en övervakningsavgift är påföljd för olovlig parkering har angetts på ett sätt som entydigt och tydligt kan observeras. Övervakningsavgiften kan inte direkt jämföras med felparkeringsavgift eller någon annan offentligrättslig påföljd. Övervakningsavgiften kan anses som en privaträttslig påföljd, ett avtalsvite som grundar sig på ett avtalsbrott. Övervakningsavgiften är alltså en privaträttslig fordran. Om det uppstår en tvist om en övervakningsavgift handläggs den i sista hand vid tingsrätten i den ordning som gäller för tvistemål. Om det är fråga om ett sådant rättsförhållande mellan en konsument och en näringsidkare som avses i konsumentskyddslagstiftningen, kan ärendet föras till konsumenttvistenämnden. En övervakningsavgift är inte heller som sådan verkställbar. Om övervakningsavgiften inte betalas frivilligt, ska en indrivningstalan väckas vid tingsrätten, vars betalningsdom är verkställbar som domar i tvistemål i allmänhet. Förhållandet mellan offentlig och privat parkeringsövervakning Utgångspunkten för förslaget är att polisen och den kommunala parkeringsövervakaren har en allmän laggrundad rätt att ta ut offentligrättsliga felparkeringsavgifter oberoende av om felet har begåtts på väg eller i terrängen. Som utgångspunkt saknar det också betydelse att felet har begåtts på privat område. Eftersom den offentliga parkeringsövervakningen grundar sig på lag, behövs inte särskilda meddelanden om möjligheten att ta ut felparkeringsavgift eller om motsvarande omständigheter. Den nämnda behörigheten begränsas dock av att det är möjligt att påföra en felparkeringsavgift för en felparkering som har begåtts på privat område eller i terrängen endast på begäran av eller med fullmakt från fastighetens ägare eller innehavare eller den till vilken rätten att övervaka parkeringen på fastigheten har överförts. I vissa fall har den privata och den offentliga parkeringsövervakningen parallell behörighet. Den part som bedriver privat parkeringsövervakning kan för olovlig parkering debitera övervakningsavgift. Parkering på privat område eller i terrängen och övervakningsavgift som debiteras på grund av olovlig parkering grundar sig på

16 16 det sätt som föreskrivs i lagen om privat parkeringsövervakning på ett s.k. realavtal mellan fordonets förare och fastighetens ägare eller innehavare eller den till vilken rätten att övervaka parkeringen på fastigheten har överförts. Därför kommer övervakningsavgift i fråga endast, om villkoren för parkeringen och möjligheten att debitera en övervakningsavgift tydligt har angetts. Om så inte har skett, kan man dock ingripa mot den olovliga parkeringen med de medel som framgår av lagen om offentlig parkeringsövervakning, eftersom parkering utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare som utgångspunkt är förbjuden enligt vägtrafiklagen och terrängtrafiklagen. Ett ingripande från myndighetens sida förutsätter dock en begäran eller fullmakt så som det ovan har konstaterats. Det är klart att fastän behörigheten mellan dels den offentliga och dels den privata parkeringsövervakningen delvis är parallell, kan det inte för samma felparkering påföras såväl en felparkeringsavgift som debiteras en övervakningsavgift. På samma felparkering följer endast en penningpåföljd. Det saknar också betydelse att samma gärning strider mot flera bestämmelser eller föreskrifter om parkering, utan endast en påföljd kommer i fråga. Påförs det för samma felparkering en felparkeringsavgift och debiteras en övervakningsavgift, strider den som senare har bestämts mot förbud i lag och saknar därför grund. I och för sig finns det inte hinder för att för en felparkering som varar länge debitera t.ex. två övervakningsavgifter och ta ut en felparkeringsavgift, om förutsättningarna i lagen