Pilobolus. Världens snabbast accelererande organism. Ewa Lilliesköld

Transkript

1 Pilobolus Världens snabbast accelererande organism av Ewa Lilliesköld Ewa Lilliesköld Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Svampkunskap III Ht 2010 Examensarbete, 7,5 hp Skövde/Umeå Handledare Elisabeth Wiklund

2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning!!!!!!!!!!!!! 3 2 Inledning!!!!!!!!!!!!!! 3 3 Material och metod!!!!!!!!!!!! Systematik ur ett historiskt perspektiv!!!!!!!! Systematisk hierarki!!!!!!!!!!! Svampars systematiska indelning!!!!!!!!! Zygomycota ś vara eller icke vara!!!!!!!!! Svampar, växter o djur - Ett överraskande släktskap!!!!! Skillnader mellan svamp och djur!!!!!!!!! Likheter mellan svampar och djur!!!!!!!!! Ett fylogenetiskt träd för eukaryoter!!!!!!!! Pilobolus - accelererar snabbast i världen!!!!!!! Zygomyceter - vanliga nedbrytare!!!!!!!! Pilobolus - zygomyceten på dynga och dess livscykel!!!!! 10 Diskussion!!!!!!!!!!!!!! 11 Käll- och litteraturförteckning!!!!!!!!!!! 13 Bilaga1:Sammanställning av enkätundersökning om systematik!!!!! 14 Figur 1. Försättsbladets foto föreställer Pilobolus på dynga. 2

3 1 Sammanfattning Vad är systematik? Detta är några av de svar man får om man söker på ordet systematik på nätet. - hur alla levande organismer delas in i systematiska kategorier för att bringa reda i naturens myller - gruppering av organismer inom biologin vetenskapen om organismernas släktskapsförhållanden och deras systematiska ordnande Det väl alla ändå är överens om är att det handlar om att bringa en slags ordning. Att systematisera saker och ting i vår omgivning är något som vi människor har ett naturligt behov utav. Det vi avser med systematik finns inte naturligt i vår herres hage, utan i naturen råder snarare ett naturligt kaos. Svampar är indelade i ett systematiskt klassificeringssystem och Linné var den förste att skapa en praktisk användbar biologisk systematik som till viss del används även idag. Men vad är då det positiva respektive det negativa med dagens systematik och hur kommer den att se ut i framtiden, tro? Att besvara dessa frågor är förstås ingenting jag kan göra men jag har däremot ställt frågorna till personer som på olika sätt kommer i kontakt med systematik. Svaren skall jag redovisa här och kanske ger det en bättre bild av vad det hela egentligen handlar om. Vad känner vi då till om svampars släktskap med andra organismer? Vilka är släkt med varandra? Är du mest släkt med champinjonen eller den fina gröna salladen som du äter till lunch? Ja, det kan du läsa om här i denna uppsats. Kanske är svaret lite överraskande! Hur många människor som plockar svamp en vacker höstdag tänker egentligen på hur svampar sprider sina sporer? Inte många tror jag och det gjorde inte jag heller i början av min svampplockarkarriär. Men ju mer insatt jag blivit i vad en svamp är för något och hur den förökar sig så ställer jag mig faktiskt den här frågan lite då och då, numera. I mitt projektet tar jag också upp en svamp som sen tidigare beskrivits av många, och då bland annat på grund av dess fantastiska förmåga att skjuta iväg sina sporer med en enorm kraft, något som fascinerat många forskare världen över. Det finns flera vetenskapliga artiklar att finna på internet. Nu är det min tur att försöka förklara detta för mina svampintresserade vänner. Valet av svamp har jag gjort med omsorg, just för att kunna påvisa hur svårt det kan vara för taxonomer att placera en svamp rätt i den systematiska klassificerigen. Pilobolus beter sig inte riktigt som andra svampar och har således flyttats fram och tillbaka i det av människan påhittade systemet. Har den flyttat färdigt, ja det får framtiden utvisa. Med hjälp av dagens fantastiska höghastighetskameror kan man faktiskt visa att Pilobolus är en av de snabbast accelererande organismerna i världen. Detta är något helt unikt, en svamp som inte är större än 1 cm och kan slunga iväg sina sporer med en acceleration av g. Som jämförelse kan nämnas att när en rymdfärja accelererar i sin påbörjade resa till månen utsätts astronauterna för 3-4 g. Svampen slungar iväg sina sporer upp till 2 meter och detta skulle motsvara att en människa kastar en fotboll 274 meter! Här kan du läsa om svampen och dess unika förmåga. 2 Inledning Syftet med projektarbetet är dels att beskriva hur den generella systematiska klassificeringen av svamp ser ut idag men även lite om dess historia. Vad är positivt respektive negativt med systematik och kan man förutspå något om hur den kommer att se ut om 100 år? Dels att ge ett tydligt exempel på hur svårt det kan vara att passa in vissa svampar inom systematikens ramar så som den ser ut idag. Svampen jag har valt är ett litet oansenligt men mycket vanligt förekommande släkte vid namn Pilobolus, som trots sin enkla struktur skjuter iväg sina sporer på ett alldeles fantastiskt sätt. Detta sker med en sådan kraft och jag vill försöka förklara hur det är möjligt för en så liten organism att överhuvudtaget få iväg sina sporer. Jag skall också beskriva svampens livscykel och mikroskopiska karaktärer. Jag har också försökt titta lite närmare på hur svampar är släkt med andra organismer. 3

