Detaljerna säger allt

Transkript

1 4 07 Detaljerna säger allt

2 Stort Test! Hängiven? Smånördig? Eller bryr du dig alls? Så här gör du 8 Nybörjarens guide till fältet Slipp irritationen 11 Get down med bromsarna Miljötramp miljökamp 14 Cykeln är vår framtid Svenska staten svinar loss 18 och skövlar Tyskland i jakt på kol och cash 8 innehåll Tyskarna slår tillbaka 21 Vattenfall får en präktig kyss 11 A. Hur mycket tid lägger du på någon sysselsättning, hobby eller aktivitet som du har i jämförelse med ditt övriga liv? 1. Nån timme i veckan typ. X. Så mycket tid jag kan och vill, med hänsyn tagen till arbete/skola/annan samhällelig plikt och socialt liv. 2. Det övriga livet är en fiende som inkräktar på mitt Verkliga Liv; min hobby, mitt intresse, mitt kall. B. Vilken sorts tidningsartiklar läser du? 1. Dom med många och stora bilder. X. Jag läser Fältbiologens artiklar. 2. Artiklar utan referenslistor på minst fem sidor är obetydliga för mig, de är som trivialarter i en planterad ungskog. C. Vilken sorts namn har föreningar du är med i? 1. Hyggledals IFK X. Fältbiologerna 2. Kryppysslingens vänner D. Hur låter dina vardagliga konversationer? 1. Läget? Går bra i skolan eller? X. Igår kryssade jag en havsörn på höstflytt! 2. Men efter idoga studier kunde jag på sporkapselformen avslöja att det rörde sig om liten havstulpanlav. E. Vad tänker du när du hittar mjölbaggar i skafferiet? 1. Usch!! X. Hur kom de in hit? Vad heter de? Vad vill de? Var är min insektsbok? 2. Aha, Tribolium destructor, etablerad i Sverige på 40-talet! Utan flygförmåga, men ändå mycket rörlig och har förmodligen vandrat hit via rörgenomföringar mellan lägenheterna för att lägga sina ägg! F. Hur ser din mailadress ut? 1. sebbe88@mail.com X. slemsvamp@gmail.com 2. hybomitra_power@hotmail.com G. Vad tänker du om jag säger sprit? 1. Fredagskvällar. X. Trangiakökseldning. 2. Bomullstussar, provrör och insektsdöd. Ny luft under vingarna 28 Örninventering Alltid i Fältbiologen Tips och notiser 5 SCA ska ha spö, du kan tjacka diplom Hotspot 6 Värme och grönska i vintermörkret Kultur 24 Haven behöver dig Minifältis 26 Leta stjärnor i vinter Krönika 29 Insektsbiten Aktuellt & internt 30 Moraklubben: back in business 14 6 Du är nörden mammor skrämmer barn med. När du går gatan fram pekar folk bakom din rygg. Men du bryr dig inte eftersom det mellan gatstenarna kanske döljer sig mossor, lavar, kryp eller alger. Smånördig är du. Kapabel till ett i stort sett normalt socialt liv förutom när suget slår till. Kanske när fåglarna börjar sträcka, kanske när du går förbi en särskilt intressant vägkant. Din smånördighet kan både användas som något som gör dig mer intressant i vardagen men kan också isolera dig som en potentiell kuf. Var medveten om hur du hanterar din nördighet. Strävar du mot högre höjder måste du satsa lite mer och vara beredd på att offra vänner, värdighet och samhällets anseende. Du är som folk är mest. Eller det är iallafall så du ser på dig själv. Tänk efter en gång till, är det verkligen så att du inte har en hangup på något särskilt område eller ämne? Okej för att du kanske inte är dragen åt naturen och fältbiologin, men tänker du efter igen så kanske du är insnöad på fotboll eller World of Warcraft eller nåt annat. Och är du inte det heller så gläds över vilket oskrivet blad din potentiella nördighet är. FÄLTBIOLOGEN är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan prenumerera genom att sätta in 250 kr på postgiro Märk talongen Prenumeration på Fältbiologen. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter. För icke beställt material ansvaras ej. OMSLAG Fram: Aron Hejdström Sidan 2: Lars Axelsson Bak: Arkivet REDAKTIONEN Lars Axelsson, Lisa Behrenfeldt, John Green, Aron Hejdström, Miriam Löwenstein och Jennie Wadman. Mail till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Gäller det prenumeration, kontakta föreningens kansli: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 4500 exemplar Fältbiologen 4/2007 Flest 2: Flest X: Flest 1: Fältbiologen 3/2007 3

3 ledare& notiser Om E14 och fjällskrevor En februarinatt fann jag mig själv stående på en skyddsvall mitt på E14. Klockan var ett på natten och jag försökte frenetiskt med tummen i vädret få lift med de få bilar som passerade så dags på dygnet. Ganska dömt till misslyckande, säger nog en slumpmässigt vald betraktare, vilket det var. Inte en kotte ville, kanske förståeligt, plocka upp mig. Men jag skulle göra samma sak igen om inga bättre alternativ fanns. En skog höggs ju ner och jag försökte ta mig dit för att försvara den. Tämligen stolligt, det kan jag hålla med om, men ändå skulle jag göra det igen. Jag har kompisar som lägger tid och energi och slösar bort sömn och pengar på diverse saker som man kan finna lika stolliga. Somliga har byggt upp sin värld kring vilka flygande fjäderfän de kan få smyga sig på och få en glimt av, andra har bestämt för sig att liv eller död hänger på hur och var unisont klädda män på gräsplättar placerar bollar i nätburar. Åter andra äger kilovis med litteratur med vilkens hjälp de kan upptäcka den hårfina skillnaden mellan pyttiga saker som växer i fjällskrevor och andra finner nöje i att exakt på millimetern kunna plocka isär sin Volvo och sätta ihop den igen. Ni av alla världens insnöade som riktar sin hängivenhet och upptäckariver mot naturen och miljön. Ni alla som vill komma ut ur nörd-garderoben. Ni som vill kunna gräva ner er i egna små världar av arter, cyklar, miljömärkningar, botaniknycklar, någon gång i bland och sen återvända till verkligheten. Ni som ännu inte kommit på att det kan vara kul att tillexempel artbestämma något som är litet och bits ni som är som oskrivna blad. Här är årets sista nummer av Fältbiologen och det är bara till er! Lars Axelsson redaktionen SCA kör på i gamla spår I slutet av november fick skogsbolaget SCA den allvarligaste anmärkningen, ett så kallar Major CAR, av FSC, skogsbrukets miljöcertifiering. SCA har vid upprepade tillfällen avverkat naturvärdesträd, vilket tex gjort att Naturskyddsföreningen anmält SCA för ett hygge vid Mellanbergsmyrorna utanför Sollefteå där avverkade naturvärdesträd, rester av rödlistade arter och bristande hänsyn dokumenterats på minst 593 olika punkter. SCA har fått tre månader på sig att leverera en plan på hur de ska förbättra sig. Klarar de inte det, eller hittas fler övertramp, är det meningen att SCA ska förlora sin FSC-certifiering. Frågan är dock om certifieraren, avlönad av SCA kommer våga det... Här vid Mellanbergsmyrorna låg förut en gammelskog med månghundraåriga träd, grov död ved och bland annat dofttickor och rosentickor. Foto: Hans Sundström Inget uran! Redaktionen tipsar: Vi vill ha din hjälp att skapa denna tidning. Har du intresse för färg, form, layout eller fotografi? Då är redaktionen rätt plats för dig. Kom på nästa möte vettja! Om du istället gillar att laga god näringsrik mat så är du varmt välkommen att bli vår personliga matlagare. Uranprospektering har nu pågått ett tag i de svenska fjällen. I Västerbotten har nätverket Nej till uranbrytning i Västerbotten börjat samla namn till ett upropp som bland annat undertecknats av kändis-fältbiologen Heidi Andersson, (armbryterskan från Ensamheten) och rapparna i hiphop-akten Apan. Just nu har det beviljats 31 undersökningstillstånd med förstahandsintresse på uran i Västerbotten, varav 30 inom fjällkommunerna och ett i Bureå, Skellefteå kommun. till lisa behrenfeldt I Sverige finns Bli diplomerad urskogsräddare! genom ett bidrag till fältbiologernas urskogsfond har 22 m 2 svensk urskog skyddats från avverkning stycken sjöar som täcker tips och notiser Hornavan är 228 meter djup och Sveriges djupaste sjö. kvadratkilometer vilket är lika med 9,3 procent av landets yta. Att situationen för Sveriges (och världens) sista ursprungliga skogar är krisartad borde inte undgått någon. Ett steg och en strategi från Fältbiologerna i kampen för att rädda de sista gammelskogarna var att 1991 starta fonden Urskog 2000 för insamling av pengar. Med de insamlade pengarna har Fältbiologerna köpt flera avverkningshotade gamla skogar när inget annat hjälpt och vi har dessutom använt fonden som ett påtryckningsmedel för att myndigheter ska skydda skog. (Hur ser det ut om ett gäng kids med sina surt förvärvade pengar räddar den skog politiker och myndighetspersoner borde ta ansvar för, liksom?) Insamlingarna till fonden har gått på halvfart under några år, men nu är det dags att sätta fart på dödköttet! Nya snygga diplom har styrts upp (som synas här bredvid). Alla som bidrar med pengar till fonden får ett sådant där det står hur mycket skog som räddats för pengarna. Dels kan du sätta in pengar på Plusgiro , betalningsmottagare Urskog 2000 och bli ägare till ett eget diplom, men du kan också sprida insamlandet. Ta dina kompisar eller din fältbiologklubb, beställ en bunt diplom från Rikskansliet och sälj diplomen på marknader och på stan för att sen sätta in pengarna på postgirot. Tidigare i historien har även Urskogsrock anordnats i olika städer av fältbiologer konserter där allt överskott gått till Urskog 2000, (eller Urskogsfonden som den kallas nuförtiden.) En kvadratmeter skog kostar fem kronor. 4 Fältbiologen 4/2007 Läs uppropet och skriv gärna under på adressen; Fältbiologen 4/2007

