meddelad i Stockholm

Transkript

1 Mål nr meddelad i Stockholm 1 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare tf. chefsåklagare Håkan Roswall Åklagarmyndigheten Riksenheten för polismål, Stockholm 1. Målsägande Pernilla Gunskog Björngårdsvägen Stockholm Målsägandebiträde: Advokat Johan Åkermark Försvarsadvokaterna Stockholm HB Box Stockholm 2. Rebecca Klüger Bergqvist Valhallavägen 176 Lgh Stockholm Målsägandebiträde: Advokat Johan Åkermark Försvarsadvokaterna Stockholm HB Box Stockholm 3. Isabelle Sörälv Kommendörsgatan 33 A Lgh Stockholm Målsägandebiträde: Advokat Johan Åkermark Försvarsadvokaterna Stockholm HB Box Stockholm Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegatan måndag - fredag Stockholm E-post: stockholms.tingsratt.avdelning1@dom.se 08:00-16:00

2 2 Tilltalad Per ANDREAS Dahlin, Norrmalmspolisen Kungsholmsgatan Stockholm Offentlig försvarare: Advokat Peter Althin Advokatfirman Althin Skeppsbron 28, 3 tr Stockholm SLUT Begångna brott Framkallande av fara för annan Lagrum 3 kap. 9 brottsbalken Påföljd m.m. Dagsböter 80 å 325 kr Andra lagrum som åberopas 29 kap. 3 första stycket 5 brottsbalken Skadestånd Pernilla Gunskogs, Rebecca Klüger Bergqvists och Isabelle Sörälvs skadeståndsyrkanden ogillas. Förverkande och beslag Beslaget av två tjänstepistoler ska bestå till dess att domen vunnit laga kraft i ansvarsdelen (Beslag BG16 p. 2 och 3). Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

3 3 Ersättning 1. Peter Althin får ersättning av staten med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 2. Johan Åkermark får ersättning av staten med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. Staten ska svara för denna kostnad. 3. Av kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet ska Andreas Dahlin till staten betala kr. Återstoden ska staten svara för.

4 4 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 YRKANDEN M.M Bakgrund... 6 Utredningen i tingsrätten... 8 Muntlig bevisning... 8 Pernilla Gunskog... 8 Rebecca Klüger Bergqvist... 9 Isabelle Sörälv... 9 Andreas Dahlin Johann Danielsson Daniel Wangler Martin Hämäläinen Aris Lövgren Morgan Lindholm Övrig bevisning SKÄL Vad har hänt? Grundläggande förutsättningar Har målsägandena utsatts för livsfara eller fara för att drabbas av svår kroppskada? Har Andreas Dahlin varit grovt oaktsam? Hade Andreas Dahlin rätt att handla i nödvärn? Är Andreas Dahlins handlande i nöd ansvarsbefriande? Vilken påföljd ska Andreas Dahlin få? Frågan om skadestånd Övriga frågor HUR MAN ÖVERKLAGAR... 26

5 5 Sammanfattning En enig tingsrätt har funnit att Andreas Dahlin ska dömas till åttio dagsböter för framkallande av fara för annan. Andreas Dahlin har haft rätt till nödvärn i förhållande till den beväpnade rånaren men inte i förhållande till de tre kvinnor som riskerade att bli träffade av kulorna från hans vapen. Han har emellertid befunnit sig i en nödsituation som gett honom rätt att använda visst våld. De första skotten han avlossade ryms inom rätten att handla i nöd men Andreas Dahlin borde, efter att han konstaterat att dessa skott inte fick någon verkan på rånaren som befann sig på cirka 30 meters avstånd, ha tänkt efter och insett att det fanns andra alternativa handlingssätt än att fortsätta att skjuta, t.ex. avvakta och ta skydd bakom de parkerade bilarna. Det går inte att säga exakt vid vilket antal skott det kan krävas att han borde ha besinnat sig och insett att hans handlande var oförsvarligt. Tingsrätten anser dock att han i vart fall gick över gränsen för sin rätt att försvara sig när han, efter att han gjort ett kortare avbrott för att ladda om sitt vapen, fortsatte att avlossa skott. Andreas Dahlin ska därför dömas för framkallande av fara för annan. Tingsrätten har inte ansett att det föreligger en ersättningsgrundande kränkning varför målsägandenas yrkanden om skadestånd avslås.