4 3 Material och metod Som metod att uppnå syftet i projektarbetet har jag använt mig av litteraturstudier i form av egna svenska, danska och engelska svampböcker, svenska och engelska sidor på internet, en amerikansk svampfilm samt ett tv-program från engelska BBC. Jag utgått ifrån Stephensons bok The Kingdom Fungi (2010) och TolWeb (Tree of Life web project) men vill poängtera att Hibbet et al anses vara den mest aktuella källan just nu. Jag har även skickat ut en enkätundersökning till 13 personer som i sitt arbete kommer i kontakt med systematik. Frågorna i enkäten var följande: 1. Vilka är fördelarna med systematiken i dess nuvarande form? 2. Vilka är nackdelarna? 3. Om Du fick skapa en ny systematik, hur skulle den se ut och vad skulle den baseras på? 4. Hur tror du systematiken kommer att se ut om 100 år? 3.1 Systematik ur ett historiskt perspektiv Dagens systematik grundar sig, åtminstone delvis, på den grekiske filosofen Aristoteles ( f.kr.)tankar. Dessa publicerade han i sitt arbete inom metafysiken och detta är den första kända klassificeringen någonsin i historien. Här finns grunden till det som gav oss orden; ämne, arter och släkten vilka Linné senare användas sig utav om än i en modifierad form. Aristoteles studerade djur och klassificerade dem utifrån sättet att föröka sig, samma sak som Linné senare gjorde med växter. Han strukturerade emellertid inte upp släktena i fylum, klass osv vilket Linné däremot gjorde. Detta innebar att det inte fanns några gränser för hur många släkten han fann som innehöll arter (en.wikipedia.org). Man kan säga att Carl von Linné (Figur 2)( ) var den förste att skapa en praktiskt användbar biologisk systematik. Linnés fantastiska verk Systema Naturæ (första upplagan kom 1735) gavs ut i tolv upplagor under hans livstid. I detta verk delade han in naturen i tre kungariken; mineraler, växter och djur och han använde sig av fem led; klass, ordning, släkte, art och variation. Linnés uppfattning var att Gud skapat allt liv på jorden och genom denna systematik tänkte han sig rekonstruera Guds skapelseplan. Det man tittar efter idag är de Figur 2. Carl von Linné evolutionära släktskapen och tanken med systematiken är dels att den skall ge en återblick av evolutionen och släktskapen mellan organismerna samt att den skall fungera som ett praktiskt instrument för kommunikation och att hålla ordning på livets mångfald. Detta speglar Eric Danell så tydligt i sitt enkätsvar: "Fördelarna med systematik är att alla vet vad de talar om. Ett namn, en art. Här I (sic)thailand där jag nu arbetar, kan människor inom samma land inte tala med varandra om t.ex. trädgård, helt enkelt för att de inte delar samma namn. Linné har inte hittat till Asien." Linné delade in organismer i två riken; växt- och djurriket. Växterna fick sin näring från jorden där de växte och djuren fick sin näring från att äta. Djuren var rörliga medan växterna var stilla. Skillnaderna har visserligen suddats ut genom åren men de linnéanska begreppen lever kvar. De har varit rådande under 250 år och man återfinner dem om än bara i viss utsträckning i såväl vardagsspråket som i facktermer inom både biologi, botanik och zoologi. Allt eftersom kunskapen om mikroorganismer ökade blev gränsskillnaden mellan de två grupperna växter och djur svårare. Vissa grupper hade egenskaper från båda rikena. Den prokaryota cellen berättigade till ett 4

5 eget rike och när det gällde svampar insåg man att de skilde sig mycket från växterna. Ett femrikessytem började således ta form föreslog Whittaker fem riken och detta innebar följande grupperingar: växter, djur, svampar, protister (encelliga eukaryota organismer) och bakterier. Under senare delen av 70-talet kom man fram till att vissa "bakterier" inte är närmare släkt med de vanliga bakterierna än att de är levande organismer. De har båda prokaryota celler, vilket är ett ursprungligt drag och tyder inte på egentligt släktdrag kom Woese, mikrobiolog vid University of Illinois med sin indelning av organismerna i de tre domänerna; arkebakterier (archaea), eubakterier (bacteria) och eukaryoter (eukarya) (Figur 3). Figur 3. Tree of Life - Archaea, Eukaryotes och Bacteria Linnés tvårikessystem lever som sagt vidare i viss utsträckning och så gör även femrikessystemet då framför allt i praktiska tillämpningar. Ett exempel på detta är Nationalnyckeln. (Ulf Norlings lektionssammanfattning 2008) 3.2 Systematisk hierarki Systematik är den vetenskap som arbetar med livets diversitet och släktskapsförhållanden mellan de levande organismerna. Detta innebär att man studerar den biologiska mångfalden från ett evolutionärt perspektiv. Man delar upp systematik i fyra delar; taxonomi, nomenklatur, fylogeni och klassificering. Taxonomi betyder att man formellt beskriver taxa morfologiskt, med andra ord organismers form och byggnad. Det är vetenskapen om indelning av organismer enligt principen om över- och undergrupper. Detta sker i en taxonomisk hierarki. Nomenklatur är ett system av beteckningar inom ett visst område och betyder att namnge en organism. Denna organism, i detta fall en svamp som får ett namn kallas nomenklatorisk typ eller typmaterial. Den insamlade kollekt som ligger till grund för beskrivningen av en ny art kallas typart. Det finns en grundregel för biologisk nomenklatur nämligen att se till att varje namngivet taxon har ett enda giltigt entydigt vetenskapligt namn. Personen som ger svampen dess namn kallas auktor och det finns givna regler för vad man får kalla en svamp. Det händer att en svamp byter namn och detta kan ske om ett äldre namn hittas i litteraturen eller om klassificeringen ändras. Fylogeni är den del av biologin där studier av evolutionära släktskap mellan grupper av organismer sker. Klassificering kan man beskriva på följande sätt: Ordnandet av taxa i system som avspeglar fylogenin. Organismerna namnges och placeras i grupper. (Wiklund 2009). Systematiken har fasta ranger i en hierarkisk ordning som ser ut på följande sätt: Domän, Rike, Stam, Klass, Ordning, Familj, Släkte och Art. Domän, stam och familj har kommit till efter Linnés tid. Trots så många nivåer, räcker de inte alltid till varför man fått utöka med över- och undernivåer som till exempel familjenivån där man även kan finna över- och underfamilj. Ett som är värt att notera är att familjen har en högre rang än släktet. Det vetenskapliga namnet på en art är tvådelat och helt unikt. Det skrivs med både släkt- och artnamn. Vetenskapliga namn skrivs med kursiv stil och släktnamnet med stor begynnelsebokstav dock inte artnamnet. Detta infördes av Linné och är den s k binära nomenklaturen. (Norlings lektionssammanfattning, 2008) 3.3 Svampars systematiska indelning Den systematiska klassificeringen av en svamp delas in på följande sätt: Högst upp i hierarkin finns de taxa som består av alla levande organismer - domänerna bacteria, archaea och eukarya. Svampar ingår i taxa eukarya. Det som är gemensamt för organismerna i denna domän är den 5