4 hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller förvandla dig själv till ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva lite häftig natur! Här vill Fältbiologen tipsa om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap. En OAS nära dig! text och fofo: Aron Hejdström Glöm vinterdepression! Runt om i Sverige finns grönskande oaser som bara väntar på att bli upptäckta. Varma, växande och livgivande. För dig som är på besök i den Kungliga Hufvudstaden rekomenderar vi från redaktionen ett besök på Edvard Anderssons medelhavsväxthus i Bergianska trädgården. T rots snöslask och en kall vind i den mörka vintereftermiddagen så räcker det med ett enda ögonkast på växthuset, detta glaspalats, för att få livsgnistan åter. Hundratals vattendroppar plöjer rännilar genom kondensen på väggarnas insida och bortom denna ridå finns sommaren. Nej, inte som en illusion utan helt verklig. Edvard Anderssons växthus är sedan det öppnades 1995 en fin tillgång för alla naturälskande Stockholmsbor och stadsbesökare. Om sommaren omges det av en stor botanisk trädgård - Bergianska trädgården - men under de kalla vintermånaderna står det i ensamt majestät med sin grönska och blomsterprakt. Här finns hundratals olika växter och även om våren är den stora blomningstiden så finns här alltid några utslagna praktverk att beskåda. Lena Pettersson som jobbar i växthuset och möter vid entrén tipsar om de köttätande växterna i husets innersta rum och den vackra papegojblomman som bara måste ses. Folk som kommer hit stannar ofta länge och många återkommer, säger hon. Visst finns det dem som bara tittar in och går en snabb sväng men då tycker jag att man missar en stor del av behållningen. Fältbiologen 4/2007 Man behöver i alla fall en eller två timmar här. Det 1600 kvadratmeter stora växthuset är indelat i flera avskilda delar med totalt sju olika klimat representerade. Här kan man gå från torr stenöken via sommargrönska till dimhöljd molnskog eller varm tropisk regnskog. Resan tar inte mer än några hundra meter i verkligheten men upplevelsen är magnifik. Kaktusar i tiotals varianter, orkidéer, enorma klängväxter och ormbunkar och till och med bananer och ett litet apelsinträd med frukt. Att slå sig ner på någon av bänkarna eller de låga stenmurarna som skapar terasser för Kaliforniens kaktuslandskap är vederkvickande för själen. Istället för tunnelbanans stressade omgivning bjuds ögon, näsa och känsel på ren natur. I molnskogens biotop smakar luften len i inandningen och i den tropiska delen luktar uppvärmda växtkroppar och förmultnande blad exotisk djungel. På vintern är det här förstås en extra uppskattad tillflyktsort, säger Lena. Mörkret och kylan når inte in, här är ljust och temperaturen är behaglig. Husets växter kommer från många olika ställen i världen och eftersom de får rikligt med artificiellt solljus från starka sollampor och temperatur och luftfuktighet anpassas till deras traditionella växtplatser så behåller de delvis sina egna växtcykler. Även om det vintertid är skönt att komma in i värmen i växthuset så är det ingen ökenhetta man upplever. Huvuddelen av växthuset är tillägnat olika varianter av medelhavsbiotoper. Utöver det finns ett tropiskt och ett sub-tropiskt växtrum där det är lite varmare. Temperaturen hålls någorlunda jämn hela året, många delar av glasväggarna är öppningsbara fönster som används för att anpassa värmen även på sommaren. När det är under tio minusgrader ute måste en oljebrännare bistå men tills dess sköter en datoriserad klimatanläggning värmenivåerna. Genom att tillgodogöra sig värme från luften kan den alstra värme för uppvärmning av växthuset. Bevattningen av de många plantorna måste skötas med yttersta noggrannhet och görs därför manuellt varje dag. Förutom de delar av växthuset som besökare kan vandra runt i finns nästan lika stora lokaler där man hela tiden arbetar med att driva upp nya växter och exemplar. Den levande botaniska lärobok som finns här kan ge stort utbyte åt en bred besöksskara, från förskoleklasser till biologistudenter och universitetslektorer. Om du bestämmer dig för ett besöka växthuset så ge det lite tid. En utmärkt idé är att planera in ett besök en ruggig eftermiddag. Ta med en vän så kan ni efter avslutad exkursion bland plantorna luta er tillbaka med varm dryck och ett härligt onyttigt bakverk från växthusets fik. Man får inte fika bland blommorna men från den tre meter höga terassen har man fin utsikt över det grönskande havet. Fiket har liksom växthuset ovanligt generösa öppettider, varje dag hela året. Endast julafton hålls stängt. Bergianska trädgården och Edvard Anderssons växthus ligger inte vägg i vägg med T-centralen och Sergelstorg men med hjälp av tunnelbanan är avståndet inte stort. Ta röda linjen norrut från Tcentralen och kliv av vid Universitetet. Härifrån är det cirka tio minuters promenad efter skyltar. Du kan också ta Roslagsbanan till hållplats Frescati. När du planerar in ditt besök kan du med fördel titta in på trädgårdens hem- sida, Förutom information kan du här ta del av de många rundvisningar och utställningar som erbjuds. Inträdet på växthuset är 50 kronor per person, men gratis för barn under 15 i föräldrars sällskap. För dig som vill tillbaka ofta kan det vara värt att köpa ett årskort, det kostar 150 riksdaler. I priset ingår tillträde till utställningar och rundvandringar Fältbiologen 4/2007

5 transporterar vatten och det finns några tusen arter i Sverige, beroende på hur man räknar. Man behöver en lupp för att kunna se små detaljer som till exempel behåring eller antal ståndare, och en flora. Det finns två bra floror som kompletterar varandra perfekt. Den ena är Den nordiska floran av Bo Mossberg och Lennart Stenberg (även kallad Mossberg ), som har underbart vackra bilder och noggranna beskrivningar av varje art, och den andra är Svensk flora av Thorgny Krok och Sigfrid Almquist (även kallad Kroken ), som har nycklar. en släkt. Familjer grupperas sedan i ordningar, och ordningar i klasser. Ibland när man nycklar så kommer man inte hela vägen fram, utan får nöja sig med att veta vilket släkte arten tillhör. Omvänt, så blir det ofta mycket lättare att nyckla när man lärt sig känna igen till exempel de viktigaste familjerna. Då kan man börja en bit in i nyckeln och sparar tid. finns ungefär 1000 arter av i Sverige. Ett exempel på en mossa många känner till är björnmossa, och som med mycket annat finns det inte en art björnmossa utan tio olika. Lavar kan man komma igång med ganska lätt med bara en lupp. Då kan man titta på de så kallade busk- och bladlavarna, En nyckel är ett sätt att systematiskt komma fram till vilken art man har framför sig. Här är ett mycket förenklat exempel: 1. Blomman har sex kronblad Blomman har fem kronblad Blomman är lila...krokus 2. Blomman är vit...vitsippa 3. Blomman är gul...smörblomma 3. Blomman är blå...förgätmigej In i minsta detalj En del av mig håller alltid utkik. Vad är det som växer där i sprickan i asfalten? Jaha, en krypnarv. Oj, nu flög något förbi, en orange liten fjäril...nej, just det, fjärilshåven ligger där hemma. Jag är en nörd som gillar att ta reda på vilka arter som finns omkring mig. Varför blir man en artnörd? Jag tror att ett viktigt skäl är samlarinstinkten. En del samlar på frimärken eller serietidningar, andra på kryss i en fågelbok. Men artkunskap är också ett sätt att lära känna naturen man kan få en djupare känsla för en skog om man vet att där bor en lavskrika och att det under den stora omkullfallna granen växer en gränsticka. Artkunskap är också ett viktigt redskap i miljökampen, genom att det blir lättare att argumentera till exempel för att en skog inte ska huggas ner om det lever utrotningshotade arter i den. Man behöver inte speciellt mycket för att komma igång och lära sig om naturen och arterna som finns där. Till att börja med räcker det med nyfikenhet och ett bibliotekskort. I den här artikeln ska jag försöka ge lite tips för att komma igång. För många börjar intresset med fågelskådning. Fåglar är vackra djur som de flesta ser i sin närhet, och det finns bara några hundra, så de är en lätt grupp att text: Elin Götmark bild: Karin Didring komma igång med. För att fågelskåda behöver man en kikare och en fågelbok (Fågelguiden av Lars Svensson är en av de bästa). Nackdelen är att en kikare kostar från tusen kronor och uppåt, men man kan också få tag på begagnade kikare som är billigare. Man kan också börja med botanik, eller studiet av växter. De har fördelen att de inte flyger iväg när man ska titta på dem. Det är lättast att börja med kärlväxter, det vill säga alla vanliga växter och träd (men inte till exempel mossor och alger). De kännetecknas av att de har kärl som Man börjar alltså med att titta på de två alternativen som har nummer ett, och väljer den av dem som stämmer. Säg att blomman är blå och har fem kronblad och att man alltså väljer det andra alternativet. Då ska man gå till de två alternativ som hör till siffran tre, och välja det som stämmer. Sedan har man kommit fram till artnamnet, som i det här fallet är förgätmigej. En nyckel kan ses som ett träd, där grenarna hela tiden tvådelas. Vid varje delning utesluter man en massa alternativ, tills man kommit längst ut till en kvist och är framme. I Kroken finns förklaringar till olika termer man behöver kunna för att nyckla, till exempel vad olika delar av växten heter och vad de kan ha för karaktärer. Om man vill kan man börja helt från början i nycklarna, och plocka en växt som man inte känner igen alls, och gå till den så kallade huvudnyckeln i Kroken. Men det är ganska svårt, och det kan vara bättre att börja med att bläddra i Mossberg och kombinera det med att nyckla när man gissat vilken underkategori växten tillhör. Grundenheten när man ska klassificera organismer är arten, som lite förenklat består av alla individer som kan föröka sig tillsammans. Arter grupperas i släkten, och släkten i familjer. Som en minnesregel kan man tänka att det är tvärtom jämfört med människor, där flera familjer bildar En av mina första aktiviteter med Fältbiologerna var en skogsinventeringsresa i Värmland. Jag är en sörlänning och var van vid lövskogen, där det växer många spännande kärlväxter. I jämförelse med detta tyckte jag i början att det var lite tråkigt i barrskogen, där det mest växer blåbär och lingonris på marken. Men sedan upptäckte jag hur rikt det egentligen var, om man bara lärde sig att titta på alla mossor, lavar och svampar. Dessa organismer kallas gemensamt för kryptogamer, eftersom de förökar sig med sporer. Mossor är växter som har fotosyntes, medan svampar livnär sig på andra organismer, och lavar är en symbios mellan svampar och alger. En fördel med kryptogamer är att man kan titta på dem året runt. Att titta på kryptogamer är svårare än kärlväxter, de är mindre och kräver ofta att man har ett mikroskop så att man kan se hur de enskilda cellerna ser ut. Jag glömmer aldrig när en kompis till mig utbrast Wow! Man ser ju cellerna! när vi tittade i mikroskop. Det är bra att ha någon som kan hjälpa till med att komma igång. När man väl lärt sig använda ett mikroskop kan man börja titta på mossor, som det som växer ganska fritt från underlaget. Det finns ungefär 500 av dessa, de övriga 1500 lavarna är så kallade skorplavar som sitter hårt fast och i allmänhet är svåra att bestämma. Kemikalier som kaliumhydroxid och rengöringsmedlet klorin kan hjälpa till att bestämma lavar genom att de reagerar och får olika färg beroende på vilken art det är. Den mest glamorösa laven är kanske lunglaven. Den växer bland annat på gamla ekar och sälgar och har bladlika utväxter, stora som en hand, som blir knallgrön när det regnar. Svampar är en artrik grupp, man beräknar att det finns ca arter i Sverige, av vilka kanske 4000 är så kallade storsvampar. Alla svampar ser inte ut som de typiska hattsvamparna man kanske ser framför sig. Svartrosten till exempel är en parasit som i en del av sin livscykel angriper gräs, bland annat vete, och i en annan del angriper busken berberis. Den var ett allvarligt problem förr i tiden och det fanns lagar om att berberis skulle utrotas, men idag finns resistenta vetesorter. Svamparna är lättast att ge sig på om man antingen koncentrerar sig på en avgränsad grupp som Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/2007