6 6 YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat enligt bilaga 1. Pernilla Gunskog, Rebecca Klüger Bergqvist och Isabelle Sörälv har yrkat skadestånd med kr vardera, allt avseende kränkning, samt ränta enligt 6 räntelagen på beloppet från den 6 mars 2012 tills betalning sker. De har också fört talan om ansvar tillsammans med åklagaren (biträtt åtalet). Andreas Dahlin har förnekat att han gjort sig skyldig till brott. Han har åberopat att han befunnit sig i nödvärnssituation och därför haft rätt att skjuta för att försvara sig och sina kollegor mot den rånare som riktade ett vapen mot honom. Andreas Dahlin har motsatt sig att betala skadestånd. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Han har inte haft något att invända mot det särskilda yrkandet. Bakgrund Den 6 mars 2012 kom det in ett larm till polisen om ett pågående rån mot en guldsmedsaffär. En första polispatrull kom till platsen omkring klockan 14:20. Då fanns rånarna fortfarande kvar inne i butiken. En av rånarna var beväpnad med en startpistol. Pistolen visade sig senare ha ett mekaniskt fel som innebar att det bara gick att avlossa ett enda löst skott, och detta skott avlossades inne i butiken. Andreas Dahlin ingick i en av polispatrullerna som kom till platsen. Han anlände någon gång mellan klockan 14:20 och 14:26. De två rånarna lämnade butiken klockan 14:26. En av rånarna bar på en väska med stöldgodset och den andre rånaren hade med sig pistolen. Rånarna sprang upp på Rimbogatan, som går parallellt med Birger Jarlsgatan, för att efter en kort stund åter komma ner på Birger Jarlsgatan. I samband med att rånarna sprang i väg avlossade två poliser skott, men detta hindrade inte rånarna från att springa vidare. Andreas Dahlin och två av hans kollegor såg en möjliget att genskjuta rånarna på Birger Jarlgatan och de sprang

7 7 därför runt kvarteret till den plats där Rimbogatan möter Birger Jarlsgatan. Andreas Dahlin hade vid det tillfället fått information om att rånarna hade haft ett vapen framme inne i butiken och att det hade hörts skott som avlossats. När polismännen mötte rånarna såg de att en av rånarna bar på en väska och den andra på ett vapen. En bil stod vid tillfället parkerad nära fasaden utanför Metropolis Gym. Rånaren med väskan placerade sig mellan bilen och fasaden och den andre på utsidan av bilen. Sammanlagt avlossade poliser under ingripandet 18 stycken skarpa skott. Åklagaren har uppgett att skottavståndet för de skott som avlossades från gatan utanför gymmet varit 29 respektive 18 meter. Fem kulor träffade en stenvägg respektive ett elskåp. Elva skott gick igenom en glasruta och in i Metropolis Gym. Ett av dessa skott träffade ett träningsredskap. Återstående kulor träffade olika föremål längre in i gymmet. Skottssektorn var på 2,5 meter. Pernilla Gunskog, Rebecca Klüger Bergqvist och Isabelle Sörälv befann sig i denna sektor, men blev inte träffade av skotten. Enligt polisens registrering var klockan 14:27:50 när rånarna gav upp. Skiss från förundersökningen över lokalen inne på Metropolis Gym. Punkterna markerar skottskadorna. Linjerna markerar den sektor i lokalen som blev beskjuten.