6 tydliga inre cellstrukturen. Organismen har en eller flera komplexa celler i vilka arvsmassan återfinns i en cellkärna som avgränsas av ett cellmembran. Cellerna är små, mycket små; mikrometer. Nästa steg i hierarkin är riket fungi (svamparnas eget rike). Riket kan omfatta så många som olika arter. Uppgifterna varierar beroende på vilken källa man använder sig av. Saken är väl den att man helt enkelt inte vet svaret. Svampar tros vara monofyletiska, vilket innebär att det endast funnits en enda ursprunglig art som alla svampar (och enbart svampar) härstammar ifrån. (Wikipedia.org) Ytterligare ett steg ned i hierarkin finner vi fylum, de är enligt Hibbett et al. 2007, sju till antalet (fyla i plural) och de skall jag beskriva lite mera ingående. Fylum Chytridiomycota - detta fylum är ett av de minst artrika med sina ca 1000 arter (Stephenson 2010). De är så små att de är näst intill omöjliga att se med blotta ögat, däremot kan man se mycelet på vissa substrat. Det som skiljer dem från andra svampar är främst att zoosporer och gameter är rörliga. De flesta lever som nedbrytare och parasiter på växter och alger i sötvatten och jord men några få arter lever även i saltvatten. Vissa arter är encelliga, medan andra bildar osepterat mycel utan fruktkroppar. Några är växtpatogena som till exempel den lilla svampen Synchytrium endobioticum som är en allvarlig skadesvamp som orsakar potatiskräfta. De utgör - både på grund av sin storlek och sina speciella livsmiljöer den mest försummade gruppen av svampar. Fylum Neocallimastigomycota - ett litet fylum med få arter. Det består av mikroorganismer som lever i matspjälkningssytemet hos betande däggdjur. Fylum Glomeromycota - består av ca 200 arter varav tio återfinns i Sverige. Svamparna i Glomeromycota är mikrosvampar och bildar arbuskulär mykorrhiza, eller endomykorrhiza som den också kallas med ca 7% av världens växtarter. Endomykorrhiza innebär att specialiserade svamphyfer växer in i rötterna till skillnad mot ektomykorrhiza där hyferna växer mellan rötternas celler och bildar ett så kallat Hartigs nät. Svamparna har osepterade hyfer som finns i marken. Svamparna finner man även i våtmarker och saltängar. Fylum Microsporidia - utgör ett fylum av sporbildande encelliga parasiter. De kan infektera celler hos både insekter, fiskar och däggdjur. Ca 1500 arter är idag beskrivna men antalet lär överstiga miljonen. Fylum Blastocladiomycota - ett fylum som består av ett fåtal arter men med stor morfologisk variation. Svamparna är encelliga men flera arter kan bilda osepterat mycel. De lever som saprofager i jorden och i sötvattensmiljöer. Fylum Ascomycota - fylum med ca arter av sporsäckssvampar varav ungefär 4000 funna i Sverige. Svamparna visar på både en stor morfologisk och ekologisk variation. Vissa av svamparna är encelliga, däribland jästarna och andra bildar separerade mycel och utvecklar fruktkroppar. Det gemensamma för svamparna i detta fylum är att de har sporsäckar där kärnsammansmältning, reduktionsdelning samt mitoser sker. I sporsäcken utvecklas vanligtvis åtta sporer som frigörs på olika sätt. Svampar som tillhör detta fylum är bland annat murklor och tryfflar. De flesta licheniserade svampar hör också till denna grupp. Ascomycota är det största av svamparnas sju fyla. (Wiklund 2009) Fylum Basidiomycota - här finner man de mest iögonfallande av alla storsvampar som man möter i naturen. Det är en stor grupp men något exakt antal är svårt att säga. En siffra på ca finns att läsa i litteraturen men det verkliga antalet tros ligga mycket högre. ( Svamperiget 1998) De flesta svamparna är landlevande och de är antingen parasiter, saprofager eller symbionter. Basidiesvampar är encelliga som jästsvamparna eller mycelbildande och bildar fruktkroppar. De kan också växla mellan dessa två stadier vilket då kallas att de är dimorfa. De förökar sig både sexuellt och asexuellt. I detta fylum hittar man skivlingar, tickor, soppar, taggsvampar, fingersvampar, kantareller och buksvampar. 3.4 Zygomycota s vara eller icke vara I litteraturen finner man ytterligare ett fylum nämligen Zygomycota. Svampen som jag har valt att skriva om, Pilobolus (Figur 4) är en zygomycet och tillhör således fylum Zygomycota. Saken är bara den att detta fylum inte räknas till de sju fyla som beskrivits ovan vilket gör att jag blir väldigt förvirrad och undrar var min svamp egentligen hör hemma. Ingår den kanske i ett i annat fylum eller inte i något fylum alls? Detta fenomen är mycket intressant och speglar verkligen systematikens dilemma på så sätt att en art plötsligt befinner sig någon annanstans i klassificeringen. Detta sker i och med att systematiken hela tiden är under förändring. Man använder sig mer och mer av avancerad teknik som DNA för att undvika detta virrvarr. I vilket fall som helst så skall jag beskriva fylum Zygomycota. 6

7 Figur 4. Pilobolus på dynga Fylum Zygomycota - två klasser, Zygomycetes och Trichomycetes. (Stephenson 2010) Medlemmarna i Zygomycota (eller zygomycetes om man så vill i en något mindre formell mening) är oftast mycket små och oansenliga. De är vanligt förekommande i jord och på djurspillning men uppträder även på många andra substrat. Har man en bit mögligt bröd hemma eller en frukt som legat lite för länge och blivit dålig är det sannolikt att en medlem ur denna grupp är orsaken till detta. En liten svamp, Rhizopus stolomifer, är en av de mest förekommande av alla zygomyceter, och kallas ofta för brödmögel. De flesta zygomyceter är saprotrofer eller parasiter, andra både växt, djur och svamppatogener. Det som är gemensamt för zygomyceter är den tjockväggiga sexuella spor som kallas zygospor men de bildar även asexuella sporer. Mycelen är utan eller med bara väldig få septa. (Stephenson 2010) Detta är en grupp som är baserad på utseende och inte på släktskap. Trots att det finns många olika kategorier att sortera in de olika organismerna i räcker de inte alltid till. Därför finns det, som sagts tidigare ytterliga nivåer, så kallade undergrupper och till fylum läggs således underfylum. Resterande nivåer i hierarkin är klass, ordning, släkte och till sist har vi nått fram till art - den nivå där de flesta av oss känner sig hemma. 3.5 Svampar, växter o djur - Ett överraskande släktskap Svampar och växter kan se lite lika ut till det yttre men de är inte nära besläktade. Däremot är svampen närmare släkt med djuren. Svampar, växter och djur är de tre stora flercelliga grupperna i domän Eukaryota. De är organismer med komplexa celler vilka kännetecknas av att ha mitokondrier och cellkärna, och det är bara i domän Eukaryota som man hittar flercelliga individer. Flera svampar påminner som sagt lite till det yttre om växtliknande organismer. De utvecklar synliga strukturer som påminner om växter eller växtdelar. Tittar man mikroskopiskt ser man att både svampar och växter har cellväggar, detta är en egenskap som djurceller saknar. Studier av kladistik visar dock på ett fylogenetiskt träd där man kan se att svampar är närmare släkt med djur än med växter. Detta skulle betyda att djur har en senare gemensam förfader med svamp än med växter. Vad som är lite roligt i sammanhanget är att de vita fina champinjonerna i din sallad är närmare släkt med dig än med salladen (Figur 5). ( Broyles 2009) Figur 5. Champinjonerna i salladen är närmare släkt med dig än med salladen. 7