6 tickor, eller ett speciellt ändamål som ätliga svampar. För alla kryptogamer finns det bra bestämningslitteratur med foton av Ingmar Holmåsen. Svampboken är skriven av Svengunnar Ryman, mossboken av Tomas Hallingbäck och lavboken av Roland Moberg. Under förra sommaren började jag titta på insekter. En av de coolaste insekterna jag sett är polarhumlan, som jag såg på ungefär 1000 meters höjd i Abiskofjällen. Den är svart och orange och nästan orimligt stor för att ha så små vingar ibland kallas den för den flygande köttbullen. Polarhumlan har ett brutalt levnadssätt. Drottningen biter ihjäl en alphumledrottning, och låter alphumlans arbetare föda upp polarhumlans hannar. Insekterna är mycket talrika, det finns cirka arter i Sverige. En bra introduktion till de olika grupperna är Fältbiologernas Knuffa för insekter. Dagfjärilarna är en lätt grupp att börja med, de är stora och färgglada och det finns ett hundratal arter. Om dagfjärilarna finns det många bra böcker, till exempel Svenska fjärilar: en fälthandbok av Bo Söderström. En annan bra grupp att börja med är humlor, som det just kommit ut en underbar bok om, Humlor av Göran Holmström. De är trivsamma och lättfångade. Desto mer svåra att fånga är trollsländor, men känslan av triumf när man lyckas fånga ett av de små rovdjuren är väl värd alla missar. Trollsländor i Europa av Åke Sandhall, har en bra nyckel, och Trollsländor i Sverige, utgiven av Länsstyrelsen i Södermanland, är liten och behändig. Gräshoppor och vårtbitare är en annan lagom stor grupp, och Fältbiologernas förlag har en bra bok. För att fånga insekter behöver man en håv. Det bästa sättet tycker jag är att gå till exempelvis Biltema och köpa en stor fiskhåv. Man klipper sedan bort fisknätet och syr istället på tyll. Det kan köpas i vilken tygaffär som helst och man ska helst välja en halvmörk färg så att kontrasten till vegetationen inte blir för stor. I grupperna jag nämnde ovan behöver man inte ha död på insekten för att artbestämma den, det räcker med att titta på den genom håven, eller i en glasburk, och sedan släppa ut den. Om man vill ha en bok som ger en översikt till alla småkryp förutom insekter, så finns en utmärkt nyckel som heter Svensk småkrypsfauna av Ulf Gärdenfors. Bra att veta Är man bra på kärlväxter finns ett alternativt sätt att komma in på småkrypen, nämligen att titta på galler. En gall är när växten ändrar sitt sätt att växa på grund av påverkan från en annan organism. Ett exempel är sömntornen på rosenbuskar, som ser ut som en stor gulröd boll av taggigt hår. Förr trodde man att den gick att använda som sömnmedel. I själva verket görs den av en stekel, som får busken att bygga ett bo åt sina larver. Organismer som gör galler är ofta väldigt artspecifika, så om man vet vilken växt gallen sitter på är det ofta lätt att bestämma småkrypet som orsakar den. Det finns en bra nyckel: Galler av Carl-Cedric Coulianos och Ingemar Holmåsen. Just nu pågår ett enormt projekt i Sverige som kallas Nationalnyckeln. Målet är att göra bestämningslitteratur till alla Sveriges flercelliga organismer. Hittills har det kommit böcker om dagfjärilar, mångfotingar, mossor, svärmare och spinnare, och långhorningar. De kan verkligen rekommenderas, även om de är lite väl tunga att ta med ut i fält. Några av dem finns också som små behändiga fältnycklar.... Hon suger han dansar Många har en bestämd uppfattning om bromsar som bitande och irriterande marodörer. Men få personer har försökt lära känna bromsarna och deras liv. Den som väl tar sig tid kommer snart upptäcka att dessa så förhatliga djur faktiskt kan vara både vackra och fascinerande. Dessutom lever minst hälften av dem mycket tillbakadragna liv och skulle aldrig drömma om att suga blod. text: Petter Bohman foto: Marcus Elmerstad Bromsarna är en familj inom den lerna. Bara i Sverige har vi två arter vars två anses vara utdöda och de andra är En lupp är som ett litet förstoringsglas, de vanligaste förstorar 10 eller 20 enormt artrika insektsordningen honor inte är beroende av att suga blod starkt eller akut hotade. För att bromsar ska trivas är det nödvändigt att det gånger. Oftast räcker det med en 10x lupp. Dessutom har en 20x lupp mindre synfält och kräver mer ljus. Fältbiologernas förlag säljer bra och billiga vetenskapliga namnet för bromsfamiljen I Sverige finns ungefär 45 olika arter finns någon typ av vattensamling. Deras tvåvingar (myggor och flugor). Det utan kan även utnyttja blommors nektar. luppar. är Tabanidae och utgörs av närmare 3500 bromsar fördelade på sex olika släkten. larver lever åtminstone delvis i vatten. En stereolupp är en apparat där man tittar in med båda ögonen och får arter i världen. Dessa släkten kan i sin tur delas upp i För att larverna ska hamna i vattnet lägger honan sina ägg på undersidan av blad en tredimensionell bild av det man vill undersöka. De förstorar oftast 20x Tillsammans med en rad andra flugfamiljer som till exempel rovflugor, snäpp- största och artrikaste gruppen kan vi kalla och strån som hänger ut över ytan. När tre större grupper utifrån utseendet. Den och 40x. I ett mikroskop tittar man med antingen ett eller två ögon, och får flugor och sävflugor bildar de en grupp fäbromsar (släktena Tabanus, Hybomitra äggen kläcks trillar larverna ner i vattnet en platt bild av ett tunt preparat som man har lagt i vatten mellan två som brukar kallas lägre flugor vilka anses lite mer primitiva än till exempel den gulbruna. Gemensamt för fäbromsarna sig på små, små vattendjur. och Atylotus) som är stora och svarta till och börjar sina liv som rovdjur. De livnär glasskivor. En lampa lyser på preparatet underifrån så att det blir genomskinligt. Mikroskop förstorar oftast 40x, 100x och 500x. Tillbehör man vanliga husflugan och dess släktingar. är att de har knubbiga och asymmetriska antenner. Regnbromsarna (släktet kryper larven upp i den fuktiga jorden i När tiden för förpuppning närmar sig behöver är objektglas, täckglas, pincett med fin spets, och skalpell. Både Typiskt för bromsarna är att de suger blod mikroskop och stereoluppar kostar några tusen kronor, så kolla med din från människor och andra däggdjur. Men Haematopota) är små, grå och avlånga strandkanten. Puppan ligger sedan i jorden tills det är dags att kläckas. Då rör Fältbiologklubb eller med någon skola om du kan låna. vad många kanske inte vet är att i likhet med långa smala antenner. Sista gruppen som brukar kallas blinningar (släktet den sig upp till markytan och den full- med stickmyggor och knott är det bara honorna som suger blod. Blodet används Chrysops) eller blindbromsar är gula och vuxna bromsen kryper ut ur skalet. Till Det finns ett antal föreningar för de som är intresserade av en viss organismgrupp: behöver äta ett mål blod inför varje ägg- vingarna. blek. Efter en stund torkar den och kan till att producera proteinrika ägg och de svarta till rent svart med svarta fält på en början är flugan alldeles mjuk och läggning. Hannarna är helt fredliga nektarätare. Detta gör att det nästan uteslu- Bromsar finns över hela Sverige men är en hona som kläckts ger hon sig ut på ge sig iväg på sin första flygtur. Om det Fåglar: Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), Kärlväxter: Svenska Botaniska Föreningen, tande är honorna vi människor kommer i det är lite olika arter i norr och söder. I jakt efter blod. När bromsen väl hittat ett Mossor: Mossornas Vänner, kontakt med. Fast som alltid i insekternas den senaste rödlistan (förteckningen över lämpligt offer och lyckats landa obemärkt Lavar: Svensk Lichenologisk Förening, värld finns massor av undantag från reg- hotade arter) är sju arter listade av vilka sticks ett hål på huden med den korta och Svampar: Svensk Mykologisk Förening, 10 Fältbiologen 4/2007 Insekter: Sveriges Entomologiska Förening, Fältbiologen 4/

7 sylvassa sugsnabeln. Med snabeln suger hon sen i sig ett mål blod. Den vanliga uppfattningen att bromsar biter loss ett stycke av huden är alltså felaktig. Om det istället är en hane som kläckts ur puppan ger den sig av för att äta nektar från blommor. Under varma soliga dagar dansar bromshanarna tillsammans. Flera hanar står då stilla i luften, ofta vid någon tydlig struktur i naturen så som en hög buske, stor sten eller något liknande. Parningen sker i anslutning till dessa danser. Resultatet blir att nya ägg läggs och en ny generations bromsar börjar sin utveckling, till glädje för vissa och till förtret för andra. Det finns flera fördelar med att studera bromsar jämfört med till exempel fåglar eller växter. För det första söker bromsarna (i alla fall honorna) själva upp oss människor till skillnad från de flesta andra djur som istället är skygga och undflyende. Om du är lite för morgontrött för tidiga fågelmorgnar eller inte finner någon tjusning i kalla, ruggiga dagar vid någon blåsig sträcklokal då är bromsskådning något för dig. Bromsarna flyger som mest mitt på dagen under de varmaste sommardagarna, så man kan lugnt ligga kvar i sängen och vänta tills solen verkligen börjar steka. Ett tredje bra skäl till att titta på bromsar är att den irritation man kan känna för dessa djur helt försvinner när man väl blivit intresserad och lärt sig lite. Istället för att känna ångest fylls man istället med nyfikenhet över vilken art det kan vara när man hör surret från en annalkande broms. Man behöver inga dyra prylar för att leta bromsar men en viss utrustning underlättar. Håven är det viktigaste redskapet. En bra bromshåv ska vara lätt och smidig. Bromsarna är mycket snabba i flykten och med en stor och klumpig håv kan det vara svårt att fånga dom. Man kan lätt göra sin egen håv av ett gammalt badmintonracket. Klipp bort strängarna, sy ihop en håvpåse av något nättyg (typ gamla gardiner, brukar finnas i tygaffärer). Håvpåsen ska vara så stor att du kan stänga håven genom att vrida den ett halvt varv (minst dubbelt så djup som racket är brett). Om man inte orkar sy en egen håv kan man köpa håvar, dessa är dock ofta dyra och inte lika bra som de man gör själv. Flera av arterna är lite knepiga att artbestämma och man behöver använda en lupp för att titta noggrant på små detaljer. För vissa arter inom släktet Hybomitra behövs ännu större förstoring för att säkert bestämma djuren och då behöver man en stereolupp. Dessa är väldigt dyra men brukar finns att låna på skolor om man frågar biologiläraren (som säkert kommer att bli imponerad om du säger att du ska använda den till att artbestämma bromsar). För att noggrannare kunna studera detaljerna är det ofta nödvändigt att avliva djuren. Detta görs bäst med ättiketer eller etanol (ättiketer är bättre eftersom etanolen gör att djuren ofta skrumpnar ihop). Ättiketer är tyvärr lite knepigt att få tag på. Mitt tips är att fråga kemi- eller biologiläraren på din skola. Om du inte lyckas där kan man vända sig till någon av de entomologiska lokalföreningar (insektsföreningar) som finns runt om i Sverige ( Ättiketern droppas, tillsammans med ett par droppar vatten, ner på en tuss bomull som lagts i botten på ett glasrör eller en liten glasburk med tätt lock. Burken eller röret används sedan till att avliva bromsarna i. De avlivade bromsarna kan sen med fördel monteras på nålar. Det finns speciella insektsnålar som säljs via de entomologiska föreningarna. När du nålat upp en broms är det viktigt att etikettera djuret, det vill säga sätta en liten papperslapp på nålen där det står var, när och hur det är fångat. Det är annars lätt att glömma bort sådana detaljer. Slutligen behöver du bestämningslitteratur. Tyvärr är utbudet av bromsböcker mycket litet jämfört med till exempel fågelböcker. En enkel bestämningsnyckel till Sveriges bromsar finns att ladda ner från Fältbiologernas hemsida men vill du ha ytterligare litteratur måste man beställa utländska böcker. Den överlägset bästa och allomfattande boken är Horse flies of Europe av Milan Chvála från Den kan beställas via Naturbokhandeln på Öland Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/