8 8 Utredningen i tingsrätten Muntlig bevisning I tingsrätten har de personer som befann sig inne på Metropolis Gym, Pernilla Gunskog, Rebecca Klüger Bergqvist och Isabelle Sörälv (målsägandena) hörts. Dessutom har Andreas Dahlin och fyra av de polismän som deltog i ingripandet, Johann Danielsson, Daniel Wangler, Martin Hämäläinen och Aris Lövgren hörts. Slutligen har också polisernas vapeninstruktör Morgan Lindholm hörts. De hörda personerna har berättat bl.a. följande. Pernilla Gunskog Hon arbetade som personlig tränare på Metropolis Gym. Den aktuella dagen befann hon sig inne i lokalen, vid en låda med kläder. Hon observerade att det hände något utanför lokalen och såg genom fönstret att en person stod utanför. På lokalens fönster fanns det någon form av skyddsfilm mot solen. En av fönsterrutorna gick sönder. Runt henne stod Rebecca Klüger Bergqvist och Isabelle Sörälv och hon tror att hon slet ned dessa på golvet. De låg sedan ned på golvet bakom kassadisken. Hon trodde först att det var någon som slog sönder fönsterrutorna. Hon förstod så småningom att det rörde sig om skottlossning. Hon trodde att det var en galning som sköt eftersom skotten kom i alla möjliga höjder. Det rök gips från väggarna och bl.a. blev en skål med bananer träffad. Hon kröp fram mot kassadisken. Hon såg att det kom en polis ned för trappan på Rimbogatan. Det blev sedan tyst. Personer på gymmet som befunnit sig i källaren kom upp i lokalen, det var nog omkring tio personer. Hon har blivit starkt påverkad av händelsen och drömmer fortfarande mardrömmar.

9 9 Rebecca Klüger Bergqvist Hon arbetade som platschef på Metropolis Gym och stod ofta i receptionen. När händelsen inträffade stod hon i närheten av receptionen och plockade upp en leverans av kläder. Bredvid henne befann sig Pernilla Gunskog och Isabelle Sörälv. Det smällde till och hon trodde först att det var en lampa som hade gått sönder. Pernilla Gunskog sa att det var någon som sköt och slet ner henne och Isabelle Sörälv på golvet och sa till dem att stanna kvar där. De satte sig på huk. Hon såg att det kom flisor från en pelare. Det kom sedan flera skott in i lokalen. Isabelle Sörälv fick panik och skrek att hon skulle dö. Hon höll om Isabelle Sörälv. Pernilla Gunskog ålade sig mot disken. En kollega sa sedan att det var över. Hon var först lugn men blev sedan chockad. Andreas Dahlin kom in i lokalen och sa att det var han som hade skjutit och kontrollerade att ingen hade blivit skadad. Efteråt fick hon veta att det varit ett rån och att en av rånarna hade varit utanför gymmet. Hon har mått dåligt efter händelsen och har fortfarande sömnsvårigheter. Isabelle Sörälv Hon arbetade i receptionen på Metropolis Gym. När händelsen inträffade stod hon i receptionen. Rebecca Klüger Bergqvist och Pernilla Gunskog stod och plockade upp kläder. När hon gick ut från receptionen smällde det till och Pernilla Gunskog ropade att de skulle lägga sig ned. Hon drogs ned på golvet men försökte resa sig upp. Hon såg att det yrde något men trodde att det kom från en maskin. Rebecca Klüger Bergqvist och Pernilla Gunskog sa att det var någon som sköt. Hon försökte ta sig från platsen men Rebecca Klüger Bergqvist höll henne kvar. Hon har ett minne av en känsla av att något passerade nära hennes huvud. Hon trodde att den som sköt var på jakt efter någon som fanns inne i lokalen och trodde att hon skulle dö.

10 10 Senare samma dag fick hon veta att det var polisen som hade skjutit. Efteråt har hon mått dåligt och haft problem med sömnen. Andreas Dahlin Han har arbetat som polis sedan 2006, i utryckningstjänst på Norrmalm. Han har gått igenom skjututbildningen på Polishögskolan och sedan dess viss uppföljande övningsskjutning, kanske 7-8 gånger per år. Han anser sig vara en god skytt utifrån de krav som ställs. Han känner till den lagstiftning och de föreskrifter som gäller kring användande av skjutvapen i polistjänsten. Grundprincipen att hela tiden söka skydd känner han väl till. Han har tidigare riktat sitt vapen mot människor men aldrig skjutit. Den 6 mars 2012 hade han arbetat under dagen och satt och avrapporterade mot arbetspassets slut. Det kom ett larm om ett pågående rån. Efter en stunds övervägande åkte han och hans kollegor till platsen för rånet. Han hade en skottsäker väst på sig som skyddar mot pistolammunition. De hörde på radion att det var två rånare kvar i butiken och att det hade skjutits i lokalen. De fick också höra att rånarna höll på att slå med en slägga mot dörrarna i butiken för att komma ut. Han tror att han tidigare gjort ett ingripande när samma butik varit utsatt för brott och funderade därför på tänkbar flyktväg för rånarna. Han känner väl till platsen och kör ofta förbi där i tjänsten. När de kom fram stannade de bilen på Birger Jarlsgatan och placerade bilen så att den blockerade trafiken. Han tänkte på att de inte skulle skapa utrymme för någon gisslansituation. Han gick till fots mot korsningen Birger Jarlsgatan Engelbrektsgatan. När han närmade sig korsningen kom det ut två personer från guldsmedsaffären. Han och hans två kollegor, Martin Hämäläinen och Aris