8 3.6 Skillnader mellan svamp och djur Många svampar är encelliga som till exempel jästsvamparna, medan alla djur är flercelliga. Till och med det allra enklaste av djur, nämligen tvättsvampen (släktet Spongia) består av många celler, vilka är specialiserade för olika uppgifter. Alla djur är rörliga, det vill säga att de kan röra sig självständigt, åtminstone i något skede av utvecklingen. Till och med oskaftade, orörliga djur som tvättsvampar och koraller har rörliga larver. Svampar, däremot kan inte röra sig självständigt. Flera olika typer av vävnad som till exempel muskler och nerver är unika för djuren. Dessa skillnader är antingen ytliga ( som det faktum att en del svampar är encelliga) eller ett resultat av evolutionära förändringar som skedde efter det att svampar och djur delade sig i olika riktningar (som rörlighet). Med hjälp av kladistiska analyser kan man, trots skillnaderna visa att djur och svampar är närmare släkt med varandra än med växterna. (Broyles 2009) 3.7 Likheter mellan svampar och djur Den mest uppenbara likheten mellan svampar och djur är deras tropiska nivå, det vill säga deras plats i näringskedjan. Varken svampar eller djur är producenter, men det är däremot växterna. Båda måste använda sig av externa matkällor för sin energi. Svampar och djur har båda en molekyl som heter kitin, något som inte finns i växter. Svampar och flertalet ryggradslösa djur använder sig av denna komplicerade kolhydrat för strukturella ändamål. Hos svamparna är kitin den strukturella komponenten i cellväggen. Hos djur finns den som en hård struktur i bland annat skalet hos insekter och spindlar. På en molekylär nivå liknar kitin växternas cellulosamolekyl som bland annat används i växternas cellväggar. Kitin är dock starkare än cellulosa. (Broyles 2009) 3.8 Ett fylogenetiskt träd för eukaryoter Genom att man har studerat ett stort antal egenskaper som finns hos olika grupper i domän Eukaryota, har taxonomer utvecklat ett fylogenetiskt träd som kallas kladogram (Figur 6). Här placeras svamp tillsammans med djur på en gren separat från grenen med gröna växter. I själva verket finns det flera olika diagram övre svampar, växter och djurfylogeni i vilka det skiljer sig i vissa detaljer. Som exempel kan nämnas att vissa placerar de alg-lika organismerna Microsporidia tillsammans med svamp medan andra placerar dem mellan svamp/djur och växter. Men vad alla ändå gör gemensamt är att placera svamp närmare djur- än växtriket. En lärdom man kan dra från kladistiken är att det inte alltid är de ytliga likheterna som återspeglas i fylogenitiken (Broyles 2009) Figur 6. Kladogram 8

9 3.9 Pilobolus - accelererar snabbast i världen Även denna lilla oansenliga svamp har en egen systematisk klassificering och den kan se ut på följande sätt om man kombinerar de två källorna Tree of life och Indexfungorum. Den första dokumenterade observationen av Pilobolus gjordes 1851 av Cohn som då hittade den på hästspillning (Buller 1934) Figur 7. Pilobolus crystallinus Rike: Fungi Fylum: Zygomycota Subfylum: Mucoromycotina Klass: Incertal sedis Ordning: Mucorales Familj: Pilobolaceae Släkte: Pilobolus Art: Pilobolus crystallinus/kleinii Incertal sedis kan förklaras med oklar placering, vilket betyder att man inte är helt klar över var den hör hemma taxonomiskt. I fallet Pilobolus crystallinum (Figur 7) gäller detta i hierarkierna mellan ordning och fylum. Indexfungorum nämner inte Mucoromycotina som subfylum vilket förmodligen beror på att de använder sig av olika källor. Vad man också skall ta i beaktning är att taxonomin hela tiden är under förändring. (pers. com. Michael Krikorev ) Pilobolus spp. Fruktkropp 5-11 mm hög, växer upp ur en basal, gulaktig trophocyst som utvecklas till en fintrådig glasklar stjälk med gulaktig topp. Den sväller sedan upp och bildar en äggformad glasklar blåsa och då svampen mognar bildas ett svart sporangium i toppen. Utan speciell lukt eller smak. Sporer asexuella, 5-7 x 3-3,5 µm, ellipsoida-avlång, släta, tunnväggiga, ljusgråa i KOH. Ej synliga zygosporer, subsporangialblåsan ca 2/3 mm bred, 1 mm lång. Trophocyst gulaktig, äggformad-rovformad, ca 1/3 mm lång, vanligen dold i substratet. Förekommer som oftast i stora grupper på relativt färsk dynga från gräsätare,t.ex. kor, hästar, grisar mfl. Förekommer året om, allmän (Figur 8) men föga iögonfallande. Utan matvärde. Figur 8. Utbredning 3.10 Zygomyceter - vanliga nedbrytare En viktig uppdelning av riket Fungi skedde för ca 500 miljoner år sedan. De djur som fanns vid den tidpunkten levde i haven och växterna hade sakta men säkert börjat utveckla ett liv på land. Vid den här tiden av jordens historia började ozonlagret byggas upp i den övre atmosfären. Det ökande ozonlagret absorberade mer och mer av det ultravioletta ljus som tidigare förhindrat liv på land. I samband med att växter och djur började anpassa sig till ett liv på land, utvecklades också en mycket varierande gren av Fungi - en grupp som huvudsakligen livnärt sig på de näringsämnen som lagrats av dessa flercelliga organismer - fylum Zygomycota. Zygomyceter är idag några av naturens viktigaste nedbrytare, och de är särskilt bra på att bryta ned djurspillning. Avföringen är rik på näringsämnen vilka går rakt igenom djurets matsmältningssystem och blir på så sätt en bra livsmiljö för zygomyceter. Svampens hyfer utsöndrar matsmältningsenzymer och absorberar de nedbrutna beståndsdelarna och förvandlar på så sätt en del av spillningen till sporer. Hundratals sporer produceras i en sporkammare/sporangium som är upphöjd på en hyfstjälk (skaft). Sporerna förs vidare med vinden till en ny näringskälla. (Branches on the Tree of Life Fungi) 9