8 Inga utsläpp från Per Eric text: Erika Hagegård foto: Erik Abel Att försöka få honom att sluta cykla är antagligen ungefär lika svårt som att få Volvos vd att sluta köra bil. En cykel kan vara mycket mer än bara ett fordon, för Per Erik är trampandet en livsstil. Utanför tågstationen i Uppsala finns ett gigantiskt hav av cyklar. Känslan påminner om den man kan få på en IKEA-parkering en lagom mulen löningslördag, men cykelhavet är lite mer osymetrisk. Många av Uppsalas fattiga studenter drömmer om den dagen då de äntligen ska få tillräckligt med pengar för att skaffa sig en bil att glida runt i. Andra blir glada varje gång de ser cykelhavet och njuter av att få cykla. En ung man parkerar sin cykel bland alla de andra och kommer emot mig med rödrosiga kinder. Det är Per Eric Rosén som varit aktiv i miljörörelsen i många år. Han ser inte bara ser cyklandet som ett enkelt och billigt sätt att ta sig fram utan som en livsstil och en nödvändig utgångspunkt för modern stadsplanering. Per Eric brinner för miljön och dessutom gillar han att uppfinna saker. I cykelverkstan får han utlopp för både och! Ett av hans tidigaste cykelminnen var när han var år och fick åka ensam på cykelutflykt med sina 3 småsyskon för första gången. De cyklade en halvmil och sen köpte de glass. Idag kämpar han för att trafiken ska vara så pass säker att även barn i den åldern kan få uppleva friheten det innebär att få upptäcka sin stad på egen hand. Efter glassutflykten så har Per Eric sakta men säkert tänjt på gränserna för hur långt man kan ta sig på cykel. Först gjorde jag väl lite längre utflykter runtom i Uppland, sen kom jag på att det gick bra att cykla till andra delar av Sverige och de senaste åren har jag cyklat utomlands på semester några gånger. I samband med EU-toppmötet i Göteborg cyklade vi dit för att demonstrera och sen vidare ner till Tyskland och tillbaka. Per Eric har inte nöjt sig med att hålla sitt cyklande för sig själv, han försöker hela tiden att uppmuntra andra att välja cykeln. Han har bland annat drivit en cykeluthyrning och fått hjälp av turistbyrån med marknadsföringen. Det har varit så populärt att det blivit svårt att hinna med, så nu hoppas han att turistbyrån vill fortsätta att driva det själva. För att få idéer till sina cykeluppfinningar funderar Per Eric över vad han själv skulle behöva när han är ute och cyklar. Sen kan man läsa mycket på nätet om vad andra gör och uppfinner och bli inspirerad av dem. Ett bra ställe för uppfinnare är liggcykelklubben, HPV Sverige ( Där diskuteras allt från sparkstöttingar till cykeltaxi och pedaldrivna kajaker. Jag blir lite nyfiken på Per Erics egna uppfinningar, och frågar vilken han är mest nöjd med. Det är nog min design på cykelkärra, jag tillverkar sådana också. Med hjälp av dem har jag och mina kompisar kunnat köra både tunga packningar, extra passagerare och tre fyra flyttlass. När Fältbiologerna anordnade en Stadsbyggnadskurs förra året så satte Per Eric ett nytt rekord. Med hjälp av en tandemcykel och en stor kärra så tog sig 6 personer från kursgården och in till stan för att gå på kulturnatten. Per Eric är även medlem i Uppsala Cykelförening, och de anordnar olika aktiviteter och jobbar politiskt för att främja cyklandet i samhället. Han upprörs över att man så sällan ser cykeln som ett fordon på samma sätt som de flesta gör med bilen. Cykeln tas inte riktigt på allvar. Bilen däremot ses som självklar, och man planerar hela stan utifrån den. Sen slänger man på lite cykelvägar och sånt efteråt. I Per Erics drömvärld så ser man bilen mer pragmatiskt som en traktor, eller som en permobil - något man använder bara för att man behöver det, inte för att det ger status eller för att alla andra gör det. Bil är bra på landsbygden och som specialtransportmedel, men som masstransportmedel i stan är den ineffektiv. Det finns många sätt att främja cyklandet. Idag får man kr från staten om man skaffar en miljöbil. Det borde man väl rimligtvis kunna få även om man skaffade en cykel!? I Holland och Tyskland har man lyckats bra med bilfria innerstäder. På bostadsgatorna gäller cykelhastighet även för bilar. Det finns en stark cykelkultur där från början, och eftersom så många väljer cykel blir trafiken i sig också trevligare och säkrare. Hursomhelst ska de vägar man använder som cyklist vara lika gena, välskyltade och välunderhållna som bilisternas vägar. Idag görs cirka tio procent av alla resor på cykel, men cykeltrafiken får trots det bara en procent av väganslagen. Och om vi tar nollvisionen (vägverkets mål att ingen ska dödas eller skadas för livet i trafiken) på allvar, borde hastighetsbegränsningen vara 30 km/h på alla vägar där motorfordon ska dela utrymme med övriga trafikanter. Per Eric är övertygad om att företagen har en hel del att vinna på att uppmuntra sina anställda att cykla (till exempel med tjänstecykel, inomhusparkering för cyklar och duschar på jobbet). Vissa har redan gjort det, men många låter sina anställda cykla inomhus på en träningscykel som friskvård, samtidigt som det inte räknas om de cyklar till jobbet. Kanske är de rädda för att det ska bli fler olyckor, men om man breddar perspektiven lite så är det ju faktiskt farligare att inte cykla än att cykla. Man måste vara finkänslig när man pratar om bilåkning påpekar Per Eric, eftersom det handlar om folks livsstil och det är känsligt för många. Alla behöver något att vara stolt över, men det behöver kanske inte nödvändigtvis vara en bil. Väldigt många håller med om att det är bra att cykla och att de i princip håller med Per Eric, men deras egen situation är lite annorlunda och inte riktigt applicerbar. Även om du redan cyklar mycket och anser dig vara en antibilist så finns det alltid anledning att reflektera över ditt eget och din närmaste omgivnings bilanvändande. Finns det tillfällen när du tycker att det är berättigat att ta bilen, om bara syftet är gott (tillexempel inventering eller fågelskådning)? Eller handlar det om att du har skapat dig en föreställning om att just den situationen är lite annorlunda och inte riktigt applicerbar jämfört med vad du egentligen tycker? De flesta som prövar att utöka sitt cyklande gillar det. Ett tips är att ordna en kväll med fältbiologklubben eller ett gäng kompisar och fundera kring hur ni vill att er stad ska se ut, och hur man ska få den hållbar, människovänlig och säker att röra sig i. Ta gärna hjälp av Fältbiologernas Samhällsbyggnadsnätverk eller någon av cykelorganisationerna. Skriv till Gatu- och trafiknämnden i din kommun och kräv farthinder, 30-zoner och väl underhållna cykelfiler. Skriv en debattartikel om en bilfri innerstad, eller vad ni tycker känns viktigt för att få en hållbar stadsmiljö. Det går också att göra en mängd olika aktioner på samma tema, även här har Per Eric en hel del erfarenhet. Den roligaste frågan Per Eric fått var när han och hans kompisar planerade en cykelaktion och bad att få mäta upp grannens stadsjeep för att kunna bygga en kopia i kartong och sätta på cykeln. De ville visa hur orimligt stor plats den tar. Grannen kom ut och tittade när bygget var färdigt och sa: OJ är den verkligen SÅ himla stor!? Vill man, precis som Per Eric, satsa lite extra på sitt cyklande så finns det naturligtvis oändliga möjligheter. Han äger en vanlig inomskärscykel som han använder när han ska göra kortare resor 14 Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/