11 11 Lövgren, sprang efter ut på Birger Jarlsgatan för att genskjuta rånarna. Andreas Dahlin sprang inte på trottoaren utan på gatan, kanske för att han skulle kunna se bättre. Han hörde skottlossning, men vet inte vem det var som sköt. Rånarna dök sedan upp där han hade förväntat sig att de skulle komma, dvs. från Rimbogatan och ner på Birger Jarlsgatan. Han såg att den rånare som sprang först inte hade något vapen. När den andre rånaren dök upp hade denne ett vapen som rånaren höjde mot Andreas Dahlin. Hans känsla var att rånaren skulle skjuta mot honom och att han skulle kunna dö. Hans fokus låg helt på rånarens vapen. Allt gick väldigt snabbt, det var ett mycket kort händelseförlopp. Rånaren svepte sitt vapen i riktning mot hans kollega. Andreas Dahlin minns inte när han tog fram sitt vapen och hur han förberedde detta. Han har heller ingen minnesbild av att han ropade något till allmänheten. Han noterade dock att det fanns människor i närheten och förstod att det var en potentiellt mycket farlig situation. Han minns inte att han skrek något till rånaren, men han har hört på inspelningen från händelsen att han gjorde det. Han tog beslutet att skjuta s.k. verkanseld. Han uppskattar att skjutningen pågick sekunder. Andreas Dahlin vet inte hur många skott han sköt, eller vem som sköt första skottet. Han uppfattade då att det var han som sköt först, men har nu förstått att det inte var så. Han hörde inte sina egna skott. Ingenting hände med gärningsmannen trots att Andreas Dahlin hade avlossat skott. Han tror att rånaren återigen riktade sitt vapen mot honom. Han såg rånaren mellan de parkerade bilarna och uppfattade att han såg rånaren under hela tiden som han sköt mot denne. Andreas Dahlin hukade sig bakom en bil, hörde ytterligare skott, men vet inte vem som sköt dessa. Rånaren hade fortfarande vapnet i handen och Andreas Dahlin bestämde sig för att skjuta igen. Inte heller i detta läge hände det någonting med rånaren, och då var Andreas Dahlins magasin tomt.