uppfylls. Det går naturligtvis inte för sig att om det för en felparkering har debiterats tre övervakningsavgifter efter detta för samma felparkering påföra en eller flera felparkeringsavgifter eller tvärtom. Om det inte på det angivna sättet finns förutsättningar för att debitera en övervakningsavgift eller påföra en felparkeringsavgift, kan inte lagen kringgås på det sättet att det bestäms en påföljd av annat slag. Endast en myndighet har alltid behörighet att flytta och klampa fordon. Likaså har endast en myndighet behörighet att påföra felparkeringsavgift för en tomgångsförseelse. 4 Propositionens konsekvenser Genom propositionen ändras inte myndigheternas behörighet. Polisen sörjer alltjämt för parkeringsövervakningen och vid sidan av polisen kommunal parkeringsövervakning på de orter där kommunal parkeringsövervakning har ordnats. Genom propositionen ändras inte heller vem som felparkeringsavgifterna tillfaller. Utgångspunkten är att avgifterna tillfaller staten, men om kommunal parkeringsövervakning har ordnats, tillfaller avgifterna dock kommunen oberoende av om felparkeringsavgiften har påförts av polisen eller av den kommunala parkeringsövervakaren. Kommunen svarar alltjämt för de kostnader den kommunala parkeringsövervakningen medför. Av propositionen följer inte nya obligatoriska utgiftsposter för polisen eller den kommunala parkeringsövervakningen. Det föreslås i propositionen att man ska kunna ingripa mot en felparkering genom att fästa en anordning på fordonet, ett hjulblock. I propositionen förpliktas det dock inte att anskaffa sådana hjulblock. De berörda myndigheterna kan fritt pröva om de vill ha dem och hur många sådana hjulblock som anskaffas. Priset för ett hjulblock kan uppskattas till några hundra euro. Det föreslås att felparkeringsavgiften höjs från nuvarande euro till euro. Det ska vara möjligt att för samma fortsatta felparkering påföra högst tre felparkeringsavgifter i stället för en som för närvarande. Det föreslås i propositionen att man skall avstå från att om parkeringsboten inte betalas inom föreskriven tid ska parkeringsbotens belopp höjas med hälften. Höjningen är i fortsättningen 12 euro. De sammanlagda konsekvenserna av dessa ändringar kan inte exakt bedömas. Dessutom inverkar omfattningen av övervakningsverksamheten och antalet observerade felparkeringar allmänt på intäkterna från den kommunala övervakningen. Det kan också vara av betydelse i vilken mån man bedriver privat parkeringsövervakning. Det kan dock antas att kommunerna kommer att införa högre felparkeringsavgifter, varvid intäkterna från dem kommer att bli större eller åtminstone förbli oförändrade.

17 17 Har kommunal parkeringsövervakning inte ordnats, tillfaller felparkeringsavgifterna staten. Statens inkomster kommer att öka, eftersom den lägsta felparkeringsavgiften i fortsättningen är 20 euro i stället för 10 euro. I propositionen föreslås det att det i fortsättningen ska vara möjligt att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, om den beviljar besvärstillstånd. Under åren kom det till förvaltningsdomstolarna ärenden om parkeringsövervakning. Förvaltningsdomstolen ändrade avgörandena i % av fallen. Eftersom en myndighet inte kan söka ändring, har ändringarna varit till den privata personens fördel. Fastän det av statistiken inte närmare framgår arten av ändringarna, kan det bedömas att det i dessa fall endast sällan skulle ansökas om besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen. Det är också osannolikt att alla de, vars besvär förvaltningsdomstolen inte har bifallit ytterligare skulle söka ändring. Det vore fråga om besvärstillståndsärenden som inte är så arbetsdryga som besvärsärenden. Därför kan den ökade mängden arbete för högsta förvaltningsdomstolen inte anses särskilt