9 i stan. Utöver denna har han två tandemcyklar, en för långfärder och en för kortare turer. Den för långa turer är en specialkonstruerad liggcykel där man kan ligga bekvämt tillbakalutad och cykla när man ska långt. Sen har han två enpersonsliggisar också som han mest använder när han cyklar ensam. En av dom är stabil och praktisk för långfärd, den andra är lite mer av en racer-liggis. Per Erics senaste inköp är en ihopfällbar cykel som blir så liten att den får plats i en väska på mindre än en minut. Den är bra om man vill ta cykeln med på tåget, eftersom SJ:s regler är så fåniga. I de flesta andra länder är det mycket lättare att få ta med sin cykel på tåget. Ihopfällbara cyklar i stil med Per Erics kan man exempelvis köpa i affären Gamla stans cykel i Stockholm. Som vanlig vardagscyklist är det inspirerande att prata med någon som hela tiden ser en massa mervärden med att cykla. Han berättar till exempel om när han var på väg hem från Stockholm i somras på sin liggcykel, en sträcka på ungefär 7 mil. Det var en varm augustinatt och alldeles stilla. Tänk att bara få ligga där och lyssna på dynamon som surrade så hemtrevligt. Man kunde luta sig tillbaka och ta en banan, en slurk ur vattenflaskan då och då, annars var det bara att trampa på och existera. Riktigt meditativt! Per Eric påstår sig inte vara särskilt sportig, men trots det har han avverkat sträckan Stockholm- Uppsala på ungefär 3 timmar. Idag när jag vet vägen, tillägger han. Det är irriterande att om man kör bil så finns det stora raka vägar med skyltar överallt, men med cykel kan det vara svårt att hitta fram. Säga vad man vill om cyklingen som sport, men genom att cykla vart man än ska så håller man sig i alla fall skapligt vältränad. Och Per Eric har faktiskt deltagit i en tävling. Den gick ut på att cykla non stop från Stockholm till Göteborg på max 29 timmar, och det gick!... Cykeltips Att tänka på när du cyklar: Anpassa din utrustning efter vad du har för behov och hur du reser. Ta hjälp av en bra cykelhandlare. Det är oftast bättre att köpa en begagnad cykel av en seriös cykelhandlare än att köpa en billig ny cykel på t.ex. biltema. För att skona knän och leder ska man helst trampa snabbt mot lågt motstånd, varv i minuten är bra att eftersträva. Undvik att trampa med mindre än 60 varv i minuten, d v s ett helt pedalvarv per sekund. Lyse och hjälm ÄR viktigt. Hur duktig du än är på att cykla. Skippa tjocka stickade mössor under hjälmen. En hjälm ger inget skydd om den inte sitter fast på huvudet. Ta för vana att alltid ha en poncho eller ett lätt regnställ med dig. Över huvud taget är kläderna viktiga när man cyklar! Inte för varmt, inte för kallt och det ska gå lätt att röra sig. Montera dubbade vinterdäck på cykeln när det börjar bli snö och is. På cykelsemester: Att åka på cykelutflykt kräver ingen speciell cykel. Vilken trafiksäker cykel som helst med välpumpade däck duger. Lätta och flerväxlade cyklar underlättar. Ta med: en liten cykelpump, ett enkelt punkapaket, nycklar för att kränga av däcket, en reservslang och lite skruvar och låsmuttrar i rätt storlek. Under en längre cykeltur ökar risken för att skruvar och muttrar skakar loss. syn till den som inte vill eller kan cykla så långt varje dag. Packningen ska man helst ha i cykelväskor som placeras lågt på bakpakethållaren. Har man mycket packning bak så blir cykeln baktung och styrningen påverkas negativt. Skaffa en frampakethållare som monteras på framgaffeln, en så kallad low rider. På frampakethållaren placeras två lika stora väskor som med innehåll bör vara lika tunga så inte styrningen påverkas i onödan. För den som tycker att bad och cykling är en bra kombination är september en mycket trevlig semestermånad för cyklister nere på kontinenten. Då är vattnet fortfarande varmt, den värsta värmeböljan har dragit förbi och trängseln på vägar och plager har minskat. Att sköta om sin cykel: Det viktigaste är att man håller däcken ordentligt pumpade. Hur högt tryck däcket tål finns angivet på däckssidan. Med välpumpade däck rullar cykeln lättare och risken för punkteringar minskar. Näst viktigast är att ta hand om kedjan. Om den inte är välsmord så blir cykeln onödigt tungtrampad och det sliter på navet. Oljan ska in mellan kedjans plattor och nitar. Olja på kedjans ytterytor är inte till någon nytta, där drar oljan bara smuts till kedjan. Beroende på hur mycket man cyklar och hur man förvarar cykeln så behöver kedjan bytas vart eller vartannat år. En roströd kedja är förstörd och ska bytas, oftast är det lika bra att även byta det bakre kedjedrevet (som kedjan glider runt på). småningom kommer hjulet att bli vint. Cykelhandlarna har utrustning för att kolla så att hjulet inte drar skevt om du själv tycker det är svårt. Bromsar behöver justeras. Den vanligaste typen av broms är fälgbromsar där det sitter små plattor (bromsgummin) som trycks mot fälgen när du bromsar. Dom slits, och om allt gummi slits bort så skrapar metall mot metall. Då repas själva fälgen, och bromsförmågan brukar inte vara så bra längre Till att börja med kan det räcka med att man sträcker bromsvajern genom att vrida på ett reglage som sitter på bromshandtaget. Men när bromsgummit är utslitet måste det bytas. Det är inte så svårt. Lossa bromsgummit och ta med det till en cykelhandlare, köp likadana och sätt fast dem på samma sätt. Utanpåliggande växlar behöver också justeras ibland. I regel räcker det med att sträcka vajern. Det kan man göra själv genom att skruva på ett litet reglage som sitter vid växeldosan på styret. Det är bara att prova sig fram. Justera, kolla funktionen och gör ny justering tills växeln fungerar bra. Fakta från Per-Eric Rosén och från Bo Dellenstens Cykelguiden ( Tänk på att man inte cyklar lika fort med tung packning som när man cyklar utan bagage. Dessutom går det åt en hel del tid till att proviantera, leta logi och matställen. Om man är flera som cyklar tillsammans så är det viktigt att ta hän- Ibland går ekrar av. Så snart en eker gått av ska man montera en ny. När en eker gått av så går snart flera och så 16 Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/

10 det kolsvarta elbolaget text: Jennie Wadman och John Green Bara namnet Vattenfall antyder en duktion. Trots ett stort motstånd från Schwarze Pumpe i östra Tyskland beräknas kosta kring 600 miljoner SEK enligt Som svensk medborgare är Du delägare i ett företag med miljöprofil som företaget också lokalbefolkning och miljöorganisationer skyltar mycket med. Men när fossila bränslen står för 45 procent av den och bryta kolen, men inte utan att poli- När Vattenfall ifjol satte i gång bygget så valde Vattenfall att expropriera marken bolaget själv (Vattenfall 2006, s.4) brunkolbrytning, kolkraftverk, kärnkraft som havererar och en bolagsledning som utpekats som inkompetent och full av fiffel. producerade elen (Vattenfall 2006, s.8) sen var tvungen att med våld föra bort de av sitt koldioxidfria kraftverk var förbundskanslern Angela Merkel på plats och enorma satsningar görs på att bygga människor som ockuperat området i protest mot att det skulle förstöras. och tog det första spadtaget. Ett halvår se- Dessutom utspelar sig det hela inte ens i det här landet. Det nya kolkraftverk så kan verksamheten statsägda bolaget Vattenfall har blivit något av en skam för kallas för allt annat än klimatvänlig. I nare utnämnde hon Vattenfalls koncernchef Lars G -Josefsson till en av sina två Sverige i Tyskland. Tyskland är elproduktionen till 87% procent inriktad på användandet av fossila finns det inget värre fossilt bränsle än rådgivare i klimatfrågor. När det gäller koldioxidutsläpp bränslen (Vattenfall 2006, s.122). För att kunna fortgå med kolkraften så måste ny brunkol brytas kontinuerligt. Brytningen kostar varje år flera byars nedläggning. Omkring 80 byar har vid det här laget försvunnit på grund av Vattenfalls brunkol utsläppen är nästan tre gånger högre än för t.ex. naturgas. Vattenfall har de senaste åren försökt hantera detta faktum med att starta ett projekt där man satsar på att bygga kolkraft som enligt bolaget självt inte kommer att släppa ut Sedan december 2006 har jag förmånen att få vara den tyska förbundskanslern Angela Merkels rådgivare i klimatfrågor. Lars G Josefsson (Vattenfall 2006, s.8) brunkolsbrytning. På det här sättet så försvinner någon koldioxid. Något som än så länge Det konsekventa användandet värdefulla natur- och kulturland- skap i bland annat Brandenburgregionen. Senast var det Natura 2000-reservat och byn Horno kring Lacomasjöarna som fick betala priset för tysk kolkraftspro- inte blivit vetenskapligt rumsrent då effektiviteten i att kyla ner koldioxiden från förbränningen, avskilja och göra den flytande ifrågasatts. Kostnaderna är ofantliga och bara den första testanläggningen i av fossila bränslen och brunkolsbrytning tillsammans med ett innehav i tysk kärnkraft och en kärnkraftsolycka i juni i år har gett företaget så dåligt rykte att kunder lämnat Vattenfall under Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/

11 Vattenfall har reagerat mot trenden genom att bedriva en kampanj av oanade mått, speciellt i städer som Hamburg och Berlin. Hela bussar är draperade med bolagets reklam på utsidan, flygblad delas dagligen ut i tunnelbanan och nyligen har Vattenfall skaffat sig ett tillstånd för att bedriva verksamhet kring klimatfrågor på 30 skolor i Hamburg där företagets egna verksamhet med brunkol aldrig diskuteras. För att ett företag ska få gå ut i skolor krävs ett speciellt tillstånd, något som Vattenfall lyckats få. Det är alltså inte alla som har något emot att företaget bedriver en så stor verksamhet med kolkraft i landet. Tvärtom så har många politiker en mycket god relation till företaget, något som gör det ännu svårare för det motstånd som finns att få igenom en förändring. Dubbelspelet från svenska staten kan inte bli mycket tydligare: Samtidigt som regeringen säger sig driva en klimatvänlig politik så satsar statens företag stort på kolkraft utomlands vilket inbringade en vinst på 13 miljarder 2006 (Vattenfall 2006, s.118). Vattenfall har själv som uttalad policy att ständigt fortsätta att växa som företag och att det ska sätta lönsamheten i första rummet. En ansvarslöshet som alla svenska medborgare är en del av och ser ut att förbli ett bra tag framöver.... Tschüß Vattenfall en blöt avskedskyss i Hamburg text: Jennie Wadman Tschüß Vattenfall Hamburg steigt um! (Där tschüß kan skrivas tschüss och uttalas ungefär som kyss) betyder Hej då Vattenfall Hamburg förändras och är namnet på kampanjen som ska driva Vattenfall på flykten från tyska Hamburg. Anti-Vattenfall aktioner Några som har tagit kampen mot Vattenfall i Tyskland, men också fört den till Sverige, är tyska miljöaktivisterna i Robin Wood. Första gången de dök upp i Sverige (vilket man kunde läsa om i Fältbiologen nr ) var den tjugosjunde april förra året då Vattenfall hade årsstämma i Stockholm. Från taket på Berns Salonger i Stockholm, mittemot byggnanden där årsstämman pågick, hängde de ut en banderoll med texten: Smutsig energi har ett namn: VATTENFALL För ren el utan kol- och atomenergi. Sedan 2003 har Robin Woods aktivister genom lobbying och aktioner stridit mot Vattenfalls brunkolsbrytning runt sjön text: Lars Axelsson Lacoma. De tre bilderna längst till vänster är från en trädockupation (den nedersta) den 17 september i år och (de två översta) från en protestmanifestation vid riksdagen i Stockholm dagen efter, samma dag finansministern gick sin budgetpromenad. Vattenfall hade fått tillstånd att kalhugga ett större område krig Lacomasjön för att bryta brunkol, vilket aktivisterna stoppade tills polisen förde bort dem. Läs mer på Om du är bra på tyska finns det en större hemsida på Incidenterna på de tyska kärnkraftverken Krümmel och Brünsbuttel i Juni i år startade en våg av förlorat förtroende och misstro hos tyskarna i Hamburg säger Jörn Alexander, en av initiativtagarna till kampanjen Tschüß Vattenfall. En regnig decembereftermiddag träffas vi på kampanjens kontor i centrala Hamburg. Enligt den expertrapport som Vattenfall låtit göra, rådde det brist i Vattenfalls öppenhet i samband med branden i Krümmel och de säkerhetsbrister man funnit i Brünsbuttel, tillägger han. Dessutom anser rapporten att Vattenfall Europas ledning har hanterat den informationen de fick både klantigt och nonchalant. Inte bara i toppen utan även på lokal nivå. Något som lett till att både den tyske VD:n och kärnkraftschefen har fått avgå. För sju år sedan var skidåkning en vanlig fritidssysselsätning i min umgängeskrets, suckar han och vänder blicken mot regnet som trummar mot fönstret som vetter ut mot gatan. Nu har jag inte sett snö på flera år här i norra Tyskland. Jag frågar Jörn hur kampanjen startades. Kärnkraftskandalen var i juni, vi startade vår kampanj i augusti för att spä på Vattenfalls dåliga rykte samt hålla informationen levande så att den inte drunknar i Vattenfalls reklam. Vi vill göra människor medvetna om vilken energi de använder, varifrån den kommer och hur den påverkar miljön. Men det är inte enbart de två kärnkraftsincidenterna som är motivationen för vår kampanj, berättar Jörn. Den verkliga anledningen för kampanjen är 20 Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/