10 3.11 Pilobolus - zygomyceten på dynga och dess livscykel Några av de mest sofistikerade zygomyceterna tillhör familjen Pilobolaceae. De små svamparna är uppbyggda av en relativt enkel struktur men trots detta sprider de sina sporer på ett häpnandsväckande sätt. Arter av släktet Pilobolus, kallas även Hat-thrower, (vilket ni snart kommer att förstå), lever på färsk djurspillning från stora växtätande djur som till exempel nötkreatur (Figur 9), får eller hästar. Efter tre till fyra dagar blir spillningens yta täckt av en miniatyrskog av svampar som utvecklats från ett mycel som finns i spillningen. Sporangiophoren växer ut från en basal lökformig trophocyst som skiljts av från det egentliga mycelet genom bildandet av en skiljevägg, septa. Den mogna sporangiophoren består av trophocysten, en smal icke-grenad själk 0,5 till 1 cm lång och en uppsvälld subsporangial blåsa direkt under ett något utplattat sporangium (sporkapsel) innehållande en stor mängd sporer. I och med att septan avgränsar trophocysten från resten av mycelet kan man säga att hela sporangiophoren egentligen är en enda stor cell. (Stephenson 2010) Figur 9. Pilobolus förekommer på dynga från gräsätare som bl. a. nötkreatur När sporerna mognat orsakar osmotiskt aktiva föreningar ett tryck inuti sporangiet till en sådan omfattning att det kan överstiga 7 kg/cm 2. För att förstå vad 7 kg innebär kan man göra en jämförelse med ett bildäck där trycket är lite drygt 2 kg, alltså är det nästan tre gånger så högt tryck i sporangiet som i däcket. Man ser ofta små, små vätskedroppar utmed hela svampen som bildas på grund av det höga inre trycket. Detta höga tryck får så småningom den subsporangiala blåsan att brista i ett försvagat område alldeles under sporangiet. När detta sker skjuts sporangiet iväg upp till två meter längre bort. Detta är en fantastisk bedrift av en organism som inte är större än 1 cm. För att förstå det hela lite bättre kan man göra jämförelsen med att en människa skulle kasta en boll 274 meter. En del av klibbiga slemmiga innehållet i den subsporangiala blåsan skjuts iväg med sporangiet vilket gör att sporangiet fastnar på ytan den landar på som i detta fallet är gräs. Pilobolus sporangium är täckt av kristaller av kalciumoxalat. Förutom att detta fungerar som ett skydd, är kristallerna hydrofoba (vattenavstötande), vilket innebär att när sporangiet landar i en dagg- eller vattendroppe på t.ex ett grässtrå så stöter de hydrofoba kristallerna bort vattnet vilket leder till att kristallerna hamnar så långt bort från vattnet som möjligt. Sporangiet kan således vända över på sin klibbiga nedre del när den landat. Detta ökar chansen för sporangiet att sitta säkert och inte ramla ned på marken, tills den äts upp ihop med gräset av en gräsätare. Sporerna passerar mag- tarmkanalen hos gräsätaren utan att ta skada. Faktum är att detta gynnar sporernas grobarhet när de sedan kommer till dynghögen. Det faktum att sporangiet skjuts iväg på detta sätt är helt häpnadsväckande, men detta är inte hela historien om Pilobolus. Den har nämligen även förmågan att exakt bestämma i vilken riktning sporangiet skall skjutas iväg. Frågan är bara hur den bär sig åt? För det första så är strukturen av den övre delen av sporangiophoren ganska lik strukturen av ett öga med ett klart ljus-riktande objektiv (själva spornagialblåsan) och en orange "näthinna" (en förtjockad ring av pigment som innehåller protoplasma på basen av sporangialblåsan). Näthinnan, som är väl synlig med blotta ögat, styr tillväxten av sporangiophoren mycket exakt och hjälper således till att rikta den mot ljuset under tiden den växer. Sporangiophoren är med andra ord starkt positivt fototropisk. När det är dags för sporangiet att släppa, slungas den iväg mot ljuset, vilket är en stor och livsavgörande fördel för svampen. Genom att rikta sporangiet mot en öppen yta i ljusets riktning ger det svampen utmärkta chanser att landa i vegetationen en bit bort från dyngan. Det finns ingen som helst anledning för sporangiet att landa i själva dyngan, eftersom det är ett substrat som svampen redan har utnyttjat. Att svampen dessutom kan slunga iväg sina sporer till ett behörigt avstånd från dyngan är ytterligare en fördel. Gräsätande djur äter inte gräset som växer i omedelbar närhet till sin egen avföring, vilket är ett medfött beteende. Detta hjälper djuren att undvika parasiter. Så i och med att sporerna slungas iväg ca två meter från dyngan ökar naturligtvis dess chanser att hamna i nytt friskt grönt gräs och att bli uppätna av ett nytt värddjur. Vad som också är intressant i sammanhanget är att en art av nematoder (inklusive lungmaskar), Dictyocaulus utnyttjar svampens förmåga att slunga iväg sina sporer, de liftar helt enkelt på sporkapseln. 10