betydande. Enligt propositionen ska en fastighets ägare eller innehavare kunna övervaka parkeringen på privat område och i terrängen och få de övervakningsavgifter som följer av övervakningen. Å andra sidan svarar ägaren eller innehavaren för kostnaderna för verksamheten. Fastighetens ägare eller innehavare kan också överföra sin rätt vidare till en tredje part. Det sannolika är också att för den privata parkeringsövervakningen svarar ett företag som har specialiserat sig på sådan verksamhet. Verksamheten grundar sig på ett avtal mellan fastighetens ägare eller innehavare och företaget. Fastighetens ägare eller innehavare kan alltså besluta om den själv önskar bedriva privat parkeringsövervakning och på vilket sätt. Fastighetens ägare eller innehavare kan också låta en tredje part sörja för parkeringsövervakningen på de villkor ägaren eller innehavaren finner bäst. Det uppstår alltså inga obligatoriska utgifter för fastighetens ägare eller innehavare. I fråga om privat parkeringsövervakning ska göras en anmälan till regionförvaltningsverket. Anmälan görs endast en gång oberoende av verksamhetens omfattning. Innehållet i och förfarandet för anmälningsskyldigheten ska vara mycket mödolöst och därför inte nämnvärt belasta de anmälningsskyldiga. Regionförvaltningsverken fattar inte ett särskilt beslut med anledning av anmälan, utan närmast tar emot den. Regionförvaltningsverket kan dock ingripa mot ett lagstridigt förfarande och fatta beslut om detta. Dessutom kan det antas att det till regionförvaltningsverken kommer in klagomål om den privata parkeringsövervakningen. Dessa skulle i någon mån innebära tilläggsarbete. I fråga om avgiftsbelagdheten för regionalförvaltningsverkets prestationer och avgiftens belopp kan det föreskrivas i statsrådets förordning om avgifter till regionförvaltningsverket (1145/2009). Indrivningen av de obetalda övervakningsavgifter som har debiterats vid privat parkeringsövervakning skulle sysselsätta tingsrätterna och utsökningsmyndigheterna. Det sannolika är att en mycket liten del av övervakningsavgiftsärendena skulle handläggas vid tingsrätten som ett utvidgat tvistemål, där det ordnas muntlig förberedelse och huvudförhandling. Merparten av ärendena skulle handläggas i summariskt förfaranden på grundval av en sådan summarisk stämningsansökan som avses i 5 kap. 3 i rättegångsbalken där den meddelade domen utgör utsökningsgrund. Om övervakningsavgiften inte heller efter det att domen meddelats betalas frivilligt, kan ärendet överföras till utsökningsmyndigheten för verkställighet. Det är svårt att bedöma det antal ärenden som kommer till tingsrätten och för utsökning, men det är sannolikt att övervakningsavgiftsärendena i förhållande till det totala antalet ärenden inte innebär ett betydande ökat arbete för myndigheterna. Dessutom skulle övervakningsavgiftsärendena sysselsätta konsumentmyndigheterna och konsumenttvistenämnden. 5 Beredningen av propositionen Justitieministeriet tillsatte den 22 maj 2009 en arbetsgrupp vars uppdrag var att avfatta ett förslag till revidering av lagstiftningen om parkeringsövervakning. Arbetsgrup-

18 18 pen hörde under beredningen elva instanser. Arbetsgruppen överlät sitt betänkande Reform av lagstiftning för parkeringsövervakning (justitieministeriets utlåtanden och betänkanden 16/2010) den 11 mars Om utlåtandet begärdes utlåtande av 38 instanser. Dessutom gavs högsta förvaltningsdomstolen tillfälle att ge ett utlåtande. Det gavs 29 utlåtanden. Ett remissammandrag har publicerats över utlåtandena (justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 50/2010). I huvudparten av utlåtandena understöddes arbetsgruppens förslag. Regeringens proposition har avfattats vid justitieministeriet utifrån betänkandet och utlåtandena om detta.