12 att motarbeta Vattenfalls konsekvent miljöfarliga beteende och aggressiva attityd som media och allmänheten reagerat på. Men detta innefattar såklart kärnkraften och framförallt deras attityd till användningen av fossila bränslen genom bygget av det nya kolkraftverket utanför Hamburg. Kampanjen har uträttat stora ting på kort tid. Under tre månader har de skapat ett mediabrus omkring sig. De har byggt om en affärslokal till ett informationscenter, tryckt upp flygblad och klistermärken samt skapat en professionell hemsida. I gruppen bakom kampanjen finns ungefär tio personer. En del kända och en del okända för varandra sedan innan. Den största andelen kommer från anti kärnkraftsrörelsen, de andra från Attac och Robin Wood. Vattenfall var inte sena på att reagera mot kärnkraftsskandalen och har heller inte varit sena på att bemöta Tschüß Vattenfall kampanjen. Bolaget bedriver just nu en stor annonskampanj över hela Tyskland, med tyngdpunkt på Hamburg där kampanjen har sitt säte. Allt för att rädda sitt dåliga rykte. Jag frågar Jörn hur Vattenfall har agerat de senaste månaderna. Under hela september hade Vattenfall en annons över ett helt uppslag i Hamburgs grönaste tidning med budskapet: Vi har gjort ett misstag, därför vill vi ha en dialog med er, svarar han. Denna dialog startade med lyssning. Det vill säga; I annonsen fanns ett telefonnummer samt en mailadress på vilka man kunde kontakta bolaget för att ställa frågor. Det hela är som ett stort skämt, fortsätter Jörn. Tidningen är känd och uppskattad i Hamburg för att ha sin gröna profil. Vattenfall skulle aldrig ha vänt sig till denna tidning för att göra annonser om det inte stod riktigt illa till. Mercedes Benz tillexempel skulle aldrig någonsin göra reklam där. Men Vattenfall gör just nu allt för att rädda sitt dåliga rykte och lägger därför ut hutlösa summor på reklam och annonskampanjer överallt. Varje dag delas flygblad ut om Vattenfall på tunnelbanestationerna. Informationen på dessa berättar att bolaget är bra och att de arbetar för att skydda miljön. Ett stort antal av de bussar som rullar genom Hamburg är målade i gult och blått med texten: Vattenfall - energi för Hamburg. Dessutom har bolaget startat en så kallad klimatakademi på Hamburgs trettio högstadieskolor. Enligt Vattenfall är budskapet att få skolorna att minska ner på sin energianvändning. Det är bra att skolorna minskar sin energianvändning, menar Jörn. Däremot bör de byta elleverantör. Vattenfall är i dagsläget nämligen inget att tala om då det gäller att leverera grön el. Just nu söker vi mer pengar för att kunna bemöta denna skolkampanj med information om att Vattenfall inte har något som helst att göra med en förbättring av klimatet. Vi har redan nu väldigt bra kontakt med skolorna runt om i Hamburg. En liten anekdot i det hela är att de också började sin kampanj på skolan Heilwig, den skola där vi har som starkast support, säger han leendes. Om det är ett lustigt sammanträffande eller inte går bara att spekulera i, men en sak är säker och det är att Vattenfall vet vilka fienderna är. Jörn berättar att kampanjen Tschüß Vattenfall, som de flesta andra kampanjer startade med större drömmar. Men att han ändå tycker att de lyckats mycket bra. När jag frågar honom vad han är mest nöjd med i kampanjen svarar han direkt: Klistermärkena. Det kommer människor in till vårat kontor varje dag och vill ha dem. Vi tryckte upp pratbubblor i början av september och nu, tre månader senare har vi lite mindre än 100 stycken kvar. Överallt i Hamburg syns deras klistermärken. En blå/rosa eller vit pratbubbla med texten: Tschüß Vattenfall! De är spridna i alltifrån innerstans lyxkvarter till villakvarteren och förorterna. De finns på tunnelbanevagnarna, människors väskor och på var och varannan lyktstolpe. Kampanjen är lyckad. De tycks ha en stor del av allmänhetens stöd. Deras nya satsning är små boxar som planeras att placeras ut på affärer runt om i Hamburg. Varje box är utrustad med en skylten Grön el här! Och nedanför ett fack där det finns information om förnyelsebar el, Tschüß Vattenfall samt kontrakt för att byta elleverantör. Kontrakten är ett nytt koncept, säger Jörn. Hittills har vi inte fått några pengar från de fyra elbolagen som säljer förnyel- sebar el. Vi gör på sätt och vis en gratis reklamkampanj åt dem. Men när de kommer till pengar blir alla alltid förändrade. Nu har vi i alla fall ordnat så att vi får 25 för varje kontrakt som säljs ur våra boxar eller i vår affär. Det känns bra. Kampanjen mot Vattenfall och för ett byte mot förnyelsebar el kommer att pågå fram till februari. Vi får se hur långt pengarna räcker, säger Jörn. Kampanjen finansieras av bidrag från privatpersoner och stiftelser. Den närmsta veckan kommer jag ha fullt upp med att cykla runt till olika affärer och dela ut informationsboxar. Om jag lyckas hålla dem torra från regnet vill säga, avslutar han med ett hjärtligt skratt. Sedan Juni i år har Vattenfall tappat kunder i Tyskland samtidigt som man kan se en drastisk ökning av kunderna hos de fyra gröna elbolagen. Att det beror på fler faktorer än Tschüß Vattenfall, är självklart, men man kan inte säga annat än att kampanjen gjort verkan.... Jörn Alexander och Hanna Poddig på 22 Fältbiologen 4/2007 Tschüß Vattenfalls kontor i Hamburg. Foto: John Green Fältbiologen 4/

13 kultur Tyst hav Jakten på den sista matfisken Isabella Lövin Ordfronts förlag När jag satt på spårvagnen och läste första kapitlet i Tyst hav blev jag så arg att jag var nära att ställa mig upp och upplysa alla runtomkring om att inflödet av glasål till Sverige från Sargassohavet minskat med 99 % på drygt 20 år. Kan ni finna någon som helst logik i att när Sverige i maj förbjöd ålfiske är det ett förbud som gäller alla utom yrkesfiskarna och vet ni om att vi håller på att utrota en art som fortfarande simmar till Sargassohavet för att leka, eftersom den en gång hade sin lekplats där när kontinenterna fortfarande satt ihop för 200 miljoner år sen!? Sen jag började läsa den här boken har varenda människa jag kommit att prata med fått ta del av min frustration över den totalt vansinniga fiskepolitiken. I en utredning som hösten 2007 utförs på uppdrag av EU-kommissionen kommer man fram till att EU är sämst i världen både vad det gäller att förvalta sina fiskbestånd och på lönsamhet i fiskenäringen. Det hänger förstås ihop. Ingen tjänar på att fisken försvinner, och ändå fortsätter politikerna att ta beslut som leder till att den gör det. För att hålla uppe ålfisket i Östersjön släpper man ut ålyngel som fiskats upp utanför England. Fast nu har man kommit att tänka på att ålynglen, som körs hit med lastbil istället för att simma själva, kanske inte kommer att hitta tillbaka till Sargassohavet när det är dags att vandra tillbaka dit för att leka. Ungefär så smarta är alla de politiska besluten kring fisket. Isabella Lövin är varken biolog eller forskare. Hon är en kulturjournalist som började gräva i fiskfrågan för att få ett svar på det obegripliga i att utfiskningen av haven kring Sverige pågår trots att det finns obestridliga fakta på att det händer. Hon är också frustrerad över sakernas tillstånd och det märks. Att det efter ett tag nästan blir tjatigt beror helt enkelt på att så mycket är så väldigt dumt och halvvägs in i boken kommer jag på mig själv med att jag börjat fnysa och skratta torrt åt vansinnigheterna, precis på det sätt som Lövin beskriver att alla havsforskare hon intervjuat gör när hon ställer frågor som varför politikerna konsekvent sätter kvoter för fisket som är mycket högre än forskarnas rekommendationer. Den kanske största insikten av Isabella Lövins bok Tyst hav är att det inte är yrkesfiskarnas fel att de kommersiella fiskbestånden i världshaven minskat med mellan 70 och 90 % sen industrifisket började på 1950-talet. Skulden till att torsken tar slut, liksom ålen, koljan, vitlingen, tånglaken och en mängd andra arter ligger nästan uteslutande hos politikerna som styr fiskenäringen till att överexploatera den fisk de själva är beroende av. Boken är inte heller bara en rapport i mängden över sakernas tillstånd utan Lövin går vidare och letar efter orsakerna till att fiskepolitiken är så i grunden fel ute. Hon presenterar också konkreta och fullt genomförbara lösningarna som ligger på en högre nivå än att handla om att det är allas ansvar att sluta köpa torsk (vilket ändå inte har någon betydelse eftersom EU ger garanterad betalning för uppfiskade kvoter även om de slängs på tippen). Utfiskningen är inget omöjligt problem att åtgärda. Vi har alla fakta som behövs. Det står inga stora pengar på spel och resultaten är snabba. Till exempel räknar man med att torskbeståndet i Östersjön skulle återhämta sig till en stabil nivå om man lät bli att fiska i två år. Så varför gör man inte det? Om du inte vill känna att du måste upplysa alla på spårvagnen om den vansinniga fiskeripolitiken som förs i Sverige och i EU och att du framför allt måste kliva in på fiskeriverket och ställa samtliga ansvariga till svars för detta, då ska du inte läsa den här boken.... läst av Lisa Behrenfeldt Bli havens förkämpe! HAVET.NU heter en fräsch internet-site som startades upp i april 2007 och som innehåller allt man kan önska sig om svenska vatten. Här finns senaste nytt lika väl som vetenskapliga rapporter och grundläggande information om livet och ekologin i havet. Sidan är en gemensam satsning från Sveriges tre marina forskningscentrum vid lärosäten i Umeå, Stockholm och Göteborg. Man får väl anta att detta är en grund för ordentliga ekonomiska resurser och avsatt arbetstid, som förutom god kunskap gjort sidan så heltäckande och proffsig som den är. Bland annat finns här en fin Fältbiologernas förlag din sporkapsel under mikroskopet 24 Fältbiologen 4/2007 Priserna är medlemspriser (icke-medlemspris står inom parentes). Alla priser inkluderar porto och expeditionsvgift. Beställningen skickas med B-post inom två Fältbiologen veckor. Önskas 4/ Ur sortimentet: Ekologiskt linne 120 (120) Handboken för unga miljöhjältar 49 (95) Lavarna och luftmiljön 69 (139) Luftföroreningar & försurning 59 (85) Mata vinterfåglar 59 (115) Mossflora 79 (159) Norrlands bållevermossor 19 (49) Svenska skogsbiotoper 29 (55) Svenska sniglar 29 (56) Sveriges smådäggdjur 79 (139) Vårtecken 59 (89) sökmotor i vilken man kan hitta otaliga artiklar, hänvisningar, avhandlingar och rapporter från bland annat naturvårdsverket, länsstyrelser och universitet. Ju mer man letar sig runt bland flikar och hänvisningar ju mer imponerad blir man av sidan men också av hur mycket arbete och människor som faktiskt kan kopplas ihop med våra hav. Sidan ger inte bara information utan även en god portion inspiration! För att kanalisera inspirationen kan man sedan leta igenom länksamlingarna till svenska utbildningar, organisationer och arbetsgivare med inriktning på havsfrågor, och kasta sig ut i verkligheten! Det bästa med havet.nu är att den är lätttillgänglig utan att för den skull väljer bort svåra ämnen eller diskussioner. Den första informationen presenteras alltid på ett lättöverskådligt sätt och sedan är det bara att klicka sig vidare djupare och djupare i ämnet. Att de marina forskningscentren haft i uppdrag att förbättra kommunikation och informationsspridning mellan forskare, Nu finns den nya Bromsnyckeln att ladda ner gratis på faltbiologerna.se! leverans med A-post, uppge det vid beställning. Beställ via telefon: mail: forlag@faltbiologerna.se eller online: studenter och allmänheten har förmodligen lett till den populärvetenskapliga stilen på sidan. För dig som gärna får information utan datorer finns det mer fältvänlig magasin HavsUtsikt som är hemsidans tryckta motsvarighet. Tidningen produceras av de marina centren och är något så ovanligt som en populärvetenskaplig gratistidning, med schysst innehåll! Tidningen kommer ut tre gånger per år och det enda du behöver göra är att anmäla prenumeration på havet.nu.... läst och surfat av Aron Hejdström