11 Livscykeln för både nematoden och Pilobolus är sluten när de äts av en ny värd. (Stephenson 2010) Att få hjälp av en svamp är inte vanligt förekommande i naturen men detta är ett exempel på att det faktiskt förekommer (wik.org). 4 Diskussion När jag började skriva på det här projektarbetet visste jag inte mycket om vad systemtiken egentligen innebar. Visst har jag blivit lite klokare efter hand som jag letat material men samtidigt får jag säga att jag blir mer och mer klar över hur svårt det är att göra systematiken entydig eftersom det finns flera olika metoder att göra detta på. Som jag ser det så finns det egentligen inte någon motsvarighet till människans systematik i naturen. Den har inget behov av något sådant, utan systematiken är enbart ett hjälpmedel som människan hittat på i sin strävan efter att försöka förstå naturen. Det förklarar också varför det ibland är så svårt att passa in vissa organismer i systemet. Det blir lite som att försöka passa in fyrkantiga klossar i runda hål. De släktskap som systematiken beskriver är alltså inte nödvändigtvis "verkliga" släktskap utan beskriver bara våra idéer om släktskap som vi tror finns. Om det finns någon "inneboende" ordning eller inte i naturen är inte lätt att svara på och långt utanför ramarna för var mitt projekt försöker belysa. Systematik är ett stort och mycket komplext ämne som bringar mycket förvirring men samtidigt ger det upphov till nyfikenhet, i alla fall för mig. Jag har levt i tron om att det som står i litteraturen av idag är det som gäller men ack vad jag lurat mig. Visst, mycket av det som finns skrivet stämmer men viktigt att tänka på är att systematik alltid kommer att vara under förändringens vingslag. Jag undrar vad Linné skulle sagt om han visste vilken förändring systematiken genomgått bara från hans tid och fram till idag. Nåväl, det får jag aldrig veta och det intressanta är ändå att jag har börjat förstå vidden av systematiken och att den förändras ständigt mycket tack vare eller kanske på grund av nyare teknik som DNA. Den utesluter det subjektiva tyckandet till förmån till det objektiva. Att identifiera organismer med hjälp av nuvarande DNAteknik är en kostsam historia, varför jag tror att mycket av dagens systematik inte drastiskt kommer att förändras, i alla fall inte under min livstid, vilket jag är evigt tacksam för. Det som är mycket spännande och intressant i sammanhanget är förslaget på införandet av en alternativ rangfri namnsättning av organismer, PhyloCode som kan användas tillsammans med det i dag gällande (ICBN, ICZN etc.). PhyloCode är ett resultat från ett seminarium på Harvard universitet i augusti kom det första offentliga utkastet vilket föranledde många diskussioner. PhyloCode är tänkt att tas i bruk inom ett par år, om så blir fallet återstår att se. Systemet skulle kunna få omvälvande konsekvenser för systematiken. Jag tycker att det vore oerhört intressant och ser med glädje fram emot att följa denna utveckling. Vad jag har upplevt under min korta och intensiva svampkarriär som svampexpert är ett sammelsurium av åsikter och tolkningar. En tycker si och en tycker så och båda är helt övertygande om att de har rätt. Det här är väldigt påtagligt för mig när jag är ute och plockar svamp med mina svampvänner. När man hittar en svamp och lyckats artbestämma den hör man ofta; Så hette den förr, nu heter den xxxxx, Ja, eller yyyyy, den har två namn, Den har inget svenskt namn, Ja, en del kallar den si och en del så, Den hette så först, sen bytte den namn och nu har man bytt tillbaka igen osv - hur skall man kunna hålla ordning på det här? Under arbetets gång har jag läst och bläddrat i många böcker och tidskrifter samt läst ett stort antal sidor på internet och det som är klart förvirrande är att det står så olika beroende på var man läser. Men nu börjar jag förstå varför och blir inte lika upprörd längre över de olika svaren jag hittar. Jag har fått både insikt, förståelse och en del kunskap i ämnet tack vare projektarbetet. Ett sätt för mig att försöka få svar på mina frågor var att ta hjälp av proffs, personer som arbetar med systematik på olika nivåer. Jag ställde fyra enkla frågor (trodde jag) och varje svar jag fick var mycket intressant. Jag försökte verkligen sätta mig in i hur de resonerat och vad de kommit fram till. (Se bilaga 1) En slutsats som jag dock kommit fram till alldeles själv är att inom systematiken gör man som sagt ständigt nya upptäckter, man upptäcker allt från nya arter till nya släktförhållanden och ett är då säkert - den blir aldrig färdig! När jag valde ut en svamp att beskriva var det intressant att välja en som verkligen visar hur svårt det är att passa in i ett av människan påhittat system - nämligen systematiken. När jag dessutom läste rapporten "Phylogeny of Pilobolaceae" som kom ut så sent som 31 augusti 2010 förstår man ytterligare svårigheterna med att placera "mitt" släkte. Där ser klassificeringen ut på följande sätt: "Eukaryota, Fung, Fungi incertae 11

12 sedis, Basal fungal lineages, Mucoromycotina, Mucorales". Vad detta innebär vet jag inte, bara att det är annorlunda. Det man kan fundera över nu är ju vad nästa steg i systematikens utveckling skall bli. Vad finns det bortom DNA ja, den som lever får se! Jag väljer att avsluta mitt arbete med ett uttalande från professor Christer Erséus på Göteborgs universitets forskningsstation på Tjärnö i Bohuslän. Han intervjuades nyligen i P1 Vetandets värld där han berättar om en just avslutad storsatsning inom systematiken där man bjudit in specialister från hela världen för att försöka identifiera och klassificera de havsborstmaskar som förekommer på västkusten. Reportern avslutar intervjun med att ställa frågan: "Hur mycket är det nu då som man inte vet när det gäller havsborstmaskarna?" Professorns svar: "Allt!" Jag vill rikta ett stort Tack de personer som svarat på min enkät - det var ovärderligt! 12

13 Käll- och litteraturförteckning Bok/artiklar: Hibbett D.S. m.fl. (2007) A higher-level phylogenetic classification of the Fungi. Mycol. Res. 111, Petersen Jens H. (1998) Svamperiget, Gads Forlag København Stephenson Steven L. (2010) The kindom Fungi, The Biology of Mushrooms, Molds and Lichens. Timber Press, Portland/Cambridge Wiklund E. (2009) Svampar - det du behöver veta om svamp...och lite till..., 1:a upplagan. Eget förlag Vogel S. (2003) Comparative Biomechanics: Life's Physical World Artiklar: Foos et al. Phylogeny of Pilobolaceae / Mycologia.pdf, August Yafetto et al. The Fastest Flights in Nature: High-Speed Spore Discharge Mechanisms among Fungi. PLoS ONE, 2008; 3 (9): e3237 DOI: /journal.pone Hansson Hans G. (1993) LIVETS DIVERSITET - KLASSIFICERING & NOMENKLATUR - en kort historik av en lång utveckling - Broyles R. (2009) Animal, Plant, and Fungi Phylogeny: A Surprising Relationship Film: BioMedia associates, Branches on the Tree of Life Fungi, DVD BT206 ISBN Time Lapse Movies: Internet: Index Fungoforum: ( ) Pilobolus: ( ) Naturhistoriska riksmuseet: ( ) Nationalencyklopedin: ( ) Wikipedia: ( ) Wikipedia: ( ) Global Biodiversity Information Facility: ( ) Experiment med Pilobolus: ( ) Fun Facts About Fungi: ( ) Reproduction: ( ) Pilobolus: ( ) California Fungi, Pilobolus: ( ) Cornell University: ( ) Tree of Life: ( ) Pilobolus: ( ) Pilobolus: ( ) PhyloCode: ( ) Pilobolus: ( ) Lektionsanteckningar: (Ulf Norling, universitetslektor vid Malmö Högskola) ( ) Potatiskräfta: karantanskadegorare/2006r_perunasyopa.pdf ( ) Tv-program: Richard Hammond's Invisible Worlds - part 1 of 3 "Speed Limits" 16 Mar 2010 kl. 21:00 CET BBC One Radio-program: Vetandets Värld, Bland hårstjärnor, slemmaskar och svampdjur, 23 Nov 2010 kl 12:10, P1 13