19 19 DETALJMOTIVERING 1 Lagförslag 1.1 Lagen om offentlig parkeringsövervakning 1. Tillämpningsområde. Enligt 1 mom. i paragrafen får det med stöd av denna lag för felparkering påföras felparkeringsavgift. Enligt momentets 1 punkt utgör felparkering ett förfarande som strider mot en bestämmelse i vägtrafiklagen om parkering eller stannande av fordon eller användning av parkeringsskiva eller bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den. Enligt momentets 2 punkt. Enligt momentets 2 punkt utgör också felparkering ett förfarande som strider mot en bestämmelse i terrängtrafiklagen om parkering eller stannande av motorfordon på ett markområde eller bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den. Punkterna motsvarar delvis början av 1 1 mom. i den nuvarande parkeringsbotslagen enligt vilket parkeringsbot föreläggs för överträdelse av förbud och begränsningar som gäller stannande och parkering av fordon samt av bestämmelser om användning av parkeringsskiva. I lagen nämns dock för tydlighetens skull de författningar som blir tillämpliga. På det sätt som det beskrivs i den allmänna motiveringen utvidgas i sakligt hänseende användningsområdet för felparkeringsavgift, eftersom avgiften kan påföras också för en sådan felparkering om vilken det enligt 5 1 i parkeringsbotslagen ska anmälas hos polisen utan att det utfärdas en betalningsanmaning. Av de skäl som anges i den allmänna motiveringen får man enligt momentets 3 punkt påföra felparkeringsavgift för en överträdelse av förbudet i räddningslagens 33 2 mom. om parkering på räddningsväg. För närvarande har det ansetts att parkeringsbot inte får föreläggas i ett sådant fall, utan att påföljden i enlighet med 83 i räddningslagen är böter. Enligt paragrafens 2 mom. får felparkeringsavgift också påföras på grundval av en överträdelse av ett förbud eller en begränsning om motorfordons tomgång som föreskrivs i vägtrafiklagen eller naturvårdslagen eller som har utfärdats med stöd av någondera av dessa. Momentet motsvarar i sakligt hänseende den senare delen av 1 1 mom. i parkeringsbotslagen. För de gärningar som avses i momentet används i lagen begreppet tomgångsförseelse. För åskådlighetens skull nämns i 3 mom. de övriga påföljder som kommer i fråga förutom felparkeringsavgift för en felparkerings eller en tomgångsförseelse. För felparkering ska man alltjämt kunna ge en anmärkning eller flytta fordonet. Dessutom nämns i momentet den nya påföljden klampning, med vilket avses att ett hjulblock som på grund av en felparkering fästs vid fordonet och hindrar en förflyttning av fordonet. Hjulblocket ska vara lätt att observera och till sin konstruktion sådant att en förflyttning av fordonet inte skadar fordonet. Av hjulblocket ska också framgå det förbud att förflytta fordonet som behandlas nedan. Enligt 23 bestäms närmare om de egenskaper som krävs av hjulblock i en ministerieförordning. För tomgångsförseelse ska kunna ges en anmärkning. Av den gällande lagen framgår inte direkt möjligheten att ge en anmärkning för en sådan förseelse. 2. Begränsningar av tillämpningsområdet. I paragrafen föreskrivs om de fall när det finns ett hinder eller villkor för att påföra felparkeringsavgift. Enligt paragrafens 1 mom. får felparkeringsavgift inte påföras, om felparkeringen eller tomgångsförseelsen handläggs i den ordning som gäller för brottmål. Punkten täcker de hinder som nämns i parkeringsbotslagens 1 3 mom. som är väckande av åtal eller framställande av straffanspråk. Straffanspråk innebär ett sådant yrkande i enlighet med