14 minifältis text: Benny Välitalo bild: Anna Lönneborg Vinterstjärnor Stjärnskådning Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma så nu är det tid att ta på sig sina varmaste kläder, koka en termos varm choklad och ge sig ut i natten. Stjärnor, planeter, galaxer, norrsken, stjärnfall och mycket finns att se för den som hittar. Från Sverige kan vi se ungefär 60 stjärnbilder och 3000 stjärnor, hur många hittar du? Stjärnbilderna Stjärnorna är inte jämnt utspridda över himlen utan tycks bilda mönster som kallas för stjärnbilder. Människor har alltid sett mot stjärnorna och undrat varför de formar bilder. Idag vet vi att stjärnor är solar som ligger långt bort i världsrymden men förr i tiden hittade man på många fantasifulla historier om de olika stjärnbilderna. De mest kända historierna berättades i det gamla Grekland för över 2000 år sedan och det är de som gett namn åt dagens stjärnbilder. Här får du förslag på några du kan gå ut och titta efter klockan tio på kvällen en januarinatt. (Om du tycker att det är för sent kan du vänta till februari då du kan gå ut redan klockan åtta eftersom stjärnhimlen rör sig både under året och under natten.) Stjärnbilden Orion är mest känd för sitt bälte med tre stjärnor som även kal las för de tre vise männen. Det är en stor 26 Fältbiologen 4/2007 Förberedelser Det finns två viktiga saker att tänka på när man ska ut och stjärnskåda. Man måste hitta en mörk plats så man kan se stjärnorna, och man måste klä sig jättevarmt så man slipper frysa. I stora städer har vi fullt med ljusföroreningar från all belysning men även i eller precis i utkanten av städerna kan man hitta ganska mörka platser till exempel i skogsdungar. Har man aldrig sett på stjärnbilderna förut kan det i och för sig faktiskt vara bra om det inte är för mörkt, för då ser man färre stjärnor och det blir lättare att hitta på stjärnkartan. När du kommit ut till den mörka platsen kommer det också att ta minuter innan dina ögon hunnit vänja sig vid mörkret. Minsta lilla ljus kan förstöra mörkerseendet för en stund så det är bäst att inte använda ficklampor i onödan. Dessutom kan det vara bra att ha med sig en stjärnkarta, sådana brukar finnas i böcker man kan låna på biblioteket, men det är inte ett måste om man bara vill njuta av stjärnhimlen. och vacker stjärnbild som du finner rakt i söder. Om Orion berättas det att han var en mäktig jägare som skröt med att han skulle jaga upp och döda alla levande djur. För att stoppa honom tvingades jordens gudinna Gaia skicka ut sin tjänare, den giftiga Skorpionen, som dödade Orion. En gudinna som älskat Orion sörjde honom och lyfte upp sin älskade på stjärnhimlen där han kretsar idag. Dessutom finns flera andra stjärnbilder från sagan om Orion i närheten av hans stjärnbild. Till vänster finns hans Jakthundar med den starka stjärnan Sirius som brukar blinka kraftigt i regnbågens alla färger. Under honom finns Haren och till höger ligger Tjuren, två djur som Orion jagade. På andra sidan stjärnhimlen finns även Skorpionen som lyftes upp för att hålla koll på Orion. Om du tittar österut och sedan rakt upp i himlen får du syn på Karlavagnen, eller Stora Björn som den egentligen heter, fast det är mycket lättare att se en vagn än en björn där. Till exempel ska vagnens tyglar föreställa björnens svans men björnar har väl inte så långa svansar? Det här förklarade grekerna med att guden Zeus som lyfte upp Stora Björnen på himlen lyfte den i svansen och eftersom björnar är stora tunga djur så töjdes svansen ut och blev jättelång. En liten bit norr om Stora Björn finns också stjärnbilden Lilla Björn där Polstjärnan ligger, en stjärna som alltid ligger i norr. Den får du leta efter själv. Boktips: Vår stjärnhimmel av Eirik Newth, Hjältar och Monster på Himlavalvet av Maj Samzelius Fältbiologen 4/

15 Örnar på uppgång 2007 blev ett bra år för de svenska kungsörnarna. Bland annat bra väder och gott om mat har gynnat de majestätiska fåglarna som slagit häckningsrekord i Norrbotten. Det är en fantastisk känsla att se en kungsörn, berättar Johan Ekenstedt med en fascination i rösten som inte riktigt går att förmedla i textform. Johan är en av kungsörnsinventerarna i Norrbotten och över telefon försöker han beskriva för mig hur örnens fjäderdräkt är färgad i en mosaik av grått och brunt och hur otroligt vackert det är att se örnar flyga en solig vårvinterdag har varit ett riktigt toppår för örnarna i Sverige. Gynnsamma väderförhållanden och god tillgång på skogsfågel och hare tycks vara det som efter några dåliga år åter har gett kungsörnarna luft under vingarna. I Norrbotten har vi haft ett rekordantal konstaterade par, lyckade häckningar, antal ungar och ringmärkta fåglar, berättar Johan. 249 av de 312 kända reviren har besökts och man har kunnat notera att de 60 par som lyckades med häckningen tillsammans fick 93 ungar, det är fler ungar än vad något län någonsin rapporterat i Sverige tidigare. Örnarnas utbredning och framgång bevakas av länsstyrelser och kungsörnsgrupper runt om i landet. Den bästa tiden för att hitta nya häckningsplatser är under vårvintern. I mars-april är örnarna lätta att upptäcka när de spelflyger kring boplatsen. När paret sen väl lagt sig på ägg är de betydligt mer vaksamma och diskreta för att inte röja var de har boet. Ringmärker gör man under försommaren. I Norrbotten häckar de flesta örnarna i klippbranter och boet når man genom att fira sig ner med klättersele. Till de avlägsna reviren i fjällen flyger man ut med helikopter. I Norrbotten sker allt arbete med kungsörn i samarbete mellan Länsstyrelsen och kungsörnguppen i Norrbottens Ornitologiska Förening. Mer eller mindre organiserade kungsörnsgrupper finns på de flesta håll i landet där det finns örnar text: Lisa Behrenfedlt foto: Sture Orrhult och eftersom inventeringen och ringmärkningen mestadels utförs på ideell basis är all hjälp välkommen. Längtar du efter att ut och örnspana i vår är det till din lokala ornitologiska förening du ska vända dig. Varför håller man då en sån koll på just kungsörnarna? Eftersom rovdjursersättningen till samebyarna börjat baseras bland annat på antalet häckande kungsörnar i renbetesområdet finns det ett intresse från Naturvårdsverket att det bevakas var i fjällen det finns örnar, säger Johan. Varje år fäller kungsörnar omkring 1000 renkalvar. Men grunden till bevakningen tror jag ligger i en kombination av problembilden där örnarna, även om de inte är direkt utrotningshotade, bland annat utsätts för förföljelser och påverkas negativt av skogsbruket, och av fascinationen för ett så symbolladdat och fantastiskt vackert djur I varje nummer har Fältbiologen en gäst som skriver om natur och miljö. Insektsbiten Uppsala ekologiska forskningsstation ligger (hör och häpna) på Öland. I en barackliknande byggnad, på gränsen mellan Mittlandskogen och Stora alvaret, pågår efterarbetet av en av världens mest omfattande inventeringar. Det handlar om att sortera miljontals insekter från 72 så kallade Malaisefällor som i tre år har stått och fångat flygande insekter, dygnet runt, över hela Sverige. Det är ett galet projekt som kommer att hålla insektsnördar och professionella entomologer från hela världen sysselsatta i åtskilliga decennier framåt. Hela sommaren praktiserade jag på forskningsstationen och den dagen jag äntligen skulle få lära mig att sortera insåg jag snart att den bruna sörjan som hälldes från en glasburk ner i ett plastkar, bestod av hundratals insekter som var och en skulle plockas upp med pincett och läggas i rätt provrör. Sorteringen var inget man lärde sig i en handvändning. Svårast var att skilja på myggorna som skulle läggas i röret med tvåvingar, och de myggliknade ministeklarna som skulle vara i stekelröret. På Öland sorteras insekterna till ordning och förs sen till Rikshistoriska museets källare för arkivering. Alla utom de två ordningar man vet minst om, tvåvingar Diptera och steklar Hymenoptera, som skickas till experter för att sorteras vidare till släkte, familj och slutligen till art. I en stereolupp med 30 gångers förstoring blir varje obetydligt småkryp ett underverk. Under mina sommarveckor på stationen sögs jag in en parallellvärld med färgsprakande skalbaggar, plymförsedda fjädermyggor och uppnosiga stövsländor. Mitt liv handlade helt plötsligt om var en vingribba slutade, och om puckelflugorna verkligen hade de där karaktäristiska hårfransarna vid vingroten. Bland de millimeterstora varelserna hittade jag karaktärer som skulle kunna räcka till en hel uppsjö av Disneyfilmer. Stationsföreståndaren Dave Karlsson delade frikostigt med sig av sina stekelkunskaper på fikarasterna. Av alla fantastiska steklar han talade om så tycker jag nog att bälgnackstekeln var den häftigaste. Bälgnackstekeln är en av världens minsta insekter, och genom att använda vingarna som åror tar den sig fram mellan luftmolekylerna. Jag var lättad och stolt då jag hade sorterat mitt första plastkar med insekter. Det hade tagit mig flera dagar att sortera en bråkdel av insekterna i en glasburk, som var en av flera hundra som stod och trängdes i labbet. Malaisefälleprojektet är en del av det Svenska artprojektet som går ut på att beskriva Sveriges samtliga flercelliga växt- och djurarter. Artprojektet är beräknat att ta 20 år, vilket antagligen är en väldigt optimistiskt tidsplan. När regeringen 2002 gav ArtDatabanken uppdraget att beskriva alla Sveriges flercelliga arter förstod de nog inte vidden av detta projekt. Och kanske var det lika bra det. För hade beslutsfattarna insett vilka resurser det krävs för att ro i land en inventering som Malaisefälleprojektet, hade de kanske backat. Men nu när fällorna är nedtagna och sorteringen har påbörjats står det klart att projektet redan nu är en succé. Hundratals nya arter för vetenskapen är redan funna. Sofia Lundell är fältbiolog, som kungsörnen är.... bor i Härnösand och är aktiv i Fältbiologernas Skogsnätverk 28 Fältbiologen 4/2007 Fältbiologen 4/ Skogsnätverket Pedagogiska nätverket reklam Glöm aldrig att du inte är ensam. På riks-nivå finns nätverken för dig som vill pyssla med ett särskilt intresse, varesig du har kompisar i din klubb som gillar samma sak eller ej. No more mister nice guy. Det är vi mot Regeringar, Skogsutredningar och tusen vrålande skogsbolag. skog@faltbiologerna.se Fältbiologernas kids våran framtid. Vi ska lära dem allt vi kan! minifaltis@faltbiologerna.se Kom hit allihop! Vi ska bygga det kommande samhället redan idag. urban@faltbiologerna.se Samhällsbyggnadsnätverket