12 12 Han gick ner på knä och bytte magasin, ett nytt fanns i hans bälte. Han hade åtta skott i varje magasin. Han släppte det tomma magasinet på marken. Han funderade på varför han inte träffade rånaren. Andreas Dahlin reste sig och han minns att han beslutade sig för att inte fortsätta skjuta, möjligen gjorde rånaren något som innebar att han inte längre kände samma hot. Han minns att han nu för första gången såg sitt eget sikte som var riktat mot rånarens ansikte och att han då inte sköt. Han har ingen minnesbild av att han i detta läge ropade något till rånaren. Andreas Dahlin hade ingen tanke på att ta skydd bakom bilarna. Han upplevde inte att det fanns något som var i vägen för hans skott. Han sköt därför återigen, men lyckades inte heller nu träffa rånaren. Han har ingen aning om vart kulorna tog vägen. Något inträffade återigen med rånaren, kanske gjorde denne någon gest. Andreas Dahlin uppfattade att rånaren inte längre tänkte skjuta mot honom. Rånaren slängde iväg sitt vapen. Andreas Dahlin sköt därför inte de kvarvarande skotten som han hade i magasinet. Han såg först nu var kulorna gått in väggen. Han uppfattade att det var en tom lokal som fanns bakom rånaren. Det var mörkt inne i lokalen och Andreas Dahlin kände sig därför inte orolig för att något kunde ha hänt. Efter en stund fick han panik och började fundera på om det möjligen var spegelglas som han träffat. Han rusade fram och skrek in i lokalen är det någon som är skadad? Han fick veta att alla var oskadda. Efter det gick han ut på gatan och hjälpte till med insatsen där. Hade han förstått att det var människor i lokalen bakom rånaren skulle han inte ha skjutit. Han hade inte bakgrunden i fokus och klarade inte av att se förbi den pipa som riktades emot honom. Han siktade på rånarens överkropp. Andreas Dahlin tänkte inte på att skjuta lågt eller på att skjuta varningsskott. Han såg det som ett dödshot som omedelbart behövde avvärjas. Han sköt många skott eftersom rånaren fortfarande stod kvar med pistolen. Andreas Dahlin visste inte att piketstyrkan var på väg när han sköt.

13 13 Johann Danielsson Han är polisinspektör och har arbetat som polis i åtta år. Han deltog i det aktuella ingripandet. Det kom ett överfallslarm och han och en kollega åkte till den aktuella guldsmedsaffären. De hade fått veta att det fanns gärningsmän kvar i butiken. De kom till platsen och klev ur bilen. De hörde smällar från butiken och närmade sig därför försiktigt. De tog fram sina tjänstevapen och gjorde vapnen färdiga för att användas. När de kom fram såg de två rånare inne i affären. En av rånarna höll på och slog med en slägga mot ett fönster. De båda rånarna observerade honom och han höjde själv sitt vapen. Den rånare som inte slog med släggan höjde ett vapen mot honom. Han utgick från att det var ett riktigt vapen. Det kändes overkligt och obehagligt men han funderade då inte på att skjuta utan drog sig undan. Det var nog enklast att göra så, kanske skedde det av instinkt. Han rapporterade vad som hade hänt i radion. Han och kollegan retirerade mot korsningen Engelbrektsgatan/Rimbogatan. Det kom ytterligare kollegor till platsen. Han insåg att deras position inte var så bra varför de backade upp mot Engelbrektsgatan. Han sökte skydd bakom en parkerad bil. Han satte sig på knä snett bakom den. Efter en kort stund hörde han på radion att rånarna var på väg ut från affären. Han reflekterade över vad som fanns runt honom, t.ex. att det fanns fönster och någon form av verksamhet. Han såg att rånarna kom ut från affären, en av dem bar på en väska och den andre hade en pistol i handen. I detta läge var det många poliser på platsen och det fanns ingen allmänhet kvar, han hade också själv tidigare skrikit till allmänheten att lämna platsen. Han hörde ett skott som han trodde kom från rånarens vapen. Han sköt ett skott. Han siktade inte mot rånaren utan riktade sitt vapen lågt mot en stenvägg. Hans skott fick ingen effekt utan gärningsmännen sprang vidare. Han och flera poliser

14 14 sprang efter och han hörde att det började smälla riktigt ordentligt. Han tolkade det som skott. Han gick sedan mot Metropolis Gym. Han såg där de två rånarna och två poliser som rusade fram och grep de båda männen. I detta skede hade han sin pistol riktad mot gärningsmännen och han hade använt den om hans kollega hade blivit hotad, men han såg inte något sådant hot. Han minns inte idag att han sagt att han reflekterade över att han inte kunde skjuta mot männen av rädsla för att skjuta in i något fönster, vilket antecknats att han sagt i förhör under förundersökningen. Han mindes säkert bättre då än han gör idag. Daniel Wangler Han är polis och har arbetat som det sedan Han har också arbetat inom försvaret. Han och en kollega fick ett larm om ett pågående rån mot en guldsmedsaffär. De åkte till platsen och ställde sin buss en bit ifrån den aktuella affären. Han deltog i att få bort människor från platsen genom att skrika. Han ställde sig bakom en parkerad bil och observerade ingången till butiken på andra sidan gatan. Han visste att det hade observerats ett vapen och han tog därför fram sitt vapen och gjorde detta redo för att brukas. Han reflekterade över, och valde ut, en plats för ett varningsskott. När rånarna sprang ut från affären såg han att en av dem hade en pistol. Rånaren gjorde svepande rörelser, men riktade inte pistolen mot honom. Han skrek polis, och sköt ett varningsskott. Detta var första gången han i tjänsten avlossat ett sådant. Allt gick fort och han kände inte att rånarens vapen var riktat mot honom. Han såg att det fanns skyltfönster runtomkring platsen och av det skälet valde han en säker plats för sitt varningsskott. Han ville se om han kunde få rånarna att lägga sig ned. Rånarna fortsatte dock att springa, han tog säkerhetsavstånd till dem och följde efter, på kanske meters avstånd. Han minns att han tänkte att det fanns bilar