20 20 strafforderförfarandet som kan jämställas med åtal. Den lag som stiftas täcker dessutom att om det för felet eller förseelsen föreläggs en ordningsbot, kommer felparkeringsavgift inte i fråga. En sådan situation kan jämställas med att väcka åtal eller framställa ett straffanspråk. I sakligt hänseende motsvarar detta nuläget. Bestämmelsen blir dessutom tillämplig då med anledning av felet inleds en förundersökning som kan vara vanlig eller summarisk. I ett sådant fall är det konsekvent att förundersökningsmyndigheten, dvs. i praktiken polisen har tillgång till de alternativ som den har enligt lagarna om brottmål och denna lag. Polisen kan överlämna ärendet till åklagaren för åtalsprövning eller för att utfärda en strafforder eller i enlighet med 4 i förundersökningslagen låta bli att göra en förundersökning eller avsluta den. Polisen kan också stanna för att ta ut en felparkeringsavgift eller förelägga en ordningsbot. Om det för felparkeringen eller förseelsen bestäms eller döms ut ett straff, kommer en felparkeringsavgift för samma gärning inte i fråga. Om polisen, åklagaren eller domstolen i den ordning som gäller för brottmål stannar för att det för felparkeringen eller förseelsen inte ska dömas ut ett straff, finns det inte grunder för att bedöma ärendet på nytt i ett förfarande enligt denna lag. Felparkeringsavgift får inte heller påföras när den som begått felparkeringen eller förseelsen vid tidpunkten för gärningen inte hade fyllt 15 år. I gällande lag finns inte bestämmelser om någon åldersgräns. I den praktiska verksamheten saknar åldersgränsen nämnvärd betydelse, eftersom felparkeringsavgifterna som regel är en följd av förseelser som har begåtts med motorfordon. Ur principiell synpunkt kan åldersgränsen försvaras, eftersom det är fråga om en förvaltningssanktion. Den straffrättsliga ansvarsåldern är också femton år. Regleringen vore också enhetlig med lagen om kontrollavgift i kollektivtrafik (469/1979). Felparkeringsavgift får inte heller påföras, om för felparkeringen debiteras en sådan övervakningsavgift som avses i lagförslag 2. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om den verkan gärningsplatsen har på möjligheten att ta ut felparkeringsavgift. Avsikten med momentet är att förtydliga rättsläget. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen. Med stöd av denna lag kan det alltid påföras felparkeringsavgift som har begåtts på en väg som avses i 2 1 punkten i vägtrafiklagen. Dessutom kan gärningsplatsen för en felparkering vara ett privat område. Enligt 28 3 mom. i nämnda lag är det är förbjudet att parkera på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare. Parkering kan också vara tillåten med vissa begränsningar. I momentet jämställs terrängen med privat område. Terräng definieras i 3 2 mom. i terrängtrafiklagen. På det sätt som anges i den allmänna motiveringen får för en felparkering som har begåtts på ett privat område eller i terrängen felparkeringsavgift påföras och klampning utföras endast på en begäran eller med en fullmakt av fastighetens ägare eller innehavare. En fullmakt eller begäran är en förutsättning för att påföra felparkeringsavgift oberoende av om på fastigheten har ordnats privat parkeringsövervakning. Enligt 1 3 mom. 1 punkten i lagförslag 2 nedan får övervakningsavgift inte debiteras, om för den olovliga parkeringen påförs felparkeringsavgift. Det finns inga områdesrelaterade begränsningar för att med stöd av denna lag påföra felparkeringsavgift för en tomgångsförseelse. Avgiften kan påföras oberoende av om förseelsen har begåtts på väg, i terrängen eller på privat område. 3. Felparkeringsavgift. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sakligt hänseende 7 i parkeringsbotslagen. Enligt momentet är felparkeringsavgiften oberoende av felparkeringens art som utgångspunkt 20 euro, men genom förordning av inrikesministeriet kan dock avgiften höjas till 60 eller högst 80 euro på det sätt som anges i den allmänna motiveringen. I lagen skrivs exaktare än för närvarande in de grunder som beaktas när höjningen prövas. Dessa grunder motsvarar i praktiken de omständigheter som redan för närvarande beaktas. Dessutom nämns i momentet för tydlighetens skull den praxis som för närvarande tillämpas och enligt vilken man av den berörda polisinrättningen kan