14 Bilder: Figur 1: ( ) Figur 2: ( ) Figur 3: ( ) Figur 4: ( ) Figur 7 : ( ) Figur 9: ( ) Figur 5: ( ) Länkar om Pilobolus från ett lite humoristiskt perspektiv: ( ) ( ) Bilaga 1: Sammanställning av enkätundersökning om systematik När det gäller systematik måste jag säga att jag har svårt att få någon riktig uppfattning om vad det egentligen är. Detta har inneburit för mig att jag letat, läst och begrundat mycket material på nätet och till viss del fått svar eller i alla fall någorlunda svar på vissa frågor. Men frågetecknen är fortfarande många och jag har insett att det förmodligen är så att systematik betyder lite olika från person till person. För att ta reda på detta skrev jag ihop några frågor. Jag valde ut 13 personer som jag tidigare på olika sätt kommit i kontakt med och skickade iväg en liten enkätundersökning. Jag har fått många mycket intressanta svar, även om jag inte känner mig särskilt mycket klokare. Utav dessa elva personer var det sju som svarade, varav en som inte ville bli citerad. Materialet är inte i sin helhet redovisat vare sig i min rapport eller i denna bilaga. Frågorna som jag skickade ut var följande: 1. Vilka är fördelarna med systematiken i dess nuvarande form? 2. Vilka är nackdelarna? 3. Om Du fick skapa en ny systematik, hur skulle den se ut och vad skulle den baseras på? 4. Hur tror Du systematiken kommer att se ut om 100 år? Jag har skickat enkäten till följande personer: Ulf Gärdenfors! Professor i naturvårdsbiologi, stf. chef ArtDatabanken, SLU, Uppsala Eric Danell!! Docent Eric Danell, Nyköping/Thailand Johan Nitare!! Johan Nitare, ekolog, Skogsstyrelsen, Skog Syd-enheten Tomas Hallingbäck! Forskningsingejör, ArtDatabanken, SLU, Uppsala Michael Krikorev! Mykolog, ArtDatabanken, SLU, Uppsala Anders Backlund! Doc. Ph.D., FLS, Dept. of Medicinal Chemistry - Uppsala University Ellen Larsson!! Förste museiintendent i mykologi, Göteborgs universitet Stellan Sunhede! Universitetslektor, Högskolan Skövde Sofia Berg!! Doktorand - Vård och natur, Högskolan Skövde Stig Jakobsson! Fil.Doktor, Göteborgs universitet Leif Ryvarden!! Professor i Biologi, Botanical Inst. Univ. of Oslo Ulf Norling!! Universitetslektor, Malmö högskola Per-Anders Esséen! Professor, Umeå universitet Den hade jag erhållit sju svar, varav en som inte ville bli citerad. Se nedanstående sammanställning. Eric Danell Johan Nitare Michael Krikorev 14

15 Leif Ryvarden, Sofia Berg Anders Backlund (önskar ej bli citerad) Ulf Norling På frågan om vilka fördelarna är med systematiken av idag svarar Johan Nitare: " knepigt ställd fråga. Systematiken nödvändig för att sortera upp den biologiska mångfalden i en överblickbar form. Vi har ju mest morfologiska arter, dvs. arter som ser ut likadana. Ett biologiskt artbegrepp är svårare då fortplantning mm inte alltid går att kolla och vissa grupper, t.ex. lavar saknar ibland sexuell fortplantning. Därför är det bara morfologisk systematik som fungerar praktiskt." Sofia Berg, ser även hon fördelar med de morfologiska särdragen och skriver: "fördelarna med dagens systematik är att tack vare morfologiska särdrag kan man relativt lätt sortera in arter i släkten och familjer utan att vara beroende av avancerad teknik. Dock så avgör ju inte bara de morfologiska särdragen vart en art hamnar i systematiken utan också genuppsättningen och idag bygger man upp systematiken mer och mer utifrån dna-analyser. Rent praktiskt är det då svårare att placera en art i rätt släkte eller familj då det är svårare att med ögat se vilken genuppsätttning en art har, men dna-analyser avslöjar släktskap som morfologin inte kan och så på så vis är detta "nya" sätt att bygga upp systematiken mycket bra." Michael Krikorev skriver följande om det positiva med systematiken av idag: "Inom den biologiska systematiken studeras organismers evolutionära historia och deras inbördes släktskap. Taxonomi är en viktig del av den biologiska systematiken som omfattar identifiering, namnsättning och klassificering av organismer. Det hierarkiska klassifikationssystem som nu råder och som varit trådande (sic) i flera hundra år inom den traditionella biologiska systematiken är lätt att förstå och kommunicera. En av de främsta anledningarna till att den lever och frodas än idag är just att systemet är praktiskt tillämpbart (sic), lätt att orientera sig i och underlättar kommunikationen mellan forskare. Att skapa "klarhet och stabilitet" är just en uttalat viktig ambition med de namnsättningsregler som ICBN underhåller. ( Eric Danell säger kort och gott: "Fördelarna med systematik är att alla vet vad de talar om". Leif Ryvarden ser det på följande sätt: jeg har alltid sett på systematikken som en del og bestemmelsesnøkler som noe annet. Hvilket som helst system har ulemper, men det nåværende innen soppsystematikk avspeiler fylogenien sånn nogenlunde. Ulf Norling svarar Dina frågor är knepiga att besvara separat. Jag upplever en konflikt mellan två?syften? med systematiken, dels att återspegla fylogenin (mycket intressant, men?), och att skapa ordning och reda i livets mångfald. I senare fallet är en viss stabilitet önskvärd (jfr Nationalnyckeln, med ett lite?gammaldags? men?stabilt? system), men det första syftet omöjliggör i stort sett detta, med alla nya resultat. Frågan är vad du menar med?nuvarande form?. Ett system med fasta ranger kan ju ge viss förutsättning för stabilitet. Framför allt kan det i en del fall ge bakåtkompatibilitet med äldre litteratur. 15