15 15 som han kunde ta skydd bakom, och han sprang därför innanför dessa. Han hörde ytterligare skottlossning men visste inte vem som hade skjutit. När han kom fram till hörnet vid trapporna ner till Birger Jarlsgatan hörde han ytterligare skottlossning. Han såg att rånarna stod mellan en bil och en vägg. Han visste inte vad som fanns bakom väggen. Det var först efteråt som han förstod att det fanns ett gym där. Rånaren med pistolen stod mellan husets fasad och den parkerade bilen och befann sig vid framkanten på bilen. Rånaren rörde sig lite inom det området. Rånaren var relativt liten, kortare än vad han själv är (190 cm). Han tänkte inte på hur fasaden såg ut och uppfattade inte att det var glasrutor som gick sönder. Hans fokus var på rånarna. Han minns inte att han upplevde att det fanns någon rörelse i lokalen bakom rånaren. Inte heller uppfattade han att det fanns någon allmänhet i närheten. Han såg inte varifrån skotten kom, om det var varningsskott eller s.k. verkanseld. Skotten upphörde och de skrek till rånarna. Efter att den beväpnade rånaren kastat sitt vapen la sig rånarna ned. Han uppfattade att det var en längre skottlossning, det kan ha varit något uppehåll i den men den skedde i ett sammanhang. Han tittade efter tecken på vad för slags skottlossning det handlat om. Vanligtvis uppträder svensk polis på det sättet att de först skjuter varningsskott. Om rånaren hade riktat vapnet mot honom hade han en sådan position att han skulle ha kunnat skjuta gärningsmannen. Martin Hämäläinen Han arbetar som polis och har arbetat som sådan i tre år. Han fick ett larm via radion. Tillsammans med kollegor åkte han till den aktuella platsen. De fick höra att rånarna fortfarande fanns kvar i butiken och parkerade i närheten. Han såg att det fanns flera patruller på plats. Han hörde på radion att

16 16 rånarna skjutit i butiken, att de nu försökte slå sig ut från butiken och att de hade ett vapen som de riktat mot en kollega. Han såg när rånarna kom ut från affären och hörde ett, eller två, skott. Han fick ingen information om vem som sköt dessa skott. Han höjde sin beredskap. Rånarna förvann in på Rimbogatan och han sprang nedför Birger Jarlsgatan. Han hade ett minne av att Rimbogatan mynnade ut där. Han såg att Andreas Dahlin sprang jämsides med honom, men denne sprang ute i gatan. Vid hörnet såg han en av rånarna, den som hade väskan med rånbytet. Han kommenderade ned rånaren och tog fram sitt vapen, som då var klart för att användas. Rånaren stod omkring fem meter framför honom. Han skrek till rånaren. Han funderade på varför rånaren med väskan inte la sig ned. Det började smälla, han är osäker exakt när han hörde skotten. Han tappade lite fokus och kröp ihop med kroppen. Han såg den andre rånaren och såg att denne hade en pistol, han såg rånarens bild i ett fönster bakom en parkerad bil. Rånaren hade pistolen i höger hand och hade handen framsträckt. Rånaren rörde sig fram och tillbaka vid främre delen av bilen. Han uppfattade att han stod illa till, han kunde inte ta skydd mot huskroppen och inte heller springa ut till vänster. Han kände sig hotad. Det uppstod en overklighetskänsla. Han sköt emellertid inte. Han uppfattade att han inte hade skottläge, inte ens för ett varningsskott. Han såg en glasruta bakom rånarna, eller var det nu var för slags vägg. Det var en svart blank yta, kanske visste han sedan tidigare att det fanns ett gym där. Han hade också en person framför sig, ett skott kunde ha gått framåt gatan med oviss destination. Den andre rånaren fanns framför honom och rörde sig där. Det fanns dessutom en bil i vägen. I periferin såg han Andreas Dahlin, som rörde sig längre ut från fasaderna. Han såg inte sin kollega Aris Lövgren. Skott avlossades men han uppfattade inte om det var poliser eller rånaren som sköt. Han sökte skydd och retirerade. Han minns att rånaren därefter släppte sitt vapen, men det kändes som om det tog väldigt lång tid för denne att göra det.