16 kalendarium Vinterfågelrally i Skåne 19 januari. kl Vi trotsar kylan och ger oss ut för att skåda fågel i vintermörkret. Det är den årliga skådartävlingen som äger rum. Som vanligt avslutas tävlingen kl med våfflor, te och kaffe på Café Tolvan i Tornahällestad. Självklart blir det även prisutdelning till det vinnande laget. Från det att ditt lag börjar skåda är fossila bränslen som bil, buss, tåg eller flyg inte längre tillåtet. Däremot går det utmärkt att gå, cykla, åka skidor eller rullor. Vinner gör det lag som sett eller hört flest arter under dagen. Anmäl ert lag till skane.vip@faltbiologerna.se eller ring till kansliet på Trädklättringskurs i Skåne februari. Lär dig klättra säkert i höga träd med hjälp av rep, selar, firningsåttor och andra prylar. Trädklättring är ett härligt sätt att se naturen från ett annat perspektiv, och klättringen kan användas vid aktioner genom att tillexempel hänga upp banderoller. Kursen kommer antagligen att vara hela veckan. Det kan hända att den blir några dagar kortare. Att klättra ute i februari är nemas problemas om man har schyssta kläder och en stuga att bo i, vilket vi kommer att ha. Platsen för kursen är inte bestämd ännu. Kursen är till för både nybörjare och fortsättare, men det är ett begränsat antal platser. Alla deltagare måste vara över 16 år och ta säkerhetstänkandet inom klättringen på allvar. (Bortsett från den mänskliga faktorn är trädklättring en bombsäker aktivitet). Mer info om kursen och hur man anmäler sig kommer på maillistan för Skånes Fältbiologer. Om du vill ha infon, men inte vill gå med på maillistan kan du meddela detta till theres.svensson@faltbiologerna.se. 30 Fältbiologen 4/2007 internt Fältbiologens sista uppslag är reserverat för Fältbiologernas interna affärer. Har du, din klubb, ditt crew eller miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organiserat en blockad av en kolgruva? Skriv en kort text och berätta. redaktion@faltbiologerna.se är adressen. Minifältisledarutbildning 7 9 mars. Pedagogiska nätverket presenterar stolt en kurs för både de som varit ledare länge och de som precis börjat fundera på att starta en minifältisklubb. Förutom första hjälpen, gruppdynamik, tips för den som skall starta klubb och snack kring erfarenheter man har kommer vi fokusera rätt mycket på mångfald och jämställdhet. Anmäl dig i GOD TID, max 15 platser! Kursen kostar 150 kr och man skall anmäla sig till Linnéa Andersson på linnea_ naturbarn@hotmail.com, eller senast den 1/3. Skåne skådar i Spanien 14 mars - 24 mars. Följ med till Spanien och upplev en av Europas häftigaste fågelområden. I Spanien utgår man från en camping utanför Placencia i provinsen Extramadura som ligger mycket nära nationalparken Monfragüe. Man kommer att besöka många olika biotoper under så många av dygnetstimmar som möjligt (kort och gott tokskådning). Gustav som ska planera resan har under tidigare år varit på 5 resor till medelhavsregionen, så han vet vad som krävs var de i samma område och vid samma camping. Det var en oförglömlig resa för deltagarna. Sedan dess har bara små resor till den regionen anordnats. Denna resa planeras att bli större, med minst två minibussar. Att säga vad resan kommer att kosta är svårt beroende på hur mycket bidrag som ges ut. Men utan bidrag (alltså i värsta fall) kommer resan att kosta omkring 2500 kr. Förslagsvis tar man egna tält med sig och maten får man stå för själv. Vid frågor kontakta Gustav Eriksson g.e.eriksson@naturskyddsföreningen.se Mera Mora! Det hände sig den 22 oktober, en ny klubb bildades i Mora. Det hela började med att projekt Klubbsporre fick en förfrågan om hjälp med klubbstart. Det visade sig vara från tre entusiastiska tjejer i nian. De hade knappt kommit i kontakt med fältbiologer innan men vågade ta initiativ till att få igång klubb och aktiviteter. Inför uppstartsmötet var ambitionerna höga. Det ringdes på matriklar och till miljötingsdeltagare, affischer sattes upp och tubkikare transporterades mellan Uppsala och Mora för mötespaus med stjärnskådning. På själva mötet i fråga var det dock varken stjärnklart eller en stor skara som strömmade till den stundande klubbstarten. Men ett bra möte blev det i alla fall! Massor av frågor ställdes, byråkrati förklarades och startblankett fylldes i. Ett aktivitetsplaningsmöte senare är jag övertygad om att vi kommer att höra mer från Mora. Håll utkik på stan efter skidåkare kämpande efter spår av pudrat florsocker, aktioner för ekologiskt i mataffären och isbjörnar i Vasaloppet då har du antagligen hittat till Morakluben! Beatrice Jonsson, klubbsporre Miljööverdomstolen suger Som det skrevs i förra numret av Fältbiologen hade Fältbiologerna bekäm- pat lavutrotande iglooprojekt i norra Jämtland genom överklaganden av nämnda projekt till Miljödomstolen och sedan Miljööverdomstolen. Sistnämnda domstol har avkunnat domen att igloobygget får fortsätta. Dock återställs länsstyrelsens ursprungliga beslut (som Miljödomstolen rev upp) vilket innebär vissa begränsningar för iglooverksamhetens utbredning. Från minus tillbaka till noll med andra ord. Vi är mest besvikna över att gubbar med slips håller med andra gubbar med slips istället för snorungar, även om snorungarna har argument grundade i biologiska kunskapet och slipsgubbarna häver ur sig saker som att de är stolta över att de rensat området från liggande döda träd och vi kan inte utrota de här lavarna ens om vi skulle försöka. Shit asså... We ll be back. East Sound FB På besök hos Makten Den 23 november var representanter från skogsnätverket på Miljödepartementet i Stockholm för att träffa miljöministerns sakkunniga sekreterare, Marit Ragnarsson. Före valet diskuterade Alliansen inte miljöpolitik över huvud taget, konstaterar Marit inledningsvis. Så nu har man fullt upp på miljödepartementet med att ta itu med det. När det gäller satsningar på klimat och hav har de regeringen med sig, men för biologiskt mångfald finns det betydligt sämre med förståelse. De huvudpunkter vi tog upp var att det behövs mer pengar, inte mindre (vilket det blir i nya budgeten) till att bevara den biologiska mångfalden i skogen. Att den fjällnära skogen med dess stora sammanhängande och relativt opåverkade områden är unik och därför ska skyddas och att Alliansens övertro på frivilliga avsättningar inte är hållbar. Hur länge gäller en frivillig avsättning och vem ska kontrollera att de värdefullaste skogarna blir kvar? Vi hann också påpeka att hotet mot den biologiska mångfalden är minst lika stort som det om klimatförändring och att satsningar i klimatkampen inte får ske på bekostnad av den biologiska mångfalden. Avslutningsvis vidarebefordrade vi en önskan om att få komma och träffa miljöministern Andreas Carlgren kontinuerligt och då hinna prata om mer än skog. Efter en timmes möte har vi inte hunnit ta upp mer än en bråkdel av allt det som regeringen behöver få klart för sig inom miljöpolitiken, och när vi lämnar departementet har vi som väntat inte heller fått några svar som gör att vi är mindre förbannade än vi var innan. Brought to you by Fältbiologernas Skogsnätverk Fältbiologernas riksstyrelse Du kan alltid nå styrelsen på telefonnumren här brevid. Dag, natt, under upplopp, släktmiddag, vid islossning. När som helst. Alla i styrelsen har också en egen e-postadress: fornamn.efternamn@ faltbiologerna.se. Vill du nå hela styrelsen kan du maila till styrelsen@faltbiologerna.se Ordförande Linda Nordström: Vice ordförande Christina Svanfeldt, Kanslisekreterare Sofie Karlsson: , Fältbiologisekreterare Ditte Green-Petersen: Anställdasekreterare Elisabeth Lindvall: Kassör Kristina Johansson: Sekreterare Sigrid Esbjörnsson, Miljösekreterare Erik Lensell: , Kommunikationssekreterare Jenny Luukkonen: Internationell sekreterare Sara Svensson: , Styrelsen, uppifrån från vänster: Erik Lensell, Linda Nordström, Sara Svensson, Sofie Karlsson, Christina Svanfeldt, Jenny Luukkonen, Ditte Green-Petersen, Sigrid Esbjörnsson, Elisabeth Lindvall och Kristina Johansson. Fältbiologen 4/

17 POSTTIDNING B Fältbiologerna Brunnsgatan Gävle ADRESSUPPDATERING Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med nya adressen sänds till postkontoret Stockholm Inne i miljödebatten Ute i naturen Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen. Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne i miljödebatten. Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige. Bli medlem genom att sätta in 20:- på pg