16 Ja, då undrar jag ju förstås vilka nackdelarna är och så här resonerar de lärde; Nackdelarna med systematiken beskriver Johan Nitare så här: "Beskriver inte alltid nära evolutionära grupper, t.ex. fingersvampar i släktet Ramaria har uppstått från flera olika håll. Ramaria fennica är t.ex. mer släkt med violgubben Gomphus clavatus än med de gula. Det man baserat systematiken/taxonomin på kanske inte är det viktiga." Michael Krikorev ser dock vissa svårigheter med systematiken av idag: " Den traditionella biologiska systematiken har ett antal fastlagda hierarkiska nivåer, som t.ex. ordning, familj, släkte osv. Vilket har sina fördelar (bl.a. ovan nämnda), men det finns många taxonomer som pekat på svårigheter att använda dessa fastlagda hierarkier för att kommunicera och illustrera organismers "verkliga" evolutionära historia, som mer ser ut som ett utvecklingsträd med grenar i olika längder. Det har lett till förslag på införandet av en alternativ rangfri namnsättning av organismer (läs mer på Krikorev fortsätter: "Det finns fördelar och nackdelar med båda systemen, och i slutändan tror jag att det är den praktiska tillämpningen och "användbarheten" som kommer att styra i vilken riktning som en eventuell ny biologisk systematik kommer att ta." Eric Danell skriver: "Det finns inga större nackdelar med dagens systematik. Arbetet som måste läggas ner på 'byta namn' är en konsekvens av den oerhörda mängden arter (man kan av misstag missa en publikation med en artbeskrivning) och den botaniska koden - inga problem tycker jag. En lag är en lag, och den kan ändras. Evolutionsbiologernas system skulle fjärma befolkningen från vetenskapen, medan idag kan alla lära sig vetenskapliga namn - se bara på plantskolorna och fiskdisken. Jag tror dock vi har öppnat pandoras ask vad gäller alla nya släktnamn. De är i många fall onödiga, enbart publicerade för att ge forskaren mat för dagen, och därmed ställer de till bekymmer. Det viktiga är att förstå att avnämarna, t.ex. ekologer och fysiolger, kan högaktligen strunta i en publikation. En publikation är inte en lagtext, utan en studie med förslag och diskussion rörande resultaten." Leif Ryvarden: Det besværlige problem i systematikk er at den er subjektiv - det en anser for en art synes en annen er underart eller form Spørsmålet: Eksisterer slekter eller er det bare en fiksjon vi bruker for å lette sorteringen? Jeg er (sic) ikke noe galt i dagens system -det virker. Vaskeligheten (sic) for alle er å kunne observere pertinente detaljer som skal brukes. Ulf Norling Fasta ranger är besvärliga med den plasticitet som verkar krävas idag. Vad t ex ett rike är verkar ju i stort sett ha brutit samman utom i en del fall (såvida man inte är riktigt gammaldags linnean) 16

17 Om Du fick skapa en ny systematik, hur skulle den se ut och vad skulle den baseras på? Johan Nitare: visa nära släktskap och det är ju det vi håller på med att förändra. Stora förändringar sker just nu pga ny DNA teknik. Michael Krikorev skriver som följer: De flesta taxonomer är överens om att en biologisk systematik så långt som möjligt ska återspegla organismers evolutionära historia (fylogeni), vilket jag också tycker är vettigt. Sedan i vilken form detta görs bör styras av de behov av information och kommunikation vi har som människor och forskare. Man får inte glömma att det redan finns gott om "vardaglig" systematik som inte har någonting med släktskap att göra. T.ex. så använder vi ofta begreppet "skivlingar" (i betydelsen svampar som har skivor) i vardagligt tal, trots att man idag vet att skivlingar inte är en enhetlig grupp släktskapsmässigt (t.ex. pluggskivling har skivor men är närmare besläktad med soppar). Begreppet fyller ändå fortfarande en funktion i kommunikationen mellan människor, vilket är det viktigaste i sammanhanget. Man brukar tala om "artificiella" och "naturliga" system inom systemtiken. Artificiella system speglar inte släktskapet mellan organismer men kan vara praktiskt tillämpbara i vissa sammanhang. Ett exempel är Linnés sexualsystem där han systematiskt grupperade växter efter antal ståndare i blommorna m.m. Ett "naturligt" system syftar istället till en klassificering av organismer efter deras verkliga släktskap. Eric Danell svarar: Jag skulle göra likadant som nu, men skriva en botanisk kod omedelbart. Lätt att säga i efterhand, för då det hela började trodde ingen att det skulle finnas så många varleser (sic) på jorden. En som är nöjd med dagens system är Leif Ryvarden, han skriver: Jeg ville ikke endre dagens system - jeg så da vi flyttet starting point fra Fries 1821 til Linne 1754 også for svamperne, det løste noen problemer, men skapte like mange nye. Ulf Norling tycker den här frågan var lite lurig och svarar Det var svårt. Jag kan eventuellt tänka mig två system. Ett som är praktiskt avvändbart, och där parafyletiska grupper är tillåtna, t ex för bestämningslitteratur, och ett som är mera strikt fylogenetiskt, flytande typ?phylo Code?. Detta är kanske orealistiskt. Det?praktiska?systemet skulle givetvis vara så lång möjligt fylogenetiskt baserat. Grupper som t ex?reptiler? skulle dock kunna existera. 17

18 Hur ser då framtidens systematik ut? Ja, själv har jag inte svaret utan låt oss se vad mina intervjuoffer svarar: Johan Nitare: "mycket mer komplicerad. Yttre morfologi mindre viktig än genetiskt närstående." Sofia Berg: "I framtiden kommer troligen dna-analyser vara stommen i systematiken vilken den också skulle vara i det system som jag skulle skapa om jag skulle lägga grunden för en ny systematik." Michael Krikorev: "Ingen aning, men gissningsvis inte helt olik den vi har idag." Eric Danell: Alla forskare behöver publikationer för att ge familjen mat, och många vill skriva in sitt ego i historien. Därför vill vissa evolutionsbiologer göra om systematiken radikalt. Ofta är de mer datornördar än botanister, och har inga böcker på tjänsterummen. Deras tekniker är utmärkta för att studera genflöden, men att göra om namngivningen skulle vara katastrof. Att ändra funktionerande system skär bort all litteratur och kunskap som vi hittills skrivit (men som vissa datornördar ändå aldrig läser). Om jag får leka med tanken, kan vi dock i framtiden vara inkopplade till en dator som har information om alla beskrivna arter i världen, med bilder, odlingstekniker, sjukdomar, användingsområden etc etc. Till denna kan vi sedan ha en manick som snabbanalyserar en okänd organisms DNA ('DNA barcode'), så att vi kan få snabba identifieringar. Detta är dock en teknik, systematiken som sådan hoppas jag ligger fast. Leif Ryvarden: Jeg tror vi kommer til å få to systemer -et pragmatisk som vi bruker ved bestmmelser og et basert på DNA hvor vi prøver å avspeile evolusjonen. Bliv derfor i freden Ulf Norling blir siste man att svara och gör det på följande sätt Jag misstänker att revolutionärerna och molekylärbiologerna har genomdrivit ett flytande system, med ett i huvudsak genetiskt artbegrepp. Artbegreppen är ju rätt trassliga. Sist men inte minst: När jag funderat över systematiken, har jag tänkt mig att den används på liknande sätt över hela världen. Men när jag fick svaret från Eric Danell blev jag varse om att så är det inte alls. Han skriver: "Här I (sic)thailand där jag nu arbetar, kan människor inom samma land inte tala med varandra om t.ex. trädgård, helt enkelt för att de inte delar samma namn. Linné har inte hittat till Asien. De flesta forskare här jobbar med trivialnamn, och enbart inför publicering frågar de experter vad de vetenskapliga namnen är. Det bäddar för missförstånd och förvirring." Ett Stort TACK till alla dessa fantastiska människor som svarat på enkäten!! 18