17 17 Åklagaren har åberopat att Martin Hämäläinen under förundersökningen bl.a. sagt att han noterade att det fanns en glasruta eller ett skyltfönster bakom platsen där rånarna stod och att han därför kände att han inte kunde skjuta. Aris Lövgren Han är polis och har arbetat som sådan sedan Den aktuella dagen fick han veta att det pågick ett rån mot en guldmedsbutik på Engelbrektsgatan. Han fick veta att rånarna var kvar i butiken och att de försökte slå sig ut från den. Han fick också veta att rånarna var beväpnade och att skott hade avlossats inne i affären. Han och kollegorna gjorde sina vapen redo för att användas. Han såg rånarna komma ut från butiken. Han hörde två skott, men uppfattade inte vem det var som sköt. Rånarna sprang iväg och han själv sprang längs med Birger Jarlsgatan för att genskjuta rånarna. Han och kollegorna mötte rånarna och skrek på den som bar på en väska att lägga sig ned. Den andre rånaren stod kvar i trappan ned mot Birger Jarlsgatan och riktade sitt vapen mot honom. Rånaren stod meter från honom. Rånaren gjorde en rörelse som för att ge sig men förde sedan ihop sina händer och riktade sitt vapen mot honom. Han sköt mot rånaren för att träffa denne. Han minns att han tänkte att han hade rätt till nödvärn. Han trodde han sköt flera skott, men har nu uppfattningen att det bara var ett. Han riktade vapnet mot rånaren, men inte mot någon särskild kroppsdel på denne. Han drabbades av tunnelseende. Han retirerade sedan runt hörnet. Det skott han avlossat träffade inte rånaren, som återigen kom emot honom. Han backade för att få nytt skydd. Skottlossning uppstod. Han ville inte vända ryggen mot rånaren utan kom fram på nytt. Han uppfattade att Andreas Dahlin sköt skott men uppfattade inte om det var någon mer som gjorde det. Han sköt återigen mot

18 18 rånaren, ett antal skott. Avsikten var att stoppa det hot som riktades mot honom. Han riktade vapnet mot rånaren men siktade inte. Detta är möjligen förklaringen till varför de kulmärken som kommer från honom sitter lågt. Han såg inte vart några skott tagit vägen. När han sköt mot rånaren stod denne bakom en bil, mot en husvägg. Aris Lövgren hade fortfarande tunnelseende och reflekterade inte närmare över vad som fanns i miljön omkring. Han såg en vägg som hade en fasad av sten. Han uppfattade att det var riskfritt att skjuta. När rånarna var gripna såg han att det bakom rånaren fanns en glasvägg som det hade gått kulor igenom. Han blev rädd när han förstod att kulor från hans vapen kunde ha gått igenom väggen och skadat någon. Morgan Lindholm Han är polis och arbetar på heltid som skjutinstruktör. Han arbetar med att genomföra återkommande kompetensprov men också med att ge poliserna en grundträning som syftar till att de ska klara av livsfarliga situationer. Poliser som arbetar i yttre tjänst har möjlighet att få sådan träning var fjärde till sjätte vecka beroende på vilken tjänst de har. I utbildningen simulerar de olika situationer för att träna förmågan att förstå hot och hur man ska agera i en sådan situation. De har ingen utomhusskjutbana att öva på utan övar inomhus. Han lär ut att poliser alltid ska ta sig till ett skydd, men att de naturligvis också ska fullgöra sina arbetsuppgifter. De talar om den konflikt som kan uppstå mellan dessa två tillvägagångssätt. De tränar taktisk medvetenhet. Han går igenom den lagstiftning och de föreskrifter som finns på området.

19 19 Det är mycket svårt att på ett längre avstånd träffa någon med hjälp av en pistol. Enligt amerikansk statistik från polisingripanden träffar endast vart fjärde skott som avlossas på ett avstånd om 0-15 meter sitt mål. På ett avstånd över 15 meter är det väldigt svårt att träffa någon. Han går igenom denna statistik under utbildningen. Svårigheten att träffa beror på att det alltid uppstår en stress när situationen är sådan att det i verkligheten är läge för att skjuta. Inför varje skott ska en bedömning göras av om ett tidigare skott träffat eller inte. Om man bara fortsätter att avlossa skott blir skotten förmodligen väldigt spridda. Andreas Dahlin har deltagit i utbildningen och klarat den. Andreas Dahlin är en god skytt. Övrig bevisning Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning m.m. som anges i bilaga 1 samt spelat upp två filminspelningar som gjorts av polisen och allmänheten. Andreas Dahlin har som skriftlig bevisning åberopat delar av förundersökningen. Parterna har i samband med vittnesförhören lagt fram vissa uppgifter som vittnena lämnat under förundersökningen och konfronterat vittnena med dessa. SKÄL Vad har hänt? Parterna är i huvudsak ense om vad som har inträffat. I efterhand har det visat sig att det vapen som en av rånarna bar på, och riktade mot polisen, var en startpistol. Den var inte ens fullt användbar utan det gick bara att avlossa ett enda löst skott med den och sedan kärvade mekanismen. Andreas Dahlin insåg inte att vapnet som riktades mot honom inte var en riktig pistol. Åklagaren har inte heller påstått att han

20 20 borde ha gjort det. Tingsrätten utgår därför i sin bedömning från att Andreas Dahlin trodde att rånaren bar på en skarpladdad pistol, som rånaren dessutom hade avlossat inne i guldsmedsaffären. Under ingripandet mot rånarna hamnade Andreas Dahlin i ett läge där han hade den beväpnade rånaren framför sig på knappt trettio meters avstånd. Rånaren hade en pistol i handen och riktade den mot Andreas Dahlin och hans kollegor. I denna situation sköt Andreas Dahlin tolv skarpa skott mot rånaren, varav tio gick igenom den glasruta som fanns bakom rånaren. Bakom rutan fanns Metropolis Gym. Kulorna träffade en receptionsdisk, en pelare och en vägg. I receptionen fanns de tre målsägandena som genom att krypa ihop på golvet klarade sig från att träffas av kulorna. Grundläggande förutsättningar För att döma Andreas Dahlin för framkallande av fara för annan krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att han av grov oaktsamhet utsatt målsägandena för livsfara eller fara för svår kroppskada. Det krävs dessutom att det inte föreligger några andra omständigheter som gör att Andreas Dahlin ändå inte ska dömas för brottet, t.ex. att han handlat inom ramen för vad man har rätt att göra i nödvärn eller nöd. Det finns en rätt till nödvärn mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp. Om Andreas Dahlins gärning omfattas av hans rätt till nödvärn krävs det att det han har gjort är uppenbart oförsvarligt för att han ska anses ha gjort något otillåtet. Om Andreas Dahlin inte har haft rätt till nödvärn kan det i stället röra sig om en handling gjord i nöd. Om en gärning som utförs i nöd är oförsvarlig är den inte tillåten. Detta innebär att det finns ett mindre utrymme för att handla i nöd än i nödvärn. Om Andreas Dahlin har gjort mer än vad som varit tillåtet i nödvärn eller nöd kan hans gärning ändå vara ursäktlig, om det svårligen kunde begäras av honom att han skulle besinna sig (s.k. nödvärns- eller nödexcess).